Myror och Giganter

En utmärkt kulturkrönika av Isabelle Ståhl i SvD som exponerar den generande nihilism ateisten Dilsa Demirbag-Sten ("Humanisterna") spred i DN häromdagen.

Transiterna för den senare kvinnan är fascinerande. Medan faderligt älskliga Jupiter (hör latinets ålderdomliga rötter via andra språk: dieu pitar, Gud Fader) möter gensvar från Världssjälens Form (Saturnus, det gudomliga Intellektet) och själsmetaforen Venus höjer blicken och gudomlig kärlek genomsyrar själen från Fadern via Intellektet - under dessa fantastiska tecken i tiden krälar Demirbag-Sten i dyn på grund av sin medfödda preferens för ondskan i köttet och ser bara fejk i all ambitiös kultur.

I sanning en tung karta som inte minst belyser hur den transiterande Mars i Jungfrun aktiverar småaktighet och oförstånd i själviskheten tecken, tecknet för kärlekens fall från gudomlighet till ... något mindre.

Tecken i tiden: är glaset halvtomt eller överflödande av godhet?
De onda fäster sig vid det onda, de goda öppnar sig mot fullheten.

Nihilistens atma karaka, indikatorn på själens åtrå i denna jordekropp, är Venus i den 28 graden. Konstens och det godas planet! Tyvärr är kärleken lagd under bann pga. den nästan gradexakta konjunktionen med Draksvansen - den demoniska och mänskliga hybrisens konsekvens eller straffpåföljd: halshuggningen som gör att själen virrar runt som en herrelös byracka och inte ser sin Himmelske Fader. Jo, hennes skriveri är föranlett av att hon läst flera självbiografier av Mannen - den Himmelske Fadern här på jorden - utan att verka få något riktigt grepp om vad hon läser. Resonemangen havererar till Jungfruns typiska muttrande om att lämna ut folk/bevara sin persons integritet.

Att DN upplåter plats åt denna tragiska karaktär bara understryker hur högern och dess tidningar är Satan själv, materialismens villiga kolportörer. I tiden ligger den mest fantastiska platonska Form, Zeus/Jupiters triangel, men en som valt stoftets väg ser inte den fantastiska kamp för en bättre och ädlare människa än privategoismens borgerlighet som pågår just nu, inte minst i Sverige med månader kvar till val. Istället sätter sig en sådan som Demirbag-Sten ner och lovsjunger Satan och Intigheten! Och tycker synd om människorna. Hon - satansbarnet - snor nyckelfrasen från Strindbergs Indras dotter - en gudomlighet som med en boddhisattvas medlidande åser mänsklighetens futtighet - hon som inte klarar att ge andevärlden något kredd. Vilken futtig natur.

Man kanske kan förstå henne. Åtta år av högerdemoni håller just på att brytas upp under inflytande av den himmelska fadern, vare sig man väljer att se hans verksamhet genom Jupiter eller Saturnus. Det är synd om borgarna.

Dilsa Demirbag-Sten står i tiden under stenhårda angrepp och födelsehoroskopet är så svagt att hon släppt in tusen djävlar för att producera sitt negativistiska och obeslutsamma svammel i DN. 

Det kan knappast vara något annat än det samtidiga inträffande av en Sol i Fiskarna, som via exakt opposition kastar ett förklaringens ljus över hennes medfödda Sol i Jungfrun där också en diminutiv Jupiter försmäktar, och den retrograda irritationsplaneten Mars som vid artikelns publicering nästan nått fram till en konjunktion med Solen/Jupiter. 

Den medfödda Sol/Jupiter-konjunktionen står vid dygnets början och vacklar mellan 23 och 24 graden och är Demirbag född någon tidzon eller två öster som den svenska är det faktiskt i heltal 3° kvar till konjunktionen. Så det kanske är repliken från kulturjournalisten Isabelle Ståhl som är det intressanta här, publicerad 9.08 tre dygn senare. PANG! Där sitter med hög säkerhet den klassiska triggern "en grad före exaktitud"! 

Dock tycker jag inte Ståhl hittar riktigt rätt och hon använder uppenbart Demirbags-Sten som avstampspunkt för en egen diskussion. Demirbag-Stens text i sig, andas bara tragik och brist på en kraftfull ståndpunkt. Det är den lilla människas stilla implosion i självömkan vartefter insikten om högerns livslögn på område efter område börjat dagas. Men hon tar lamt ut det på manliga självbiografer i något som måste vara DN:s sämsta in-house krönika på år och dag.

Bra av Demirbag-Sten

Har tidigare inte varit någon vän av Dilsa Demirbag-Stens religionsfobiska, urbana sekularism. Men i sin senaste DN-krönika hoppar också hon på den allt skarpare radikalism som antingen är högerns uppvaknande om de missförhållanden de skapat med sin politik ELLER ett försök att kränga verktygen ur händerna på Oppositionen som nu leder med 10% över Alliansen. 

Om Dilsa Demirbag-Sten nu börjar skriva kritiskt om den bigotta urbana medelklassen för att bidra till en högerseger enligt Schlingmanns falska "fejka socialistisk medvetenhet"-metod, eller om hon äntligen börjar komma ikapp hennes "tidssyster" P.J. Harvey i England, är svårt att säga. Nog verkar artikeln genuin, med dess standardingredienser som också den här bloggen roterat: den ynkliga medelklassvensken vars hela värld blivit så liten att den bara handlar om rätt köksinredning (en parallell till matindustrin som av regeringen Reinfeldt köpte sig en sänkning restaurangmomsen med 5,4 miljarder).

Brittiska sångerskan och kompositören P.J. Harvey är inte bara född blott ett dygn från D-Sten utan har också liknande ansiktsdrag (look-alike-fenomenet är dock notoriskt opålitligt och min fascination för det har bedarrat). Hon blommade ut som distinkt politisk röst redan 2010 med albumet "Let England Shake" (om bl.a. britternas deltagande i mördarnationen USA:s slakt i Afghanistan i kriget mot "terrorism"). Som den USA-vän Sverige är, för man förstå att Demirbag-Sten aldrig kommer att kunna skriva om något allvarligare än urban svensk medelklass och deras oro över köket.

När jag tittar på Harveys artikel på Wikipedia (under "Personal Life") noterar jag hur väl hon själv beskriver det extrema Jungfruhoroskop hon delar med DN-krönikören:

Harvey describes herself as "an extremely quiet person, who doesn't go out much, doesn't talk to people" 

Bloggen har drivit Greta Garbos önskan om att få bli lämnad ifred som paradexempel på Jungfruns antisociala tendens, och vi har också Fredrik Reinfeldts Jungfruascendent och hans extrema iver med 69 nya lagar som ökar sekretessen runt Rosenbad. Ytterligare en av dem som bara vill vara i fred och göra vad de nu gör i skymundan.

För ett helt annat (och mer komplext) astrologiskt fikonspråk för antisocial introvertism, se aktrisen Rooney Mara (som gjorde Lisbeth Salander för amerikanerna).

Det onda sinnets röst i DN (Dilsa Demirbag Sten)

Jag vet inte vad man ska göra av den invandrade Dilsa Demirbag-Sten som inget mer vill än vara som svenskarna och ta del av deras måttlösa hybris. I DN beter hon sig som den mest besatta sortens religionshatare och felvinklar och förvrider sitt material så hon nästan kräks. 

Det handlar om några citat från en av Englands mest respekterade islamologer som hon läser och återger just som Fan skulle läsa Bibeln. Hon misstänkliggör genom att inte placera citaten i någon förklarande kontext alls! Humanisterna är så långt från den intellektuellt redbara typen man kan komma! Så här brukar Christer Sturmark (Månen i Jungfrun) fara fram när han citerar källor illa och falskt.

Och hur hennes horoskop bevisar detta. Det är riskabelt att tala om ett horoskop för ett helt dygn med tanke på hur många tusentals människor som föddes under denna tid. Men det är inte dem vi är förundrade över just nu, utan Dilsa Demirbag-Sten som faktiskt står upp och företräder denna skärva av Världssjälen i det tillstånd av svårartad patologi som rådde den 10 oktober 1969. 

Hur andra fått bukt med en riktigt ful version av "egenmäktighetssyndromet" det får de själva komma fram och beskriva. Dilsa kan inget annat än att på tecknet Jungfruns inkrökta sätt manipulera text och tankar. Hon beskriver perfekt Merkurius som den ohederliga kommunikatören.

Horoskopet har diskuterats tidigare, så det kan bli en del upprepningar. (Jag anser inte gamla blogginlägg på minsta sätt ha någon kanonisk status som först måste konsulteras så att allt som sedan följer överensstämmer. Det är inte en katedral jag uppför här.)

Nymånen vittnar om att aktivismen (Solen) dominerar över den osynliggjorda Månen, dvs. reflektionen. Det indikerar att hon spelar ner på lyhördhet och andra lunära drag i det yttre, inte att hon är helt utan förmåga att reflektera i sitt inre. En sådan människa vore helt förståndshandikappad. Men tendensen mot solär aktivism kan ibland ge det intrycket, att individen verkar sakna sunt förnuft eller inte bottnat i sitt ämne.

Månen i Jungfrun, när den inte är "bränd", är vanligen en kall analytiker som i sin ambition att vinna intellektuella poäng oftast gör bort sig som när specimenet Björn Ulvaeus (också medlem av Humanisterna) i brittisk television drog ett merkurialt skämt om bombdådet i Boston.

Så dålig kontakt med verkligheten har detta tecken! Det beror på att Jordelementet skapar döda och objektiva föremål av människor och tilldragelser - prylar man kan manipulera med Jungfruns intellektuella härskare Merkurius. Tecknet har en ung kvinna som symbol men brister totalt i empati med andra och det är därför Hades kommer att våldta henne i myten. Hon måste väckas upp ur sin sjukliga självcentrering!

Här har vi alltså tre religionshatare i Humanisterna, alla med Månen i Jungfrun: Sturmark, Ulvaeus, Demirbag-Sten. Se dagens tidigare inlägg om Folkrepubliken Kina och deras nionde religionshus som går i Jungfruns tecken...

Det är inte förvånande att den gode Omar Mustafa - som Demirbag-Sten här, likt religionsfobiska kvinnor (inklusive dragdrottningen Löfven) inom socialdemokraterna försöker smutskasta, är född just under motsatt tecken, den människotjänande och empatiska Fiskarna. 

Skytten är den globala expansionens tecken (egentligen den universella expansionen, men med ett så jordbundet horoskop som den här religionshaterskans får man nog nöja sig med att tala om den här planeten). Via sin härskare Jupiter är Skytten också filosofins och religionens tecken - även om den här bloggens studier av yrkesfilosofer snarare visade att det var det första Eldtecknet Väduren som tenderade mot filosofi när Jupiter låg däri. Den nöten återstår att knäcka.

Men uppenbart tycks Skytten påfallande ofta figurera i dess mest prosaiska bemärkelse, som "långväga resor" eller "långväga resenärer", vilket omsatt till ankdammens Sverige blir utläningar, sådana som Dilsa Demirbag-Sten. Enligt horoskopet är hon inget mer än en neger, men som samhällets bottenskrap gör, ser de alltid tid att hitta någon än mer maktlös att i sin tur trampa på. 

Dilsa har hittat religionen och det är DN som gladeligen bereder hennes värdelösa och inkrökta krönikor utrymme. Hela Stockholms borgerlighet är xenofobisk. From Bromma och bort till Reinfeldts Täby, där boende som inte kan köpa sina bostäder inte är välkomna. Den lilla manövern sorterar effektivt bort de flesta invandrare eftersom Sveriges strukturella rasism garanterar att nykomlingar stannar i låglöneyrken. (Demirbag-Sten har ett sammansatt efternamn, så hon verkar ha gift sig ur det predikamentet.)

*****

Rent tekniskt leder Jungfrun i första huset till vissa justeringar av planeternas valörer. Notera att även om fysisk ascendent saknas, innebär nymånen att vi får samma horoskop både som månascendent och solascendent. Vi har mycket av pusslet färdigt här, både sinnets disposition och handlnigsmänniskan.

Sinnet är delvis "stekt" pga nymånen, och det betonar Solen. Den här kvinnan ser sig aldrig om utan driver maniskt på, på, på. Och vilket är då livsuppdraget? Jok hon är hängiven Jungfruns privatism och medfödda motvilja mot kollektiva lösningar. Jungfrun är kanske zodiakens mesta separatist och just därför klassas tecknets sjätte hus som Fienden. 

Demirbag-Sten har säkert sina bästa år i Sverige just nu, under den fysiska Jungfruascendenten Reinfeldts bärsärkagång mot det gemensamma välfärdssamhälle som likväl säkert var skälet att hon en gång kom hit, den otrogna hyndan. Hela världen såg förr på Sverige som det goda landet där folk var hjälpsamma. 

Nå, det har det blivit ändring på sedan moderaterna kom till makten. Nu är vi jordklotets skitstövlar, med den själviska människans alla ursäkter för att slippa engagera oss i något. Högerregeringen har låtit Sverige helt hamna på drift och tills nyligen vågade den storljugande näringsministern Annie Lööf (en Björn- och Dilsa-Måne i Jungfrun till) till och om propagera för en tokgalen liberalism där samhället i stort sätt packade ihop helt och lämnade allt fritt åt de giriga och själviska marknadskrafterna! 

Jävlar-i-mig vad blind och obegåvad Dilsa Demirbag-Sten måste vara som för sin senaste krönika kastar sig över Omar (när drevet redan är över!) istället för att adressera de verkliga problemen i dagens samhälle! Men det kan hon inte, för problemen beskrivs av själva hennes eget väsen: profitinstinktens Jungfru. Nu är hon här, hon med, och skriver om Omar för att tjäna en hacka på det.

Problemet med horoskopet är förstås hennes krigare, hennes Mars. Så ointressant som det här komplexet i Jungfrun är, skulle världen slippa höra från henne med mindre något i horoskopet ville mer än att obekymrad om världen odla sin trädgård och pyssla om sin egen kropp. Och det är här den allt annat är inåtvända Mars i Skytten kommer in. 

Ur både Månens och Solens perspektiv är krigaren HÖRNPLACERAD och därför en lika viktig (nästan) kraft i det externa livet som Jungfru-Solen med dess vilja till lätta rikedomar och komfort (Jupier - jämför Demirbags första hus Nya Moderaternas horoskop). 

Fjärde huset rankas visserligen lägre än det första, men det är angulärt och Skytten vill inget hellre än komma "hemifrån" (4e = Hemmet, Det Privata). Det finns alltså en djup konflikt i horoskopet mellan en självcentrerad och kokett Jungfru (måhända fylld av övertro till sin intellektuella skärpa) och en djupare frustration och t.o.m. oförlöst vrede i det privata fjärde huset. Denna indikation gäller både hennes psyke (Månen) och hur hon sedan agerar (Solen) för att "göra skillnad".

Som vi tidigare sett av Reinfeldts Jungfru i första huset blir den "lilla illgärningsmannen" Mars etter värre när Jungfrun stiger i öster. Den är nu också accidentellt en som önskar tillfoga skada i sina upptåg. Och det finns inget mandat från Himmelen för denna krigiskhet! Mars står INTE i något av de två dharma-hus som indikerar en utvald Guds krigare! 

(Undertecknad har en "dubbel-ond" Mars, förvisso delvis "bränd" av Solen, dvs Solen själv söker moderera krigaren genom sitt jämna och starkare utflöde - gassande utstrålning istället för stickiga punktinsatser. Men i de attacker Mars ändå utför är den en dharmisk femtehus-Mars vilket enligt indisk astrologi är en purva punya-position. Gott karma från tidigare liv. Motiverad ondska, en av Guds straffänglar, kanhända. Det skälvande spjutet är här på ett viktigt uppdrag.)

Eftersom Demirbag-Stens "illvillig-utan-högre-sanktion" har sin disponent Jupiter i självtjänandets tecken Jungfrun och även den är verksam illgörare utan högre mandat (1a är inte ett dharma-hus), kommer den här krigarens varje "skyttiga" härnadståg att riktas mot andra utlänningar!

DILSA DEMIRBAG-STEN vILL SKADA SVERIGES INVANDRARE!

Kvinnan måste vara en ren skitstövel som inte nog snabbt sökt anpassa sig till svensk stil och sedans om ett fegt kräk stämmer in i den svenska xenofobin. Hon påminner i mycket om Pekgul i socialdemokraterna som tror sin urvattnade socialisering gör henne till representant för alla muslimska kvinnor i Sverige (sosseriets brutala stöveltramp igen).

Det är värt att notera att både sinnelaget, Mars (som sår krig och missunnsamhet) samt lycksökaren Jupiter är verksamma illgärningsmän i det här horoskopet, och att alla är prominent placerade i hörnhus. Hade inte kvinnan sökt sig till Humanisterna hade hon troligen varit brottsling. Det finns inte många sociala roller i Sverige för en så elak och ogenerös själ som det här horoskopet omvittnar.

Tokindividualism

 

"Ingen muslim är kollektivt ansvarig för vad andra proklamerar eller utför i islams namn." /Dilsa Demirbag-Sten

Så här talar en tokindividualist. Frågan knackar åter på dörren. Har människan har något val när kosmos behagar rita nidbilder på himlavalvet och vi, spratteldockorna nere på jorden, så hjälplöst lallar med. Dilsas himmel är så extremt egocentriskt individualistisk att man verkligen undrar. Hon måste tänka bakvänt från morgon till sena kväll.

För i verkligheten förhåller det sig precis tvärtom mot vad hon säger. Varje människa som tiger still har givit sitt samtycke till vad än frågan gäller och kan därför sägas vara kollektivt medskyldig. Jungfruns tecken är dess bekvämlighet och det är denna last som talar genom ärkesekularisten från ateistklubben Humanisterna. De vill bli lämnade i fred i all sin indifferens och den själviska människan orkar bara aktivera sig när hon ser hotet mot sin komfort hota i sekularismens motpol. 

Om Jungfrun är materiell vinstlystnad står den opposita Fiskarna för just religionen som verktyget att rentvå sig från denna själviska likgiltighet. På grund av Skyttens och nionde horoskophusets kopplingar till religion är det lätt att glömma Fiskarna inne i sin klostercell. 

Men det högre medvetandets Jupiter verkar här genom Vattenelementet och det är i Fiskarnas tecken (Jesus: "Kom, jag ska göra er till människofiskare") som människan arbetar på sin inre rening - nog så behövligt efter att den motsatta Jungfrun solkat ner sig med sin sekulärt-materialistiska nyttoinställning till allt !!!

Det är, tyvärr, på Jungfruns symbol den tragiska lotten att spela självisk och antisocial fallit. Om detta har bloggen redan skrivit allt för mycket.

Ska man tillägga något om detta extremt obalanserade horoskop (i egocentrisk riktning), är att nymåne ger oss båda en Chandra lagna och en Surya lagna samtidigt. Det enda som saknas är den fysiska ascendenten.

Men mån- och solascendenten är således enig om att det är extremindividualism den här själen är på jorden för att proklamera och horoskopet rimmar därför extremt väl med det för Nya Moderaterna som heller ingenting annat vill än att bli lämnade i fred att tjäna pengar och konsumera tills de dör. 

Nya Moderaternas horoskop helt i Jungfruns tecken kan väl nästan helt och hållet sägas vara lögnarkitekten Per Schlingmanns skötebarn, själv född med Solen i Jungfrun. Lämplig tamburmajor för hela den här sorgliga anrättningen av insjunken privategoism blev Fredrik Reinfeldt, Jungfru med aggressiva Mars stigande i öster. En perfekt prydlig uppenbarelse som den profitlystna men "skötsamma" egocentrikerns spjutspets. 

Det farligaste folket är denna skötsamma medelklass som under en Hitler kan rösta bort all mänsklig värdighet och skapa monstersamhällen. Den insikten saknade märkligt nog svenskarna och gjorde det igen - röstade fram en ond, privatistisk filosofi. (Och fick snart se vad som hände, usla tåg, kissblöjor och korrupta moderater som sålde statlig och kommunal egendom till varandra för korvören...)

Sickna små liv.

Man kan också kontemplera de "smutsfläckar" som materialistiska hänsyn förorenar Eldens annars glasklara blick för sanningen med i ovanstående horoskop. Både Lejonets storhet och Skyttens universalism är allvarligt nersölade av Jungfruns privategoistiska motiv. 

Jfr t.ex. den långt mer intressanta spänningen som vänsterpartisten Jonas Sjöstedts himmel uppvisar mellan Eld och en motvillig Jord, där driver Solen på och vill öppna upp en sluten Måne i Jord, ja faktiskt lyfta folkets blickar mot ren ELD, ren insikt i sakernas förhållande.

*****

Finns en väg ur detta privatistiska helvete som inte gör världen till en bättre plats alls om det inte är för att man själv vill vinna på det? (Jungfruns devis skulle kunna vara, "Kom låt oss var och en odla vår egen täppa och glömma världen där ute. Ingen ska komma här och kräva ett enda positivt ställningstagande från oss som bara sköter vårt.") 

Ja, om man har turen att födas med en "fysisk" ascendent som intar en högre ståndpunkt, verkar livsödet genast vända till det bättre. 

En annan väg tycks vara ett horoskop med viktiga planeter i just klostercellens tolfte hus, som löst motsvarar Fiskarna och reningsbadet. 

Att Claudius Ptolemaios kallade sektorn "den onda daimonens hus" innebär, tror jag, dels att det finns ett arbete att utföra här, men dels också att horoskopet ur världsligt perspektiv inte är speciellt materialistiskt. Men att se ett bristande driv i viljan att erövra världen, skulle detta vara under ett inflytande av en ond daimon eller skyddsande? 

Jag har ett fall med Solen i Jungfrun i tolfte där individen härjades av våldsamma mardrömmar redan från unga år. Födelseåret 1967 fick mig att senare spekulera i en snabb återfödelse från Vietnamkriget och personen i fråga (utan att veta om min "fantasi") utvecklade en oerhörd USA-fäbless och har skickat sina barn dit på studieår. 

Min misstanke kvarstår att den "onda daimonen" i mannens fall var en brutal död som amerikansk militär under Vietnamkriget och en närmast ögonblicklig återfödelse i ett helt annat håll av världen. Varför det blev Sverige måste man öppna upp den själens alla tidigare liv och förbindelser med andra själar för att förstå...

Dilsa Demirbag-Sten har säkert också en så pass extrem bakgrund (och inte bara då förorsakad av sin muslimska härkomst hon till varje pris tycks vilja slippa att ta ansvar för - fast hon ständigt binder sig hårdare vid ämnet genom sådana här skriverier. 

I sådana här ytterlighetsfall brukar det vara spegelvända världen som gäller: hon har själv varit en som förföljt andra för deras övertygelser i ett tidigare liv. Nu är det ekot av den demonin som jagar henne om natten, efter att hon slutat upp med att tänka bakvänt till sena kväll. Och därtill upprepar hon sin gamla synd en gång till men nu genom att verka mot religionen som fenomen. Det är synd om människorna.

Tragikomisk kverulans

Jag läser och läser Dilsas introverta ordknypplande i DN och undrar när hon ska komma till sak. Men inget händer. Hela aktstycket är en enda lång och ohyggligt självcentrerad stilövning. Hon söker stoltsera med en förmodad klarsyn.

I det syftet drar hon sig inte för allsköns irrelevanta hänvisningar till exempelvis statistiska tendenser - som om en handfull kulturskribenter till vänster skulle vara ett hållbart underlag för ett påstående. Detta från en ateistisk Humanist, just de som mest fanatiskt åberopar forskning och statistik i alla livets frågor. 

Här är kvinnan som missbrukar intellektet, har upphöjt intellekt och skrivförmåga till egenvärden, men som bakom satskonstruktionerna till syvende och sist bara är en tom åsiktsmaskin. En människa med så liten vision att hon går vilse i sin egen inbillade klipskhet. Hennes extrema och oroväckande horoskop har granskats tidigare, men låt oss snabbt rekapitulera varför en sekreterare är en sekreterare och en chef en chef. 

Det är förstås författarens soltecken Jungfrun som är zodiakens sekreterare, Lejon-chefens högra hand. Sol-Lejonet har Visionen men visionen delegeras till Jungfrun som förväntas transponera den till en logiskt och pedagogisk presentation. Inte för inte tror jag att vi ska placera Nebu, skrivarnas gud i Babylon vid Merkurius genom Jordtecknet Jungfrun. Det andra merkuriska tecknet, Tvillingarna, sitter inte på Solens (eller soltecknet Lejonets) högra sida! 

På den här himmelen tar Solen kontrollen därför att Månen är "bränd" utom synhåll och Demirbag-Sten begår därför det fatala misstaget att tro Jungfrun kan leda som ett Lejon leder. Se också den hatade Migrationsverkschefen Ribbenvik under en nymåne i Jungfrun, om än mindre extrem än denna:

Börja med själens essentiella form, Saturnus. 1969 är den fallen i egocentricitetens Vädur och tappar därför helt blick för den stora strukturen. Saturnus har här minskat sina anspråk maximalt och väljer att "programmatisera" vad den själv upplever med sina två ögon. Det gör inte en människa ond, men signalerar för alla kloka att vi inte har en objektiv rapportör utan mer än troligt en vandrande partsinlaga, i värsta fall en subjektivist som söker göra sken av att vara objektiv. Just så som Dilsa förskräckligt pinsamma artikel låter.

Det är för att vi har så många fallna Saturnus i Väduren i maktpositioner just nu Sverige (och världen) har kollapsat ner i simpel, vinklad propaganda. Det är fascinerande att de som skriker värst efter objektiva kriterier (Humanisterna) själva är de värsta mörkermännen. 

Alla med Saturnus fallen i egocprincipen måste inte bli så här anskrämliga, men tittar man noga på "de goda" är det säkerligen alltjämt subjektiva bevekelsegrunder bakom deras ställningstagande i livet! Låt oss kalla Saturnus i Väduren de verkligt unga själarna på jorden, inte för att de inte levt många liv, utan för att de av någon anledning tvingats börja om från noll igen. 

De kan ha så förskräckliga felsteg bakom sig (i tidigare liv) att de för detta liv inte har rätt att kontakta något alls av sitt själsliga bagage. De är hänvisade att verka enbart genom detta livs tillfälliga egomekanism. Ödet har i barmhärtighet lättat lite på deras bagage så att de ska ha en rimlig chans att omorienterade sig från de våldsamma felsteg själen har begått i tidigare liv.

Det är bättre om en Saturnus med begränsad horisont inte kombineras med alltför anspråkslösa planetära budskap i övrigt. Demirbag-Sten är ett kritiskt gränsfall eftersom Jungfruns tecken representerar ett förfinat sinnelag. Obalansen avslöjas direkt i texten: överkrånglig svenska men absolut inget budskap!

Saturnus står i detta fall i det onda korruptionshuset vilket definitivt indikerar problemkarma. Nymånen bränner som sagt bort mycket av det lunära inflytandet och indikerar något av en omstart. Som bekant lämnade kvinnan en traditionalistisk kultur (Månen/hem, tradition etc) och började om som sekulär svensk imbecill. Var det verkligen ett steg framåt? Ja, ett litet. Saturnus står också för tradition och här är den fallen i egocentricitet och i åttonde borttynandets (eller korruptionens) hus. Nymånen symboliserar en nystart, bort från ett döende fädernesarv (Saturnus = patriarken). Solens exakta konjunktion med Jupiter ropar också att framgången står att finna i rörelsen fram - fram mot Jungfruns domän. 

Problemet är att man inte kan springa från sin egen skugga och det är alltjämt Saturnus som rankar högre än den expanderande Jupiter. Som bäst kan den här kvinnan "uppfylla" sin egen egocentriska korruption, dvs bejaka sin synd och sedan, i ödmjukad, påbörja ett sant nytt liv. Men som Humanist har hon definitivt tagit avstånd från det högre livets löfte om genuina omstarter och är alltjämt bärare av den egoistiska korruption hon flydde i sin hederskultur, vilken den än var. Sekulära Sverige har inte lösningen på några problem och av texten framgår att författaren inte ens något eget att komma med utöver en antipati mot "kulturvänstern". Det är inte bara dålig byråkratsvenska hon lärt sig skriva, texten är rent snömos.

*****

Teknikaliteter.

Chandra lagna eller månascendenten leder för Jungfrun olyckligtvis till att det egna sinnet (modern, hemmet m.m.) blir en verksam kraft för det onda. Så i mer än en bemärkelse släpar Demirbag-Sten på ett arv hon försöker fly, men inte kan. Våra sinnen är formade vid tre. Man är snart nog det man är ödesbestämd att vara. Eftersom "nystartens" nymåne "bränner" Månen utom synhåll lyckas hon dölja sin naturliga sida, men den lever kvar på insidan, och den kanaliserar delvis ont! Kom tillbaka till dessa ord om en stund: Merkurius verkar för det goda, men Jupiter för det onda. Vem ger den större spelplanen? Även Hitler klappade barn på huvudet, så att säga.

Skälet till det låga betyget för sinnelaget är att Dilsa, i likhet med den fysiska Jungfruascendenten hos Fredrik Reinfeldt, gör Månen till ägare av det 11e huset för förmögenhetsansamling - vilket är det säkraste sättet för en Jungfru att urarta och bli kraft för ondskan. Se bara hur Reinfeldt nu står åtminstone till upp till knäna i frågetecken om hemliga partianslag, moderaternas insyltning i McDonalds, bortslumpande av kommunal egendom till vänner - tydliga tecken på att den profitlystna Jungfrun har problem med psyket (Månen) just i riktning mot 11e husets våta dröm om "stora pengar genom yrkeslivet". 

Eftersom Månen också kastar ett visst ljus över familjemedlemmar kan man knappast missa hennes syster Dilbas ekonomiska strulande... Falska pokerkonton och bråk om pengar... Man känner genast igen den småaktiga och lögnaktiga sidan av Jungfruns tecken. Som sagt, vårt öde lever vidare genom oss, hur mycket Jungfruns tecken än söker stänga dörrarna mot omvärlden och leva ett sekulärt, privatistiskt liv (Nya Moderaternas partihoroskop har likt Reinfeldt Jungfrun stigande i öster.)

Likt Reinfeldt har Dilsa Demirbag-Sten pengarnas Venus på sin sida, som en "verksam välgörare", men även hon i "förlusternas 12e hus". Det gör henne till ett "wild card" i frågor om ekonomi, kanske ett klassiskt mörkande av pengar för att följa att man har det bättre ställt än vad man vill att andra ska förstå. Reinfeldts mörkande av partibidragen kan här överföras på författarens psykiska plan.

Olyckligt för en Jungfruascendent är inte bara Månen med dess koppling till 11e husets förmögenhet utan också ett identiskt snarlikt bud som gör Jupiter, förmögenheters eller lätta pengars signifikator till en verksam kraft för det onda.

Allt som luktar stora pengar är tydligen något Jungfrun bör hålla sig borta från med mindre hon vill förlora sin väg och sälla sig till de onda i detta liv. Och skälet är enkelt: är man en självmedveten privatist bör man också veta vad man behöver. Att blir en som samlar på sig utan att vilja gynna andra eller dela med sig, bryter genast mot den kosmiska morallagen. Jungfrun ligger nästan framme i vågskålarna (Vågen) där konsten att bli en fungerande medmänniska ska testas. Att då i zodiakens sjätte steg trassla in sig i girigbukens problematik vore att be om ytterligare tusen år av helvete på jorden - den ena misslyckade återfödelsen efter den andra kan följa! För om själen blir så egoistisk och inkrökt kommer det kanske att krävas lång tid och många olyckor för att lära den öppna sig mot hela samhället.

Just nu gör Dilsa Demirbag-Sten så fel en själ kan göra: hon har lämnat en inskränkthet hon föraktade bara för att själv bli lika inskränkt mot sina förfäder. Ja hon kan ha degraderat sig ännu lägre som hetsar mot den grupp - "vänstertänkare" - som vill att välstånd ska vara något hela mänskligheten delar. Men givet horoskopet förstår man att detta är fullständigt obegripliga tankegångar för en själ på denna låga evolutionsnivå. 

Notera hatet (Mars) i det universella välståndets tecken Skytten. I detta fall, givet kontexten, går det bara att läsa detta som en extremt självisk jordodlares hat mot tanken på att hennes egen rikedomar ska fördelas jämt till alla. Skyttens härskare Jupiter, den sitter Jungfrun och tjyvhåller på i sitt privatistiska tecken. Därför anses välvilliga Jupiter "skadad" ("detriment") i Jungfrun. Med en Jungfruascendent är den t.o.m. en aktiv agent för det onda. 

Nu förstår vi något av den gemena själviskhet som tydligen driver båda dessa kvinnor, Dilsa och Dilba. De tillhör kreti och pleti men har lyckats att höja sig till mediala figurer utan att samtidigt kunna släppa den fattigdom de fortsätter bära på insidan.

Mer än en gång frågar sig Dilsa vem som känner ansvar för "något annat än sig själv och sin positionering i kulturdebatten?"

Jo jo.

Borgarnas människosyn: fallet Eva

[En summering i 1600 ord av observationer som återkommande läsare redan är förtrogna med.]

Fall efter fall som omvittnar den rent nazistiska effekten av Regeringen Reinfeldts huvudlösa politik kommer i blickfånget, nu det förfärliga fallet Eva, död innan 50 tack vara Reinfeldts piskdrivna "arbetslinje". Läs och blir förskräckt av vilken ideologi svenska folket "råkat" välja två val i följd!

Jag vill här bara citera bloggartikelns ps, som en utgångspunkt för den efterföljande astrologiska minnesuppfriskningen:

Regeringen kommenterar inte, men Gunnar Axén, moderat ordförande i socialförsäkringsutskottet och därmed i högsta grad ansvarig, gör det tydligen gärna. Genom att retweeta Dilsa Demirbag-Stens ”Påskuppropet. Är kyrkan en del av Socialdemokraterna?”

Nejmen så smakfullt. Så vansinnigt smakfullt. 

Moderaten Axén har redan förärats ett sarkastiskt inlägg om sin paranoida tendens, tydligt synlig via horoskopet. Och "Humanisten" och ateisten Dilsa Demirbag-Stens horoskop har också tidigare både tolkats och använts som illustration för de nya rön om zodiakens faktiska funktionalitet som den här bloggen modest men tämligen världsunikt avtäckt under några år.

(Tyvärr på svenska och därmed inte tillgängligt för den mer intellektuella delen av världen.)

Hur ser synergin mellan den av anti-religiositet besatta Humanisten och den inhumanitära moderaten ut?

Minns att Månen - människans sinnelag - säger betydligt mer om person och karaktär än soltecknet. 

Skapar vi nu en "kompositvarelse" av båda är det - tyvärr för dem som saknar begåvning att hålla isär bloggens empiriska studier av zodiaktecknen och deras egen "egoinvestering" i en eller annan av symbolerna - stiger ännu en gång den rasbiologiska och främlingsfientliga typen fram! 

Just den människa man kan misstänka för att vara ovanligt hjärtlös och cynisk om andra människors belägenhet om de inte är med i den egna klubben! Ja, det är Kräftans tecken som står för den snäva solidariteten, Jungfrun är inte solidarisk med någon alls! Tecknet representerar privatismen tagen så långt det går. (Det är därför zodiaken i nästa steg reparerar "skadan" genom att introducera Vågen, rättrådighet och en avvägning mellan Jungfruns egenintresse och "den andre".)

Det är möjligt att man kan anföra Dilsa Demirbag-Stens ytterligare problem med att förvandla sig från kurd till sekulär svensk, men faktum kvarstår. Hennes horoskop beskriver en mental krympling, trots tecken på begåvning i det lilla (Solen och Jupiter). I princip äggen har lagts i samma korg, det lägre, blott diskursiva och diskriminerande (separativa)  intellektets tecken Jungfrun. 

Kvinnan är i grunden inte solidarisk med någon. Hon sätter sin egen sekulärt materiella komfort högst av allt och läser bara in argumenten som ska stödja denna exceptionellt trånga förståelsehorisont. Inte för inte tecknar den antika zodiaken en mörk bild när det kommer till Jungfrun, slavens tecken. 

På något sätt tycks tecknet ligga i kläm mellan det storslagna och kreativa Lejonet med dess slösaktiga generositet (Lejonets solljus är fritt, om än dominant) och Vågen, där idealet om balans mellan alla partner är temat. Kanske är Lejonets hetta för mycket, så att en skorpa negativ jord formas som skydd mot Lejonet. Men den som backar undan den fulla andliga kraften från den egna själen förringar sig och blir slaven, tjänaren. 

Och den som inte längre äger Solens fulla generositet och intelligens slutar som Demirbag- Sten, som en illvillig och kritisk analytiker som utifrån sitt eget problem med religionen tydligen sökt smutskasta Svenska kyrkan som i Påskuppropet ventilerade en djupt känd avsky mot allt vad humanitet representerar. 

Demirbag-Sten har härmed inte bara illustrerat Jungfruns problem, egoismens totala problem att samverka intelligent med situationens faktiska natur, egoismen vill inte se helheten utan bara det som passar dess egen "livsinvestering", hon har också påmint om varför denna Måne i Jungfrun visat sig överrepresenterad med statistisk signifikans både hos Tredje rikets nazister, brottsdömda och främlingsfientliga politiker och privatpersoner. 

Den vediska astrologin tycks på goda grunder ha klassificerat horoskopets sjätte hus (som korrelerar med Jungfrun som "fienden"! Och med detta menas förstås livets fiende där livet gestaltas av föregående tecken och härskare, Lejonet och Solen (andesjälen). 

Jungfrun står alltså i ett "tolftehusförhållande" relativt Lejonet, Jungfrun knivhugger sin Herre i ryggen, stjäl hans matsilver eller förtalar honom bakom ryggen. Jungfrun sviker Livet självt i sin privategoism! Är det då konstigt att den salomoniska visheten måste in i det här skedet, illustrerat som gränsdragaren och rättskiparen Saturnus som "upphöjs" i det åtföljande Vågens tecken!

Gunnar Axéns Måne i Kräftan visade tidigt i bloggens historia prov på att vara kapabel till svår dysfunktion. Hemma i sitt härskarläge är Månen/sinnet likväl inte "homefree" eftersom Vattenelementet är kallt och av naturen frustrerat. Som modersprincipen åtrår den inkommande andesjälar (Solen) att värma upp kylslagenheten i det fallna sublunära tillståndet. 

Kräftan är själva sinnebilden för det antikens grekiska filosofer skydde allra mest: människor som levde utifrån det irrationella och ombytliga känslolivet och inte utifrån den högre rationella själen. Axén uppvisar med "förstärkaren" Jupiter prov på ett lika extremt begär som det tidiga varningsropet, SEB-chefen Annika "Fallskärm" Falkengren. 

Vid genomgången av 1900-talets pådrivande svenska rasbiologer kom fler bekräftelser på att Månen i Kräftan tycks ha med en väldigt snål och på fruktan baserad typ av solidaritet med bara dem av den egna sorten. Som modersprincipen indikerar Kräftan vad saken handlar om: "det egna blodet" är okej, men sedan återgår Vattenelementet till sitt kalla döda tillstånd. 

Bloggen har upptäckt hur mycket patologi och kallblodiga mördare som helst med störningar i Vattenelementet och Månen i sitt härskarläge i Kräftan visade sig vid en summering av invandrarfientlighet vara överrepresenterad, precis som Månen i Jungfrun.

Vi ska därför inte förvåna oss över att de här två personernas sinnen genast råkade i samklang så att moderatpolitikern som den idiot han uppenbarligen är återutsände ("retweeta" för sektdårarna som använder det mest dummmiferande informationssystem som någonsin skapats) den religionshatiska sarkasmen från Demirbag-Sten. 

Han fattade troligen inte ens att det var religionskritik utan såg bara den halvan av meningen som nämnde socialdemokratin. Inte för inte ansåg antikens filosofer den fallna själen helt förryckt och i total avsaknad av intelligens. Solen, intelligensen, når som bäst själen som sjunkit under Vatten på ett indirekt sätt, men om man tar bort Kräftan och Nobelpristagaren i fysik Erwin Schrödingers otroheter mot sin fru med en ung student, är en Sol i Vatten tveklöst inte ett nej till högpresterande intellektualitet. 

Men det är ändå omistligt att Vattenelementet förde med sig djupt degraderande tendenser i Schrödingers liv. Faktiskt, Sol-Kräftan Carl-Gustav Jung, annars en så instinktfull djuppsykolog, uppvisade samma extrema blindfläck just på punkten moders- och kvinnoprincipen som bjöd hem sin älskarinna till sitt och hustruns matbord! En riktigt ful smutsfläck i ett annars fascinerande livsöde.

Vatten är och förblir ett emblem för den irrationella själen och dess patologiska symptom. Jord är det mest begränsande elementet, vilket lätt resulterar i en materialistisk och självisk livsstil.

Borgarnas människosyn kan alltså summeras som bloggen från första början identifierat de två negativa och kalla elementen, som ett krympande in mot sig själv, in i en rent materialistisk utblick, baserad enbart på de egna fysiska sinnena och deras frånvaro av tecken på att vi skulle finnas som ett slag i en andlig värld, som en idé i en guds medvetande, att vi samtidigt skulle vara en gåtfull "kollektivsjäl" som samtidigt är medveten via många individuella noder.

Borgarna ser bara ett myller av materiella köttklumpar utspridda över en platt jordyta och formade av en blind evolution som, trots dess totala avsaknad av intelligens, på något underligt sätt har intelligens nog att spara de lyckade mutationerna.

Ja den saga dessa fallna själar diktat ihop och nu lägger all kraft på att "återupptäcka" i den fabricerade "objektiva världen" är mer bisarr än någonsin religionernas berättelse om att vi är medvetanden sprungna från ett högre medvetande och att den materiella världen antingen är en ren tankeprodukt (radikal idealism) eller en distinkt verklighetsnivå (realism) i en gåtfull skapelse som rymmer fler skikt än materialisten känner sig bekväm med.

Dagens borgare upprepar faktiskt horoskopet för den moderna, religionshatiska och inskränkta människans födelse - det som jag föreslagit ska hämtas från borgarpackets stormning av Bastiljen i Paris! Bara Jord och Vatten så långt ögat når på den himmelen. Avfallet från himmelen var totalt den dagen. 

Ja, himlarna skriver sanningen om människan och stark är den som vågar se sitt eget horoskop och därigenom börja förstå vilken livslögn man spunnit, ska vi säga "lurad" av de kosmiska elementen, för att inte vara alltför hårda mot oss själva.

Problemet med ett sådant horoskop som Demirbag-Stens är att den splittrande och söndrande tendens (via hårklyvande Jungfrun) här är så total att det sannolikt inte finns någon återvändo. I vissa av själens otaliga livsöden måste den bara löpa linan ut, lägga av sig ett destruktivt intellekt och när karma mognat återfödas i ett "mjukare" format. 

I sitt nästa liv kommer kanske Demirbag-Sten att förföljas av religiösa fanatiker! Det är priset för att inte kunna genomskåda sitt simpla antingen-eller-tänkande och anamma den grekiska filosofins upphöjda lugn inför fenmenvärlden. Utsagan är orimlig - det lugnet finner ingen plattform eftersom materialisten förnekar övervåningen! Själen studsar runt i motsatsparens värld bra många gånger innan den börjar se 3D-bilden.

Den som studerar zodiakens sex dikotomier har fått en god start och är redan på väg mot vad som kallats "det högre medvetandet" (bortom diskursiv logik). Det är från den här högre nivån genier och uppfinnare verkar när de plötsligt ser något helt nytt i ett plötsligt ljussken. Inte sällan brukande antikens författare i det ögonblicket tillägga, "vid Zeus!" 

Och det är precis vad det handlar om. I zodiaken står det kritiska och skadliga intellekt som helt har Demirbag-Sten i sitt våld noga avvägt mot Zeus/Jupiter via dikotomierna Jungfrun/Fiskarna (hatisk vilja att separera för att tjäna på det/självuppoffrande allkärlek), samt, i den högre andliga världen, Tvillingarna/Skytten, där Merkurius är en villig informatör som meddelar människorna på jorden Jupiters vilja. 

I det Babylon, där astrologin först systematiseras var det Marduk (Jupiter) som drog nytta av Nebu (Merkurius), kommunikatören.

[Nota bene. Även om månplaceringarna Kräftan och Jungfrun visat statistisk signfikans enligt ovan, är naturligtvis merparten av alla födslar oberörda av de här missprydsamma uttrycken. Det brukar finns mer än ett missljud på himmelen när ett tecken blir till en vanartig fixering eller undermålig attityd.]

*****

DN: "Regeringen kan åka på nytt nederlag"


SvD: "SD förstår inte vad de går med på" - Oj oj, vilken avledande manöver från det verkligt djupa problemet!

Ett stickprov på en av rösterna i SvD-artikeln är talande: c-politikern Solveig Zander har inte oväntat Månen i Jungfrun - i sitt värsta utförande den självgodhet som den friska och flitiga människan använder som vapen mot de svaga och ofördiga. Intressant hur både främlingsfientliga och de som argumenterar mot dem möts under samma symbol men åtrår "purism" på olika sätt...




Se även: Horoskopet för Riksdagens nej till Fas 3-anvisningar, dubbelexponerat ovanpå Fredrik Reinfeldts horoskop. Notera även här hur det är privategoismens Jungfru som tycks vara boven i dramat. Reinfeldt själv har båda de tecken som vi här noterat som potentiella svagheter när det gäller en humanitär natur.

Onda journalister, filosofer & krigsbarn

Anthony Damiani (1922-1984)
- extraordinärt förtätad idealistisk filosof

Aftonbladets Martin Aagård hyser uppenbarligen en hatkärlek till religionernas värld, eller åtminstone deras florstunna yttre attribut - som muslimska kvinnors slöjor. Härvidlag påminner han mycket om det hemland vars soltecken Vattumannen han delar.

Sedan jag bekymrade mig över hans förmåga att avläsa rörelsen Fa lun gong utifrån dess eget perspektiv har jag sett honom artikelvägen avhandla flera besläktade frågor, fast det måhända egentligen inte är religionen i sig utan det mindre penetrerande sociologiska synsättet som motiverar honom.

Med Solen i Vattumannen hittar vi ofta det här excessiva mentaliserandet om och kring människor i grupp, enade av en tankestruktur. Med den samtidiga aversion som Skorpionen tecknade på hans himmel, uppstår problemet att vilja men inte kunna tillhöra en grupp bara därför att egot fruktar att slockna (Skorpionen = död) i en total ideologisk frändskap. Kvar blir en fegis som står vid sidan av och marginalkommenterar, försynt applåderar eller småhackar. Det sociala utanförskapssyndromet kan ta sig flera gestalter och alltsomoftast är det Skorpionens vämjelse eller vilja till invändning som spelar förstafiolen.

Nu är jag emellertid helt för det kritiska observatörsperspektivet, för Aagård noterar i sin senaste artikel samma sak om den sekulära Humanisten Dilsa Demirbag-Sten som jag tidigare sett i hennes horoskop men inte orkat skriva om. Humanisternas humanism är en löjeväckande postmodernistisk konstruktion som inte förtjänar utrymmet den ändå får i medierna, och jag har redan spillt tillräckligt med ord på det driftiga men intelligensbegränsade horoskopet för rörelsens minidiktator.

Demirbag-Sten själv kan lätt avfärdas som en friköpt negerslav, en förstagenerationens svensk som nu vill legitimera sin rätt att vara här och fri genom att nedvärdera sin forna kulturkrets. Därvidlag hjälper hon bara den redan smårasistiska svensken att hela tappa den ärbarhet han kan ha haft.

Demirbag-Sten är en flitig debattör och jag har mer än en gång reagerat på hennes förtätade intellektualitet. Faktum är att jag inte sett så svårgenomträngliga och detaljerade texter sedan jag igår avslutade en tung (men fascinerande) läsning av nyplatonske filosofen Anthony Damiani, vars inspirationskälla Plotinus (200-talet) han förmodligen lyckats överträffa i termer av komplex text.

Det tog mig åtta månader att läsa Damianis Astronoesis eftersom texten var så kompakt och helt baserad på en avlägsen världsbild med dess egen terminologi att den omöjligen kunde slukas i ett svep. Övermättnaden låg i luften redan efter en timmas läsning. (Likväl rekommenderar jag den verkligen, jag har aldrig sett den senantika kopplingen mellan filosofi, kosmologi och astrologi så väl beskriven. Det bara inför Damianis egna astrologiska bidrag till Plotinus vision jag reserverar mig något.)

När jag nu ser Aagårds invändningar över Demirbag-Stens framställning inser jag att hon i mycket delar "saklighetsfixeringen" med Damiani - jag skulle lika gärna kunna säga sakfixeringen. För det är det jordbundna tecknet Jungfrun med dess högfrekventa och hyperrörliga Merkurius-intellekt som förklarar hur en text kan flätas så tät att den blir nästintill ogenomtränglig och därmed tröttande - eller som Aagård säger, knastertorr (tråkig).

Jämför Maria Wetterstrands (mp) framtoning - även där en Sol-Jungfru som framstår som ett under av nykter tillförlitlighet (saklighet). Det är i Jungfruns tecken objektifieringens fenomen uppstår, det merkuriala intellektet klyver verkligheten (Solen i Lejonet) och slungar ut projektioner - förtätade eller förkroppsligade punktiakttagelser.

I förhållande till Sol-Kungen Lejonet rör sig Jungfrun "sinistert", ställd åt vänster, och har därmed tagit parti. Jungfruns tecken är fiende till Solen/helheten. Det är kanske därför Hades (Skorpionen) slukar Persefone (Jungfrun) och fullbordar den unga orörda själens vänstervridna rörelse ner i Underjorden. I mikroformat ser vi här alltså temat själens syndafall löst repriserat. Astrologin - och livet - är till syvende (solsystemets sju planeter) och sist bara en fråga om man är med Livet eller har invändningar mot sakernas sanna ordning. A-teism betyder att vara mot verkligheten.

*****

Astrologins grundläggande dualism mellan positiv och negativ polaritet/rörelse påminner om tillvarons djupaste beskaffenhet, och Lucifers vändande sig från Himmelen kan således också läsas som en naturlig, ja t.o.m. ofrånkomlig aspekt av tillvaron. Fenomenvärlden skulle inte kunna finnas utan motsättningen mellan Ljus och Mörker, och såtillvida fyller även mänsklighetens djävlar vitala funktioner.

Det är ingen slump att filosofen Damiani förordar denna klyvning i "vänstervriden" riktning (liksom Plotinus som inte, till skillnad från gnostikerna, såg något ont i denna världen), och menar att själen reinkarnerar som fysisk varelse just för att kunna förvärva kunskaper. Damiani talar här verkligen Jungfruns sattva-språk, men med den reservationen att Jungfrun i sig inte har svaret på vad all denna informationsmängd ska vara bra för. Den är till för att behaga Gud/Lejonet - Kristussjälen som de kristna skulle säga om de hade förstått sin egen lära.

Och det har Damiani förstått eftersom han själv på en mystikers sätt i detta liv bottnade i Solen då den inte tog order från någon annan. Ett rent logos, en ren förnuftsprincip denna Solen i Lejonet. Ett studium av hans himmel med dess framträdande förstahusopposition mellan drakhuvudet och draksvansen förklarar varför han ägnat planeten jordens "minnesbank" så mycket uppmärksamhet i sin bok.

Se det här korta citatet från Astronoesis om Draken. Den som läst inlägg om Djävulen eller "denna världens herre" på bloggen, kan här få en aning om varför jag sagt att Satan är ren negation, en transpersonell kraft som suger näring av alla nej-sägande sekularister så att de i princip är radiostyrda bläckfiskarmar för denna makalösa pool av ren habituering.

Vi skulle lika gärna kunna säga att det är Moder Jord som parasiterar på sina inbyggare i hoppet om att hålla dem kvar här så längre som möjligt. Det här är naturligtvis en vinklad utsaga som bygger på andra erfarenheter än de strikt jordbundna själarnas trädkramande och Gaia-dyrkande.

Ännu ett sätt är att låta Jorden vara den passiva fysiska kropp hon är, och fokusera bockfotade Pan (Fan) som kroppens "rådare". Ja här han igen, "denna världens herre", en liten gud (relativt sett), men som lekande lätt binder den fallna själen till falsk identifikation med det animala tillstånd som är jordens eget öde. Men inte andesjälens öde!

Hur kunde då Damiani finna fram till en nobel, andlig livsfilosofi medan Demirbag handlöst rasar ner och identifierar sig med sin nya sekulära värdkultur? Det psykologiska argumentet för den senare är redan givet men astrologiskt ser vi skillnaden redan i soltecknet.

Damiani föddes med Solen i magnifika Lejonet, med en udda tolftehussol som perfekt motsvarar den andliga mystikerns introspektion det här huset kan indikera de få gånger det producerar gott. (Minns de vanliga innebörderna hos den onda daimonens sektor: fängelser, dårhus, långvård...)

Demirbag har visserligen Solen nära knuten till Jupiter, en intelligensskapande faktor. Men som indikator för de högsta livsvärdena - filosofi och religion - är Jupiter är svag i tecknet för sitt detriment. Den sprider ut sig på tjänarnivå och t.o.m. självmedvetenhetens självtjänande nivå och ränner runt precis överallt för att tycka och instruera. Se t.ex. Lisa Magnussons framgångsrika tyckarspalt i Aftonbladet. En Jupiter i Jungfrun bojad i Jordelementet och med de begränsningar i filosofisk föreställningsförmåga detta kan (men inte måste) innebära.

T.o.m. min senaste favorittänkare, vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith, visar med sin Jupiter i Oxen hur viktig den här planeten är för framgången. Hans tänkande tar avstamp från det enkla faktum att fysiker idag tappat kontakten med det allra mest oproblematiska och självklara, att världen är kroppslig! Kan det bli mer Oxen?

Eftersom matematikern och filosofens agenda är att bekämpa den tragiska ursäkt för en hållbar världsbild som scientismen utgör och till vilken Demirbag-Sten hör såsom medlem av Humanisterna, tonar Wolfgang Smith ner vissa aspekter av sin fulla insikt.

Men Smiths Jupiter i Oxen - filosofi om kroppslighet - är inte så bokstavligt "Jordelementet" som man först kan tro. Varje verklighetsskikt bortom vår materiella värld har nämligen sitt slag av kroppslighet. De fyra elementen är en giltig modell även för planeten Jupiter och dess befolkning. Men det som är "kropp" (Jordelementet) där, ligger naturligtvis inte inom jordmänsklighetens räckvidd att beskåda, inte för den arme scientistiske Humanisten att uttala sig om med sina jungfruliga (naiva och begränsade) sinnen att registrera.

För allt det Jungfruns representant Merkurius både hålls för att ha härskarläge här och vara upphöjd, är den "jordad" eller bunden till sinnesvärlden. Men där läser den tingen eller sakerna tydligare än andra. "In every little grain of sand..."

*****

Demirbag-Sten är född strax innan nymånen och viljan att reflektera kring sin solära mission är nedsatt (Månen är "bränd"). Det är en "driven" och drivande ande som befolkar Demirbags fysiska kropp, och dess mission är Jungfruns vilja att konkretisera och precisera, alltid utifrån sakförhållande. Som jag tidigare pekat på tycks Jungfrun vara en god jordmån för empiriker och inte oväntat kallar filosofen Damiani den defekta (irreguljära) sublunära domänen för "den empiriska, psykosomatiska varelsens värld".

I brist på Demirbags födelseklockslag får vi nöja oss med ett solärt horoskop där Jungfrun matchar det sjätte huset och dess innebörd av tjänstehjon och fiender. Hela Demirbags psyke är besatt av att tjäna en sak, sekularism. Men hennes fiender står så tätt så tätt. Hela hennes horoskop verkar vara ett massivt anfall mot henne. Eller också är det som Aagård säger, det är bara en enda fiende, men en som hela tiden kommer mot henne förklädd till olika skepnader: den religiösa människan, då främst muslimen.

Att hon verkligen inte gillar sitt utländska förflutna får man en aning om av aggressionsplaneten i Skytten, utlandets, utlänningarnas och (ibland) religionens tecken. (Jämför dock Thomas Eby, Paula de Tildes make, vars Mars-Skytt istället tycks "tända på utlandet".)

Jungfru och Skytt är inga vänner i horoskopet. Jungfrun vill precisera och få stopp på rörelsen (Jord), Skytten lever istället för rörelse och allt mer vidgade vyer (Eld). Man kan säga att Demirbag själv är ett inflyttat krigsbarn som nu bara vill bestå (tjänstehjonet) den sekulära värdkulturen med att hålla källan till hennes privata mardrömmar och demoner borta från det här landet. Jungfrun vill odla sin nya fläck jord på jorden och gallra bort ogräset - dessa störande påminnelser om att hon inte är klar med sin psykiska (själsliga) tillväxt ännu.

Filosofen Damiani gick mycket, mycket längre än så i sitt tänkande. Han var långt bortom den lögnaktiva lägre Merkurius fabricerade motsättningar. I sin platoniska analys satte han fingret på alla de ömma punkter som driver och äter Demirbag och gör henne så kapitalt ointelligent i de visas ögon.

Jag kan bara åter rekommendera den praktverket Astronoesis som den bästa introduktionen till västerlandets stora mystiker Plotinus och hans tankar om hur själen reinkarnerar för att växa i medvetande. Hans förtätade språk kan ses av horoskopets förstahus i Jungfruns tecken - han har i sitt dagmedvetande alla dessa krafter, och hans Sol - hans sanna kognition ligger ett steg bakom/under allt detta i 12e "dolda" huset och inspekterar de planetära krafterna som de visar sig för hans medvetna jag.

Damiani beskriver perfekt hur Världssjälen fungerar, från dess centrum i Solen till de "rationella krafter" som de övriga planeterna är, och hur denna Världssjäl (via planeternas transiter) arbetar på alla oss enskilda andesjälar som likt utsträckta solstrålar har valt planeten jorden för att i det empiriska lära oss se den Stora Bilden där sekularism inte är en framkomlig väg i det att den, likt Jungfrun, blockerar framfarten via dess negativa preciseringar vilka alltid leder till en åtminstone momentan förlust av Enheten.

I enhet ingår allt, dvs, det fungerande samhället förbjuder inte slöjor, skickar inte ut fattiga människor ur landet. Sverige begår för närvarande närapå samtliga dödssynder en nation kan begå. Och det ser inte ljust ut för övriga Europa heller. Postmodernism kan vara det hjärnsläpp, den totala tankeförvirring som föregår en civilisationskollaps, nödvändigt för att en ny och avklarnad världsordning ska kunna uppstår.

Demirbag-Sten tillhör den typ av själ som för närvarande i missriktad iver bygger sig ett nästa liv på jorden i en utfattig och fundamentalistisk obygd! Hon blir förmodligen muslim i sitt nästa liv - allt det du hatar är en erfarenhet din själ saknas och du kommer att bli din fiende (se hennes massiva fixering vid fiender).

I det här obygdslivet kommer hon av Nåd att beredas möjlighet att se det inherenta värdet i varje livserfarenhet. Och Aagård kanske blir en genuint praktiserande buddhist i sitt nästa liv!

*****

Det förtjänar att upprepas: Demirbag-Stens Sol, Jupiter och Merkurius antyder mycket hög intelligens. Tyvärr är den brända Månen ett tecken på problem att se vad man håller på med, att ta ett steg ur sin egen aktivism och reflektera över om det är rätt strid eller ens rätt ideologi man satsat på.

Att hon är barn av den sorgliga subgeneration då Saturnus - fixering & gränsdragning - stod i egoperspektivets tecken Väduren bidrar heller inte. De här människorna är ofta sjukligt om och kring sig, och det är väl därför Sverige nu domineras av en lägre debattnivå än i mannaminne. Nu har de här årgångarna hunnit fram till samhällspositioner varifrån att utöva inflytande. Och det är bara en massa smörja om "min rätt" till ditt och datt till höger och vänster. Låga människor.

Men men.. Man kan också hylla deras själar för att ha gått med på att spela så ringa människoroller och därmed vara sedelärande exempel på den unga och oerfarna själen. Alla fenomen tjänar minst två - kanske hundratals - simultana syften. Det är den insikten som Demirbag-Stens och Humanisternas ständiga vilja till religionsrensning till ett uttryck för ömsom missbruk av intelligens eller bara ren och skär dumhet.