Senantik tanke om tolvtimmamarsrådet Thyberg

Scannad återutgåva av en serie föredrag
utgiven 1912, låt vara väl ensidigt knuten
till stoicismen pga. kunskapsläget vid denna tid

Här följer fortsatta mikrodoser av 300-talsfilosfien Iamblikos som perfekt illustrerar det kroppsförakt som de mer intelligenta filosoferna förstod och som den moderna västvärlden sopat under mattan så till den grad att själsliga sjukdomar och hor- och horbocksmentalitet är vanligare nu än någonsin i Väst (se svenska slaskmedier).

Från romarriket noterar en av sin tids mest lärda religionshistoriker Franz Cumont gravstenar som indikerar fiskar för Vatten-elementet, Vindar för Luft och överst Lejon som illustration för den gudomliga Elden. Eftersom det är gravstenar har naturligtvis Jord-elementet ingen representation och det är väl att minnas den här illustrationen som påminner om Platons tredelade själ denna blogg helt korrekt kopplat till människosjälen (inte Världssjälen) via dubbelexponeringen på den Vitruvianske mannen. På den bilden faller cirkeln med  Jord-elementet som "låg kroppslighet"  kort om de tre cirklarna som tecknar människosjälen och representerar det onda som redan Platon men framför allt nyplatoniker som Iamblikos var uttryckliga om. 

Nyplatonismen skilde sig bara från den världsföraktade gnosticismen i dess högre förfining. Det är själens "syndafall" ner i kroppen som är det onda, inte universum som helhet (Universum är vackert och gott eftersom det är en låt vara något försvagad avbild av det gudomliga Intellektet/Nous).

 Iamblikos - Om Mysterierna (s. 170-f.f. i Thomas Taylors 1800-talsöversättning på delvis svårbegriplig och numera obsolet engelska, något förenklad översättning av bloggaren):

 Den mänskliga själen innesluts av en (platonisk) form och är på alla sidor förmörkad av det kroppsliga, Den som benämner detta Negligensens flod eller Utslocknadets vatten, eller okunnighet och delirium eller en bundenhet via passionen, eller förlusten av Livet eller något annat ont kan inte med dessa ord tillräckligt uttrycka störningen (förorsakad av det kroppsliga). (Detta är inte för ungdomen eller de korkade att förstå, platonismen adresserar bara mer begåvade själar.)

*****

Redan 2010 nosade bloggen upp filosofen Herakleitos och hans domsord över själar som dras mot Vatten

Herakleitos, "den mörke filosofen" 

 ...och 2011 ett tidigt exempel på "rasismens fader" tydligt under vatten (sedan har även näringsliv kopplats till denna giriiga irrationella själ)

 https://siderisk.blogspot.com/2011/03/arthur-de-gobineau-rasismens-fader.html

*****

  I Taylors översättning pikar han ofta i noter en tidigare översättares otaliga missförstånd och i anslutning till detta korta citat finns fotnoter av intresse. Kortar dem och utelämnar pikarna.

I linje med kopplingen till passionen säger nyplatonisten Porfyrios: "Själen är bunden till kroppen  genom en konversionen till passionen (också känd som den sub-lunära, irrationella själen) som uppstår som en följd av själens förening med kroppen." 

Och vidare: "Själen binder sig i kroppen." Philolaus (samtida filosof med Sokrates) sade att forntida teologer och profeter menade att "själen har knutits till kroppen till följd av vissa bestraffningar, och att den är begravd som i en krypta." (Dessa teologer verkar vara hinduer och Platon lånade tanken om kroppen - soma - en själens grav - sema.)

Den stupida översättaren som retar Taylor har i en egen fotnot citerat en lika stupid gammal kyrkofader vid namn Ireneaus apropå att själens fall ner i en kropp leder till dårskap och omedvetenhet. Ireneaus: "Själar som går in i detta liv dricker från förglömmelsens flod (Lethe - Platon återger myten) före inträdet i kroppen, ... Men O Platon, hur kan du veta detta, du som också har en förkroppsligad själ?"

Taylor är ingen anhängare av kristendomens ödeläggelse av platonismen och tar själv över i fotnoten: Detta kan enkelt besvaras: en själ som renats och upplysts av filosofi, en sådan som Platons, kan uppfatta många ting från dess pre-existerande tillstånd till och med under vistelsen i sin nuvarande kropp. Detta är en följd av att den delvis har lösgjort sig från kroppsligt mörker och ignorans, men den är inte kapabel att känna allt distinkt förrän den (i döden) befriats från kroppens delirium.

*****

Bloggen återvänder till den hinduiska astrologins kvaliteter (gunas - Ljus, Passion, Mörker) och det blir allt tydligare att detta är den gamla kaldéiska världsbildens tre nivåer som nyss kommenterades som Sol. Venus och Måne (Sol- och månförmörkelser är inte lokala) fast nu med en mörkare skattning av tillvaron under Månen. Se flera omnämnanden om kortlivade säkerhetsmannen Thyberg som figurerat under tydligt Mörker på sistone, även om det finns många värre exempel med dominant Tamas guna. 

https://www.expressen.se/nyheter/sverige/beskedet-om-thybergs-jobb-efter-nakenbilderna/

Den hinduiska varianten av Mörkrets kvalitet (demonisk, okunnig) har tidigare förfallit mig en smula överdramatiserande, och jag har velat se acceptabla mörkerhoroskop som visserligen konservativa och låsta vid den rådande ordningen (Thyberg exempel på detta), men uppenbarligen förekom Indien det senantika Medelhavsområdet i dess negativa skattning. 

Och det är klart, redan på 1910-talet påpekade Franz Cumont det österländska inflytandet. 1922 utvecklade han i en ny serie föredrag det hedniska (förkristna) Romarrikets dödsföreställningar. Böckerna är intressanta eftersom han vacklar som en schizofren i sin vilja att tillhöra det moderna väst och fullständigt hånar de gamlas vidskepelse. Riktigt obehagligt är det föraktfulla förordet till boken på illustrationen överst. Det är som en dr Jekyll och mr Hyde-natur.

Men i långa stycken är texterna fyllda av en enorm vördnad för antikens prestationer, som dess djupnade förståelse av den himmelska mekaniken. Ibland märker man hur daterade texterna är eftersom han fastslår att det var greken Hipparkos som upptäckte vårdagjämningens precession som snedvrider zodiaken över tid  och driver fram tidsåldrar av olika kaliber. Men sedan Cumont har assyriologin upptäckt att redan astrologins skapare var medvetna om detta. Väst nåddes av denna insikt och därav använde sig vissa hellenistiska astrologer av olika kompensationer. 

Faktum är Cumont nämner Hipparkos ohämmade beundran för de kaldéiska stjärnskådarna och att han återanvände exakt samma data som hittats på äldre kilskriftstavlor. Varför misstänker han inget? För att vara sin tids främste astrologihistoriker schabblar Cumont en del och texternas vacklande mellan svärmisk beundran och de arrogant västerlandet (just innan första världskriget plattade till en sjuk kultur - minns belgiska Kongo och västerlänningens ohyggliga rasism där de vita kapade händer av de svarta!) - kanske  detta förklaras av belgarens horoskop  Cumont var en av sin tids mest prominenta belgare och bärare av den västerländska ondskan.

Månen i Fiskarna svänger hit och dit medan Jungfruascendenten är en överkritisk influens som ibland helt släcker ut det högre vetandet. För föraktet mot de gamlas vidskepelse som ibland tar över i Cumonts texter, se också den sociala mobbaren eller utstötningssyndromet mellan Skorpionen och Vattenbäraren, så väl betygad på denna blogg att det är ett tecken på Sveriges dumhet att inte den här bloggen blivit känd. Men bristen på filosofi och högre medvetande är hugget i sten för detta land. Det är upp till individen att prestera bättre än Sverige.

Sol- och månförmörkelser är inte lokala

 Någon kan eventuellt ha sett mig ifrågasätta materialistiska astrologer  (som stoikerna i Romarriket) och tanken att sol- och månförmörkelser bara är lokalt effektiva, där de kan se med blotta ögat. Detta är den hinduiska astrologins åsikt än i dag.

Apropå inlägget som frågade var "Högsta Himmelen" var belägen måste tilläggas att Stoikerna (företrädda av den romerska statsmannen Cicero) INTE hade platonismens luriga tvåvärldslära. (Kan fattas både som Natur och Övernatur men inomvärldsligt också som sub-lunärt och supralunärt kosmos.) 

Bortom fixstjärnornas åttonde krets fanns inget mer för en stoiker och således var "Himmelen" ("Ouranos Caelus"),  platsen där Gud residerade. Sin tids kunnigaste religions- och astrologihistoriker, Franz Cumont, noterade runt 1910 ett epitet som skulle ha ingått i någon av blogginläggen om Platons Demiurg - var det Kronos/Saturnus eller Zeus/Jupiter. Svaret som gavs var giltigt bara för nyplatonismen, för de materiella stoikerna gällde epitet:  "Optimus Maximus Caelus Aeternus Iupiter". 

Men nyplatonismens fader Plotinos var en smula påverkad av stoicismen ("Elden är nästan gudomlig" där stoikerna såg Logos-Elden som gud i universum - panteism). Därför finns en liten svajighet i hans skriftställeri och således min slutsats att han låtit både Kronos/Saturnus och Zeus/Jupiter uttrycka skapandekraften (Demiurgen).

*****

Nyplatonikern Iamblikos "Om Mysterierna" är en förunderlig text från 300-talet och jag förstår allt mer att denna man fick epitetet "den gudomliga". Han var en syrisk ledare för Platons (sena) akademi i Aten och känd för att ha kunnat framkalla regn (en förmåga även Bibeln nämner). Från Thomas Taylors 1800-talsöversättning kan man inte annat än stanna till och se Iamblikos djupa filosofiska insikter som går emot ytlig astrologi som likt landet Sverige förlorat filosofiämnet.

Det gudomliga delas inte upp med dess olika sätt att via spådom meddela sig utan producerar sina omen odelade. Inte heller effektuerar gudomen skilda ting vid skilda tidpunkter, på ett distribuerat sätt, utan producerar dem alla i enlighet med en energi, kollektivt och med ens. (s. 160) (Jämför den moderna kvantfysiska insikten om det Einstein kallade "spooky action at a distance" - bara att senantikens genier visste mer, dessa är länkningar över flera ontologiska nivåer och inte plattmarks-materialism!)

Kort sagt: Från Platons Idévärld eller den Högsta Himmelen utgår den aktiva gudomen (också känd som världens skapare i universum - vår lägre verklighet över vilken Zeus/Jupiter råder men som av Plotinos också representeras av Afrodite/Venus som Själen. Eftersom det gudomliga Intellektet är ETT, är samtidig Tanke och tänkande (kreationism är en följd av Intellektets inre natur), är dumheter från den lägre världen inte att lyssna till. (Egentligen: Intellektet är ETT och MÅNGA samtidigt eftersom det rymmer alla Former.)

Fastän bara en aning var min tanke korrekt att sol- och månförmörkelser (och alla slags gudomliga omen) inte är lokala eller knutna till den inbillningsvärld av tid och rum som den outvecklade eller fallna människosjälen uppfattar som verkligheten. Den synliga himmelen är för dem som inte kan uppfatta platonismens högre värld. Indierna avslöjar sig med sitt namn på astrologin: "Jyotisha" läran om de visuellt iakttagbara ljusen. Iamblikos världsbild går djupare.

Det verkliga existensen har vi en "trappa upp" i det osynlig men "intelligibla". Men det är upp till individen att ta sig i kragen och sluta bete sig som ett begärsdrivet Naturens djur. Annars kommer själen att valsa runt i det låga kretsloppet ("alstringens världar") hur länge som helst. Därav antikens och senantikens höga skattning av KUNSKAP som ersatts av idioti och dyrkan av simpel sinnlighet i vår moderna, sekulära kultur. 

Naturen är dock slösaktigt rik och kommer att producera förbrukningsmänniskor intill att deras själar vaknar upp ur sin sömn. Och eftersom tid inte finns i Intellektet är ingen chanslös.

*****

Minnestavla av ett bröllop

Varför inte reparera den här bloggen på en punkt till? I åratal har den här (1100-talet fvt) eller liknande mesopotamiska/babyloniska illustrationer kunnat ses där deras treenighet Måne, Sol, Venus (Sin, Shamash, Ishtar) sammanfattar världsalltet. (Den uråldriga mesopotamiska himmelsguden Anu träder här tillbaka.)

Är det konstigt att den lyhörde Platon uppsnappade denna triad av himlakroppar så att han ibland frångår sin högre och lägre värld och istället talar om ett tredelat kosmos? Detta är inget annat än Högsta Himmelen (Solen), Himmelen (Venus, stjärnhimlen) och den sub-lunära värld (Månen) som babylonierna skattade så mycket högre än de senare grekerna!

Även det synkretistiska verket De Kaldéiska Oraklen (som nyplatonikerna förtjusade sig i) inkluderar denna uppenbart kaldéiska (babyloniska) triad (i dessa textfragment presenteras Hekate, nattens och månens gudinna inte alls  ofördelaktigt). Denna treenighet är så gammal att den föregår den tekniskt sett kompletta astrologin (med 12 zodiaktecken).

*****

Den som känner sig mer stoisk-materialistisk kan lugnt välja den lokala synvinkeln och bara befatta sig med himlakropparna som de visar sig (eller inte) över ortens himmel. 

Men nyplatonismen återskapade Platons djupare tankar och för den som praktiserar "filosofisk astrologi" och i någon utsträckning redan påbörjat "Vägen upp" till det rena Intellektet är friheten större.

Nyplatonismens fäbless för triader

Filosofen Iamblikos "Om Mysterierna" (300-talet) fortsätter låta som föregångaren Plotinos som föraktade astrologer som siade om världslig lycka men högaktade den renade tankens "filosofiska astrologi". 

I följande korta kapital finns flera indirekta antydningar att också denna syriska landsman såg sammanhanget mellan naturläran astrologi och den bakomliggande verklighet som filosoferna studerade. Man läser ofta om hur platonismen älskade tredelningar men här är en mindre vanlig tanke - att det är hinduismen som förklarar platonismens förkärlek för tredelningar (som till och med letar sig in i kristendomens treenighetslära).

Om själen rankar som en Helhet och inte är knuten till någon speciell art presenterar den sig för sinnet som en FORMLLÖS ELD, utsträckt genom hela världen  och indikerar därmed totaliteten, enhet och den universella formlösa själen. [Här uppstår frågan om Iamblikos avser Eter/Aither som hos vissa var verkade lysa. Tanken om Aither som en mix av Eld och Luft fanns också.]

Men en renad själ uppvisar en FORM av Eld och [därtill] en ren och oblandad Eld. Dessutom kan man förnimma dess innersta ljus och en obesudlad och stabil form. Den renade själen följer villigt och lycksaligt sin anagogiska/upphöjande ledarsjäl [ev. en astrologisk referens - nyplatonismen knöt dessa ledare till personhoroskopets härskare - ofta ascendenthärskaren eller en gud/planet som ockuperade det östra väderstrecket] och utvecklar via sina gärningar [= karma] dess egen passande Ordning.

Även föregångaren Plotinos använde "gärning" eller "handling" på ett sätt som motsvarar hinduismens karma-begrepp.

Men den själ som tenderar nedåt drar med sig tecken på fängsel och bestraffningar, är tyngd av materiella andar, är låst av materiens "anomaliska tumult" och projicerar inför sig själv demoner av det kretsloppsinducerande slaget.

Låga själar ser inte klart utan inbillar sig fiender/demoner som drar dem djupt ner i villfarelse - jämför Sverighoroskopets Måne med disponenten Mars i 8e korruptionshuset - där är en perfekt bild av svensk sekularism/världslighet och folksjälens oförmåga att bryta med sina ledare.

Den svenska demon-besattheten syns av Månen i 7e allianshuset och den här folksjälen (med okänt antal undantag) projicerar onda föreställningar på "sin nästa" - inte minst en djupt sittande invandrarfientlighet som kommer sig av rädslan hos statiskt och intellektuellt förstelnat folk.

I korthet uppvisar dessa tre arter av själ sina korrekta Ordningar, den luftburna arten uppvisar luftburen eld, den jordiska en terrestial och svartare eld, och den himmelska arten en mer bländande eld. Men inom dessa tre zoner är arterna fördelade enligt en trippel ordning: början, mitten och slutet.

Här är det svårt undvika misstanken att syrierna där nyplatonismen frodades verkar influerade av hinduisk astrologi - är inte dessa tankar misstänk lika läran m de tre gunas/kvaliteterna ?! 

(Möjligen är Iamblikos påverkad av De Kaldéiska Oraklen som dock är en förvirrade text som redan kommenterats flera gånger. Här finns tendenser till aristotelisk elementlära enligt vilken Jord. Luft och Eld alla finns under de "övre vattnen" (Oraklen favoriserar nattens gudinna Hekate) och i den sub-lunära sfären. Jag tycker dock Iamblikos förefaller "äkta" platonsk här - se nyliga Plotinos fix (åter-universalisering) av elementen i Aristoteles världsbild.)

Den himmelska själstypen motsvarar Sattva guna eller Ljusets kvalitet och typen som visa sina återfödslar är på väg nedåt motsvarar Tamas guna eller Mörkrets kvalitet. Hinduerna kallar detta demonernas region och fast jag tidigare invänt mig mot dramatiserandet, förklaras äntligen detta på ett sätt INGEN indisk astrologibok jag läst ett sådant språkbruk. Men senantik västfilosofi har nyckeln: demonerna är alltså jordbundna och ockuperar den sub-lunära atmosfären.

Slutligen mellankvaliteten Passion eller Rajas guna. Avser Iamblikos denna guna ser man "den luftburna arten" som är en mix av luft och eld vilket utmärkt passar platonismens kosmologi där Solen tecknar den högre, supra-lunära världen eller Himmelen. 

Astrologin förklarar varför det här är en mix av solär Eld och Luft eftersom bloggens "kosmologiska axel" är just Solen/Centrum i Lejon-Eld och och hur fin Luft sträcker sig ut till Vattenbäraren och Saturnus  sjunde himmel (bortom vilket Övernaturen antingen ses som "analog" med 8e kretsens stjärnhimmel (se den synkretistiska moderna filosofen Anthony Damiani eller mer korrekt (skippa amerikanens analogi!) väntar i det osedda bortom allt synligt i universum).

Gudarna uppvisar förvisso den högsta och renaste orsaken av den trefaldiga ordningen.

Men änglarnas arter är avhängiga av ärkeänglarna och demonernas arter förefaller beroende av änglarna och på ett liknande sätt är heroernas arter ministranter. De är dock inte underkastade änglarna på samma sätt som demonerna.

Arkonterna åter (härskarna, ordet bland annat använt om planeterna), vare sig de arter som råder över världen/kosmos eller över materien (det sub-lunära jordelivet) uppvisar den Ordning som är anpassad till dem. Men alla själens arter är i betraktarens öga som den sista av en mer excellent natur. Där uppvisar de också positioner som är konjunkta med sig själva, själar av högsta rangen primära men de av andra rangen sekundära platser och resten av dem i enlighet med deras arrangemang i var och en av dessa tre arter.

Iamblikos - Om Mysterierna, bok 2, kapitel 7. 

Mera Iamblikos. "De gamla grekerna" om planeternas verksamma natur

Med tanke på hur klena hinduerna är på att datera sina astrologiska traditioner - en läsning av den innehållsrika introduktionen LIGHT ON LIFE som inspirerade till den här bloggen om siderisk astrologi saknade allt - är det nu närmast magiskt att kunna datera läran om planeternas verksamma (eller funktionella) natur till senast 300-talet i en grekisk filosofisk text!

 https://siderisk.blogspot.com/2009/04/planeternas-hemmatecken.html#verksam-natur

Det är "den gudomliga Iamblikos" igen (se föregående inlägg), en på sin tid beundrad nyplatonisk filosof som under fejkad egyptisk identitet tar på sig att tillbakavisa en mängd missförstånd han finner hos Porfyrios, elev till nyplatonismens fader Plotinos. (Det verkar som Iamblikos fejkar även Porfyrios frågor, men troligen utifrån en god kunskap om dennas tankar.)

"Om (de egyptiska) Mysterierna" är således en pseudepigrafi som påminner om att astrologi under hellenismen sorterades som ett "mysterium och inte "pseudoveenskap" som dagens fåkunniga skeptiker brukar hävda när de blandar ihop sin egen tid med antiken/senantiken utan någon skärpa alls. Kapitel 18 om planeternas verksamma funktion är tydlig med platonismens tvåvärldslära vilken dagens materialistiska skeptiker inte ens skriver under på längre, totalmaterialister de blivit. Så klart deras kritik låter skev och vind (anakronismer) eftersom de inte kan svara adekvat eftersom de inte ens kan tänka i korrekta (antika) termer. 

För att förstå astrologins "onda inflytanden" måste man förstå och bejaka skillnaden mellan den gudomliga högre verkligheten och den dekadenta lägre värld människosläktet lever i och som kallats den sub-lunära sfären eller "alstringen" eller kretsloppet som jordiska själar dragits in i. Naturens "alstring" eller "generation" förefaller vara den grekiska filosofins översättning av hinduernas kretslopp eller samsara.  

Den som läste inläggen om Empedokles syn på de fyra elementen kan ha uppsnappat att INFERI - helvetet i takt med tiden flyttade upp från sicilenarens lokala och genuint underjordiska värld. Med den kosmologiska / astrologiska världsbilden i stadigt etablerad i Väst (säg 1a årh. fvt) är nu Helvetet den sub-lunära atmosfären mellan Jorden och Månen helvetet och låga demonernas hemvist. Men det kunde man redan av Platons grottliknelse ha utläst. (Fångarna i grottan - skenlevande människor på denna Jord som saknar intelligens nog att förstå kosmos konstruktion.)

Iamblikos inleder kapital 18 med ett av Porfyrios missförstånd:

Din nästa fråga frågor sig "hur några av gudarna är välgörande medan andra är onda" [planeternas essentiella natur eller "naturliga natur"]. Denna åsikt har du fått från födelsehoroskopens predikerare ("predictor of nativities"). Tanken är fjärran från sanningen, för alla gudar är goda och utan variation orsaker till gott... De gudarnas planetära kropparna är också föremål för gudarna och besitter enorma krafter, en del grundade i de gudomliga kropparna själva medan andra krafter utgår från dem och träder in i världens natur och världen själv - nedsjunkande på ordnat sätt genom hela Alstringen and utsträcker sig [nedåt] så djupt som till ting som [bara] har en partiell subsistens.

För sista meningen se begreppet "partiell själ" i nyliga

Om extrem narcissism (Trump) och Saturnus som perfektion

Trots astrologins korruption i västerlänningarnas förståelse redan på 300-talet ger Iamblikos läran rätt, och pekar på att det är misslyckandet att förstå skillnaden på den högre, himmelska eller aitherhiska världen (andevärlden) och den låga sub-lunära kretsen som är boven i dramat. 

Författaren bringar samtidigt lite klarhet i den här bloggens mångåriga intresse med Luft-elementets tillhörighet. I det här sammanhanget nämns en lägre luft UNDER MÅNEN vilken motsvarar lågt mänskligt tjatter som knappast kan klassas som intellektualitet. Den belgiske klassicisten Franz Cumont utgav 1922 "After Life in Roman Paganism" och parallell omläsning av denna visar sig ovärderlig. Även han påminner om att det hinduerna kallar "människans element" (Luft) är ett lågt luftlager och att Månen i själva verket är den lägsta planeten som tillhör den högre, gudomliga världen. (När nyplatonismen hade sin storhet betraktades Aristoteles 4 element som sann platonism och nedanstående illustration gäller individnivån - människan på Jorden.)

Låg luft ansågs enligt Cumont smutsig och uppblandad med Jord och Vatten vilket påminner om den här bloggens bruk av elementen som nivåer i människovarelsen. Men ovan människan tillhör inte Månen nödvändigtvis "generationen" på det sätt den flitigt använda illustrationen antyder. Daimoner verkar till exempel i låg luft nära Jorden (då ofta stavat "demoner"). Men det saknas inte gamla tänkare som snarare diskuterar daimonerna som änglar som snarare hör hemma runt sjunde himlen (Saturnus) eller den fina luften (aither).

Luft må teckna den ideala människan men människan på Jorden är således korrumperad av Vatten och Jord och når inte den tankens renhet som enbart Saturnus i sin essentiella Luft-natur (Vattenbäraren) indikerar. Indisk astrologi gillar dock Månen i Tvillingarna och menar att detta är den stationen där det lunära begäret faktiskt söker "vägen upp" (Tvillingarna är ljusorienterad -tillbaka mot Saturnus och Vattenbäraren - den högre människan).

Fortsätter Iamblikos efter att ha klarlagt de planetära gudars godhet så länge man tala om kosmos som sådant:

God/ond natur handlar således bara om de krafter som når oss på Jorden och här ses minglade med Alstringen/Kretsloppet eller den sekundära verkligheten i Platons tvåvärldslära. De gudomliga (planetära) krafterna är i sig passionsbefriade och immutabla men de tränger ner i den värld som är föränderlig och passionsbehäftad. För Alstringen, som är multiform och består av skilda ting mottar gudarna såsom EN (Det Ena) och det i dem som saknar åtskillnad men Alstringen (den sub-lunära verkligheten står för fientlighet och partiskhet, i linje med dess konträra och uppsplittrade natur. Alstringen mottar i passion det som egentligen är passionsbefriat.

Det är den lägre verkligheten som missfärgar livet och dess händelser och förklarar varför människan på Jorden är ett så korkat kryp att majoriteten inte ens kan fatta vidden av vad som JUST NU händer i UFO-forskningen. 

Det privata amerikanska projekt Skywatcher är på god väg att vetenskapligt dokumentera fenomenet efter att världens regeringen sökt undanhålla den icke-mänskliga intelligensen i snart 100 år. Detta ska ses i perspektiv av den extrema materialism och sekularism som Sverige-horoskopet visar att vi är hårdare drabbat av än något jämförbart västland. Sverige är slaskhinken för själar som fallit lågt i Alstringen eller Kretsloppet.  26 omskakande minuter på YouTube för dem som själsligen tillhör framtidsfolket:

https://www.youtube.com/watch?v=JUthXIGUsq8

Fördjupning: 1½ timma djupintervju med två från Skywatcher – seriöst!

https://www.youtube.com/watch?v=t5e5z1bcBgQ&list=PL6PrA6lo8rJLRExhMvX6wKyNzy0hr_QM3

Vi i det sub-lunära mottar således planetgudarna i enlighet med våra egna naturer. Iamblikos tar inte upp karma som avgör var i den "jordiska hierarkin" man hamnar vid sin återfödelse - men jag tidigare pekat på att hans platoniska föregångare Plotinos använde formuleringar som visar att karma var ett känt begrepp hos grekerna. 

Det intressanta är att filosofen gör tummen upp för den hinduiska läran om planeternas verksamma natur men underkänner det enda schema som överlevde i Väst och som hävdar essentiell "ondska" hos vissa planeter. Det är en ljuvlig bekräftelse på den här bloggens tidiga val, att i brist på känd födelsetid likväl använda läran om "verksam natur" mer spekulativt även för personhoroskop baserade enbart på måntecknet (sinnelagsascendenten).

"Om Mysterierna" har korta kapitel om bara en eller ett par sidor men desto mer kärnfulla:

Det som därför tillhör det alstrade [eller har en subsistens i sitt vardande snarare än äkta existens] deltar i Varat enbart "generativt" och kroppen deltar i det kroppsliga [transcendentala] på ett kroppsligt vis. Således är de fysiska och materiella substanser vilka återfinns inom Alstringen/Kretsloppet delaktiga på ett förvirrat och oordnat sätt i av det immateriella och aitheriska (luft-) kroppar, vilka befinner sig ovan naturen och Alstringen.

Iamblikos avslutar kapitel 18 med orden:

Åter, därför, är korruptibilitet och mutabiliet (föränderlighet) passioner som är medfödda hos partiella naturer. Men det är inte korrekt att tillskriva Helheter och första Orsaker som om defekterna existerar i dem eller som om de skulle utgå från den till de jordiska substanserna. Varken de himmelska gudarna eller deras gåvor ligger bakom det onda.

PS. Skywatcher-länken är uppseendeväckande och fynden aktualiserar den gamla världsbildens demon/daimon-lära! "Det finns mer mellan himmel och jord än vad ryms i din filosofi" (en av "Shakespeares" mest kända repliker).

Filosofen Iamblikos var också kunnig astrolog

Den mest plundrade texten i nyandliga sammanhang kan vara av 300-talsfilosofen Iamblikos som under pseudonym skrev om egyptiska mysterier. Först i mogen ålder hittade bloggaren till denna text där syriern under aliaset Abammon utger sig för att "kapa" en brevtråd där Porfyrios, elev till nyplatonismens "fader", den kände Plotinos, ställer en hoper brevfrågor till Anebo, en vis egyptier.

Jag ser ingen annan poäng i denna lek med dold identitet (eller "förfalskning") annat än vad den "egyptiska prästen" (Iamblikos) säger: att låta läsaren själv avgöra materialets värde, inte på basis av den svarandes världsliga prominens, utan utifrån tankarnas egna värde. En övning i att inte vara en slav under världslig hierarki utan istället våga lita till det egna intellektet.

 https://en.wikipedia.org/wiki/On_the_Mysteries_of_the_Egyptians,_Chaldeans,_and_Assyrians

För Sideriska siktets vidkommande avslöjar den knappt 200-sidor långa texten att också att hela den nyplatoniska traditionen, med början i Plotinos, tycks ha varit västvärldens då skarpaste tänkare (Platons akademi representerad spetsvetandet i många tunga ämnen) och naturligtvis bevandrade i antikens kosmologi såväl som dess praktiska tillämpning, astrologin.

Iamblikos fabricerade förmodligen Porfyrios extremt frågvisa brev och i brev-inledningen ser man den berömde filosofens förmenta förvirring över att astrologin sedan dess introduktion i Väst ett halvt årtusende tidigare blivit förbryllande pga. alla åsikter vilka ibland gick tvärs emot varandra.

Här följer några citat. Iamblikos röjer att även han är en av de högutbildade filosoferna vid denna tid som var väl förtrogen med astrologin. (Plotinos på 200-talet ägnar bara föga bevarad text åt ämnet, medan Proklos som århundradet efter Iamblikos kommenterade Platons dialoger med kosmologiskt innehåll kom in på astrologiska teser som än idag klingar familjärt. 

Men Iamblikos alias Abammon har mycket annat än astrologi som ärende, och vad gäller de astrologiska delarna är bara så den som kan sin stjärntydning ser att detta är en viktig bas för hans "egyptiska" vishet. 

Det här inledande citat är från frågeställaren "Porfyrios" och passar bra i anslutning till just föregående blogginlägg där Proklos kommenterade Saturnus, som för den "filosofiskt lagda" inte alls som i vår tid degraderats till den Stora Illgöraren utan tvärtom rankades som den sublima Gränsen mellan människans låga värld och högre världar. 

Bloggen har vacklat om Saturnus forna status eftersom nyplatonismens kosmologi är invecklad men har haft rätt hela tiden i att planeten REPRESENTERAR det gudomliga Intellektet (Nous) som det ger sig tillkänna nere i vår fördunklade värld.

Redan detta exempel på "Porfyrios" kaskad av frågor visar hur tacksamt det varit för moderna "gurus" att plagiera "Om Mysterierna". "New Age"-fenomenet står i tacksamhetsskuld till den här lilla boken med "auktoritativa svar" på djupa frågor! 

Sista frågan berör direkt astrologin: hur kan de planetära gudarna (som har kroppar) kopplas till de himmelska (egentliga) gudarna? Läsning pågår men jag gissar att Iamblikos kommer att förklara att det är vi fallna människosjälar som i den sub-lunära sfären lever i så lågt medvetande att vi tror på kroppsliga signaler och att frågan därför är felställd. Noblare (längre komna) själar förnimmer gudarna för vad de är och låter sig inte förvirras av deras kroppsliga emblem eller avbilder... (Månen ska vara mycket låg för att dra ner allt till "kropp" - de flesta har ett Psyke som ser i bilder och föreställer sig mer än bara sinnenas impulser.

"Porfyrios" fortsätter enträget att fråga "egyptierna" man Iamblikos har lagt upp frågorna så smart att han kommer att kunna avvisa visst som typiskt för en materialists eller ateists oförmåga att skilja på den primära verkligheten och den förvirring ateisten själv lever i (den "sekundära" sinnesberoende naturen):

I det tredje citat från "Om Mysterierna" (alltjämt från den inledande spärrelden av frågor), skymtar den verkliga författarens astrologiska kunskaper. "Peculiar daemon" är inget annan en den "personliga daimonen" som fanns i hellenistisk astrologi även om materialistiska och dekadenta västländer sett astrologin fimpa den och helt ologiskt bevara läran om Lyckopunkten (pars Fortuna), eller i bästa fall fortsätta den förvirring som påtalas redan i denna text och som jag nämnde i en tidigare genomgång av den personliga daimonen i tre delar för tre år sedan:

https://siderisk.blogspot.com/2022/02/dold-daimon-i-horoskopet-1.html 

Den astrologiska mjukvara jag använder kallar t.ex. den personliga daimonens lott för "osynlighetspunkten" - programmet är konstruerat av en ukrainsk matematiker så jag förmodar att den förmörkande omskrivningen är en följd av den främmande kulturkretsen eller matematikerns sekulära läggning.

Det tredje citat röjer att frågeställaren är väl insatt och ändå oklar om hellenistisk astrologi. Hur kopplar daimonen an till horoskopets ("geniture") härskare? (Vanligen är härskaren planeten som äger det i öster stigande tecknet men delad härskare om en annan planet samtidigt stiger i öster.) 

Den som minns de tre delarna av "Dold Daimon" vet att han här företräder en helt annan tradition eftersom den nu kända "daimonen" kommer från araberna (som respektfullt förvaltade västerlandets kunskap efter att vi rasade sönder förra gången). Denna modell binder daimonen till den enskilda människan genom en enkel formel som bygger på solens, månen och det stigande tecknets gradtal. 

Sifferexercisen påminner om Platons syn på själen som enligt vissa är mer korrekt representerad av matematik än de förfallna kroppsmänniskorna som inte kan förställa sig annat än sin kropp. (Rent av hånade av Medelhavets gnostiska idéströmmar där de kallades "hyliker" - döda stoffvarelser som inte fått någon gudomlig (platonisk) form med sig vid födelsen. "Hyliker" är därför klart mer nedsättande än att kalla någon "somatiker" eftersom Kropp och Själ är förbundna med varandra.)

I en variant av astrologins daimonlära har ascendenten/kroppen reducerats till ett talvärde som interagerar med det för den fallna sublunära, fallna världens Måne och talvärdet för Solen - som står för "själen i världen" men inte nödvändighet nedfallen i den begärsdominerade nivån - de andligt sovande pseudomänniskornas värld.

(Bloggaren kan återupprepa att föddes bland de låga med Månen stigande i öster men tursamt kommer moteld från en opposition från Saturnus som från väster söker "sparra" eller "upphöja" sinnet till verkligt medvetande - se denna blogg som ett uttryck för motelden från den Rationella Själ Sverige helt förlorat enligt 1974 års nationalhoroskop.)

Den fiktiva frågeställaren Porfyrios undrar också om horoskopinnehavaren efter att ha lärt sig vilken daimon som påverkar honom kan frigöra sig från sitt öde. Det ska bli ett sant nöje att läsa den gudomliga Iamblikos svar på alla dessa frågor. Jag får en aning om att Iamblikos själv skrivit hela Porfyrios frågvisa brev eftersom de var oense i många frågor. En hel del svar från  "Abammon" sågar "Porfyrios" rejält för dennes många missförstånd under frågefasen. Som sista citat ett exempel (s 60) på Iamblikos tillrättavisningar av vad som bör ha varit Porfyrios missförstånd av den senantika visheten (egyptisk eller nyplatonisk):

Detta är inte för den ofokuserade läsaren! Var de lärda i senantiken smartare än dagens människor? Har fullt sjå med att läsa om många stycken flera gånger och då inte bara för att den engelska översättningen på 1800-talet innehåller många ord som utgått. "Passive" betyder t.ex. inte passiv som på svenskan utan den moderna engelskans "impassive", upphöjd och okänslig för den låga och skadliga passionen. 

Jämför dagens hinduiska astrologi och de fyra passionerade tecknen, Väduren, Krabban, Vågen och Stenbocken, eller Solen/hjärtat som passionens (och vredens) säte. Missa inte den axel som verkligen gäller: den "impassiva"(passionsfria) eller helt rationella Saturnus i Vattenbäraren och i opposition med Solen i vilddjuret Lejonet. Det finns mycket gammal filosofi och kosmologi numera dold i astrologin och man kan bara beklaga s.k. skeptiker och vetenskapsdårar för att de avslöjar sin låga kunskapsnivå genom utfall mot allsköns ämnen från en äldre tid. 

Den moderna människans återkommande problem är inte ens fatta att man inte kan jämföra en tidsålders världsbild med en annan - de framställer sig därmed som rena idioter. Bloggaren gjorde själv det misstaget under flera års försök att locka fram statistisk signifikans med kvantitativa tester fast "kvantitativ metod" inte ens existerade i senantikens värld. Jag tilltalade astrologin med fel språk! Anakronistiska perspektiv är nästan det dummaste misstaget man kan göra.

Ingen av böckerna om indisk astrologi jag läst förklarar varför Solen anses "grym" fastän också symbol för atman/själen. Men här, i en senantik text från västerlandet kommer svaret! Solens "passion" är boven eftersom den astrologiskt representerar en förkroppsligad, levande människa.. 

Indierna anser inte att själen är ond, bara "grym" med vilket menas att själar tillhör den högre skapelseordningen (men lägre än daimoner, heroer och gudar) och därmed inte lyder under ont och gott" såsom de fallna jordvarelserna som tenderar att leva i förvillelse och delar allt i motsatser ("contraries"). Se den hopplöst låga nivå mediernas politiska kommentariat befinner sig på. Ont och gott finns, men den politiska metoden att börja med att välja sida och skriva utifrån subjektiv preferens är oförmögen att reda ut något.

****

Här är, till att börja med, Porfyrios brev till egyptiern Anebo inklusive Iamblikos replik (som den fiktiva Abammon):

https://www.tertullian.org/fathers/porphyry_anebo_02_text.htm

För den dristige finns Iamblikos fullständiga text som pdf på nätet, i en version med fotade gulnade boksidor och i en välgjord, OCR-skannad version. Inläggets skärmdumpar är från den tillsnyggade pdf:en och bokens ~300 sidor är faktiskt bara hälften eftersom formatet är så litet.

Den duala själen (300-talets psykologi)

Bloggaren har nått slutet av omläsningen av nyplatonikern Iamblikos (300-talet) udda lära om att människan har två själar. Eller så har den presenterats i några tidigare inlägg. I själva verket är läran mer komplex . Boken införskaffades och lästes 2018 kan jag inte ha fattat mycket då. En del ämnen har nivåer som kräver rätt ordningsföljd och inte som vansinnesverktyget INTERNET som verkligen kan röra till det i huvudet. Att snabbläsa forskningslitteratur som en kioskdeckare är också ett säkert tecken på omognad ...

Det riskabla arbetet att stressläsa ett försummat kunskapsfält påbörjades 2008 med renommerade klassicisten Richard Wallis och hans tajt formulerade "Neoplatonism" (1972) - inte ett överflödigt ord eller upprepning (vilket verkligen är till nytta om ämnet är nytt, svårt eller smalt). 

Det krävdes tre omläsningar under de närmaste åren för att hjälpligt fatta nyplatonismens tidiga århundraden med start i Plotinos, godtyckligt utnämnd till "grundaren". Hans samlade verk fick stå olästa eftersom det var lönlöst att kasta sig in i dem. Men plöjda fortsätter de femton år senare att bli allt mer begripliga i modern referensöversättning (Armstrong). Likväl förklaras Armstrong arbete ytterligare av forskarparet Finamore/Dillon vars ärende egentligen är Iamblikos.

I ett appendix tar F/D upp en okänd tänkare kallad Pseudo-Simplicius. Från denne har överlevt textstycken av mer komplex natur än Iamblikos egna och rättframma beskrivningar, men vilka forskarduon godtar som rena referat av annars förlorade tankar från Iamblikos. 

Hans lära om själen/psyket visar sig här och där vara mer avancerade och genomtänkta av vår bisarra tid där vi återgått till ett liv i barnens sandlåda, upptagna av materiella leksaker och i övrigt väldigt trubbiga instrument. Men 300-talet var ännu en tid då människan uppfattades som integrerad i ett levande och intelligent kosmos vilket bara var en liten del av den fulla verkligheten. Det intressant är hur avancerade tankegångarna var i en tid där förståndet inte var helt avtrubbat av materiell konsumtion. Expressens egen livsåskådningsspecialist Halldorff skrev nyss mer om textens betydelse för en äldre och bättre upplaga av den mänskliga arten, en som ännu stod närmare senantikens "hedniska" intellekt:

https://www.expressen.se/kultur/ide/de-fattar-inte-hur-de--ska-fa-oss-att-lasa/

Forskarparet F/D:s korta sammanfattning  här nedan gör Iamblikos original begripligt - det är svår grekiska även efter översättning till modern engelska. Bloggaren kan bara läsa stava sig genom de grekiska grekiska orden och grunnar på språkets böjningsformer som ett halvt nöje i sig. Såg f.ö. att "text" på grekiska är LEXIS - så nära kulturerna är vi låneorden. 

Annat från kommenterarna: det som idag är ett normalt liv absorberat i materiella angelägenheter ansågs förr vara ett urspårat liv, ett "extremt liv", ett liv som förlorat kontakten med människans medfödda intelligens. Extremt liv är TON AKRON ZOON. (Man kanske ska påminna sig att filosofer hade det gott ställt, de var knappast slavar utan hade tid att ägna ordet reflektion - likt de medeltida munkar Halldorf skriver om.)

Lika intressant är den moderna psykologins "projektion". Säger passande Joaquin Phoenix i en nylig intervju i DN:

För mig handlar ”Joker. Folie à deux” främst om den inre och yttre kampen mellan Arthur Fleck och Jokern. Filmen kretsar kring idén om vilka bilder vi egentligen projicerar av oss själva. Grundidén handlar ju om en borderline-figur som är splittrad i två olika personligheter.  [Hur kan en grundidé "handla om" - dåligt förmedlat av DN.] Så därför måste också min rolltolkning hela tiden skifta mellan dessa sidor för att spegla vad karaktären går igenom.

F/D förankrar termen i en tid då människor ännu tänkte sig att universum innehåller kreativa agenter lite varstans::

HE PROBOLE var en teknisk term i nyplatonismen. Själen projicerar olika liv under sitt nedstigande från den Intelligibla världen till den sinnliga. [Intelligibel =  konstituerad av rent medvetande, varav begreppet "filosofisk idealism", som platonism, läran att det är medvetande och inte materia var allt börjar].

Hos Pseudo-Simplicius är dessa skilda liv desamma som själens lägre aspekter [ofta sammanslagna som den irrationella själen] och därför snarlika det Iamblikos kallar "inklinationen mot det externa" [den overkliga lägre materiella sinnevärlden där folkmassorna liknöjt konsumerar de fenomen sinnena registrerar - Joker-filmer t.ex.].

Iamblikos i P-S referat kallar det också själens procession ["vägen ned"] till dess uppdelning i delar. Själen blir under dess nedstigande allt mer "partisk" och utvecklar skilda slags liv (det nutritiva, det sinnliga, föreställningen, och så vidare.)

Jag skulle gärna kladda lite mer i citatet och föreslå att "projektioner" djupast är de OLIKA TIDIGARE LIV själen uppfattar på ett lägre psykiskt plan men innan den ultimata och tidlösa identiteten uppenbaras: vi är allt och inget av den här skiten!

Astrologin kastar via gåtor ljus över hur en enskild själ född till Jorden har "förpackats" under vägen ned, men bara under förutsättning att födelsetiden är känd. I övriga fall är det hela Världssjälens eget tillfälliga tillstånd som beskrivs...

******

Iamblikos om själen som ett snitt mellan det högsta och det lägsta. Jag översätter den okände författaren i översättning eftersom detta är abstrakt på hög nivå och väljer forskarnas förklarande parafras, som även den kräver uppmärksamhet.

Människosjälen är ett snitt i starkast tänkbara bemärkelse. Den är varken helt Intelligibel eller fullt ut en alstrad entitet. Den befinner sig inom sina två extremlägen och dock omfattar den på något sätt båda extremiteterna såsom sin egenskap. Den är både delad och odelad, genererad och ogenerad, permanent och föränderlig. Själens ESSENS är sålunda dubbel, precis som dess gärningar är. Faktum är, själens akter vilka är variabla och konträra till varandra vid olika tidpunkter leder oss till själens sanna natur och essens.

När själen är involverad i den Intelligibla Domänen är den just sådan, intelligibel [förenklat: ett andeväsen], men inte permanent (för den är inte Intellektet!). Själen kan inte alltid agera på den Intelligibla nivån men kommer att sjunka ner till den lägre ordningens tankesätt och sensationsbundna sätt - och alla andra aktiviteter knutna till den förkroppsligade själen. När i detta senare stadie, tar själen essentiellt på sig denna roll. Själen har därför två essenser, och agerar ut var och en vid skilda tidpunkter men håller båda naturerna inom sig permanent. (s. 255)

*****

Någon kan ha noterat hur filosofin tagit allt mer plats på en blogg från början tänkt att undersöka den indiska astrologitraditionens trovärdighet. Framför allt har Finamore/Dillons kommentar till Iamblikos "De Anima" fått åtskilliga inlägg på sistone medan den judiska mellanplatonisten Filon från Alexandria (f.n. 7 taggar) inte alls gav samma tändning tidigare i år. Att läsa delar av Gamla testamentet som en platoniskt grundad allegori var visserligen intressant men jagar man glömda nycklar till astrologin verkar behållningen mager. Ok, bara 200 sidor lästa, 1800 sidor kvar av de samlade verken. Ser ut att finns spänning längre fram.

Iamblikos lära om den duala själen förklarar perfekt varför hinduisk astrologi knutit Tvillingarnas tecken till filosofi med den trötta förklaringen att opposita tecken speglar varandra, så att Tvillingarna skulle vara en svagare och sämre version av filosofins eget tecken Skytten. Till och med det ofta löjliga västerländska new age visar sig ha bevarat det gamla Väst bättre, för är det inte Tvillingarna som då och då (aldrig med källangivelser) söker förklara att de tvillingarna pekar på att människan har en högre och en lägre själslig aspekt.

Kort sagt Platons modell med den tvådelade själen (inte hans andra modell som postulerar tre nivåer). Iamblikos pratar ner andra filosofers modeller som undermåliga eller rent falska (Demokritos : vi är bara atomer - vilket nys!), men i denna centrala fråga tycks han ha rätt. Han är verkligen en senantik platoniker som går tillbaka till rötterna och urskiljer Platons duala själ men med större skärpa än t.ex. 200-talstänknaren Plotinos som jag läst tillräckligt mycket nu för att finna den senare hundra år senare Iamblikos mer genomtänkt. Iamblikos tycks ha återanvänt Aristotelels enteleki-begrepp på ett banbrytande sätt. Han tycks ha valt att blunda för Platons elevs avfälligheten och hittar i sin lära om själens två essenser som ett sätt att harmoniera Aristoteles med sin läromästare! Uppfriskande och vitalt!

Varför överlevde Plotinos medan det mesta av Iamblikos försvann? En tanke är att kristendomen anlände och gillade Plotinos. Inte minst Sankt Augustus hade studerat nyplatonismen och lånade friskt. Iamblikos gav människan mer frihet att frälsa sig själv och det kan inte ha fallit i god jord eftersom kristendomen hade en produkt att sälja: "Jesus dog för våra synder",

*****

En pågående repris av något så udda som en tv-serie om Sherlock Holmes i USA och placerad i nutid är ett dag-tv-måste för tillfället. De psykologiska interaktionerna mellan karaktärerna är ofta mästerliga och inte minst lyfter serien än mer är en nyskriven och fascinerande karaktär dyker upp i säsong 4: Sherlocks precis lika skarpa och bitska äldre far (båda brittiska karaktärsskådespelare med klass och Sherlocks gestaltare precis som jag som liten föreställde mig den excentriske detektiven). (Conan Doyles skapelse så viktig att författaren dyker upp innan bloggen nått sitt andra år.)

Det slog mig idag att det finns en astrologisk parallell från min upptäckt av en inbunden Sherlock-bok om jag upptäckte i familjehemmets bokhylla runt nio. Den hade tillhört min far och jag såg den i precis rätt ålder för att kunna uppskatta en "intellektuell hjälte". Tiderna var gynnsamma, läste under några pojkår alla historier - tursamt kom en hel serie Sherlock Holmes på svenska för första gången).

Detektiven måst ha haft varenda stjärntecken i sin beundrarkrets, men hur den här successionen från författare, via en svensk läsare på 1940-talet och till hans son påminner om Tvillingarnas tecken båda i dessa prosaiska typ som en kommunikatör i allmänhet och den filosofiska astrologins djupare mening. 

Conan Doyle blev med åren alltmer involverad i det övernaturliga och spiritistiska och det stormade rejält mellan honom och magikern Houdini som inte kunde vrida sitt medvetande bortom den skepticism som förstörde England vid denna tid när den moderna materialismen slog rot.

Doyle föddes exakt när filosofins och religionens (andlighetens) egen karaka Jupiter steg i öster och det är Jupiters starkaste världsliga position (ateistlandet Sverige har hittat ett nytt objekt att ogilla - teokratin Iran - som typiskt har Jupiter i öster - Gud-i-Världen eller det Högsta Godas platoniska form som inomkosmisk princip och astrologisk signifikator).

Visserligen anser indierna att Jupiter inte hör hemma i Tvillingarna, att den därför t.o.m. klassas som "verksam illgörare". Men här krävs avvägning eftersom placeringen onekligen är remarkabel. Se bara vilken berömd karaktär Doyle skapade. Tvillingarna är ett intellektuella Merkurius-tecken och Jupiter gör intellektet superboostat. Jupiters högre än merkuriska medvetande bemäktigar sig ett "simpelt" merkuriustecken och ger en osedvanlig tankevidd. Problemet kan blir en viss ytlighet, att spänna över för mycket men för tunt. Där har har Jupiters sanna natur kidnappats av ordinär "sekventiell logik" (Merkurius), Alla med tillräcklig minneskapacitet kan bli en fusk-guru eller storbedragare!

Platon föreslog att ordet daimon borde utgå och att hans "rationella själ" var vad de gamla tänkarna egentligen talat om. Daimonen är en virtuell punkt i det hellenistiska väst men kan motta aspekter från planeterna. Här är Conan Doyles geni uppenbart när den kroppsliga Tvillingascendenten bär tursamhetens Jupiter som ganska starkt aspekterar författarens högre intellektuella själ. 

Dessutom ligger Daimonen i ett hur där hinduerna har en besläktad tanke om: 5e sektorn är kreativitetens eller själen i en skapande variant - speciellt som Doyle här drar åt blå Luft som Daimonen trivs i. Det är också sektorn för god karma som själen fört med sig från tidigare liv.

För att driva hem vilken enastående författare detta var, mixar Eld och Luft här. I det naturligt intellektuella 11e huset brinner Eld och Venus och Merkurius bringar något speciellt till både ascendenten och det 5e huset som ser favoriserat ut på ett högre kreativt plan. (Doyles Måne i JORD i 8e dödshuset ses i dödsfallen i hans familj vilket var det som mot det spirituella. De tidiga Sherlock-berättelserna innehöll inget paranormalt.)

Bloggaren hade viljekamper med sin far i yngre år men försonades lyckosamt när hans far blivit gammal. Fadern borde ha blivit konstfotograf men band upp sig till familjefadersrollen för tidigt. Ett oinfriat konstnärslöfte syns direkt av horoskopet (med känt födelsetid vilket inte alla barn förunnades i ett Sverige som även på 1930-talet saknade filosofi även om nationalkartan från 1974 är något i särklass.)

Det förvånar inte att dubbelvolymen "De Fyras Tecken/Baskervilles hund" hamnade hos honom som liten. Astrologin visar vilka som hör ihop! Eller?

Kommer den här mannen att med hustru till sitt
5e barnhus locka ner en EXTREMT SATURNISK själ?
Saturnus/Månen exakt 6-till-6 är ett omen i sig. I astrologin
SKA tydliga sammanträffanden ses som omen...

Faderns stora intressen var natur och foto och jag är inte säker på att han någonsin läste Sherlock-boken (såg orörd ut). Han hade problem i skolan och kollade genom livet nästan avundsjukt n skolkamrat (någon årgång äldre) och hur hennes karriär förde henne till en stol i Svenska Akademin. 

Men Luft-elementet har styrkor här, inte minst ger Tvillingascendenten ett mycket starkt 9e filosofihus med dess tillfälliga härskare Saturnus på plats. Det är troligen Merkurius i 12e huset som drar ner studieambitionen. Intressant nog var han helt likgiltig för hembygdens kristendom men visade intresse för andra kulturers "högsta goda" under sina många tjänsteresor. 

Särskilt det 5e kreativitetshuset är en intressant mix av Luft och Vatten - husägaren Venus i Fiskarna är stark och han vann fototävlingar som ung vilket tog honom till ett tidigt jobb på Hasselblads i Stockholm. Jag har mött många mixar av Våg/Fisk som varit rätt klena läsare (även kvinnor, det läsande släktet) men väldigt konstnärliga eller "mångbegåvade". Joni Mitchell är ju geniförklarad men en Luft-Sol (Vågen) med samma Vatten-Måne (Fiskarna) stämmer väl med hennes röriga hippieliv i Kalifornien.

Vem vet om inte Ödet placerade Sherlock-boken hos fadern i förberedelse för första barnet att upptäcka? Bokläsning av bildande och inte underhållande slag har varit den stora behållningen i detta liv och det går starkare band tillbaka till Doyle än till fadern. Inte minst betoningen på Eld/Luft påminner om bloggens fixering till platonismen och astrologins doktrin om den högre och lägre världen. (Eld/Luft kan bli distinkt supralunär i uttrycket om man har tur eller vett att hålla svensk socialisering borta!)

Iakttagelsen är standard för astrologer, men faderns lunära åtrå står till Vågen (gifte sig för tidigt och lämnade en konstnärlig bana outforskad). Typiskt att förstfödda barnets Sol (symbol för barn) tittar fram i Vågen medan ett mer subtilt band till fadern (via tidigare liv) ses i att hans 9e-härskare är samma Saturnus (via delad "biologisk Tvillingascendent"). 

Saturnus är även i den förstfödde sonens karta belägen i ett av de starka husen (trigona/triangulära och kendra/hörnen spelar större roll. I bloggarens fall står Saturnus i sitt starkaste hörn och äger samtidigt 9e trikonahuset för livets viktiga frågor. 

Det är eventuellt en genant detalj, men den har redan nämnts så varför inte reprisera. Som släktens första barn fick han en enda gång i vuxen ålder vetat att en överengagerad och ogift släkting på faderns sida engagerat sin lokala kyrkogrupp i "förbön" för att locka ner en god själ (vilket förfaller mig enda poängen med tilltaget). Resultatet var bloggaren, helt utan meriter i detta liv. Är bön utan kraft eller var det bara att landet var så gudlöst att det inget fanns här att göra? 

Under åren med den sideriska zodiaken har allsköns halvglömda horoskop granskats och det är onekligen tydligt hur den förstfödde är omgiven av välvilja från den "sekundära Krabb-modern". Tvillingarna och böcker igen - kvinnan vräkte barnlitteratur över pojken och stimulerade hans ascendenthärskare Merkurius... Kan det ha varit hon som tjugo år tidigare ställt in Sherlock-boken hos min far, hennes storasysters förstfödde?

Venus och stora välgöraren Jupiter bjuder en själ till jorden.
(Månen i Vågen är av något skäl ett stående inslag på fars sida.)

 

Skriver på 15e året ännu på bloggen trots att den bittra sanningen om Sveriges döda 9e filosofihus abrupt gick upp för mig för några år sedan. (Ibland kommer insikter som aha-upplevelser.) Sideriska har inget publikunderlag i sitt hemland (men vem blir profet i sin hemstad?) men drivkraften är att bloggen skrivs för nästa återfödelse. Både tankar och gärningar alstrar karma för framtiden och även om astrologin inte finns på Jorden då är det inte ämnets yta själen bevarar utan djupare strukturer. Platons "rationella själ" upplever inte som sinnesbundna varelser.

 

PS. Inlägget tidsinställt för en Venus i härskarläge i Vågen EXAKT vid Stockholms östra horisont 10.05. Tiden själv förefaller uppmuntra till detta fusk eftersom Venus hos filosofen Plotinos i Vågen är den himmelska Venus, dvs en symbol för själens högre del. Plotinos skiljer inte denna Afrodite från den jordiska (Venus i Jord-Oxen) - det är underförstått att den himmelska Afrodite inget har med den ringa Naturen att göra. Har den moderna läsaren fattat kopplingen mellan platonismens högre och lägre värld kan man följa resonemanget. 

Själen (som engelskan korrekt urskiljer genom att ha bevarat bruket av stort S för "proper nouns") är den tredje Emanationen från sin början i Den Ena (Det första). Denna Själ är större än Världssjälen där zodiaken finns och den avbildliga Venus med sin anknytning till en annan bild, Vågskålarna (lite "ryska gummor, den ena i den andra, i denna kosmologi). I vårt bildfyllda universum råder total Rättvisa men vem vet vad mer som försiggår i själen Venus bakom planeten Venus är okänt. Kanske i princip enbart ett evigt bad i ett hav av "bliss", välmående?

I Vågen anses Saturnus, "upphöjd". Fristående från astrologiska kombinationer är båda essentiellt av Luft vilket inte är men leder tankarna går till det till Själen överordnade gudomliga Intellektet... Det immateriella Nous befinner sig bortom universum och bortom den "fina luft" som en svensk översättning av "Bhagavad Gita" kallat Etern, det femte elementet. Det astrologiska Vågens tecken och dess "upphöjda" Saturnus tycks illustrera en hemlig direkt kanal till det högsta möjliga medvetande en människosjäl är skapad att potentiellt kunna aktualisera. 

Utfransning. Att tro Saturnus MÅSTE stå i Vågen är förstås en primitiv bokstavstro i astrologin, men dessa käpphästar är till nytta för känslan för "filosofisk astrologi" - Väst spårade ur när man började ta teserna alltför bokstavligt och slutade fundera kring dem. Där tycks hinduismen vara ett steg före som till synes har många namn som helst på allt. Varför gång man lyckas bilda en cirkel och ett meningsfullt sammanhang njuter själen av ytterligare en smula förståelse - jämför kvaliteten Sattva guna som finns som guldkorn i allt. Solen, Månen och Jupiter är sattviska så ingen själ ankommer lottlös, men de flesta bedövas av världens bling. De tre kvaliteterna i astrologin visar taveldukens fiber för det livsöde själen förvärvat sig på detta varv, men t.o.m. denna djupa grund kan vara komprometterad enligt hinduernas långt gångna sätt att analysera allt i ett personhoroskop.

Det mest gåtfulla i bloggarens nuvarande okunskap är att Saturnus bortom nybörjarkunskapen att den är en "stor illgörare" (eftersom alla under Gränsen måste dö under fader Tid) i själva verket leder tankarna till det gudomliga Intellektet. Det bästa av allt, som är att i evigheten kunde leva det perfekt intellektuella liv och djupna alltmer i förståelse, dvs raka motsatsen till Tamas ignorans. Ändå tillhör Saturnus okunskapens kvalitet.

Förklaringen är väl att inga astrologiska begrepp betyder något i den högre verkligheten. Saturnus som sjunde himlakretsen eller Gränsen för vårt kosmos (i antiken) betyder bara att här börjar Ignoransen för oss som ännu inte nått perfekt medvetande och bara kan resonera från en lägre horisont. Äldre kulturer var inte främmande för att VISSA själar hade sett bortom "the cloud of unkowing" och kunde sänkta sig som avatarer nedåt och uppenbara ting för de djupast fallna själarna, fångarna i Platons grotta om man vidgar liknelsen och menar att hela Venus/Afrodite-själen är en kosmisk grotta och inte bara dess lägsta nivåer/Naturen. Har sett Platons grottliknelse användas på båda sätten i platonismen.

De flesta platoniska filosofer förefaller negativt inställda till tanken att en människosjäl permanent kunde byta essens/natur - jämför hinduismen där också samma gåta dryftades. Är det alls möjligt att lämna kretsloppet (Naturens lilla kretslopp eller de renare själarnas kosmiska färder som "frisjälar" - kalla dem själar utan fast hem eftersom de redan hittat hem). Alternativt att som buddist nå ett permanent nirvana och sluta existera? Eller är vi dömda att som fallna själar förneka Gud bara för att till sist kapitulera, växa upp och bli "Brahman med form" - Världssjälen (som hinduernas säger)?

Med hjälp av filosofin öppnar astrologin för spekulation (en låg grad av verklighetsförankring) som inte står modern science fiction maskerad som vetenskap efter (maskhål, hyperrymd och allt det andra - vår tids oansvariga dagdrömmeri).

Den renade själen lyser med oblandad eld

Västerlandets första sideriska astrolog Cyril Fagan tänkte nog för djupt när han i läran om planeternas "upphöjelse" såg ett svunnet årtal av betydelse för babylonierna. (Se någon av de få Fagan-länkarna https://siderisk.blogspot.com/search/label/Cyril%20Fagan)

I den senantika grekiska filosofin (typiskt av platonisk typ) skymtar det ofta av astrologiska antydningar men ofta i fragmentarisk form. Väst har verkligen förstört sin gamla vishetstradition. Platon var luddig i sina kosmologiska stunder och senaste platonister försökte tajta till resonemanget. Portalfiguren kände tydligt till läror (från österlandet?) men som han, en historieberättare, aldrig i detalj satte på pränt. 

Astrologin togs över av spågubbar och att kristendomen attackerade astrologin (med varierande intensitet) hjälpe inte heller läran. När dagens vetenskapsentusiaster uttalar sig överlägset och arrogant om ämnet (som om ämneskunskap var någon tävling mellan olika grenar i VM) visar de sig sakna allt som gör en bra vetenskapare som idealt förstår att man inte kan tänka anakronistiskt om man vill komma någonstans. I själva verket tvingas astrologin (som del av idéhistorien) verka bland dem som inte vet hur komplex läran var innan deras förfäder förstörde sitt fadersarv och vek av mot bomber och AI...

Men det fanns några hundra år då filosoferna hann utveckla en avancerad världsbild och flera teorier i konflikt med varandra. Den grekiska mentaliteten var verkligen nyfiken och spekulativ. De tidiga naturfilosoferna känns väldig banala idag, men redan med Platon har tankeprocessen kommit långt. Världsskaparen (Demiurgen) "sådde" själarna på olika platser i universum och gav den individuella själen deras ödesbestämda rangordning. Själarna var inte jämlika ens innan de "föll" till deras pinsamma belägenhet nere i Naturens Kretslopp! Vissa teoretiker tycks redan för tvåtusen år sedan ha varit inne på tankar om tidlös, omedelbara resor  i kosmos - alltså dagens "maskhål" och andra moderna myter eller föreställningar som passerar som spekulativ vetenskap. 

Trots att anblicken av världsrymden tidigt lärt människan att de hamnat fel här i Naturen lärde dock platonisk filosofi lärde (och dess glömda föregångare - den "dehydrerade själen är den bästa", Herakleitos 500-t fvt) att individuell ansträngning kunde rädda själen över långa tidsrymder eller betydligt snabbare för den som ägnade filosofi stort intresse. 

Det fanns t.o.m. tankar att den själ som börjat få disciplin på sig själv och lyckades pricka in tre filosofiska liv på rad fick en gräddfil till tusentals "bonus-år" då den var immun mot kretsloppet på Jorden och därför kunde göra inhämta högre kunskap i bättre världar vilket inte någon kunde missa när en så ren själ till slut ändå återföddes till Jorden. Platons själscykler om 10.000 år som man kan slippa några varv av, kan vara en enkel tanke härledd ur Pythagoras DEKAD, Platon fick mycket från pytagoréerna.

Man kan le åt antikens många overifierbara påståenden, men det är ett faktum att mänsklighetens mest kreativa period sammanföll med astrologins systematisering. Intellektet kom till människan (tänk Merkurius/Hermes) och märkligt "fria" religionsstiftare framträdde även om deras verkliga budskap snart nog drogs ned för att maktsökare alltid söker enklaste formuleringen för att locka maximalt många anhängare. Paradoxalt nog dissas intellektet av filosoferna trots att de själva uppenbarligen spekulerar. Det logiska intellektet (LOGISMOS) förefaller ha satt avtryck i astrologin som Merkurius "upphöjd" i Jungfrun men filosoferna  tycks ha missat sin egen hybris. 

Det fanns platonister som menade att denna intellektuella nivå bara var förbrukningsmaterial till hjälp för (eller del av) den praktiskt orienterade irrationella själen, (Irrationalitet på den tiden innefattade förmågor som anses rationella den moderna kulturen kan tänka sig, en följd av mänskligheten är på ett sluttande plan. Den verkliga, rationella själen var snarare besläktad med det det gudomliga Intellektet som ligger utanför universum.

Många böcker skrevs i antiken och senantiken som alla hette "Om Själen" (De Anima). 300-talsplatonisten Iamblikos skrev också en. I avrundningen till de forskarkommentarer Finamore/Dillon försett de överlevande textfragmenten med fick jag slutligen syn på en god kandidat till läran om planeternas "upphöjelse" i ett eller annat tecken som Cyril Fagan som en överintellektuell skapade en fabulös teori om. 

Om "upphöjelser" (och motsatsen "fall") ser man sällan västastrologin säga annat än att "Solen upphöjd i Väduren" indikerar en "extra bra" placering. Inte en skugga av argument har överlevt och var och en får rationalisera bäst han/hon kan. 

(Mitt förslag är att "upphöjelsen" i Väduren förklaras av Solens "fall" i Vågen. Det mest kooperativa tecknet balanseras ut av den Sol som är som mest upptagen av sitt ego och tillförsikten att "ensam är stark". Alla teckenpar tycks ha tydliga komplementära mot-berättelser och själv Sol-Våg var det befriande att inse att "Solens fall" på vissa sätt låter underförstå en mer komplex process än den Vädurs-bagge som bara rusar på och lär sig via erfarenhet. (Tanken här att Våg-Solen söker förutse processen genom "avvägning" eller analys av flera faktorer än enbart kopplingen till ego-impulsen.)

Väduren är tveklöst knuten till "Mars", en krigare och ev. kanonmat om energiutlevelse är allt den kan. En vän dominerad av Mars älskar att snickra och klättra i dessa bergsliknande klätterväggar som jag alltid trott var för småbarn. Hän närmar sig de sextio och Mars-Väduren i attack med den kroppsliga Våg-ascendenten tycks innebära att han varit trollbunden av sin egen kropp och dess manövrerbarhet ett helt liv. Vem vet vilka tidigare liv som binder upp en själ så totalt i något som många ser som ett grundläggande kapitel på den fysiologiska nivån?) Här kan man diskutera om inte Mars-i-härskarläge-i-väster är horoskopets totalhärskare (se ledar-gud längre ner). Vågascendentens Venus kommer inte i närheten av samma prominens.

Tillåt mig saxa några meningar ur F/D:s kommentardel till Iamblikos De Anima som väl INGEN i Sverige läst i modern tid. Den 290-sidiga forskartexten (av vilka originaltexten bara är några tiotal sidor) finns för facila 500 kr, men bildning är inte avslutat med en bok. Privatspanaren behöver hundratalet titlar. Som mästaren Jesus sade: Människan (till skillnad från djurkomponenten i oss) lever inte av vatten och bröd enbart. Det är inte konstigt att Sverige, ett land utan filosofi (enligt dess 9e horoskophus) i tidernas slut föder fram kriminella mördarbarn som något äldre gangsters sätter att göra skitjobben. Sveriges sekulära frihet övergick till djungelns mardröm utan att invånarna hade någon koll på utvecklingen.

Iamblikos var enig med Platon, Världsskaparen "sådde" själar över hela universum och de "såddes in i" de mer gudomliga klasserna väsen: vårt kosmos synliga/planetära gudar (Platon kallade dem "de unga gudarna" men också sublunära gudar av lägre dignitet. Gudarma följs av flera klasser höga väsen, änglar, daimoner och heroer (de senare var en gång var människosjälar men har adlats).

Alla människosjälar (förutom de helt rena) genomgår efter döden Domen, Straffet och Reningen och först efter "utgången" från det jordiska kan den nu betydligt friskare själen börja sitt uppstigande.

När den judiska historikern Josefos skriver om sitt folk för en romersk läsekrets ägnar han sekten essséerna stort intresse (bästa PR-materialet). Gruppen levde kommunistiskt och hade utrotat fattigdom inom sina egna led och om de yttersta tingen dyker evidens upp att mänskligheten alltid haft och känt till nära döden-upplevelser:

De tror fullt och fast på att kroppen och dess substanser är förgängliga men att själarna är odödliga - fortsätter för evigt framträda ur den mest subtila etern och omsluts av sina [grovt fysiska] kroppar mot vilka de attraheras genom naturliga böjelser - som inhägnade av häckar - och att när de befrias från kroppens bojor fröjdar de sig som befriades från lång träldom och rör sig uppåt. I linje med grekernas åsikter säger de att goda själar väntar ett liv bortom oceanen ... medan onda själar tilldelas ett mörkt och kylslaget hörn, fylld av oupphörliga pinor [en oupphörlig mardröm - psyket är nu naket] och luttras. Det tycks vara i linje med samma tankar som grekerna tilldelade sina modiga män - som de kallade heroer och halvgudar - de välsignades öar medan den ondas själar de ogudaktiga regioner i Hades.

/Christian Ginsburg - The Essenes/The Kabbalah - Two Essays (från 1800-talet samlade till en bok 1955).

Josefos tillskriver syndarnas eviga själar esséiska helvetesläror om eviga straff vilket påminner om att grekerna hade en mer utarbetad lära om tidsbestämda straff innan själen återigen återvänder in i Kretsloppet. Men esséerna var hemlighetsfulla och Josefos bara novis en kort tid i ungdomen. Det är tveksamt om han alls kände till gruppens inre läror. Inte ens fyndet av Dödahavsrullarna har avslöjat deras esoteriska läror förutom att de tillbad änglar och praktiserade astrologi...

***** 

Här är något intressant ur rekonstruktionen av syriske platonisten Iamblikos själslära: han lärde inte att själens gradvis dumpar de planetära tillskott den i människoblivandet dragit på sig, han såg att det eteriska själshöljet (jfr Josefos) permanent förblev i universum TILLS själen åter behövde det vid en kommande återfödelse till Jorden. F/D går inte in på detaljerna för de verkar inte ha lyckats rekonstruera mer av de överlevande textfragmenten. Men ingen kan missa att detta är ett sätt att beskriva hinduismens "kosmiska minneskrönika" som också sägs bestå av det Femte Elementet. Alla med rätt medvetandenivå (förvärvad i tidigare liv eller i detta) kan framkalla bilder från Eter- eller akasha-krönikan.

Andra platonska filosofer hade istället åsikten att bara människans rationella själ är evig och allt som tillhör den djuriska sinnesdrivna kroppen går upp i rök. Ju mer materialist och sinnesnjutare, ju mindre blir det kvar efter döden! De som kommit långt med sin rationella själ - t.ex. genom filosofistudier - får rika liv på andra sidan. Så en simpel hedonist bör skynda på och frossa nu. Detta är allt de får. De lämnar allt jobb till någon annan nysådd själ. 

(Tips: se horoskopets hus 9. Om illa tilltygat en som detta liv går denna riskabla väg att helt förlora kontakten med mänsklig och kosmisk anständighet. Ämnet är känsligt och kräver djupa analyser av alla faktorer i horoskopet.)

Iamblikos var inte ensam om tanken (från Platon) att själarna först sås eller skapas i den "mylla" som kan kallas själens "ledar-gud" och helt enkelt verkar vara astrologins lära om den planet som är horoskopets ledande faktor. (Här måste man tänka sig att själen som är en mixtur av rationell och irrationell betraktas som att den "sås" på nytt av Världsskaparen inför varje nytt varv. Grekerna var mycket väl förtrogna med sjålavandring och spekulerade kring lagarna för denna, de använde ordet "gärningar" istället för hinduernas "karma" - en perfekt översättning syns det mig.

När grekerna var ett minne och även den hellenistiska blandkulturen lämnat över till romarriket användes romarnas agrara Saturnus - här som både såningsman och skördare. Det är därför som västerlänningar ibland kastar in att Saturnus står för karma. Det som "sås" i det jordiska är helt enkelt en helt ny själ eftersom begreppet inkluderar både den höga andliga daimon eller rationella själ som är vår eviga komponent, men sedan också de lägre väsensled som klassas som den irrationella själen. Alla själar döms och renas eftersom smuts vägras inträde till högre nivåer men alla själar återvänder till den "ledar-gud" den följde före sitt föregående jordeliv.

I så måtto är själavandring ingen tröst för någon eftersom en på miljonen fullbordar arbetet på sin rationella själ och övriga återföds utan en aning att de varit här förr. Grekerna var tydligen ändå medvetna (som hinduerna) om att gammal karma arbetas in den det totala nya psyko-somatiska väsen som "sås" eller skapas på nytt varje varv som fånge i Kretsloppet. 

Eller: en människa har flera jag-identiteter men som sekulär eller ateist har hon frivilligt klippt med sina högsta nivåer och blir faktiskt en rätt ointressant varelse. Det högsta Jaget finns dock med i alla liv (som tyst vittne - se även misstänkt snarlika Paramatman) och kommer en dag åter att bli den rättmätiga jag-kärnan (därav förvirringen om "ego" ska användas nedsättande eller som Carl Jung som uppenbarligen sade "Jaget" men även "Självet" och då i syftade på det vis ska bli).

Under säkert ett halvt årtusende av vital grekisk filosofi var frågan om själens TAXIS het. Kan människosjälar höja/rena sig permanent bli gudar och inte bara temporärt renas genom vit magi (ritualer)? Tanken på en  överlägsen klass, heroerna, visar att det ansågs möjligt, även om mordiska härskare som förklaras både heroer och gudar efter uppstigande visar att korruptionens och den politiska lögnen levde då som nu.

Om en själ "sås" för ett liv i taget finns också problemet med de olika Ordningar (taxonomier) själarna föddes till och att de synbarligen återvända till samma ledar-gud de en gång såddes i när de dött som människan. Det låter som att själen är bunden till en ledar-gud (ascendenthärskare) för åtminstone ett stort varv i kosmos. Men notera att själen har renats innan de släpps in i ledar-gudens entourage. Ska den högsta rationella själen byta själsgrupp är det enligt mekanismer forskarna F/D inte lurat ut genom deras observanta rekonstruktion av ibland väldigt trasiga dokument.

Hur permanent en själs position i den kosmiska strukturen är, besvaras inte i denna "Om Själen". Men ibland tycker man sig se den hellenistiska astrologin skymta bland fragmenten. OIKESIS EUDAIMON PSUCHON - huset av lyckliga själar. Detta bara råkar vara ett namn på den goda karmans (elitens) femte hus! I romaren Manilius förteckning är det visserligen AGATHE TUCHE (Den goda lyckan) men i linje med hinduerna är Solen/Atman förknippad med den goda lycka om inte rent av platonismens Form "Det Goda" i sig.

https://siderisk.blogspot.com/search/label/husen%20%28hellenistiska%29

F/D nämner Det Godas idé eller form som en faktor som vidmakthåller själarnas taxonomier eller den kosmiska ordningen enligt Iamblikos så det blir åtminstone ett halvt rätt att ha spottat en astrologisk underton här även om forskarna med sedvanlig västerländsk beröringsskräck söker undvika att erkänna hur djupt i de "fina" texterna astrologin florerar.

Iamblikos ansåg att Det Goda garanterar själarna deras permanenta klass - gud, ängel, hero, själ/daimon) och förefaller tillhöra dem som vägrar se en värld där själar rör sig lite hur de vill. Hade Iamblikos en släng av Mörkrets kvalitet i sig? Han talar ständigt om de bästa åsikterna som framförde av "de gamla och lärda" och det tar inte Finamore/Dillon många sekunder att upptäcka att det är sina egna ståndpunkter han maskerar på detta hyperkonservativa sätt!

F/D: Iamblikos diskuterar de olika sätt de högsta klasserna väsen visar sig i sina epifanier.  En helt renad själ, säger han, uppvisar en ren  och helt omixad eld. [Plotinos hade århundradet innan som den bästa naturvetare hävdat att ALLA stjärnor måste ha lite JORD blandad med ELD för att kunna "hålla formen"]. Han fortsätter: Den helt rena själen följer sin ledar-gud [en av astrologins planetära gudar] under det att han upphöjer den.

Här är frågan om astrologins exaltation/upphöjelse. Det verkar troligt att "ledar-guden" är en planet som människosjälen såddes till som sin grundton (frågan om själens entré i kroppen, vid befruktning, i förlossningsögonblicket eller en kort tid därefter debatterades också av platonisterna och sammanhänger med innebörden av ordet "sådd" OM man accepterar att Skapelsen är ett evigt och ständigt pågående nu - universum var ett evigt och evigt frustrerat försök av Den Evige allt replikera evigheten i sinnevärlden). (Jämför komplexiten som uppstår om man dessutom, likt indierna, använder läran om Atma Karaka, den mest specifika markören för själen. Det går onekligen att röra till det rejält om man urskilllingslöst hopar kunskapsbit på bit utan att förstå de gränser Saturnus kräver.

Doktrinen om "ledar-guden" är den kanske den bästa glimten hittills på bloggen om hur nära västfilosofin och astrologins kosmologi en gång stod varandra. 

(Amerikanske siaren Edgar Cayce frustrerade sina metafysiskt intressserade åhörare genom att konsekvent ange ANDENS FÖDELSETID när han utförde "tidigare liv-läsningar". Varje sådan föreläsning band ihop flera tidigare liv som sades karmiskt sammanfogade i detta och själens ankomst till den redan födda babykroppen kunde vara många timmar efter förlossningen - ibland in i nästa dag. Jag tror astro.com har bekymmer med hans egen födelsetid av detta skäl. De flera uppgifterna är disparata och en av dem kan vara Cayces "andes ankomst". Märkligt av astro.com att inte känna till denna aspekt av Cayces transläsningar.)

Men flera problem med Iamblikos information återstår. Stjärnan/planetens ljusstyrka var uppenbarligen en parameter man läste in "ominös signifikans" i. Och inte minst den andliga "raslära" som antyds. Bara rena själar är i position att "upphöja" sin ledargud. (Tänk det som en stark antropisk princip: verkligt ädla själar "styr" kosmos rörelse så att deras födelse sammanfaller perfekt med "rätt omina")

"Systemet" levererar mest halvdana själar "ännu på väg". Hur många har en upphöjd planet i horoskopet som samtidigt är den viktigaste planeten, kanske ascendenthärskaren? Är detta astrologi av utdöd sort? Krävs också ett omen om dess ljusstyrka är "rena själar" extremt sällsynta. 

F/D överblickar Iamblikos ordval: ...i alla dessa instanser refererar frasen "HE OIKEIA TAXIS" till den permanenta ordningen eller rankningen inom en eller flera av de högsta klasserna och inte till en relativ position i kosmos som de temporärt bebor. Även Nödvändigheten (gudinnan, inte människornas futtiga om än påtvingade nödvändighet) beskrivs själv som del i den permanenta ordningen (det "saturniska"  eller strukturella perspektivet har således sista ordet, precis som Saturnus är kosmos sjunde himmel medan stjärnhimmelen är en åttonde krets som på något vis ger en liten glimt av den andra sidan. En duglig visuell världsbild.

Jämför hinduismens Dharma där hus 1 är plikten mot kroppen, hus 5 plikten mot själen och hus 9 den "omvärldsplikt" som vissa erfar sig ha. Obs. Sverigehoroskopet distinkt undantaget. Dess hus 9 för universell Dharma är helt dött (Sverige ett lågt och materalistiskt särintresset som inte förstår den stora Släktskapen. Istället för genuin högre medvetande gäller här en "förfalskad" nationell ideologi basunerad från hus 11 (ideologi kan bytas ut på en generation - just nu drar regeringen Kristersson ner svensken till den brutala sällens själsbrutna eller hedonistiska barbarnivå. Men ideologi kan bara simulera moral som inte funnits i landet på många år)..