 |
| Världsberömde klärvoajanten Edgar Cayce lånade ut sin förmåga till oljeborrande amerikaner. Umgänget med lycksökarna förstörde för flera år hans synska gåva. "Instant karma" |
I Aftonbladet skildrar Johanna Frändén en typiskt eftersatt svensk småort och nazismimitationer och heilande som småpojkars tidiga försök att hitta en identitet i livet. Just ett sådant tecken på min teori att försvarliga skaror nu levande svenskar är återfödda naizityskar, vilka blivit myndiga och diskret avslöjar sin "andliga härkomst" i hur de röstar på parti: L, C, M eller SD erbjuder alla sådan mylla som den egoistiska nazisjälen kan frodas i. Dvs. dem som inte gjort ett växtryck vilket också händer. Frändén ger exempel på en sådan sälle.
"Vad har de ögonen sett?" berättade mor att någon kommenterat när jag var nyfödd eller när en bebis nu lärt sig fokus och kan se sig omkring. Från den fotogalna faderns ymniga kameraarbete försökte jag för länge sedan hitta foton som fångat barnets påstått speciella blick. Och jag tror nu jag förstår. Bebisen ser vettskrämd ut utan synbar anledning. Det här passar med min rekonstruktion av drömmar (cirka 2002) som pekar på ett tidigare liv som byggmästare (?) i Mussolinis fascistiska Italien på 1930-talet. En av drömmarna visade hur en italiensk familj mötte döden i ett snabbt och abrupt skottdrama efter att ett gäng fascister fått nys om att familjefadern egentligen sympatiserade med kommunisterna och tog hämnd på hela familjen. (Lång utläggning om senaste nätspaningen.)
Att själv dö bara sekunder efter att ha sett sitt enda barn skjutas ned är en pusselbit som kunde förklara att den själ som lämnar Tidens ström återvänder in i samma ström som om inget hänt på 20 år. Vilket den naturligtvis gjorde mellan de italienska och svenska framträdande som "det tystna vittnet" i en "muterad ap-kropp". Människa kallar den sig visst, den här livsformen som man inte klan lämna när man väl trasslat in sig emotionellt i dess många småaktigheter.
Att jobba för en fascist som frossade i modern teknik och styrka men hålla på kommunismen/arbetarna? Synske Edgar Cayce använde årtionden åt att ställa medicinska diagnoser på sjuka amerikaner där i många fall läkarna givit upp. Cayce-stiftelsen har bevarat åtskilliga "affidavites" (sanningsintyganden) från den tidens rika och berömda som Cayces märkliga all-vetande räddat från en tidig död. Mellan detta humanitära jobb fanns under över än 20 år gjorde klärvoajanten också några tusen "livsläsningar" för människor som ville veta vilka de varit. Fram växte en sammansatt och komplex berättelse när Cayces undermedvetna "såg" sambanden mellan olika individer och hur dessa röda trådar kunde fortgå från liv efter liv.
Det märkliga var att han aldrig tycktes glömma vad han sade, och kunde fortsätta nysta i en själs kopplingar flera år senare utan att säga mot sig själv. I trans kunde man höra honom mumla de milstolpar han såg men vilka han redan berättat om! Vid något tillfälle drömde Cayce i symboler vad slags process han deltog i: han knöt an till en ängel - han var kristen och under många år svårt prövad av de märkliga ting han yttrade i trans. Ängen ledde honom in i ett bibliotek och gav honom böcker att läsa ur. Det var detta stenografen och de församlade runt den sovande Cayce fick höra.
En man som varit bödel i ett tidigare liv fick som tröst ett ord ur Bibeln, eller nära på. På eget bevåg återgav Cayce i trans vad som skulle ha varit "Mästarens" (Jesus) tvådelade syn på synder: överträdelser och underlåtenhet. Underlåtenhet påtalades bara men överträdelser var det lite värre med.
Så länge en bödel bara pliktskyldigt utförde sitt värv drabbades han inte av dålig karma, även om arbetsgivaren var ond flera steg ner i helvetet redan under jordelivet. Personlig synd eller skuld uppstod först när individens känslor gick igång på det egna värvet. En präst som varit aktiv i det unga USA:s häxprocesser hade t.ex. doppat kvinnor i vatten med sådan nit blandad med egen vällust att han återföddes som epileptiker som pissade på sig vid varje anfall.
Jag tycker matchningen av gärning och karmisk effekt är ganska ointuitiv (jfr. Bibelns "öga för öga, tand för tand"), men Cayce menade att det var ex-prästens förkrossande smälek över sin pinsamma åkomma som karmans syfte. Han fick känna samma ovärdighet som han själv tvingat på kvinnor som anklagades för häxeri. Många svenska borgare av den typen som vill se tuffare tag med dem deras samhälle redan krossat kommer att pissa på sig mitt i offentligheten i nästa liv! Kollektiv karma existerar, men är en annan gåta att knäcka.
Dessa tankar om att karma inte alltid blir till fysiska handikapp utan kan verka på den psykologiska nivån förklarar varför vissa återföddes utan en susning om att de varit här förut, medan andra barn har minnen av ett tidigare liv som nästan alltid tycks ha slutat drastiskt. Tar men den här bloggens fläckvisa referenser till gammal västerländsk (grekisk) uppfattning om själen, handlar det alltså om att den "lägre själen"; den irrationella, som tjänar beskriva vår djuriska hälft, den som ofta hamnar i lägen då bara två alternativ verkar finnas "fly eller fäkta?"
Det är på något sätt en lägre natur som i hyperstressat eller terroriserat tillstånd fryser fast och för över minnesbilder från ett tidigare liv. Barnläkaren Ian Stevenson noterade under 30 års arbete med barn som mindes tidigare liv, att deras minnen verkade som klarast i tiden som just föregick den föregående kroppens brutala död. Tidens gång hänger alltså på något vis ihop med den levande och medvetna själen (Solen i astrologin - astrologen skulle förstås fördjupa frågan genom att peka på hur Liv och Död - Sol och Saturnus - båda "väver" en verklighet hinduerna avfärdat som illusion, "maya", sett ur den eviga själens perspektiv.).
I förhöjd medvetenhet om sin fysiska belägenhet lyser solen (medvetandet) bara över den del av livslinjen som ligger nära utträdet eller Saturnus. Det är också i Saturnus koncentrationen blir maximal så att planeten mycket väl kan symbolisera det "långa minnet" (ordet finns inte i materialismens högborg Sverige, britterna har "far memory" i sin vokabulär). Undertecknad har haft glimtar av tidigare liv och har Saturnus i gradexakt opposition till ascendenten och det inre sinnet, på pappret just en sådan vars lägre, inre sinne skulle kunna bjuda in "det långa minnet" i fantasins och drömmens inre teaterscen.
Min bror var exceptionellt fast i riddarlekar som barn (förmådde t.o.m. modern att sy upp en riddardräkt. At metallen ersattes av grått tyg verkade inte göra så mycket för de fantasier som rumlade runt och krävde att få lekas ut. Han föddes snarlikt till bloggaren med Månen i exakt konjunktion med långa minnets Saturnus men därtill den utagerande Solen i samma, ytterst komplexa trippel.
Intressant nog verkar låg IQ ha att göra med människans grad av bortträngning: Saturnus antyder också slöhet eller långsamhet. Men från det att man tagit ställning till döden (något dagens filosofifattiga konsumtionsmänniska sällan gör) byter Saturnus roll i människans psykiska värld. Den blockerar inte längre utan blir en instruktör tid tidsåldrarnas samlade vishet till sitt förfogande. Saturnus som Fader Tid.
Här skiljer sig Saturnus lite från Jupiter, hinduernas Guru, som förbipasserar tid och historiskt vetande helt och hållet och yttrar sig som intuitiv och omedelbar visshet, "blixtar" av insikt som inte så mycket rör det förflutna utan nya dörrar framåt. Jupiter uppenbarar det som överhuvudtaget inte ryms inom Saturnus ackumulerade insikt. Man kan tänka sig att vissa upplevelser, kanske alla, kan uttryckas som en kombination av "historisk medvetenhet" och "intuition". Inte minst för att även ren intuition måste ha en form - Saturnus - för att alls registrera iför det inre ögat. I det grovt materiella står planeternas naturligtvis för något helt annat: Saturnus kan bli en bokmal eller en människa fixerad vid tekniska manualer och siffror och Jupiter i värsta fall ett offer för spel & dobbel, en som "har på känn" att vinsten kommer den här gången.
En annan släktmedlem föddes också med Månen opp. Saturnus (återigen utan undertecknads koppling till ascendenten) och drevs i barndomen av hemska mardrömmar på nätterna. Jag tror att jag inte mer än mött själavandringsteorin när JAG fick en inre förnimmelse att denna min andra bror varit en amerikansk stridspilot som störtat under Vietnamkriget och i så fall återfötts närmast omgående - långt bort i Sverige! Det är möjligt att något på tv eller egna barndomsminnen av nyheternas rapportering av Vietnamkriget dök upp som en "förklarande fantasi" många år senare, men mot det talar det rätt osannolika dröminnehållet om italienaren som på Mussolinis order skulle räta på lutande tornet i Pisa: sannerligen inget jag kände till förrän jag började nätforska.
Frågan huruvida den irrationella själens (den biologiska värdkroppen) påverkar den eviga själen blev ett debattämne bland nyplatonisterna några hundra år in i vår tid, men läkaren Stevensons faktiska forskning tycks ha hittat svaret. Ja: den högre (intellektuella) själen får "avtryck" av de vilda passionerna som alstras i den biologiska döende människan. Antikens tänkare kallade den lägre själen eller den fysiska kroppens "mjukvara" irrationell eftersom sinnenas bedräglighet och det inre mån-sinnets omvittnade oförmåga att korrekta koppla ev. svårt förvrängda sinnesintryck till rätt svar/uttolkning.
*****
Dessa tankar om att karma inte alltid blir till fysiska handikapp utan kan verka på den psykologiska nivån förklarar varför vissa återföddes utan en susning om att de varit här förut, medan andra barn har minnen av ett tidigare liv som nästan alltid tycks ha slutat drastiskt. Tar men den här bloggens fläckvisa referenser till gammal västerländsk (grekisk) uppfattning om själen, handlar det alltså om att den "lägre själen"; den irrationella, som tjänar beskriva vår djuriska hälft, den som ofta hamnar i lägen då bara två alternativ verkar finnas "fly eller fäkta?"
Det är på något sätt en lägre natur som i hyperstressat eller terroriserat tillstånd fryser fast och för över minnesbilder från ett tidigare liv. Barnläkaren Ian Stevenson noterade under 30 års arbete med barn som mindes tidigare liv, att deras minnen verkade som klarast i tiden som just föregick den föregående kroppens brutala död. Tidens gång hänger alltså på något vis ihop med den levande och medvetna själen (Solen i astrologin - astrologen skulle förstås fördjupa frågan genom att peka på hur Liv och Död - Sol och Saturnus - båda "väver" en verklighet hinduerna avfärdat som illusion, "maya", sett ur den eviga själens perspektiv.).
I förhöjd medvetenhet om sin fysiska belägenhet lyser solen (medvetandet) bara över den del av livslinjen som ligger nära utträdet eller Saturnus. Det är också i Saturnus koncentrationen blir maximal så att planeten mycket väl kan symbolisera det "långa minnet" (ordet finns inte i materialismens högborg Sverige, britterna har "far memory" i sin vokabulär). Undertecknad har haft glimtar av tidigare liv och har Saturnus i gradexakt opposition till ascendenten och det inre sinnet, på pappret just en sådan vars lägre, inre sinne skulle kunna bjuda in "det långa minnet" i fantasins och drömmens inre teaterscen.
En bror som var exceptionellt fast i riddarlekar (tvingade som liten t.o.m. modern att sy upp en riddardräkt - att metallen ersattes av grått tyg verkade inte göra så mycket för de fantasier som rumlade runt i den här broderns inre. Han föddes snarlikt till bloggaren med Månen i exakt konjunktion med långa minnets Saturnus och därtill den utagerande Solen i samma, ytterst komplexa trippel. En annan familjemedlem har också Månen opposit Saturnus (fast inte knuten till ascendenten). Här fanns en tid stort intresse för sina egna tidigare liv och nästan nervöst många besök hos synska medier av skiftande kvalitet. (Från den enda remarkabla kom en redogörelse som till på köpet råkade bekräfta ett annat av de "tidigare liv" jag drömt om! Släktband kan bestå över flera tusen år.)
Intressant
nog verkar låg IQ ha att göra med människans grad av bortträngning:
Saturnus antyder också slöhet eller långsamhet. Men från det att man
tagit ställning till döden (något dagens filosofifattiga
konsumtionsmäninska inte gjort) byter Saturnus roll. Den blockerar inte
längre utan blir en instruktör tid tidsåldrarnas samlade vishet till
sitt förfogande. Saturnus som Fader Tid. (Här skiljer sig Saturnus lite
från Jupiter, hinduernas Guru, som förbipasserar historiskt vetande helt
och hållet och agerar helt via intuitiv visshet, "blixtar" av insikt
som inte så mycket rör det förflutna utan nya dörrar framåt, uppenbarar
det som överhuvudtaget inte ryms i Saturnus ackumulerade insikt.)
En
annan släktmedlem föddes också med Månen opp. Saturnus (återigen utan
koppling till ascendenten) och drevs av hemska mardrömmar på nätterna.
Jag tror att jag inte mer än mött själavandringsteorin när JAG hade en
inre förnimmelse att denna bror till mig var en f.d. amerikansk
stridspilot som störtat under Vietnamkriget och i så fall återfötts
närmast omgående - långt bort i Sverige!
Frågan huruvida den irrationella själens (den biologiska värdkroppen) påverkar den eviga själen blev ett debattämne bland nyplatonisterna några hundra år in i vår tid, men läkaren Stevensons faktiska forskning tycks ha hittat svaret. Ja: den högre (intellektuella) själen får "avtryck" av de vilda passionerna som alstras i den biologiska döende människan. Antikens tänkare kallade den lägre själen eller den fysiska kroppens "mjukvara" irrationell eftersom sinnenas bedräglighet och det inre mån-sinnets omvittnade oförmåga att korrekta koppla ev. svårt förvrängda sinnesintryck till rätt svar/uttolkning.
Tillägg
Bilden, lånad från Sidney D. Kirkpatricks biografi "Edgar Cayce - An American Prophet" (2000), hade som framgått inget med inlägget att göra! (Det var f.ö. denna bok jag läste vid det tillfälle den döda italienarens gamla bostadsadress började eka i bakhuvudet och vid googling var en landsväg som ledde rakt in i Pisa. Förmodligen fungerade boken som en trigger enligt principen "lika föder föder lika". Det räckte med att läsa om en genuint medial människa för att måttliga egna synska förmågor gav gensvar. Det var inte första eller sista gången synsk information kom via ord i huvudet snarare än nattliga drömmar. Ibland utan tydlig trigger.)
Edgar Cayces år som "psykisk oljeletare" i händerna på riskkapitalister och lycksökare kastar ett förklaringens ljus över varför den goda ängeln (horoskopets 11e hushärskare enligt hinduismen är en fiende till egot/hus 1 och den enkla människans kortsiktiga planer.
Jag tappade också förmågan att drömma under tre år som it-nisse. Jag anade ett sammanhang med ett mentalt dränerande arbete (även om arbetet inte leder till personlig dålig karma). Som tecken på återhämtningen att ha lämnat den då svagt skönjbara it-fascism som nuvarande regering är helt torsk på, kom snart en hel kaskad "vykort" med händelser eller episoder från själens förmodat tidigare liv.
Det är symptomatiskt att det senaste jordelivet, den dödade italienaren visade sig i tydlig form först med drömmar vid 42 års ålder. Även drömmar som kompletterade betydligt äldre drömmar dök upp. Det var som att själen som slapp databranschens ensidiga räknenisseri åter kunde "tänka i färg", kunde se i 360 graders "panoramavision".
Erfarenheten av flera år som datanisse var garanterat ett val själen gjort före födelsen (det var extremt logikstärkande år). Men nu vet själen - och jag - hur få hjärncellerna Löfvens sufflörer är, de som viskar "innovation" och "data ger nationella status, låt oss bjuda in reptilerna Amazon, Facebook och Google innanför våra landsgränser."
Jag såg nyss komikern Rowan Atkinson i två år gamla uppföljaren "Johnny English Strikes Again". I filmen söker en trött och passé brittisk premiärminister vampyriskt få lite nytt eget liv genom ett nära samarbete med en amerikansk it-guru som, visar det sig, bara är en maktgalen skurk som vill ta över världen.
Tittade någon i Sveriges regering på filmen när den kom och fattade absolut inget av it-kritiken. De är som om någon eller några i svenska regeringen inte kom längre än till empati med den korttänkta och naiva premiärministern.
Dålig karma är jäser sig så stor i Sverige att det knappt går att överblicka hur landet kommer att möta sin Saturnus, sin dödspunkt när Fader Tid säger "nog Nu".
