Astronomin ger ju inte mycket för sin Fader astrologin numera. Men påvens nye chefsastronom Guy Consolmagno (DN) har ett horoskop som ändå påminner om någon som spejar efter tecken på intelligens i himlarna. Se här:
Det är nymåne och "projektstart" i den exakta empirikern Jungfruns tecken. Om man hittar en Jungfru som inlåter sig i övernaturligt hokuspokus är det sannolikt pga. intelligensskador. Så vad säga om denna grundligt vetenskapligt skolade jesuitmunk (hyperbildade människor i en svunnen tid då gemene man förmodligen lät som åsnor när de öppnar sina munnar)? Han har ju Jungfruns härskare, det vassa intellektets Merkurius placerat i drönarnas och drömmarnas tolfte hus! Jämför med Fredrik Reinfeldts identiska placering. Knappast Guds skarpaste svärd förutom i borgarnas egna ögon men de är ju vår tids medeltida åsnor.
Men astronomen skiljer sig på ett avgörande sätt från arbetslinjens stridshingst och det är genom den ömsesidiga receptionen mellan den kognitiva kapacitetens Sol och det intellektuella räknenissearbetets Merkurius.
Jämför gärna Jacques Valees horoskop - den enda andra astronom förutom Stephen Hawking som jag kan påminna mig från den här bloggen. Alla tre har ett övermått av det materialistiska Jord-elementet. Är det därför de kompensatoriskt låter tankarna sväva upp mot det högre och rymdlika? Det är en motreaktion som kanske borde ha lyfts fram lite oftare, men onekligen lytar Jord starkt åt pragmatiker eller folk som är rätt ointresserade av metafysik eller abstrakta resonemang om de inte knyts direkt till fenomen som särskilt den skarptänkta Jungfrun kan observera. Ser vi månne en minitrend här: Consolmagno och Hawking: Månen i Jungfrun, Vallee: Solen i Jungfrun?
Gudfruktiga Jupiter är visserligen en verksam illgörare för Jungfrun i 1a huset, men samtidigt är det inte den utan Venus som "äger" niondehusfrågorna religion och Gud. Och missa nu inte att Venus står precis invid Fadern - Saturnus i jesuitmunkens första hus. (Augustinus kunde ha haft samma konfiguration som sade, "Gud är mig närmare än min egen halspulsåder").
Lustigt nog förde jag frågan om Saturnus som förmågan till djup och tålmodig koncentration eller som slö och tröt tankeförmåga helt nyss. Här kommer då konjunktionen mellan de ömsesidiga fienderna Saturnus och Solen men här har vi redan facit. Jesuiten tillhör naturlligtvis den förra typen, distanserad, höghelig och ytterst samlad (allvarssam). En trygg människa.
Samtidigt är Jupiter en smula intressant, för ur såväl mån- som solascendentens perspektiv räddas den ur det korrupta och mörklagda åttonde huset av sin disponent som är välplacerad på fler sätt än den kommer med problem. Mars är härskare i sitt eget Skorpionen och den är bhava karaka för det tredje intellektshuset, dvs. Mars signifierar perfekt det energiska och vakna intellektet. Sen är tyvärr Mars en "verksam illgörare" för Jungfrun i första huset och här uppstår en konflikt i tolkningen. Men likväl tycker jag nog att Mars position i tredje ger en perfekt illustration av Skorpionen som älskar att söka svaren på mysterier, och särskilt som den därtill kastar ljus in i åttonde mörkagda huset där vi hittar Jupiter som vi kanske kan kalla en "fördold Gud"?
Den jesuitiske chefsastronomen har Merkurius som sin atma karaka (själssignifikator) med mindre han föddes under dygnets avslutande timmar och detta är ju en förnämlig karaka! Själens åstundan är synonym med ängeln eller den bevingade budbäraren Merkurius en symbol för själens högre och gudomliga del.
Skulle Merkurius ha hunnit in i Jungfrun blir istället konjunktionen Saturnus och Venus själens signifikator och den är lika god och tydlig den. Planeterna är vänner i det indiska schemat och går man till nyplatonismen ser vi här två symboler för Gud Fader och själen - naturligtvis höjer sig Venus från horans nivå när hon fokuserar Saturnus snarare än världen. Venus är nu "fallen" i Jungfrun så detta är troligen den gode Consolmagnos första liv på "rätt väg".
Det finns inte ett perfekt horoskop, alltid släpar något efter. Här dumpar munken således Venus - sexualitet och traditionellt äktenskap - och tyr sig till Fadern, Saturnus. Jag tror inte man behöver göra någon stor sak av att Venus faktiskt kryssar på FRAMFÖR Saturnus och därför symboliskt vänder Fadern ryggen. Indisk astrologi lär ju att alla planeter inom samma "hus" (= tecken) är medvetna om varandra och blandar sina influenser (på gott och ont).
Visst är det trevligt med en lite mer helgonlik Jungfru. Bloggaren har själv börjat få nog av att ständigt se detta tecken i tvivelaktiga och främlingshatande sammanhang. Astronomen är förstås också en hejare på att "diskriminera" men nu talar vi om intellektets förmåga att skilja på vilket ljus som kommer från vilken stjärna!
Här såg jag förresten att Consolmagno är övertygad om utomjordingar (precis som Jacques Valee). En kul astronom!
