Våldet och det antisociala Jungfruns tecken

Det ser ut som om DN:s populärvetenskapliga redaktör Karin Bojs hittat fram till lite bättre material än normalt, för nu ger hon den här bloggens fåntratt nummer ett, evolutionsbiologen Steven Pinker en rejäl knäpp på näsan. Eller rättare sagt, hon har hittat ett par journalister som upptäckt att Pinker ägnar sig åt ”bad science” och använder sig av fula metoder.

Pinkers besatthet av våld reagerade jag på redan i hans storsäljare The Blank Slate från 2002 (som irriterade mig så enormt att det ligger en hel bunt sidor randkommentarer instoppade under omslagsflikarna – material som aldrig kom till någon användning). Det finns ingen anledning att läsa mer än en bok av en inbiten ateist och materialist, men tydligen skrev han 2013 en bok om mänsklighetens minskande våld (ett ”bevis” för evolutionen förmodar jag) och det var den boken journalisterna synade och fann svårt bristfällig.

Chicagos universitet beskriver numera Sol-
Jungfrun Steven Pinker som en språkforskare
snarare än evolutionsbiolog. Jungfruns
Merkurius står ju för kommunikation.

Bojs text blir intressant för den här bloggen när hon anför en stor metastudie som falsifierar antagandet att människan blev mer våldsam från det hon blev bofast jordbrukare och började vaka över sina gränser, sin odlingsmark. Detta är ju exakt vad jag fann så lustigt med zodiaktecknen som tidsåldrar, att den agrara och flinka handarbetaren Jungfrun – i Babylon ursprungligen under namnet ”Plogfåran” – sammanfaller väl i tiden med data om när jordbruket begynte.  Bloggen har också pekat på hur Jungfrun korrelerar med olyckans och fiendskapens sjätte hus i den naturliga zodiaken, som om ägandeanspråk på mark och fiendskap/konflikt naturligt hänger samman.

Men Bojs referat påverkar egentligen inte tankegången nämnvärt eftersom även samlarfolk måste ha levt något så när territoriellt och så att säga mutat in gruppens gränser, dikat ut sitt område – vilket påminner om den babyloniska Plogfåran eller vem som helst som ristar en linje i marken. Den astrologiska poängen är att Merkurius är en kalkylerande planet som i Jungfruns tecken applicerar sin förmåga att urskilja egenheter där opposita Fiskarna tycks vistas i något oceaniskt tillstånd där allt flyter in i allt annat – detta är det psykiska tillståndet innan existensen ”koagulerar” och stelnar till en distinkt materiell kropp eller företeelse.

Kort sagt: där någon drar en gräns i jorden med skospetsen, staven där uppstår den tudelning som möter mothugg och leder till fiendskap. Det är därför harmonins Venus anses ”fallen” i Jungfrun medan den här ”upphöjd” i den oceaniska och all-inkluderande Fiskarna mittemot. Det är därför det finns tecken på att Jungfrun är involverad i rasdiskriminering och andra liknande uttryck för missbruk av intellektet, medan Fiskarna (och dess naturliga 12e hus) kommer att beskrivas som ”den här världens förlorare” eftersom Fiskarna lever på en högre verklighetsnivå än de simpla materialistiska som bara stirrar på kroppsligt särskilda ting.

Det är på Fiskarnas nivå vi hittar Själen och dess många och intressanta skiktningar i kollektiva själar av olika slag. Förutom Naturen själv, Själen med stor begynnelsebokstav (i tyskan), är dessa själar av en lägre typ och inte odödliga. När bloggen talar om en folksjäl är det just en sådan här ”psykisk aggregation” som avses och som mer eller mindre alla medborgare är del av. När den sista andesjälen (anden och bäraren av ett visst själskomplex) släpper minnet av Sverige och ”svenskhet”, då är den här egenarten utraderad ur historien.

Nyanlända invandrare har naturligtvis mindre av den svenska folksjälen i sig med mindre de i ett tidigare liv varit svenskar och nu med en annan nations kroppshydda och ett osäkert liv känner suget efter ett hemland de en gång levt i. Det är ingen slump vilka som hamnar i Tyskland och vilka som tar sig vidare till Sverige, även om lågpannat folk skulle peka på enbart de synliga anledningarna, som att Sverige tidigare hade ett rykta om sig att vara ett bra land som välkomnade alla. Själen sägs nostalgisk och alla som har ekonomisk möjlighet att semestra utomlands och inte är helt utslätade dussinmänniskor som reser dit reklam och pr leder dem, väljer färdmål som indikerar var själen levt ett tidigare liv.

Egentligen ska man inte stanna vid Jungfruns tecken och Merkurius förmåga till diskriminering när det är nästa Jordtecken i zodiaken, Stenbocken, som har Döden (Saturnus) som sin planetära härskare. Saturnus har definitivt med gränslinjer att göra så låt oss omformulera saken: Det är Saturnus som avgränsar territorier (landsgränser) och som utövar våld och skräckregim via sitt negativa Jordtecken Capricornus (det nyckfulla hornet). 

Men eftersom nationer är ett relativt nykommet begrepp och astrologin som vi idag förstår den har sin upprinnelse i det första årtusendet fvt, glider Stenbockens och Jungfruns tematik ihop en smula. Vid den här tiden fanns inte nationer utan stadsstater. Staden med dess befästa ringmur var centrum i ett rike och sen tunnades denna ”proto-stat” ut via en yttre areal av t.ex. odlingsbar mark som slutligen övergick i vildmark. Det är därför ändå så att bönderna fick ta första smällen när fientligt sinnade främlingar närmade sig domänen. 

"Stockholmssyndromet", den lilla som identifierar sig med överheten eller brottsoffret med brottslingen, kan säkerligen kopplas till denna överlappning mellan trälen Jungfrun och husbonden eller herren Stenbocken. Därför övertar drängarna den negativa reservation, den snarstuckenhet och t.o.m. de våldsyttringar som egentligen springer ur Stenbockens härskare Saturnus. I värsta fall agerar ju planeten i rollen av Dräparen, och glöm inte att våldets Mars sedan antiken särskilt knyts till Jungfruns sjätte hus - inte minst för att järn/Mars behövs för plogar som åkerbrukaren skapar Plogfåran med.) 

Jag vet inte om något blev klarare av detta utifrån Karin Bojs text om det dödliga våldet genom mänsklighetens historiska skeden, men lite "tankestoff" är det väl ändå, även om det mesta sagts tidigare på bloggen.

Sveriges nytända främlingsfientlighet visar hur ovana vi är vid någon påhälsning i våra utmarker överhuvudtaget, så att folk i glesbygden inte annat kan än reagera på flyktingbaracker som en invasion av deras värld och inrutade vanor.  Det tog mig lång tid som stadsbo där all mark redan är bebyggd (och staden i den meningen är ett stillo) att förstå den här extremt primitiva urkänslan som småfolket i landet måste känna. Det är Jungfruns arketyp de upplever.

Jungfruns symbol är associerad med kroppslig fruktan via myten om Hades våldtäkt av den unga agrara Kore/Persefone och en manlig bekant med Solen i Jungfrun tröttnar aldrig på att hitta nya exempel från döttrarnas värld på ”invandrare” som gör livet osäkert för flickorna. Säkert är hälften av det här bara hjärnspöken i Jungfruns huvud eftersom zodiaktecknet avslöjar hur vi är disponerade att tolka vår omgivning. Och Jungfrun söker av ren vana alltid att splittra upp en situation i en antagonism där den själv (och dess sina) spelar den våldtäktsbenägna Kore och ”den andre” blir den fula fisken (Fiskarna på zodiakens andra sida).

Karin Bojs har själv en märklig opposition i horoskopet mellan Jungfrun och Fiskarna så det förvånar inte att hon intresserar sig för ämnet risker med att ens närma sig andra människor. Det märkliga är att den hyperdiskriminerande Jungfruns härskare befinner sig i det oceaniska (alt: kaotiska) Fiskarna men att "zoomfaktorn" Rahu eller Drakhuvudet i Jungfrun blåser upp denna Merkurius som närmast intuitivt lever i Vattnet, i den psykiska domänen. Intresset för det blott naturliga och ambitionen (Rahu) att "reda nut" vad nu Naturen är, blir därför stark.

PS. Det är ett tecken i tiden att Karin Bojs bygger sin artikel med stoff som tillhör gymnasieskolan eller t.o.m. högstadiet. Jag tänker på inledningen med den slitna motsättningen mellan naturalisten Rosseau och Hobbes "allas krig mot alla". Hur nära verkligheten astrologin kommer - att de gudomliga styrande principerna varit mot oss från första början - ser man direkt av Thomas Hobbes horoskop. Han är i princip inget annat än en krigisk och egocentrisk Vädur hela han, värre än Adolf Hitler. Solen, Merkurius, Mars och Saturnus i Väduren - båda de naturliga illgörarna i krigets tecken. Att lyssna på Hobbes är att få en rejält skev ytterlighetsbeskrivning av tillvaron, men Karin Bojs har en bit kvar till en sund insikt i de verkliga formgivande faktorerna. Att skrota Pinker är dock ett bra första steg mot vishet...


Tillägg 161003

Kampsportaren "Mad Dog" dök strax upp i en intervju i SvD för ytterligare en perfekt illustration av Hobbes förvrida tes om "allas" krig mot alla."Mad Dog" har sannolikt samma Måne som Hobbes och även i detta fall med krigsimpulsen Mars kraftfull i ett Eldtecken. Se detta inlägg. 

Bojs om bajs

När DN:s Karin Bojs tillåter sig att vara just så ovetenskapligt imprecis som många av hennes krönikor ändå är och istället börjar leka lite med texten, blir det plötsligt riktigt bra! Tarmregionen som arvsyndens tillhåll är ju extremt fyndigt, så fyndigt att man nästan tror hon sneglat på sitt horoskop för att komma på idén! 

Men det skulle förstås göra henne till en avfälling från den rena scientistiska hållning hennes tidning anbefaller - något mer religionsföraktande än DN får man leta efter. Problemet ligger i att fattigsvensken tog språnget över till pengagirig och materiellt välmående utan att först ha skaffat sig ett väloljat och bildat intellekt. Det finns ett pinsamt glapp i den svenska folksjälen som förklarar varför alla mediedrev är så fadda och ytliga.

Reducerar man Karin Bojs födelse till en idé i himmelen, dvs. ritar födelsen som en naturlig zodiak, avhänder man sig också möjligheten att diskutera de tolv husen eller livsområdena. Men eftersom dessa ändå bör betraktas som en historiskt senare dubblering av de ursprungliga tolv himmelska tecknen - för att introducera mer komplexitet för de analyshungrande antika astrologerna - kan man ändå hålla ett sneglande öga på tecknen och deras motsvarande hus i den naturliga zodiaken. 

Gör man så, utmärker sig direkt det romaren Manilius under det första århundradet kallade "Tyfons axel" (som jag tyvärr pga sammanblandning kallat Pytons axel då och då). Det andra och det åttonde huset som ett monster, klarnar vid jämförelse med den indiska astrologin där Oxen står för det orala och Skorpionen för det anala. Från munnen till anus och där Skorpionen i västerlandet kopplats till hela underlivet, kön och skithål. 

För "Tyfon" som prutthumor, se Jorden är helvetet och Djävulen äger oss (nov 2015)

Hinduerna har som vanligt en högre upplösning i sitt system och placerar manliga och kvinnliga genitalier under Venus. För vedisk läkekonst råder den negativa Mars/Skorpionen enbart över ändtarmen och anus. 

Eftersom Mars också står för infektioner och bakterier (primärt dock feber och andra rodnader som avslöjar att kroppen "invaderats"), blir Karin Bojs artikel om den "hygieniska" västerlänningen och dennes anemiska födointag som inte ger tarmarna något att jobba med fullt begriplig - om man reducerar henne till ett munväder som pratar just det Himmelen vill att hon ska tala om. 

Horoskopet visar hur bakterier går in i hennes mun/Oxen och sedan förökar sig lyckosamt (Jupiter) i anustraktens Skorpion, en perfekt illustration av de "bajstransplantationer" som livar upp Bojs så i denna artikel. Här är då det ideala förhållandet som den sjukliga västerlänningen jobbat i generationer på att förstöra genom sina naziinspirerade renlighetsideal. 

Karin Bojs är således inte mer spännande än att hon genast skickar i tryck samma slitna gamla insikt som traderats i hundratals år: "lite skit rensar magen". Som jag sagt förr: DN:s tagning på allmänbildning är stundtals värre än ingen alls, men här var det åtminstone lite skoj när Karin Bajs profanerade religionen genom att reducera själens arvsynd till bara en fråga om biologi, en fråga om tarmkultur!

Och på djupet stämmer ju den effektsökande tidningsrubriken. Skorpionen ÄR själva den platoniska idén om en djupt sittande (och i tiden kanske avlägsen) SYND som påverkar efterkommande släkten. Ur reinkarnationsperspektivet är det förstås själen eget avlägsna förflutna som via ett aktivt åttonde hus nu förfallit till återbetalning i detta liv som antytt via nuvarande födelsehoroskop.

Med en naturlig zodiak ser man också att det verkligen bara är kroppslighet som Karin Bojs är på jorden att uttrycka. Om Oxens sektor är en neutral region (man kan äta med måtta och äta rätt), är hennes andra Jord/Vatten-axel direkt ond. Jungfruns sjätte hus står för ohälsa och olyckor och tolfte huset är den Stora Reningens hus, platsen där Skorpionens ohälsosamma och toxiska vatten slutligen renas genom Fiskarnas sattviska eller insiktsfulla och helande Vatten.

Varför 12e huset är ett av zodiakens "onda" hus ser ut som ett mysterium men den Stora Reningen upplöser själen från all världslig kontamination och innebär dess slutgiltiga befrielse från jämmerdalen. Det är därför inte så konstigt att huset ur ett inomvärldsligt perspektiv ser ut som idel förluster och uppoffringar. "Du får ingenting ta med dig när du går." 

De som gripits av Djävulen och trånar efter världen missbrukar eller missförstår Fiskarnas symbolik och urartar till hygienneurotiker och deodorantmissbrukare. Nu börjar vi ana den borgerliga Karin Bojs "mission" till borgarbrackorna: hon är här för att lära dem slappna av en smula och våga gå ett par dar utan att neurotiskt duscha två gånger om dagen.

Oanvänd karta...

Att Bojs - likt sin naturliga zodiak - har en rejäl fixering vid bakterier inser jag efter att ha färglagt kartans två bajsartade oppositioner och upptäcker att jag redan den 17 juni 2012 sparade en karta till hårddisk döpt till "bojs-bakterier". Tydligen blev det aldrig något blogginlägg, motivationen till skriveri slocknade. Kanske tyckte jag att inlägget från mars samma år var så hårt att jag ville skona den stackars kvinnan. 

Hon sitter helt enkelt på ett så svårt uppdrag att hon inte alltid går iland med att dumma ner svår vetenskap till populär men fortfarande informativ nivå. Jag har sett tillräckligt många krönikor göra slarvsylta av komplexa frågor för att undra vad Sverige är för inavlat korruptionsträsk när hon sen skriver en bok och hela mediekåteriet jublar. Biologi (och då gärna i urvattnad form) är verkligen svenskens folkreligion!

DN sysslar med vetenskapspornografi

...det vill säga förgrovade och då redaktörsnamnet Bojs figurerar inte sällan förvirrade presentationer. För att inte tala om den ovärdiga sensastionsjournalistiska nivå man anlägger för att gå hem bland de psykologiskt vanställda moderata läsarna, som inte klarar att ta in någon information alls om den inte förpackas som underhållning.

Bildbevis, DN:s förstasida idag:

Se hur rubrikerna avsiktligt söker matcha och förstärka varandra och skapa hysterisk undergångsstämning. Hur stora bidrag tar DN emot från läkemedelsföretagen för att sprida dynga i stockholmarnas medvetanden?

Snart är det väl obligatorisk spruta på gång. Det förra läkemedlet mot fågelinfluensan och svinpesten (ett universalmedel minsann!) som Sverige köpte för 250 miljoner och vaccinerade sitt folk med var ju måttligt effektivt, minst sagt. (En skandal i själva verket.) Den nordiska rasens hälsa är en gammal svenska paradgren Karin Bojs borde hålla för god för att fortsätta torgföra.

Det är inte första gången DN:s vetenskapsredaktör Bojs använder tidningen för att obsessa över "smitta" (något moderater och nazister fruktar svårt). På hårddisken hittar jag en gammal karta i GIF-formatet (som under flera år inte gick att ladda upp på Blogger eftersom Googles tekniker byggde in en svår bugg i bildsystemet). 

Bilden är tillverkad den 17 juni 2012 och döpt till "Bojs och bakterier". Tydligen ritad med anledning av någon annan av hennes "upplysande" artiklar men som jag till sist valde att inte göra något av...

Vetenskapsartikel i DN relativt redaktionschefen

Gudsparanoia ger ögon som badbollar

Karin Bojs DN-artikel om bläckfiskar som utvecklat gigantiska ögon för att de är så rädda för angripare börjar sakligt, men spårar plötsligt ut i en litania över gudsbegreppets obehövlighet.

För en vetenskapsredaktör på en stor dagstidning är det anmärkningsvärt och beklämmande att hon ägnar sig åt att konstruera halmdockor. Hon likställer kreationismen med bibelfundamentalism och angriper sedan denna alltför snävt definierade grupp. Det är begripligt att Bojs inte vill adressera de verkliga snillena och deras argument för intelligent design - ett bättre ord än kreationism.

Från det att religionsbashingen börjat tappar artikeln intellektuell skärpa och Bojs kallar t.ex. den genetiska variationen inom en art för "en mekanism"! Hon presenterar evolutionen som en sanning snarare än som teori och det luktar mer kyrkofundamentalism över hennes sätt att lägga orden än i t.ex. de intelligenta evolutionskritiska resonemang som framlagts av män som John C. Lennox eller David Berlinski. Den senare har för övrigt påvisat att den svenska evolutionsbiolog Bojs åberopar ägnar sig åt bad science - dålig vetenskap. Läs Berlinskis underhållande essäsamling "The Deniable Darwin" - intellektualitet kommer inte vassare än så här.

Hur kan man bli en sådan gudsparanoiker? Låt oss se vad stjärnorna dömde själen bakom Bojs att bearbeta i detta jordeliv.

Den sataniska axeln mellan Jordtecknet Oxen och Vattentecknet Skorpionen kan vara det mest "biologistiska" av samtliga tre axlar i den negativa, syndafallna polariteten som sätter den naiva realismen i första rummet och förnekar livets högre dimensioner. "Jord och Vatten skola aldrig ärva Himmelriket", och i den här sinnesbundna världsbilden finns inget sådant som ett livets blueprint på övervåningen. All intelligens frånkänns världen. 

Det är svårt att förstå hur själar kan sjunka så långt från Intelligens, men en del gör uppenbarligen den här utflykten. Och senantikens astrologer hittade ett sätt att ringa in dem.

Inte alla sataniska axlar är lika svåra. Det är t.ex. en helt annan sak att ha välviljans Jupiter i Skorpionen i opposition till Månen eller Venus i Oxen, än att, som här, hitta den skadade aggressionsplanen Mars i hatiskt motstånd mot Jupiter i den senares bemärkelse av "religion och filosofi".

Själv född under ett år med Jupiter i egodödens och korruptionens Skorpion var jag länge motståndare till all organiserad religion, innan en ut ur kroppen-upplevelse och ett antal remarkabla sanndrömmar övertygade mig att råttors intelligens aldrig kommer att kunna förklara den låda de lever i. Själen måste intervenera i den fysiska värdkroppens livsrum. Först då kan den sekulära människan begripa det som troligen fler i äldre tid upplevde. Vissa läror dödar helt enkelt själen, de är gift för den inre människan, andra åter stimulerar den större människan, för vilken det materiella bara är en liten dockskåpsteater.

Bojs oprovocerade religionsangrepp syns inte bara i hennes blick utan även horoskopet, där psyket (Månen) är nästan lika illa skadat som hos Anders Breivik. Vi har hela två angrepp på sinnet från naturliga illgärningsmän och fastän Mars här har rollen av verksam välgörare - en positiv kraft för Oxens inkorrekta upplevelse att vi ÄR materia - leder den inte till mer än en scientistisk version av den religiösa helvetespredikanten. (Jfr Mars-Oxen Mona Sahlins knöligt fundamenatalistiska presentation av sin politiska "tro.) Mars enegi har här kört ner sig i leran, den upplevs inte smart och är knappast en tillgång för psyket trots sin tillfälliga konversion till "välgörare".

Värre och viktigare är att sinnelagets Måne är fullständigt lamslagen av den immobiliserande och fundamentalistiska Saturnus. Och den snåla gränsdragaren är inte bara naturligt ond utan för en månascendent (Chandra lagna) också verksam som illgärningsman. Det märkliga är att vad dessa människor än väljer för struktur att inskränka sina sinnen genom, religion eller scientism, skadas deras psyke av valet. 

Med Saturnus har man helt enkelt inget val när den passerar Månen, den kräver konformism och sinnets normala rörlighet kapas effektivt. Jag misstänker också en degradering av intelligensen, men här spelar åtskilliga andra faktorer in, vilka bara kan ses om födelsetimman är känd. Förhållanden i det femte intelligenshuset, t.ex. ("rå" kognition) och delvis också det tredje intellektshuset. (Här några fingervisningar om hur indisk astrologi bedömer intelligens i ett komplett horoskop.)

Månen och Saturnus ger kort och gott "politisk korrekthet" eller valet av mainstreamåsikter. Saturnus har mycket med fruktan att göra, och det är måhända därför Bojs valde att skriva om storögda bläckfiskar som tränat sig på att detektera fara på tillräckligt avstånd för att hinna fly. Hon har själv rikligt med planeter i vad Platon kallade den irrationella eller vegetativa själens element, Vatten!

Att Saturnus i sig inte är illa placerad i grundforskningens Skytten och att detta är Solens disponent, en Sol i den konceptuella Vattumannen, understryker hur "rätt" Bojs hamnat i livet som vetenskapsjournalist. Men det är inte Solen - det rätt opersonliga "livsuppdraget" som här synes skapa den mentala störningen utan den lunära nattsidan av psyket. Jupiter som religionens signifikator står i Skorpionen - där egot måste dö för att man ska se den större bilden - man med en aggressiv bindning till territoriala Oxen (samma som i den svenska folksjälen) har denna Jupiter på Bojs himmel effektivt korrumperad och oduglig för höga och sublima tankar.

Vi är inte i varje liv kallade att se bortom den inskränkta tidsandan. Å andra sidan är det inte heller i varje liv man föds att så ängsligt som Bojs identifiera sig med sin kidnappare Hades. Det är inte så mycket en fråga om att bearbeta ett motiv i detta liv som att sitta fast i Saturnus - Liemannens - skruvstäd. En del liv är bara transportsträckor i väntan på en viktig korsväg.

******

Se också ett äldre och mer positivt inlägg om redaktionschefens horoskop. Det var 2009, innan bloggen börjat inspektera tolkningsverktyg från den indiska astrologilådan.

PS. I hellenistisk (egyptisk) astrologi var Bojs Måne och Saturnus i öster ett allvarligt omen om moderns tidiga bortgång i svår sjukdom. Huruvida detta gäller även för en månascendent vet jag inte. Den här bloggen sysslar inte med den västliga astrologin men då jag läste varningen om Månen och Saturnus i öster så sent som i går, och redan dagen efter hittar detta exemplar, ville jag nämna det.

I ett annat fall med moderns död då barnet bara var några månader gammal, hittar jag i barnets horoskop Saturnus i moderns fjärde hus i sitt starka negativa tecken Stenbocken. Härifrån angriper Saturnus via 270-gradersvinkeln Vågascendenten vilket implicerar en attack även mot Venus, den andra kvinnliga planeten. Månen själv står invid Ketu, den "halshuggna demonen" i nionde. Venus angripen av olycksplaneten Mars via konjunktion. Påtagligt bekymmersamma "kvinnoindikationer" således.


Se även SvD: Nyateismen diskvalificerar sig själv

En vetenskapsredaktörs vedermödor

(Obs. Långt inlägg, 6 A4-sidor.)

I samband med den nu uppseglande världsskandalen, att klimatforskare tycks ha fabricerat resultat som tyder på en global uppvärmning skapad av människan, signalerar DN:s vetenskapsredaktör Bojs spel ("Nej, nej, nej...") och förfäktar teorin genom, genant nog, kvantitetsargumentet ("tusentals forskare..."). Eller är det auktoritetsargumentet som utgår från överheten?

När jag kontemplerar redaktörens roll, med uppgift att sovra bland kopiösa mängder nyheter och forskarrapporter, och söka presentera ett material som inte på något sätt skadar den stora tidningens trovärdighet som tillförlitlig informationskälla, känns en bloggkommentar som "Nu har visst DN:s Karin ”Politiskt Korrekt” Bojs vaknat" en smula onyanserad. Att hon får kritik från många håll, bl.a. för påstådd ensidighet, verkar det dock inte tu tal om.

Men samtidigt slog öknamnet an en ton och jag påminde mig att jag tidigare i år funnit något Bojs sade i DN så underligt att jag då (22 feb 2009 enligt tidsstämpeln) beräknade hennes horoskop för att se vari problemet låg.

Vilket problem? Jag minns faktiskt inte riktigt. Det kan ha varit så att hon sade något som jag ville kommentera via blogg men uppfattade senfärdigheten på just den här redaktionen på DN att erbjuda Twinglys länksystem till sina artiklar som uttryck för en von Oben-mentalitet. När Vetenskap kungörs, behöver vi minsann inte höra folkets mindre informerade röster. Jag tror det var detta som fick mig att räkna ut horoskopet i syfte att se hur Saturnus (känd för att slicka röv uppåt och sparka nedåt) betedde sig då vetenskapsredaktören föddes.

Nu inser jag att de avsevärda problem som syns på Bojs födelsehimmel, precis som i fallet med de två brottmålsadvokaterna (nytt fönster), i mycket kan utläsas just som ansvaret att sovra i ett gigantiskt nyhetsmaterial utifrån flera underliggande och sinsemellan konflikterande intressen.

Människor som arbetar i sådana situationer - söker sig till dem! - har helt enkelt "struliga" födelsehoroskop. Deras själar hade så pass distorderade "ingångsvärden" att något annat än en hektisk livscykel inte hade matchat den medfödda natur vi bygger och modifierar liv efter liv här på jorden.

Ja, be inte Bojs om en kommentar till den här modellen av människan! DN är, som den med minsta klarsyn eller konspiratoriska läggning inser, ett organ som torgför mainstream-värderingarna, de varpå samhället i varje givet ögonblick vilar. Då Sverige har en medicinsk och farmaceutisk tradition som bygger på materialismen syn på människan som en biokemisk organism enbart, faller reinkarnationsteorin per definition i fel hög manus...

Låt oss helt enkelt kort granska hur en vetenskapsredaktör ser ut astrologiskt, med yrkets hårda krav på att sovra och decimera informationsmängden till de mest viktiga nyheterna, och dessutom bara sådana nyheter som passar under de rådande politiska förhållandena. Momentet "pk" bör alltså finnas tydligt signalerat på födelsehimmelen.

Hur ofattbart väl Bojs himmel summerar flera av den här bloggens viktiga iakttagelser så långt!

Den dagaktiva Solen - yrkesjaget - är till att börja med helt rätt placerad. Mot Lejonets yviga kreativitet och totala utblås är Solen förhållandevis svag mittöver i Vattumannens tecken. Men via sin härskare Saturnus söker den reducera och tydliggöra den motsatta Lejon-principen vars uppgift är att synliggöra och manifestera. Bojs Vattuman-Sol blir, i linje med tecknets gamla babyloniska namn "Den Stora", den som förnimmer storheten bland alla de tusen och en manifestationer som utgår från Solens eget tecken Lejonet.

Saturnus drar gränser och maskar av - redaktörens arbete med att finna de stora och signifikanta nyheterna! Att Vattumannen tillhör Luftelementet i kombination med Saturnus är en klassisk indikation på att man älskar mentala strukturer över allt annat, sådana som händelsevis också vetenskapen bygger på. Struktur och lagbundenhet - hela det vetenskapliga projektet kan faktiskt sammanfattas i Vattumannens tecken.

Mittemot, i Lejonet, där lever man livet och har kul. Men Vattumannen står mittemot, iakttar och systematiserar för att om möjligt hitta någon lagbundenhet i den synbart så spontana leken. Där Lejonet i sin fullhet utbrister, "Jag är!", där kommenterar opposita Vattumannen, efter att ha avstämt mot sin databank av mentala strukturer, "Jag förstår."

Lejonet är således av Elden ett tecken som flödar utåt, manifesterar, gestaltar. Men Lejonet gör det inom fasta gränser, likt Vattumannen ingår tecknet i den fixerade kvaliteten. Lejon behöver Vattumannens (eller rättare dess härskares) förmåga att dra gränser. Lejonet är ingenting förrän Vattumannen i formen av publiken, folkmängden samlar sig runtomkring, i en yttre sfär. Då blir Lejonet den centrala Solen, underhållaren, huvudpersonen, aktören! Varje zodiakal princip behöver sin motpol!

Men det finns ett annat Eldtecken som inte behöver vara inhägnad av en folkmassa för att kunna skina, men den friheten är inte Lejonet mogen att upptäcka än - för då hade Lejonet inte varit ett Lejon utan detta andra! Det handlar förstås om eldprincipens tredje och avslutande manifestation: Skyttens tecken. Här gäller inte längre fixeringens (stillaståendets, status quo) kvalitet, utan rörlighetens. Planetärt går samma berättelse igen, för Skyttens härskare Jupiter är besläktad med Solen såsom dess överhuvud (Jupiter är transpersonell, Solen "bara" individuell).

Solen är en konstant (fast överflödande) energikälla medan Jupiter sägs symbolisera eld i tilltagande, expanderande läge. Expansionsprincipen är alltså fullständig frihet där varje inhägnad skulle vara en begränsning. Hur skulle motpolen till Skytten tänkas vara konfigurerad om nu varje zodiakal princip "behöver" en motpol för att existera?

Tvillingarna står mittemot Skytten, och återigen talar vi om den positiva polariteten där Eld sparras mot Luft för "kreativ hetluft". Här visar sig nu västerlandets astrologi ha gått helt vilse eftersom relationen mellan Skytten, en frihetsälskande hästmänniska (kentauren) tycks ha väldigt lite med ett par tvillingar att göra, vilket tvillingpar man än söker efter i mytologin. Men går man till indisk astrologi, som bättre förvaltat zodiakens principer, klarnar saken. Skytten är inte alls någon egoist som skjuter sina frihetens eldpilar långt ut i universum, bort från allt som skulle kunna binda och begränsa den!

Det är bara att erinra sig att Jupiter (romarnas namn för Zeus) i indisk astrologi heter Guru, Läraren. Självklart är Tvillingarna på andra sidan de unga barnen (illustrerade som en pojke och en flicka i Indien) eleverna som informeras av Överguden Zeus eller mästaren Guru! Och då inser vi också att Skytten inte alls är på väg bort, för Eld har ju som sin natur att lämna sin position i Centrum och agera utåt mot världen.

Om Solen är människans atma eller andesjäl så är Jupiter/Guru vår egen Översjäl i expansiv rörelse ut från vårt väsens innersta för att höja sina elevers medvetande! Inte för inte är Tvillingarnas härskare Merkurius just det praktiska förnuftet, den enkla logik som människan besitter (men som vi i dessa yttersta tider också börjat inse att djuren äger).

Skytten och Tvillingarna hänger alltså ihop med början på det intrapsykiska planet: Solen ses där som vår unika identitet, men det är via en "frontfigur", Läraren (den visa kentauren Keiron i den grekiska mytologin som dock inte är helt ute och cyklar) som vårt simpla intellekt (Merkurius) kan skolas och vidgas. Den här idécykeln är förstås oberoende av berättelsen om Merkurius/Hermes själv som i sin tur är en gud och har avsevärda förmågor, som t.ex. att färdas över gränser och kommunicera mellan olika världar.

Förhållanden mellan Skytten och Tvillingarna är på inget sätt uttömt genom det här förslaget om deras relation som Lärare (Jupiter/Guru) och den unga och läraktiga (Merkurius). Notera f.ö. att Merkurius symboliserar unga människor från och med cirka fem - just då barnet mognat tillräckligt för att kunna ta instruktion. De första åren har barnet undervisats muntligt via Modern, förmedlare av traditionell kunskap - Modern/Månen är mycket riktigt "upphöjd" i Oxens tecken, som i indisk astrologi står för muntlig informationsöverföring.

Från och med Merkurius tillkommer logiken så att barnet nu kan lära sig den skriftliga kommunikationen och dess regler. Merkurius grekiska namn Hermes avslöjar via "hermetiskt tillsluten" och "hermetisk visdom" att den också kan hantera chiffer och dölja hemligheter via symbolspråk. IT-branschens kryptering av sensitiv representerar Hermes i arbete på ett prosaiskt plan.

*****

Om någon fortfarande minns, granskades här horoskopet för DN:s vetenskapsredaktör! Efter att vi sett vilken perfekt Sol för att utvärdera och systematisera information hon har i Vattumannen, noteras nu att Skytten huserar hennes psyke eller inre sinne. Eftersom vi sett att Månen kopplar till Modern som förmedlar kunskap till de riktigt små barnen finner vi i Mån-Skytten just en vilja att ge näring av hög kaliber, för nu har vi alltså en moderlighet som agerar på Gurus hemmaplan!

Här är då också den grundläggande plågan för en redaktör: att psyket hela tiden måste scanna av en ström av utgående "Guru"-aktiviteter. Bojs är "konsumenten" - den absorberande Månen - till andras utflöde av potentiell kunskap och hon måste som lunär varelse vara vidare än hon som solär varelse är. Annars skulle hon inte fungera som redaktör - filter - reduktionist!

Så väl detta stämmer med hennes Mån-Skytt baserad på Jupiter, expansionens princip, och hennes agerande Sol-Vattuman som handlar om att reducera och hitta signifikans - Saturnus, avgränsarens, uppdrag!

Nu händer det speciella att Solens härskare Saturnus befinner sig inne i Skyttens tecken så att Månen står i direkt kontakt med representanten för den mentala konception, den viktiga världsbild, etc, som Vattumannens strukturerade mentala modell representerar.

Bojs psyke är inte fritt! Hon börjar sållningen alltför snabbt. Censurmyndigheten Saturnus är igång redan medan hon absorberar (Månen) den vida "jupiterströmmen" av inkommande kunskap (Guru). Kanske är detta nödvändigt, som jag sade tidigare. Redaktören har inte tid att följa varenda eldpil eller uppslag utan måste ganska snabbt kunna såga och kasta nyheter som inte stämmer överens med vad tidningens policy i frågan är och sådant som bedöms för smalt eller sakna läsarintresse.

(Läsaren har redan analyserats och kartlagts, inte för att tidningen ska kunna bjuda honom/henne material som radikalt förnyar hans/hennes förståelsehorisont utan bara för att få kunskap om vilka nyheter som skapar ett band så att tidningen får sina intäkter).

Som sagt, Censurmyndigheten går på högvarv i Bojs skäl redan när hon låter sin rationalistiskt toppstyrda (Freuds Överjag) impressionabilitet scanna de vetenskapliga nyheterna som kommer som tiotusen eldpilar från världens alla forskarhörn.

Följer vi nu detta distinkt politiskt korrekta psyke med dess überseriösa tonläge och vilja tillfredsställa det tänkande kollektivet inte mindre än den officiella ideologin (samma sak, båda tecknade av Vattumannen), ser vi genast att det är en bekymmersam Saturnus på himmelen. Den kastar ett långt ont öga framåt mot den hungrande Rahu (norra månnoden) som befinner sig i ett skeptiskt och kritiskt Jordtecken, Jungfrun.

Redaktörens psyke intar en snål och ogenerös attityd till Rahus vilja att likt Jupiter växa och expandera på det tema Jungfrun anslår: precision, detaljrikedom, exakthet. Här syns redaktören i arbete med att hålla den faktiska texten kort, förenkla och hålla Jungfruns tendens att tappa bort sig i detaljer, exakta siffror som likväl bara skymmer den stora frågan.

Sedan agerar Rahu via opposition mot en mycket knepig trio i Fiskarnas tecken. En kommunikatör (Merkurius) som tyvärr är debil, en avmätt Ketu och en upphöjd Venus som plåster på såren. Den här trion är svårbedömd, men här tror jag Bojs ger kvinnorna, slavarna och de lågutbildade sin chans att hänga med i vetenskapsvärlden (Fiskarna, Vatten).

Hon har helt en folkbildarambition och vill få med sig också de som egentligen inte äger Vattuman-Solens öga för det viktiga, hon går några steg extra för att precisera så att även de med en obildad Merkurius ska förstå. Detta är på sitt sätt politiskt korrekt, men knappast klandervärt. DN har säkert ett direktiv på att också vetenskapsredaktionen måste tala till ett brett segment läsare. Om inte annat så för den heliga demokratins skull.

Min enda invändning mot den här födelsehimmelen ligger i den andligt-själsliga basen för psyket (Månen) och dess urvalsmekanism (Saturnus). I Indien kallas härskaren till en given planet för dess själ. Månen är nu visserligen signifikator för "själen" (eller sinnet) så här uppstår det märkliga att vi har en själens själ som i detta fall är Jupiter/Guru. Bojs psyke är besjälat av Lärarens vilja att sprida kunskap.

Men vad sysslar då Guru (Jupiter) med på den här himmelen?

Jo, i opposition till illgärningsmannen Mars i simplistiskt materialistiska Oxen bildar Jupiter i Skorpionen en ensidig öppenhet mot en världsbild som redan är död: materialismen. Axeln Oxe/Skorpion har jag döpt till Satan eftersom den representerar den alltigenom inomvärldsliga hållningen. Till Bojs skickar man inget forskningsmaterial som på något sätt går utöver mainstream-tänkandet, för hos DN:s redaktör finns ingen som helst vilja att t.ex. överväga ett material som detta inlägg och försöka se om det vilar på sunda principer.

Med en snabb blick slutade t.ex. Bojs hypotetiskt läsa den här texten i samma ögonblick hon mötte ordet "astrologi". Sådan är Satans makt att preformatera ett psyke, att man blir både blind och döv fastän man tror sig verka i framkant för "upplysning" och "folkvett"!

Bortser vi från detta, omvittnar horoskopet en habil redaktör som verkligen ligger i - horoskopet är så stressat och anspänt på känslosidan, med inte minst en undertyckt eller förnekad lusta. Plikt-, PK- och mainstream-planeten kan lastas för mycket personlig frustration här, och Jesus ord att inte samla sina skatter på jorden utan i himmelen (det högre jupiteriska medvetande som Guru söker lära ut) vore behövligt att upprepa dagligen. Men jag tror inte ett sådant här horoskop är så värst inne på yoga och österländskt flum. Här är slaveriet under positivismens domslut vad som tillhör och inte tillhör verkligheten, uttalat.

Godtyckligt vald artikel i DN.