Astronomin ger ju inte mycket för sin Fader astrologin numera. Men påvens nye chefsastronom Guy Consolmagno (DN) har ett horoskop som ändå påminner om någon som spejar efter tecken på intelligens i himlarna. Se här:
Det är nymåne och "projektstart" i den exakta empirikern Jungfruns tecken. Om man hittar en Jungfru som inlåter sig i övernaturligt hokuspokus är det sannolikt pga. intelligensskador. Så vad säga om denna grundligt vetenskapligt skolade jesuitmunk (hyperbildade människor i en svunnen tid då gemene man förmodligen lät som åsnor när de öppnar sina munnar)? Han har ju Jungfruns härskare, det vassa intellektets Merkurius placerat i drönarnas och drömmarnas tolfte hus! Jämför med Fredrik Reinfeldts identiska placering. Knappast Guds skarpaste svärd förutom i borgarnas egna ögon men de är ju vår tids medeltida åsnor.
Men astronomen skiljer sig på ett avgörande sätt från arbetslinjens stridshingst och det är genom den ömsesidiga receptionen mellan den kognitiva kapacitetens Sol och det intellektuella räknenissearbetets Merkurius.
Jämför gärna Jacques Valees horoskop - den enda andra astronom förutom Stephen Hawking som jag kan påminna mig från den här bloggen. Alla tre har ett övermått av det materialistiska Jord-elementet. Är det därför de kompensatoriskt låter tankarna sväva upp mot det högre och rymdlika? Det är en motreaktion som kanske borde ha lyfts fram lite oftare, men onekligen lytar Jord starkt åt pragmatiker eller folk som är rätt ointresserade av metafysik eller abstrakta resonemang om de inte knyts direkt till fenomen som särskilt den skarptänkta Jungfrun kan observera. Ser vi månne en minitrend här: Consolmagno och Hawking: Månen i Jungfrun, Vallee: Solen i Jungfrun?
Gudfruktiga Jupiter är visserligen en verksam illgörare för Jungfrun i 1a huset, men samtidigt är det inte den utan Venus som "äger" niondehusfrågorna religion och Gud. Och missa nu inte att Venus står precis invid Fadern - Saturnus i jesuitmunkens första hus. (Augustinus kunde ha haft samma konfiguration som sade, "Gud är mig närmare än min egen halspulsåder").
Lustigt nog förde jag frågan om Saturnus som förmågan till djup och tålmodig koncentration eller som slö och tröt tankeförmåga helt nyss. Här kommer då konjunktionen mellan de ömsesidiga fienderna Saturnus och Solen men här har vi redan facit. Jesuiten tillhör naturlligtvis den förra typen, distanserad, höghelig och ytterst samlad (allvarssam). En trygg människa.
Samtidigt är Jupiter en smula intressant, för ur såväl mån- som solascendentens perspektiv räddas den ur det korrupta och mörklagda åttonde huset av sin disponent som är välplacerad på fler sätt än den kommer med problem. Mars är härskare i sitt eget Skorpionen och den är bhava karaka för det tredje intellektshuset, dvs. Mars signifierar perfekt det energiska och vakna intellektet. Sen är tyvärr Mars en "verksam illgörare" för Jungfrun i första huset och här uppstår en konflikt i tolkningen. Men likväl tycker jag nog att Mars position i tredje ger en perfekt illustration av Skorpionen som älskar att söka svaren på mysterier, och särskilt som den därtill kastar ljus in i åttonde mörkagda huset där vi hittar Jupiter som vi kanske kan kalla en "fördold Gud"?
Den jesuitiske chefsastronomen har Merkurius som sin atma karaka (själssignifikator) med mindre han föddes under dygnets avslutande timmar och detta är ju en förnämlig karaka! Själens åstundan är synonym med ängeln eller den bevingade budbäraren Merkurius en symbol för själens högre och gudomliga del.
Skulle Merkurius ha hunnit in i Jungfrun blir istället konjunktionen Saturnus och Venus själens signifikator och den är lika god och tydlig den. Planeterna är vänner i det indiska schemat och går man till nyplatonismen ser vi här två symboler för Gud Fader och själen - naturligtvis höjer sig Venus från horans nivå när hon fokuserar Saturnus snarare än världen. Venus är nu "fallen" i Jungfrun så detta är troligen den gode Consolmagnos första liv på "rätt väg".
Det finns inte ett perfekt horoskop, alltid släpar något efter. Här dumpar munken således Venus - sexualitet och traditionellt äktenskap - och tyr sig till Fadern, Saturnus. Jag tror inte man behöver göra någon stor sak av att Venus faktiskt kryssar på FRAMFÖR Saturnus och därför symboliskt vänder Fadern ryggen. Indisk astrologi lär ju att alla planeter inom samma "hus" (= tecken) är medvetna om varandra och blandar sina influenser (på gott och ont).
Visst är det trevligt med en lite mer helgonlik Jungfru. Bloggaren har själv börjat få nog av att ständigt se detta tecken i tvivelaktiga och främlingshatande sammanhang. Astronomen är förstås också en hejare på att "diskriminera" men nu talar vi om intellektets förmåga att skilja på vilket ljus som kommer från vilken stjärna!
Här såg jag förresten att Consolmagno är övertygad om utomjordingar (precis som Jacques Valee). En kul astronom!
6 kommentarer:
Visst är det trevligt att se en mer helgonlik jungfru även för mig :-) Och även jag har alltid varit intresserad, inte bara av astrologi utan även av allt som rör astronomi och rymden.
Men visst är det lustigt att någon "helgonlik" kan födas samma dag som en ond människa och genuin psykopat? Så har du i alla fall kallat Gunnar Hökmark som är född samma dag.
Vad vad det nu han sa... "Gud delar inte ut anden efter mått". Ja säkerligen är chefsastronomen en större ande än Hökmark...
Hmm. Det var en tråkig dubblering samma dygn. Ställer frågan om ascendentens förmåga att helt stämma om tonläget på sin spets! Hökmark, när du nämner honom, har alltid slagit mig som en VÄLDIGT EXAKT och kall typ. Jungfrun faktiskt i dess mer osympatiska slag. Han kanske skulle funkat som en sträng och elitistisk jesuit (kända från den spanska inkvisitionen för deras grymhet)
Ja det är intressant att jämföra folk med samma födelsedatum... jag själv t ex är född samma dag som en riktig kuf i USA: Han kallar sig för motpåve! Det är tydligen fråga om en ärkekonservativ katolsk sekt som motsätter sig andra vatikankonciliet 1962 och menar att alla påvar från den tiden och framåt inte är renläriga. (Undrar vad dom tycker om Franciskus I då!) Ja sankta simplicitas, får man lust att utbrista. Inte mycket likhet med mig och mina åsikter där... det skulle vara intresset för religion då, fast det ser helt annorlunda ut i mitt fall. Säkert har han en annan ascendent... Kanske med den stockkonservativa månen i ett framträdande hus... (han är tydligen född in i sekten, hans föräldrar är med där också).
Eftersom motpåven är född i USA står det klart att han har månen i oxen, som jag. Det finns en svensk musiker, Johan Norberg, som också är född samma dag, men om han föddes tidigt på dygnet så kan han ha månen i väduren istället. Hur som helst så är det intressant att läsa på Wikipedia om de olika händelserna i hans liv i förhållande till vilket år de inträffade. Samma årtal var märkesår även för mig, fast inte på exakt samma sätt förstås.
Så mycket tror jag man kan säga även från den här bloggens osystematiska strövtåg, att det sista du sade om år, stämmer. Jag noterade också hur Göran Hägg postumt kallades en buspojke - detta är på pricken den amoraliska eller respektlösa Tvillingarnas tecken som också undertecknad känner sig besläktad med.
Detta med ascendenten förtjänar att understrykas två gånger.just för att planeterna tilldelas olika roller (och prominens) beroende på husen de tilldelas tillfälligt ägarskap för. Följer man tanken att husen denoterar världsliga tilldragelser (vilket antika appellationer som "Hades port" m.m. motsäger) så blir slutsatsen att de jordiska förhållanden förmår binda och t.o.m. förvränga det som är "gott" i himmelen. Jag tror det var Plotinus som bannade sin tids astrologer för att alls tala om vissa av planeterna som onda - gudarna är inte onda! Så även i astrologins "himmelska" planhalva har alltså jordiska överväganden och preferenser smugit sig in. Man härleder konventionell moral (om gott och ont) ur himlarna. Men detta är inte (sade Sokrates) den verkliga gudomliga godheten, insikter i denna förmår bara ett skarpt intellekt öppna upp och då bara som egen upplevelse. (Det är därför de sataniska sekulära humanisterna blånekar - de gitter inte ens försöka odla upp sitt inre sjätte eller om det nu är sjunde sinne).
Andra Vatikankonciliet 62-65 (om jag minns rätt) ställde sig inte längre villkorslöst emot tanken på transmigration. Förmodar att detta var ett första steg mot mer ekumeni mellan kyrkan och hinduismen och buddismen.
Det är inte bara transmigration "motpåven" och hans anhängare vänder sig mot, utan allt inom den s k modernismen inom katolicismen, som de anser att detta andra vatikankoncilium innebar. Ärkekonservativa, som sagt.
Här är deras hemsida: http://vaticaninexile.com/ På videon syns motpåven själv i en iofs lite humoristisk historia om "The marriage test". Han pratar om ett bröllop som han bevittnade, och jag hajade till när han i början nämnde tidpunkten: I juni 1992. Det var nämligen då jag själv inledde mitt eget "marriage test"!
Nej då, inte föreställde jag mig att flera års sammanträden resulterade i en enda doktrinär justering! :-) Men jag vet ju hur angelägen Jungfruns tecken om att producera fakta och hårklyva kring de som redan ligger på bordet!
:-) (Tvillingarna, zodiakens ironiker)
Skicka en kommentar