Musik både i himmelen och helvetet (2) + J.S. Bach

Ibland verkar den upplevda verkligheten gestalta sig efter ett högre manus. Samma dag Expressen-intervjun kommenterades - är musik bara biologi eller finns det också en högre komponent - läser jag vidare i den fascinerande volym 4 av Plotinos samlade verk från 200-talet. 

Efter att ha diskuterat världsalltet och astrologin planeter - vad de gör och inte gör och hur alltets delar verkar på delar och får oss att uppleva "missförhållanden" som inte gudarna själv avsiktligt bär ansvar för, så glider filosofen in på besvärjelser och trollformler som var absolut verklighet på hans tid, och som stöddes av ett teoribygge som i princip utgår från astrologins tanke om sympati-svängningar (NASA har fått fram planeternas ljud som kanske bekräftar denna gamla tanke! Sammanfattning här) och NASAs ljudexempel här.)

Allt i världsalltet påverkar allt annat via ljud (logos/logoi - "ord", ibland översatta som "förnuftsprinciper") och om det finns en sympati mellan objekten - tänk astrologins tes om Solen och det mänskliga hjärtat eller Solen i ett horoskop på samma ställe i zodiaken som Månen i ett en annans karta och ingen inblandning från disharmoniska inflytanden från andra planeter. Ett sådant möte mellan Sol och Måne ger djup sympati - parterna "förstår varandra" eftersom de är "stämplade" på ett sympatiinducerande sätt vid födelsen. Tidsherren är ett mysterium den "upplysta" och moderna människan tappat greppet om.

Det finns en naturlig dragningskraft i trollformler frammanade av magikerns tonläge, intonation och kroppshållning - för dessa ting attraherar precis som [geometriska] figurer och röster gör det. Ty det är den irrationella själen - inte kraften i valet eller i förnuftet - som låter sig förtjusas av musik, och detta slags magi väcker ingen förvåning. Folk t.o.m. söker bli förtrollade även om de inte uttryckligen begär detta av musikerna. Och vi får inte heller inbilla oss att andra slag av böner är fritt och avsiktligt besvarade, för människor under en besvärjelse agerar inte med fria val, inte mer än när en orm förtrollat iakttagaren den tjusade förstår eller förnimmer vad som händer. Bara efteråt förstår han att han haft en upplevelse. Men hans styrande intellekt [den rationella själen] har hela tiden förblivit opåverkad. Men, när en människa ber till en himlakropp kommer en viss influens på honom eller en annan [för vars skull han ber].

Enneaderna IV.4 Om problemen med själen (II) (Armstrong. s. 263)

 I denna åldriga "musik- och besvärjelseteori" ger den betydande filosofen på sin höjd Eric Schültz  halvrätt. Istället för dennes svärmeri över musikens gudomliga ursprung konstaterar Plotinos torrt att det bara handlar om "mekanik" (låt vara att ämnet därtill kräver talang och inlevelse). Eftersom filosofen talar om besvärjelser och bara nämner musik i förbigående, kanske man inte ska dra för stora växlar.

Musik förefaller honom inte gudomlig utan en produkt av processer inom Världssjälen. Den är inte direkt knuten till Gud. Men ateisten som Schültz debatterade med i intervjun, hade ännu mer fel, för nere i Naturen hörs bara bleka avbilder av de verkliga processerna (klassisk platonism), instrumentens stämda strängar som ger örat (ett anpassat organ) en auditiv upplevelse...

Västvärldens största musikgeni? 

Musik är inte mitt ämne men jag har noterat det omdömet om J.S. Bach

I vad mån Plotinos praktiserade astrologi vet världen inget om,  men jag tycker hans bindning av musik till den irrationella själen inte är att göra ämnet full rättvisa! Men sin exakta logik skulle han förmodligen påpeka att tiden inte existerar i de högre verkligheterna och därmed inte den musikaliska upplevelsen - den är bara slaggprodukter som uppstår i den sinnliga världen och som människor "kultiverat" via deras olika tonskalor.

Bachs tydliga dominans av den rationella själens Luft och den irrationella själens Vatten bekräftar delvis filosofens bestämda placering av musiken i människans låga, irrationella själ. (Som litteraturprofessorn Engdahl sade med ateistens övertygelse: det händer i den fysiska kroppen och kreativitet är bara ett ord människor hittat på). 

Men det är uppenbart att Bachs partiturer och flödande tonkaskader sorterar under Luft som den intellektuella kapacitet detta element tecknar. Luft är den realitet som intellektuellt förmår transponera Vattnets förnimmelser till noter. Om gudstro och ett utvecklat intellekt finns kan Luft dessutom lyfta från mänskligt vardagsspråk, tänkande och logik och röra sig på och fånga information på högre nivå ("änglars tal") och omsätta detta i sin kulturs musikaliska tonspråk. 

Förmodligen är också "änglars språk" nedjusterat till de lägre medvetandetillstånd människor normalt arbetar på. Änglar (daimoner) kommunicerar "telepatiskt" och vetenskapsmän med starka aha!-upplevelser berättar vet att informationen kommer i ett enda omedelbart stycke, sen kan det ta en evighet att överföra detta till något användbart som är begripligt i vår värld. Jag tror åter att Bachs Vatten/Jord-dominans kan ge ledtrådar. Faktum är att jag hittat Vatten/Luft-störningar hos åtskilliga av de popartister jag i min outvecklade musiksmak förblev vid.

Här visar Bachs himmel just den inspirerade vetenskapsmannens tendenser tack vara Saturnus i Eld i sitt starkaste världsliga läge (Dig-Bala för Saturnus är västra horisonten, rätt logiskt eftersom Solen "tar slut" vid sin nedgång och "den svarta solen" eller den tamasiska Saturnus har sin tid på dygnet. (Saturnus sorteras till Mörkrets/Tamas kvalitet.)

I västzodiaken gäller samma sak med midvinter, Saturnus råder över Stenbocken, men här har traditionen tvingats förklara Saturnus som "ljusets återkomst till världen i mörkaste dagen" - en rätt skruvad nödförklaring när den sideriska zodiaken föll i glömska. Originalet levde i väst till runt 500 år in i vår tideräkning, vilket astrologihistoriker noterat, men vilka? Det är lätt att bläddra i timmar, men här bryter jag efter populärvetenskapliga men dödligt seriösa "Ancient Astrology" av indiskan Tamsym Barton som jag retade mig på vid läsningen för att hon ägnade sig åt västtraditionen, trots att hon hade (?) Indiens rikedomar! Men väst är "status" och hon är inte så lite statusmedveten i sina formuleringar. I första kapitlet, av boken som är en del av hennes större tes för sin filosofie doktors-examen, skymtar emellertid lite information förbi:

Trots bristen på samtida evidens på den hellenistiska astronomin och astrologin har det blivit allt tydligare på senare år (boken är från 1994) att babyloniska data var mycket viktiga vid grekiska modeller av universum. Medan Otto Neugebauer, en betydande auktoritet på de exakta vetenskapernas tidiga historia, tenderade mot att föga utöver några koncept, numeriska parametrar och enkla procedurer importerades från Babylon till Grekland, har senare arbete avslöjat att babyloniska metoder och data användes en bra bit in i vår tideräkning. (s.19)

Om Saturnus är denna världens rationella förnuftsprincip och med representerar Intellektet bortom det sinnliga universum, ett Intellekt med vilket Den Ene utforskar sig själv, placerar den sig hos Bach som ett argument för att den som kan höra musik via denna världens formgivare (Platons hantverkargud) ändå står i kontakt med den Stora Arkitekten som är en bra synonym för både kompositörer och dirigenter. Varför det står en putte med taktpinne och dirigerar en hel ensemble går tillbaka på dessa uråldriga tankar. Dirigenten är diktatorn är Gud - är astrologins Saturnus...Solen lyser förvisso över vår värld, men dyrkades knappast som en gud i antiken. Även ett närmare studium av astrologin pekar mot att skaparen är Saturnus! Inte minst i härskarläge i Jord är han väldigt lik Platons hantverkargud, står vid, och är själv gränsen mellan Alltets själ (antika alltet) och Intellektet eller Formernas värld och är den som "importerar" idéer till vår verklighet...

Att Saturnus hos Bach saknar tajt kontakt med sin disponent Solen (Lejonets härskare - tillbaka till den praktiska astrologin igen), tycks inte påverkat hans talang alls. Om Saturnus är både organisation och kontraktion fungerar den livets Eld som en sammanhållare och förtätare. (Som tidens herre är den visserligen i sin själ tidlös men i sin verksamhet i världen omistlig för förmågan till komposition och rytmik.)

Kanhända är Saturnus i Eld i vissa sammanhang en bra kombination, trots att indisk astrologi håller Sol och Saturnus för att vara fiender? Men det är ju nere i sinnesvärlden och den astrologi som bara befattar sig med jordnära ting. Inlägget växlar mellan det jordiska och om "gudarna" som inte känner något ont. Ett bra tecken på att människan börjar komma någon stans är att sluta dela upp alla i vän och fiende och i det upptäcka att man på ett ögonblick råkade fördubbla sitt förstånd.

(Den här bloggen innehåller likväl många inlägg som kliver in i små världar och tar parti för ett eller annat, i linje med en av Plotinos försiktiga tankar om att universum själv har en viss preferens för det goda, för det som kommer Alltet till nytta och inte bara tjänar t.ex. en liten elit.)

Bach blev föräldralös vid tio och den här bloggaren har syndat genom att knappt orda om hur den nära familjen tecknas av 2a huset (som påminner om att 2a naturligen harmonierar med Oxen som är där familjära Månen har sin "upphöjelse". Saturnus som förmyndare och Solen i ett 6-8-förhållande ("inget förhållande alls") och som inbegriper 2a biologiska familjehuset ser ut som den här figurens förverkligande. Här ser men då hur "låg astrologi" som bara ser till människans enkla och näraliggande frågor ändå visar sig vara fiender och ger störande resultat.

(Den hinduiska placeringen av familj i 2a huset är intressant med tanke på att horoskopägaren är 1a intilliggande huset, och börjar livet som ett spädbarn helt beroende av Modern och näringen från henne. Samtidigt är husen "avskilda" (dissocierade) från varandra och understryker att ascendenten representerar ett helt nytt och eget människoöde. I vissa fall kan ascendenthärskaren och 2a husägaren inta störande förhållanden och då finns problem med ankomsten till denna värld förutspådda. Barn kan bli bortadopterade... Se Bach: Solen i 2a huset förvägras den välmåga (Jupiter) eftersom oppositionen inte fungerar. Jupiter är inlåst i 8e dödshuset och planeter där anses svaga.

I mina ögon prickar indisk astrologi in en mer psykologisk trovärdig position för den nära familjen i 2a. Men då ska man minnas att indiska familjer är större än den extremt avmagrade moderna kärnfamiljen i väst, formad av staten som tillfälliga platser för återhämtning för löneslavar på "arbetslinjen". Det 2a huset, naturligen under Venus, är en trivsammare och mer färgprunkande plats i en levande kultur än den moderna västerländska.) Och astrologin härrör förstås från en tid innan åldersgrupperna blev främlingar för varandra till följd av konsumtionssamhället som skapar "anpassade" produkt för var åldersgrupp. Detta i sin tur leder till individorienterad konsumtion som är en mänsklighet som överkonsumerar världen till avgrundens brant. Ja, "konsumtion" kan också utläsas ur 2a huset...

En bekräftelse på 2a som familj, men av ett torftigare slag, hittar bloggaren i egna kartan. Han fick från cirka sju en distanserad relation till sin familj och blir en självgående och fantasifull pulare som bara lekte med andra barn för att han hade närvarokänsla nog att fatta "livets krav" (ja, det låter smått autistiskt nu, men egen kreativitet kändes viktigare. Till saken: Bloggaren föddes med Månen i 1a men ägare till 2a huset och Månen opponeras natalt av Saturnus... 

I bloggarens karta är Saturnus 9e husägare, så 2a "familjehuset" motverkas av ingen mindre än 9e huset (individens "överideologi" eller Dharma). Astrologin har många sätt att beskriva restriktioner inom eller gentemot kärnfamiljen och i det här fallet knyter jag starkt symboliken till upplevelsen av hyckleriet i att tvinga barnet till söndagsskolan medan familjen inte alls levde som de sökte lära honom. Det kanske är en udda och försigkommen variant på 2a hushämningar, men 9e är ett av bloggarens mest dominanta hus till följd av Saturnus i väster (Dig-Bala). Den här bloggen bekräftar den saken.

Plotinos betoning på att musik är en sak för den låga irrationella själen överensstämmer, om jag minns rätt med hans förebild Platon 500 år tidigare. Den stämmer också med Bachs karta där Mars-i-Skorpionen (planetens Vatten-sida) intar mäktiga 10e-hus läget (berömd för "musik som ett porlande vatten" och Mars påverkar hans ascendent, alltmedan också Solen står i Vatten (Solen en av Mars vänner). Vem är starkast? Mars i sitt negativa härskarläge eller Saturnus i väster? I praktisk astrologi gissar jag på Mars eftersom Lejonet inte är en favoritplats för Saturnus.

Både Vatten och Luft bildar figurer med planeter som samverkar väl och ger två lyckosamma element. Det står högbegåvad skrivet hela vägen här. Månen i 8e dödshuset anknyter också till hans barnlöshet men antyder också att Bach inte är någon tvåa bollen. Han komponerande troligen från ett extremt inspirerat ("solärt") tillstånd, men här är det kunskapsbrist ... Troligen finns det saker skrivna om hur verken kom till Bach.

Nyligen sade Horace Engdahl att han skrivit något i ett inspirerat tillstånd. Inte bara begåvade transmedier, bibliska profeter och shamaner kan "ryckas hän" och tala från en position bortom sitt ego. "Gudabenådade" kompositörer - och vem som helst - kan ha gåvan. Från den absolut mest triviala nivån - jogging och annan kroppsträning - kommer begreppet "att hitta sitt flow" och det är säkert någon tusendels procent av det flöde själar som passerat det unga människobarnets fascination vid sin fritt rörliga kropp benyttjar sig av. Livet kan kanaliseras på så många sätt - se astrologins planeter som enskilda själar som i varierande omfattning verkar inom var människa. Mars - kriget och springet i benen, där börjar själens upptäcktsfärd på jorden och med Saturnus den sin fullbordan. Båda kallas "naturliga illgörare" i astrologin, men dessa begrepp visar att utövare redan i antiken förlorat förståelsen av lärans djupare och mer filosofiska sida. 

Om redan babylonierna likt greken Pythagoras filosoferade om "sfärernas musik", låg deras filosofi ännu dold i mytens form. Säkert hörde och förstod av undertexterna långt bättre än vi idag som lägger på "dumhetsfilter" på de forna kulturerna för att kunna betrakta oss som bättre vetande, vi som vaknat upp från sagornas värld. (Teknokratin i vår tid har frambringat en ny sorts människa - stendum!)

Men nog visste babylonierna av de talade om. När Inanna (Venus) går på jakt efter sin försvunna älskare fåraherden Dumuzi är det Oxen och Väduren (baggen) i zodiaken som kan skönjas som en episod. Fåraherden anknyter till Mars som eggar Venus/Oxen och Inanna (representant för erotiken) och som för henne till Dödsrikets dörr där innanför hänger sidor av nötkreatur som hos en slaktare. Detta är dödsriket som även grekerna ansåg var hem åt rikedomens gud (föda på familjens bord = rikedom).

Jag tror redan från början att folk förstod undertexten som säger samma sak idag: i avsaknad av verklig rikedom "tänder" enkelt folk på biffiga män och kurviga kvinnor. Här det enorma varuutbud åt en mänsklighet som knappt börjat vakna upp ur djurlivets spelregler. Här börjar den västerländska zodiakens berättelse om människan. Astrologins planeter visar prioriteringarna som tillgodoses, timma efter timma, dag efter dag. Själarna tror de antar utmaningarna och föds alla i "rättan tid". I själva verket verkar större krafter än "fri vilja" över Kretsloppet.

Den här myten om Inanna i dödsriket kom med tiden att vandra västerut och vid tiden för Jesus är Dödsriket en känd metafor för kroppsfixerade människor som likt oxens upphängda sidor vandrat ner i denna värld, det är vi som är de döda och lever i dödsriket eller "helvetet". Den negativa synen på denna värld växte efter Alexanders och sedan romarnas härsklystnad som ledde till omvärderingen av det jordiska livet. Astrologins välgörare Venus och Jupiter klassades som naturliga välgörare eftersom de nu pekade mot högre världar. Jupiter/Zeus är universums härskare och Plotinos kallar gärna själen för Venus/Afrodite, åtminstone själens högre "luft-halva". 

Venus via Oxen och Jorden är alltjämt den gamla sensualisten och till och med krigaren Afrodite. Att Inanna är en gudinna tyder på att det är den högre själen (Luft) som i entrén till Dödsriket går ner i Jord-elementet. Intressant är att Baggens (Vädurens) herde Dumuzi är en människa så att Venus-själens åtrå efter en människa tyder på att babylonierna såg "syndafallet" - ande dras till kropp - som en del i en naturlig process (hinduismens "kretslopp"). Det finns säkert mycket babyloniskt material som kan knytas till traditioner som råkat överleva genom zodiaken... I vilket fall ser man i en himmelsk Venus och en som är redo att träda in i Dödsriket för lite kärlek det som hos Platon blir själens två nivåer, den rationella och den irrationella. Var och en blir salig (en stund) på sin egen favoritmusik.

UFO: DN tar den mörkande överhetens sida och pladdrar om ballonger

Första stycket i en artikel ska väcka intresse! Men DN:s Niklas Ekdal producerar fullständigt pladder som visar hur ogenomtänkt hans uppslag är. 

Det går inte att undvika misstanken att han snappat upp nyheten om att en politiker i Kanada åberopat fem allierade länders hemliga UFO-program och manar Kanadas regering att uppdatera sig om så behövs och "komma ut" innan regeringen framstår som en folkets fiende, en som ljugit in i det sista. 

Jag pekade i nyligt inlägg (som lekte med foliehattsformuleringar men pekade mot ett allvarligt ämne) på den senaste utvecklingen i den märkliga UFO-renässans USA (och tydligen också Kanada) just nu genomgår. Ekdal har uppenbarligen snabbtittat på händelsen, han nämner visselblåsaren David Grusch utan att ta nyheten på allvar. Istället väljer han den mörkläggande överhetens sida.

Urskillningslöst som ett småbarn klumpar Ekdal ihop UFO:s med människogjorda ting och reducerar den större frågan till något mindre - den här gången är boven - som omväxling till Ryssland - Kina och deras satelliter. Den politiska människan i Väst har en så förtvinad vision att den verkliga dramatiken inte ens registrerar! Ekdals hållning är exakt maktens USA:s som helst talat om "väderballonger" sedan Roswell-kraschen 1947. DN visar sig - här via Ekdal - ännu en gång vara en formidabel desinformatör som ber läsarna minska sitt synfält.

Studera Ekdals första stycke - opportunistiskt och osammanhängande pladder som han kommer att söka knyta samman i sin fortsatta text:

Inget sätter sådan fart på fantasin som när Pentagon berättar att de skjutit ner objekt som absolut inte är ufon. Dementier tas lätt för bekräftelser. ”Den djupa staten” plus den djupa rymden blir lika med den djupa konspirationen. Om inte rymdvarelser så åtminstone ryssar eller kineser. Något måste ju myndigheterna dölja.

https://www.dn.se/varlden/niklas-ekdal-spionballongen-som-sprack/

Att Ekdal ställer sig på samma sida som de som restlöst förklarar allt som väderballonger (och tacksamt tar emot det faktum att en verklig Kina-ballong kom drivande över USA), visar hur borttappad homo politicus är som art, just på tröskeln till Vattenbärarens post-politiska era. Men det tjänar inte mycket till att återigen lägga ut texten. T.o.m. Tudor-England hade en bättre omvärldsförståelse än dagens politiska kommentarer.

I medeltida musikteori, förklarade specialisten Katherine Butler existerade tre ontologiska nivåer som återspeglades i jordiska företeelser. Det är förstås mycket gamla föreställningar om mikro- och makrokosmos som ännu på 1500-talets brittiska bleka renässans lever och har hälsan och kungen (av Guds nåde) är den sol som i sin person bör fokuserar den universella viljan. 

Men även musikens utförare finns med på ett hörn - drottning Elisabeth var en stor musikvän och kritiker och trakterade flera instrument. Hon använde musiken och dess koppling till högre verkligheter som symboliska gestaltningar i sitt styre. Inte minst bidrar en ung blivande Shakespeare (verkligt namn greve Edward de Vere) med sång och dans vid drottningens tillställningar även om hans intressen med åren för honom i annan riktning. 

Brytpunkten kommer här han inför utländska gäster vägrar sjunga och dansa som ett led i hennes PR-kampanj för sig själv och sitt rike. Greven motsätter sig den påtänkta politiska alliansen. Hur han kunde trotsa drottningen och undgå att halshuggas är en intressant historia som skissats flera gånger på bloggen. Men nu gällde det renässansens syn på sfärernas musik och dess korrespondens i det jordiska.

1. Musica mundana (himmelsk eller planetär) - härskarens pietet
2. Musica humana - rättrådigt styre över och bland människor
3. Musica instrumentalis - musikens fysiska röst, musiker och instrument

Från den högsta höjden känner man direkt igen Jupiter, fromhetens planet, som härskar över astrologins högsta och bästa hus, det 9e för metafysik och religion.

Astrologins Luft-element är ibland vansinnigt simpla i brist av andlighet. Det blir bara social ingenjörskonst kvar av Luftens i grunden andliga potential men utan att samhällena erkänner att förlagen till det jordiska samhället är av himmelsk natur. Sveriges och synbarligen Niklas Ekdal sitter låsta i modernitetens låga tankehöjd och kommer aldrig att släppas fria.

Vad Sverige däremot dyrkar är det i jämförelsen enkla utförandet av musikens harmonier. Är det något enda Sverige lyckats med i modern tid är det musikexporten. Nationalhoroskopets personlighet i Vågskålarnas tecken talar för harmonins talang och när sedan Venus flyttas ner så lågt det går, till Jord-elementet (Stenbocken), så uppstår "Musica instrumentalis" - arbetshjon på den svenska arbetslinjen som utnyttjas som fiolsträngar i landets produktion, lätt utbytbara när de slutligen brister. 

Detta land saknar helt fungerande aktivitet i metafysikens 9e hus så hela det kosmiska perspektivet kraschlandar i en tvåvärldslära: de jordiska Överherrarna och deras tjänare, den breda massan. (Invandrarna tränger utan egen förskyllan nu ut den indogena befolkningen eftersom de är ännu billigare i drift än underklassen.)

Niklas Ekdals potentiella position i dessa världsbilder av mycket skiftande storlek och kvalitet kan antas i de tidigare tre inlägg som ägnats journalisten. Det är naturligtvis den bedövande överdriften av Passionens kvalitet som först noteras och dessutom psykets hjälplösa låsning till frågor om jordisk eller världslig makt. Stenbocken är visserligen inte ett Lufttecken, men passar väl med båda "musica humana" som "musica instrumentalis". Både Saturnus och Jupiter i Stenbocken antyder en seriös bindning till makten, ett definitivt "stockholmssyndrom".

"Musikalitet" utgår genom den antika härskaren som båda inrättar ett humant samhälle och dessutom håller sig med instrumentalister som spelar rätt melodi. Det är uppenbart att Niklas Ekdal känner större släktskap med diktatorer eller självhärskare än något annat. Han kanske inte vet det själv, men se bara uppdragsgivarna... 

Han har samma juvenila syn som DN-Wolodarskij (Solen i ungdomliga Väduren, buren av Mars i mamma Krabbans revirtecken) och det är barnets ofärdighet just i redans början som man uppsnappar i artikelns första stycke. 

Kombinationen av Stenbock och Vädur ger dessutom "egenmäktighetssyndromet" som aldrig ställer sig frågan om han fått allt om bakfoten. De här typerna blir ofta så hopplösa att ha med att göra att kloka människor hellre väljer någon annan strid. Barn som leker furste kan ju inte hjälpa att de frusit fast i arketypiska motiv som lika onda andar besatt dem och tvingar dem att framhärda på en viss väg (jämför Hitlers tvångsmässiga personlighet - totalt Eld/Jord-krig i det horoskopet).

 

PS. Ekdal har ansträngt sig men bara för att landa i den tröttaste av alla bortförklaringar: amerikanerna var psykotiska till följd av Pearl Harbor. Han tar upp massupplevelsen "Battle of Los Angeles" som i Ekdals framställning blir ännu en ... väderballong, trots chockerande historiska data att militären angrepp fenomenet under minst en timma (och råkade döda flera civila) utan att lyckas skjuta ner en sketen ballong! 

Jag noterar att också Wikipedia valt överhetens "förklaringsmodell" och använder psykosmotivet. Ekdal har tydligen läst på en smula men utan att någonsin släppa den egenmäktiga och förutfattade meningens barnablick...

https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Los_Angeles

Den som är ny för UFO-fenomenet kan söka på begreppet "foo fighters" - de lysande sfärer som Andra världskrigets stridspiloter såg svärma runt sig precis som alltjämt rapporterat från konfliktzoner där USA stationerat sig för att "bevara freden". 

Det är något med USA:s våld som lockar fram okända entiteter från en intilliggande dimension. Detta är den enda slutsatsen, de aviserar att den politiska människans tid nu är begränsad. Ekdal har dock en poäng, precis som jag utifrån USA:s horoskop noterat många gånger lider landet av svår geopolitisk paranoia, vilket naturligtvis ger otroligt dåliga framställningar om man därmed tycker sig kunna utesluta de ovedersägliga bildbevis på UFO:s i rörelse som börjat sippra ut på senare år. Skev och mörkläggande text av DN.

Barndomens ljudintryck

Det finns en tid barnets öron förutsättningslöst lyssnar in sig på musiken och lär sig klangvärldens former. De här tidiga byggbitarna - radions hitlåtar - sopas sedan under mattan av den unga mentalitet som ännu tänker i motsatspar. Efter en tid vill den växande ungen inte längre stå för sin första musiksmak, den har blivit barnslig. 

Själv upptäckte jag t.ex. rockgruppen Kiss för sent, vid 14, men hann köpa både första och andra albumet innan jag insåg att det var musik lagom för förskoleungar. (Kiss hade viss respektabilitet de första åren, men blev sedan just ett förskolefenomen.) Det här återfallet i en mer primitiv musiksmak var lite generande eftersom jag redan hittat den progressiva rockens mer intellektuella hjärnvindlingar. Det unga sinnet är ännu plastiskt och flyter runt...

För astrologin är det intressant att se hur en ännu tidigare fas i musiklyssnandet syns så tydligt. Helt nyligen slumpade jag mig på världshiten "Downtown" (1964/65) med brittiska sångerskan Petula Clark och slogs av hur enastående bra hon sjöng. Hon sopade banan med alla utom ett fåtal av dagens kvinnliga popartister. 

Det blev ett inlägg om hennes horoskop där både Sol och Månen står i Venus tecken (Vågen respektive Oxen) men Venus själv anses "fallen" i kyliga och tekniska Jungfrun. Den placeringen har uppenbarligen sin nytta också - även om den nya kommunikationschef Moderaterna hämtat från Match.com gör mig mörkrädd! Partiet utan ärlighet, partiet som jobbar med hjärntvätt av potentiella väljare. Partiet som producerar skriande falsk reklam: "Det här schampot har vi jobbat 60 år med att ta fram." Visst.

Det var när jag började studera Petula Clarks omfattande diskografi jag plötsligt kunde binda hennes namn till några av de klämmiga poplåtar jag hört som barn under 60-talet och älskat allra mest! Någonstans vid kitschiga sångerskan Nancy Sinatras världsomspännande tv-show 1968 hade dessa barnöron hört tillräckligt många låtar för att direkt kunna plocka ut en avgjord favorit från tv-programmet, "Up Up And Away".

Men Petula Clark hade jag varken namn eller ansikte på ännu, trots att sånger som "Couldn't Live Without Your Love" (även i svensktoppscover), "Life and Soul of the Party" och "Don't Sleep in the Subway" helt klart sjönk ner och bildade en grund för ett popintresse som hållit i sig som skyldigt nöje (Lenka var ett stolpskott--där var jag verkligen inte den målgrupp hon sjöng till). Jag har alltid vetat att P.C. sjöng "Downtown" men inte att hon låg bakom även de andra uppräknade låtarna (och fler därtill).

Och se här vilket perfekt sändebud Petula Clark var från Luftens världar - nästan gradexakt träffar hennes fysiska instrument (ascendenten) undertecknads själva själscentrum (Solen):

Jag har tidigare i ett personligt inlägg (som jag inte längre kan hitta tillbaka till) redovisat kärlekar och nästan-kärlekar. I ett strängt urval med bara tio kvinnliga namn som verkligen berört mig visade sig Vågen i öster på fler än hälften. Tala om en bekräftelse av astrologins nyckellära om hur den enes ascendent möter den andres Sol eller Måne (eller Venus)! Petula Clarks horoskop visar att jag redan som barn upplevt samma sak invid radion!

Tar man en annan prepubertal kvinnlig favorit som Nancy Sinatra (jag minns att jag tyckte hon var gudomligt vacker) stämmer den astrologiska tesen alltjämt. Bara att det nu är undertecknads ascendent i Tvillingarna (inklusive Månen) som möter Nancys hyperaktiva Tvilling med Månen, Mars, Venus och Merkurius - hennes unga energi formligen invaderade den sjuåring som var jag genom tv-rutan!

En annan artist som oavsett sin rätt skrala musikaliska talang talade rakt till min själ, men nu i tonåren, var reggaesångaren Junior Ross. En nyritad karta visar bättre hur exakt hans Lejon-Sol träffade min uppskattande Venus:

Jag får fortfarande gåshud när jag hör Junior Ross oskolade sångröst kommenderande raspa ur sig, "Gå ned på knä, Babylon!" 

Det var den tredje världens röst som hördes, och vad den här jamaicanen tyckte om det egoistiska och utsugande västerlandet (Babylon) var det ingen tvekan om.

Intressant nog är det Eldens hetta som verkar i den här totala känslan av att vara ett med artistens VISION. Min förmåga att uppfatta sanning representeras lustigt nog av Venus, en planet som i många andra horoskop fyller andra funktioner. Men undertecknad har Venus som det femte sanningshusets ägare och Venus är dessutom Solens (intelligensen / sanningen) disponent och Solen ligger i femte leonina huset. 

Det kan tyckas märkligt att denna serie omen om klarsyn inte givit en Einstein, men förklaringen ligger i att sinnet inte förmår hantera allt detta ljus: Månen hämmas av Saturnus och kan bara bitvis och efter en tydligt kronologisk plan (Saturnus=Kronos) uttrycka den högre själen. Horoskopet beskriver en själ som partiellt har stängts ned i detta liv, kanske för att uppleva "den vanliga människans lott". Alternativt kan man tala om sen mognad eller sent solärt (andligt) uppvaknande.

Men när själen vars solära ägare Venus i Lejonets 21a grad hör en sångare vråla ut sig sin heliga (rödglödgade) vrede över ett orättfärdigt samhällssystem - och gör det med en Sol i härskarläge i Lejonets 21a grad och som bränner Merkurius i 21a graden och därmed undanröjer allt cerebralt finlir som står emellan människan och den Rena Energin, då hörde jag! 

Jag tror Junior Ross och några ytterligare jamaicanska sångare räddade min själ och flyttade den flera steg åt det politiska vänster. Den här bloggen illustrerar den senkomna upptäckten att den sanna ideologin för planeten jorden är kommunism. 

Det är bara vänsterpartiets styrelse som domineras av Skytten, det antika tecken som beskriver universell välfärd. Högre än så kan inte tanken svinga sig här på jorden. Efter det är man gudomlig och behöver inte längre (för egen del) återvända ner till kretsloppet. Många stora själar gör det ändå, för att hjälpa andra, och jag misstänker att Junior Ross var en sådan.

Det är möjligt att inte alla som kollar in sina egna favoritartister eller artister som gjort ett outplånligt uttryck utan att för den skull vara en favorit (jag har aldrig intill igår köpt eller ägt en Petula Clark-skiva) upplever de här synnerligen tajta astrologiska kopplingarna. Det kan i så fall bero på att det egna horoskopet inte är tillräckligt "extremistiskt". För onekligen har överbetoningen av Luft lett till att andra budskap tvingats utgå (i det här livet). En mer välbalanserad människa tänder "lagom" på artister vilket då återspeglas i lite ljummare kopplingar mellan horoskopen.

******

Till sist och helt ovidkommande. I studiet av Petula Clarks diskografi fick jag syn på en skiva som är nästan generande. 1968 gjorde Dusty Springfield sin hyllade "Dusty In Memphis" och två år senare verkar någon ha tyckt att Petula Clark borde göra likadant. Till och med idén med grön färg har övertagits.

Dusty Springfield - Dusty in Memphis (1968)
Petula Clark - Memphis (1970)

I analysen av Petulas horoskop nämnde jag en tendens till osjälvständighet och att bli slavande under folk som gav henne regi... Hon var heller aldrig någon låtskrivare utan nästan hela repertoaren består av coverversioner och så hennes enstaka egna originalhits. Här kanske man ser den fallna Venus i tjänstefolkets tecken Jungfrun som en klen bas för den originella Solen. 

Men Venus i Jungfrun ger precision och jag tror det är hennes ofattbara kontroll eller modulering av sina röstresurser (Luft) som fascinerar mig mest, förmågan att gå från litet och intimt till stort och ljudligt. Månen i Oxen kan ha med saken att göra, Oxen verkar vara en bra resonansbotten för just ljud.

Batman-teamet & Karma

Den senaste Batman-filmen är för evigt besmittat av massmordet och brittiske filmregissören är naturligtvis märkt för livet. Det är intressant nog samma man som tidigare skapat den egentligen rätt vedervärdiga historien The Prestige med Avund, Rivalitet och Död i Vatten som viktiga ingredienser. Även i den figurerade Christian Bale - tydligen en av Nolans favoritskådisar.

När jag börjar titta på namnen som nämns i samband med Batman-finalen: regissören, Batman/Bale och Anne Hathaway - som redan hade börjat haussas som en bästa Catwoman någonsin - framträder ett astrologiskt mönster.

Det är inte utan att man börjar fundera över hur Karma fungerar, hur ödet samlar tillsammans dem som Gud ämnar ge en knäpp på näsan eller mer än så. Det handlar om återbetalning för gamla synder, så gamla att ingen längre minns dem. Själen har först tvingats leva flera goda liv och samla på sig valuta för att stå pall tycket när ens gamla synder väl kommer i retur.

Nu har Aftonbladet preciserat sin tidsangivelsen ytterligare och jag köper den, fast ingen källa är angiven. 00.37 börjar det hända saker i biosalongen. Detta förändrar ingenting eftersom det är Väduren som helhet som står under attack från Fienden (6e huset) enligt indisk astrologi.

Det där var ingen premiärhimmel som passade en i huvudsak positivt polariserad filmregissör. Dock är det hans "död under vatten" (se det här inlägget) som tajmar så olyckligt med filmpremiären under en nymåne i den irrationella Vattensjälen - och hans egen fäbless för att sticka huvudet under vatten och sysselsätta sig med de mörka och irrationella krafterna i människans sämsta sida. Ingen av mordnattens planeter ligger gradexakt på Nolans horoskop, men han dog heller inte.

Fast jag inte sett några regler för detta, har jag alltid resonerat att när en planet aspekterar ett annat ställe blir den också bärare av eventuella andra planeter som den står tillsammans med i konjunktion (eller den glesare indiska tanken om kombination, om delat tecken). Eftersom det är en spelregel i astrologin att transiter blir starkare om planeten träffar sin egen födelseposition, blir resonemanget av betydelse här. 

Vid massmordet har de båda naturliga illgörarna Mars och Saturnus en kombination, och fast det är Mars som kastar den indiska "8-aspekten" (en dödsaspekt) mot ascendenten eller det saken gäller, så drar den därmed med sig Liemannen eller gränsdragaren Saturnus, som annars stirrar mot det tolfte huset för världsliga offer samt det åttonde dödshuset. Kan Saturnus stå mer skadligt än i sjätte huset? Det är något att undersöka för sig...

I relation till Christopher Nolans himmel, en av de djupt om än inte uppenbart störda själarna som föddes medan Saturnus befann sig i sitt fall i Väduren (fixering vid den egna personen), innebär det att transiterande Mars attack mot Väduren också bildar en brygga så att transiterande Saturnus kan åka snålskjuts och kasta sitt onda öga mot sin egen födelseposition i Väduren, något som normalt sett inte skulle kunna ske.

Att också Christian Bale ingår i samma sketna störningar behöver knappast påpekas. Hans vredesutbrott för några år sedan föranledde ett blogginlägg där jag särskilt noterade den egocentriska Väduren och härsklystna Stenbocken och såg för mycket egenmäktighet i horoskopet.

Anne Hathaway hamnar också under massmordets himmel, men från ett annat perspektiv:

Hon har sinnet i Jungfrun och känner sig säkerligen lika förkrossad av Mars och Saturnus otyg. Samtidigt slås jag nu över hur mycket problem som finns på hennes himmel. Hon kommer just ur en relation med den dömd bedragare, pappan var jurist (det krävs en lagens man för att kunna dra lagen vid näsan och tjäna storkovan) och hon har i någon intervju erkänt att hon har ett uselt självförtroende.

Den låga självuppskattningen kan man tydligt se av den massivt inspärrade Vågen i "den onda daimonens hus", över vilket det sedan antiken lagts dimridåer så att det nu mest beskriver "avskilda platser" lite hur som helst. Men i antiken var det här en sektor för "monstermagneter". Och titta på hur Hathaways karriär artat sig: dotter till rika och fina New York-juristen. 

Hon börjar sedesamt sin filmkarriär med Disney-liknande gull-gull, historier som prinsessor och liknande. Blir snart nog en ung rebell i Djävulen bär Pravda där hon efter en svacka i filmens mitt, då hon är korrumperad av västerlandets konsumism, mot slutet ger sin chef (Meryl Streep) fingret och återvänder till sitt tidigare liv, bohemiskt, enklare men lyckligare och mindre tillgjort. Ja, egentligen blir hon faktiskt skribent på prestigetidning, så i sanningens namn är det ändå kommersialismen som får sista ordet.

Men sedan verkar det som om rebellen krävt mer och mer, och vad lite jag sett av Hathaway verkar hon ha fastnat inom mörkare dramer och underhållningsvåld. Det började med en spoof på James Bond (Get Smart, 2008), även om jag tyckte hon saknade talang för komedi i den rollen. Hon var aggressiv på ett platt och endimensionellt sätt. Steve Carell ("40 Year Old Virgin", USA-versionen av "The Office") gjorde sin 007-pastisch med bravur. 

Sedan minns jag någon blek film där hon spelade socialt missanpassad kvinna. En koll på IMDB visar att hon 2010 gjorde någon romantisk komedi, återigen med lätt dysfuntionella karaktärer (kommer Jake Gyllenhaal någonsin kunna spela annat än wacko efter Johhny Darko?) Och så filmen just före Batman, om vilken en filmentusiast på IMDB sade, "Sometimes it takes people a lot to lose to realize what life is about". Tydligen svärta i den med.

Och nu då ett definitivt första steg mot "Djävulen" som ond Catwoman i senaste Batman.

Det blir därför en fascinerande fråga (aldrig löst i det astrologiska världssamfundet, tror jag) att fråga sig om Satans huvud (Algol) faktiskt aspekterar hennes sena planeter i Vågen. I indisk astrologi sägs planetens "ögonkast" ta slut när tecknet tar slut. Planeterna kan tydligen inte se genom väggar eller sprida någon slags fin vibration. 

När zodiaktecknets tema är färdigspelat och ett nytt tema tar vid, då slutar också de klart medvetet konstruerade aspekterna att verka. 

Det börjar bli läge att fundera över den bakomliggande logiken till de märkliga indiska aspekterna. Varför kan bara Jupiter "spela" eller producera tersen? När jag tittar på Wikipedia om kyrkotonarter inser jag att jag saknar en hel värld och harmonilära var troligen en självklarhet då astrologin skapades, åtminstone kryllar antik kinesisk filosofi av referenser till tonhöjder i samband med kosmologisk spekulation:

För att understryka skillnaden mellan tonart och skala kallas kyrkotonarterna ofta för kyrkotoner, och detta är belysande vad gäller deras användning som skala i tonal musik. Vid benämningen grundton (hos en tonal skala) medföljer möjligheten till real transposition, och man orienterar sig lättast då medelst att jämföra kyrkotonerna med rena dur- och mollskalor som blivit vanligare i tonal musik:

1. Jonisk; durskala
2. Dorisk; mollskala med högaltererad sext
3. Frygisk; mollskala med lågaltererad sekund
4. Lydisk; durskala med högaltererad kvart
5. Mixolydisk; durskala med lågaltererad (dominant-) septima
6. Eolisk; ren mollskala
7. Lokrisk; ren mollskala med lågaltererad sekund och lågaltererad kvint

Se de pythogoreiska referenserna under ters och sext - jag är säker på att den indiska aspektlärans nyckel ligger längsmed dessa linjer, astrologi handlar ändå om Sfärernas Musik.

Men om man begår helgerånet att dubbelexponera en luddig lära om fixstjärnors inflytande på den sideriska zodiaken, då blir förstås frågan om inte ändå Algol borde ha en viss vidd på sin oppositionella blick. Skulle stjärnans begränsade vidvinkelseende vara låst på samma sätt som planeters? (Stjärnor och planeter sågs uppenbarligen som samma slags varelser.)

(Det klassiska astrologiska verket Tetrabiblos genomgång av några dussin stjärnor är enastående torftig, stjärnan si och så liknar blandningen av Mars och Saturnus eller någon annan planetär kombination. Mer än så sägs aldrig!)

Anne Hathaway har också ett mycket bekymmersamt andra hus, och här tror jag en annan förklaring till den låta självkänslan sitter. Hennes kropp är av typen Skorpion men ascendenttecknets härskare Mars står undertryckt eller halshuggen likt Draksvansen och därtill i det hus som med sin substantialitet borde backa upp det första egohuset. Jag har två kvinnohoroskop med halshuggna Draksvansen nästan exakt på ascendentens gradtal och som båda försökt begå självmord mer än en gång. Anne Hathaway bjuder nu på ett närbesläktat fall men där istället ascendentens ägare står med den bestraffande Draksvansen!

Man kan bara föreställa sig vilka stormvågor av självförakt och skuld som nu väller upp i denna fragila kvinna för att hon deltog i en film som glorifierade våldet i underhållningssyfte. För någonstans har alltid Vågen någon slags rättskänsla, och det var ju det som hon visade i filmen Djävulen bär Pravda. Lilla Anne tycks ha drivit långt bort från Vågens goda föresatser, och detta troligen för att Vågen är så ytterligt undertryckt i den onda daimonens hus. Man kan nästan räkna bort planeter som befinner sig här. Det är inte dem som märks när människan agerar. 

I fallet Hathaway har vi stället den onekligen extremt karismatiska Skorpionkvinnan, vars lyskraft till stor del kommer från att kroppens ägare, krigaren Mars brinner i ett Eldtecken för den där "sensationalistiska" urladdningen mellan Eld och Vatten. 

Att kvinnan börjat spåra ur och närma sig självdegradering märkte jag på första publika fotot där hon - inte ens i närheten av Madonnas ålderskategori och den desperation sådant kan ge - redan börjat sälja sig billigt. På ett premiärmingelfoto bar hon en svart men ändå helt genomskinlig tröja och ingen behå under. Från de liv jag levt genom historien hade vi bara ett ord för den sortens kvinna. 

Indierna har ett annat säreget sätt att beskriva tolfte huset: det hemliga kärleksnöjenas hus. Att den läsarten kan stämma här och var stod klart efter avslöjandet om Dave Lettermans hemliga kärleksnäste i CBS-byggnaden i New York och den sexfixerade kidnapparen runt samma tid!

Tittar man därför noga på de närmast sörjande det stigma nya Batman-filmen redan ådragit sig, ser de ut att ha gammalt sunkigt Karma i kappsäcken alla tre. De är problemmänniskor. Regissören Nolan fascinerar dock med sitt intresse för Vattnet som den dödens och upplösningens symbol den är även i indisk astrologi.