Jungfrun, vestalien

Bild (beskuren) från History & Women

 
Hittar ett citat från en dikt av brittiske 1700-talspoeten Alexander Pope och inser plötsligt att han ironiserar över Jungfruns tecken på precis samma sätt som den här bloggen, men via Roms vestalier (dedikerade oskulder som vaknade över Roms egen makroversion av hemmets härd).

"How happy is the blameless vestal's lot! The world forgetting, by the world forgot. Eternal sunshine of the spotless mind! Each pray'r accepted, and each wish resign'd."
- Alexander Pope

Övertygad om att Pope måste ha något själv i Jungfrun för att så väl kunna teckna vestaliens separatistiska önskan om att "slippa beblanda sig", går jag till Wikipedia för ett födelsedatum och noterar att han var känd för ett bitskt och satiriskt sinne. 

Då fattar jag äntligen att ovanstående strof är ironiskt menad! Han beundrar inte alls tendensen att privatistiskt skygga och bara tänka på sitt - det särdrag som så totalt dominerar Nya Moderaternas horoskop och egoistiskt självtjänande politik.

Jag hinner faktiskt rita ut nedanstående karta innan jag vid sparandet upptäcker att jag redan hade en sparad karta och uppenbarligen fascinerats av Pope i ett annat men glömt sammanhang  (se inlägg från 2009).

Men hur väl stämmer inte misstanken. Vem är bättre skickat att ironisera över Jungfruns sämre sida än den som föddes då själens form (Saturnus) passerde genom tecknet !!??

Det är naturligtvis "elden inom den döda och försjunkna jorden" som illustrerar hur poeten tar strid mot den här tendensen att bara vilja slippa undan och begränsa sig till självtjänande privatism. (Se inlägget om Tokindividualismen.) 

Här kommer som en himmelens bekräftelse på mina tankar om individuelismen som gått får långt ett bejakande tecken från en av litteraturshistoriens största poeter. Folk uppe i himmelen måste ha ett gott öga till den här bloggen! Och tacka för det, ingen annan verkar ju ha tid mitt i all sin själsdödande konsumtion att skriva om vår verkliga identitet på övervåningen!

Men det är inte irritationen i den döda Jorden som bäst förklarar Pope som satiriker (eller ens poet). Jag har sedan tidiga inlägg om Birro pekat ut Tvillingarna som poeter och här har vi den ytterst litteraturintresserade Håkan Juholts bitska Mars i Tvillingarna som återkommer med sin satiriska skärpa! Innan högerns olika krafter bestämde sig för att eliminera Juholt som alltför "vänster" hann han visa prov på sin utmärka humanitet och ironiska skärpa: "Till och med pingviner har det varmare i sitt samhälle än svenskarna under Reinfeldts högerregering." 

En sann klassiker som tyvärr snart översköljdes av det samlade kupp-drevets ansträngningar att skydda vårdvinster och allt vad det nu handlade om. De som deltog i detta kommer vid sin död att stå inför en himmelsk domstol som visar dem exakt vidden av deras brottsliga natur....

Att Alexander Pope har en ömsesidig reception mellan författarens Merkurius i Eld och krigarens Mars i Luft går knappast att toppa! Men även Juholt hade kombinationen av den subjektiva och därför vassa Väduren och den klipska Tvillingarna. Det är därför inte helt fel att ta fram hans retoriska slagkraft här.

Sarkasmen över en själens form i Jungfrun alstras alltså i den vassa kombinaionen i den kreativa Eld/Luft-sfären och det är detta som "läcker in" och destabiliserar Jordelementet/Jungfrun (och Oxen).

Och apropå humor och ironi, är inte Pope och Seinfeld väldigt lika varandra? Man måste ha sett Seinfeld "in action" för att känna igen ögonen på porträttet av Pope, men Seinfeld grimaserar ständigt och det här var det enda foto där han håller sig något så när allvarlig:

Alexander Pope runt 1800, Jerry Springfeld 2010

Den astrologiska förklaringen till de här två gloende hästansiktstyperna skulle kunna vara de rejäla överlappningar som pågår mellan horoskopen i regionen 13-17 Väduren/Vågen! 

Notera också att horoskopen tillsammans bildar en ömsesidig reception (Sol och Venus), ett fenomen som ofta dykt upp i look alike-sammanhang och kanske är astrologins objektiva bekräftelse på att allt subjektivt (!) ligger i betraktarens öga!

Astrologins subjekt: den ynka människan

Från en litteraturklassiker av 1700-talsförfattaren Alexander Pope, föremålet för alla dessa astrologiska betraktelser:

Plac'd in this isthmus of a middle state,
A being darkly wise and rudely great,
With too much knowledge for the sceptic side,
With too much weakness for the stoic pride,
He hangs between; in doubt to act or rest;
In doubt to deem himself a god or beast;
In doubt his Mind of Body to prefer;
Born but to die, and reas'ning but to err;
...
Chaos of Thought and Passion all confus'd,
Still by himself abus'd, or disabus'd;
Created half to rise, and half to fall,
Great lord of all things, yet a prey to all;
Sole judge of Truth, in endless error hurl'd;
The glory, jest and riddle of the world.

Ur Essay on Man, citerat i Lovejoy - The Great Chain of Being (1936)

Samtidigt har en biografi mindre smickrande ord att säga om Pope som person.

In ESSAY ON MAN (1733-34) Pope examined the human condition against Miltonic, cosmic background. Although Pope's perspective is well above our everyday life, and he do not hide his wide knowledge, the dramatic work suggest than humankind is a part of nature and the diversity of living forms: "Each beast, each insect, happy in its own: / Is Heaven unkind to Man, and Man alone?"

In MORAL ESSAYS (1731) Pope separated behavior from character: "Not always actions show the man: we find / Who does a kindness is not therefore kind."

Pope prepared an edition of his correspondence, doctored to his own advantage. He also employed discreditable artifices to make it appear that the correspondence was published against his wish. With the translation of the Odyssey, Pope was eager to take all the credit, trying to avoid mentioning the contribution of other writers.
In his time Pope was famous for his witty satires and aggressive, bitter quarrels with other writers.

Källa

Efter ett långt sökande på internet gav jag upp - ingenstans bekräftas att Popes födelsedag, 21 maj, är enligt New Style (N.S.) - problemet är ju att England dröjde 200 år med att haka på den nya gregorianska kalendern. Men accepterar vi att 21 maj är en konvertering från ett OS-datum (Old Style) resulterar en Sol-Oxe med Månen i Stenbocken.

Är det månne den negativa betoning på Jordelementets levande känsla för att ÄGA som låg bakom nämnda oetiska manövrer? Månen i Stenbocken kan indikera en konkurrenslystnad i sinnet - vilken stenget klättrar högst upp på berget och markerar att det är hans revir? Även Oxen kan uppvisa mycket primitiva och "buffliga" egenskaper.

Basen för sinnelaget Månen kopplad för Jupiter, framgångens stjärna (om än här i debilt läge) är förstås Saturnus, och formgivaren och begränsaren (skicklig på att definiera) mottar en hejdundrande attack från Mars i intellektuella Tvillingarna! Detta både indikerar att sinnelaget verkligen är skarpt, men säger eventuellt också något om konkurrens (Mars) i skrivarverkstaden!

Men spiken i kistan för trivselfaktorn hos den här författaren kan ses i en hemsk placering av Venus i attitydstinna och egoistiska Väduren, "perverterad" av giriga Rahu - och just intill författandets planet Merkurius!

Så det är främst Väduren - barnegot - som förklarar varför han förvägrade andra deras kredd! (Minns, fastän med helt andra placeringar, hur även Anna Anka - Sol-Vädur - förklenade de andra svenska Hollywood-fruarnas betydelse i den svenska realitysåpan.) Med både Vädur och Stenbock samtidigt i horoskopet får vi hos Pope den nu välbekanta "egenmäktighetstendensen". Men att kända och höggradigt talangfulla personer kan vara riktiga skitstövlar var knappast någon nyhet.

Jag utgår från att Popes födelsedag är korrekt - det här horoskopet stämmer verkligen på det han säger om mänsklighetens primitiva och halvfullgångna natur. Är det möjligen sin egen naturs Vädur och Oxe han hämtade inspiration från - zodiakens inledande stappande steg och två av de tre mest brottsbelastade tecken? (Fiskarna, just innan Väduren föds, ingår i zodiakens mest brottsbenägna segment.)

En annan möjlig källa till ovanlig bufflighet ("oxighet") kan ses i horoskopets totalt brist på empati (Vattenelementet).

I ytterligare ett Pope-citat i Lovejoy sluts så en annan cirkel som den här bloggen uppehållit sig vid:

In pride, in reas'ning pride, our error lies;
All quit their sphere and rush into the skies
Pride still is aiming at the blest abodes,
Man would be anges, angels would be gods.

Inte bara är det här ett präktigt stycke jantelag (som svenskarna tydligen inte är ensamma om), Popes attack mot STOLTHETEN och VILJAN ATT KLÄTTRA är ju exakt hans egen tendens i själen! Månen i strebern Stenbocken som söker lägga jorden under sig, förstärkt av en debil (hämmad) Jupiter. Adderar man som sagt Vädurens "framåt" läggning inser man lätt att Pope måste ha känt dessa primitiva sidor inom sig och förbannat dem, exakt som Stenbocken är den stränga föräldern eller auktoriteten som söker hålla det måttlösa barnet (Väduren) på plats!

Popes horoskop som förnekar människan rätten att "tänka över sin station" pekar också vägen in i Upplysningen och 1800-talets materialism som vi ännu lider av, efter att den här krampaktiga typen av himmel slog ut (tillfälligt i alla fall) Eld- och Luftelementens rätt att beskriva det de ser av den totala verkligheten.

Givet Popes enorma inflytande på Englands intellektuella är det nu inte svårt att se detta horoskop i ett mönster av figurer som t.ex. innefattar den darwinistiska läkaren Thomas Huxley eller den materialistiska ateistfilosofen Bertrand Russell. Men även horoskopet för Franska revolutionen (sinnebilden för den "moderna människan" i väst) hör ihop med den tidsanda som Popes horoskop pekar fram mot: dess totala brist på både Eld och Luft omvittnar en ny människa som nu bara stirrar ner i myllan för att få sina svar! (Se etikettlistan för dessa horoskop.)