Hitlers Saturnus och behovet av "livsutrymme"

I just föregående inlägg nämnde jag att Adolf Hitler troligen hade en hårt tryckande Saturnus. Det är bara den pressande och snåla gränsdragaren som kan föda en motsatt idé - den om expansion mot mer livsutrymme!

Naturligtvis har Hitlers horoskop förekommit tidigare på bloggen, men jag memorerar nästan aldrig enskilda kartor i detalj. Så nyligen som i september förra året, i inlägget "Do you want to talk about it?", ritades Hitlers horoskop om och kommenterades. Han har även förekommit i äldre inlägg.

Jag upptäckte de äldre kartorna när jag ännu en gång färgsatt horoskopets element:

På den här kartan saknas "eldkastaren" Mars i Väduren som i sin krigiska framfart söker torka ut hela havet Kräftan!

Å andra sidan har dödens och gränsdragandets Saturnus i kalla Vatten ritats ut, när den stora illgöraren söker dränka det nyfödda barnet Väduren. En horribel berättelse om en "dödande mor" och ett ungt liv i fara (Solen i Väduren står i solnedgången). 

Berömde brittiske astrologen Charles Carter nämnde i "The Principles of Astrology" att Hitler inte andades vid förlossningen, men att läkarna fick liv i den lilla kroppen. Man kunde därför kan diskutera exakt vilken födelseminut som gäller. Så typiskt Carter, en Jungfruascendent, att fasta vid en obetydlig detalj om den exakta minuten! Men Jungfrun kan och ska inte kunna något annat. Detta är ju urskillningsförmågans eller diskriminationens princip. Kanske därför indisk astrologi placerar fiendskap under huset som motsvarar detta tecken (6e huset).

I den här bloggens astrologi är målarpenslarna större. Redan Hitlers fördelning på de fyra elementen visar på en potentiell galning. Vatten som från sjunde himmelen (Saturnus) indikerar en "själens form" som är fientlig till det biologiska livet och söker döda, och en aggressor i Mars-Väduren som protesterar hejvilt och söker torka ut Vattnet som Dödens redskap. Intensiteten i ett horoskop där "Eld/Vatten-kriget" pågår från två håll samtidigt, kan man inte missta sig på.

I valet mellan inte mindre än fem hörnhusplacerade planeter är det naturligtvis Saturnus i tionde makthuset som är den starkaste indikationen. Och Mars i Kräftan är verkligen en pissdålig placering, dold hos flertalet som föds under den, men tydligare då Gränsdragaren ställer sig i ett hörnhus. 

I Hitlers fall ställer Saturnus verkligen till med problem genom att attackera både intellekt, den solära livskraften, aggressionen och den närmast obefintliga förmågan till samlevnad (Venus) - Väduren är ju egocentreringens princip.

Så visst är det en mardrömslik känsla av att kvävas av livmodervatten som utmärker denna topplacerade Saturnus i moderstecknet Kräftan. En uslare men samtidigt världsligt starkare placering för Saturnus är svår att föreställa sig. 

Men jag hade ändå fel om att det var Saturnus betryckthet som födde idén om att Hitler och hans "ariska européer" behövde mer "livsutrymme". Det går knappt att skilja begränsningens princip Saturnus från expansionens Jupiter i detta horoskop. För vem äger eller disponerar över tvångströjan Saturnus om inte expansionens Jupiter? Detta eftersom det är sinnelagets Måne som disponerar över Saturnus (begränsningar gnagde ständigt i Hitlers psyke) och denna Måne står konjunkt expansiva Jupiter i Eld i tredje intellektshuset. 

Men här kommer problemet med månnoderna in. För sinnet och dess expansiva natur, att visuellt vilja överblicka ett stort livsutrymme (Eld är livets element) har problem med den bestraffande södra månnoden, en matematisk markör för sinnets lägsta position under sitt halva varv på sydliga latituder relativt den normerande Solens bana (solekliptikan "är" 0° latitud).

Vi har alltså hos Hitler ett psyke så lågt det någonsin går att komma, en i sanning nedtryckt varelse. Problemet efter min senkomna upptäckt av hur viktiga månnoderna är, blir hur de beter sig. Vi kan direkt kasta new age-mumbojumbo överända, som hävdar att södra månnoden skulle beteckna andliga ambitioner eller en särskilt utvecklad själ. 

Hitlers mångalna sinnestillstånd borde väl en gång för alla förklara att det snarare är motsatsen som gäller. I Indien är Draksvansen den punkt där en människa halshuggs för sina omåttliga ambitioner, och då Måne tecknar "livets utgång" passar det väl att Hitler fick det galna och deliriska slut i bunkern han fick. 

Rockmusikern Kurt Cobain, som också tillbringade den sista tiden i livet före självmordet i ett mentalt förvirringstillstånd, har följande karta:

Det här är första gången jag tittar på Nirvana-sångarens horoskop enligt den sideriska zodiaken och det går inte att ta miste på vilket annorlunda budskap de fyra elementen tecknar jämfört med Hitlers koleriska natur. Kurt Cobain är ett enda vandrande "dissociationssyndrom" där känslor och tankar fladdrar runt och döden (åttonde) huset och "befrielsen" i det tolfte (ett gevärsskott i svalget) tycks lura om hörnet redan vid födelseögonblicket.

Synd på så rara ärtor. Lejonascendenten visar verkligen att en ledare eller ett språkrör för sin generation eller åldersgrupp (Smells like teen spirit) stiger fram, och dessutom en vars framgång garanteras av kungamakaren Regulus som direkt adresserar Kurt Cobains solära mission. (Men likt Hitler har vi en Sol som ligger nära sin symboliska död i väster.)

Cobains karta dök upp i bloggarens huvud medan ämnet södra månnoden avhandlades. Och fast horoskopen skiljer sig så mycket åt, möts de faktiskt i det tredje huset, där också Cobain visar sig ha Draksvansen. För ett sjukt intellekt, se vidare det första inlägget denna lördag den 2/2 - det om den svenska demonen Draksvansen i nationalhoroskopets tredje hus.

Ska man betrakta Sveriges öde 2002-2020 som ett utdraget självmord av Kurt Cobains eller Adolf Hitlers typ? Då kommer borgarna verkligen att brinna i helvetet i livet efter detta, dessa skyldiga medlöpare som inte ens brydde sig om att förstå marknadsliberalismens faktiska pris.

Obehagligt nog föddes Cobain samma år som ett av de två kvinnliga fall jag nämnt förr och som båda sökt begå självmord. Där låg exakt samma straffande (eller halshuggande) Draksvans med aggressorn Mars exakt vid Vågascendenten. Hos Cobain istället i tredje huset för intellektuell sundhet (eller osundhet). Mer än ett sammanträffande? (Det andra kvinnliga fallet hade också Draksvansen gradexakt vid ascendenten, men i ett Vattentecken - sömnens element. Sömnpiller i det fallet, metod i det första okänd.)

Rovkapitalism (När man talar om trollen)

Jag hinner inte mer än publicera Fiskarnas tecken och det fiskala stupet förrän jag får syn på SvD/Näringslivs favorit (?) Conni Jonsson. Häromdagen var det DN som favoriserade (?) Johan Malmquist som, där andra får det sämre och sämre, lyckats höja sin vd-lön mest i Sverige.

Jag tror faktiskt vi bevittnar arketypernas eller zodiakens lek med människan, för nu dyker ännu en gång den vinst/förlust-dikotomi upp som jag just skrev om (i "fiskala stupet")! 

Från Malmquists Mån-Jungfru pendlar vi således rakt över till Mån-Fiskarna vars näsa för att berika sig tycks vara något alldeles extra! Tyvärr stämmer inte denna tradition alls med Fiskarna som "ekonomisk förlust" och den enda lösningen är att acceptera att tecknets två fiskar representerar en inneboende motsägelse (och tecknet anses också paradoxalt - en väninna med Solen i Fiskarna refererar ofta till sin "vimsighet"). 

Fiskarna låter sig enklast fattas som å ena sidan materiella försakelser som ett led i själens renande och "vägen upp" från materiell besmittelse, men å andra sidan som "vägen ned" som involverar själen i ytterligare ett varv av degradation. Utan att vara någon sexfiende är det inte utan att man anar att den indiska traditionen om "sängkammarens hemliga nöjen" syftar på den fisk som allraminst går från klarhet till klarhet utan tvärtom är på väg ner för ännu ett varv i Vattenelementets våld - den irrationella driftsjälen som aldrig självmant kommer att släppa människan fri förrän hon växer upp till Luft, till verklig mänsklig nivå.

Riskkapitalisten Conni Jonssons horoskop ser ut som följer, men det är viktigt att påpeka att Månen i Fiskarna blir till en Vädursmåne strax efter 17.00 på eftermiddagen. Men inte bara talar oddsen för Fiskarna (Månen tillbringar klart flest timmar i detta tecken dygnet ifråga), relationen mellan ett Fisksinnelag och dess disponent Jupiter är mycket talande:

"Sensationalismen" eller en människa övertaggad på att leva och få saker att hända, kommer i två former som är svåra att skilja. De som i panik över rädslan att dö/drunkna fäktar och har sig, och de som genom kraftfulla livsandar får vattnet att sjuda och koka. Här har vi det kalla och näriga fisksinnet klart uppvärmt genom att disponenten Jupiter står i Eld. En intensiv orosande uppstår som lite löst liknar Madonnas oförtrutna slit i årtionden för att stå i händelsernas centrum.

Det händer en spännande sak om vi antar att Conni Jonssons sinne tecknas av en "hetlevrad" fisk istället för en kall och uttryckslös fisk. (Se Barrosos horoskop för en extremt slem typ av kall Vattenvarelse, fylld av begär vilka han uttrycker genom en karriär som ledare för det extremt själviska och näriga EU-projektet. Det finns påeldning av Vattnet även hos Barroso, men det beror på "omständigheterna" eller planetaspekterna. Fundamentalt styr en iskall Jupiter i Vatten såväl Sol som Måne i Vatten.)

Månen som första huset i månhoroskopet över Conni Jonssons föreställningsvärld placerar faktiskt det perfekta budskapet om "riskkapitalism" i andra huset för egna pengar: dristiga Mars i pionjären Väduren!

Pengars Venus och transaktionens Merkurius i femte spekulationshuset och Kräftans kalla och näriga Vatten bidrar förstås också till bilden av Conni Jonssons drifter och fantasier under detta jordeliv.

Säkert har någon återkommande läsare redan listat ut att världen alltid kommer att vara ett helvete. Det går ju inte att stoppa alla födslar till primitiva himlar. Det är så här Världssjälen fungerar. De simpla - folk som Barroso och Jonsson tjänar som näring för att de längre komna själarna ska behålla insikten vid liv och inte "falla ner" igen. Ingen själ verkar "home free" i detta system - det finns alltid en möjlighet till regression vilket även fru Fortunas hjul i Tarot-leken påminner om.

Fru Fortuna brukar ofta knytas till den obeständiga Månen, medan lyckosamhet (i positiv mening) i allmänhet kopplas till Jupiter. Jupiter, då den inte lyckas höja individen till filosofi och religion (dess högsta yttringar) stannar av som en simpel chanstagare eller spekulant.

På den här modesta nivån tolkas "lyckosamhet" istället som "snabba cash" eller "lätta pengar". På den här nivån hittar vi i princip hela mänskligheten, alla dessa lottköpande, trissgnuggande menlösa människor som tror på turen. Hade de haft någon tur i detta liv hade de jobbat på sin bildning!

Att de för evigt glömda upphovsmännen bakom Tarot-korten kan ha sett lite annorlunda på "lyckan", framgår redan av motivets nummer och illustrationen.

Olika kortlekar visar motivet i varierande grad av korruption och jag är inte säker på vilka djur, fästade vid hjulet, som ursprungligen avsågs. Det finns teorier om att Tarot-korten har sitt ursprung i Indien eller kanske Afghanistan och att de är frukten av Alexander den Stores erövöringståg och platonismens möte med österländska tankar (vilket fånigt nog var just varifrån Platons tankar ursprungligen kommit. (Till Europa kommer inte de fördolt filosofiska Tarot-korten inte förrän på senmedeltiden.) 

Vad i så fall om en buddhismens varning för tre psykiska förgiftningstillstånd - okunskap, materiell fixering och vämjelse? Dessa brukar avbildas som respektive en gris, en fågel och en orm. (Jag tycker mig också ha sett en variant med en apa i någon av dysfunktionerna, men det kan ha varit en tibetansk sidoutveckling.) 

På Marseilles-leken på bilden är det helt klart ett bevingat kreatur på topp - luftdjuret fågeln som just pga. sin insubstantialitet förgiftas av materiella bindningar. (Den lufttunna anden längtar efter att åter få sätta på sig en kropp!)

Djuret som just stiger medsols ser faktiskt ut som den okunniga grisen, och fråga blir om det är vämjelsens orm som driver den ner från den lyckosamma toppositionen? Ormen har ju sina associationer till den giftiga Skorpionen, förutom att buddhismen kallar alla dessa tre tillstånd toxiska.

Buddhismen var egentligen bara en något slimmad variant på hinduismen och det är onekligen intressant att indisk astrologi så tydligt fokuserar 10-talet, talvärdet för Tarot-kortet. 

Det verkar vara helt och hållet världslig lycka, materiell status och position och prestige som Lyckans hjul handlar om. Det är fåfänglighetens ekorrhjul, tramset som strebers torskar på och faktiskt ett hjul som håller alla själar mer eller mindre fångna i kretsloppet (se vårt planetsystem som ett fängelse, som en knepig rebus vi måste förstå för att bli fria. Okunskap och sinnesslö konsumtion lär inte ta själen någonstans.)


Den grekiska astrologins upprinnelse är märkligt nog är helt höljd i dunkel och inget tycks satt på pränt förrän med romaren Manilius som omnämner kejsar Augustus som då levande och avslöjar att boken skrevs tidigt det 1a århundradet. Sedan finns Claudius Ptolemaois text från det 2a århundradet och här ser man de klassiska aspekter som väst hållit sig till.

För grekerna var aspekterna i en egen storhet,
alla planeter kunde bilda t.ex. en kvartil.
(Bloggen har inte hittat stöd för tanken
att aspekterna i sig är mätbart "verksamma".)

Men den indiska astrologin har som sagt en annan aspektlära, och om man åter utgår från "platshållaren" Orienten eller öster är det uppenbart att Tarot-kort nummer tio Lyckans hjul har att göra med den prestigemedvetna Saturnus långa "onda öga". Från ascendenten börjar den genast avundsjukt stirra mot hus 10 för makt och ära i denna världen. 

Utöver oppositionen tilldelar indisk astrologi
enbart planeterna utanför jordens omloppsbana
runt solen "särskilda" aspekter. Ingen förklaring
till detta har överlevt, bara praxis! En avancerad
förståelse av solsystemet tycks ha existerat förr.

Någon klok läsare kanske kan fylla i med anledningen till varför kontrollplaneten Saturnus långa aspekt "bara" når talvärdet 9 fast den blickar mot det tionde huset (talbas: 1). Är det för att Stenbocken så att säga är en omstart av Väduren (1) men nu i en lägre verklighet - den döda jordtillvaron där de levande varelserna kollapsat till små "objektiva" jordklumpar?


"Makt korrumperar" (ja, redan viljan till makt korrumperar). Redan i bloggens begynnelser föreslog jag att Eld inte går oskadad undan mötet med död Jord. Den naturliga zodiakens Eld i första jag-huset och Jord i tionde makthuset antyder något av denna "rough it"- eller "go-getter"-tendens. Eftersom Saturnus essentiellt är en luftplanet får vi möjligen en intressant koppling till buddhismens onda materialistiska bindning (fågeln) - Saturnus som insubstantiell luft blickar mot det tionde tecknet och tycker sig därigenom etablera en fysisk status.

Det är kanske därför Saturnus anses vara dålig på att uttrycka sin essens i öster, dess världsligt svagaste placering och bäst på gränsdragning och definition i väster (där den dessutom harmonierar med sin roll som Döden). Väster motsvarar Vågens tecken (Luft) och är det ställe där Saturnus anses "upphöjd".

Kanske ligger alla dessa preliminära betraktelser bakom det faktum att Annie Lööfs idol Margaret Thatcher med Saturnus stigande i öster bara blev en hjärtlös hynda och inget som västerlandet i framtiden kommer att vara stolta över. Hon introducerade som politisk ideologi den marknadsliberalism i väst som nu får Centern under Annie Lööf att rasa ihop och Reinfeldts och Borgs mörkervälde att rasa i rekordfart.