Reinkarnation

Artikeln Reincarnation and the Holocaust (2013) är verkligen väl skriven och adresserar intelligenta skeptiker, av vilka det finns väldigt få i Sverige. 

Varmt rekommenderad eftersom texten ger ytterligare en infallsvinkel på barnpsykologen Ian Stevensons 30-åriga pionjärarbete med att undersöka barn med levande minnen av ett (eller flera) tidigare liv.

Jag hittade artikeln när jag sökte på rabbinen Yonassan Sholem (tidigare nämnd på bloggen) som verkar ha försvunnit helt från nätet. Han gav ut några böcker och nämnde i åtminstone en sitt själavårdande arbete med djupt ångestfyllda amerikaner - inte enbart av judisk börd - som hade levande, egna minnen av Förintelsen. Själen struntar naturligtvis högaktningsfullt i ras eller nationalitet - inga minnen transporteras via arvsanlag, vilket i vilket fall skulle strida mot den omogna biologins fantasi om DNA som en sluten svart låda som inte låter sig påverkas av medvetna upplevelser. 

Vad däremot Ian Stevenson upptäckte i sitt arbete, som i huvudsak var förlagt till Sydostasien (eftersom buddhistiska föräldrar i mindre grad än västerländska är benägna att tysta ner och förstöra sina barn genom fördömande och nedsättande tal om att barnen bara "fantiserar"), var att själen tycks cirkulera inom ett närområde. Ofta nog beskrevs ett föregående liv i grannlandet, så att man kanske löst skulle kunna tala om kollektiva själsrörelser som ändå är bundna till vissa kulturer. 

Ibland hittade Stevenson märkliga fall av "själar på drift", som en pojke i något sydostasiatiskt land som snart började uttrycket stroppiga brittiska manér och referera till sitt förra liv. Det visade sig vara en brittisk officer som dött i strid långt från sitt hemland och i princip tagit en ny kropp där den förra stupade! (Fallet liknar det med albinopojken som jag återgav här.) 

Många år innan bloggaren läste om dessa fall hade han själv via drömmar hittat en snarlik berättelse som tecknade fortsättningen på holländska markägaren van Oordts död efter han ridit vilse och dött i Nordafrika utan att ha nått det Heliga Landet och Jerusalem. Själen tycks ha "fladdrat runt" på subkontinenten och förkroppsligades nästa gång i närheten av Senegal, som en medlem av Mandingafolket. I nästa liv - i den kronologi jag pusslat ihop av de mest intressanta drömmarna och ingivelserna (en del med åtskillig verifikation via googlande) är själen tillbaka i Europa igen, i Sydtyskland på 1400-talet.

Identitetspolitiskt harvande ur själavandringsperspektivet

Ungvänsterdebattören Malcom Kyeyune påminner mig om nykomlingen till det snäva och diskriminerande Sverige: han anstränger sig för hårt att bli älskad av svenskarna trots sin avvikande hudfärg och begår misstaget att försöka frånkänna "den vita djävulen" ansvar för människohandeln med en svepande historisk jämförelse: Se, alla folk oavsett hudfärg, har begått grymheter.

Jag kommer att tänka på några andra fall av denna lögnmentalitet för att bli accepterad av värdkulturen - på den ambitionsnivå man nu satt sig: den adopterade pojken från Liberia och sedermera nazigängshängaren och polismördaren Jackie Arklöv, eller SD:s Kent Ekeroth med judiskt påbrå och förlust av släkt i Förintelsen.

Problemet är att den som ska ta Kunta Kinte-ättlingen i örat och minnas vilket värdfolk han faktiskt lever med, inte verkar vara den mest vässade tänkaren. Tacka för det med en själ så i olag att den hakade upp sig redan från början på vilken kropp den från "himmelen" valt att ikläda sig. Aleksa Lundberg på vänstertidningen Politism föddes i en pojkkropp och har tydligen obsessat över det här tills dess att han gjorde slag i saken och opererade om sig till kvinna.

Nästefter faktiska och aktiva minnen av ett föregående liv är de homo- och transsexuella det kanske bästa tecknet på att själen återkommer till världen gång på gång och emellanåt byter kön eftersom den aspekten kan vara viktig för de lärdomar själen hungrar efter. (Ja, själar hyser också någon slags åtrå enligt hinduisk astrologi - se taggen "atma karaka" för strödda kommentarer om "själssignifikatorns" funktion i horoskopet.)

Lundberg snubblar och faller på fixeringen vid Kyeyunes val av aztekerna. Upplevde man vid någon punkt att han-hon var intellektuellt slipad skulle det som här sker kallas intellektuellt ohederlighet: han-hon korrumperar Kyeyunes allmänna tanke om alla folks - inte bara de vitas - grymheter i historien och trasslar in sig i ett pinsamt resonemang om de gamla aztekerna: "Vad är relevant med indianfolkets barbariska behandling av krigsfångar i dag? Sitter de på global makt och förtrycker stora delar av världen utifrån en aztekisk norm?"

Allt ättlingen till Afrikas slavar sade, var att alla folk utövar grymheter, och om det finns ingen anledning att tjafsa. Men det är lätt att förstå hans-hennes invändningar. Kyeyune tycks ha drabbats av "Stockholmssyndromet" - brottsoffret identifierar sig med förövaren och tar honom i försvar. Men den anklagelseakten kunde ha gjorts så mycket bättre.

Kyeyunes text färgas av längtan att få komma in den "svenska värmen", medan Aleks(a) Lundberg är ett illa utfört försök - typ vad PISA-rapporterna avslöjat om svenskarnas sviktande sakförståelse och urskillningsförmåga - att påminna om att den vita djävulen inte får tillåtas glömma våldet i sitt "ariska blod".

Typisk västreklam från en inte så avlägsen tid

Man skulle kunna misstänka att inte bara könsbytaren är ett fall av reinkarnation med åtföljande problem att nyanpassa sig till jordelivet. Också Kyeyune verkar passa perfekt in på hudfärgsbyte över två liv - han är en f.d. vit person och nu så vanvettigt ur fas med sitt nya jag att han sjunker ner till identitetspolitiskt tjafs och i princip alltjämt är vit i själen och oförmögen att se sin (forna) skuld som slavhandlare. 

Det är således bara ett Stockholmssyndrom på ytan, på en djupare nivå är det dålig karma och reinkarnationsteorin som förklarar vad som pågår här. Dessa två förklaringsnivåer motsäger inte varandra men bygger på en ytlig och en mer seende människoförståelse.

Jag återkommer ännu en gång till den hutlöst prissatta medicinska boken av läkaren Ian Stevenson - 400 spänn för 180 sidor text är en medveten prisnivå för att hålla ämnet på akademisk nivå och inskärpa skillnaden mellan de Fattiga och de Rika. Medelsvensson läser till att börja med inget idag efter att den handhållna lilla fördumningsmaskinen sattes i var mans hand. 

Men vid publiceringen 1997 av Stevensons sammanfattning av sina mer än 30 år på resande fot i världen, intervjuande barn med tidigare liv-minnen och verifierande deras vittnesmål genom polisrapporter och obduktionsprotokoll, var denna och hans andra böcker alltjämt så högt prissatta att avsikten knappast kan ha varit att bidra till massornas förkovran. Stevenson eller hans förläggare hade med andra ord ingen social och än mindre socialistisk agenda i publicerande av de här verken för enbart en köpstark liten grupp av rika läkare och akademiker. 

Och kanske var tanken rätt. Vilken obildad tölp i underklassen skulle låta sig nöjas med förklaringen att hans nuvarande skitliv var en naturlig fortsättning på ett tidigare liv som rik tölp och att han nu degraderats ett antal samhällsklasser för att kantiga stenar skulle kollidera så att flisorna ryker och själen efter detta "skitliv" kanske jämnats till en smula i formen? 

Nobelpristagaren Bob Dylan använder sitt zimmermanska (läs: judiska) påbrå i sitt legendariska stilbyte i "Like A Rolling Stone". Återigen två innebörder som inte nödvändigtvis står i konflikt: dels den nominella texten om en samhällets outsider, en "rullande sten", men på djupet den rullande stenen som en judisk metafor för transmigrerande själar!

Varför inte som illustration till Alex(a) och Malcoms delade predikament välja några fall från Stevensons "Where Reincarnation and Biology Intersect"? Stevenson noterade tidigt hur medfödda defekter på kroppen gärna gick hand i hand med berättelserna från barn som mindes hur de dog förra gången. Följande händelse önskar man sig inte sin värsta fiende: att halvt och halvt slås ihjäl men alltjämt vid liv bindas ihop som ett knyta med rep och tryckas ner i en trång brunn och i den positionen leva - timmar? dagar?

Det är inte konstigt att den själ som lämnade jorden på detta sätt återvänder med så traumatiska psykiska intryck, att den nya värdkroppen utvecklar exakta kopior i köttet av hur repen stramade åt! Jag avstår från att återge fotot på detta återfödda brottsoffret, men KARMA-lagen tycks vara värre än någon föreställt sig. Inte bara brottslingen kommer att få betala tillbaka, även brottsoffret lider men i det åtföljande livet! 

Detta vedervärdiga fall lyckades Stevensons team nysta upp efter att ha tagit det lilla missbildade barnets vittnesmål. Polisrapporter i en stad inte alltför långt bort beskriv exakt de omständigheter det här barnet redogjorde för. Men barnet visste förstås ännu mer om händelsen, inte minst skälet till att brottet begåtts!

Men jag väljer ett mindre dramatiskt fall eftersom det så väl illustrerar min misstanke om Kyeyunes som en före detta vit slavdrivare som nu i en färgad kropp söker relativisera den vita djävulens problem. Läkaren Stevenson undersökte framförallt inuiter i Alaska och folken i Sydostasien eftersom själavandringen ingår i dessa kulturers föreställningsvärld och föräldrarna därför inte tystar ner sina barn som vita kristna amerikaner tenderade att göra. 

Stevenson fann speciellt spännande fall av återfödelse där själarna rört sig från ett land till ett näraliggande i nästa och hur det kunde resultera i rätt komiska situationer vid familjens matbord. Barnet som levt ett tidigare liv i Japan återföds nu med minnen av detta men på fastlandet och i någon kultur med kryddstark mat. Och "den japanska själen" ställer till med ständiga bråk i barnåren över hur oätlig och överkryddad den nya familjens mat är.

Men Stevenson hittade under sina 30 år också rent bisarra fall där själar verkar ha flyttat sig över halva jordklotet för att återfödas. I vissa fall kunde man förklara hur en vit kaukasier återföds som sydasiat genom vita som stupat långt hemifrån under Andra världskriget. Dessa främmande fåglar återfödda i en ny kultur hade inte bara minnen kvar från sitt forna "vita jag" - de såg dessutom ut som albinos. Här nedan två foton av den burmesiska pojken Zaw Win Aung (född 9 maj 1950) som Stevenson intervjuade. Familjen kunde berätta att så fort barnet lärt sig tala flödade berättelser ur honom. Pojken hade i sitt föregående liv varit en amerikansk flygare som skjutits ner under kriget och förklarade att han hette John Steven. 

Klicka för större bilder

Tänk vad mycket pengar samhället skulle spara om individer som Alex(a) fick tillgång till djupterapi för att öppna upp en bättre kontakt med själen, källa till alla våras individualiteter, istället för år av ignoranta och meningslösa operationer av ytan som troligen bara adderar ytterligare karmiska problem för själen att möta i kommande liv.

Vår ateistiska materialism avslöjar hur primitiv den vita djävulen är som kollektiv entitet och Alex(a) Lundborg har uppenbarligen inte tagit ett steg bortom övriga västerlänningar. Och det är hans dåliga karma, vår kollektiva dåliga karma, som slutligen knäcker vår dekadenta civilisation. Den är ju baserad på helt felaktiga grundantaganden om allt!

*****

Se också ett tidigare fall ur samma bok: Brottsoffrets fortsatta lidande och förövarens straff.


Bilaga

Jag tycker mig av t.ex. horoskop som för den homosexuella Elton John ana att man behöver tillgång till exakt födelseklockslag eftersom det är den nuvarande kroppen (ascendenten) som orsakar identitetsstörningarna i hbtq-gruppen. Elton John var ett flagrant exempel. Att sexualdriftens Mars i sitt "fallna" tillstånd i Kräftan råkade visa övertalighet i hbtq-gruppen, var visserligen ett suggestivt fynd, men "signifikant överrepresentation" innebär likväl att merparten av alla födslar med den här placeringen inte uppvisar någon sexuell störning. 

Men jag har vaga indikationer från majoriteten av heterosexuella horoskop att typen är en smula anfäktad av sexualitet! En banal och lätttänd natur som gärna springer efter kroppar som har de rätta sexuella attributen. Män som dräglar av åtrå så fort de ser kvinnor med en generöst tilltagen barm är ett exempel. Det verkar som om det finns en hang-up förenad med den här positionen så att sex och mamma-komplex går hand i hand i manliga fall. 

I kvinnliga fall av Mars fallen i Kräftan har jag noterat en tendens till lättsinnighet och usel konsekvensbedömning. Går jag tillbaka i historien hittar jag bara i egna närkretsen två fall av unga kvinnor så lättantända att de genom otrohet inom kompisgruppen (Kräftan = den lilla trygga gruppen) riskerat hela gruppsammanhållningen! Mars är inte bara sexdriftens utan också olyckans planet. "Introduktörer av omoral och olycka inom gruppen." (Här måste man också notera huruvida Mars är en verksam ill- eller välgörare utifrån personens ascendent.) Jämför Stefan Löfvens Mars i Kräftan som fundament till hans egocentriska Vädurs-psyke! Han har skadat partiet oerhört, eller kanske snarare varit ett levande tecken på hur lågt partiet självt fallit i dessa yttersta tider. (Lustigt nog hade Svenska Arbetarepartiets födelsehoroskop samma betoning på just Väduren/Ego och Kräftan/Trygghet för mina närmaste.)

Här är i vilket fall Aleksa Lundbergs karta, enbart baserat på dygnet:

Givet tid, pengar och åtkomst till födelsedata skulle det vara intressant att se vad som hände med de tusentals barn som föddes bara i Sverige detta dygn och nästa. För det här sinnelagshoroskopet tecknar verkligen problem!

Missa inte hur sexualitetens mars genast trillar in i onda 8e huset (Skorpionens sexuella drivkraft) där den från "macho" Lejonet så att säga korrumperas och dödas. Alex ville inte vara man! Men det är Lejonets och Skorpionens härskare i deras ömsesidiga reception som verkligen antyder identitetsstörningar intill döden under hela den månad identitetsfaktorn Solen passerar genom könslighetens Skorpion. 

Men problemen når katastrofala nivåer de två dygn då psyket passerar genom det totalt opsykologiska och banalt materialistiska Stenbockens tecken. Nu blir psyket "platt" och ser bara "miljöfaktorer" och "maktstrukturer" vart den än vänder sig. Månen i Stenbocken har slagit mig som en duktig arbetare men en symbol som ofta tycks peka mot en olycklig människa som upplever alienation. Och detta förstås för att psyket ägs av den själsdöda Principplaneten Saturnus. 

Den må ha öga för strukturer eftersom det är just hackordningar Saturnus själv skapar, men den saknar helt Månens empatiska inlevelse. Alex har med andra ord minimala förutsättningar att leva sin in i sin egen kroppsliga fakticitet, om vi använder Månen för en grov bild av hur individen ser på sig själv. En riktig ascendent skulle ge ett mer rättvisande budskap, men i det här fallet stämmer t.o.m. månascendenten skrämmande väl med verkliga livet - så platt och ytlig kan en Stenbock bli att man rent MATERIELLT börjar göra åverkan på sin egen kropp i tron att det är där "anpassningsproblemet" sitter! 

Jag har två fall av kvinnliga självmordsförsök då halshuggna Draksvansen (Ketu) befann sig gradexakt på ascendenten. I ett av dessa fall också en nymåne i ytligt formalistiska Stenbocken och Stenbockens härskare Saturnus klent placerad i martyriska Fiskarna. Man måste rimligen räkna in Draksvansen som en faktor till Aleksa Lundbergs "självhat", vilket antyds genom den andra av de två fysiska Ketu-ascendenterna, detta horoskop tillhörde en judinna som alltid avundats svenska flickor med blont hår. 

Aleksa Lundbergs horoskop blir knappast starkare av den dominanta Jupiter i 10e makthuset. Vågskålarna är alltid känsliga och för formbundna Stenbocken i 1a blir Jupiter (förändring, tillväxt med mera) en "verksam illgörare". Aleksa Lundberg bär alltså i sitt sinne (månascendenten) en dröm som hon finner god: om att förändra och ändra Balansprincipen, men där han-hon i den mån denna fantasi lyckas honom-henne kommer att få ONDA FÖLJDVERKNINGAR. 

Detta är med andra ord en falsk Jupiter, en falsk filosofi, vilket jag menar att hela detta identitetspolitiska harvande är. Det är en urspårning och avslöjar bara vilka obetydligheter själar på drift lockas in i, oförmögna att hantera de stora och viktiga livsfrågorna. I vår tid är det hur man globalt kan krossa kapitalismen och introducera någon form av ny förståelse av sig själv och världen som placerar Människan i mitten istället för Penningen. 

Den tiden kommer mer eller mindre smärtsamt beroende på hur individer och nationer förhåller sig till den annalkande nya Spelnivån. Vissa ser den inte ens trots att populärkulturen i Väst så länge talat om Vattumannens tidsålder. En era för den Väldiga Människan, en tidsålder då artens essens stor i fokus och då inte bara i den lägre och mer banala DNA-aspekten, utan Människans kosmiska funktion. Det är under de kommande tvåtusen åren vi kommer att förstå att Kosmos är idel levande intelligens och inte som Aleksa Lundberg ser på sin egen kropp: ett dött bylte materia att hamra och tvinga i rätt passform om det inte känns rätt. 

I antiken visste man att Universum är en SJÄL och den kunskapen kommer nu att återvända, på en än högre nivå. Mänskligheten kommer att hitta tecken på intelligent liv men inte som barnböckernas ET utan tecken i själva materien på intelligens. Just nu kämpar satanisterna ihärdigt mot de visionära biologer som redan upptäckt tecken på intelligens i cellbiologins komplexa värld, och det här är bara början. Dörren till Vattumannens tidsålder öppnas inte över en natt, den sipprar in i det Kollektiva Medvetandet och nog märks det i luften att något är på väg att hända med världen! De gamla härskare (och deras propagandainstrument medierna) är skakade! FOLKET (Vattumannen) är på väg att vakna som den dominanta arketypen i hela mänskligheten.

Själavandring: brottsoffrets fortsatta lidande och förövarens straff

En reinkarnerad mördare, återfödd med
armen som utdelade knivhugget "hämmad".
(foto 1965, dr. Ian Stevensons samling)

Upphovsrättshållarna till läkaren Ian Stevensons livslånga forskning i flera kulturer kring barn med tidigare liv-minnen kommer säkerligen att återfödas som "skadat gods". Åtskilliga år efter Stevensons död finns det inget moraliskt försvar att ta 500 kronor för en bok på 190 sidor text som summerar en del av Stevensons över 3000 insamlade fall från hans gigantiska luntor. En print-on-demand-bok med det här sidantalet kostar högst en femtiolapp att trycka upp, även hos en girig tillhandahållare av tjänsten. Dessutom hade min kopia en trasig sida pga. en "födelsedefekt" i pappret!

Jag tycker därför jag med gott samvete kan översätta 1½ sida och dela ett av de mer spännande fallen. Boken uppehåller sig länge vid märkliga födelsemärken (och vad barnen minns orsakade dessa i deras föregående liv), men går slutligen över till att diskutera mer extrema fall av kongenitala kroppsdefekter. Läs och förundras!

Läsaren av de talrika redogörelser för mord i de fallbeskrivningar jag redan relaterat har säkerligen noterat att, om vi tolkar dessa fall som exempel på reinkarnation är det det återfödda brottsoffret som drabbas av födelsedefekter [motsvarande det dödliga traumat mot den föregående personlighetens kropp] och inte mördaren. Detta kan störa vår känsla av rättvisa. Varför, kanske vi frågar oss, skulle någon som först mördas sedan också bli lidande av födelsedefekter i ett annat liv? Det är ilskan inför själva den tanken som ledde modern till den mördade Yasupala i fallet Sampath Priyasantha (kapitel 3) att helt förkasta idén att den hiskligt vanställda Sampath skulle kunna vara hennes son i återfödd gestalt.

Som svar på denna invändning kan vi bara säga att vi inte vet vad som händer de flesta mördare i den händelse de reinkarnerar. I ett mycket litet antal fall som jag blivit uppmärksammad på har dock ett subjekt som mindes sig ha varit en gärningsman också drabbats av en synbarligen relaterad födelsedefekt.

Ett av dessa sällsynta fall som jag undersökt rör H.A. Wijeratne. Han föddes i byn Uggalkaltota, Ceylon (numera Sri Lanka) den 17 januari 1947. Hans föräldrar var Tileratne med hustrun Huratal. Vid födelsen noterade man strax att Wijeratne hade markanta födelsedefekter på högra delen av bringan och höger arm. Huvudmuskeln på övre delen av bringan saknades helt och höger arm var betydligt kortare än den vänstra, och fingrarna på höger hand var extremt förkortade med några av dem sammanvuxna (figur 27). (Hans tillstånd, först skildrad i medicinsk litteratur på 1840-talet är känt som Polen-syndromet.)
Efter att Wijeratne börjat tala, hörde hans mor honom prata för sig själv. Hon blev nyfiken på vad han sade och när hon lyssnade förvånades hon att höra honom säga att han fötts med en defekt arm därför att han mördat sin fru i ett tidigare liv.

När Huratal berättade för sin make vad sonen hade sagt, fann hon honom inte det minsta förvånad. Han hade tvärtom redan anat att Wijeratne var hans egen framlidna yngre bror Ratran, som nu återfötts.

Ratram Hami hade i själva verket sagt till Tileratne att han ämnade återkoma som hans son. Ratran hade 1927 varit förlovad med en flicka som hette Podi Menike och med vilken han genomgått den preliminära äktenskapsceremonin enligt den gällande traditionen i vad som på den tiden kallades Ceylon. Podi fick emellertid kalla fötter, och vägrade fullborda äktenskapet och komma och bo med Ratran i hans by. Han hade då vandrat hem till sitt, lånat pengar för att betala av några skulder, vässat en skarp kniv och återvände till Podis by, där han dödade henne.

För detta fick Ratran en rejäl omgång stryk av folk i byn och han arresterades. Efter en rättegång dömdes han till döden och hängdes i juli 1928. (Intervallen mellan Ratrans död och Wijeratnes födelse är således över 18 år, en mycket längre period än i de flesta fall.)

Tileratne Hame var ännu inte gift vid tiden för hans brors död. Läsare som undrar varför Huratal blev överraskad över att höra sonens prat med sig själv ska komma ihåg att Tileratne under frieriet och senare väl knappast berättat för sin hustru om sin yngre brors kriminella handling och avrättning. Allt det hade hänt många år tidigare och var bäst att inte gräva upp igen. Så måste han ha tänkt. Jag tror på Huratals vittnesmål, att hon inte alls kände till mordet på Podi Menike innan sonen började tala om det.

Vid sin rättegång hade Ratran bedyrat sin oskuld och gav som förklaring den klassiska, att han agerat i självförsvar. Han sade att han angripits av folk vid Podis hus och i det följande tumultet hade han råkat knivhugga henne. Som vi sett var Wijeratne inte av samma åsikt, han medgav villigt sin skuld i mordet på Podi och trodde han betalade ett straff för detta mord genom att ha återfötts med en defekt högerarm (armen som utdelade dödshugget). Men likväl var han inte förlåtande gentemot Podi. Han var 14 år gammal när han först mötte henne (hans tilltänkta fru i sin föregående kropp). Han sade då att han skulle döda en flicka igen, om hon betedde sig som Podi hade gjort mot Ratran. Det här var nu inte hans slutgiltiga åsikt i frågan. Jag fortsatte träffa Wijeratne från tid till annan då jag besökte Sri Lanka. 1969 skrev han till mig och berättade att han funderat ytterligare på hur man borde reagera på hustrur som beter sig illa. Han hade kommit till insikt att det var bättre att skilja sig än att mörda dem.

Wijeratnes tidiga liv var långt ifrån okomplicerat. Han tycks inte ha varit förlägen över sin födslodefekt. Han var dock medveten om att flickor kanske skulle känna ovilja att gifta sig med en man som det ryktades om att han dödad sin fru, även om detta var i den föregående kroppen. 1969 blev han mentalsjuk och diagnosticerades som schizofren. Han återhämtade sig helt från den här sjukdomen, framhärdade i sina studier och blev slutligen en behörig lärare. Han gifte sig också, och när jag sist hörde från honom 1982, var han lycklig och vid god hälsa.

Ian Stevenson, M.D. – Where Reincarnation and Biology Intersect (Praeger Pub. 1997, s 126-27)

Det finns massor av födelseuppgifter att ställa horoskop för i den här boken, men att ha uppgift enbart om dygnet blir verkligt intressant bara om man tror att det plötsligt regnar återfödda mordoffer över världen vissa dagar (och bara i Sverige skulle det innebära tusentals med just det horoskopet ifråga). Likväl lär jag skriva ner alla dessa tids nog, för att se om någon minsta gemensam nämnare går att uppfatta...

Ovanstående fall av en som minns han varit en mördare är, som sagt, ett undantag. Boken avhandlar människor som dött traumatiskt och sen som salt i såren finner sig återfödda med samma trauma som en påminnelse på deras kroppar! Sannerligen ett gott skäl att medan man har chansen se den Irrationella Själen för vad den är (Moder Natur) och enligt Platons förmaning börja odla den Rationella Själen, vilket ger en stoisk natur som inte fäster sig så mycket vid kroppens alla tusen och en stressignaler!

Eftersom den före detta mördaren Wijeratne har sin födelsedag angiven, får vi en liten aning om hur det kan se ut GENERELLT på en himmel som är redo att "ikläda" skuldtyngda själar planeternas subtila underkläder.

Efter en felskrivning på ett år, här är kartan som motsvarar bokens födelseuppgift. Den felritade kartan var tyvärr betydligt mer suggestiv och antydde åttondehusproblematik som anknöt till första jag-huset - precis den typ av "mass-karma" jag betvivlade. Nå, här ser man istället ett psyke som rejält förnekar kvinnor! 

Fallen Måne baserad på en "hög och mäktig" och patriarkal Mars i Stenbocken - dominant och härslystet psyke och i synnerhet benägen att halshugga (Ketu) kvinnor (Venus)! Se texten om hur individen sakta blev mer försonligt inställd och med åren lärde sig att man inte dödar ostyriga kvinnor utan nöjer sig med skilsmässa!

Stenbocks-Solen baserar sig dessutom på rent kvinnoförtryck eller förtryck mot livets "mjukdelar": Saturnus i Kräftan!

"Kringlan" - Konsten att sabotera en gryende karriär

Lägger man ihop Åsa Linderborgs kommentar och SR:s avståndstagande från "komikern" Kringlan Svensson, verkar människan lyckats straffa ut sig totalt ur svenskt nöjesliv. Inför hans naturligt döda blick tänker jag direkt på att det var så här nazihöjdare brukar se ut på foto. Är det reinkarnation som förklarar varför Kringlan är fylld upp till öronen av skit?

Åsa Linderborg liknar honom vid en näthatare (fast med känd identitet) och nog är det lustigt att axeln Jungfrun/Fiskarna dyker upp som det fullständigt dominanta horoskopmotivet med sex av de sju klassiska planeterna! Den här axeln är just den som så ofta dykt upp i samband med främlingsfientliga horoskop bloggen studerat och det är onödigt att dra hela visan om de här två kompletterande principerna ännu en gång.

Istället vill jag peka på den remarkabla ömsesidiga receptionen mellan det kritiska Jungfru-sinnet (Månen) som hålls i ett stryptag av den hårda och kategoriska Saturnus och Jungfruns härskare Merkurius som befinner sig i Saturnus positiva tecken Vattumannen. Tyvärr leder den här ömsesidiga kopplingen till att jag-huset kombineras med fiendehuset så att mannens hela psyke är hans egen värsta fiende, eller som sjätte huset också signifierar: Olyckan!

Eftersom Jungfrun har ett dubbelt olyckligt förhållande till Olyckan via planetär symbolik, för Jungfrun är Mars både essentiell och verksam illgörare, är det ett remarkabelt ogynnsamt omen att ha aggressorn i direkt opposition till såväl det egna sinnelaget som allt vad nu Jupiter och Saturnus kan signifiera, ute i samhället exempelvis makthavare (Saturnus) och benefaktorer (Jupiter). Som vi ser verkar hela den här himmelen programmerad till karriärsjälvmord!

Han uppvisar med andra ord psykopatiska karaktärsdrag som påminner om norrmannen Joshua French som dömdes till döden för mord i Kongo och som var född under exakt samma identitetsupplösande fullmåne men året därpå. Notera hur återigen den dubbelt onda intar - om än bara i ett månhoroskop - ett prominent och personligt hörnhusläge (som hos den pennalistiska arbetslinjens implementatör Fredrik Reinfeldt).

Man kan fundera på att Kringlan har kommunikationsplaneten som sin värsta fiende i sjätte huset medan mördaren French har förmågan till socialt mingel - Venus i det olyckliga huset. Eftersom månascendenten förmodas ange psykets djupare strömningar (som individen kanske inte alls är medveten om), är French horoskop betydligt allvarligare. För här har vi en kombination av Saturnus och Mars - båda de naturliga illgörarna - som bas för Venus (av alla planeter)! Visst är detta en boren sadist, men Kringlan är uppenbarligen karvad från samma trästycke.

French var den enda "kändis" som dök upp i sökningen av 9000 kartor utifrån fullmånen samt Saturnus i Jungfrun - Saturnus är sällan en helt lycklig kombination med Månen som alltför lätt finner sig i att domineras av inre freudianska överjagsröster (Stockholmssyndromet).

Jag känner ljuvliga människor med Månen i Jungfrun men det är ofrånkomligt att Kringlan är ännu ett fall i den stadiga ström fynd som tyvärr gör detta sinnelag till det mest kriminella bloggen hittat. Vi tvingas åter tillbaka till det outgrundliga mysterium som ett zodiaktecken är. Jungfrun är zodiakens olycksoffer i lika hög grad som Fiskarna mittöver. 

I bästa fall kan den här axeln ge "visselblåsare" eller martyrer för en värdig sak, men jag har upprepat flera gånger att det verkar vara en extremt instabil axeln och tycks ha att göra med jordeliv när själen just håller på med en större omorientering av sina värderingar. På hyfsat nära håll känner jag till två sådana här axlar, båda tillhöriga homosexuella kvinnor. Kringlans kvinnohat som Åsa Linderborg ger exempel på, skulle mycket troligt kunna förklaras med samma gamla vanliga psykiska sjukdom, homosexualitet, som derangerar så mycket av individens omdöme.

På tal om själen, själavandringen och hur könsidentiteten totalt går i baklås för ett fåtal som byter kropp mellan två liv. Det är synd och skam att akademisk litteratur är så dyr. Men 500 kronor för en amerikansk pocketbok på patetiska 180 sidor var enda möjligheten för att få läsa en summering av läkaren Ian Stevensons livslånga arbete över hela världen med att samla in data om barn som minns sitt tidigare liv. 

Med dålig tryckkvalitet på tunna papperssidor visas på flera sidor foton på barn med en del bisarra kroppsliga födelsedefekter där barnen MINNS olyckorna som ledde fram till dessa somatiska "ekon" av det som drabbade deras föregående kropp. Det här kunde avfärdas som barns rationaliserande fantasier om det inte vore för att Stevenson har lyckats verifiera berättelserna som dessa barn givit via myndighetsregister, polisrapporter, med mera.

Så man kanske ändå inte helt ska avskriva den här bloggens misstanke att onda själar återföds i klumpar och att den här axeln som gällde under 1980-1981 möjligen skulle kunna visa hur krigsförbrytare från andra världskriget hälsades tillbaka till världen och nya kroppar. 

Bokens 180 sidor är bara en aptitretare. Men vem har råd (eller lust) att lägga ut tusentals kronor på den flera tusen sidor tjocka forskningen i flera volymer? Det ser ut som om tiden ännu inte är kommen för västerlandet att förstå hur livet verkligen fungerar, trots Stevensons livslånga pionjärinsats.

Psykiatern som var rädd för det omedvetna

Dr Ian Stevenson kommer förr eller senare att bli en erkänd pionjär i västerlandets reinkarnationsforskning. Han dog för några år sedan med en antydan till förbittring över att hans kollegor överlag inte ens ville röra vid det remarkabla material han under 40 år samlat in från hela världen. 

Metoden bestod i att efter ett noggrant protokoll djupintervjua små barn som mindes föregående liv. I uppföljningen sökte team Stevenson verifiera informationen som kunde handla om tidigare liv i städer eller byar många mil bort (eller i helt andra länder). 

Det finns spektakulära bekräftelser på korrekta minnen med särdeles privat information i det här materialet, men vad trodde sig Stevenson om att kunna uträtta? Hans forskning är ett hot mot hela den rådande materialistiska världsbilden västerlandet för närvarande omfattar!

Det otroliga är att den extremt pedantiska och förtegna vetenskapsmannen till att börja med tog sig an det här pionjärprojektet (fortsatt av nya forskare på University of Virginia).

Jag är övertygad om att det var ett eget, traumatiskt tidigare liv-minne som åt Stevenson inifrån och fick honom att börja forska i ämnet. Horoskopet uppvisar nämligen samma problem mellan det undermedvetna Vattenelementet och det logisk-intellektuella Luftelementet som hos psykiatern Arthur Guirdham som också hittade tillbaka till tidigare liv på ett spektakulärt sätt, han och flera av hans psykpatienter delade ett traumatiskt öde i Frankrike på 1200-talet då de bränts till döden som kättare under Inkvisitionen. 

De inblandade på 1900-talet mindes alla enorma mängder namn och detaljer från det här tidigare livet och Guirdham är smått känd för sin första bok som i detalj går igenom fallet och visar hur britterna hade kännedom om historiska detaljer inte ens franska forskare alltid var medvetna om. Material som senare hittades i dokument på latin från perioden i fråga. 

I inlägget Vattenelementets sensitivitet ordade jag lite om Guirdham och hur Vatten/Luft kan handla om mentala bortträngningar, alternativt synska gåvor, som söker tränga sig på, men där vakenegot så intensivt fruktar sitt eget omedvetna att neuroser eller t.o.m. sinnessjukdom resulterar. Egokontroll är boven till mycket ont! (Å andra sidan måste man ha ett starkt ego för att sedan våga släppa det...)

*****

Notera vilken praktfull attack olycksplaneten Mars i dödsmörkrets Skorpion lägger in mot mentala Tvillingarnas tecken i dr Stevensons horoskop - vi kan tyda detta som att en olycka (Mars) som vållade död (Skorpionen) irriterar läkarens vakenjag under ytan. Är det sedan konstigt att han upptäcker att det i allmänhet är traumatiska dödsfall i det tidigare livet som obearbetade transporteras vidare in i nästa människoliv - och barnet minns hur det dog förra gången?!

Det intressanta är med vilken irrationalitet denna metodiska "efter protokollet"-forskare avvisade hypnos som en metod att frilägga djupa minnen av tidigare liv. Det finns tydligen forskning som visar att ett hypnotiserat psyke kan producera fantasifigurer där en del historiskt faktamaterial vävs in för ökad trovärdighet, historiska fakta som senare hypnosregressioner kan spåra till deras källa - en bok eller film individen någon gång har sett. 

Men Stevensons avvisande av hypnos verkar, om jag får säga det, lätt nervigt. Det finns extrema fallbeskrivningar där hypnos frilagt tidigare liv-minnen som inte kunnat reduceras till ett drömlikt hopkok av gamla minnen och fantasier. Men uppenbarligen krävs vaksamhet och mycket källkontroll för att förvissa sig om att materialet är autentiskt.

Varför jag menar att Stevenson beter sig irrationellt i den här frågan beror på hur han formulerar sig i en orienteringstext University of Virginia valt att anslå på sin webbplats. I ena stycket säger där Stevenson att, "remembering the cause of a phobia or some other symptom does not necessarily remove it."

I nästa stycke ber han individer som överväger hypnosregression fråga sig, "Would such a memory, even if it were real, remove the difficulties?"

Det här kan jag inte kalla för ärlig och opartisk varudeklaration av hypnosen som metod! Att först måla en negativ bild av medvetandegjorda minnen och sedan koppla detta till hypnosterapi. Att han i texten väljer att exemplifiera med "drunkningsdöd" - apropå hans eget Vatten/Luft-stressade horoskop - får mig att ännu mer misstänka att han själv måste ha lidit av ett traumatiskt minne.

Och att han gillade att "vakenprat" med små barn men inte hypnos - att symboliskt "tas ner under vattenytan" - går som hand i handske med den psykplacering som är allra räddast för att tappa sin medvetna kontroll över skeendena: Månen i Jungfrun.

Japp, här är den igen! Sinnelagsplaceringen vi hittat hos så många människor som lider av rädsla för främlingar, så till den grad att de satsade på karriärer inom den tyska nazismen som avsåg lösa det "smutsiga judeproblemet" (dvs deras egen fixering vid avvikande fenomen). Jungfrun mår bäst när den får förtydliga och utveckla en värld via sin analytiska sida, men den trivs inte att kastas in i en värld så mycket större än den har kartritning med sig för att hantera! Helt begripligt.

Det är Månen i Fiskarna - den motsatta placeringen - som utan problem sjunker ner och identifierar sig med gränslösa, drömska och omedvetna tillstånd. Motsatta tecknet reagerar tvärtemot och Månen i Jungfrun kan bli akut självmedveten om horoskopet också innehåller "alarmistiska" tendenser. 

Jag har ett helt förbluffande korkat exempel på detta. En kvinna var övertygad om att något felade henne mentalt och kontaktade en hypnosterapeut för att rota i problemet. Problemet var bara att hennes Mån-Jungfru på sedvanligt sätt propsade på att behålla sin merkuriala sinneskontroll, så hon fejkade hypnos och besvarade terapeutens frågor i klarvaket tillstånd! 

Vad jag funderat över är om en terapeut inte har några metoder att avgöra om individen verkligen är hypnotiserad? Kanhända var hennes attityd till företaget så i grunden oärlig att hon därmed "attraherade" en charlatan som inte kunde avgöra den saken. "Lika barn leka bäst." 

Det tog henne halvdussinet kostsamma sessioner att komma till insikt om att hon bara brände sina pengar genom den här låtsasleken - och i återberättandet för mig av den verkade hon inte ha förstått var roten till problemet låg - det var bara en historia om bortkastade pengar!

Så här rädd för den verkliga kontakten med det omedvetna tror jag dr Stevenson också var! Och det var just denna fruktan för det som går utanför Jungfruns noga inrutade tillvaro som samtidigt sporrade och motiverade honom till hans pionjärarbete. 

Nu förstår vi också varför Humanisternas ordförande, ärkeateisten Christer Sturmark, med samma förtjusning för "exakt empirisk metod" som dr Stevenson med sina petnoga intervjuprotokoll är så allergisk mot reinkarnation och allt "paranormalt". I samband med allt som "går under ytan" uppstår samma fruktan att tappa den merkuriska kontrollen, vilket närmast borgar för otäckheter under ytan, i det omedvetna! 

Att förneka reinkarnationen kan då vara ett sätta att hålla insikten på avstånd. Nämnda fusk under hypnos var också en människa extremt fientligt inställd till möjligheten av tidigare liv men ändå så påverkbar att mina historier troligen bidrog till hennes remarkabelt meningslösa kontakt med hypnosens värld. Fientligheten är således en skyddsmekanism.

Jag sätter ut etiketten "intelligens" på dr Stevenson för Jupiters välsignelse av Solen, men inte utan tvekan. För hur frisk är den välsignelse som kommer av ett expanderat "liv i luften" när dessförinnan det omedvetna attackerat på det mest aggressiva sätt (Mars-Skorpionen)? 

Naturligtvis vet vi att detta är en perfekt illustration av alla de barn med tidigare liv-trauman - Tvillingarna och Merkurius representerar det unga intellektet och hans intervjuobjekt var allt från den merkuriala fasen, 5-12 år! Där hittade Stevenson sin lycka (Jupiter), barn villiga att prata om sitt svarta minne (Mars-Skorpionen)! Genom dessa barn bearbetade Stevenson sina egna trauman - utan att behöva släppa det mentala greppet för egen del (Månen i Jungfrun)!

Men eftersom födelsetimman är okänd kan man inte säkert säga att Luft/Vatten-störningen är helt externaliserad (dvs, enbart beskriver de intervjuade barnen). Tvärtom talar mycket för att han själv hade en "knepig" personlighet. Skorpionen och Jungfrun i kombination kan leda till extremt tillslutna och introverta personligheter och fastän soltecknet är Vågens, tycker jag mig ana att han var en rätt sluten människa som kanske bara slappnade av med små barn som delade hans eget öde - att minnas sin död i ett tidigare liv.

*****

För egen del vaknade minnet av mitt närmast föregående liv först några år efter 40, och det är jag glad för! Jag hade inte kunnat hantera informationen om jag varit barn eller ung. Jag hade också varit med om en ond bråd död (det här var innan jag läst om Stevensons livsgärning, men efter att minnen tydligt trängt upp genom två drömmar som båda pekade mot samma person hittade jag strax information om hans forskning på nätet). Det sista minnet i det livet var att se min egen dotter skjutas till döds, bara sekunder innan en kula ändade mitt liv knappa trettio år gammal! 

Plötsligt föll alla bitar på plats, varför jag i det här livet blivit livrädd så fort någon kvinna ville permanenta en relation och sätta barn till världen! I mitt omedvetna började irrationella varningsklockor ringa som i princip sade, "Du vet väl att barn kommer att dö inför dina ögon?" En mycket specifik fruktan enbart kopplad till ett visst område, "egna barn". Själen är gåtfull och i grunden helt irrationell - som den logiska människan ser på saken!

En oerhört intressant sak är att jag vid cirka 7-8 hade en period när jag envist lurade i mina klasskamrater att jag haft en syster jag råkat vådaskjuta till döds "då vi var mindre"! (Idag hör man hur orimlig tidramen är - orden kom från en liten pojke!) Detta måste ha varit samma tidigare liv-minne men så ohanterbart under pojkåren att det omformades till en fantasi som rörde detta liv - dottern blev en "lillasyster"!

Och jag, en gång förälder till barnet, lastade i fantasin mig själv för dess död - en så typisk och naturlig skuldupplevelse hos en vuxen förälder som aldrig han komma i det föregående livet men kröp fram i det nästföljande.

(Dödsskjutningen, som jag på ett för mig trovärdigt sätt rekonstruerat den utifrån tydliga detaljer i drömmarna, inträffade i en våldsam gänguppgörelse mellan fascister och kommunister i Italien under 1930-talet. Jag är glad att inte ha varit här under Andra världskriget, som så många oroliga unga människor i Sverige just nu.)

Karmalagarna beskrivs ofta överdrivet idealistiskt eller torftigt mekaniskt: "den som med svärd dräper ska med svärd dräpas". Upptäckten av dr Stevensons forskning bekräftade exakt min upplevelse, att karma också verkar som när uppradade dominobrickor faller, den ena på den andra. Psykologiska motiv som inte bearbetas fortsätter att "rullas framåt", och människor kan tillbringa liv efter liv efter liv med samma grundproblem om de inte blir medvetna om roten till beteendestörningen.

Detta var hypnosterapeuten Michael Newtons slutsats efter att ha hittat flera personer som på samma sätt valde liv efter liv för att undvika ett problemområde.

*****

En sista kommentar om Stevensons märkligt räddhågsna inställning till hypnos:

"The procedure of hypnotic regression to "previous lives" is not without some hazards. Instances have occurred in which the "previous personality" has not "gone away" when instructed to do so and the subject in such cases has been left in an altered state of personality for several days or more before restoration of his normal personality."

Här måste man ställa sig frågande till hur väl Stevenson kände sig själv som människa. Kan han verkligen ha varit omedveten om att vi skiftar enormt när vi rör oss från en social grupp till en annan, en situation till en annan? Möjligen hade Mån-Jungfrun så hårt definierat sitt liv och "utrensat" alla källor till fluktuation och osäkerhet ("allt efter protokoll") att han inte var medveten om hur våra tidigare liv - eller åtminstone några av dem - ständigt turas om att sköta våra affärer!

Jag är i ibland väldigt medveten om vem i mitt omedvetna galleri som dominerar i en viss fråga eller i en viss situation. Vardagsjaget är inte alls samma person som den som tar tag i religionsämnet. I ämnet religion har jag haft viktiga tidigare liv och det är en helt annan uppsättning strängar som börjar spela då - gissningsvis en kompositvarelse som består av de religiösa liven.

Men jag har också identifierat enskilda personer på just det temat. Minns att vi är en dynamisk process och inte en statisk fysisk kropp! Jag minns bara vykortsliknande fragment och små "filmklipp", men från det att man har hittat sitt första tidigare liv-fragment tror jag att processen med att avtäcka den fulla identiteten har påbörjats.

Filosofen Platon kallade detta för "återerinrandet" och den tidiga kristna kyrkofadern Origenes (senare kättarförklarad) talade om apokastasis, "återställelsen", dvs. restaurationen av själens fulla medvetenhet. Stevenson fruktade för att öppna sin egen "svarta låda" men satte preliminärt igång processen genom att studera barn vars själsminne var öppet tillbaka till deras föregående fysiska kropp.