Den första drömberättelsen gav upphov till en lång diskussion med en förespråkare för den tropiska zodiaken, den som som knyter 0° Väduren till jordens årliga vårdagjämning i linje med en indikation i boken Tetrabiblos av astronomen Claudius Ptolemaios från sent 100-talet (kaske tidigt 200-tal).
Diskussionen blev stundtals hård och jag tror inledningsvis inte att kommentatorn var medveten om hur pass länge jag sysslat med just den klassiska tropiska zodiak han själv nått aktningsvärda tio eller elva år med.
Hursomhelt är det intressant att ta del av hans argument för båda systemens lika värde, medan den här bloggen förstås hävdat att den tropiska zodiaken är ett historiskt misstag, och att det märks i dess dåliga precision. Men avgör själva.
I diskussionen om de två zodikarnas respektive meriter använde båda parterna nästan maximalt kommentarutrymme (4.096 tecken) på varje varv, så följande diskussion är hela 9 A4-sidor lång. Jag har inte tagit bort ett ord.
De båda drömredogörelserna finns förresten här, i den ordning jag publicerade dem (i nya fönster):
1. Drömmen om en merkurial själ (2007-drömmen)
2. Drömmen om ett större perspektiv (2006-drömmen)
*****
Mats i det blå har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":
Hej!
Roligt att träffa på en annan svensk astrobloggare. Trodde – med viss sorg – att jag var närmast ensam sådan. Synd bara att du i din nybörjariver dömer ut den västerländska astrologin/zodiaken som ett ”feltänk”. (För vad annat än nybörjare – om ens det – kan man vara efter knappa två års bekantskap med indisk astrologi?).
Misstaget du gör är att tro att den västerländska zodiaken är ¾ tecken ”fel”. Så är det naturligtvis inte. Det handlar istället om två skilda saker, två olika system. I det ena fallet (i Indien) delar man in stjärnhimlen – dvs. rymden/rummet - i tolv delar. I det andra fallet (i väst) delar man in året – dvs. tidens gång – i tolv delar. Vad som (tyvärr) kan förvilla den oinitierade liksom nybörjaren (dvs. den ”sideriskt nyfrälste”) är att de astrologiska tecknens namn och symbolik är så likartade, närmast identiska. De båda zodiakerna bekrigar inte varandra utan kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. Inte minst genom att tillsammans generera de astrologiska tidsepokerna.
Tänk igenom det hela, så inser du det säkert – såvida du nu inte redan har investerat alltför mycket personlig prestige i ditt militanta ”korståg” mot den tropiska zodiaken.
Ditt västerländska och ditt indiska horoskop beskriver samma person men på två olika sätt. Det är som om två författare med olika utgångspunkt och perspektiv skulle skriva var sin biografi över ditt liv – två olika men kompletterande och var och en på sitt sätt lika sanna skildringar av din person och ditt liv.
Ditt västerländska horoskop saknar inte luftelementet – det bara uttrycks på annat sätt än i det sideriska horoskopet. Norra månnoden (indiska Rahu) i Vågen tillsammans med Solen och Part of Fortune, alla i ditt femte hus, kompletterat med MC i lufttecknet Vattumannen och med Kiron i samma tecken i det tionde huset räcker gott och väl för att beskriva din dominerande mentala sida. Och – som du själv säger - förklarar Saturnus-oppositionen till Ascendenten/Månen din dämpade (eller förträngda) Kräftsida. Särskilt kraftfullt betonad blir Månen-Saturnus oppositionen genom att bilda ett ”kosmiskt kors” med Månens nodaxel.
Det är helt enkelt en alternativ berättelse till den som återges i det sideriska horoskopet. Olika men lika relevant. Att du av någon anledning ”gillar” den sideriska beskrivningen bättre än den tropiska gör inte det tropiska horoskopet mindre relevant. Troligen visar det (tydligare än det sideriska horoskopet) på sidor hos dig som du har svårare att acceptera men som du (just därför) behöver omfamna i din utveckling som människa.
Du är välkommen att diskutera de båda zodiakerna på mitt Astrologi-Forum: http://astrologiforum.egetforum.se/board/
Med vänlig hälsning,
Mats
Upplagd av Mats i det blå för Ockulta ögat den den 15 augusti 2009 13:41
*****
Siwert har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":
Tack för initierad kommentar! Det var en av de bättre pläderingarna för den tropiska zodiaken jag läst, även på engelska. För som du säger mellan raderna: i det här landet pågår synbarligen inte värst mycket kvalificerat arbete med detta ålderdomliga system (i dess olika förgreningar).
Av just det "merkuriala" blogginlägget framgår kanske inte att jag inte är helt färsk som astrolog. Räknar man bort den kinesiska astrologin som jag upptäckte 1981, ägnade jag den tropiska zodiaken nästan exakt 25 år av mitt liv. Ett kvarts sekel.
Så jag överdriver inte när jag säger att jag häpnade när jag åter såg de grundläggande sol- och måntecknen börja fungera som "primära ljus" i de kanske 1000 fall jag hunnit ögna igenom sedan "nytändningen" (som jag föredrar att kalla det).
Jag är den första att hålla med om att, då det i båda fallen är symboliska "overlays" på naturen, det fanns tillräckligt mycket i den västerländska astrologin att hålla mig intresserad av den ett kvartssekel (dock inte lika aktiv alla år).
Jag menar, planeternas relativa positioner på himmelen är ju desamma i båda metoderna, och A och O för bedömningen vilken som "skriker högst" och mer därtill.
Ska avlägga en liten returvisit till din blogg och se vilka fynd och funderingar du har!
:-)
PS. Jag har just på Sideriska siktet samlat de småstudier jag ännu gjort på hela grupper av horoskop under "* STUDIER I ASTROLOGIN". Värt att nämna apropå de två zodiaktyperna är ett litet fynd att av 41 homosexuella horoskop dubbelt så många som förväntat var födda under könsorganets tecken Skorpionen. Detta rimmar perfekt med den degradering astrologin tillskriver detta dödens och det härskna vattnets tecken.
Det är bara det, att med den "korrupta" västerländska zodiaken hade nästan alla de här varit Skyttar, och det skorpioniska symbolvärdet i samband med homosexualitet hade helt gått förlorat! Om man inte vill börja tänja på Skyttens innebörd förstås, och tala om dess fördomsfria upptäckarlust.
Faktum var att jag blev alltmer missnöjd med hur Skyttar betedde sig under åren med den tropiska zodiaken. De var inte i närheten av den höga mentalitet traditionen tillskriver dem!
Jag vet inte om du tittat på mina astrologiska studier redan, men gissa vad som hände när jag granskade 136 dömda brottslingars sideriska soltecken. Jo, kriminaliteten närmast försvann från Skytten, samvetets och religionens tecken, och från påföljande Stenbocken, tecknet som slaviskt lyder lagar och är allmänt pk.
Också det sade mig att Skytten aldrig tappat sin nobla läggning, men att väst traderar en historia om kentauren som inte håller för en granskning i praktiken…
Lycka till med din metod. Men jag vill rekommendera en bok av en av Englands främsta män, Geoffrey Cornelius och hans "The Moment of Astrology". Han konstaterar där att den duktiga astrologen i väst tycks nyttja sjätte sinnet mer än astrologiska regler. Han återberättar ett stort och för västastrologin viktigt test på 2.250 självmordshoroskop i New York 1969-73 (varav 311 med födelsetid).
Den mindre gruppen (med asc.) studerades extra noga (+ kontrollgrupp med 311 icke-självmordshoroskop). INGA av de västerländska "astrologiska indikationerna" på självmord återkom med någon statistisk signifikans.
Cornelius driver alltså tesen, att det som skapar en skicklig astrolog (åtminstone vad tropisk zodiak beträffar), är hans förmåga att använda horoskopet mer som kristallkula att få "intuitiva ingivelser" genom.
Nå, sista ordet är inte sagt om astrologin går att "bevisa" empiriskt. Jag ska fortsätta utsätta mina sideriska rådata för den här typen av studier. Kanske är det på det sättet det kan visa sig - som jag antyder på min andra blogg - att de fyra elementen börjar fungera igen (de är skamset sopade under mattan i västastrologin), bara man också använder de stjärnbilder som sedan så länge varit förbundna med dem.
Upplagd av Siwert för Ockulta ögat den den 15 augusti 2009 17:23
*****
Mats i det blå har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":
Jag tycker det är intressant och spännande att du (här och på din andra blogg) undersöker och upptäcker exaktheten i den sideriska astrologin. Den kan nog upplevas som mer exakt och tydlig i vissa avseenden än den tropiska zodiakens astrologi. Jag tror – men det här är mest en intuitiv känsla – att siderisk astrologi (genom att vara förankrad i rummet) blir exaktare och tydligare i det som avser vår mer konkreta levnad, vad som händer och sker rent konkret. Samtidigt tror jag att den tropiska astrologin (genom att vara förankrad i tidens rörelse) blir mer flytande, mer applicerbar på mindre konkreta, mer abstrakta och ”flytande” företeelser. Som sagt, bara en känsla jag har, men det kan ligga något i den.
Du tycks mena att västerländsk astrologi visserligen fungerar, men bara hjälpligt, lite haltande så där, därför att den enligt din uppfattning egentligen är ”korrupt”, eftersom den tropiska zodiaken ”avviker från” den sideriska och att det innebär ett ”feltänk” att man inte insett detta. Men här vill jag påstå att det är du själv som gör ett ”feltänk”. Den tropiska zodiaken och astrologin är ett lika perfekt och fulländat esoteriskt kunskaps- och divinationssystem som den sideriska systertraditionen.
Inget av systemen är fel eller korrupt. De använder bara var sin olika zodiak, den ena relaterad till Jordens årliga rörelse kring Solen –tidens gång (yang) – och den andra till stjärnhimlen – rummet (yin). Två sätt att ordna samspelet av arketypiska symboler och hur de relaterar till och speglar vår tillvaro. Inget av dem är ”korrupt” eller ”fel”, inget ”avviker” från det rätta. De båda zodiakerna är olika företeelser, har helt olika grund och innebörd (även om cirkelns arketypiska tolvdelning i båda fallen genererar samma arketypiska symbolik). De kan därför inte jämföras och det blir ett klart ”feltänk” att påstå att den ena är en korrupt eller avvikande version av den andra. Päron är inte korrupta äpplen. Ishockey är inte en korrupt version av fotboll.
Därför finns ingen anledning att offra den ena traditionen för att legitimera och framhålla den andra. Båda har sin relevans, ingen är en korrupt version av den andra.
I övrigt uppskattar jag att du delar med dig av din sideriska upptäcktsfärd och jag sympatiserar till stor del med dina invändningar mot västerlandet.
Med vänlig hälsning,
Mats
Upplagd av Mats i det blå för Ockulta ögat den den 16 augusti 2009 17:54
*****
Siwert har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":
Jag satte som du här märkte citationstecken runt korrupt. Men min tagning på frågan, enkelt uttryckt, är att jag tror Ptolemaios skrev otydligt i sin, jag tror det var Tetrabiblos (som jag bara läst i utdrag på nätet), och att han blev feltolkad under de följande århundradena!
Från den utmärkta forskning i astrologins historia som inte minst västastrologen Robert Hand bedrivit i många år (http://www.projecthindsight.com), tycker jag mig minnas ord om att astrologins originalitet bedarrade inte så långt därefter och astrologerna bildade en "stel skola" som "avgudade" Ptolemaios texter. Kalla det gärna att fundamentalism kröp in i astrologin.
Trots att vårdagjämningens precession redan var upptäckt, fick den slaviska lydnaden inför Ptolemaios ord om vårdagjämningen och Väduren till följd att den tropiska astrologin föddes. På grund av en feltolkning av en vördad text! Indierna vördade samma material grekerna fått från Babylonien så till den milda grad att de använde Babels koordinater för sina lokala horoskop ända fram till 700-talet!
Men den extrema troheten mot den tradition som de mottagit hade den följden att indierna aldrig nåddes av boven i dramat, Ptolemaios dunkelt formulerade passage om kopplingen mellan Väduren och vårdagjämningen. Menade hen egentligen bara att den just vid hans egen tid inföll i zodiakens första tecken, men att en flyktig iakttagelse som satts på pränt ledde till att "tiden stannade" när iakttagelsen upphöjdes till permanent sanning?
De matematiskt skickliga araberna var förstås medvetna om problemet med att Väduren inte längre sammanföll med vårdagjämningen, men var likt indierna osvikligt trogna sina läromästare - vilket i det här fallet var den hellenistiska traditionen - och vågade inte ändra på något. Sådan var respekten för laggivare och visa män förr! Och i det formatet, via arabisk penetration i Europa, nådde astrologin slutligen Västeuropa och blomstrade starkt under högmedeltiden.
Av bara den anledningen kan åtminstone inte jag längre gå tillbaka, oavsett de teoretiska perspektiv man kan anlägga på bruket av den tropiska zodiaken. Ur en filosofisk-idealistisk ståndpunkt (som jag söker djupna i och förstå bättre), är naturligtvis båda zodiakerna i lika hög grad "föreställning" - det är den historieintresserade perfektionisten i mig som inte känner mig bekväm med en zodiak som tycks vara följden av klantiga tänkare.
Återigen dock, dina tankar att det inte finns något rätt och fel här, är helt i linje med den filosofiska idealismen och inte minst arketypisk djuppsykologi som också utgår från att vår verklighet först och främst är "psykisk".
Samtidigt frustreras denna försonliga synkrtism av att det är just från drömmens värld (den psykiska världen) impulserna att byta zodiak kommit!
Den dröm jag relaterat är nästan övertydlig i sin hänvisning till den sideriska zodiaken, men även en året äldre dröm där en annan "musa" figurerade, pekade i samma riktning genom att t.o.m. inkludera "förmågan att se många fler ljusår ut i rymden".
Jag tolkar idag detta som att ha brutit igenom ett mindre psykiskt lager som ligger fastlåst runt jorden - den "psykiska föreställning" eller "smet" västerländska astrologer byggt i Noosfären - och fått kontakt med den universella astrologin som är psykiskt medvetande som omfattar ett betydligt större segment rymd. Antikens vise reste i anden längre ut i rymden och har placerat sina "flaggor" där. "We were here." Eller något i den stilen.
Om allt är "lika sant" i den psykiska sfären, varför förberedde mig då dessa budbärare i drömmar på en annan astrologi än den jag vid tiden kände till? Kanske har jag varit siderisk astrolog i ett tidigare liv och tiden att repetera den upplevelsen nu kommit i denna inkarnation...
Upplagd av Siwert för Ockulta ögat den den 16 augusti 2009 20:02
*****
Mats i det blå har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":
Hej igen!
Det är ett stort misstag att tro att den tropiska zodiaken är ”följden av klantiga tänkare”. Den föreställningen beror nog snarare på klantig ”historieskrivning” utförd av personer som inte själva förstått sammanhangen.
Glöm inte att impulsen i din dröm att byta zodiak gällde dig själv. Det handlar om DIN utveckling, inte om att den sideriska zodiaken i någon objektiv eller absolut mening skulle vara den enda riktiga. För dig kanske den upplevs så, för dig kanske det betyder mycket att övergå till siderisk astrologi och det är förstås helt ok. Det är möjligt att det stämmer som du säger, att du – eller den du då var – i tidigare inkarnation(er) varit siderisk astrolog. Det skulle förklara ditt omedelbara igenkännande (och kanske också din oförståelse för den tropiska zodiakens likaberättigande). Drömmen kanske öppnade en dörr i ditt vakna medvetande så att du kände igen den sideriska astrologin (som i sig är mycket storslagen). ”Budbärarna” i drömmen bar naturligtvis bud från ditt eget inre.
Det kan nog vara ett stort misstag att se Ptolemaios och hans Tetrabiblos som någon slags auktoritet. Det gäller överhuvudtaget de futtiga skärvor som återstår i skrift av den hellenistiska traditionen. Det är också en ytterligt missvisande ”historieskrivning” (snarare historiedesinformation) som hävdar att den tropiska zodiaken blev resultatet av okunnighet och ”slavisk lydnad inför Ptolemaios ord”.
Väduren är i arketypisk och symbolisk mening zodiakens första tecken vare sig zodiaken är relaterad till stjärnhimlen eller till årstidernas växlingar. Det var alltså inte så att precessionens långsamma förflyttning av vårdagjämningspunkten bort från sideriska 0 grader Väduren ”lurade” en ”klantig”, okunnig och ”fundamentalistisk” skara västerländska astrologer att omfamna en urspårad astrologi. Den tidens – och senare tiders – verkliga astrologer var naturligtvis medvetna om det verkliga förhållandet.
Det fanns ett val mellan siderisk och tropisk astrologi. Inget av alternativen var ”korrupt”, inget av dem innebar någon ”feltolkning av en vördad text”. Den tropiska zodiaken genereras av Jordens kretslopp kring Solen, den sideriska av Solsystemets från Jorden uppfattade relation till Galaxen. Take your pick! Du riskerar inget “fel val”. Du kanske föredrar och hellre omfamnar det ena systemet? Fine, no problem!
Zodiakerna må vara “föreställningar” vi gör oss, men de är, som jag nämnde ovan, också i objektiv mening relaterade till konkreta företeelser – Jordens kretslopp, Solsystemet, Galaxen. Det är inte så att den tropiska zodiaken egentligen ”inte finns”. Den är i högsta grad verklig, arketypiskt genererad av Jordens årliga kretslopp. Men dess tolv tecken är inte relaterade till stjärnhimlen (annat än genom att cirkelns arketypiska tolvindelning uppvisar samma symboliska och arketypiska struktur som hos den sideriska zodiaken – och häri ligger fröet till den helt onödiga och okunniga kontroversen mellan siderisk och tropisk astrologi!).
Genom precessionen rör sig den tropiska zodiaken cykliskt i förhållande till den (stillastående) sideriska - ”tidsåldrarna” växlar. De båda zodiakerna samverkar med andra ord. Ingen av dem är ”fel” eller överflödig. Samma dynamiska samspel uttrycks också genom de tre samverkande ekvatorialplanens inbördes dynamik: Jordens, Solsystemets och hela Galaxens ekvatorialplan. Ingenting i de här samspelen är oväsentligt eller ”fel”.
Med vänlig hälsning,
Mats
Upplagd av Mats i det blå för Ockulta ögat den den 17 augusti 2009 15:55
*****
Siwert har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":
"...snarare på...klantig 'historieskrivning' "
-Så långt är vi ense, för det är exakt vad jag själv skrev.
"...impulsen i din dröm att byta zodiak gällde dig själv"
-Exakt det jag själv sade.
"'Budbärarna' i drömmen bar naturligtvis bud från ditt eget inre."
-Alltjämt återberättar du min egen historia som vore det din förklaring. Jag kallar dem "musor", du "budbärare" - samma sak.
"futtiga skärvor…återstår i skrift av den hellenistiska traditionen."
-Inte mindre än att Robert Hand nu har utgivit en ansenlig mängd volymer med gamla originaltexter! Se Project Hindsight (Projekt Efterklokhet!) som jag nämnde.
"Väduren är i arketypisk och symbolisk mening zodiakens första tecken vare sig zodiaken är relaterad till stjärnhimlen eller till årstidernas växlingar"
-Det är sant. Jag läste att tecknet gick under namnet Dagverkaren (eller Den Lejde Mannen) hos de gamla babylonierna (Rochberg: The Heavenly Writing). Det babyloniska nyåret sammanföll med nymånen som följde vårdagjämningen, så det är mycket möjligt att Dagverkaren rymde en symbolik liknande den som vidhäftar Väduren och den symbolens bakomliggande arketypiska "betydelsemoln".
"Det fanns ett val mellan siderisk och tropisk astrologi. Inget av alternativen var ”korrupt”, inget av dem innebar någon ”feltolkning av en vördad text”.
-I avsaknad av källhänvisningar bara ett burdust försök att diskreditera det faktum att jag redan pekat ut en trolig källa till att den tropiska zodiaken alls uppstod!
Jag ägnade emellertid några minuter åt frågan, hittade inte passagen i Tetrabiblos men väl ett allmänt resonemang om de tidiga västerländska tänkarnas problem med precessionen och vad att göra med den! Mycket bra (och koncis) text.
http://www.hypotyposeis.org/weblog/2007/02/precession-and-ancient-science-and.html
Texten nämner nyplatonisten Proklus och hans ogillande av precessionen. Bara en av de tänkare vid den här tiden som verkade för att mota bort den korrekta zodiaken via ren och skär "fundamentalism". Rätt mänskligt, och just som jag beskrev saken. Alls inget försök av mig till desinformation! Du kan själv leta info på nätet om tilldragelserna under den här perioden. Det finns ingen anledning att orda mer om den historia som är väl dokumenterad.
"Storåret" eller tidsåldrarna (precessionen) har den sideriska astrologin alltid varit fullt medveten om. Årligen korrigeras zodiaken med knappa distansminuten. Det behövs ingen tropisk zodiak för att ställa de astronomiska realiteterna i relief. Jag ägnar inte astronomin något intresse, men vediska astrologer verkar resonera om de tre planen du talar om, inklusive galaxens center i (sideriska) Skyttens tecken.
Därav kanske Jupiters sanskritnamn Guru! Med den tropiska snurren förstår ingen att det är från Centrum vår Lärare kommer. Med den tropiska snurren har den verklighet Skytten illustrerar (högre medvetande) bara rätt namn 2100 år av hela storåret.
*****
Så hittade jag slutligen berättelsen om Ptolemaios:
http://www.skyscript.co.uk/zodiachistory3.html
Därtill precis det citat från Ptolemaios som "djupfrystes" och gav upphov till dogmen om att Vädur och vårdagjämningen alltid ska hänga ihop. Författaren återger väl den osäkerhet som rådde om vad Ptolemaios egentligen menat.
Upplagd av Siwert för Ockulta ögat den den 17 augusti 2009 21:02
*****
Mats i det blå har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":
Jag tror inte man kommer särskilt långt i att reda ut varken astrologins historia eller den tropiska zodiakens upptäckt genom att lusläsa vad som eventuellt återstår av gamla ofta oklara och därför missförstådda texter. De kan naturligtvis vara av betydande intresse men, som sagt, de avslöjar just inte mycket om vad som verkligen försiggått i det flydda.
Bättre då att betrakta verkligheten – förhållandet mellan Jorden, Solen, Solsystemet, Galaxen, de arketypiska matematiska mönstren (tolvindelningen av cirkeln, de fyra elementen, de tre kvaliteterna, osv) och deras symbolik. Det man då ser är bl.a. det som jag redan har framhållit i mina tidigare kommentarer, dvs. de båda zodiakernas lika relevans, var och en på sitt sätt. Härav kan man sedan dra slutsatsen eller åtminstone göra antagandet att också senantikens och senare renässansens astrologer också kunde uppfatta, inse och förstå detta (utan att deras insikter nödvändigtvis kom att bevaras i skrift). Det är ett misstag att tro att allt som varit finns dokumenterat i gamla texter och särskilt då förstås esoterisk och ockult kunskap.
Förståelsen för de arketypiska mönstren och deras symbolik och astrologins hela modus operandi var heller knappast något de tillgodogjorde sig genom gamla skrifter utan istället vad de uppfattade och insåg intuitivt ur djupen i allas vårt universella medvetande.
Det är inte korrekt som du säger, att den tropiska, årstidsrelaterade zodiaken får ”de tolv stjärnbilderna att knytas till jorden – förändringens domän – i stället för att höra till den eviga himmelen”. Varför inte det? Därför att det inte är ”de tolv stjärnbilderna” som knyts till Jorden utan den årstidsrelaterade zodiaken med dess EGEN tolvdelning av cirkeln – dock av nödvändighet med samma arketypiska symbolik som i den sideriska indelningen av stjärnbildernas krets. Är skillnaden för hårfin för att uppfattas? Förvillar den identiska symboliken? Det är viktigt att inse att delningen av cirkeln är arketypisk. Själva delningen av helheten genererar den arketypiska symboliken. Dela vilken cirkel som helst! Den arketypiska innebörden förblir densamma.
Visst, Jorden är ”förändringens domän”, som du säger, och de ”tidlösa arketyperna” eller ursprungsmönstren hör naturligtvis hemma i det himmelska. Men genom att de – via den tropiska zodiaken – aktualiseras och konkretiseras i vårt föränderliga jordeliv involveras de i vår utveckling, vilket ju är just vad vårt ”föränderliga” liv handlar om!
(Fortsätter i ny kommentar)
Upplagd av Mats i det blå för Ockulta ögat den den 18 augusti 2009 16:02
*****
Mats i det blå har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":
(Fortsättning från föregående kommentar)
Den västerländska gren av astrologin som – trots den tropiska zodiaken – ändå nog på sätt och vis står närmast den indiska är, tror jag, den s.k. evolutionära astrologin som utvecklats i vår tid framför allt av Jeffrey Wolf Green och Steven Forrest. Innan jag kom i kontakt med denna form av astrologi lutade jag faktiskt också åt att övergå till indisk astrologi, inte för att jag misstrodde den tropiska zodiaken men därför att jag sökte ett mer helhetsomfamnande system än vad den västerländska astrologin tycktes erbjuda. Dvs. tills jag kom i kontakt med den ovan nämnda ”evolutionära astrologin” som uppfyllde mina önskemål om ett mer holistiskt system.
Jag läste igenom artikeln du hänvisade till (på Skyscript). Den var intressant i och för sig men belyste just inte mycket av det vi diskuterat här. Ptolemaios avsåg förmodligen sin egen tid när han nämnde Väduren och vårdagjämningen. Men so what? Den tropiska zodiaken är en arketypisk indelning av Solens ekvatorialplan och hur eller av vem den upptäckts (eller snarare insetts) är egentligen helt oväsentligt. Den finns där i egen kraft, så att säga, vare sig vi som astrologer använder den eller inte.
Jag är inte ute efter att ”omvända dig” tillbaka till den tropiska zodiaken eller västerländska astrologin. Ville bara kommentera dina ganska militanta men samtidigt helt obefogade attacker mot den tropiska zodiaken.
Lycka till med din fortsatta upptäcktsfärd i den sideriska astrologins svindlande värld. Kanske kommer du så småningom fram till insikten att de båda zodiakerna är samverkande delar i samma helhet och att den tropiska zodiaken inte är något misstag eller ”feltänk” även om desorienterade historieskrivare vill framhålla det så. Kanske inser du att du inte behöver smutskasta eller offra den tropiska zodiaken för att legitimera och framhålla den sideriska. Den tropiska zodiaken har sin giltighet liksom den sideriska. Sedan är det upp till oss vilken vi vill använda oss av.
Du är välkommen, som sagt, att diskutera de båda zodiakerna på mitt Astrologi-Forum: http://astrologiforum.egetforum.se/board/
Vänligen, Mats
Upplagd av Mats i det blå för Ockulta ögat den den 18 augusti 2009 16:05
*****
Siwert har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":
En mångfacetterad diskussion som jag inte tror du misstycker om jag bereder en plats på min egentliga astrologiblogg!
Naturligtvis har jag läst innehållet i de länkar jag där rekommenderar, och är - jag hör dina inte helt subtila insinuationer - helt medveten om risken för terminologisk sammanblandning mellan stjärnbilder, den sideriska zodiakens idealiserade 30-gradiga tecken och dess, som du säger, närstående släkting, den tropiska zodiaken.
Skillnaden i våra synsätt torde nu vara klarlagd. Jag, som präglades av ett historicistiskt synsätt under mina högskoleår, har en betydligt mer positiv skattning än du av vad som går att veta om åtminstone den senantika astrologin. All pågående forskning talar för att vetandet växer explosionsartat.
Du vill på svenskt maner bereda alla modeller en jämlik och likvärdig status ("Var och en må bli salig efter sin fason"). Så typiskt den Våg jag är, håller jag med dig ur idealistiskt (filosofiskt) perspektiv, medan min Saturnus i sjundehushörnet propsar med planetens typiskt anala läggning på en astrologi som är medveten om sin egen historia.
Men utöver den historiska bakgrunden som man kan ha eller mista (var själv lyckligt omedveten om astrosymbolikens utveckling under merparten av mina första 25 år med ämnet), därutöver finns också trons värld (som det heter om de religiösa).
Naturligtvis gör den praktiserande astrologen en investering i något metafysiskt konstrukt varur man förstår astrologin. På egen hand är flera av dess varianter naggade av tidens tand och lite ofullständiga. Knappt något om hur sumererna såg på Saturnus har t.ex. hittats ännu. Men nu talar jag återigen historieforskning, märker jag...
Jag tackar för tipset om "evolutionär astrologi" (timlig ersättare till den nu insomnade "humanistiska astrologin" i väst?), och ska kika på vad den vill berätta.
Upplagd av Siwert för Ockulta ögat den den 18 augusti 2009 18:01
*****
