Senantik tanke om tolvtimmamarsrådet Thyberg

Scannad återutgåva av en serie föredrag
utgiven 1912, låt vara väl ensidigt knuten
till stoicismen pga. kunskapsläget vid denna tid

Här följer fortsatta mikrodoser av 300-talsfilosfien Iamblikos som perfekt illustrerar det kroppsförakt som de mer intelligenta filosoferna förstod och som den moderna västvärlden sopat under mattan så till den grad att själsliga sjukdomar och hor- och horbocksmentalitet är vanligare nu än någonsin i Väst (se svenska slaskmedier).

Från romarriket noterar en av sin tids mest lärda religionshistoriker Franz Cumont gravstenar som indikerar fiskar för Vatten-elementet, Vindar för Luft och överst Lejon som illustration för den gudomliga Elden. Eftersom det är gravstenar har naturligtvis Jord-elementet ingen representation och det är väl att minnas den här illustrationen som påminner om Platons tredelade själ denna blogg helt korrekt kopplat till människosjälen (inte Världssjälen) via dubbelexponeringen på den Vitruvianske mannen. På den bilden faller cirkeln med  Jord-elementet som "låg kroppslighet"  kort om de tre cirklarna som tecknar människosjälen och representerar det onda som redan Platon men framför allt nyplatoniker som Iamblikos var uttryckliga om. 

Nyplatonismen skilde sig bara från den världsföraktade gnosticismen i dess högre förfining. Det är själens "syndafall" ner i kroppen som är det onda, inte universum som helhet (Universum är vackert och gott eftersom det är en låt vara något försvagad avbild av det gudomliga Intellektet/Nous).

 Iamblikos - Om Mysterierna (s. 170-f.f. i Thomas Taylors 1800-talsöversättning på delvis svårbegriplig och numera obsolet engelska, något förenklad översättning av bloggaren):

 Den mänskliga själen innesluts av en (platonisk) form och är på alla sidor förmörkad av det kroppsliga, Den som benämner detta Negligensens flod eller Utslocknadets vatten, eller okunnighet och delirium eller en bundenhet via passionen, eller förlusten av Livet eller något annat ont kan inte med dessa ord tillräckligt uttrycka störningen (förorsakad av det kroppsliga). (Detta är inte för ungdomen eller de korkade att förstå, platonismen adresserar bara mer begåvade själar.)

*****

Redan 2010 nosade bloggen upp filosofen Herakleitos och hans domsord över själar som dras mot Vatten

Herakleitos, "den mörke filosofen" 

 ...och 2011 ett tidigt exempel på "rasismens fader" tydligt under vatten (sedan har även näringsliv kopplats till denna giriiga irrationella själ)

 https://siderisk.blogspot.com/2011/03/arthur-de-gobineau-rasismens-fader.html

*****

  I Taylors översättning pikar han ofta i noter en tidigare översättares otaliga missförstånd och i anslutning till detta korta citat finns fotnoter av intresse. Kortar dem och utelämnar pikarna.

I linje med kopplingen till passionen säger nyplatonisten Porfyrios: "Själen är bunden till kroppen  genom en konversionen till passionen (också känd som den sub-lunära, irrationella själen) som uppstår som en följd av själens förening med kroppen." 

Och vidare: "Själen binder sig i kroppen." Philolaus (samtida filosof med Sokrates) sade att forntida teologer och profeter menade att "själen har knutits till kroppen till följd av vissa bestraffningar, och att den är begravd som i en krypta." (Dessa teologer verkar vara hinduer och Platon lånade tanken om kroppen - soma - en själens grav - sema.)

Den stupida översättaren som retar Taylor har i en egen fotnot citerat en lika stupid gammal kyrkofader vid namn Ireneaus apropå att själens fall ner i en kropp leder till dårskap och omedvetenhet. Ireneaus: "Själar som går in i detta liv dricker från förglömmelsens flod (Lethe - Platon återger myten) före inträdet i kroppen, ... Men O Platon, hur kan du veta detta, du som också har en förkroppsligad själ?"

Taylor är ingen anhängare av kristendomens ödeläggelse av platonismen och tar själv över i fotnoten: Detta kan enkelt besvaras: en själ som renats och upplysts av filosofi, en sådan som Platons, kan uppfatta många ting från dess pre-existerande tillstånd till och med under vistelsen i sin nuvarande kropp. Detta är en följd av att den delvis har lösgjort sig från kroppsligt mörker och ignorans, men den är inte kapabel att känna allt distinkt förrän den (i döden) befriats från kroppens delirium.

*****

Bloggen återvänder till den hinduiska astrologins kvaliteter (gunas - Ljus, Passion, Mörker) och det blir allt tydligare att detta är den gamla kaldéiska världsbildens tre nivåer som nyss kommenterades som Sol. Venus och Måne (Sol- och månförmörkelser är inte lokala) fast nu med en mörkare skattning av tillvaron under Månen. Se flera omnämnanden om kortlivade säkerhetsmannen Thyberg som figurerat under tydligt Mörker på sistone, även om det finns många värre exempel med dominant Tamas guna. 

https://www.expressen.se/nyheter/sverige/beskedet-om-thybergs-jobb-efter-nakenbilderna/

Den hinduiska varianten av Mörkrets kvalitet (demonisk, okunnig) har tidigare förfallit mig en smula överdramatiserande, och jag har velat se acceptabla mörkerhoroskop som visserligen konservativa och låsta vid den rådande ordningen (Thyberg exempel på detta), men uppenbarligen förekom Indien det senantika Medelhavsområdet i dess negativa skattning. 

Och det är klart, redan på 1910-talet påpekade Franz Cumont det österländska inflytandet. 1922 utvecklade han i en ny serie föredrag det hedniska (förkristna) Romarrikets dödsföreställningar. Böckerna är intressanta eftersom han vacklar som en schizofren i sin vilja att tillhöra det moderna väst och fullständigt hånar de gamlas vidskepelse. Riktigt obehagligt är det föraktfulla förordet till boken på illustrationen överst. Det är som en dr Jekyll och mr Hyde-natur.

Men i långa stycken är texterna fyllda av en enorm vördnad för antikens prestationer, som dess djupnade förståelse av den himmelska mekaniken. Ibland märker man hur daterade texterna är eftersom han fastslår att det var greken Hipparkos som upptäckte vårdagjämningens precession som snedvrider zodiaken över tid  och driver fram tidsåldrar av olika kaliber. Men sedan Cumont har assyriologin upptäckt att redan astrologins skapare var medvetna om detta. Väst nåddes av denna insikt och därav använde sig vissa hellenistiska astrologer av olika kompensationer. 

Faktum är Cumont nämner Hipparkos ohämmade beundran för de kaldéiska stjärnskådarna och att han återanvände exakt samma data som hittats på äldre kilskriftstavlor. Varför misstänker han inget? För att vara sin tids främste astrologihistoriker schabblar Cumont en del och texternas vacklande mellan svärmisk beundran och de arrogant västerlandet (just innan första världskriget plattade till en sjuk kultur - minns belgiska Kongo och västerlänningens ohyggliga rasism där de vita kapade händer av de svarta!) - kanske  detta förklaras av belgarens horoskop  Cumont var en av sin tids mest prominenta belgare och bärare av den västerländska ondskan.

Månen i Fiskarna svänger hit och dit medan Jungfruascendenten är en överkritisk influens som ibland helt släcker ut det högre vetandet. För föraktet mot de gamlas vidskepelse som ibland tar över i Cumonts texter, se också den sociala mobbaren eller utstötningssyndromet mellan Skorpionen och Vattenbäraren, så väl betygad på denna blogg att det är ett tecken på Sveriges dumhet att inte den här bloggen blivit känd. Men bristen på filosofi och högre medvetande är hugget i sten för detta land. Det är upp till individen att prestera bättre än Sverige.

Sol- och månförmörkelser är inte lokala

 Någon kan eventuellt ha sett mig ifrågasätta materialistiska astrologer  (som stoikerna i Romarriket) och tanken att sol- och månförmörkelser bara är lokalt effektiva, där de kan se med blotta ögat. Detta är den hinduiska astrologins åsikt än i dag.

Apropå inlägget som frågade var "Högsta Himmelen" var belägen måste tilläggas att Stoikerna (företrädda av den romerska statsmannen Cicero) INTE hade platonismens luriga tvåvärldslära. (Kan fattas både som Natur och Övernatur men inomvärldsligt också som sub-lunärt och supralunärt kosmos.) 

Bortom fixstjärnornas åttonde krets fanns inget mer för en stoiker och således var "Himmelen" ("Ouranos Caelus"),  platsen där Gud residerade. Sin tids kunnigaste religions- och astrologihistoriker, Franz Cumont, noterade runt 1910 ett epitet som skulle ha ingått i någon av blogginläggen om Platons Demiurg - var det Kronos/Saturnus eller Zeus/Jupiter. Svaret som gavs var giltigt bara för nyplatonismen, för de materiella stoikerna gällde epitet:  "Optimus Maximus Caelus Aeternus Iupiter". 

Men nyplatonismens fader Plotinos var en smula påverkad av stoicismen ("Elden är nästan gudomlig" där stoikerna såg Logos-Elden som gud i universum - panteism). Därför finns en liten svajighet i hans skriftställeri och således min slutsats att han låtit både Kronos/Saturnus och Zeus/Jupiter uttrycka skapandekraften (Demiurgen).

*****

Nyplatonikern Iamblikos "Om Mysterierna" är en förunderlig text från 300-talet och jag förstår allt mer att denna man fick epitetet "den gudomliga". Han var en syrisk ledare för Platons (sena) akademi i Aten och känd för att ha kunnat framkalla regn (en förmåga även Bibeln nämner). Från Thomas Taylors 1800-talsöversättning kan man inte annat än stanna till och se Iamblikos djupa filosofiska insikter som går emot ytlig astrologi som likt landet Sverige förlorat filosofiämnet.

Det gudomliga delas inte upp med dess olika sätt att via spådom meddela sig utan producerar sina omen odelade. Inte heller effektuerar gudomen skilda ting vid skilda tidpunkter, på ett distribuerat sätt, utan producerar dem alla i enlighet med en energi, kollektivt och med ens. (s. 160) (Jämför den moderna kvantfysiska insikten om det Einstein kallade "spooky action at a distance" - bara att senantikens genier visste mer, dessa är länkningar över flera ontologiska nivåer och inte plattmarks-materialism!)

Kort sagt: Från Platons Idévärld eller den Högsta Himmelen utgår den aktiva gudomen (också känd som världens skapare i universum - vår lägre verklighet över vilken Zeus/Jupiter råder men som av Plotinos också representeras av Afrodite/Venus som Själen. Eftersom det gudomliga Intellektet är ETT, är samtidig Tanke och tänkande (kreationism är en följd av Intellektets inre natur), är dumheter från den lägre världen inte att lyssna till. (Egentligen: Intellektet är ETT och MÅNGA samtidigt eftersom det rymmer alla Former.)

Fastän bara en aning var min tanke korrekt att sol- och månförmörkelser (och alla slags gudomliga omen) inte är lokala eller knutna till den inbillningsvärld av tid och rum som den outvecklade eller fallna människosjälen uppfattar som verkligheten. Den synliga himmelen är för dem som inte kan uppfatta platonismens högre värld. Indierna avslöjar sig med sitt namn på astrologin: "Jyotisha" läran om de visuellt iakttagbara ljusen. Iamblikos världsbild går djupare.

Det verkliga existensen har vi en "trappa upp" i det osynlig men "intelligibla". Men det är upp till individen att ta sig i kragen och sluta bete sig som ett begärsdrivet Naturens djur. Annars kommer själen att valsa runt i det låga kretsloppet ("alstringens världar") hur länge som helst. Därav antikens och senantikens höga skattning av KUNSKAP som ersatts av idioti och dyrkan av simpel sinnlighet i vår moderna, sekulära kultur. 

Naturen är dock slösaktigt rik och kommer att producera förbrukningsmänniskor intill att deras själar vaknar upp ur sin sömn. Och eftersom tid inte finns i Intellektet är ingen chanslös.

*****

Minnestavla av ett bröllop

Varför inte reparera den här bloggen på en punkt till? I åratal har den här (1100-talet fvt) eller liknande mesopotamiska/babyloniska illustrationer kunnat ses där deras treenighet Måne, Sol, Venus (Sin, Shamash, Ishtar) sammanfattar världsalltet. (Den uråldriga mesopotamiska himmelsguden Anu träder här tillbaka.)

Är det konstigt att den lyhörde Platon uppsnappade denna triad av himlakroppar så att han ibland frångår sin högre och lägre värld och istället talar om ett tredelat kosmos? Detta är inget annat än Högsta Himmelen (Solen), Himmelen (Venus, stjärnhimlen) och den sub-lunära värld (Månen) som babylonierna skattade så mycket högre än de senare grekerna!

Även det synkretistiska verket De Kaldéiska Oraklen (som nyplatonikerna förtjusade sig i) inkluderar denna uppenbart kaldéiska (babyloniska) triad (i dessa textfragment presenteras Hekate, nattens och månens gudinna inte alls  ofördelaktigt). Denna treenighet är så gammal att den föregår den tekniskt sett kompletta astrologin (med 12 zodiaktecken).

*****

Den som känner sig mer stoisk-materialistisk kan lugnt välja den lokala synvinkeln och bara befatta sig med himlakropparna som de visar sig (eller inte) över ortens himmel. 

Men nyplatonismen återskapade Platons djupare tankar och för den som praktiserar "filosofisk astrologi" och i någon utsträckning redan påbörjat "Vägen upp" till det rena Intellektet är friheten större.

Mer om Naomi Klein och de tre fäderna

Någon kanske uppfattade hur konflikterat inlägget var om Noomi Kleins hårdföra om än rabiata text som utmynnande i ett evigt tjatande om undergångsfolket som förvisso håller på att förgöra världen. 

 Hon hade en hopplös födelsekarta när tiden är okänd. Hur reder man ut en åtstramare (Saturnus) i fallet läge och i opposition till en expansionist (Jupiter) i "lyckosamt" tecken men illgörande för sinnelaget? Man kanske får stanna vid "aktivist", en själ som har med sig många olösta problem att adressera i detta liv och blir utagerande (Solen i Väduren kan vara väldigt utagerande). 

Nödlösningen är som vanligt att spekulera kring en utvald själ som tar världens ondska på sina axlar och fast med stora egna brister ändå utför ett storverk. Men inte heller själens relation till DHARMA (hus 9) kan utrönas utan känd ascendent (när månascendenten stämmer väl kan det gälla för något men kan lika gärna familjehemmes påverkan och inte en själ på specifik mission...)

Att hon är ateist stod snart klart av den låånga essän och att hon inte har en aning om att Naturen själv kommer att frisera mänskligheten framöver och rädda oss från Kleins skräckskildring menar att IT-fascisterna och Trump  bygger. 

Förutom att ge hennes text hakade upp sig på samma nyckelord brast den i korrekt beskrivning av kristendomens flera missförstånd som givit Väst den variant på de apokalyptiska självdestruktivitet hon ser i den vanartiga amerikanska högern. (Jämför den här bloggens analys av USA-kartans suboptimala 9e religionhus.) Men hennes kritik rörde föreställningar som redan västerlandet hade versioner av många hundra år tidigare (greken Hesiodos lära om de fyra tidsåldrarna och stoikernas lära om periodiska världsundergångar eller världsbränder - förmodligen import av indiska tankar).

*****

Apropå världsskapelser passar det bra att avsluta rättelserna av bloggens förvirring om vem som var Platons världsskapare (Demiurgen) - det gudomliga Intellektet (Nous) eller Själen (Psuche). Hos nyplatonismens fader Plotinos definitivt symboliserade av de Kronos/Saturnus resp. Zeus/Jupiter.

Tänkarens Ennead volym 5 innehåller både lättare och svårare traktat på temat den övernaturliga eller rättare utomkosmiska tillvarons tre gudomliga hypostaser (avspaltningar): Den Ena, Intellektet och Själen. 

På botten av Själen finns vår värld och ateister som inte ens försöker förstå sin plats i världen. Plotinos kallades senare i sitt liv Själens dunklaste regioner för "Naturen" och som en oupplyst måste han ha betraktat Naomi Kleins tankar.  Jag däremot uppskattar en del av hon säger eftersom nyplatonismen öppnar vägar för den söker upphöja sig. 

'Tillvaron är som en utdragbar tubkikare som tar slut vid Naturen men som via Själen sträcker sig upp till det gudomliga Intellektet som det absolut ligger i människans makt att erövra.  (När naturaliste invänder sig mot att petas ner på botten av världssystemet säger platonismen att valet är fritt_ att man kan vegetera som ett halvliv under eoner så länge man inte tar sin människosjäl på allvar utan frossar i djurlivets egenarter. Nationer har egna ödesvägar och oturliga fall kan man dras med i en nation med dåliga utsikter. Slavar är ett exempel på varelser som är mer djur än människa och det är därför Sverige lyckats hålla sin befolkning på mattan ända sen socialdemokratins upphörda skrämma eliten och gav upp visionen om Vatttenbäraren - en enda mänsklighet.)

Intellektet är vad själsvarelser måste nå och i sig går det dessutom upp till Den Ena, men här måste en människosjäls trimmade intellekt dessutom tystna helt (genom kontemplation) så att  Den Högste själv kan ge sig till känna. Den nästan perfekta själen bidar sin tid i det gudomliga Intellektet vilket innebär att själen ignorerar den enkla människans logik och diskursiva tänkande. 

(Astrologin har bevarat filosofiska glimtar - Merkurius "upphöjelse" OCH negativa härskarläge i jordbundna Jungfrun har kommenterats tidigare:  detta låter gynnsamt och för räknenenissar och revisorer är det säkert så.. Men logik och förnuft trälbinder varelsen och blockerar från den medvetandefunktion som behövs för att stiga mot Intellektet i den himmelska hierarkin. Astrologin varslar om skumma saker här eftersom Jungfrun också markerar platsen för människosjälens "olycka" - smartskallar har i själva verket dragit en nitlott på detta varv.).

Klein skäller på denna låga "teknikermentalitet" men sanningen är att hon själv bara har den enkla nivån av diskurs (en mycket eldig vrede i denna essä eftersom Merkurius i Eld blir grov och oförfinad när fundamentet är Mars i Jord - jämför svenska nationalsjälens Mån-Vädur med tröga underlaget Mars-Oxen). 

Hon kan bara bara bli en låg ateist som aldrig förstår vad Mänskligheten står inför (hennes själ är hårt undertryckt i detta liv). Sanningen är inte hennes skräckhistoria med alla dess monster. Bra historia i alla fall, men att essän bara blir en litania beror på hennes psyke (Månen i kritiska Tvillingarna) som representerar just bara logi men inte den högre plattform (det gudomliga Intellektet) som behövs som förberedelse. Det diskursiva sinnelaget har visserligen stöd från förnuftets Saturnus men den planeten har reducerad förmåga i sitt fallna tillstånd och illa uppbackad av sin disponent Mars. (Det låter som en producent av klagovisor som slår t.o.m. den här bloggarens Måne - kanske därför jag ändå gillar något av det Klein säger även om essän saknade fundament - en materialistisk världsbild håller inte längre.)

*****

Vem är Demiurgen? Ett sista varv.

Ett hopp rakt in i Plotinos Ennad 5, 8e traktatet som är en del av en lång och svår text. Citatet är långt (men några infogade parenteser kan förtydliga) (Från Armstrong s. 276-77):

I den högre världen där vår, när vår kunskap är mest perfekt i sin konformitet med Intellektet (den andra hypostasen) tänker vi oss inget se eftersom vi väntar upp upplevelsen av sinnesintryck vilka hävdar att vi inget ser. Och sinnesintrycken kommer förvisso aldrig att se någon på denna nivå och kommer aldrig att se ting som dessa.

(Plotinos har tidigare diskuterat den intelligibla skönheten som inte har att göra med världslig skönhet eftersom Platons former lever i Intellektet och inte som kroppslig skönhet i den lägre värden, en obönhörlig materialist kan köpa ting men aldrig uppleva verklig skönhet - det moderna västerlandets tragedi och sekulära esteten Sverige är närmst  helt förlorat).

...

Intellektet (för den människa där det aktiverats och förstår allt) och behagas av all sin avkomma (Platons former/idéer) och håller denna omkring sig (Intellektet "stiger aldrig ned") i sin och deras härlighet. Alla andra är sköna och t.o.m. än skönare och bevarats inuti Fader Kronos/Saturnus (som ÄR skönheten). Bara sonen Zeus/Jupiter har uppenbarat sig på utsidan. (här står de klart att Platinos använder en allegori som bygger på de mytiska Ouranos, Kronos och Zeus - tre fäder om man så vill. Men det är Zeus som är lägst, är Själen vari vårt universum existerar. Längre ner mot botten av de primitiva materiella världarna -  den subluära månkretsen - kommer man inte och där håller Naomi Kleins naturalism hemma. Notera speciellt hennes Mars-fobi i essän apropå Elon Musik. Hon har verkligen en skadad VenusOxe helt nära Mars.)

Från Zeus, även om han är yngste sonen, kan man på avstånd se som genom en snarlikhet hur storslagen hans fader (Kronos/Saturnus) är och som förblivit inom honom (varje varelse inuti Själen bar sin fader som en avbild, som ett intellekt med gement i, förutsatt att man aktiverar sin högre natur och inte stannar av som ett kreatur). Men han (Intellektet) säger att det inte var utan syfte han flödade fram ur sin sin fader (Den Ene), för ett andra universum måste existera som har inträtt i Existensen (vara) med skönhet (Den Ena är bortom existensen och kan inte ha en egenskap som skönhet - obs, Den Ena syftar inte på en numeral). 

(I denna oklara passage verkar Plotinos inte  inte syfta på Intellektets värld utan vårt i Själen belägna universum, avbilden till de helt perfekta formerna. Nyplatonismen var kluven, denna värld både är vacker men i vissa avseenden inte. Ju mer men förnekar sin del i Intellektet desto fulare blir världen.) 

.... För det är ett ytterligt brott mot universums lagmässighet att det inte skulle rymma någon avbild av skönheten och verkligheten. (Bara i Intellektets högre värld börjar de genuina existenserna - vi är bara avbilder och dödliga sådana.)

Plotinos lärjunge Porfyrios hackade idiotiskt upp vissa av lärarens texter till nio verk (ennad) per volym så den spännande fortsättningen dyker upp tidigare i volym 5, i traktat 5 (s. 165).

 ... I vår (föregående) liknelse med Konungen är annan varelse än de som paraderar före honom (Den Enda äger inte existens!)  men kungen i den högra världen (Intellektet) har inget herravälde över  annorlunda, främmande folk utan besitter en sjystaste, naturligaste överhöghet och det sanna kungadömet (Platons idévärld, Intellektet). För han är kung av sanningen och naturlig herre till all sin avkomma, kung över kungar och, och mer så än Zeus, som kallats gudarnas fader (de unga inomkosmiska gudarna som en del känner via astrologin). Zeus imiterar (Själen!) sin fader (Kronos) även i det avseendet att han inte är nöjd med att bara kontemplera uppåt mot sin fader utan aspirerar mot, kan vi säga den aktiva kraft med vilken hans farfar (Ouranos/Den Ene) etablerar verkligheten i VARAT/Existensen.

Såg ni? Mysteriet om vem som är den kosmsiska skaparen fortsätter. Det är både Kronos och Zeus som är demiurgen eftersom deras "släktskap" glider samman som en tubkikare som kan dras ut och skutas ihop! (Vill minnas att Proklos på 400-talet hade ett antal smådemiurger i sitt utvecklade system.)

Ledsen feminister, det är från "männen" i himmelen skönheten kommer och här i antiken kommer början på hatet mot patriarkerna. Terra vetter ner mot ren oformlig materia, sinnebilden för det onda. Feminism och platonism i dess olika former går inte ihop eftersom vi inte är kroppar utan själar.

Jesus hade en lösningen på detta (Thomasevangeliet) men kristendomen censurerade originalläran friskt. Det är med dålig kunskap om det som Naomi Klein får en del rätt men annat fel. Kristendomen har idag förenat sig med den sataniska världsordningen som Klein ringar in delar av och som bloggen ofta nämnt.

Allra sist i traktat 8 har översättaren Armstrong en intressant fotnot/kommentar:

Plotinos brukar gilla att identifiera Själen med Afrodite. Men så långt i detta (uppstyckade) traktat har Zeus haft rollen av Själ och leder kontemplationen av Intellektet och kommer ut from den intelligibla idévärlden för att som Hantverkaren tillverka sinnevärlden.

Afrodite lyckas både vara Kronos och Ouranos dotter i volym 3, 5.2 och kanske tänker sig Plotinos henne även som dotter till Kronos (Intellektet) här och har droppat Zeus ur sin allegori för ögonblicket.

Armstrong skulle ha studerat astrologin mer, för här är ett lysande exempel på det Plotinos kallade den "filosofiska astrologi" han uppskattade. Den här bloggens läsare känner igen de urgamla astrologiska scheman där Venus/Afrodite är Själen och härskar positivt (himmelskt) över Luft-Vågen, händelsevis just det tecken där Kronos/SAturnus betecknas som "upphöjd" (Själen sägs favorisera det gudomliga Intellektets representant och tankarna går direkt till Plotinos utläggning om att Intellektet är det Sköna eller Veckra. Många blogginlägg har tassat kring ämnena men detta är tydligt. Plotinos leker med båda Intellektet som Skönhet och Sanning men Venus och lagmannen Zeus representerar olika aspekter. 

Orelaterat: var det antika uttrycket "Jupiter fröjdar sig i Vågen" uttalades hittade jag vid något tillfälle men har tyvärr glömt i vilken text. Naomi Klein har Zeus/Jupiter i Vågen men för en lunär ascendent är denna längtan efter nöje och behag inte bra. Jag har sett både extremt förytligade exemplar men också mycket trevliga och gracefulla individer med denna placering i viktigt husläge.

PS. I något inlägg om de Kaldéiska Oraklen har de tre fäderna nämns. Texten är ett hellenistiskt blandverk och nyplatonikerna gillade det. Men här finns också den alternativa tanken att Solen kan gestalta Fadern och den tanken har bl.a. ha stoiskt ursprung. Stoikerna var astrologiskt intresserade. 

Solen härskar i Lejonet och intressant nog kompletteras den på andra sidan  (i Vattenbäraren) av Kronos/Saturnus (dess himmelska Luft-läge). Eld och Luft har synergi så här finns tanken om "bubkikaren" att dessa två element ingår i varandra. Plotinos: ingen spatial åtskillnad mellan den högre världen och den lägre -VattenbärarenMänsklighetes symbol lever alltså inte på Jorden för den som ser utan i en högre värld. Här är Kleins stötesten, vissa horoskop med stark Ox-komponent är så tunga nedåt att det bara blir ateister av dem, men undantag finns. Det lär bli fler återfödelser om en så viktig insikt i själen saknas.

Kristendomen övertog konceptet "Fadern förhärligar sig genom Sonen" där "Son" i vår tid bör fattas som "Avkomma" - mänskligheten är ett andligt släkte fallet eller på glid. Detta påminner om att Solen (härskare i faderliga Lejonet) är "upphöjd" i Väduren/Barnet, som nos den friska men arga Naoimi Klein som ett andra påstående får mig tro att kan kanske önskade att hon blivit född man.

Tillägg till det tidigare om de "intelligibla" höjdarna Saturnus och Jupiter

Vid fortsatt läsning av 300-talsfilosofen Iamblikos "Om Mysterierna" dyker en fotnot upp som påminner om föregående inlägg och återställandet av bloggens inledande koppling mellan Platons Demiurg (världsskapare) och representanten Kronos/Saturnus nere i vårt universum (en avbild i den lägre världen av det gudomliga Intellektet - Nous).

Men i fotnoten syns förklaringen att nyplatonismen efter Plotinos blev allt mer detaljerad och komplicerad. I århundradet som följde Iamblikos kulminerar komplikationerna, inte minst genom Proklos för sin tid besvärliga analys i "Platonisk teologi".

"Mysteriernas" 1800-talsöversättare Thomas Taylor:

Rhea, gudarnas moder, är en livgivande gudinna, sannerligen fylld (säger Proklos i Platonisk teologi , bok V.C.XI) från fadern som föregår henne [dvs. Saturnus] med en intelligibel och överflödande kraft, men Rhea fyller Demiurgen [Jupiter] som härleder sin existens från henne med livgivande överflöd.

Uppenbarligen är denna tolkning av Demiurgen en frukt av nyplatonism som grävt djupare i Platon än tidigare uttydare gjort. Jag rekommenderar på nuvarande stadie av ignorans att inte upprepa mina misstag utan tydligt förstå Proklos till och med spaltar upp tillvaron i olika nivåer av gudomlighet. Under de intellelligibla (noetos) gudarna (som de är när det idkar självkontemplation och vilar helt i sig själva), närmare vårt universum, finns också grupper av intellektiva (noeros) gudar!

En titt i det välfyllda sakregistret i Radek Chlup - "Proclus an Introduction" påminner om en omläsning före fördjupningen i Proklos kommentar till Platons "Timaios" hade varit önskvärd!

Högre hypostaser utgår inte bara från sina orsaker, de är dessutom själv-konstituerade och utgår från och återvänder till sig själva... Sen nyplatonism fattar [likt tidigare tänkare] VARA och INTELLEKT som två sidor av samma hypostas [Nous, det gudomliga Intellektet]... Men aspekter kan underordnas varandra. Varje tänkande subjekt måste först och främst vara kapabelt att tänka och existens/vara måste komma före aktiviteten tänkande. Därför hanterar Proklos ofta Existensen  som en oberoende "intelligibel" (noeton) nivå ovanför Intellektet, varande kontemplerad av det senare. Intellektet, å sin sida, syftar strikt talat till en "intelliktiv" nivå (noeron), dvs. nivå som har naturen av ett kontemplerande Intellekt. (Svenska språket utvecklades av själar utan filosofisk böjelse och viktiga begrepp från grekiskan går knappt att översätta.)

Chlup släpper på sidan 93 bomben att Proklos hoppar mellan två olika definitioner av andra hypostasen Intellekt på två olika sätt, som det passar honom! Den varningen missade bloggaren vid läsning för 8-9 år sedan ("speed reading" som alla ägnar sig numera fungerar inte med krävande text). Det kan ha spelat in i bloggens brottningsmatch med att få rätsida på frågan om Demiurgen ska knytas till Kronos/Saturnus eller Zeus/Jupiter. 

En annan förklaring är att bloggaren kanske har en egen blindfläck här: Vid hans födelse är Kronos/Saturnus en dominant i västra hörnet, medan Zeus/Jupiter är känd för kosmisk expansion, en världstillvänd sida eller rent av Själen - den 3e hypostasen och därmed bunden till vår värld. 

Men för bloggaren äger Skytt-Saturnus-9e-metafysiska på grundvalen Jupiter-i-Fiendens-6e,  Av denna komplexa figur (som noterats flera gånger tidigare bl.a. här) gör hörnplaceringar Saturnus till horoskopets kanske viktigaste planet, men den vilar på fiendegrund och lockas typiskt av de världströtta filosofer som t.ex. den ursprungliga kristendomen och gnosticismen representerar och även nyplatoismen som generellt följer Platons två-världslära. 

Den här illustrationen från sidan 121 antyder en aning av komplexiteten i den världsbild Proklos tyckte sig se i Platons samlade verk!

"Henader" är gudar, helt transparenta och medvetna om varandra, vilket gäller generellt om väsen i det övernaturliga medvetandetillståndet.

Där (högre himmelen) råder "det lätta tillståndet"... allt och alla är transparenta och inget är  mörkt eller halvgenomskinligt i förhållande till något annat...ty ljus är transparent till ljus, och allt har allt annat klart och tydligt inom sig...

Plotinus Ennead V.8 (Armstrong s 249) ungefärlig ös.

Översättaren Armstrong ser så stilistiska avvikelser här att han misstänker att Plotinos relaterar en längre personlig vision även om han inte gärna ville tala om dessa ting. (Flera av ledarna för den sena Akademin hade visionära förmågor.) Det handlar om medvetande på det transcendentala Intellektets nivå, som utvalda själar kan nå eller de som haft en fallenhet för träning.

 T.o.m. som kroppslig människa (generellt det mest mörklagda medvetandetillståndet) upplevde bloggaren en gång "telepatiskt" en käresta gå över en bro i stan med honom som om inuti hans egen kropp. Upplevelsen höll i sig nära på en halv minut. Han kontrollerade senare tidpunkten via telefon och fick "lunchtid" bekräftad - kvinnan (som befann sig i annan stad) hade dagdrömt vid just den tiden. Detta var inte den enda medvetande-enbart kontakten de två hade och är således en process som ligger på ett högre själsligt plan - kroppen har inget med saken att göra. Detta är "spooky action at a distance".

Samstämda själars "transparens" gentemot varandra i linje med Plotinos skildring av den verkligt Existerande gudomliga kärnan att göra? (Kvinnan var kristen medan bloggaren som bäst hade ett akademiskt religionsintresse vid tiden. Intressanta men inte de enda astrologiska kopplingar var hans Sol i 6e Vågen. hennes Mars i 6 Vågen/Vågascendent, hans daimonens lott i Vattenbärarens 16e grad, hennes Venus i Vattenbärarens  17e grad - tydliga tecken på kontakt via "luft" - den hellenistiska doktrinen om daimonen som ett högre Jag saknas i indisk tradition men är fascinerande.)

Noterar frågetecknen i grafiken - om även "lägre gudar" kan förekomma i Naturen (Själens lägsta nivå). De planetära gudarna (astrologins underliggande Saturnus och Jupiter) har förstås en sinnlig form i Naturen men är förstås ytterst "hyperkosmiska" eller bortomvärldsliga och som Saturnus i ett nyligt inlägg kallats "kunglig" av nyplatonikern Proklos säkert hemmahörig på en högre nivå - åtminstone enligt Plotinos liktydig med det gudomliga Intellektet självt! (Även om den jordbundna själens intresse av sin bästa inre sida kan variera från obefintligt till uppslukande.)

Här en rätt korkad fråga från någon som håller boken av Chlup i händerna men likväl måste fråga världen vad "henader" betyder:

https://www.reddit.com/r/Neoplatonism/comments/1f3czbb/what_are_the_henads/

Dessbättre får han ett svar snarare än ett snäsigt "läs klart innan du frågar"! Dessvärre stämmer det första svare (från "PlentyClimate") inte alls med illustrationen härovan - ännu en påminnelse att Nätet är lika mycket fördumning som upplysning. Men Chlup, så närläsare han är har som sagt satt frågetecken för om Naturen kan rymma några henader ("encosmic"/nomkosmiska) så även detta borde utredas genom grundlig omläsning av denna mästerliga introduktion till ett svårt ämne.

Lite längre fram (s. 253) i Plotinos långa och sällsamma vision:

Intellektets (det gudomliga) själva VARA består av vishet. Intellektet börjar inte med att existera för att därpå uppnå vishet. Av denna anledning finns ingen större vishet. Den absoluta kunskapen  har sin tron bredvid Intellektet i deras gemensamma uppenbarelse, såsom de säger symboliskt att Dike/Justitia tronar bredvid Zeus/Jupiter.

Där, slutligen, kanske är det klargörande som varit så gäckande. Plotinos talar om övernaturliga himmelen men hur nära ligger inte detta språkande om den jordbundna astrologins sjunde och sjätte himlakrets. För VISSA individer är nivåerna densamma. Plotinos säger i annan text är Platons högre och lägre värld i själva verket inte är spatialt åtskilda, det är bara "fallna själar" som praktiserar sekventiellt tänkande (Merkurius) eftersom de inte längre har tillgång till filosofi när det hackar sönder allt i vetenskapens "sekvenser" (tänk sekventieringen av DNA och du har en sinnebild för en "fallen själ" som förlorat insikten äldre kulturer i sina bästa stunder nådde. 

Det förlorade Atlantis var en kultur som nått högre än den moderna världen - Proklos på 400-talet insisterade på att Platons berättelse var både historisk sanning men också rymde symbolik. I detta bestred han Plotinos lärjunge Porfyrios som bara såg "andlig symbolik" i hela historien. Bildmaterialet i Atlantis-länken är inte AI-fejk så förra civilisationstoppen kan ha varit för cirka 20.000 år sedan, just som siaren Edgar Cayce beskrev den kulturen i tre långa faser).

Zeus/Jupiter som diskusivt tänkande. Fadern Kronos/Saturnus som allvetenhet i evig presens

I Plotinos Ennead 5 som jag läser om många år senare men inte i McKennas utan Armstrongs senare översättning  fastnar jag vid att den senare hävdar att Världssjälen/Zeus (astrologin känner den som Jupiter) är liktydig med DISKURSIVT TÄNKANDE, tänkande i sekvens som vetenskapen ägnar sig åt med mindre ett geni får en INTUITIV AHA-UPPLEVELSE och ser hela lösningen inför sig på samma sätt som Kronos/Saturnus. Som Guds Intellekt (Nous) äger denna all mångfald och behöver inte tänka, allt finns närvarande i Saturnus värld och på senare tid har den här bloggen noterat att den astrologiska Saturnus essens är LUFT. Detta är inte guden utan en avbild i vårt kosmos och möjligen kan det förklara hur Saturnus i sitt positiva läge som Vattenbärarens härskare representerar INTELLEKT SOM KONCEPT. Dvs. astrologiska Saturnus tänker inte seriellt som den logiska Merkurius utan representerar ett färdigformat koncept, en hel ideologi eller ett ideal.

Men hur många gånger har inte den här bloggen repeterat att horoskopets "bästa hus" (hus 9) representerar filosofi, religion och ett högre medvetande som ger sig till känna som just intuition - det stämmer inte alls med att det är hus 11 som naturligen kopplar till den luft-burna eller aitheriska Saturnus som är herre över intellektets domän.

Armstrong:

Detta Intellekt [den andra uppspaltningen av den gudomliga verklighetens tre hypostaser, Den Ena, Intellektet, Själen]...är av renaste slag i det att det stammar från ingenstans förutom från den Första Principen och som, när det blivit  till, alstrar alla verkligheter med sig,  all skönhet som Formerna ger och alla de intelligibla gudarna [de planetära gudarna är inte identiska med de materiella planeter vi ser i vår materiella värld men befinner sig i den helt intellektuella/intelligibla högre världen]
... Intellektets/Kronos avkomma [Zeus/Jupiter] är en rationell Form och ett existerande väsen som tänker diskursivt. Det är denna varelse som rör sig runt Intellektet [Själen mindre central än Det Ena/Gud], är ljus men ett vekare spår av Intellektet och beroende av det.

McKennas gamla översättning är väldigt avvikande (och bytte språkdräkt om om om igen under den tid den var aktuell). I den här utgåvan finns inte ordet "diskursivt intellekt" med trots att det hänger nära ihop med Världssjälen och Plotinos ständiga upprepningar att detta är en förändringens värld som ständigt är i vardande men aldrig pga. tidsflödet kan uppnå äkta existens, bara kretsloppets död på död:

http://classics.mit.edu/Plotinus/enneads.5.fifth.html

 A being of this quality, like the Intellectual-Principle, must be felt to be worthy of the all-pure: it could not derive from any other than from the first principle of all; as it comes into existence, all other beings must be simultaneously engendered- all the beauty of the Ideas, all the Gods of the Intellectual realm. And it still remains pregnant with this offspring; for it has, so to speak, drawn all within itself again, holding them lest they fall away towards Matter to be "brought up in the House of Rhea" [in the realm of flux]. This is the meaning hidden in the Mysteries, and in the Myths of the gods:

Kronos, as the wisest, exists before Zeus; he must absorb his offspring that, full within himself, he may be also an Intellectual-Principle manifest in some product of his plenty; afterwards, the myth proceeds, Kronos engenders Zeus, who already exists as the [necessary and eternal] outcome of the plenty there; in other words the offspring of the Divine Intellect, perfect within itself, is Soul [the life-principle carrying forward the Ideas in the Divine Mind].

Now, even in the Divine the engendered could not be the very highest; it must be a lesser, an image; it will be undetermined, as the Divine is, but will receive determination, and, so to speak, its shaping idea, from the progenitor.

Yet any offspring of the Intellectual-Principle must be a Reason-Principle; the thought of the Divine Mind must be a substantial existence: such then is that [Soul] which circles about the Divine Mind, its light, its image inseparably attached to it: on the upper level united with it, filled from it, enjoying it, participant in its nature, intellective with it, but on the lower level in contact with the realm beneath itself, or, rather, generating in turn an offspring which must lie beneath; of this lower we will treat later; so far we deal still with the Divine.

Har då den här bloggen haft fel i alla år när den knutit en högre intuition till huset som motsvarar Världssjälens rotation och blott diskursiva/seriella tänkande?

Det skulle gå att skriva en lång uppsats om detta men jag misstänker att detta är en korruption i astrologin. Plotinos föraktade astrologer som sålde förutsägelser som lovade guld och gröna ängar men saknade filosofisk skärpa. 

Däremot kan det vara så att indisk och västerländsk astrologi är oförenlig eller att astrologin själv är diffus (eftersom åsikterna gick isär mellan tänkarna). Stoikerna var materialister och hävdade att ELD var det närmaste det gudomliga man kom i denna panteistiska värld (och Plotinos lät sig påverkas en del av stoikerna och ekar sentimentet om den "nästan gudomliga Elden" flera gånger). 

Därmed stämmer också den indiska tanken att 9e är det bästa huset, det klassas som ett Eld-hus och planeten Jupiter är en ljus och sattvisk planet (Sattva guna) som passar med metafysisk spekulation och kanske också djupt seende som gränsar till "gudomlig intuition". Men vi är alltjämt nere i Själens eller världssjälens domän, styrd av tiden, av kommande och gående, och inte den permanenta intellektuella besittning som är det gudomliga Intellektet (Nous) och som astrologins Saturnus/11e huset illustrerar som en avbild av den äkta varan. Men hinduerna kallar inte 11e för "det bästa huset". Här anas problem med traditionen. (Bara Tvillingarna som ascendent parar 9e huset med Vattenbäraren/Saturnus.)

Att indierna klassar astrologins Saturnus som "mörk" (Tamas guna) låter suspekt givet grekernas lovordande av Intellektet, men bloggen föreslog tidigare att Saturnus kan fattas genom att den tillhör en äldre generation gudar - titanerna - och kanske detta förklarar Saturnus "mörker". Den är en föredetting och unga och ännu ytliga själar som trampar snett och går ned sig i denna värld diggar framgångsrika Jupiter/Zeus och den framgång han och Platons unga gudar (astrologins studieämnen) utlovar.

Saturnus är förvisso mörk eftersom den redan vet allt och har all kunskap intuitivt tillgänglig. Saturnus i dess gudomliga förlaga är faktiskt Fader till hela universum och lever inte längre rullan som barnen av vår värld gör (fallna själar). 

Kronos/Saturnus är den visaste av alla gudar enligt nyplatonismen. Kronos förefaller anknyta till tidens flyktighet i universum men i den antika världsbilden är Tidens Herre inte själv del av rörelsen utan står över tiden (även om Plotinos redogör för Kronos/Intellektets INRE RÖRELSE som påminner om den lägre världens.)

Omtag: Demiurgen (Världsskaparen) igen.

I Plotinos Ennad 5 kommer så bekräftelsen att Sideriska siktet visst hade rätt i sitt tidiga skede när Saturnus representerade Intellektet som tillika världskaparen Demiurgen.

Förvirringen satte in i januari i år men jag vill inte skylla på en lungsjukdom som förvisso varit mentalt handikappande: Zeus far Kronos som Vägvisare (+ en granskning av aktrisen Sienna Miller), Här tycks en bov också ha varit källorna - argumentationen för Zeus som Demiurgen föreföll grundlig.

I mars och Bernie Sanders: De rika är ofria som heroinmissbrukare ägnades mer tid åt att ursäkta bloggens vacklande om vem Demiurgen motsvarade på senare tid.

Det här citatet från Plotinos läste jag för länge sedan i McKennas översättning och Armstrongs gällande referensöversättning lämnar ingen tvekan. Vacklandet beror i viss grad på att olika författare har sin egen terminologi men framför allt på att t.ex. en senare nyplatonist som Proklos komplicerat Platons enkla kosmologi mer än Plotinos:

Platon sade också att det fanns en "fader bakom orsaken" och menade Intellektet med orsaken. För Intellektet är hans hantverkare [Demiurgen] och han säger att den andra hypostatsen tillvakar Själen i sin "mix-skål" (krater, i vilken grekerna blandade vin och vatten). Och Intellektets fader är den orsak kan kallar Det Goda och som är bortom Intellekt och Existens.

(Not) Här i V.1.8 påbörjar Plotinos sin demonstration av de tre hypostaserna som Platons sanna doktrin... Plotinos identifierar ALLTID Platons hantverkare med sitt Intellekt, aldrig med Själen vars funktion är att göra det fysiska universum han [Plotinos] ser som underordnat och instrumentellt.

För att en gång för alla fastslå Plotinos version av Demiurgen/det gudomliga Intellektet till och med existerar som del i människans själ (förutsatt att hon aktiverat sitt förnuft), se följande i V.1.10 (Armstrongs översättning, obetydligt kortad och ändrad):

Vår mänskliga själ är också ett gudomligt ting och av en natur som skiljer sig från sinnesvärlden, lik själens universella natur [Armstrong använder Själ med versal om den övernaturliga, rent gudomliga hypostasen Själ, aldrig när han talar om inomkosmiska själar av olika dignitet]. Den mänskliga själen är perfekt när den väckt sitt intellekt, ett intellekt som är av två slag: det som resonerar och det som gör resonemang möjligt...

Den rationella själen behöver inget kroppsligt instrument utan bevarar sin aktivitet i renhet för att kunna delta i rent förnuft. Man kan utan misstag placera den som separat från och är utan mix med kroppen, i den PRIMÄRA INTELLIGIBLA DOMÄNEN (det gudomliga Intellektet). För vi ska inte leta efter en plats att placera den utan låta den existera icke-lokalt. För det är sådan den är i sig själv, bortom världen och immateriell, när den är ensam och inte kvarhåller något av den kropp [den haft under en eller många inkarnationer].

Detta är anledningen till att Platon säger också om universum att hantverkaren svepte själen runt sig medan han förblev utanför världen. Det indikerar den del av själen som förblir i det intelligibla och Platon uttryckte sig dunkelt när han om oss människor sade att själen är "på toppen av vårt huvud" (Dialogen Timaios 36E3 och 90A5).

Och det var här bloggen började för många år sedan med illustrationen av da Vincis Vitruvianska Människa prydd med Saturnus som det 7e kronchakrat (energisätet) flytande i luften ovanför hjässan. Detta är samtidigt den första principen i vår värld (Den Ene äger inte ens existens så Intellektets blir ettan bland det som äger Existens, men Duaden i relation till Den Ene.) 

Den första tanken är ofta den rätta.

Nyplatonismens fäbless för triader

Filosofen Iamblikos "Om Mysterierna" (300-talet) fortsätter låta som föregångaren Plotinos som föraktade astrologer som siade om världslig lycka men högaktade den renade tankens "filosofiska astrologi". 

I följande korta kapital finns flera indirekta antydningar att också denna syriska landsman såg sammanhanget mellan naturläran astrologi och den bakomliggande verklighet som filosoferna studerade. Man läser ofta om hur platonismen älskade tredelningar men här är en mindre vanlig tanke - att det är hinduismen som förklarar platonismens förkärlek för tredelningar (som till och med letar sig in i kristendomens treenighetslära).

Om själen rankar som en Helhet och inte är knuten till någon speciell art presenterar den sig för sinnet som en FORMLLÖS ELD, utsträckt genom hela världen  och indikerar därmed totaliteten, enhet och den universella formlösa själen. [Här uppstår frågan om Iamblikos avser Eter/Aither som hos vissa var verkade lysa. Tanken om Aither som en mix av Eld och Luft fanns också.]

Men en renad själ uppvisar en FORM av Eld och [därtill] en ren och oblandad Eld. Dessutom kan man förnimma dess innersta ljus och en obesudlad och stabil form. Den renade själen följer villigt och lycksaligt sin anagogiska/upphöjande ledarsjäl [ev. en astrologisk referens - nyplatonismen knöt dessa ledare till personhoroskopets härskare - ofta ascendenthärskaren eller en gud/planet som ockuperade det östra väderstrecket] och utvecklar via sina gärningar [= karma] dess egen passande Ordning.

Även föregångaren Plotinos använde "gärning" eller "handling" på ett sätt som motsvarar hinduismens karma-begrepp.

Men den själ som tenderar nedåt drar med sig tecken på fängsel och bestraffningar, är tyngd av materiella andar, är låst av materiens "anomaliska tumult" och projicerar inför sig själv demoner av det kretsloppsinducerande slaget.

Låga själar ser inte klart utan inbillar sig fiender/demoner som drar dem djupt ner i villfarelse - jämför Sverighoroskopets Måne med disponenten Mars i 8e korruptionshuset - där är en perfekt bild av svensk sekularism/världslighet och folksjälens oförmåga att bryta med sina ledare.

Den svenska demon-besattheten syns av Månen i 7e allianshuset och den här folksjälen (med okänt antal undantag) projicerar onda föreställningar på "sin nästa" - inte minst en djupt sittande invandrarfientlighet som kommer sig av rädslan hos statiskt och intellektuellt förstelnat folk.

I korthet uppvisar dessa tre arter av själ sina korrekta Ordningar, den luftburna arten uppvisar luftburen eld, den jordiska en terrestial och svartare eld, och den himmelska arten en mer bländande eld. Men inom dessa tre zoner är arterna fördelade enligt en trippel ordning: början, mitten och slutet.

Här är det svårt undvika misstanken att syrierna där nyplatonismen frodades verkar influerade av hinduisk astrologi - är inte dessa tankar misstänk lika läran m de tre gunas/kvaliteterna ?! 

(Möjligen är Iamblikos påverkad av De Kaldéiska Oraklen som dock är en förvirrade text som redan kommenterats flera gånger. Här finns tendenser till aristotelisk elementlära enligt vilken Jord. Luft och Eld alla finns under de "övre vattnen" (Oraklen favoriserar nattens gudinna Hekate) och i den sub-lunära sfären. Jag tycker dock Iamblikos förefaller "äkta" platonsk här - se nyliga Plotinos fix (åter-universalisering) av elementen i Aristoteles världsbild.)

Den himmelska själstypen motsvarar Sattva guna eller Ljusets kvalitet och typen som visa sina återfödslar är på väg nedåt motsvarar Tamas guna eller Mörkrets kvalitet. Hinduerna kallar detta demonernas region och fast jag tidigare invänt mig mot dramatiserandet, förklaras äntligen detta på ett sätt INGEN indisk astrologibok jag läst ett sådant språkbruk. Men senantik västfilosofi har nyckeln: demonerna är alltså jordbundna och ockuperar den sub-lunära atmosfären.

Slutligen mellankvaliteten Passion eller Rajas guna. Avser Iamblikos denna guna ser man "den luftburna arten" som är en mix av luft och eld vilket utmärkt passar platonismens kosmologi där Solen tecknar den högre, supra-lunära världen eller Himmelen. 

Astrologin förklarar varför det här är en mix av solär Eld och Luft eftersom bloggens "kosmologiska axel" är just Solen/Centrum i Lejon-Eld och och hur fin Luft sträcker sig ut till Vattenbäraren och Saturnus  sjunde himmel (bortom vilket Övernaturen antingen ses som "analog" med 8e kretsens stjärnhimmel (se den synkretistiska moderna filosofen Anthony Damiani eller mer korrekt (skippa amerikanens analogi!) väntar i det osedda bortom allt synligt i universum).

Gudarna uppvisar förvisso den högsta och renaste orsaken av den trefaldiga ordningen.

Men änglarnas arter är avhängiga av ärkeänglarna och demonernas arter förefaller beroende av änglarna och på ett liknande sätt är heroernas arter ministranter. De är dock inte underkastade änglarna på samma sätt som demonerna.

Arkonterna åter (härskarna, ordet bland annat använt om planeterna), vare sig de arter som råder över världen/kosmos eller över materien (det sub-lunära jordelivet) uppvisar den Ordning som är anpassad till dem. Men alla själens arter är i betraktarens öga som den sista av en mer excellent natur. Där uppvisar de också positioner som är konjunkta med sig själva, själar av högsta rangen primära men de av andra rangen sekundära platser och resten av dem i enlighet med deras arrangemang i var och en av dessa tre arter.

Iamblikos - Om Mysterierna, bok 2, kapitel 7. 

Rotlös modernitet försvarar sin medicin

Sverige saknar motstycke i dess vonOben-attityd mot hälsoutlåtanden som inte bygger på Pillerfabrikörerna och det jättefinansiella projekt dessa dragit in mänskligheten i.

När prinsessan Madeleine hade vagt samröre med Antroposoferna (alternativmedicinare) i samband med hennes hudcremer var VoF (mobbande polismyndighet) genast ute och härjade mot vad som i deras världsbild bara är vidskepelse och övertro. 

Det är som att samtiden inte låtsas om hur antiken givit oss alla uppslag till moderna medicinska dekokter förutom den smörja dagens vetenskapare ibland rör ihop själva.

Och hälsoansvarige Kennedy med sina udda åsikter har väl varenda statssolidiarisk svensk tidning demoniserat (Sverige har av tradition investerat i modern medicin).

Sverige saknar gud, religion och filosofi i sitt nationalhoroskop (graverande tomrum!) och det är då dumhet och självgodhet når oanade höjder. Därför är det ett sant nöje att i SvD åtminstone läsa några rader innan betallåset suddar ut resten. "Experterna"  har insett att antidepressiva läkemedel med dess negativa biverkningar t.o.m. bloggaren hört talats om inte alls fungerar som kemifolket inbillat sig.

Innan den moderna dårskapen slog till vid "Upplysningen" visste man kanske till och med mer än idag. Renässansmannen Marsilio Ficino är känd för sin svåra depression men detta var innan låga människor lyckats förringa den antika astrologin som hade ett uppsving under Ficinos levnad. Ingen, inklusive honom själv betvivlade att tungsinnets Saturnus var boven i hans fall. 

I antiken kände man till åtgärder för att lindra Saturnus inflytande men dem har nutidsmänniskan naturligtivs förmåtts glömma eftersom Big Pharma är vinstdriven verksamhet. 

*****

Den seriösa och till stor del akademiska Skyscipt.co.uk vore perfekt om de inte var vigd den västerländska zodiaken som nu är ännu mer missvisande än på 1400-talet. Nu tillägnas i vilket fall Ficino en artikel -https://www.skyscript.co.uk/ficino.html - och den här bloggen väljer att kontrollera italienaren genom den tropiska zodiaken. Ser även hinduerna depression i kartan?

It was Ficino...who gave shape to the idea of the melancholy man of genius and exposed it to the rest of

Ficino's notion of Saturn and melancholy may have arisen from his personal psychological underpinning of having these features predominate in his own chart.

Despite being influenced profoundly by Neoplatonic doctrine and therefore being very familiar with the more optimistic views on Saturn, he regarded it fundamentally as an ill-fated star and melancholy primarily as the most complex of temperaments.

 Tacknämligt presenterar Skyscript Ficino så väl och inklusive kopplingarna till Platon och nyplatonismen att bara en siderisk zodiak behövs. Ficinos födelseascendents gradtal och planetpositioner är kända via ett bevarat brev och resultatet med siderisk zodiak är perfekt. Depressionens Saturnus stiger i öster i sitt negativa härskarläge i Stenbocken. 

Västerlänningar tror att han hade Saturnus stigande i Vattenbäraren men den positionen är en helt annan Saturnus, mycket bättre., seriös som tänkare men inte alls lika somatiskt depressiv. Dessutom skrävlar inte luftpositionen som Ficino sägs a skrutit över sin födelse med Saturnus stigande i Vattenbäraren. Stenbocken skryter däremot eftersom den är urbota materialist! (Tecknet har ofta låg självkänsla och kompenserar genom skryt eller andra överdrifter.)

Är det något bloggaren har sett, är det detta om svagheterna med den negativa versionen. Född kort innan Ficinos deppiga Jord-Saturnus slog till på nytt runt 1960-62 har han känt eller känner alltjämt folk med placeringen i Stenbocken.

"Hon är så tung" beklagade sig en bekant om sin flickvän född sent 1962 och där Saturnus intog sitt begränsande trekvartsvarv från 4e huset för intern psykologi till ascendenttecknet. En kall Jord-Saturnus är knappast lycklig och ibland rent frigid..Viss tröst kanske att Saturnus långsamma natur konserverar och att kvinnan inte alls verkade åldras. Dessutom vacker som få. Tänk aktrisen Sandra Bullocks rena ansiktsdrag - Bullocks ofta vresiga. solitära och depressiva rollfigurer tycks komma sig av en - du gissade det - sinnelagsmåne i Stenbocken i psykologiskt låga 8e huset! 

Bullock var Hollywoods bäst betalda kvinna under 2013-14 och i en tio år senare och självproducerad film där hon också har huvudroll säger hon - säkert äkta och inskrivet i manus - att hon finner intellekt hos män det sexigaste hon vet. Kartans ascendent i intellektuella Tvillingarna och Saturnus i Luft i 9e högre intellektets hus talar sitt tydliga språk! (Mån-Stenbocken får stor hjälp av Saturnus i 9e, kvinnan är en idealist ut i fingerspetsarna och har något genomärligt över sig.)

*****

Ficinos Jord-Saturnus i öster är bara snäppet värre än den "tunga" (depressiva och slutna) kvinnan eftersom öster är Saturnus svagaste världsliga position. Trots "upphöjd" Saturnus i Vågascendenten slutade Margaret "the Milk Snatcher" Thatcher sina dagar som förvirrad och senil och sägs ha blivit begraven utan något entourage. Förlusten av vettet på ålderns saturniska höst kan ev. tillskrivas Thatchers dubbla skönhetsfläck: Saturnus i 1a och den intelligensrelaterade Solen 12e förlusthuset.

Läs Skyscript om Ficino och se hur mycket bättre några tramsiga slutsatser från fen tropiska zodiaken kan skrotas så fort man justerar till siderisk. Inte minst hans Mars invid Saturnus blir mycket mer begriplig. Med båda de naturliga illgörarna i 1a kroppshuset förklaras hans måttliga attraktivitet. dåliga artikulation (läspande) och puckelrygg bättre. Att Ficino inte ens får sina egna planeter rätt utifrån den västerländska zodiak han använde är förstås lite beklämmande...

Således: depression kommer från en svag Saturnus och är inte mycket att göra åt så länge västerlandets medicin är så primitiv att Galenos hade bättre teorier och behandlingar. 

 

Bonusspaning: ateister kan vårda sina kroppar men aldrig bli riktigt friska

 Eftersom Sverige är ett satanistland som valde materiell vetenskap och dumpade antikens vishet kan medierna inte annat än kasta ovett över alternativa synsätt på verklig hälsa. Det är ingen liten sak att ateistiska kulturer vanvårdar medborgarna genom att inte börja i rätt ända - Övernaturen - utan inbilla sig att materiell medicin löser allt. 

Detta är en återkommande tanke på denna blogg och i nyplatonikern Iamblikos bevarade texter hittade jag just några rader som först uppmanar att inte vara så dum att tro att människors eget intellekt skapar den gudomliga övervåningen ("inbillning"). Gudomlig symbolik existerar av egen kraft och ingen ska tro att den egna intelligensen producerar de märkligheter (t.ex. mirakler) som ibland rapporteras. Detta är helt och hållet ett skeende på ett högre-än-mänskligt plan.

Och:

En verksam förening [med gudomliga naturer]kan inte effektueras utan kunskap, men kunskap får inte jämställas med en sådan [mystisk] förening. Heller uppnås inte gudomlig renhet genom rätt kunskap mer än det går att uppnå en ren kropp kan uppnås genom hälsosamt leverne. Men gudomlig renhet är mer obefläckad än kunskap och är mer transcendentalt förenad.

Iamblikos - Om Mysterierna (ö.s. ThomasTaylor s.111)

När Iamblikos skriver detta är Gnosticismen populär i Romarriket och i dessa kretsar trodde man att kunskap i sig var den undergörande och befriande kraften. Detta förnekar "den gudomliga" Iambikos som var känd vit magiker och framkallade naturfenomen som regn och... visioner av gudar! "Om Mysterierna" uppehåller sig till stor del vid teurgin eller "gudaframmanandet" och innehåller så mycket preciseringar vi inte ens har kapacitet att uppfatta längre. (En materiell kultur sluter gradvis sina sinnen och blir mer obegåvad.)

Att han drar exempel med att "hälsosamt leverne" (en svensk psykfixering) aldrig kan åstadkomma en verkligt frisk varelse följer en bra bit in i redogörelsen och här riktar han sig till närmast idioter som inte ens förstått det självklara. - att den Första Principen i tillvaron är andlig, inte materiell. 

Även i senantiken fanns det folk som inte fattade ett dugg - de ateistiska atomläreanhängarna  i Demokritos efterföljd hade en kort tids popularitet men som livsfilosofi stendog det totaltmaterialistiska synsättet en bit in i Romarriket. En förklaring är att långt mer intressanta tankar från Österlandet nått spridning i Väst och platonismen vaknade upp och blev "nyplatonism").

Mina tankar går (än en gång) till svenska medier som älskar att fördöma USA:s hälsominister Kennedy Jr för hans udda åsikter om vaccinering (han är mycket angelägen i andra naturfrågor för den som orkar kolla upp det). Jag slår vad om att svenska skribenter och drevkarlar inte ens kontrollerat om Kennedy har en andlig grundsyn liknande Iamblikos - det skulle förklara mycket. 

Men det vore likväl inte till någon nytta eftersom svenska staten missionerar satanism som just förnekar det Övernaturliga (en naturlig sköld). Iamblikos sades kapabel att göra underverk just därför att han levde i en världsbild där det var möjligt och där andevärlden existerade. Den själ som faller under sin värdighet och slutar sitt syndafall som enbart biologisk varelse har separerat sig från alla krafter som renare själar ännu förfogar över.

Mer om den teurgi (gudaskapande) Iamblikos praktiserade:

http://www.practicaltheurgy.com/iamblichus-on-the-mysteries-an-introduction/

Även om dessa förmågor idag "gått ur modet" (civilisationens förfall efter "Upplysningen" nu uppenbar) finns enstaka mänskliga undantag. New York-psykologen Jule Eisenbud (taggad 2 gånger) hade ett intresse för det mystika och i sin bok "Paranormal Foreknowledge" (Human Science Press Inc. 1982 - lycka till hitta denna sällsynta bok!) återger han ett fall han personligen var involverad i, en man som kunde styra blixtar.

Plotinos fix (åter-universalisering) av elementen i Aristoteles världsbild

I det korta förordet/synopsisen till Plotinos-samlingen Ennead volym 5 upprepar översättaren A.H. Armstrong den välkända men för allmänheten undanhållna sanningen att Västerlandet satsade på fel häst när Aristoteles blev normerande naturfilosof istället för hans lärare Platon. Denne propsade på att själen är en fri (övernaturlig) varelse och inte en funktion av den lägre Naturen.. 

Västerlänningen var så nära att bli en andlig och intelligent civilisation men spårade ur och blev krigiska materialister. Inte konstigt att de icke-mänskliga intelligenserna avvaktar - vi är för korkade ännu och omogna att hantera högre sanningar utan att korrumpera dem till typisk mänsklig narcissism.

Efter ett halvt årtusende visade den vitaliserade nyplatonismen hur bristfällig den aristoteliska världsbilden var (men dess dominans hade likväl påverkat platonismen eftersom den hade vissa styrkor).

Volym 5 av Plotinos samlade verk uppehåller sig vid den stora bilden. Armstrong summerar koncist (och jag summerar i min tur). Han börjar närmst människornas värld och backar sedan till den Första Orsaken eller det Goda (Gud) .

"När du förstått själens natur [utan den förståelsen är människan inte ens på bana], är nästa steg på vägen upp att fatta det bortomvärldsliga Intellektet, själens övre granne och arketyp [eller Paradigmet] för vårt universum, innehållande allt men i dess eviga fullhet, symboliserad av Saturnus (den titaniske guden), "

Här är svart på vitt från en mästerlig klassicist: Sideriska siktets mångåriga brottning med Intellektet/Nous hade underlättats av en precisering att guden Saturnus - den astrologiska planeten Saturnus är den lägsta visuella formen som visar sig för fallna människosjälar som sitter fastlåsta och förståndshämmade under Månen, i den sublunära sfären], Intellektet är mellanzonen i Plotinos värld och följer på Den Ena - inom Intellektet existerar platoniska former för talen, Den Enas produkter och matematiker är ofta platonister eftersom de ser genialiteten i denna världsbild som redan Platon dragit upp riktlinjerna för innan Plotinos förtydligade.

Under nyplatonismens era talades gärna om forntidens visa teologer och Armstrong summerar vidare Ennead 5 som talar om dessa: 

"Att Plotinos representerade Platons sanna lära förespeglas i stort av äldre namn som Parmenides, Anaxagoras, Herakleitos och Empedokles men Aristoteles, trots att han är enig med Platon att den Första Principen är separat från universum och av intelligibelt slag [helt icke-materiell] begick han misstaget att tro det var ett själv-kännande intellekt och introducerade därmed osammanhang i Platons intelligibla värld (Intellektet som "gör grovjobbet" jämfört med den helt enkla Det Ena) och detta genom att introducera en mångfald av orörda rörare [varje planetkrets hade sin övernaturliga rörare)]."

I Aristoteles världsbild, knappt nämnd på denna blogg, ska de fyra elementen listas (lägst till högst) som JORD, VATTEN, LUFT OCH ELD. Det finns olika versioner av trappan om även Eld befinner sig under Månen, i den sub-lunära världen (där demoner eller UFO:s rör sig i atmosfären!). 

Månen i sig ansågs den lägsta gudomliga delen och därmed var Sol och ELD ibland markörer för den "andliga" nivån. och först runt Månen tar den "fina luften" (aither) vid. Men detta var t.ex. de materialistiska stoikernas syn på kosmos och redan kort in i Ennead 5 (och säkert även i tidigare volymer) är det uppenbart att Plotinos - precis som långt före honom "elementens fader" Empedokles ser de fyra elementen i HELA UNIVERSUM och inte på det aristoteliska viset. 

Förklaringen till detta har bloggen ofta givit: Plotinos är filosofisk idealist och universum "det levande tinget" föregås av "det levande tinget i sig", dvs Intellektet/Paradigmet där elementen existerar som Former. I universum återkommer de sedan på lägre nivå som "förnuftsprinciper" (logos/logoi). Jag repeterar detta eftersom bloggen är så vildvuxen efter många år. 

Det levande tinget har bloggen kopplat till Hesekiels vision av en cirkulär "farkost" med fyra väsenden vilka bara foliehattarna i den amerikanska kabel-tv-serien "Ancient Aliens" i sina mest korkade episoder kopplar till utomjordingar. Det enda frågetecknet kring de väsenden Hesekiel ser i sin "KOSMOGRAFISKA TECKNING AV FLERA KONCENTRISKA CIRKLAR, var Örnen, 

Oxen, Lejonet och människovarelsen (Vattenbäraren) var uppenbart de fixerade tecknen som håller kosmos stabilt. Så dum bloggaren kände sig när han nyligen läste hur vanlig Örnen var som illustration på gravstenar i Romarriket! Skorpionen  som är associerat ned döden ÄR Örnen som transporterar de gudomliggjorda (senare: de värdiga) själarna till himmelen.

Plotinos biograf Porfyrios har redan vikt hela volym 4 åt texter om Själen men redan Plotinos skrev mycket om den. Han vägrar dock de materialistiska stoikernas syn på att själen bara är en eldgnista från solen utan förfäktar Platons tvåvärldslära:

...Också solen är en gud då den är den del i Själen, och det är de andra planeterna också ... vår mänskliga själ är av samma slag och när du ser på den förutan alla dess fastklibbade lager av grövre materia, finner du samma ärbara ting vilket [sade vi] är själen, mer ärbart än det som är kropp. För alla kroppsliga ting [i universum] är jord och även om de är eld, vad skulle den brinnande principen vara förutom själ?

Samma sak gäller för alla ting sammansatta av dessa, även om du fogar vatten till dem och luft jämväl. Men om det kroppsliga är värt att följa därför att det är besjälat, varför ge sig hän och följa den Andre [Plotinos alienerar sig ofta från vår värld och kallar människans hem för en främling, något Annat, eller liknande]?  Genom att beundra själen i en Annan, sysslar du bara med självbespegling.

[Bloggarens tanke: allos, "annan" kan också tolkas som en uppmaning till celibat/att inte gifta sig - poänglösheten består i att det ytterst bara finns en själ - Själen - och att vi alla på vår existensnivå bara är små modifikationer av samma Själ, det lägsta av de gudomliga utflödena. Detta är exakt samma tanka som i vissa former av hinduism.]

Plotinus - Ennead 5 1.2 s. 19

Det är rätt uppenbart att Plotinos givit Aristoteles elementlära på båten (den var en korruption av både Herakleitos och Empedokles vilka stod i mer direkt kontakt med Orienten). I ett annat traktat, minns inte vilket, argumenterar Plotinos för att även stjärnorna - som är kroppar - måste vara bestå av både Eld och Jord eftersom bara Jord binder och håller ihop sådant av det kroppsliga slaget.

För Aristoteles var Jord så bunden att den kunde jämställas med vår planet. (Se dock Wikipedias artikel Aristotelian Physics som lägger ut YTTERLIGARE en läsart. I Peter Apians kända illustration från 1500-talet ses även Aristoteles fyra element som distribuerade i universum!) 

För senantikens materialister var en stjärna i 8e kretsen antingen ren Eld eller en mix av Eter/Aither och Eld. Empedokles fyra element från Underjorden hade redan under 1a århundradet fvt "flyttat upp" i luften och den sub-lunära sfären ("atmosfären" under Månen) förblev de i Aristoteles naturlära - förutom för platonisterna.

*****

Armstrongs översättning i 7 volymer är dyr (innehåller den grekiska texten på vänster sida och engelska till höger). Men flera årtionden före sin fullbordade nyöversättning skrev han 1940 en värdefull sammanfattning på 120 sidor som en perfekt kortversion:

"The Architecture of the Intelligible Universe in the Philosophy of Plotinus" (Cambridge University Press). Rekommenteras!

Mera Iamblikos. "De gamla grekerna" om planeternas verksamma natur

Med tanke på hur klena hinduerna är på att datera sina astrologiska traditioner - en läsning av den innehållsrika introduktionen LIGHT ON LIFE som inspirerade till den här bloggen om siderisk astrologi saknade allt - är det nu närmast magiskt att kunna datera läran om planeternas verksamma (eller funktionella) natur till senast 300-talet i en grekisk filosofisk text!

 https://siderisk.blogspot.com/2009/04/planeternas-hemmatecken.html#verksam-natur

Det är "den gudomliga Iamblikos" igen (se föregående inlägg), en på sin tid beundrad nyplatonisk filosof som under fejkad egyptisk identitet tar på sig att tillbakavisa en mängd missförstånd han finner hos Porfyrios, elev till nyplatonismens fader Plotinos. (Det verkar som Iamblikos fejkar även Porfyrios frågor, men troligen utifrån en god kunskap om dennas tankar.)

"Om (de egyptiska) Mysterierna" är således en pseudepigrafi som påminner om att astrologi under hellenismen sorterades som ett "mysterium och inte "pseudoveenskap" som dagens fåkunniga skeptiker brukar hävda när de blandar ihop sin egen tid med antiken/senantiken utan någon skärpa alls. Kapitel 18 om planeternas verksamma funktion är tydlig med platonismens tvåvärldslära vilken dagens materialistiska skeptiker inte ens skriver under på längre, totalmaterialister de blivit. Så klart deras kritik låter skev och vind (anakronismer) eftersom de inte kan svara adekvat eftersom de inte ens kan tänka i korrekta (antika) termer. 

För att förstå astrologins "onda inflytanden" måste man förstå och bejaka skillnaden mellan den gudomliga högre verkligheten och den dekadenta lägre värld människosläktet lever i och som kallats den sub-lunära sfären eller "alstringen" eller kretsloppet som jordiska själar dragits in i. Naturens "alstring" eller "generation" förefaller vara den grekiska filosofins översättning av hinduernas kretslopp eller samsara.  

Den som läste inläggen om Empedokles syn på de fyra elementen kan ha uppsnappat att INFERI - helvetet i takt med tiden flyttade upp från sicilenarens lokala och genuint underjordiska värld. Med den kosmologiska / astrologiska världsbilden i stadigt etablerad i Väst (säg 1a årh. fvt) är nu Helvetet den sub-lunära atmosfären mellan Jorden och Månen helvetet och låga demonernas hemvist. Men det kunde man redan av Platons grottliknelse ha utläst. (Fångarna i grottan - skenlevande människor på denna Jord som saknar intelligens nog att förstå kosmos konstruktion.)

Iamblikos inleder kapital 18 med ett av Porfyrios missförstånd:

Din nästa fråga frågor sig "hur några av gudarna är välgörande medan andra är onda" [planeternas essentiella natur eller "naturliga natur"]. Denna åsikt har du fått från födelsehoroskopens predikerare ("predictor of nativities"). Tanken är fjärran från sanningen, för alla gudar är goda och utan variation orsaker till gott... De gudarnas planetära kropparna är också föremål för gudarna och besitter enorma krafter, en del grundade i de gudomliga kropparna själva medan andra krafter utgår från dem och träder in i världens natur och världen själv - nedsjunkande på ordnat sätt genom hela Alstringen and utsträcker sig [nedåt] så djupt som till ting som [bara] har en partiell subsistens.

För sista meningen se begreppet "partiell själ" i nyliga

Om extrem narcissism (Trump) och Saturnus som perfektion

Trots astrologins korruption i västerlänningarnas förståelse redan på 300-talet ger Iamblikos läran rätt, och pekar på att det är misslyckandet att förstå skillnaden på den högre, himmelska eller aitherhiska världen (andevärlden) och den låga sub-lunära kretsen som är boven i dramat. 

Författaren bringar samtidigt lite klarhet i den här bloggens mångåriga intresse med Luft-elementets tillhörighet. I det här sammanhanget nämns en lägre luft UNDER MÅNEN vilken motsvarar lågt mänskligt tjatter som knappast kan klassas som intellektualitet. Den belgiske klassicisten Franz Cumont utgav 1922 "After Life in Roman Paganism" och parallell omläsning av denna visar sig ovärderlig. Även han påminner om att det hinduerna kallar "människans element" (Luft) är ett lågt luftlager och att Månen i själva verket är den lägsta planeten som tillhör den högre, gudomliga världen. (När nyplatonismen hade sin storhet betraktades Aristoteles 4 element som sann platonism och nedanstående illustration gäller individnivån - människan på Jorden.)

Låg luft ansågs enligt Cumont smutsig och uppblandad med Jord och Vatten vilket påminner om den här bloggens bruk av elementen som nivåer i människovarelsen. Men ovan människan tillhör inte Månen nödvändigtvis "generationen" på det sätt den flitigt använda illustrationen antyder. Daimoner verkar till exempel i låg luft nära Jorden (då ofta stavat "demoner"). Men det saknas inte gamla tänkare som snarare diskuterar daimonerna som änglar som snarare hör hemma runt sjunde himlen (Saturnus) eller den fina luften (aither).

Luft må teckna den ideala människan men människan på Jorden är således korrumperad av Vatten och Jord och når inte den tankens renhet som enbart Saturnus i sin essentiella Luft-natur (Vattenbäraren) indikerar. Indisk astrologi gillar dock Månen i Tvillingarna och menar att detta är den stationen där det lunära begäret faktiskt söker "vägen upp" (Tvillingarna är ljusorienterad -tillbaka mot Saturnus och Vattenbäraren - den högre människan).

Fortsätter Iamblikos efter att ha klarlagt de planetära gudars godhet så länge man tala om kosmos som sådant:

God/ond natur handlar således bara om de krafter som når oss på Jorden och här ses minglade med Alstringen/Kretsloppet eller den sekundära verkligheten i Platons tvåvärldslära. De gudomliga (planetära) krafterna är i sig passionsbefriade och immutabla men de tränger ner i den värld som är föränderlig och passionsbehäftad. För Alstringen, som är multiform och består av skilda ting mottar gudarna såsom EN (Det Ena) och det i dem som saknar åtskillnad men Alstringen (den sub-lunära verkligheten står för fientlighet och partiskhet, i linje med dess konträra och uppsplittrade natur. Alstringen mottar i passion det som egentligen är passionsbefriat.

Det är den lägre verkligheten som missfärgar livet och dess händelser och förklarar varför människan på Jorden är ett så korkat kryp att majoriteten inte ens kan fatta vidden av vad som JUST NU händer i UFO-forskningen. 

Det privata amerikanska projekt Skywatcher är på god väg att vetenskapligt dokumentera fenomenet efter att världens regeringen sökt undanhålla den icke-mänskliga intelligensen i snart 100 år. Detta ska ses i perspektiv av den extrema materialism och sekularism som Sverige-horoskopet visar att vi är hårdare drabbat av än något jämförbart västland. Sverige är slaskhinken för själar som fallit lågt i Alstringen eller Kretsloppet.  26 omskakande minuter på YouTube för dem som själsligen tillhör framtidsfolket:

https://www.youtube.com/watch?v=JUthXIGUsq8

Fördjupning: 1½ timma djupintervju med två från Skywatcher – seriöst!

https://www.youtube.com/watch?v=t5e5z1bcBgQ&list=PL6PrA6lo8rJLRExhMvX6wKyNzy0hr_QM3

Vi i det sub-lunära mottar således planetgudarna i enlighet med våra egna naturer. Iamblikos tar inte upp karma som avgör var i den "jordiska hierarkin" man hamnar vid sin återfödelse - men jag tidigare pekat på att hans platoniska föregångare Plotinos använde formuleringar som visar att karma var ett känt begrepp hos grekerna. 

Det intressanta är att filosofen gör tummen upp för den hinduiska läran om planeternas verksamma natur men underkänner det enda schema som överlevde i Väst och som hävdar essentiell "ondska" hos vissa planeter. Det är en ljuvlig bekräftelse på den här bloggens tidiga val, att i brist på känd födelsetid likväl använda läran om "verksam natur" mer spekulativt även för personhoroskop baserade enbart på måntecknet (sinnelagsascendenten).

"Om Mysterierna" har korta kapitel om bara en eller ett par sidor men desto mer kärnfulla:

Det som därför tillhör det alstrade [eller har en subsistens i sitt vardande snarare än äkta existens] deltar i Varat enbart "generativt" och kroppen deltar i det kroppsliga [transcendentala] på ett kroppsligt vis. Således är de fysiska och materiella substanser vilka återfinns inom Alstringen/Kretsloppet delaktiga på ett förvirrat och oordnat sätt i av det immateriella och aitheriska (luft-) kroppar, vilka befinner sig ovan naturen och Alstringen.

Iamblikos avslutar kapitel 18 med orden:

Åter, därför, är korruptibilitet och mutabiliet (föränderlighet) passioner som är medfödda hos partiella naturer. Men det är inte korrekt att tillskriva Helheter och första Orsaker som om defekterna existerar i dem eller som om de skulle utgå från den till de jordiska substanserna. Varken de himmelska gudarna eller deras gåvor ligger bakom det onda.

PS. Skywatcher-länken är uppseendeväckande och fynden aktualiserar den gamla världsbildens demon/daimon-lära! "Det finns mer mellan himmel och jord än vad ryms i din filosofi" (en av "Shakespeares" mest kända repliker).