Legenden Jaques Vallée om ljus-blobbar (ufo) som demoner

Aktuell episod av Ross Coulthart och Reality Check. Ungefär 55 minuter in går LEGENDEN Vallée själv in på ämnet som jag nu för på tal ännu en gång: de intelligenser (som vi kallar ufo), som förr kallades daimoner eller demoner.

Sverige är sekulärt, gudlöst och har lobotomerat sin kollektiva intelligens genom den toxiska mixen av konsumtionsmentalitet, materialism och löneslaveri men det kan finnas någon enstaka som överlevt nationens förfall.

Fransmannens engelska är inte helt lätt att följa i 1 timma 23 minuter, men det är inte vem som helst som intervjuas!

https://www.youtube.com/watch?v=RqptVKs7wbc&list=PL6PrA6lo8rJLRExhMvX6wKyNzy0hr_QM3

 

Fuglesang - pojkbokshjälten (Dold Gud)

Synbarligen väl medietränad, säger Sveriges mesta astronaut Christer Fuglesang inför sin andra rymdfärd:

– Men den här gången är jag inte lika otålig eftersom jag vet vad jag kan förvänta mig. På det viset känns det mer säkert. Jag vet vad jag behöver veta.

SvD

Samtidigt, i DN, spelar vårt nästintill enda exempel på gamla dagars hjälte schack med svenska folket. Kunnighet i det spelet säger om inte annat att ovanstående, hårresande omskrivning knappast beror på flummigt tänkande. All vettig satsbyggnad antyder att det Fuglesang här inte säger vara att han var orolig - inte otålig! - inför sin första rymdfärd. Orolig korrelerar med att "känna sig säker" i uppgiften och "veta vad man behöver veta". Att bli otålig (stressad) inför en uppgift är naturligtvis bara en följd av osäkerhet.

Nå! Det egentliga syftet med den här korta astro-blänkaren var bara att kontrastera Fuglesangs extremt harmoniska horoskop med de två juristerna (nytt fönster) Hillegren och Leijonhufvud jag nyligen tittade på. Båda med ett liv mitt i skiten, ständigt upptagna av rättsfall som exemplifierar anarki, personlig röta, jävelskap och idioti. Och det syntes på deras födelsehimlar - två av de värst skadade jag slumpat mig på i mitt dagliga scannande av tidningsrubrikerna.

Hos Christer Fuglesang finns ingenting av detta. Och varför? Helt enkelt för att astronautens värld måste hållas hermetiskt tillsluten från kaosmakterna! Jag tror läsaren förstår exakt vad jag är ute efter. I annat fall rekommenderas mer träning i konsten att klassificera fenomen.

I ett försök att illustrera astrologins ofta ambivalenta budskap har jag färgat som röd-grön det enda potentiellt disharmoniska inslaget på den här himmelen, oppositionen mellan Oxen och Skorpionen där de två "naturligt onda" Mars resp. Saturnus befinner sig.

Mars kallas ond för att den drar in krig och olyckor i människans erfarenhet, och Saturnus för att den fjättrar och begränsar oss. Men det går att argumentera för att "ond med ont måste fördrivas" och att det knappast går att tänka sig ett bättre motgift till Mars impulsiva och obetänksamma utbrott än den censur- och kontrollmyndighet vi kallar Saturnus! Fuglesang är sitt eget freudianska Överjag, sin egen inspektör som "utifrån" håller koll på sina impulser.

I den här överspända axeln mellan Oxen/munnen och Skorpionen/analöppningen ser vi också den tidlösa tematiska förklaringen till varför Fuglesang i intervjuer uppehållit sig så vid toalettbesöken i rymden! Jag tänker inte gå in på den saken ytterligare. En vis människa ser snuskigt mycket av ett livsöde bara genom födelsekartan. Vi är nämligen inte i första hand individuella människor utan tillfälliga manifestationer av Världssjälen.

Detta visste alla på den tiden astrologin var som mest populär. Trehundra år efter den s.k. Upplysningen är äntligen den insikten på väg tillbaka via nya generationer av filosofer (Ken Wilber, Christian de Quincey), vilka fortsatt den filosofiska idealismens ädla tradition. Före 1800-talets materialistiska monism fanns läran om att allt ytterst är medvetande, och efter kvantfysikens demolering av den nativa realismen har mänsklighetens (främsta tänkare) åter gått varvet fullt ut.

Empiri som vetenskaplig metod är applicerbar på materia, och fascinerande nog har materian själv sänt människan signaler om att det inte är den, utan medvetandet (hos människan) som styr experimentens utfall! Det är lite av ett mysterium hur Humanisterna 150-år för sent trätt fram på arenan med ett budskap som enbart utgår från Newtons numera otillräckliga mekanistiska världsbild.

Vetenskapen har i denna tidens ände slutligen hamnat i en position som är precis motsatt dess ursprungliga föresats då den sökte objektifiera materian och hålla den mänskliga närvaron utanför ekvationen! Livet är remarkabelt!

Fastän inte Humanisterna berättar den här historien har den gått att läsa i vetenskapslitteraturen åtminstone sedan 1930-talet då kärnfysikerna Niels Bohr (han som ville ha det österländska yin/yang-märket på sin vapensköld) och Werner Heisenberg satt i djupa diskussioner om det skämt som de reduktionistiska positivisterna i England - språkpoliser som den unge Wittgenstein - som sökte påstå att bara för att en utsaga inte direkt hänför sig till något direkt påvisbart i naturen, är den ett meningslöst yttrande.

(Med den inställningen hade för övrigt vetenskapen aldrig kunnat komma så långt som den gjort, ända ut i rymden...)

Tillbaka till Fuglesangs horoskop. Förutom Saturnus arbete på att från anus position (Skorpionen) kontrollera Mars i formen av "häftiga tarmrörelser", en aspekt som inte bara har detta somatiska utan också en generell applikation, så besparas astronautens himmel alla andra angrepp från de två onda.

Jämför detta med de båda brottmålsjuristerna, där inte minst deras sinnelag (Månen) formligen dignar under all disharmoni de dagligen mött i sin praktik. Fuglesangs horoskop indikerar i jämförelsen någon som åker i gräddfilen. Andra har redan slätat ut det knaggliga underlaget.

Merkurius, logiskt eller seriellt tänkande, anses visserligen svag i "kaostecknet" Fiskarna, och därtill hävdar astrologisk tradition i både Indien och i väst att Solen bränner Merkurius när den är så nära systemets centrala ljuskälla. Dvs, Merkurius är inte synlig för blotta ögat i Solens närhet, vilket tycks vara grunden för detta "onda omen". Men tesen är helt enkelt inte korrekt, eftersom många skickliga tänkare har sin Merkurius bränd.

Betänk en sekund samma fenomen vid nymånen, då Månen en kort tid är osynliggjord eller "bränd" i det astrologiska språkbruket. Mellan astrologins två viktigaste himlakroppar leder detta till två distinkta tolkningar: i "denna värld" antyds en handlingsmänniska.

Som Wanja Lundby-Wedins horoskop visar (ej publicerat på denna blogg), med dess Sol och Måne nära varandra i komfortens tecken Vågen, kan en bränd Måne, ett krossat sinnelag (Månen som reflektor av solljuset), ha väldigt svårt att se objektivt på sin egen position. Det föreföll inte gå upp för Lundby-Wedin hur otaliga styrelseuppdrag och rekompensationen för dessa stack LO-medlemmarna i ögonen.

I ett annat fall (icke-celebritet) hotade hustrun till mannen med en sådan här nymåne (i Väduren) med skilsmässa om han inte började ägna sin familj lite kvalitetstid. Detta var en arbetsnarkoman, gift med ett jobb som på Vädurens typiska sätt handlade om honom själv i olika representativa situationer. Familj och barn hade helt upphört existera i den runtflackande mannens medvetande!

Men ur ett metafysiskt perspektiv är Solen istället emblem för andesjälen, jiva eller jiva-atman som den kallas i indisk (idealistisk) filosofi, medan Månen indikerar dess lägre bihang, allt det där som gör att vi upplever oss själva och andra som personligheter.

Det fullbordade månvarvet skänker ett 360-gradigt perspektiv på vårt solära livsuppdrag. En aktivitetscykel. En assimilation. Därför sägs Månen represtenera "livets ingång och utgång" (födelse och död). Som vardagslivets och veckans indikator skänker Månen variation och föränderlighet ut det som ur jiva-atmans perspektiv är odödlighet, evighet!

Metafysiskt är en nymåne symbolen för något mycket gott: ögonblicket där i det "heliga bröllopet" mellan brudgum (andevarelsen) och bruden (själen/psyket) det lägre själsstoffet "bränns bort" och den renade andevarelsen lyser fram distinkt utan psykets alla slaggprodukter och halvassimilerade intryck!

Men åter: detta är en läsart som knappast fungerar så bra här nere på jorden, där nymåneindividerna sällan utmärker sig för någon helgonlikhet utan snarare för den självcentrering som Solen indikerar. Individerna känner sig helt säkra på det de gör (likt Lundby-Wedin som bara inte fattade varför alla skrek och protesterade), just för att de helt saknar förmåga att med sin själiska/psykiska månsida inspektera sina egna handlingar (Solen = handlings- och viljemänniskan)!

Vad säger denna utvikning om Christer Fuglesangs Merkurius, "bränd" av Solen? Och i synnerhet som den befinner sig som en del i ett betydligt större astrologiskt komplex eller motiv: inbäddad i den fenomenala axeln som Solen och Jupiter i opposition bildar?

Soli-jupiteriska aspekter har jag pekat ut som den primära intelligensbringaren bland astrologiska indikationer (britten Charles Carter fäste min uppmärksamhet på detta). Det faller sig därför naturligt att hitta en stark Jupiter i horoskopet hos en astronaut (med högre matematik och mycket annat i ryggmärgen). Jupiter representerar den "högre utbildning" som vidtar efter Merkurius "elementära utbildning" (grundskolan).

Ur detta perspektiv kan man säga att det är egalt om Solen "bränner" Merkurius och renderar den osynlig, för det är synergin mellan Solen och Jupiter (i opposition) som är det högintressanta här. Jupiter, härskare över Skytten, och "de långa forskningsresornas" symbol - kan symboliken för Fuglesangs aktiva karriärväg (Solen) bli mer talande? Av denna enda anledning "clearade" eller grönfärgade jag kombinationen av Sol och Merkurius på kartan, fast det tekniskt sätt var en negativ kombination. Solens och Jupiters mellanhavande - två "eldiga" planeter för övrigt - får allt annat att förblekna.

Jämför gärna horoskopet för Jacques Vallee, fransk astronom, datorspecialist och en av männen bakom ArpaNet - som blev till Internet. Här är Fuglesang men spegelvänd! Svenskens Sol-Fisk/Jupiter-Jungfru har blivit en Sol-Jungfru/Jupiter-Fisk. De här båda männen jobbar båda med uppdrag som kräver ett MINIMUM av den fattiga logiska mentaliteten. Stora uppdrag kräver lateralt tänkande som förmår hoppa över många logiska led.

I vissa yrken, astrologin bland annat, är det viktigt att kunna se Gestalten och därefter, via deduktion eller interpolation, i logiskt reda termer redogöra för vad man förnummit. Exakt detta beskrivs av Fuglesangs och Vallees soli-jupiteriska aspekt. I ett nödläge i rymden måste Fuglesang ha kontakt med sitt högre "intuitiva jag" (överguden Jupiter/Zeus) i första rummet.

Merkurius, matematikerns och bokhållarens stolthet är distinkt underordnad här. De rent logiska operationerna är Fuglesang kanske inte ens medveten om medan han utför dem, för hans medvetande befinner sig på ett metalogiskt plan, eller på en nivå där enskilda logiska operationer sker rent instinktivt. I fokus: Jupiter/"the big picture", "the mission"!

Den enda anledningen, som jag ser det, till att Fuglesang är medlem i Humanisterna är att han som vetenskapsorienterad troligen inte haft tid att läsa in sig på filosofihistorien. Hade han haft kunskapsunderlaget hade han kanske inte valt att bli språkrör för en scientistisk förening som hyllar ett jordbundet kombinat av Saturnus (bly) och Merkurius (kvicksilver) i dess mindre skepnad av förnuftet i dess enbart logiska utförande.

Men Fuglesang har förmodligen inte själv filosoferat över eller kartlagt vilka medvetandefakulteter han själv förfogar över, och som i vissa sammanhang tar kvantsprång och framverkar mirakler - just den typ av fenomen som Humanister och rationalisten söker förneka eftersom empirisk vetenskap bygger på fel värdegrund. Livet började inte i kaos, utan i en jupiterisk Heureka-upplevelse i ett medvetande vi i brist på bättre ord kan kalla Guds.

Av denna anledning några avslutande ord om Jupiters "takhöjd". Att Fuglesang nu är vetenskapsman som också ger sken av att bekänna sig till scientism, dvs har upphöjt den vetenskapliga metoden till en halvgud, kan fattas som smarta människans dyrkan av sin egen kapacitet att förstå tillvaron. Dvs, exakt den avknoppade och begränsade människa som uppstod i och med Upplysningen och som med sofisten Protagoras utropade sig själv som "alltings mått".

I mitt bakhuvud växer en ännu ej verifierad upplevelse att Jupiter i Jordtecken (Oxen, Jungfrun, Stenbocken) producerar sämre filosofi än i andra tecken, men i gengäld ligger bakom de stora framstegen inom naturvetenskapen. Tanken är inte svår att greppa: Expansions och utforskningsfaktorn finner sig här fjättrad i det minst nobla av de fyra elementen, och i Jord framträder MEDVETANDET (det gudomliga) i sin mest förklädda, mest fördunklade form.

Tanken ansluter till den indiska filosofin - en kultur som redan löst alla de stora frågorna en gång, även om det tillhör själarnas predikament att var och en tvingas uppfinna hjulet för sin egen del, och för en del även gång på gång. Detta skulle vara förklaringen till att Jacques Vallee och Christer Fuglesang, fast de båda har med rymden att göra, står på diametralt motsatta sidor.

Som framgår av mina små inlägg om Vallee var han medvetandeidealist i den platoniska traditionen och hade inarbetat en perfekt förståelse för parapsykologiska fenomen i sin världsbild. Och hans Jupiter befann sig i härskartecken i Fiskarna samtidigt som hans "logiska" Merkurius var maximalt vass i sitt hemmaläger i Jungfuns tecken.

Notera skillnaden i prioritering: Jupiter vetter mot gränslösheten i "icke-lokaliserade" Fiskarna och hans Merkurius gjorde ett extremt arbete (som matematiker och dataforskare) på att precisera flytande visioner i det konkreta och fysiska.

Fuglesang befinner sig istället uppe i den viktlösa "spejsiga" rymden (pojkdrömmen om att bli astronaut) och hans framgång (Jupiter som inomvärldslig lyckobringare) lät honom precisera och materialisera denna dröm i via "verkliga" Jungfrun, i sig inte annat än en underordnad servicetekniker, vilket är exakt vad Fuglesang däruppe är, om man skrapar bort den hjältegloria vi försett vår egen astronaut med.

Lite reflektion visar hur begripligt det är att det var Vallee som talade om att universum är Intelligens (snarare än död materia) och inte Fuglesang. Man kan inte vara nog uppmärksam när man noterar ytliga likheter mellan två horoskop som mellan dessa två, för astrologins symboluppsättning har en förödande förmåga att leda det forskande sinnet vidare i reflektion och upptäckter!


Några ord om Jacques Vallee även på min andra blogg:

Sekulär humanism...

Att leva som man lär

Närkontakt av tredje graden

I långfilmen Närkontakt av tredje graden figurerar en fransk ufolog. Han hade en verklig förebild i franske astronomen och datateknikern Jacques Vallée.

Att döma av beskrivningen på engelska wikipedia (nytt fönster) av denna välmeriterade astronom och dataexpert (involverad i ArpaNet, föregångaren till Internet), tror jag inte individer kommer med mer intelligens än Vallée. Det skulle väl vara den ikoniske Einstein, då.

Innan han lämnade sitt ufo-forskande efter 40 år tycks han dock ha blivit närmast paranoid. Hans sista teorier om gigantiska mörkläggningsoperationer i syfte att "fördumma mänskligheten" tyder på att han gjorde rätt som än en gång i sitt rika och spännande liv bytte område. Han startade om som riskkapitalist. För det låter inte riktigt friskt, det man kan läsa sig till på Amazon.com av hans sista böcker inom ufo-området.

Givet den här märkliga karaktären var det med viss förväntning jag provade en beräkning på hans födelsedag, väl medveten om att blotta dagen - även där inte personens födelsetid är känd - kan berätta fantastiskt suggestiva saker.

Och Vallées horoskop gör ingen besviken! Det här är en remarkabelt underlig stjärnhimmel att födas under och få som sitt "emblem" i livet.

Hans onekliga hjärnskärpa först. Den syns förstås av Merkurius (seriell logik) som är hemma i sitt negativa härskartecken Jungfrun (f.ö. matematikens egen förlovade position i zodiaken). Merkurius anses dessutom dubbelt gynnsam i Jungfrun för den har sedan det gamla Babylon haft det extra epitetet "upphöjd" hemma i sitt eget tecken.

Solen i samma tecken indikerar att den här individen sannerligen tenderar att försöka tänka fram svar på allting, logiska tankar, logiska svar. Jungfrun kan emellertid tappa sikte på skogen för alla träd, och det är därför hon är satt att vara gudarnas skrivbiträde, Jungfrun är Lejonets - chefens -högra hand. Är det månne den här överbetoningen på detaljerna som drev Vallée in i det meningslösa försöket att skapa artificiell intelligens - Jungfruns missriktade försök att plagiera ÄKTA MEDVETANDE genom att simulera dess yttringar via pyttesmå algoritmer?

Att Vallée verkligen är benägen att tänka hårt och långt för att vinna logisk kontroll över ett ämne, framgår av den expansiva Jupiter som står mittemot Solen och Merkurius. Den observante brittiske astrologen Charles Carter fastslog på 1900-talet att Jupiters aspekter till Solen tycktes avsevärt förhöja intelligensen hos individen, och här skulle vi då ha ytterligare ett exempel på detta. Se etiketten "intelligens" för de horoskop på den här bloggen som har Solen och Jupiter i konfiguration. (Reservation för att jag glömmer att sätta dit alla lämpliga etiketter på ett eller annat inlägg.)

Jupiter är dessutom hemma i sitt negativt polariserade härskarläge, Fiskarna, och jag har därför valt att färga den här spänningen över himmelen i med den positivt laddade färgen grön - trots att kooperationens planet Venus anses "debil" i Jungfruns tecken. (Är det därför han kom till slutsatsen att ufonauterna var potentiellt fientliga? Mer om att "skönheten ligger i betraktarens öga lite längre fram.)

När man stöter på distinkta horoskop som Vallées minst sagt kan kallas, är det inte svårt att finna motsvarigheten till de astrologiska indikationerna i personernas egna liv och t.o.m. tankevärldar. Så hur skulle den exakta positionsbestämmelsens Jungfru i tät kombination med den totalt kaotiska och skiftande Fiskarna kunna se ut som tankegång? Kanske så här, som refererat på wikipedia:

"As an alternative to the extraterrestrial visitation hypothesis, Vallée has suggested a multidimensional visitation hypothesis. This hypothesis represents an extension of the ETH where the alleged extraterrestrials could be potentially from anywhere. "

Negativa är emellertid de rödfärgade partierna som vi ska se på härnäst. Det är emellertid ofta den negativa stressen på en himmel som sätter igång människans problemlösande, planeter och tecken i störning antyder hinder eller problem som måste knäckas.

För att klara av Vallées hotande mentala "melt-down" i konspirationsteorier först: detta ser ut att vara ett uttryck för det generella "egenmäktighetssyndrom" som egots tecken Väduren tecknar när det är aktivt tillsammans med gränsdragaren och envåldshärskaren Stenbocken. En positivt polariserad (Väduren) drar och sliter och en negativt polariserad (Stenbocken) söker dra gränsen. Flytta nu in hela denna kamp och se den som ett intrapsykiskt förlopp. Spänningen är ohållbar och förr eller senare kommer någon del av den att "projiceras" utåt, på en tänkt yttre kombatant.

Tillsammans bildar också kombinationen en tendens till "överstatlighet" (ett egenintresset/Väduren söker skriva lagarna/Stenbocken). Och denna "överstatlighet" syntes redan i Vallées tidiga tanke om att ufo kommer från en annan dimension runt vår planet. Men sedan, när han skruvade sina tankar ett varv till - hamnade han i någon underlig konspirationsteori att myndigheter även i "vår" värld var inblandade i en "fejk-ufo-kampanj" (de rapporter man hör om i medierna).

Det finns således ett äkta bakomliggande ufo-fenomen och sen ett riggat fenomen ovanpå det! Visst låter det lite sjukt! Och det är här jag undrar om det är den extrema logiska IQ som Vallées planethop i Jungfrur tecknar, gått steget för långt i sin oförmåga att släppa sitt rationella tänkande.

Detta i kombination med att den rödfärgade friktionen på himmelen just antyder rationalitet som ett problem! För även om krigaren Mars är "upphöjd" i förnuftets tecken Stenbocken och där kanaliseras i mer kontrollerade "systembyggartendenser", är krigaren i närheten av sinnelagets Måne en hotfull placering. Här kan det spricka! Särskilt som Stenbocken styrs av Saturnus, en extremt repressiv och förnuftsmässig planet.

Någonstans måste även en Stenbock ge utlopp för all uppdämd ("organiserade") energi. Men världsligheten (Stenbocken, ett Jordtecken) tvingar ner mot jorden igen, så allt som återstod när Vallée "listat ut" att ufos inte kommer från yttre rymden utan från mitt ibland oss, var att även dra in världens regeringar i en konspirationsteori.

Stenbocken är det kanske mest realpolitiska och härsklystna i hela zodiaken, och kopplad till det lilla barnets naturliga egocentricitet (Väduren), kan teorierna bli väldigt färgade av egenintresse. Kanske var det Vallées eget mångåriga arbete med ufo-fenomenet som blandade sig i hans teoribyggande: han började se vanställda spegelbilder av sig själv i sitt tänkande!

Det är värt att beakta att båda de "naturligt onda" planeterna Mars och Saturnus turas om att angripa varandra! Se de båda röda pilarna som indikerar den indiska astrologins aspekter. Här bildas en figur som liknar en katt som jagar sin egen svans, en oändlig loop - kanske hans och alla datateknikers fåfänga dröm om att skapa artificiellt förnuft.

"Bita sig i svansen"-fenomenet kanske också indikerar hans jakt på en förklaring till ufo-fenomenet så nära det egna egot som möjligt. Vallées psyke var nära knutet till makt och politik via Stenbocken, vars härskare, gränsdragaren Saturnus, i sin tur står maximalt illa till (teknisk term: "debil") i egocentriska Väduren. Jag har beställt de tre viktiga böckerna i hans kända trilogi, och väntar otåligt på att bilda mig en uppfattning om mannen var helt galen eller faktiskt sökte efter "onda" ufo-upplevelser för att få "yttre", "objektiv" bekräftelse på något inre ont som vi - de vakna astrologerna - så tydligt ser redan på hans födelsehimmel!

Man riktigt anar att det fanns en viss galenskap i detta geni, men samtidigt tycks Vallée verkligen ha dokumenterat enastående obehagliga upplevelser världen över i samband med ufo-fenomenet, inte minst det märkliga fenomenet med skändande av boskap ("cattle mutilation").

Denna våldsamma brutalitet finns alltså märkligt nog även på hans födelsehimmel, i det ibland vidrigt diktatoriska "egenmäktighetssyndromet" som här implicerar båda de onda Mars och Saturnus, (den senare debil) och hans eget sinnelag (Månen).

Hade det inte varit för den enormt klartänkta och intelligenshöjande axeln mellan Jungfru och Fiskarna, hade jag nog gissat massmördare på den här förskräckliga kombinationen mellan Väduren och Stenbocken. Det är intressant att han i linje med denna, inte såg något "vänligt kosmiskt brödraskap" i ufo-fenomenet utan potentiell ondska! Vad säger det?

Jag minns slutscenen i Jakten på den försvunna skatten: när nazisterna öppnar judarnas Förbundsark som de har stulit, och andarna väller upp ur kistan, då är de onda hämndänglar varje gång kameran väljer en nazists perspektiv. Men när kameran låter oss i publiken se samma scen (vi, de förmodat goda), då är det ljusänglar som flödar upp för att försvara Godheten mot nazikräken.

Man kan pröva att i Vallées födelsehoroskop se en himmel där Ljus och Mörker står och mäter sig mot varandra!

"Och jag blev bara så här rädd
när jag såg ufot på 50-talet."

Tillägg 090823

I samband med inlägget om astronaut Christer Fuglesang (nytt fönster) noterade jag att astronomen Vallee har sin soli-jupiteriska axel omvänd, och föreslog att Fuglesang började sitt liv som en pojke som nebulöst drömde sig bort till rymden på Fiskarnas fantiserande vis. "Lyckostjärnan" Jupiter i jordnära, "fysiska" Jungfrun gjorde att hans dröm gick i uppfyllelse.

Omvänt kan det jag i texten kallade Vallees tilltagande paranoia över ufo-fenomenet fattas i som exakt den motsatta utgångspunkten: Valle började som astronom och exakt matematiker, men blev påtvingad ufo-fenomenet genom att upptäcka att myndigheter censurerade dess existens.

Vallee började med andra ord som exakt och jordnära matematiker - Solen i Jungfrun - men expansionens planet i Fiskarna drog honom ut i en nebulös värld där han insåg att ufo är ett gåtfullt fenomen i gränslandet mellan det obegränsade psyket och partikulariserade materiella manifestationer i vår värld. Detta var exakt djuppsykologen Carl Jungs idé: det Objektiva Psyket är antikens Världssjäl och med "psykoida" manifestationer menade Jung exakt samma sak som Vallee.

Efter 30 års ufo-forskningar insåg Vallee att det inte går att binda fenomenet som den detaljfixerade och rationalistiska varelse en tydlig Jordmänniska som Jungfrun är, och gav upp sin bana som ufolog. Men han hade sett mer under dessa år än de flesta materialister någonsin vågar: han hade upptäckt Jupiter-i-Fiskarna - den psykiska verklighetens oändlighet!

Det knappnålsstora vett som Merkurius (i Jungfrun) representerar kan skapa stora matematiker och Nobelpristagare men logiken är ett redskap som står sig fullständigt slätt inför det gigantiska medvetande Jupiter i Fiskarna via Vattenelementet representerar.

Heder åt Vallee som korrekt anade att ufos är projektioner från "ett annat medvetande", projektioner som via Vattenelementet - vital- eller chi-energin - kan förtätas till objekt vilka vi jordbor ibland upplyser som rent metalliknande föremål, ibland mer som lysande former.

Men som Jupiter i Fiskarna indikerar är detta en värld som aldrig går att precisera - till skillnad från jag-centrerade Väduren saknar angränsande Fiskarna mittpunkt. Symbolen utgörs av två fiskar som synes simma i varsin cirkel, och åt varsitt håll. Tecknet som är rena negationen av motsatta Jungfruns exakta positionsbestämmelser!

Som Vallee citerar en känd ufo-rapport där "utomjordingarna" på en direkt fråga från (det amerikanska) vittnet svarade, "Vi är från varstans som helst. Men i morgon kommer vi att befinna oss i Grekland."

Det svaret summerar Fiskarna i ett nötskal, tecknet som ingenstans finns! Därför antika traditioner knutna till Fiskarna som menar att denna stjärnbild är en passage in och ut ur "vår verklighet"!

_____

En bloggare om Vallée, komplett med teckningar av ufo-folkets utseenden (fejkade för att betraktaren ska ha något att "hålla sig vid"). Eftersom jag själv haft en dröm där jag var ett av tre ufo:s i fri flykt, gladdes jag åt kommentatorns ord, "Perhaps the craft IS the occupant", vilket jag tror är fallet.

Kommentatorn nämner tulpas vilket är en tibetansk term - flyktiga andeväsenden skapade av tankekraften hos koncentrerade lamor. Kanhända är det i den riktningen en del av ufo-fenomenet ska sökas, och då blir undertecknads dröm än underligare.

Att i drömmen se sig själv vara ute på flykt i gott resesällskap (två ytterligare "ljus"). Man bara undrar om det fanns något vittne ute i "verkliga världen" den där tidiga morgonen...