 |
| Samtida författaren Jonathan Safran Foer och brittiska singer-songwritern Elvis Costello - före han blev pretentiöst seriös och hellylleamerikan. |
I Aftonbladet/Kultur (enda läsbara delen av tidningen) en bokrecension av en amerikansk jude på sedvanligt sätt fixerad vid sin egen kultur och humoristiskt pratig. Den erfarna bokläsaren Ulrika Stahre noterar diskret att han slarvar bort ett och annat tema i sin iver att få med så mycket som möjligt i tegelstensromanen "Här är jag".
Nu är det Foers generiska utseende jag fastnar för, både brittiska musikartisten Elvis Costello, komikern Peter Sellers och Bruce Springsteen fladdrar förbi i nämnd ordning innan bloggarens psyke återvänder till den Costello-vibb han fått.
I förra look-alike-inlägget krävdes åtskillig "speciell plädering" för att få de båda personernas horoskop att vittna samstämmigt. Samtidigt är det exakt vad Platon syftade på, när han underströk att Formernas värld är fylld av idéer som ingår i andra idéer och bildar komplexa delmängder. Förenkla om minns din barndoms (eventuella) tjusning inför natthimlen, stjärnorna och de mönster som de bildade. En stjärna kan ingå i flera tänkbara mönster och var och en av dessa sammansatta Former ansågs av Platon var och en utgöra ett levande väsen, en intelligens eller noetisk princip.
Även vår själ (hinduernas atman) är för antik grekisk filosofi en "förnuftsprincip", ett logos som uttrycker vårt äkta noetiska väsen. Var och en har vår rot någonstans i himlen och det är vårt "ingångsvärde" för alla våra liv på jorden. För att förenkla: vissa var utvalda från Begynnelsen, andra var det inte. Sådan var den judiska tanken inom esséersamfundet vid tiden för Jesus födelse. Och då menade man inte längre den imbecilla föreställningen att judarna som folk var utvalda av Gud framför andra. Babyloniska fångenskapen hade öppnat de intellektuellas ögon för astrologin och helt nya synsätt.
Esséerna praktiserade astrologi fastän det inom mainstream-judendom ansågs tillhöra de lägre stående grannfolken, och denna praxis rimmar perfekt med att man bland Dödahavsrullarna som hittades utanför Jerusalem också fann fragment av Platons texter. Gruppen som levererade världens mest kända person, Jesus, förstod läran om Formerna och säkert också hur astrologin är en konkretisering av Platons till synes lite ogripbara metafysik.
Varför vissa är utvalda och andra inte har att göra med vilken sammansättning av noetiska principer (av Nous, det gudomliga Intellektet i platonsk filosofi) den enskilda individen tillhör. Denna skiftar från liv till liv, så även om DU som t.ex. borgare är fördömd (dömd i förväg) kommer kanske din själs nästa nedstigande till jorden att vara en välsignelse för andra människor. Panta rei, allt flyter, och Världssjälen roterar och blandar hela tiden om korten. Den essentiella individen som också samtidigt är Kollektivet (varje människa är alla-i-en - Gud med speciell emfas på bara en av sina oändligt många aspekter), ikläder sig för varje nytt liv en ny "astrologisk stjärnhimmel" som sin subtila inre klädnad och vilken himmel, vilket aggregat av Former man väljer dikteras av den universella dharma som på individnivå är hennes karma.
I detta spektakulärt tjusiga system är astrologin synnerligen fatalistisk och de judiska esséerna påminner inte så lite om den grekiska stoicismen vid samma tid. Även den utgick från universums regelbundenhet och drog slutsatsen om en långt gången determinism. En Stefan Löfven var aldrig menad att bli något annat än ett adoptivbarn med kroniskt förstörd självkänsla och sedan ett liv som en falsk överlöpare och vindflöjel utan en anstymmelse till genuin socialistisk kampvilja. Det var inte hans ödeslott. Hans själ kommer att hantera Löfven-livets intiga och påtvingade statsministerroll eftersom det är den del av den själens eviga öde. Borgare, som inte förstår att de var och en bär på det Kollektiv de hatar och söker leva som om det inte existerade, är på samma sätt sådana som Gud valde bort i begynnelsen. Det kanske är en grumlig aning om att de är förkastade som får dem att så lätt vandra degraderingens väg... De gör därmed precis det de var menade att göra.
Ur det här perspektivet är ingenting i världen fel. Det är helt rätt att överheten nu bryter ner och förstör Sverige bortom räddning och serverar märgen till den rika överklassen. Allt är redan fullbordat i Planen, men densamma Plan utvecklas bara stegvis i Tiden. Det gör det så svårt att se att allt är Perfekt som det är. Det gör Aftonbladets sorgliga vänstersamvete Anders Lindborg rejält obehövlig när han sparkar på öppna dörrar: "Låt oss prata klarspråk. Politiker vill inte förbjuda tiggeri för att hjälpa tiggare, de vill slippa se dem framför sin lokala Ica-butik."
Ja, och än sen? Det är ett lika gott argument som något för att göra världen lite mer värd att leva i. Inte för tiggarna kanske, men de har sin ödeslott att tampas med. Stoicism. ICA-handlaren tänker på sina kunder och det är en annan uppsättning ödeslotter som utverkar sin destination. Alla dansar vi samma ringdans, mot Himmelen eller bort från den, arbetandes oss genom otaliga mängder Former i skiftande sammansättningar. Ingen kan påstå att ett förbud mot tiggeriet skulle uttrycka en sämre eller mindre värdig uppfattning eller strida mot den gudomliga viljan - fast mediokra själar som Anders Lindbergs - se horoskop - inkluderar naturligtvis inte det riktigt stora perspektivet utan sitter fast i ett mindre käpphäststänkande som binder dem så att de är just vad de är. Om Lindberg har tilldelats ödeslotten att spela barnslig idealist i detta liv, är det exakt vad han ska fortsätta göra, och driva sin barnslighet så långt han någonsin kan. Bara så fylls hans mått och själen kan röra sig vidare till nästa spelnivå.
Den här ultimata resignationen inför Ödets väldighet innebär förstås nådastöten för bloggens raljanta attacker på anskrämliga och själviska borgare - och det är väl den här bloggarens ödeslott: att dels ha sett och förstått något av Alltet i dess ljuvliga perfektion, men samtidigt släpa på ett dåligt öde som härrör från såväl ytterligt privilegierade tidigare liv och flera strandsatta och verkligt sorgliga livsöden. Kanhända är det därför ett liv i Vågens tecken nu stod på tur.
Vågen balanserar stora informationsmängder för att hitta det mest harmoniska utfallet. Detta mäktade inte svenskättlingen i gårdagens inlägg. Han blev tvärtom schizofren av att titta för djupt ner i det materiella myller som saknar ände. Världslig klokskap har aldrig framfött Vishet, som enbart kan komma från ovan, från bortom det materiella och gripbara.
*****
Porträttlikheten mellan författaren Foer och Costello, för den som ser samma sak som jag, kan enklare än det förra exemplet ledas tillbaka till en enda punkt, tacksam för nybörjare i det astrologiska studiet. Här synes regeln vara "motsatser attraherar" och speglar varandra. Männen har Solen (identiteten) i nästan perfekt opposition. Eftersom klockslag saknas för båda och Solen avverkar cirka 1° på ett dygn skulle de faktiskt kunna vara födda gradexakt i opposition.
Medan Foers horoskop är fängslande att följa för det sätt teckenhärskarna placerar sig i de fyra elementen och binder samman högt och lågt till just en så sprittande och entusiastisk natur som Ulrika Stahre beskriver, är Elvis Costello mycket enklare och mer svart-vitt. Den här forne bråkmakaren och suputen är på många sätt en ytterligheternas människa och den som studerar albumen från hans första 10-15 år ser snart hur lite han hade med skränig punkrock eller ens mer melodisk power pop att göra. Snart nog började han med formexperiment. Det är helt uppenbart att han är en konceptartist med Saturnus upphöjd i LUFT som lägger sin formande och kontrollerande hand över den hejdlösa och passionerade Månen i Kräftan.
Men lika talande är förstås soltecknet Lejonet som närmast maniskt driver på eftersom Månen i Kräftan nu hamnar i motsvarande ett 12e-husläge (undertryckthet, förluster) i förhållande till den starka Solen. Den unge Costello var ett övervitalt nervknippe, närmast tvångsmässigt driven av denna starka Sol med sin orientering mot Lejonets pompa och ståt (dominans). Och visst lyckades han. Sjunga finkultur med von Otter visar väl detta. Och Lejonet som kungen av animaliska (levande) uttryck är väl nästan ett måste för att ge ut ett album som King of America (1986) där Costello poserar som kungen av Amerika!
Det är möjligt att Costello här döljer ironi bland textraderna, men i ljuset av hans förkärlek för countrymusik och hans amerikanska soffsittarprogram med musikervänner, tycks han ha varit destinerad till de dästa borgarnas slutstation. Ungdomens furiösa ilska och energiska musik var en övergående fas. Mån-Kräftans instinkt att bilda en liten trygg klan och bara mingla inom sin komfortzon är stark i den här artisten! Samtidigt vittnar Saturnus i Luft om hur Costello är genuint hågad att söka bemästra nya former och det är den lilla placerade Venus i Jungfrun (ägaren till Saturnus) som ständigt söker bemästra nya saker ur det tekniska perspektivet.
