Den svenska ateismen synad genom en tidningsskribent (Och mer från filosofen Proklos)

 

 

AB:s Peter Kadhammar går förbi en sovande uteliggare, en av de utstötta ur det svenska samhället (apropå den här bloggens tidigare inlägg om astrologins sociala utstötningssyndrom så brännande vid liv när Tidö-dårarna presenterade sin angiverilag).

Anblicken av en mindre materiellt lyckligt lottad får Kadhammar att deklarera sin ateism redan i blänkaren - det är bara "slump" som avgör ens plats i livet. Han besparar därmed läsaren som vet lite bättre läsningen av en krönika baserad på felaktiga grundantaganden. 

Problemet är att Ödet är ett oaptitligt ämne  i en sekulär värld som saknar en världsbild som innehåller ens en anstymmelse till "mening". (Allt den sekullära intigheten består i är att mäta och väga och prissätta tingestar. Det är så låg intelligens i det kommersiella livssystemet att man baxnar.) Början låg i en korrupt kristendom som redan på 300-talet kättarförklarade antikens naturlära genom att klippa och hacka sönder det gamla kretsloppstänkande systemet för att kunna sälja sin saga om Jesus offerdöd till romarrikets horder av analfabetiska och lättlurade medborgare. 

Man måste medge att de grekiska filosofernas överlägsna tankeskärpa berodde på ett klassamhälle som man tog för givet i de kretsar där studier var meningen med livet. Egentliga bovar var inte romarnas version av kristendom utan de första jordägarna och snart nog fastighetsägarna när människan blivit en bofast jordbrukare och primitiv rattionalism inträdde arbetsdelningen och fick människor att flytta nära varandra (logistik än idag ett olöst problem då  materialismen är en urspårning (känd som syndafallet) och som inbegriper nästan hela mänskligheten)

Eftersom den svenska kulturen sorterat bort filosofi och idéhistoria (den materiaackumulerande eliten inte ska behöva försvara vägvalen) klingar historien främmande för dagens svensk, men inte bara pga en korrupt socialiseringprocess utan fast mer för de tredje gradens "bastard-själar" som ett sådant här land lockar till sig enligt senatika filosofen Proklos. Och då talar jag "pursvenskar" och inte någon rasistisk omskrivning för invandrare. 

Den bildade syriern Proklos var förtjust i att systematisera och klargöra den redan legendariska tankemästaren Platon och när Platons tvåskiktsmodell av en högre och en lägre värld nådde total kraftlöshet uppstod "bastarderna". t.o.m. lägre än normala människosjälar och nedgraderingen till bastar4det (avkomma gudarna förnekade att de var fäder till) gjordes enkelt: enligt Platons högre (rationella) värld och den lägre (irrationella) världen. (Bastard-själar kan återfödas många gång som underklass innan de vaknar till sans.)

Inget av detta var begripligt för antikens analfabetiska massor. För dessa var den kristna myten om någon som offrat sitt liv för dem mycket enklare och lättare att sälja in. Grekernas filosofi påminde mycket om Indiens läror och krävde arbete och viss medfödd intellektuela förmåga i människans själ för att det skulle bli folk av dem och såsmåningom förtjäna sig en återfödelse - inte för att njuta materiellt gott - den tidens mått på framgång var medvetandekvalitet så att man permanent kunde utträda ur kretsloppet  eller åtminstone höra upp återfödas på Jorden i och ytterst sett värdelösa och kortlivade grovfysiska kroppar. Människans själ är förberedd på betydligt mer avancerade existensformer! Det var det första den satanistiska materialismen tog ifrån Västerlandets barn.

I en diskussion om vad Platon sade om kulturella skillnader mellan folk/länder antyder Proklos hur vår samtid tappat det gigantiska grepp en äldre mänsklighet hade, även om deras verktyg var enklare. De tvingades pga enkel materiell nivå att tänka så mycket bättre än t.ex. svenskarna och deras eviga fiaskon till it-projekt. Tänk bara mästerbyggaren bakom den stora pyramiden!

Proklos om Folkens bevarande av minne och dess universella motpart

Platon (en egyptisk präst tilltalar här grekiska politikern Solen, han som tidigare fått höra av prästen att grekerna bara är barn, helt utan egyptiernas "långa kulturella minne"):

Vadhelst händer ditt land, eller här i en annan plats [än Sais]  som vi hör om - åtminstone om det är något nobelt eller storslaget som inträffat, eller har något speciellt över sig - har det skrivits ned från antiken och framåt i templen, och bevarats säkert. (23s15)

 Proklos:

Precis som både landets position och guden det tilldelats kom att bevara egyptierna [Proklos diskuterar också dess fördelaktiga klimat], så lyckades de även bevara en lång historia, först genom egna och envetna studier genom vilken de kontrollerade den glömska som följer av tidens gång. För det andra var folket behjälpt av sina tempel mitt ibland dem. Här höggs in alla stora och remarkabla skeenden, egna eller andras, och även oförklarade resultat av deras verksamhet (för det är detta Platon menar med "eller har något speciellt över sig").

Det historiska studier av alla dessa  ting bidrar till egyptiernas insikt i liknande [ödes-]mönster, som ett resultat av vilka de blir medvetna om UNIVERSALIER. [Detta är inte Platons osynliga former utan de förnuftsprinciper även astrologin studerar] vilka bidrar till förutsägelser om kommande ting. För det är genom denna vaksamma undersökning egyptierna upptäcker de makter som producerar de himmelska figurerna [ännu en gång talar Proklos om astrologin och dess "figurer", ett or som även kan betyda siffror" rätt och slätt]. När de [historiestudierna] givit förståelse av vad som inträffat under vilka omständigheter [figurer?], då blev egyptierna kapabla att beräkna orsakerna till vad som kommer att ske från samma tecken [när de upprepar sig i zodiakens bildgalleri].

Det tycks mig [Proklos] som att pytagoréernas diskurs i syfte att förbereda själar till att återkalla minnet av sina tidigare liv [en enormt viktig läropunkt till Pytagoras-anhängaren Platon], är en direkt imitation av egyptiernas historiska studier. Precis som i fallet av en människa, eller rättare själen, kräver plikten [snuddar Proklos vid det hinduiska Dharma-begreppet här?] att människan greppar sina tidigare liv, precis som i fallet av ett folkslag [ras] det åligger detta folk att greppa sina kollektiva reinkarnationer./cykler.

Så bland människor är rekollektionen av deras tidigare liv något som fulländar den enskilde, på samma vis gagnas folket av studiet av deras tidigare cykler storligen i gruppens fullkomning i fråga om vishet. Dessutom gör sådan vaksamhet  att FOLKET ASSIMILERAS TILL VÄRDLSALLTETS ARRANGEMANG [åter en astrologisk syftning trolig].

Bloggaren: jämför Proklos ideal för ett folk som bygger kollektiv och individuell medvetenhet med t.ex. svenskarna som så totalt förstört sin skola och inga tempel har (9e huset för högre studier i nationalkartan helt kaputt): här blir ateismen hos t.o.m. en senior som Kadhammar begriplig. Materiellt tursam via lycklig slump? Så talar en svensk dåre och har troligen gjort det under århundraden.

Några sista ord från Proklos ang. Platons Alantis-berättelse som innehåller många detaljer att kommentera:

Han [Platon] hävdade att efter floden var bara ko- och fåraherdar vid liv medan de i städerna alla gått under. Så för de överlevande använder han orden "illitterata" och "okultiverade", och medan de förra inte har förmågan att hantera händelserna i den föregående cykeln till minnet i skrift, medan till följd av de senare där uppstår oförmågan att bevara via hymner och poesi, Det är därför rimligt att sådant folk direkt skulle hamna i ett tillstånd av glömska om sig själva och regrediera tillbaka till "barnens nivå". [Ämnet har här glidit in på grekernas obefintliga kunskap om allt utom den senaste syndafloden, medan egyptierna bevarat ett mycket längre folkminne.] För Aristoteles menar att beträffande sitt liv skiljer sig den omogne inte alls från rena småbarn. [Modern psykologi då men välkänd överallt numera utom i Sverige där myten om "jämlikhet" visserligen är trösterik och det socialiserade kollektivet men likväl en lögn.] 

Ett liknande ting inträffar för själar som sjunker ner i jordisk materialisation [vägen ned/"alstring" eller indragna i den lägsta, biologiska fasen]. I det att själen byter ut sin föregående intellektiva cykel mot en andra återfödelse-alstrande cykel, genomgår själen en förglömmelse av de intellektiva tingen [Platons högre värld av former/idéer]. Denna glömska beror på att själen nu har valt en syndaflod som är följden av materia [Vatten och Jord i astrologiska termer] och även kvarvarande bilder de har av själens observation [den astrologiska Solens kognitiva kapacitet] går förlorad med tiden. [Tidigare-liv-studier i vår tid har bekräftat att även barn med starka minnen förlorar dessa när det nya livet börjar komma igång.]

Proklos säger här något som inte överlevt i västerländsk astrologi: Jord/vatten-dominerade horoskop antyder själar som helt givits tillspillo åt Glömskan pga. deras materiella böjelse. De är vad Proklos i ett tidigare citat från hans kommentar till Plato-dialogen "Timaios" kallats "bastarder" som gudarna inte känns vid då själarna valt det lägre. Därav det meningslösa i att förklara Kadhammars ateistsvammel om tursam slump. Alla själar gör ständigt val och bygger successivt sitt nästa jordeliv. Proklos återkallar att bloggen i sin ungdom (långt före denna avancerade senantika studie) kallade det sekulära Sverige som Gud vänt ryggen åt eftersom landet självt tagit ett sånt steg. 

Kadhammar skriver sin ateism till trots utmärkta socialrealistiska krönikor och empati anas med de mindre lyckligt lottade. Det är "materialsvaghetens"sataniska axel (Skorpion/Oxe som normalt är oandlig eftersom dess fokus just är materiella förhållanden. 

Men samtidigt finns en antireligiös ådra på "högre" nivå här: Jupiter i Eld-Lejonet skulle kunna bli en rojalist och anhängare av tesen "kung av Guds nåde". Men se den republikanskt orienterade krigaren Mars-i-ideologiska-kollektivvurmens Vattenbärare som stör ut Jupiter-Lejonets förmågor. "Ingen relation till Gud för mig, tack" Axeln med en bättre planetkombination hade kunat bli lysande. 

De två viktiga Vattentecken (inte minst själen(Solen) kan vara skrockfullt troende eller ateister som just svänger sig med pseudoreligion typ "slumpen" (Solen i Krabban sätter just spotlight på Slumpen eftersom mångudinnan Fortuna är Krabbans härskare Krabban är också "bottom feeders" och slamkrypare som har som värst en religiositet lika osund som det amerikanska nationalhoroskopet vars skrockfullhet och bisarra nationalism som trosobjekt framgår av USA:s starka Krabba i 10e religionshuset. 

Med Krabban i 10e kan själen falla så lågt att t.o.m. föda blir en psudeoreligion (och där började USA - hungersnöden i Europa var en drivande kraft i landets tillblivelse.)

Långt senare efter formuleringen "Sverige som huset som Gud glömde" (för bara 3-4 år sedan) bekräftades landets andliga sterilitet av flera inlägg som fokuserade det döda 10e filosofi- och religionshuset i nationalkartan där heller inte Folkets Måne i Barnets pigga och historielösa Vädur baserades på annat än Jord/materia i dödens och här Glömskans 8e Vatten-hus. Den kollektiva "svenskheten" har en dragning mot minnesförlust (av högre ting och därmed förnekandet av Platons världsbild och påföljande oandlighet. Att förklenandet av den svenska folksjälen har en upprinnelse i det materialistiskt Eliten för vilka bara nilistisk vinstskapande verksamhet anses "meningsfull". 

De flesta ha fallit in i detta Mörker, men få några blev länge den den synliga naturen ett religionssubstitut - egentligen en form av satanism eftersom man dyrkar naturen och inte dess skapare. Sen anlände katastrofen där hela folket sögs in i den låtsasvärld IT tillhandahåller. De är idag ett ofullgånget folk och illa ute som de gamla grekerna vilken Platons egyptiska präst drev gäck med. Grekerna hade ju inte lyckas bevara mer än minnet av Deukalions syndaflod (ett relativt nyligt historiskt skeende) och helt glömt de flera tidigare undergångarna. inte minst en som sänkte Atlantis och vars minne egyptierna bevarat i ett tempel. (Den atlantiska ö-gruppen Azonerna var bergstoppar på Atlantis för 12.000 år sedan.)

Tankar för dagen konfirmerar inget alls

En intressent morgonupplevelse vid radio P1 och Tankar för dagen den 5 nov. En lågmäld och inte osympatisk reflektion av en far som skickat sin son på konfirmationskollo och om hur mycket bättre det är för ungdom att välja även en gudlös föreställningsvärld via "sekulär konfirmationen" än den tydligen mer skrämmande nihilismen, dvs. föreställningen att ingen bindande etik alls finns.

När jag inser att det är gamle ärkeateisten Christer Sturmark som predikar, framgår tricket direkt. Han har själv intressen i sagda sekulära konfirmationsverksamhet och Public Service favoriseras distinkt landets beklagliga tillstånd i etiska och filosofiska frågor.

(Referens: Sverigehoroskopets kraftlösa 9e hus för "det högsta goda". Det högsta goda för Sverige är Merkurius som knappast betecknar högre tänkande enligt nationalkartan utan snarare dödssynden girighet, ren materialistisk räknenissighet. Merkurius är en lurifax bland planeterna och bör analysers nog. Den kan vara både en ängel och helt grumlig av förljugenhet. Många tidigare inlägg har pekat på hur Storfinansens och landets solära ledarskap ligger bakom denna sjuka perversion av "de högsta värdena" och Sveriges oanade mängder desinformation för att vara ett land som anser sig vara glasklart.)

Sedan dessa gudlösa Humanister gavs rätten att hålla en "gudlös" ceremoni vid sidan av den kristna gudstjänsten vid riksdagsöppnandet, har svenska staten lagt in högsta växeln för att ersätta all verklig humanism med sin teknokrati och en sorts humanism som låter exakt som Sturmarks morgonpredikan, en urvattnad sekulär etik som inte besvärar det ekonomiska rikemanssystemet som Sverige är uppbyggt kring ännu i denna kapitalismens sena fas.

Med adressaten till morgonpredikan identifierad en snabb kontroll av på tiden för utsändningen, 6.25 på tisdagen då USA går till val.

Innerst den fd Humanistordförandens sinnelagsascendent (Månen) och i yttre kretsen sveper tidens himmel förbi och vid Radiohuset har just Solen-i-Vågen stigit, lustigt nog i tecknets 27e grad där bloggarens intellekt Merkurius befinner sig, som en radiomottagare som strax fastnar för den obegripliga logik som hörs från radion, där ateism skulle vara att föredra framför nihilism. Som all filosofi genom tiderna vetat finns inget skäl att hålla sig till några spelregler om inte DEN ENE existerar, om ingen bas i tillvaron finns. Vad predikanten i radion mässar om är således att Staten ska få låtsas vara gud.

Det var så länge sedan den här civilisationsdemonteraren var på tal att jag helt glömt att här är ett av de kartor där Satans eller Förnekarens stjärna Algol ligger GRADEXAKT vid den positiva filosofi- och religionssymbolen Jupiter. Här är alltså ett av Djävulens språkrör, en anti-religionens typ - som med satanisk list söker förmå lyssnaren att byta en bevisligen bättre fungerade livsåskådning mot en som flyttar makten till Storfinansens folk som betraktar landet som sitt. (Religiösa människor, visar undersökningar, blir bättre socialiserade och mer produktiva samhällsmedborgare.)

Fascinerande nog står alla stjärnor "rätt" under detta radiosända predikan som bara fejkar (likt Jimmie Åkessons Sol/Algol som symboliserar falsk framgång eller spelad ignorans: "jag vet ingenting"). Fast "rätt" är kanske fel ord eftersom de förbiflyktande transiterna petar på och stimulerar födelsehoroskopets flera blessyrer. Mars startar ibland krig, men är i allmänhet den demoraliserande inverkan och här syns Mars passera sitt medfödda läge i sekterismens eller familjebildningens tecken Krabban. Där befinner sig också den inte helt sanningsenliga mixen av Venus. När Mars och Venus mixas uppstår ett fabulerande blandläge, givet Krabbans inflytande över Månen. 

Ur radion hörs nu en fabel: Fadern skickar sin son på ateistsektens "konfirmation" av sekulära värden (som om familjen betvivlar Statens förmåga att hjärntvätta bra nog) och utnyttjar sedan avkomman till för en kalkon. Denna ska ha sagt: "Å så bra det var, får jag åka på sommarlägret nästa år också?" Här spårar faderns diktande ur när han reducerar barnet till en verkliga svag begåvning. Konfirmationsundervisning sammanfaller väl ungefär med tonåren och en något mer utvecklad reflektionsförmåga. Sonen kan omöjligt ha varit omedveten om konfirmationen är en engångs "passagerit" vilket Sturmark själv är klar över: han har skickat barn på indoktrinering men fått en ung vuxen tillbaka.

Transiterna visar inte bara Mars förmåga att förvirra och skapa oreda ändå in i egna hemmet/Krabban (i formen av ett manus som borde ha varit mer genomtänkt) utan detta var också en tid när lagerkransen Jupiter passerar Oxens tecken (2 maj 2024 - 14 maj 2025). Det innebär att Jupiter varit tillbaka till sitt starttecken och också irriteras Satans stjärna under en längre tid. Förmodligen fanns ett tillbud i början av denna sträcka, när "falsk rikedom" kulminerade. 

Som ännu en prövning ses HALSHUGGNINGEN AV DEN VÄRLDSLIGA HUNGERNS DEMON just nu passera Jungfruns tecken, Sturmarks merkuriuska sinnelag. Om denna Merkurius, placerad i Lejonet, representerar dödssynden girighet är omöjligt att säga utan exakt klockslag (och kanske även med det). Sedan kan man inte missa att Saturnus åter är tillbaka i Sturmarks och Sveriges startläge och förklarar mörkret över landet (sedan Nato-anslutningen). Den är karma-planeten som gör det omöjligt att skörda framgång om (folk-)själen har brister. Saturnus representerar inte det högsta goda (utom i särfall), men står i världen för ideologier. Så dessa var kanske fd sektledarens sista plädering. "Tankar för dagen" måste ha en stor publik.

Ska tillägga att föregående inlägg redan var publicerat när Sturmarks morgonpredikan strömmande ur radion, apropå den metaforiska "fadern" som kan tillämpas på allt född från ovan i antik tanke. Det vill synas som den här fadern via sina åtgärder för sonen sorterar under en lägre typen av fader, en sådan som sänder sina barn till "den lägre staden":

Hur vissa fäder degraderar sina barn i kretsloppet medan annan avkomma skapas fallen

 

Tillägg

Lustigt nog promoveras dagen innan sångaren Ola Salo till hedersdoktor av ett svenskt universitet. För sin "kreativa förmåga och sociala medvetenhet" heter det.

Landet är nu en PK och hycklande parodi och med viss tvekan gäller alltjämt sågningen från 2010 på bloggen. Jag var hårdare i omdömena då och tycker inte längre Lidelsens kvalitet (Rajas guna) är kartans viktigaste ingrediens:

Ola Salo och lidelsen...men för vad?

Inför rubriken i DN tänkte jag: säkert etablissemanssverige som applåderar sig självt igen. Jag hade på 14 år glömt hur Salos horoskop såg ut, men gissa om den förflugna tanken stämde!

Kommunikationsstörning mellan det dominanta Luft-tecknet
och fundamentet Saturnus i obskyra 6e området

Totalt PK av den typ även Sturmark aspirerar på, men för Salo är det både Sol och Måne i Sveriges nationaltecken Vattenbäraren - inte den äkta Vattenbäraren utan femtehuselitens lilla klubb alla vill tillhöra och få skatteavdrag och där man belönar eller klappar varandra om ryggen. 

 

Det ser ut som om Public Service-predikan från Sturmark och Linnéuniversitetets utmärkelse är koordinerad av låga krafter som verkligen ligger i för att maximera inskränkt nationalism. Och med en sossighet som den numera ser ut tycks landets helt sakna framtid.

Både Sturmark och Salo har en störning mellan rationalitet och instinkt (Luft och Vatten) och hos båda aktiveras de svårförenliga Vattenbäraren (stor intellekt) och Krabban (liten, klanisk, blott familjär). Hinder kan övervinnas men detta är definitivt sociala fobier som lätt slår över i attityder som inte klarar mångfald eftersom intellektet inte är vasst nog. För Salo borde nymånen i Vattenbäraren vara ett löfte om en ny Människa, men i sin ungdom var han vek och kunde inte ens välja kön. Första och uppseendeväckande hit-låten med verser som "låt din kropp bestämma vad det ska bli av dig". Den förvirringen går hem i ett märkligt dävet land utan visioner.

 

Salo var ett offer för religionens utdöende i Sverige och när universitet belönar "social medvetenhet" är det som att säga "överheten applåderar sig själv för att de lyckats eliminera människan och bara lämna arbetsdjuret kvar" - djurkroppen får slaven behålla men ÖVERIDEOLOGIN förbehåller sig staten rätten att kontrollera.

 

Detta horoskop passar perfekt med hur "det högsta goda" inte fungerar i Sveriges 9e hus och här är det Luft i osynk med Vatten som ungefär drar mot samma urvattnade natur som Sverige uppvisar med dess tunna luftbubblementalitet. Jag tror inte på någon verklig storhet eller kreativitet när saturniska Vattenbäraren tvingas vila på en fysiskt vattnig plattform i lilla sektens självbevarelsedrift. Krabban är inte alls optimal för ett optimalt tankearbete som Vattenbäraren är känt för. 

 

Men horoskopet är precis "lagom" för svenska förhållanden. Kartan har beröringspunkter med "Magdalena Andersson", en småljummen anrättning. Bloggaren gjorde en gång gissningsleken och tänkte på verkligt folkliga artister. Nu har generationer bytts ut, men vid tiden plockade minnet fram allt från Lill-Babs till Tomas Ledin - folk vars stjärntecken jag inte alls mindes. (DN-Croneman: "om Tomas Ledin har jag också skrivit mitt. Något mer ointressant har jag svårt att tänka mig.")

 

Det visade sig 1999 bli fem på rad födda i Vattenbäraren. Ren slump kunde man tänka eftersom flera var födda långt innan 1974 års nationalhoroskop (i Vattenbärarens tecken). 

 

Men givet att TID tillkommer sent, kan man föreställa sig att inspirationen är så kvalificerad att den lyfter tänkaren till VISIONÄR nivå, till arketypernas verklighet bortom sinnevärlden och att människans gudomliga intellekt sammanfogar flera verklighetsnivåer till förbluffande "partygissningar" som trotsar sannolikheten. (Även Vatten och Luft kan i sällsynta fall fungera på två nivåer och producera intuition, men de 4 elementen är kanske inte astrologins bästa verktyg här.)

 

Gissningsleken:

Utvidgad uppenbarelse för västcivilisationens mentala veklingar

DN:s alibi för dess "religionskritiska" grundtillstånd

 

För andra gången ramlar jag in i en kort DN-text av en skribent jag inte hunnit registrera och inser att det är samma person  som så skrivit med psykologiska bottnar (plural) om ett tyskt lyxvaruhus . Men nu sitter namnet, en begåvad kvinna vid namn Sandra Stiskalo vars texter hittat precis lagom radikalitet för att fungera i borgerliga DN och tjäna som alibi för dess ofta nog uppenbara antireligiösa hållning. Stiskalo, ser jag på nätet, har en kristen grundhållning,

https://www.dn.se/kultur/sandra-stiskalo-att-ersatta-flygskammen-med-flygskryt-ar-vettlost/

Den här korta texten om hur svenskarna pendlar mellan flygskam och flygskryt är väl ungefär så radikal man kan vara för att bli publicerad i näringslivsorganet DN. Bara SvD är värre och skulle säkert refusera texten. Intressant nog figurerar pendlingens mesta zodiaktecken, Vågen, i skribentens horoskop, Hur ofta skriver man inte in i något av sig själv i sina intryck av omvärlden!

Efter att alltför sällan fått chansen att jubla över ett kraftfullt och bra dygn som det kapitalisten men också filantropen Roger Akelius föddes under, eller  dagen för den kristna vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith (den senare född i Vattenbäraren, likt DN-skribenten), kommer här ännu en femetta. 

Det är ett så lyckosamt dygn att jag inte vet hur man skulle fumla bort den perfekta hand Ödet ger alla barn de två dygn Månen passerar Venus/kärlekens tecken och Venus samtidigt förenar sig med den Stora Välgöraren Jupiter och ett intellektuellt orienterat soltecken. Detta är extraordinärt och fast DN-fotot är litet och suddigt förefaller de två rena och supralunära elementen Eld och Luft här ha vispat ihop en tilltalande människoform att husera den gästande själen.

(Dualisten Platon hade rätt, vi är två om inte flera inneboende i den fysiska slutprodukten. Alla utom förståsigpåare i Sverige vet det, men SVT och främst "den noetiska elitens" AxessTV sänder allt fler program som pekar på hur västmedicinen misstagit sig i sina arroganta anspråk på att vara den enda kunskapsvägen.)  

Udda men måhända logiskt är att hinduerna godtar norra månnoden (Rahu) som en möjlig indikator för själens vilja (Atma Karaka) i detta liv medan södra månnoden (Ketu) aldrig kan indikera själens ambition. Logiken ligger i nodernas tendenser. Norr noden är ambitiös och vill äga eller tillägna sig världen, men världslig ambition klipps vid södra, där själen i stället söker en högre mening än denna planet som tydligen är allt oberesta själar som ateister kan föreställa sig. 

Logiskt som sagt: Rahu involverar själen i världens futila strävanden medan Ketu i bästa fall befriar den och hjälper förståelsen till en högre nivå.

I den meningen är Stiskalo ännu inte berest. Hennes världsligt ambitiösa demon Rahu är oslagbar i Vattenbärarens 30e och sista grad. Men detta är den kanske mest intressanta AK som kan tänkas, givet dess komplexa sammanhang. Vattenbäraren har jag någon gång kallats Kristusanden kodad i zodiaken, även om tecknet sällan når högre än en gruppideologisk eller kollektivistisk/social nivå. 

Men Luft ser djupare än tingens yta och det märks i de två korta texterna, det intellektuella greppet lyfter från nyhetsrapporteringens flathet och tendentiösa vinklingar som utmärker DN (och andra). Det faktum att DN inte stängt in henne bakom betaldörren visar hur dålig pejl de har på sitt innehåll.

Om astrologins Luft ofta är bunden till Jord och pragmatism stiger här gynnsamheten mångfalt pga. sinnelaget i Vågen, där västerlandet fordom såg teckenhärskaren Venus som en sinnebild för Själen (aldrig i Indien vad jag sett, där Solen betecknar själen). 

I väst är Solen i en läsart snarare människans "livssjäl" en lägre manifestation, människan som en mix av djurets animaliska liv och Guds ande (Luft) inblåst i den jordiska kött-Adam. Den himmelska människan, ett andeväsen, inympas i en jordisk djurkropp.

De första kristna fick aldrig rätsida på sin fattigas judiska metafysik och strulade till hela historien om Adam & Eva så att skeptiker som angriper det illa förstådda har det lätt. Problemen kommer av att judarna likt andra hellenistiska rörelser var hemlighetsfulla och lätt pöbeln tro vad de ville. Ett nyligt (men spretigt) inlägg tog upp ämnet:

Svenskarnas skuldberg, månnoderna som timer för gammal karma, mer Filon, och Paradiset

"Rebellen" Jesus var en invigd mysterielärare, men frän och direkt: ropa ut från hustaken det ni hört som ett mysterium och låt alla bli invigda.

Hans misstag med sina läromästare, den judiska esséersekten, och som kanske fick honom att "starta eget", var sannolikt att han pratade vitt och brett om esoteriska ting, precis som den judiska platonikern Filon från Alexandria, också under det första århundradet. 

Filon börjar direkt i sina samlade skrifter med att hylla den supralunära sfären, hem för högre livsformer än människor, bland annat "rena" själar (Luft) och gudaväsen (Eld). I ärlighetens namn har jag ännu inte hittat några förbjudna eller esoteriska läror, men han verkar luta tungt mot någon metod att locka fram ny mening ur Moseböckerna, allegorisk omtolkning var en klassiker även hos esséerna.

Mitt i all hednisk platonism lyckas Filon ge en fördjupad insikt i juden som och typiskt nog är det ingen som läser honom idag, varken jude eller kristen (vars doktriner "mystiskt" finns redan i hans texter). Dock tar jag tillbaka en tidig kommentar om hur astrologisk han är, efter drygt 200 sidor (av 2000) tycks han fördjupa sig allt mer i Moseböckernas allegoriska uttolkning och vad de "egentligen" berättar om jordmänniskans fallenhet i klyvnaden mellan sin andliga eller rationella nivå och den låga begärsmänniskan. Dagens norm i det sekulära Väst är att degradera sig till enbart ett djur vars drifter styr och omskapas till tankar som denna typ av djur ibland rationaliserar och gör ideologi av - minns Fredrik Reinfeldts Vatten/Luft-dissociation som bloggen på den tiden kallade "efterhandsrationalisering". 

Kristendomen ärvde lärostoffet om de två nivåerna ("köttet kommer aldrig att ärva himmelriket"), men deras försök att mörka sina källor och inte minst hedendomen (klassisk filosofi) och den vanligt förekommande själavandringsläran, detta gjorde kristendomen till det minst attraktiva alternativet för en sanningssökare och student av antikens överlägsna psykologi/psykiatri. Att själavandring verkar förekomma (på en handfull ställen) i Bibelns Nya Testamentet har kommenterats sedan 1800-talet (materialismens genombrott). 

Stycket om att Johannes Döparen bekräftas vara en återkommen profet kan förklaras som klantig censur, redaktörer som skrivit om och ändrat hade inte full överblick. Dagens teologer söker förstås trolla bort textens entydighet genom att dra in andra bibelställen, ett av argumenten är dessutom så korkat att man inte tror det är sant - se om du ser det:

https://www.catholic.com/audio/ddp/john-the-baptist-and-reincarnation

Men äldre kunskap finns även i kristendomen: Vattenbäraren som Kristussjälen alternativt Logos eller den platoniska "förnuftsprincip" som i sig representerar Guds intellekt (Nous) fast "nere" i vårt universum. Det har tagit den här bloggaren sedan bloggstarten 2009 att få hjälpligt grepp om hur alla märkliga termer relaterar till varandra. 

Nyplatonismens fader Plotinos har fått kritik för att hans världsbild har så många och förvillande snarlika nivåer. Men det är ingenting jämfört med den senare nyplatonikern Proklos krångliga världsbild - hans ambition var att harmoniera alla kända tankesystem och hur en himmel som öppnar för ett så omöjligt uppdrag ses av hans sällsynta tidiga horoskop med känd födelsetid. Från 2017:

Proklos, platonismens systematiserare, och astrologen Carter, principförespråkare

*****

Tillbaka till Stiskalos ovanligt supralunära karta. Det är som en lucka i tiden öppnas och ger själar med mycket höga ambitioner att träda in jordiska skeden och möjligheter att påverka världens gång. 

Visst slår Solen i Vattenbäraren nästan knut på sig själv via konjunktionen med Rahu, men tack och lov är det här Luft-tecknet INTE grundat i plattmarksmänniskornas sociologiska kategorier. Bloggaren tillhör samma själsgrupp med Saturnus i religionens och filosofin eget tecken Skytten, men ett varv eller 30 år tidigare och dessutom med en mycket strängare och mer oförsonlig agenda. Se bara den totala frånvaron av bloggkommentarer, bloggaren skulle ha behövt mildra sin inre domsprofet och Sverigekritik för att hålla besöksströmmen från de första åren vid liv. T.ex. med en slev av det som gav Stiskalo en ingång i Sveriges stora tidning.

Vad som gör Stiskalos himmelska handskrift så fördelaktig är att sjunde himmelens Saturnus (nivån där själarna stor inför domen) mildras av den välvilliga sjätte himmelens Jupiter (hoppets planet). Här är Jupiter tajt knuten till Venus som är basen för sinnelagets Måne. Jämför med extremisten Navalskij eller Ebba Busch, de spelar i vitt skilda ligor! Venus ger därför en omfångsrikt (via Jupiter) sinnelag helt motsatt t.ex. en Måne dominerad av Saturnus som redan nått: ett sinne som vid opposition kontemplerar eller vid konjunktion representerar Gränsen och blir mer benägen att fungera som "domsprofet" eller samhälls- eller civilisationskritiker.

DN-skribentens två naturligt onda eller problembringande Mars och Saturnus är också intressanta vid denna tid. Båda verkar i det "högsta" och mest transparenta av elementen, och det måste räknas som ännu ett plus att de disponeras av den stora godhetens Jupiter! Så mycket av horoskopet utspelar sig på en mycket upphöjd nivå och de år jag följt läsvärda (och inte per grundtillstånd betalspärrade) skribenter i några svenska tidningar tycks Eld dominera i de mer komplexa skribenterna (t.ex. prisade Oisin Cantwell i AB). "Jag också"-kören (kommenentariatet) som sedan säger samma sak men förenklat verkar sakna tydlig hållhake i nyplatonismens "mest gudomliga element". Nu ingår förvisso Solen själv i delmängden "Eld" så ingen är helt lottlös. Kanske ett ämne för en senare systematisk genomgång. Att drivande NATO-hökar bland politiker och journalister dras mot Mörkrets kvalitet har redan skymtat.

Sjätte himmelen (Eld eller Eter beroende på tradition) kan motsvara teism, t.ex. kristendomens tro på att det finns en personlig närvaro också i kosmos och inte enbart nyplatonismens abstrakta Det Ena eller hinduismens opersonliga Brahman. Att teisten kan missta sin Gud för en mindre andemakt eller gud kan inte uteslutas, men det viktiga är att tro på någon även om tilltro är en förbrukningsvara bara tänkt att leda vidare. "Ser du en staty av Buddha, bränn den." Skenbar ikonoklasm men en djup sanning där.

Zodiakens konstruktion med de fyra elementen verkar senare, och det är hinduernas syn på bara Jupiter som representant för det femte elementet Eter som gnisslar oskönt. Varför Eter i Eld-tecknet Skytten? Jag har tidigare prövat kristendomens "anden" ur deras treenighet som en modell.

(Fadern och Barnet/Sonen är förstås Lejonet och Väduren i Eld-triaden och Skytten då den ande som fyller hela universum och förklarar det gudomligas allvetenhet. Ande finns närvarade i varje kubikcentimeter i hela skapelsen och både Fadern och Sonen är därför informerade om vad som pågår. 

Visserligen förefaller symboliken trassla här eftersom Luft i sin högsta form redan beskrivits som andeväsen (sociologi på högre nivå), men se symbolers ofullkomlighet: "solvindar"! Egentligen avser Luft ande/liv iförda olika slags former eller idé-kroppar. Bara jordmänniskor har trillat dit på materialism och "går in i väggar". På högre existensnivåer är inte så enkelt utan t.o.m. enklare! Som alltid är problemet människans egen förståndsbegränsning. 

*****

Några rader om DN:s "grundtillstånd", överspänd vetenskapsfixering och inte sällan uttalat religionsförakt. Tillåt mig presentera Elsa Kugelberg, numera fast skribent som skrivit förargande inlägg varje gång jag tittat in i en text. Redan som vikarierade ledarskribent och med "Crafoord" i efternamnet visade hon överhetens arrogans i någon drapa om hur ond a-kassa för de arbetslösa är. (Har valt glömma detaljerna.) Skolad eller född med anlag till att rapa upp åsikterna hos en uslaste typen av samhällselit, en som lever på andras slaveri. (Tillägg: DN-texten får på ett dygn ny, mildrad rubrik och stängs förstås in bakom betalspärren, medan Stiskalos text försvinner från förstasidan. Låga makter verkar genom DN, det är den här bloggens tes.)

https://www.dn.se/kultur/elsa-kugelberg-det-ar-svart-att-forsta-vidden-av-det-amerikanska-forfallet-men-i-fredags-blev-det/

I sin senaste text spelar hon von Oben trots att hon numera titulerar sig statsvetare och inte alls är expert i frågan. Hon ondgör sig över det kristna USA som ser en person även i det ofödda fostret och slår hellre ett slag för satanismen eller västvetenskapens grunda syn på de Stora Andliga Frågorna, de som fordom hanterades av filosoferna i vår kultur. (Teologi, prästens centrala kunskap, är bara ett annat ord för metafysisk filosofi av visst slag.)

Nu lämnade som sagt judendomen en Bibel till de tidiga kristna utanför Palestina, men Väst fick inte med sig alla nycklarna. Den högutbildade Filon av Alexandria sökte åtminstone förstå sitt folks heliga skrift utifrån platonism och den bästa naturkunskap som fanns på 100-talet.

Hur Kugelberg skulle placera sig bland antikens tänkare är oklart. Kanske en materialistisk atomist eller något annat föga inspirerande. Kartan för detta dygn saknar det överflöd av intellektuell rikedom som den föregående skribentens himmel höll fram som ett löfte till barnet att realisera.

För att inte göra detta till något "raskrig" mellan de strikt jordiska och himmelska själar (tänk mugglare och de som behärskar den magiska högre verkligheten). måste inflikas att en god jordvarelse är att föredra framför en fanatiker med Eld/Luft ur spår...

Dygnet är svårt att säga något om eftersom sinnelagets Måne försmädligt byter tecken under dagen. Men hennes dryga attityd till ämnet i de 3-4 texter jag läst får mig att misstänka samma psyke i Vågens tecken som Stiskalo. men inte alls gynnsam eftersom den karaktärslösa Passionens kvalitet nu berövar himmelen all balans. Det är bara mänskligt pladder som signaleras av mellankvaliteten. 

Jag kommer direkt att tänka på Ann Heberleins och hennes stora Kors i Passionen, en som nu verkar ha straffat ut sig ur den offentliga debatten. I det fallet fanns också en bipolär diagnos och kanske bidrar till förståelse av hinduismens syn på Passionen som föga mer än ett fladdrande mellan Ljus och Mörker. 

Den 21 år yngre Kugelberg låter redan som en Heberlein, innan hon försvann från offentligheten. (Följer inte enstaka offentliga rösters öden och äventyr.) Det är märkligt hur gamla observationer lever kvar i det omedvetna. Heberlein (4 taggar) har inte figurerat på många år, men att tankarna gick just rimmar väl med överlappningar:

Vilja att kriga och slå ned andras tankar, Mars-Tvillingarna hos båda (allt från hedervärd debattör till en elak skitstövel). Månen, Jupiter och Stenbocken har bytt platser med varandra, men kan samverka på ett mer diffust, tematiskt vis. Samtidigt skiljer sig vägarna när man ser till detaljerna. Heberleins Saturnus "fallen" i Väduren är långt mindre gynnsam som moraliskt ankare än  Kugelbergs Saturnus i negativt hemmaläge i Stenbocken. Kugelbergs Saturnus är en perfekt först för Makten om man blundar för en fördärvlig ingrediens vid denna tid:

Stridbar karta men tydliga tecken på hårdvinklad meddelse

Det mest intressanta av en alls inte omöjlig födelse strax efter lunch för Kugelberg är att Vågens förmåga att korrekt avväga försvagas förlorad när Vågens härskare Venus står i ego-principen Väduren. (Här anknyter kartan återigen med Heberleins halsstarriga jagiskhet.) Här finns risken för åtskillig instabilitet och att välja fel sida i frågan. En typisk ledarskribent Peter Wolodarskij skulle rekrytera. En typ av horoskop som signalerar en som inte tror på vetenskap utan redan har bestämt sig för vissa åsikter. Kugelbergs intresse för feminism tjänar henne inte väl i abortfrågan (som det här handlar om).

Hennes Jupiter i Krabban (välvilja mot säkerhets- och kvinnofrågor) skulle få Wolodarski att tända till med sin trygghetsivrande Mars i Krabban om han var rekryterare. Båda skulle också mötas i ego-principens Väduren, hon med den ofta rätt förfärligt subjektivistiska Venus och han som arbetsgivare eller Sol i Väduren korttänkt skulle "tända på".

Stämmer hypotesen om Månen i början Vågen bildas en märklig formation som rör makt och karriärsposition: giriga demonen Rahu förstärker Saturnus i låga 4e huset (bara en väg att klättra härifrån och det är mot maktpositionen hus 10). Är detta roten till vonOben-tonen? Någon som försöker för hårt att spela auktoritetsfigur?

Samtidigt har denna vilja till makt ett motbud i maktens hus 10, där halshuggningens demon Ketu söker eliminera Jupiters framgång (eller framgångssträvan). Jag kan inte lösa dessa självmotsägelser, men av Saturnus (släkthistoria) att döma finns det troligen ett nedärvt problem med makt och position som slagit klorna i skribenten. Hon är strypt i sitt tänkande. 

Eller för att vara tydlig: dygnet innehåller symboler för dessa tankar och några barn födda då bör ha en svart familjehistoria, en historia om förlorade privilegier. (Ledtråd i det ursprungliga efternamnet Crafoord-Kugelberg? Är inte "Crafoord" synonymt med hjärnskrynklare och biologister i Sverige? Är det därför en statsvetare tramsar runt med de Stora Frågorna - vad är en person - långt över sin lönegrad?)

*****

Ahamkara - den hinduiska astrologins motsvarighet till "person" (som har egen lång historia i Väst) har kort nämnts i två tidigare inlägg. Sent omsider måste påståendet preciseras, ahamkara är inte en direkt synonym till astrologins "ascendent" (gradtalet för stigande zodiaktecknet) utan snarare "kraften" som framskapar illusionen av att vara ett separat ego. 

Ahamkara är således både ett gissel och en nödvändighet och vill man veta mer om denna kraft duger det inte med ytlig astrologi av "stjärntecken" utan först med en inträngande analys av de astrologiska indikationerna som ges enbart med födelseögonblicket. 

Sankritordet är därför inte identiskt med vad västerlänningen menar med personen. Astrologerna deFouw och Svoboda förklarar att detta är kraften att identifiera sig som ett förkroppsligat jag som utgör basen för karmalagen. Dvs. mycket outvecklade varelser (förståndshandikappade) drar inte på sig straff för befängda handlingar. Karma bestraffar inte det som i sig resulterat ur ett karmiskt "korrektiv". Att inbilla sig att man är sig själv mot är straff nog och att under ett liv berövas vettet är i själva verket början på tillfrisknandet.

deFouws och Svobodas introduktionsbok "Light on Life" är så informationsrik att jag chockas varje gång jag öppnar den och ser allt jag missat sedan införskaffandet 2008 (och två genomläsningar). Som de här raderna om de tre kvaliteterna - trots det myckna prövandet av "triguna"-doktrinen på bloggen preciserasdet närmare. Varje universum (även en individ) kan bara vara en medspelare i Alltet om den har en medvetenhet om sin egen natur:

"Ahamkaras tre kvaliteter är Sattva (ljus), Rajas (passion) och Tamas (mörker). I termer av medvetandets evolution representerar Sattva relativ Självmedvetenhet (Självet = långt bortom egot), Tamas relativ omedvetenhet om den egna inre naturen och Rajas förmågan att bli relativt mer eller mindre medveten."

Se också tre inlägg om "de tre krafterna" (shaktis).

Egot är således bara början på resan mot Självet (den enskilda varelsen uppgår i gudomen) och ahamkara snarast en teknisk term för en "princip" hinduerna identifierat i helt andra termer än det materialistiska Väst. 

En omsvängning märks nu i det döende Väst och allt fler är villiga att medvetandet inte är en funktion av en fysisk hjärna utan oberoende av den, exakt som alla utvecklade religioner och filosofer alltid sagt. Därmed har Kugelberg faktiskt rätt även om hon är vilsen i det stora hela: embryot är inte en person! Kristendoms förlust av antikens läror visar sig. Personen skulle kunna jämställas med de antika grekernas daimon som använder en mänsklig värdkropp för sina syften alltmedan det ignoranta egot inbillar sig vara den som lever livet. Och detta ämne har avhandlats i termer av NÄR själen infinner sig i fostret, före förlossningen eller efter. 

Synske Edgar Cayce (1877-1945) uppgav under "livsläsningar" i trans när hans klienter knöt an till sina kroppar. "Nybörjare" i jordtillståndet kunde gå in i fostret tidigt under havandeskapet, andra själar tog plats ibland många timmar efter förlossningen. Tidig spädbarnsdöd förklarades som en själ som backade ur sitt val i sista stund. 

Att jämföra detta scenario med antika tankar om att vissa människor inte ens har någon högre daimon utan bara är "animala (levande) kroppsmaskiner" som verkar fungera normalt för en omvärld otränad i klarsyn, går knappt att yttra sig om i en ateistkultur som Sverige! Finns här ens en handfull individer som kan se skillnaden på de levande och de döda? Den svenska kulturen har gjort allt för att med Kugelberg förneka att det finns olika väsen på Jorden, man allt skenbart "bara" människor. Minns hur länge staten sökt förneka de särbegåvade i rädsla att släppa fram den svensk-nazistiska rasbiologin 

Astrologin som obskyr proto-psykologi påminner om en äldre mänsklighet som inte hade dessa problem eftersom låg mentalitet inte var lika utbredd. Även här verkar hinduerna med deras besatthet av olika cykler luta mot den grekiska författaren Hesiodos som skrev om "de fyra tidsåldrarna", kanske under inflytande från Österlandet. Var mänsklighetens cykel startar enligt honom med Saturnus, med guldåldern, och sedan blir arten alltmer degenererad (och slutar i vissa versioner med släktets partiella undergång - Sverige är mycket nära med NATO-anslutningen, men representerar bara delar av jordens befolkning snart kan vara hårt gallrad - Naturen har redan börjat lacka ur.)

Att Hesiodos valde den sjunde himmelen (Saturnus) som den första och perfekta guldåldern visar hur långt sjunken västerlänningen blivit redan på medeltiden då metallen bly knöts till Saturnus. Här hade västerlänningen förlorat den kunskap som Saturnus två härskarlägen symboliserar. Bly kommer av Saturnus härskarskap i det negativa Jord-tecknet Stenbocken medan tankarna om en guldålder är den positiva Saturnus (härskare över Vattenbäraren eller Luft/ren ande).

Har astrologin degenererat? Åtminstone dess förståelse. Varför Saturnus räknas som den "Stora Illgöraren" verkar vara frukten av omedveten, inomvärldslig och pragmatisk astrologi. Visst är den Liemannen som skördar och bringar död för det timliga. 

Men att hinduerna klassar Saturnus väsen som "Luft" påminner om att elementen kan uppfattas som medvetenhet på olika höjd och essentiell Luft säger att sjunde himmelen är uppsamlingsplatsen för alla rena själar, den rationella själen i en förkroppsligad jordmänniska.

Är systemet ologiskt byggt? Saturnus, oavsett zodiakposition, klassas ju som Mörker, alltså "relativt låg medvetenhet om sitt Själv".  Hur går det ihop med tankar om sjunde himmelen och de renaste, mest genomlysta själarna? Nyplatonismen kanske kan visa vägen. Den Andra Emanationen, det gudomliga intellektet (Nous) är vad Saturnus på en lägre verklighetsnivå pekar tillbaka mot. 

På sin väg ned från alltings källa står Saturnus tveklöst för mörker och okunnighet. Men nyplatonismen lär ut Vändpunkten och högre principers tendens att återvända till sin källa, och det gudomliga intellektet  vänder åter mot sin källa som är Det Ena, den ultimata urgrunden och Intellektet kan därmed liknas vid ande som i sin orientering mot det hösta ILLUMINERAS från Det Ena som nu avbildas som Eld. När Eld fyller anden uppstår något som inte anden bryr sig om, upptagen av sitt syndafall ner mot Jorden.

Jämför Kugelbergs extrema Saturnus i Stenbocken/Jord och hur den sublunära demonen Rahu förstärker syndafallet. Detta är närmst en perfekt vaccination mot själens existens. Ett absolut lågvattenmärke i kosmos sätt att beskriva sin egen formkurva. Jag har personligen träffat åtskilliga Saturnus-i-Jord som verkar närmast helt intelligensbefriade när det kommer till förmågan att ens tänka lite utanför lådan. 

Hoppas inte detta är sant, för då är en tredjedel av mänskligheten i var "astrologisk" generation för ögonblicket bortom räddning. De är inte ens på Jorden för att förstå mer, utan fångade i Jord-dimensionen eller det hinduerna kallar det enbart pragmatiska artha - jämför engelskans "artisan", hantverkare eller den egyptiska gnosticismens tal om "hyliker" själar tillfälligt låsta i materialism - av hyle/basal materia. 

Här ser man i den världsförnekande gnosticismen en extremistisk form av Eld-dyrkare, och förmodligen även dem som frånkände vissa människor en egen daimon. (Se Platons myt om hur daimonen och den jordiska livslotten - ytterst bara förgänglig hyle - mixas vid födelsen.) Vad som var ideologisk polemik och faktiska antaganden är idag inte lätta att åtskilja.

Den otrogne ex-prästen - mycket hjärta, men var är hjärnan?

Jag läser en taktfull bokrecension av Joel Halldorf. Författare är den avsatte Visby-biskopen och Halldorf har så rätt: "fallna män(niskor)" är ett fascinerande ämne, och till stor del vad den här bloggen sysselsatt sig med (även om ämnet är för svårt för svensken i gemen eftersom diskussionen sker via den ålderdomliga astrologin och dessutom den hinduiska varianten). 

Ibland hittar man ekon av en äldre och klokare mänsklighets "proto-psykologi" även i västtraditionens äldsta texter och dessutom i texter som inte är snävt astrologiska. Senast har jag funnit tydliga tecken på hur den judiska filosofen Filon från Alexandria som visserligen sällan läses av någon numera, men vars allmänbildning får de flesta i dagens västerland att framstå som ignoranta drumlar.

Dessutom är hans allegoriska uttydning av Moseböckerna häpnadsväckande konsekvent utförda (har bara avverkat 150 sidor av cirka 2000 ännu - långt ifrån allt tillägnat den "judiska filosofen" Moses dock). Filon var en judisk platonist och följer Platon i sättet att hänga upp sina resonemang i ordetymologier (vilkas korrekthet jag inte kan bedöma). Genom att låta termer stå för något annat (och konsekvent dessutom - ett gigantiskt arbete) avkodar han Pentateuken och får till en mäktig harmoni mellan judendomen och platonismen. Så typiskt hellenismen där kulturer möttes och sökte hitta beröringspunkter (jämför Sverige där 20% av de röstberättigade är fruktan att en fördumning som pågått i årtionden i landet och där krafter arbetar för hat och vägran att förstå att det handlar om en samma Människan).

Hos Filon fattas t.ex. Himmelen som medvetandet och Jorden är de yttre sinnena. Han brukar antikens makro- och mikroparallellism så Adam är också en omskrivning för medvetandet (det som ej är tillgängligt för den yttre, sinnliga människan) och hans kvinna Eva representerar kompletterande den yttre sinnesvärlden. Notera att kvinnan inte nedvärderas, Eva representerar bara en annan aspekt än Adam av Guds perfekta skapelse. 

Ofta läser moderna människor antikens tankar som Djävulen läser Bibeln, och fattar inte ens bildspråk. Ateistiska smådjävlar av idag (sekulära Humanisterna) är särskilt pigga på att våldföra sig på sina förfäders intellektuella tankegods - det var där någonstans den här bloggen startade med tanken, "nån måtta på den svenska dumheten måste det vara".

Det som dagens litteraturforskning hävdar är två skapelseberättelser som slagits samman av klantiga textredaktörer helt blinda för konsekvens i berättandet (människan skapas två gånger i 1a Mosebok) är genom Filons allegoriska läsart en mycket mer komplex skapelseberättelse eftersom Moses enligt honom refererar till olika aspekter av människan. Filon nästan öppnar nästan för en gnostisk läsning, Människans arketyp (astrologiska Vattenbäraren) är en direkt avbild av Gud medan en lägre aspekt står för formandet av den lägre stoft-Adam, helt i linje med Platons (och gnosticismens) tvåvärldslära. Denna dualism ses också tydligt i "det kristna" Nya testamentets Hebréerbrevet (om det jordiska och himmelska, förebildliga Jerusalem) och måhända där Jesus tillskrivs formuleringen "denna världens herre", vilket ligger otroligt nära den egyptisk-syriska gnosticismens tankar om en lägre skapargud, en ond skapare.

Gnostiskt negativ till "köttet" (kroppen) gör Filon (1a årh och samtidig med Jesus) till en produkt av sin tid. I takt med själsföreställningens utveckling, särskilt i de sista århundradena före vår tideräkning började det kroppsliga jordelivet nedvärderas. I Filons allegoriska läsning är Ormen i Paradiset den ofrånkomliga lustan eller njutningsbegäret som sammanhänger med kroppens (Evas) sinnlighet och förleder kroppen att gripa och smaka frukten därute i trädgården. Detta tillgrepp aktiverar det diskriminerande intellektet (kunskap om gott och ont) vilket direkt förleder det inre medvetandet (Adam) att äta samma frukt. (Och det är i Adam/medvetandet utsläckandet av själens högre rationella nivå tar skruv - se längre ner om "vägen upp/vägen ned".) 

Syndafallet är nu ett faktum för Adam och hans utåtvända, sinnliga aspekt (Eva). Den verkliga arketypmänniskan är evig och lever kvar, medan den androgyna människan splittras upp i en han och en hon och finner sig nu i den lägre värld Platon kallade "grottan" (med dess bundna och insiktslösa fastbundna fångar. Platons etymologi var ju "some = sema" - det kroppsliga tillståndet är en grav, ett fängelse). 

Redan Filon ser den lägre människans ytterligare korruption genom Ateismens villolära att det inte existerar någon första Orsak utan att världen skapat sig själv och att människan tror sig om saker som egentligen bara tillhör deras numera slumrande gudomliga fakultet - platonismens högsta själsnivå och som västastrologin helt förlorat kontakten med eftersom symbolen Saturnus eller sjunde himmelen faktiskt är det gudomliga medvetandet som sover sött även i den mest banala sekularist.

Inte konstigt att Sverige är så förfallet och sexualiserat (se kvällspressen). Detta måste vara lägsta nivån i "dödsriket" som vi intalar oss är den enda verkligheten medan den existentiella ångesten bara blir värre. Tecken på Sverige som ett väl maskerat helvete på Jorden det märks i svenskens extrema ytlighet och deras val av samtalsämnen. Se föregående inlägg:

Love is blind - utlandet sågar den den svenska versionen för deltagarnas ytlighet

*****

Men vad om Visby stifts f.d. biskop inom ramen för den platonsk-judisk-kristna antika världsbilden? Joel Halldorf återkommer flera gånger till den kristna kyrkofadern Augustinus, men finner sitt sammanhang (bekännelsens natur) inget behov av att nämna Augustinus mångåriga studier av platonismen eller kanske snarare återupplivandet i nyplatonism. 

Den här bloggen har alltid föredragit sinnebilden där de fyra elementen genomströmmar universum (Plotinos argumenterade lite väl bokstavligt att stjärnorna rimligen inte enbart kunde bestå av Eld, "en gnutta Jord" behövdes för att ge dem en stoftets förmåga att hålla samman. Men så var Plotinos också väl påverkad av avfällingen Aristoteles, han som den allt mörkare världen behöll, han som reducerade Akademin till en plats med en naturvetenskaplig orientering, väldigt olik Platons intressen. 

Plotinos texter kan upplevas svåra och motsägelsefulla, på andra ställen är det knappast de aristoteliska fyra eller fem elementen han talar om, utan närmast Platons "levande väsen" - elementen i deras himmelska eller arketypiska tillstånd. 

Det var efter Platon en vanlig uppfattning att elementen var lägre gudaväsen i sin egen rätt och det är definitivt inte fel att använda dem som symboler för olika medvetandeorienteringar. Men inte så att Eld självklart är det mest gudomliga i sinnevärlden som Plotinos sade. 

Går man till det kosmiska tidsfönster som stod öppet då den avsatte stiftsbiskopen föddes kan både teckna en extremt empatisk men också fanatiskt andlig typ (bibelns "seloter" kommer för mig). Jämför Ukrainas frihetsfanatiska men föga realistiska karta eller den europeiska NATO-chefen Bauer, båda kartorna kommenterade helt nyligen. Däremot saknar hela detta rasande krig mellan Eld och Vatten allt intellektuell dragning (Luft) och här finns tvärtom (via krigaren Mars i egocentrismens Vädur) tecken på en emotionell buffel med tendensen att inte förstå sin roll. I den meningen har bokrecensenten helt rätt: Väduren har styv nacke och är illa lämpad för reflektion och bekännelse av den typ Augustinus skrev om. Och så var tydligen inte skälet att han sparkades själva otroheten utan det vrånga sätt han behandlade affären som uppstod.

Noll planeters betoning av realismens Jord-elementet går att leva med, bloggaren har klarat det här livet rätt okej, men Jord-brist i samband men man kan fundera med ett så här rasande krig mellan Eld och Vatten (vilka som metaforisk lån från naturen söker förgöra varandra). Jag kan tydligt se en figur som uppskattar sin roll som givare av trygghet (Jupiter-Lejonet en varm fadersgestalt) men som lätt kan slå om till en vredgad och omedgörlig typ om det finns en hotbild. 

Och Månen i Krabban står för en alarmerande överkänslig lägre själ som inte bör få styra. Till Månen hör kardinaldygden Måttfullhet (engelskans "temperance" men denna är en avhängig dygd som kräver att den primära dygden Förnuft fungerar. Jag har en släkting med just Månen-i-Krabban och Saturnus i torra Stenbocken som med varierande framgång bytt områden att "disciplinera" sig via avhållsamhet genom hela livet. Alltid i näringsfrågor. Har det inte varit alkohol har boven bytts mot kaffe. (Behöver det säga att det högre medvetandets 9e hus är lika svagt som Sverigehoroskopets, vilket i sin tur påminner om att den här bloggen kallat föda och hälsas för Sveriges pseudoreligion efter att landet tappat greppet om det verkliga högsta goda som ibland skymtar i 9e sektorn i ett horoskop.)

Som bevarare av den biologiska säkerheten behöver därför den impressionabla Månen ledas av en stark Sol för att inte ständigt falsklarma om hot (eller lockande njutningar). Men ex-prästen har Solen involverad i en gigantiskt planetskock, så svår att tolka och förstå sig på. Ett är säkert, en Sol sammanlänkad med den makthungriga och formalistiska Saturnus - dess ömsesidiga fiende - blir en lika envis typ som Putin (som också har dessa tillsammans men inte i Vatten utan i Jord).

Det går inte att säga mycket mer än att här tecknas något som fungerar bättre i medvind, där egot smeks medhårs, än i motvind och problem. Jag har stött på en del extremt svåra människor i mitt liv och som alla haft överdrivna Vatten/Eld-krig där de primitiva Väduren och Krabban varit involverade (båda tillhöriga zodiakens första akt, de  där problem ger en överskattning av personen ofta nog bara den egna. Sann individualitet tränas i mellanakten (där Lejonkungen hittas), den sant själsliga eller individualistiska. 

Den tredje akten kretsar kring universella frågor för den som väl realiserar sin ödeslott. Väldigt typisk är Vattenbäraren, den universella människan, frågor som på ett eller annat sätt berör hela människosläktet). Denna tanke om zodiaken som tre akter är gammal men det var brittiske Charles Carter som tidigt på 1900-talet formulerade den just så här. Carter fick mig att fattas att här finns ett antikt snille som mänskligheten förlorat när den börjar kalla allt gammalt för barnsagor och fantasier. Det är vi som kultur som regredierat. Antikens kunskaper väntar på att vi ska skärpa till oss. (Det sker först med Västs frånfälle, dvs. ankomsten av Vattenbärarens tidsålder.)

Frågan om fri vilja kontra öde kan möjligen få början på ett svar genom antikens bästa snillen, Platon, Filon och Plotinos. Elementen är såväl arketyper, "levande väsen" och därmed byggbitar i människans högre själ, men för den lägre stoft-människan också tecken om hennes ödeslott, synliggjorda i horoskopets förutsättningar. Platons dualism är logisk men det andliga ligger gömt i det skenbart fysiska. Man kan därför tala om att en sådan här himmel tecknar en själ med några fundamentala lektioner kvar i livets skola.

PS. I termer av taggen om elementens rena/orena blandningar är Eld/Vatten osäker. Ett stilla vatten återger ljuset perfekt, men här är det mesta bakfram. Överaktivitet i den sublunära sfären och Mars i Väduren och Jupiter i Lejonet ger en stridbar "ömsesidig reception". Det är lätt att se en "militant evangelist" som bygger sin verksamhet på sin personliga närvaro (se bokomslaget!), men de motsägelsefulla budskapen i Fiskarna (där egot ska offras!) är så motsägelsefulla att ex-prästen knappast kan vara en ren blandning av Eld och Vatten. Duger perfekt i många yrken, men bara en lunär fantasi att vara kallad till 9e andliga huset, kanske är en svag grund. 

Ett är säkert, t.o.m. det ofullständiga månhoroskopet prickar in turbulensen i niondehuset. Saturnus med äregiriga Rahu tyder på att det varit viktigt för den här att bli någon inom något område som täcks in av nionde huset, och tydligen har hans umgänge med religionens sedan fyraårdsåldern (söndagsskolan?) fungerat som en hjärntvätt. Men inte som religonshatare varnar för. För det är uppenbart att det är världsliga eller lägre motiv som förorenat vandeln.

Nionde tecknar att alla födda detta dygn (och dagarna runtomkring) har komplex karma vad gäller sinnet/känslorna och samvete/moral. Men bara exakt födelsetid visar om denna dåliga karma kommer att levas ut och i så fall i vilket hus/livsområda t.ex. härsklystnad kommer att slå till. Det är en "tursam" slump att ex-prästen tycks följa begärens Måne och därför drar på sig problem i utövandet av 9e som andlighet. Hur ofta verkar inte "kändisar" närmast perfekt representera tydliga omen för hela dygnet. Som i talesättet "många är kallade men få utvalda."

Minns också att Solen för den syndafallna människan representerar passion medan Vatten helt och hållet är orienterat mod den lidelsefulla sublunära naturen - Ormens inverkan på den människa som identifierat sig med sin lägre själ. 

Platon tudelade ibland själen i rationell och irrationell men då han använda tredelningen, är det enbart Förnuftet/Saturnus som kan leda själen, både Solen och Månen tillhör den irrationella själen. (den judiska platonisten Filon säger detsamma.) Bloggen noterade redan i sin begynnelse Solens känsliga plats i hjärtat. Där står den för vreda och kampvilja (och påminner om en bättre version av Mars). Detta är den "levande själen" som Bibeln betecknar Adam efter tillskottet av "livsande". 

Men Solen eller det passionerade hjärtat kan välja Saturnus som sin ledare eller att degradera sig själv genom att väljer vägen ner, till underlivet och könet och de andra sinnena. Gissa vad de flesta människosjälarna väljer: att förbli simpla djur med bra så mycket tankeförmåga att de hjälpligt kan ta sig framåt! 

Hinduisk astrologi (eller den babyloniska förlagan) förutser mänsklighetens svaga position i tingens schema genom att klassificera Solen och Saturnus som ömsesidiga fiender. Månen å sin sida är typiskt nog bara alltför villig att ta mot allt, eftersom det fallna jordelivet kräver att "frisjälar" lockas in i Grottan. I sig finns inget liv alls i Jord och Vatten - metafysiskt förstås. I praktiken har alla den gnutta liv i sig via antingen de sattviska (ljusbringande) planeterna eller hjärtats Sol.

Danmarks lag mot hatbrott andas intelligens

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/wAm2zM/oisin-cantwell-danska-beslutet-far-ingen-betydelse-for-sverige

Den faktuella nyheten var följande:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/onQ237/danmark-vill-forbjuda-skandning-riktad-mot-trossamfund

Aftonbladet har yra dagar: medan stora blänkaren i underrubriken "lugnar" folket med att danskarnas beslut har "ingen betydelse för Sverige" har tillverkaren av lilla blänkaren motsatt uppfattning av Cantwells text, som många andra i ekokammaren också menar, att regeringen Kristerssons maskerade islamofobi absolut får mera tryck på sig nu:
 

*****

AB-Cantwell brukar skriva knivskarpt om juridiska frågor. 2011 läste bloggaren sin första text av honom. Den handlade om att polisens taffliga arbete kring Gryningspyromanen kostat svenska skattebetalare en miljard. Men på kort tid har han nu släppt två minst sagt ljumma texter i anslutning till Sveriges onda arv i folksjälen - hatet mot utlänningen, för tillfället i Koranens skepnad. 

Att han därför sorterar under ateism (eller i värsta fall ett dolt ogillande av "primitiva muslimer") och den enbart politiska människans snäva synvinkel kan tyckas klar. Visar horoskopet något sådant? 

Sideriska fortsätter med fattigmansvarianten när födelsetid saknas och spekulerar här kring en karta för hela dygnet. Märkligt ofta innehåller den signaturer som väl passar aktualiteten eller kändisens senaste groda.

Här gäller nyplatonismens tydliga åtskillnad mellan Världssjälen som är perfekt och gudomlig och de felbara och ibland orena och nedgångna människosjälarna som nu måste jobba sig upp ur sitt fall. 

Skillnaden avgörs om människosjälarna är orienterade uppåt eller ned mot det lägre livet under månen. Med bloggens bruk av hinduernas Chandra lagna - månascendenten - utgår jag spekulativt från nyplatonismens syn på den lägre naturen som saknar Världssjälens relativa perfektion (själen är en avbild av högre principer och därmed en lägre grad av perfektion). Månascendenten relaterar inte till Världssjälen utan den lägre naturens sublunära livsformer med ibland rätt illavarslande kartor. 

Det är sinnet som indikerar att vissa människor kan lika brutala djur mer än människor och likaledes att ypperligt starka månar kan teckna människor på god väg att blir gudamänniskor utan att för den skull verka värst udda på ytan. 

Till exempel har en väninna med Månen i den fruktade Skorpionen som yrkesmänniska gjort gott mot de värnlösa djuren under ett helt liv. Jag tolkar det som att hennes Måne, trots tekniskt "fallen" djupt ner i djurmentalitet faktiskt gynnats av Skorpionhärskaren och olycksplaneten Mars i Vågen i första huset. Månens fundament har dragit psyket tillbaka in i Människans sfär (de tre Luft-tecknen, bl.a. Vågen). Mars, även om svag i Vågen, trivs i första huset och uttrycker sig där fritt (inklusive sexuellt!).

En före detta fallen (sublunär och djurisk) själ som i detta liv "programmerats" via månhärskaren att arbeta sig upp genom hackordningen. Platonismen räknade hårt med denna hackordning som visar varje själ var deras arbetsinsats i detta liv ligger. Denna syn är realistisk och helt fri från det ateistiska Sveriges självförljugna påhitt om allas jämlikhet. I himmelen ja, där människosjälens högre nivå jämlik men inte graden av förfall som vidhäftar den via syndafallet ner i den lägre naturens kretslopp. 

Allt detta som en snabb bakgrundsskiss till bloggens spekulativa men ändå inte helt godtyckliga bruk av en månascendent. Bruket kan slå helt fel pga. kontraindikationer men ofta nog ser men tydligt celebriteters och andras dominanta drag.

Sinnet eller fantasin ger tydlig riktning åt det aktiva livet hos många, särskilt där känd födelsetid skulle avslöja en såväl obskyr Sol som personlig daimon eller hinduernas ungefärliga motsvarighet, atma karaka. Månen är de "reaktiva" varelserna, de som sporras av stimulans utifrån snare än den självgående själen. (Därför är och förblir Månen symbol för menigheten, de styrda massorna, folksjälen, etc.)

I Cantwells lunära horoskop blir Måne och Sol intressanta nyckelplaneter och ur sinnelagets perspektiv ser båda så utslagna ut att man skulle kunna spekulera över att föräldrarna var predestinerade att båda ryckas bort och om barnet placeras i fosterhem. Men realistiskt kan detta inte hävdas. Varenda unge född 28-29 maj detta år kan inte ha berövats sitt första hem. En stor del kan ha gjort det till följd av t.ex. krig och sönderbombade orter, andra via andra orsaker. 

Men dessa dramatiska livsöden förutsätter en födelse under de timmar under månpassagen genom Skytten där "halshuggaren" står och väntar och där Månen intar en dominant position på himlen (som den alltid gör med en sinnelagsascendent). 

Här är inte bara det mottagliga sinnet undertryckt av månnoden, Solen ligger dessa dygn 150 grader isär, dvs. dissociativt. Det här är den maximalt kluvna personligheten som t.o.m. skulle kunna innebära förlust av personlighetskärnan (Solen). Som tur är finns avsevärda styrkor som kompenserar men ett överutvecklat Merkurius/Jupiter-intellekt har gripit sig an juridiska frågor (Jupiter) som sin specialitet, medan på djupet oklarhet råder om "vem man är". 

Har alla på Aftonbladet identitetsstörningar? Inte undrar på att förstasidorna är täckta av HBTQ-propaganda. Tidningen söker påverka en hel befolkning att tro allt är lika friskt och jämlikt, trots att all kunskap från antiken lär ut motsatsen.

Som jag misstänkte ser Cantwells "sublunära utblick" ut att vara REJÄLT religionsfientlig. Solen i Oxen är i grunden ett hedonistiskt tecken och bara de bästa exemplaren lyckas behålla en högre sensibilitet när Solen indikerar vägen ned i den lägre naturen, en villig tjänare av sina fem sinnen. Nötboskapen är till och med fysiologiskt konstruerat att aldrig se upp mot himlavalvet och dess stjärnor utan står och stirrar ner på marken och näringen den idisslar dagen lång.

Det som förundrar kring den indiska traditionen är när den lyckades röra ihop två läror om planetära aspekter och ingen verkar ens kommentera hur ologiskt systemet är. I början av Sideriska (2009) gladdes jag att den hinduiska aspektläran var enklare än den västerländska. 

En planet kunde bara blicka / aspektera framåt i zodiakkretsen. Detta till skillnad från den gamla (och fortfarande) västtraditionen där planeter kan blicka åt höger (latin: dexter) eller medsols relativt DYGNET (snarare än zodiaken) men också vänster (sinister) eller motsols. 

Hinduerna hade också den gåtfulla men djupt meningsfulla läran om vilka planeter som kan kasta vilka aspekter. 

Men gradvis visar det sig att hinduisk astrologi fäster lika stor vikt vid "planeters relativa förhållande", en uppenbart fristående aspektlära som fokuserar tecknens (och husens) relativa förhållande. 

Det är ett sådant relativt förhållande som visar sig i Cantwells dissociation mellan Måne och Sol. Med start vid Månen är detta ett 6-8-förhållande som anses störande. Solen ligger i sjätte steget framför Månen och sinnet uppfattar (så gott det kan trots halshuggningen av Ketu) därför Solen som en sjättehusföreteelse, som Olyckan eller Fienden! 

Går man djupt, står Solen för den egna själen men lyckligtvis är Cantwells Måne "avknäppt" och knappt medveten hur fientligt hans Månen uppfattar Solen på dess djupa nivå: frågor om själens existens och frågan om vårt universum har något solärt logos. Om vår värld har en rationell skapare. 

Skulle man däremot konfrontera detta horoskop med filosofiska och religiösa frågor, då tar det hus i helvete! För nu är det Solen som befinner sig i ett "relativt förhållande"... till 9e religionshuset som abstrakt entitet! (Också månnoderna är abstrakta eller rent matematiska entiteter, men med Platon måste man minnas att det som kan tänkas också existerar, om än bara i den begreppsliga verkligheten, i de intellektsdrivna arketypernas eller formernas högre värld - andevärlden.)

Sektor 9 gapar tom men hinduisk astrologi rör sig som en flyhänt pianist över sina doktriner och ser här 4-10-förhållandet i Jord-tecknet Oxen och Solen mot det nionde och bästa huset, tillfälligt ägd av just Solen. Här är en prima Eld/Jord-krig som förråar eller leder till höjda röster. 

Det går att spinna vidare på detta: 6e sektorn är Trälens eller Slavens område vilket förklarar det hat svenska vänstermänniskor ofta hyser mot Religionen/9e huset - vilket trälar och livegna på Arbetslinjen är så oskolade att de inte kan fatta religion i annat än socialrealistiska termer, som prästerskapet som en privilegierad grupp som klumpas ihop med slavägarna och annan överhet.

Cantwell måste ha haft en barndom färgad av religiösa föreställningar han invände sig mot eller - ännu värre - en islamofobisk tro som kristendomen, se t.ex. Ebba Busch som KD häromdagen sökte skydda från ful-anklagelser om islamofobi. 

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/690RrW/kd-busch-fultolkas-for-att-klassas-som-islamofob

Den här icke-existerande bloggen nämnde inte, men jag har påpekat att en Busch som tidigare drevat mot moskéers rätt att finnas är samma unkna och maktorienterade kristendom som fick en energirusch när muslimerna trängde in i Europa via Gibraltar sund och slutligen fördrevs (tillsammans med kristendomens andra hatobjekt: judarna). Islamofobin har djupa rötter i Sverige trots att vi fått en frigjord och sekulär fernissa på senare årtionden.

Den otydbara orange-bruna-röran i det bästa huset, filosofins och religionens 9e hus ska alltså illustrera att bara Solen i Jord (och dessutom i det konfliktbenägna 6e huset för trälar, fiender och olyckor) förstör varje sensibel tanke kring andra kulturers Högsta Goda. Solen ser inte klart, särskilt inte i religionsfrågor. Men minns, allt detta från det töcken som råder under månen och där dessutom ena månnoden sägs skapa ett demoniserande sinnelag som heller inte är till någon hjälpt. 

OBS. Månen invid Ketu är här ett mysterium jag saknar erfarenhet av, Cantwell skriver ju ofta så bra! Är det så att månascendenten visserligen varnar för haveri i den sublunära sfären, men allt ovanför töcknet istället kan dra nytta av den förträffliga kombinationen av eldklart intellekt (Merkurius) och därtill osedvanligt expansivt (Jupiter)? Ur Månens eller föreställningens perspektiv befinner sig denna kombination ytterst favoriserad i Solens naturliga hus, härskarens och elitens hus. Låt vara att även Mars-i-Väduren ingår, en våldsamt självhävdande position som förklarar varför Cantwells krönikor ofta har rejäl udd. Han har en vass tunga. 

Men om Månen/sinnet är halshuggen av Ketu finns ju inga sinnliga föreställningar alls? Åtminstone är populistiskt känslosvammel nedtryckt till ett minimum (hans krönikor brukade skilja sig mycket från andra samtidstyckares.) Månen har helt lämnat in, kartan tycks säga "räkna inte med den sublunära sfären", och överlåter all kognitiv verksamhet på Solen (som i vilket fall är den som brukar förse Månen med data). Här verkar det spekulativa i tolkningen ges på båten. Följer man spelreglerna hävdar denna himmel plötsligt att den inte alls är en sublunär dröm utan den övernaturliga världens dom i målet. Fundera på den!

Istället för att kriga mot religionen som högerextremister och kommunister, har Cantwell istället specialiserat sig på juridisk journalistik eller pengaslöseri inom statliga myndigheter med låg verkningsgrad - som polisen när jag upptäckte denna skribent. 

Eld/Jord-kriget, har det sagt, bränner massor av energi utan att producera mycket eller något. Sånt irriterar Cantwell eftersom samma låga effektivitet bor inom honom själv via glappkontakten mellan "känsla och förnuft" (Månen och Solen) och i formen av Solens knepiga förhållande till det nionde huset den råder över.

Här får uttydaren problem, för om Solen inte relaterar väl till 9e, vad händer då med den juridiska aspekten, detta är ju huset som antyder Lagens gudomliga ursprung? Gissningsvis har inte Cantwell ägnat alltför mycket tid åt hur människan kom att anta förekomsten av en universell lag (anad av planeternas gilla gång och många andra repetitiva fenomen). 

Men om han kan juridikens historia tillbaka till de gamla babylonierna är det rätt uppenbart att den Jord-bundna Solens förhållande till Eld-Lagen motsvarar en reduktiv materialists syn. Han struntar helt i de högre frågorna och är nöjd med att läsa tillämpliga delar av Svea Rikes Lag i den takt samhälleliga problem uppstår. I Sverige, med nationalkartans havererade 9e hus, behöver man inte fästa sig vid något utöver den sociala nivån. 

Så mycket vid första påseendet fördelaktig Eld men så hamnar Solen ändå i skottgluggen och problemen att förstå hur detta idisslande kreatur av Jord skulle relatera till någon högre verklighet. Här hjälper inte Cantwells få placeringar i Luft för Venus i Tvillingarna får inget grepp om den undertryckta och oresponsiva Månen. 

Okej, bloggarens bekännelse. Först när jag skrev om att kvinnan/Venus inte går grepp om den undertryckta/halshuggna Månen kom jag mig för att se om svenska Wikipedia hade någon artikel. (Det föregående var skrivet som spekulation.) Många gånger har jag sett namnet undrat om journalisten var en hitflyttad irländare (jag har tänkt "Irland" pga. den retliga accenten i förnamnet som jag alltid glömmer om den är akut eller grav och därför utelämnat helt och hållet). 

Wiki bekräftar delvis: irländsk far och svensk mor, flytt till Sveriges som sexåring. Där är halshuggningen av Månen/Hemmet! Texten säger inget om fadern följde med till Sverige så av horoskopet gissar jag att han stannade. Solen i Fiendens eller Olyckans hus tyder på att svenskan flyttar tillbaka med unge Oisin till följd av olyckliga omständigheter.

Sidoreflektion. En omdömeslös kvinna jag känt flyttade tillfälligt till England bara för att låta sig befruktas en av pojkvän från unga år och lovade att han inte behövde ta något ansvar. Pojken som föddes har typiskt nog Venus (kvinno- eller moderssymbol) i offrets 12e hus och började snart odla kontakt med sin frånvarande far. Det är alla dessa oansvariga föräldrar som skapar HBTQ-problem i västerlandet.

Jag har sett tillräckligt många fall nu, och det är nästan varje gång tydliga MILJÖPROBLEM vid barnets uppväxt. Har tidigare kallat det en samhällssjukdom, en mental smitta och inte något egentligt biologiskt fel. Den här kvinnan var född i vagabonden eller lösdrivarens tecken Fiskarna.

Underligt nog var jag en gång tillsammans med en annan Fisk som jag återsåg för kanske fem år sedan på en tillsättning. Goda minnen kom åter och stolt som ett litet barn förklarade hon, som kom från arbetarstaden till storstaden för att "jobba inom medierna", senare gift sig och bott en tid på Irland (med en svensk son från ett tidigare förhållande). Som om en tid i utlandet var en bragd att skryta om. Vad hon inte sade, men jag senare hörde från annan källa, var att hon skilde sig från irländaren nästan omgående och flyttade hem igen!

Rotlösheten i denna värld är utmärkande för Fiskarnas tecken och båda dessa exempel illustrerar varför tecknet associeras med "världsliga förluster". Detta Vatten-tecken flyter runt och lever för att uppleva. Ett fåtal når upp till hinduismens högt satta ribba: tecknets 12e hus som platsen att rena själen från sitt irrationella sensationalistiska som skapar just dessa "drifters" och diskret lycksökande typer (härskare: Jupiter, lyckans rådare).

Wikipedia berättar också att Cantwell tidigare anklagats för att bagatellisera islamism. Där satt den! Bekräftar mitt intryck att han låtit så avmätt och underlig i två nyliga texter om islam. Samt: "[Journalisten] Sandelin kritiserade också Cantwell för att ha gjort terroråtalade till representanter för muslimer i allmänhet..." 

Skulle ha börjat med att läsa Wikipedia, då hade jag sluppit gnugga geniknölarna så hårt för att få ut något av den här motsägelsefulla månkartan! (Wiki nämner en bok från 2013, "Brott & straff: kolumner i urval" - och tankarna går direkt till Jupiter/Lagen just invid brotts- och krigsplaneten Mars. 

Eventuellt kan man istället placera strafftaxor och lagens exekvering under gränsdragaren Saturnus som symboliskt korrekt håller fast i både Mars och Jupiter via sitt "korta koppel", 60-gradersaspekten. Även denna aspekt reducerar medvetandenivån OM Ketu undertrycker allt som får finnas i subjektets medvetandet till den sublunära, ateistiska sfären. Lämnar man sinnelaget därhän tecknar istället Vattenbärarens kontroll av Vädurens egoböjelse perfekt den gudomliga eller universella lagens uttryckliga krav/vilja! Den frifräsande Väduren måste inlemmas i Mänsklighetens överenskommelse. Både den Kosmiska Människan och det jordiska samhället lyder under samma lag, Den Enes lag eller Dharma.

 

UR ASTROLOGIN VÄXTE MÄNSKLIGHETENS MEDVETENHET OM LAGEN

- Hinduer placerar normalt astrologiämnet under Saturnus. De är betydligt kloklare än västerlänningen som låter astrologin byta ägare lite hur som helst. Det räckte med upptäckten av Uranus så var den planeten plötsligt ämnets "ägare". Men Ouranos (himlavalvet) ansågs evigt så återigen visar sig Väst sakna logiskt grepp om vad de håller på med. Astrologi handlar inte om det eviga utan skeenden i tiden (det är bara den här bloggen sin inte kan förneka att filosofi och astrologi har ett samband). Saturnus som tidens herre och "utportionerare" är tveklöst rätt signifikator.