Luft-elementet som Aither och den kaldéisk-babyloniska förlagan

En genomgång av de Kaldéiska Oraklen ger flera tankar om hur astrologin inledningsvis såg ut i Väst. Forskare ser detta som en samling utsagor som inte är orakel utan en hellenistisk kosmologi som bara överlevt i fragment hos andra författare. Dateringen 2a århundradet är likväl forskaråsikter och detta kan mycket väl vara tankar från astrologins hemvist i Assyrien eller Babylon. De här trakterna har bytt namn beroende på författare och period men Wikipedia beskriver det bra Kaldéen är sumpmarken i södra Mesopotamien. Vi är mitt i astrologins "hjärtland" som Ebba Busch så irriterande introducerade den amerikanismen.

 https://en.wikipedia.org/wiki/Chaldea 

En tidig uppgift på nätet att de fyra elementen inte vara kända i Babylon förefaller alltmer en okunnig åsikt som jag genast kontrade bloggen med den judiska fångenskapen i Babylon under 500-talet fvt där profeten har en syn med en "farkost" (UFO enligt en del fantasifulla ) med fyra varelser på var sida. 

https://en.wikipedia.org/wiki/Book_of_Ezekiel

Att tre av de fyra väsendena motsvarar astrologins "fixerade" (eller "mörka") tecken (Oxen, Lejonet, Människan och där Örnen lätt kan bytas mot Skorpionen för full pott), säger mig att filosofen Platons LEVANDE TING med denna Idévärldens fyra Element i på dess formnivå kan vara ett eko av Hesekiels vision om fyra väsen (elementarväsen). 

När det kommer till de Kaldéiska Oraklen figurerar i olika fragment skilda versioner. Närläsning av Ruth Majerciks noggranna översättning (grekiska och engelska) verkar lida av ett slarvfel. Rätt typiskt att forskare gärna anmärker på varandras arbeten för innan jag hittar ett fel i hennes översättning, har hon just påpekat att en fransman blandat ihop var nyplatonisten Proklos text slutar och ett kort citat från Oraklen tar vid. 

Utan att kunna grekiska är det likväl bra att snubbla sig genom det grekiska alfabetet och det är här jag upptäcker att Majercik tycks ha rört samman den sublunära sfären (Månen + Jorden, den helt materiella världen) med Alltet som innebär Världsalltet inklusive de högre kretsarna. Här är tre orakelfragment på rad som alla räddats genom citat hos Proklos (som verkligen gillade textsamlingen)

Fragment 67:
Proklos: ...Därtill lärde assyriernas teologi detsamma, förmedlat till dem via gudarna. För i den teologin sägs Demiurgen (Platons Världsskapare) ha gjort hela världen

"från eld, vatten, jord och den all-närande luften"

Här tror jag Majercik dabbar sig som rör in Aristoteles helt materiellt betraktade fyra element, trots att Proklos talar om HELA VÄRLDEN (ton olon kosmon), alltså Alltet vilket omfattar kosmos sju sfärer och stjärnhimmelen.

Oraklen som rekonstruerats från citat och fragment är en avancerat världsbild med många drag som påminner om platonismen och varför Majercik i fotnoten drar in soma (kropp) här, är opåkallat, soma förekommer inte i det kontextualiserade fragment 67.

Missa inte hur Luft-elementet tycks ha en privilegierad status som ges ett predikat (all-närande). Det kanske kan förklaras vid läsning av de flera inlägg som taggats4 elementen (Empedokles original) och de flera texter där klassicisten Peter Kingsley nämnts. Hans återskapande av den äldsta varianten av västerlandets element avslöjar sensationellt att Zeus inte som den defekta västastrologin antar är Eld utan Luftens/Himmelens herre och vem spred sin säd mer än honom? "All-närande". Alternativt: Zeus är Världsalltets närare. Jämför med hur motsvarande Jupiter i astrologin är den Stora Välgöraren.

Väst översätter hinduernas femte element som Eter men Kingsley reder ut grekiskans utveckling: Luft var AITHER men blev senare AER , Aither passar perfekt med hinduismens femte element Akasha (den fina rymd som fyller hela världsrymden).

Det lämnar oss med insikten att astrologins sammanställningar av tecknen i triader av samma element är en senare konstruktion som inte funkar helt. Tvillingarna, Vågen och Vattenbäraren är en annan sorts Luft än den fina rymden. Man behöver inte göra något stor nummer av det Zeus (Jupiter) har en särställning och hinduerna kallar hans naturliga hus (9) "det bästa."

Fragment 68:
Proklos: ...Och skaparen, medan han arbetade med sina händer [sägs] sägs ha format världen

"För vilken annan massa av eld där kan ha funnits, Alltet jobbade han med sina egna händer så att världens kropp skulle bli fullbordad och världen bli synlig och inte förefaller som ett halvt transparent membran."

Proklos kommenterar här Platons kosmologiska dialog "Timaios" med hjälp av ett påfallande platonskt orakel. Det är förstås Demiurgens "handarbete" som skapar vår längre värld baserat på den osynliga högre Idévärlden. Luft formger Eld och hur många gånger har inte den här bloggen brottats med de två "positiva elementen". Här börjar det ursprungliga sammanhanget skönjas.

 Ingen med enbart de materiella sinnena skulle kunna uppfatta saker bortom materialismen (och tur för politikerna är det att de lyckas hålla folket borta från medvetandeträning, vilket var så viktigt för platonismen och Oraklens sammanställare. Det är uppenbart att visheten kom från Öst gick väst (där den går för att dö - se Europa efter "upplysningen").

Fragment 69:
Proklos: (Himlen), sägs helt tydligt [i "Timaios"] ha en kropp...och med denna position är åter Oraklen fullt överens om:

 "För (himlen) är en imitation av Intellektet, men som produkt har den något av det kroppsliga (somatos) i sig."

("Något av kroppsliga istället för att vara osynligt gudomliga Intellekt..." Oraklens släktskap är omisskännelig med nyplatonismens Nous, det andra utflöde efter Den Ene)  Man kan förstå att Majercik ser kropp i en annan bemärkelse än den jag velat lyfta på bloggen. Fragment handlar inte om "kropp-kropp" utan om universum, som visserligen är en materiell skapelse men till delar är membran-likt och otillgängligt för själar som fallit så lågt som människosjälarna (se förgående inlägg).

***** 

Orakelsamlingen är lite av ett sammelsurium och det märks i fragment 61 som vid första påseendet har med elementen att göra, men i själva verket ger ett helt annat perspektiv på kosmos:

Proklos (kommentar till "Timaoios" bok III, om Världens kropp/soma): Och Oraklen placerar konsekvent månen efter solen och luften efter månen:

"Månens eteriska banan och gränslösa impuls", säger Oraklen, "och luftströmmarna [under månen?]..."

Och åter:

"Eter, sol, månens andning, luftiga anförare."

Och i andra (verser):

"Angående solära cirklar, lunärt lodande och luftiga hålrum..."

Och därpå:

"...portion av eter och solen och månens kanaler och luften..."

Därpå:

[en del] av etern, solen och månen och alla de ting som simmar med luften 

Annorstädes:

"...och expansiv luft [här: aer], månens kurs och solens eviga omlopp."

Helt klart, således finns därbakom som Oraklen säger:
"elementens etrar [essenser!]..."

Bakom Proklos utdrag framgår att det här är en kosmologi som påminner om den indiska Samkhya-kosmologin  där det bakom elementen finns ytterligare en nivå som Oraklen kallar eter i plural. Grekiskan för dessa etrar är aitheres. Empedokles gamla ord för luft och rätt säkert översättningen av hinduernas "fina rymd" eller akasha. Men i den här versionen finns olika finhetsgrader Tala om doktriner som börjar suddas till..

Tidigare på bloggen har världsbilden i Samkhya kommenterats av den franske Shiva-anhängaren Alain Daniélou:

Rymden [akasha] är varken evig eller obegränsad. Den är det kärl ["receptacle"] i vilken den universella planen eller  modellen kan utvecklas. Den här planen kallas den Universella Människan, Purusha. Naturen (prakriti/den längre energin) fungerar enbart för att den är grundad i den intelligens som finns närvarande överallt i universum/denna Universella Människa. ["While the Gods Play", s. 64]

Likheten med Platon är slående och det är här väst en gång hävdade att det bara är platonism som Alexander den Store spred till Indien - helt befängd västerländsk kulturchauvinism. Ingen kan missa att nyplatonisten Proklos stöder sig på Oraklen som i sin tur är uppenbart besläktade med indiska tankar. I en svensk grundkursbok för universitetsstudier i Idéhistoria beskrev de svenska författarna Aristoteles lära om det femte elementet så dåligt att det framställdes som manifesta "tågspår" som planeterna rent mekaniskt snurrade runt i. 

Från Oraklen hör man om "solens och månens kanaler" vilket visar att idén inte är helt fel, men att det indiska originalet redan börjat förvrängas. Särskilt som Proklos citerar Oraklen om flera eter-essenser vilka alla finns ovanför jordmänniskans druckna tillstånd i den lägsta och rent materiella verkligheten. Världen ovan den sub-luunära sfären är himmelen, den aitheriska eller "luftvärlden". Dvs. kosmos blue-print eller den kosmiska människan. (Vissa filosofer var så kärva att de inte ens tillerkände de djupt falla sub-lunära själarna någon existens, när Månen ohotad dominerade var de bara biologiska djur som såg ut som människor - en potentiellt farlig människosyn som den svenska, tyska och amerikanska rasbiologin omvittnat!)

Proklos avslutar med att ta Oraklen som intäkt för att det femte elementet existerar och därtill i flera varianter, väsensskilda från aither i Empedokles västerländska variant. Enligt klassicisten Peter Kingsley hanteras aither som enbart ett äldre namn för luft men noterar hur senare grekiska texter uppvisar kulturell förvirring och "aither" och "aer" används båda och ibland utan insikt..

Majercik använder ofta ordet "conflate" och att hellenismen innebär en ibland förvirrad kulturblandning må vara sant, men frågan är om inte redan förvirringen startade vid importen och lokalisering till grekisk-romerska förhållanden av myter från Mellanöstern? 

Proklos lilla citatsamling antyder djupa band till Samkhya. De fyra (eller fem) element man naturligtvis först tänker sig, fallen jordmänniska man är, är hinduismens bhuta|s - de för oss förnimbara elementen (eld ger ljud, vinden via beröring, etc). Men Samkhya går under ytan och finner i den Kosmiska Människan mahabhutas de materiella sinnenas "större" förlagor. Allt krymper i den lägsta, sub-lunära sfären och i den aitheriska eller himmelska återfinns de "stora" förlagorna till det jordiska. 

(Obs. De fem elementen har fem mahabhutas vilket innebär att Akasha INTE är det slutgiltiga, vilket Aristoteles kvintessens eller Eter kan fattas som. Mahabhutas ligger alltjämt angränsande till vår fallna, materiella värld och kallas ibland "subtil materia". Elementen finns också i det Övernaturliga som "platonska Former".)

Dessa elementens förlagor är "essenser" och förklarar varför det sannolikt är ett misstag av Majercik att koppla fragment 67 till "Aristoteles helt materialistiska fyrelementslära" - professorn har tappat den metafysiska dimension som inte kräver att man går ändå tillbaka till Samkhya utan bara håller koll på Proklos egna citat från de spretiga och svårtydda Oraklen. Om elementens essenser (mahabhutas) säger Daniélou:

De är interaktionens skilda modaliteter vilka ligger till grund för de materiella tillstånd vi kallar element. De är bara sant differentierade vad beträffar deras perceptionscentra inom de gränser som satts av relativ tid och rymd [bloggaren: demoner och änglar har också gränser i tid och rum, låt vara helt andra än en jordmänniska]. Skillnaderna, så uppenbara för oss jordmänniskor mellan de vibratoriska, eldartade, gasartade, flytande och solida materietillstånden är blott [enligt Samkhya] de varierande beteendena hos atomerna som bildar de materiella elementen, och är inte transformationer atomerna sinsemellan [Daniélou förnekar här äldre västerländska tankar]. Det är bara perceptuella skillnader länkade till tidrymdens duration som får dessa atomära konglomerat att förefalla befinna sig i något av de fem materiella tillstånden. (s. 71-2)

Sideriska siktet började med de fyra elementen och tiden är kommen för en omgörning. Majercik har rätt: det verkar finnas korruption i Oraklen eller åtminstone kan inte Eter och Luft likställas astrologiskt. Ämnet försvåras av att även lärda författare och avvikande åsikter om vad antikens- och senantikens intellektuella egentligen tänkte i dessa ting.

*****

Så sent som september 2024 skrevs inlägget Hinduernas mundana astrologi om "folktro" i ett land / Tankar om elementen Eter och Luft. 

Det kan finnas skäl att dubbelkolla dess tankar om eter och luft. Omläsningen av de Kaldéiska Oraklen (och insikten om släktskapen med Samkhya) kan ha ändrat bilden något.

Vad gör då den praktiska astrologen inför de komplikationer som ökade idéhistoriska kunskaper för med sig? Plotinos såg ner på den enbart praktiska hållningen och förordade "filosofisk astrologi" vilket är vart den när bloggen sakta är på väg.

Men karttolkningar är praktik och jag har antytt att Sverige-horoskopets skadade Luft (ond rikedom i kombination med skadat 9e hus för filosofi och högre vetande) måste tolkas "lågt". Men var och en får då sluta sig till hur elementen beter sig en "dålig dag". Har den "aitheriska" Jupiter/Zeus alls något med astrologins tre Luft-tecken att göra? Vet ännu inte, här saknas pusselbitar och västerlandets val av Aristoteles fyra element underlättar inte. En smått populistisk förklaring skulle kunna vara: Denna förvirring i den astrologiska läran är priset för imperialisten Roms val av kristendomen som statsreligion (för att kontrollera den heterogena befolkningen). 

Den gamla "hedendomen" med dess många gudar gick inte längre för sig, nyplatonismen hade tydligt  en tvågudslära (Den Ene och Skaparen/Demiurgen). Den gamla världsbilden havererade när dessa gudar slogs ihop till en (eller resulterade i virriga, lokala blandformer med kristen fernissa och dunka hedniska föreställningar därunder). 

Astrologin reagerade på politiken och är idag så död i Väst till följd av denna kejsar Konstantins första spik i kistan på 300-talet. Renässansen i Väst såg ett nyväckt intresse för hedendomen, men runt hörnet låt den förödande "Upplysningen" som lyfte fram en pinsamt definierat "materia" (definierad så att den kunde mätas och vägas) och det slog definitivt ut den mer intressenta platonismen. Bättre matematiker visar sig dock in i denna dag "fatta" platonismen och vidhåller att den var bättre än den aristotelism som kom att dominera naturvetenskapen. En bra matematiker är som Luft-elementet medan en aristotelisk naturvetare kan liknas vid en Jord-bunden empiriker. Och alla vet att världen bygger på lagar som är osynliga, dvs. existerar på den osynliga luftens nivå - även om det ibland bara är människornas egna konceptioner som misstas för att vara gud eller naturens lagar. Just nu verkar astrofysiken vara i nödläge med nya insikter om universums ålder som spräcker gamla mänskliga föreställningar.

Praktiskt tydd och på låg nivå drar t.ex. Tvillingarnas Luft mot lögnaktighet och girig närighet och kommer inte i närheten av de andliga väsen Oraklen kallar Anknytare (synoxeis. Majercik påpekar att den Högsta Guden själv kallas "Första Anknytare" på ett ställe och man frestas tänka på nyplatonismens Den Ene som är där "utflödet av verklighetsnivåer" startar! 400-talsplatonisten Proklos tycks starkt influerad av oraklen, eller också var hans lärare Syrianus det (Proklos refererar ofta till Syrianius som "vår lärare" - Proklos var en sen ledare för den platonska akademin).

Anknytarna är en slags platoniska former som har sin kosmiska motsvarighet, precis som zodiaktecknen existerar både i den lägre och högre världen (Idén till t.ex. Lejonets zodiaktecken saknar dock lejonfiguren, själva formen är det som intresserar moderna matematiker  som applåderar Platon för förmågan att skilja den längre bilden från den högre formen som för dem närmast liknar matematikens ekvationer. Därav den återkommande tanken att vi springer från en pappersplatt, 2-dimsneionsell verklighet där "koderna" är skrivna och bara vi, i vår insiktslöshet låter oss luras av illusionen om vår lägre tredimensionella verklighet - själen är fallen sitt materiella tillstånd och bara uppväckandet av den rationella själen kan befria oss från vår "ärthjärna". 

Aktuell episod i podden weaponized innehåller ett UFO-exempel från amerikanska militärbasen Vandenberg (numera SpaceX startramper). Historien, återberättad av en f.d. militärpolis, är otrolig i sig men är inte detta talande för att UFO:s är intelligenser från en högre verklighet och som kan "projicera" bilder ner i vår värld? Vilken "utomjording" i sitt rätta förstånd bygger en röd kvadrat stor som ett fotbollsfält och låter det uppehålla sig i luften ovanför en topphemlig militärbas. Intelligenserna driver med mänskligheten vilket styrker min gamla tanke att de är daimoner eller högre livsformer (som har humor).

https://www.weaponizedpodcast.com/episodes-3/episode-71

Men västerlandet föredrog som sagt "Occams rakkniv", principen att hyvla bort tills man når den enklaste modellen, och Platons tvåvärldslära hade ingen chans mot den västerländska slöheten, att vila göra det enkelt för sig ...

Man kan tänka sig att ljus (indiska Sattva guna) Luft på "anknytarnivån" (i den högre världen) är någon slags ängla-variant av planeten Merkurius (en sambandsofficer i vår värld) - budbärare eller väsen som förbinder kosmos delar med varandra på en nivå som föregår den materiella världen..

Anknytaren är en form i Platons gudomliga Nous eller Intellektet och förklarar varför den här bloggen kallat både Saturnus och Merkurius intellekt. (Saturnus är normalt känd som "förnuft" eller t.o.m. dygden "prudentlighet" i astrologiböckerna, vilket är otillräckligt. Samtidigt är Merkurius "intellektet" - det diskursiva eller seriella intellektet glömmer 9 av 10 astrologer att nämna då de inte kopplat astrologin till filosofin. 

Saturnus ÄR den rationella själens emblem men till denna upphöjda del av människan utvecklar sig inte tanken diskursivt utan intuitivt - svaren kommer utan "tankemöda". Men inne i det skapade kosmos finns förstås inte Nous (högsta intellektet självt utan dess avbild, ett logos. Astrologin har bevarat så mycket av nyplatonism att den kan ranka Saturnus och denna finstämning ges av planetens egen essens och kvalitet - i kombination med värdtecknets egenskaper.

Vågens Venus en dålig dag ska inte på något sätt att fattas som Själen (nyplatonisten Plotinos väljer helt bort hinduismens Sol som symbol för Atman). Venus blir en prosaisk harmonitörstare som t.o.m. kan bidra till en sensualistisk och depraverad natur. Då har Venus som symbol tappat sin högre innebörd och har bara sub-lunära (materialistiska) konnotationer. Jämför med Venus normalt "upphöjda" läge i Oxen (Jord-elementet) men där planeten blir en verksam illgörare när Oxen stiger som ascendenttecken. Aldrig har väl den antika kosmologin skymtat fram som här: att söka harmoni med jordisk njutning är tecknet på en själ född under en  ogynnsam symbol och vad värre är, Ox-ascendenten är ofta en hedonist som saknar andligt intresse. 

Senare inlägg om Trump har noterat att hans personliga daimon (daimonen är en hellenistisk och inte indisk tradition) trycker hårt på Vattenbärarens Luft. Denna ligger i konflikt med hans ascendents lust att agera krigar-Lejon (två tamasiska tecken ger en seg och envis typ med, i vissa fall risk för mentala fixeringar). Men Vattenbärarens kollektivistiska och allomfattande natur tenderar mot en diktator i hans fall, även om det nobla uttrycket som den "kosmiska människan" säkert föresvävar honom själv. Han har brutit med specifik tillhörighet och är nu bara ospecifikt kristen. Någon avbild av en högre kosmisk "kristuskropp" är svår att skönja där (Vattenbärarens betydelser kulminerar som Daniélou påpekade. Istället är det hans Mars stigande i öster som tydligt märks i "vildhjärnan" Trump. 

Den idealt all-innefattande Kosmiska Människan (den är själv en platonisk idé!) betecknar på "fallen" eller modest nivå hela mänskligheten som ett kollektiv vars delar i sig (idealt) har en upplevelse av både vara en enhet och individ. Vattenbärarens naturliga hus (det 11e)  innefattar bl.a. konceptioner och ideologier. 

Detta är "Luft" på vanlig, mänsklig nivå. Lyft istället in Luft i  9e huset för den rationella själen (  Zeus/Jupiter) och frågan om intuitionens högre vetande aktualiseras. Det betyder att alla tre Jord- ascendenter lämnas utanför metafysisk medvetenhet (men likväl kan göra gott enligt karma-yoga-läran). Hinduisk astrologi betecknar de tre Luft-tecknen som de essentiellt "vuxet" mänskliga - Tvillingarna, Vågen och Vattenbäraren står på tur att återerövra den potentiella intuitionen eller högre själen, utom i Väst där världsbilden driver dess befolkningar in i allt djupare i mörker och som bäst "sekventiell logik" (folk som bara "pratar" men saknar mening och mål).

Synske Edgar Cayce (1877-1945) anses (av amerikanerna själva) ha varit 1900-talets mest exceptionella transmedium, och bloggens drygt 30 inlägg om honom tyder på hans inverkan på bloggaren. 

Hans starkt Eld/Luft-dominerade horoskop påminner om att astrologin nu bara är symboler. Bland de intressanta figurerna på himlen syns inte minst en Eld-ascendent med extremt gott stöd från Mars OCH Zeus/Jupiter i den goda karmans 5e hus (brinnande kreativ), samtidigt som hans Vatten-Sol står i onda karmans 8e Vatten--hus. (Cayce var kristen och fruktade i många år att gåva kom från mörka makter - bara gradvis fann hann ro i att hans "medicinska trans-information" faktiskt hjälpte folk.) 

Hans svagt placerade Sol påminner om att Vatten i sin bästa läsart visserligen står sorgen nära men också är psykiskt lagd och fungerar som spegel till den rationella själens intuitiva förmåga. Sammantaget är Cayces Eld och Vatten rena dynamiten!

Intressant är att Cayces gåva blommade upp först när han offrade sitt vakentillstånd och talade i trans (Solen i Vatten i 8e). Men även som vaken var han extremt medial/telepatisk och fick korrekta ingivelser som registrerade i hans normala "dagmedvetenhet". 

Att "halshuggaren" Ketu (södra månnoden) står i 1a dagmedvetna ego-huset kan också bidra till denna förhöjda förmåga där han i självinducerad hypnos "knäpper av" (halshugger egot) och öppnar den mäktiga Vattenbäraren mittöver. 

Den senare kan representera Aither/Akasha eller kosmiskt medvetande på den nivå astrologin verkar inom - det är en ofattbart organiserad medvetenhet det här horoskopets Vattenbärare representerar - se bara Saturnus med sin planetära vän Venus OCH det diskursiva/resonerande intellektets Merkurius, allt förhöjd genom en här disciplinerad, världslig Rahu-ambition i denna värld (Cayce avlade redan som barn löftet att hjälpa människor). 

Dessa är enastående udda budskap vilka påminner om att hinduisk astrologi är tydligt fatalistisk - den tid vari vi föds motsvarar vårt öde. Det är ingen slump att vi blir de vi blir. (Även konversion från skitstövel till god människa, bör finnas inskrivet i födelseögonblicket för den som tittar noga.)

Trots alla inlägg om Cayce har aldrig hans personliga daimon enligt den hellenistiska traditionen kommenterats. Även denna punkt (baserad på en formel som inkluderar gradtalen för Sol, Måne och kroppslig ascendent) pekar tillbaka till Vattenbäraren och dess redan så dominanta Luft-element. 

Nu är hans födelsemminut en svaghet men Tvillingarnas 19e grad (i 11 idealhuset) även utan gradtal pekar mot Merkurius, själv i Luft (Vattenbäraren) och djupt involverad i hans övriga, komplexa Luft. (Att han hade fotografiskt minne är inte ens början på berättelsen.) 1932 var första gången i Edgar Cayces liv som transmedium han nämnde ordet Akashakrönikan som den källa han fick sin information ifrån. Jordens fulla historia (och mer) skriven i Luften, ned Zeus/Jupiter själv som bibliotekarien och universum (den Kosmiska Människan avbildad som Vattenbäraren) som biblioteket!

Autister är telepatiska

Den kanske mest fantastiska intervjun hittills från Ross Coulthart och den handlar inte ens om UFOs. 

https://www.youtube.com/watch?v=WxmCQdLLuBM&list=PL6PrA6lo8rJLRExhMvX6wKyNzy0hr_QM3

En och en halv timma med psykiatern Diane Hennacy Powell. Hon började livet som ateist, formad av västerlandets materialistiska skolmedicin. Men årtionden med autistiska barn har lärt henne mer om medvetandets natur. 

@donwest7375

för 6 timmar sedan

Humanity is undergoing an awakening of consciousness. Dr Hennecy Powell mentions that there has been a change in the last 5 yrs -that parallels the UAP phenomenon as well....

Flera käpphästar från den här bloggen tittar förbi under intervjun: synske Edgar Cayce och vad han hade att säga om det hinduiska begreppet Akasha (som togs till heders av 1800-talets teosofi som formulerade termen akasha-krönikan som ett universellt arkiv för tränade medvetanden att hämta kunskap från). Akasha-teorin förfäktas också av den och långt senare och dubbelt Nobelnominerade (dock ingen vinst) systemteoretikern Ervin Laszlo.

'Connectivity Hypothesis' utgavs på New York-universitetets förlag och imponerade i sin koncisa stramhet. Viss besvikelse när 'Akashic Field' visade sig vara väldigt snarlik men omskriven till populärvetenskap. (Han bytte namn på sin hypotes till det akashiska fältet) 

Den följande (2014 om jag minns rätt) struntade jag i:

https://ervinlaszlobooks.com/product/the-self-actualizing-cosmos-the-akasha-revolution-in-science-and-human-consciousness

Nyligen (diskussion om Empedoklas och Eld som en helvetisk kvalitet) ifrågasatte jag bruket av eter för indiska 5e elementet akasha, men orkar inte ändra taggen just nu.

Den renade själen lyser med oblandad eld

Västerlandets första sideriska astrolog Cyril Fagan tänkte nog för djupt när han i läran om planeternas "upphöjelse" såg ett svunnet årtal av betydelse för babylonierna. (Se någon av de få Fagan-länkarna https://siderisk.blogspot.com/search/label/Cyril%20Fagan)

I den senantika grekiska filosofin (typiskt av platonisk typ) skymtar det ofta av astrologiska antydningar men ofta i fragmentarisk form. Väst har verkligen förstört sin gamla vishetstradition. Platon var luddig i sina kosmologiska stunder och senaste platonister försökte tajta till resonemanget. Portalfiguren kände tydligt till läror (från österlandet?) men som han, en historieberättare, aldrig i detalj satte på pränt. 

Astrologin togs över av spågubbar och att kristendomen attackerade astrologin (med varierande intensitet) hjälpe inte heller läran. När dagens vetenskapsentusiaster uttalar sig överlägset och arrogant om ämnet (som om ämneskunskap var någon tävling mellan olika grenar i VM) visar de sig sakna allt som gör en bra vetenskapare som idealt förstår att man inte kan tänka anakronistiskt om man vill komma någonstans. I själva verket tvingas astrologin (som del av idéhistorien) verka bland dem som inte vet hur komplex läran var innan deras förfäder förstörde sitt fadersarv och vek av mot bomber och AI...

Men det fanns några hundra år då filosoferna hann utveckla en avancerad världsbild och flera teorier i konflikt med varandra. Den grekiska mentaliteten var verkligen nyfiken och spekulativ. De tidiga naturfilosoferna känns väldig banala idag, men redan med Platon har tankeprocessen kommit långt. Världsskaparen (Demiurgen) "sådde" själarna på olika platser i universum och gav den individuella själen deras ödesbestämda rangordning. Själarna var inte jämlika ens innan de "föll" till deras pinsamma belägenhet nere i Naturens Kretslopp! Vissa teoretiker tycks redan för tvåtusen år sedan ha varit inne på tankar om tidlös, omedelbara resor  i kosmos - alltså dagens "maskhål" och andra moderna myter eller föreställningar som passerar som spekulativ vetenskap. 

Trots att anblicken av världsrymden tidigt lärt människan att de hamnat fel här i Naturen lärde dock platonisk filosofi lärde (och dess glömda föregångare - den "dehydrerade själen är den bästa", Herakleitos 500-t fvt) att individuell ansträngning kunde rädda själen över långa tidsrymder eller betydligt snabbare för den som ägnade filosofi stort intresse. 

Det fanns t.o.m. tankar att den själ som börjat få disciplin på sig själv och lyckades pricka in tre filosofiska liv på rad fick en gräddfil till tusentals "bonus-år" då den var immun mot kretsloppet på Jorden och därför kunde göra inhämta högre kunskap i bättre världar vilket inte någon kunde missa när en så ren själ till slut ändå återföddes till Jorden. Platons själscykler om 10.000 år som man kan slippa några varv av, kan vara en enkel tanke härledd ur Pythagoras DEKAD, Platon fick mycket från pytagoréerna.

Man kan le åt antikens många overifierbara påståenden, men det är ett faktum att mänsklighetens mest kreativa period sammanföll med astrologins systematisering. Intellektet kom till människan (tänk Merkurius/Hermes) och märkligt "fria" religionsstiftare framträdde även om deras verkliga budskap snart nog drogs ned för att maktsökare alltid söker enklaste formuleringen för att locka maximalt många anhängare. Paradoxalt nog dissas intellektet av filosoferna trots att de själva uppenbarligen spekulerar. Det logiska intellektet (LOGISMOS) förefaller ha satt avtryck i astrologin som Merkurius "upphöjd" i Jungfrun men filosoferna  tycks ha missat sin egen hybris. 

Det fanns platonister som menade att denna intellektuella nivå bara var förbrukningsmaterial till hjälp för (eller del av) den praktiskt orienterade irrationella själen, (Irrationalitet på den tiden innefattade förmågor som anses rationella den moderna kulturen kan tänka sig, en följd av mänskligheten är på ett sluttande plan. Den verkliga, rationella själen var snarare besläktad med det det gudomliga Intellektet som ligger utanför universum.

Många böcker skrevs i antiken och senantiken som alla hette "Om Själen" (De Anima). 300-talsplatonisten Iamblikos skrev också en. I avrundningen till de forskarkommentarer Finamore/Dillon försett de överlevande textfragmenten med fick jag slutligen syn på en god kandidat till läran om planeternas "upphöjelse" i ett eller annat tecken som Cyril Fagan som en överintellektuell skapade en fabulös teori om. 

Om "upphöjelser" (och motsatsen "fall") ser man sällan västastrologin säga annat än att "Solen upphöjd i Väduren" indikerar en "extra bra" placering. Inte en skugga av argument har överlevt och var och en får rationalisera bäst han/hon kan. 

(Mitt förslag är att "upphöjelsen" i Väduren förklaras av Solens "fall" i Vågen. Det mest kooperativa tecknet balanseras ut av den Sol som är som mest upptagen av sitt ego och tillförsikten att "ensam är stark". Alla teckenpar tycks ha tydliga komplementära mot-berättelser och själv Sol-Våg var det befriande att inse att "Solens fall" på vissa sätt låter underförstå en mer komplex process än den Vädurs-bagge som bara rusar på och lär sig via erfarenhet. (Tanken här att Våg-Solen söker förutse processen genom "avvägning" eller analys av flera faktorer än enbart kopplingen till ego-impulsen.)

Väduren är tveklöst knuten till "Mars", en krigare och ev. kanonmat om energiutlevelse är allt den kan. En vän dominerad av Mars älskar att snickra och klättra i dessa bergsliknande klätterväggar som jag alltid trott var för småbarn. Hän närmar sig de sextio och Mars-Väduren i attack med den kroppsliga Våg-ascendenten tycks innebära att han varit trollbunden av sin egen kropp och dess manövrerbarhet ett helt liv. Vem vet vilka tidigare liv som binder upp en själ så totalt i något som många ser som ett grundläggande kapitel på den fysiologiska nivån?) Här kan man diskutera om inte Mars-i-härskarläge-i-väster är horoskopets totalhärskare (se ledar-gud längre ner). Vågascendentens Venus kommer inte i närheten av samma prominens.

Tillåt mig saxa några meningar ur F/D:s kommentardel till Iamblikos De Anima som väl INGEN i Sverige läst i modern tid. Den 290-sidiga forskartexten (av vilka originaltexten bara är några tiotal sidor) finns för facila 500 kr, men bildning är inte avslutat med en bok. Privatspanaren behöver hundratalet titlar. Som mästaren Jesus sade: Människan (till skillnad från djurkomponenten i oss) lever inte av vatten och bröd enbart. Det är inte konstigt att Sverige, ett land utan filosofi (enligt dess 9e horoskophus) i tidernas slut föder fram kriminella mördarbarn som något äldre gangsters sätter att göra skitjobben. Sveriges sekulära frihet övergick till djungelns mardröm utan att invånarna hade någon koll på utvecklingen.

Iamblikos var enig med Platon, Världsskaparen "sådde" själar över hela universum och de "såddes in i" de mer gudomliga klasserna väsen: vårt kosmos synliga/planetära gudar (Platon kallade dem "de unga gudarna" men också sublunära gudar av lägre dignitet. Gudarma följs av flera klasser höga väsen, änglar, daimoner och heroer (de senare var en gång var människosjälar men har adlats).

Alla människosjälar (förutom de helt rena) genomgår efter döden Domen, Straffet och Reningen och först efter "utgången" från det jordiska kan den nu betydligt friskare själen börja sitt uppstigande.

När den judiska historikern Josefos skriver om sitt folk för en romersk läsekrets ägnar han sekten essséerna stort intresse (bästa PR-materialet). Gruppen levde kommunistiskt och hade utrotat fattigdom inom sina egna led och om de yttersta tingen dyker evidens upp att mänskligheten alltid haft och känt till nära döden-upplevelser:

De tror fullt och fast på att kroppen och dess substanser är förgängliga men att själarna är odödliga - fortsätter för evigt framträda ur den mest subtila etern och omsluts av sina [grovt fysiska] kroppar mot vilka de attraheras genom naturliga böjelser - som inhägnade av häckar - och att när de befrias från kroppens bojor fröjdar de sig som befriades från lång träldom och rör sig uppåt. I linje med grekernas åsikter säger de att goda själar väntar ett liv bortom oceanen ... medan onda själar tilldelas ett mörkt och kylslaget hörn, fylld av oupphörliga pinor [en oupphörlig mardröm - psyket är nu naket] och luttras. Det tycks vara i linje med samma tankar som grekerna tilldelade sina modiga män - som de kallade heroer och halvgudar - de välsignades öar medan den ondas själar de ogudaktiga regioner i Hades.

/Christian Ginsburg - The Essenes/The Kabbalah - Two Essays (från 1800-talet samlade till en bok 1955).

Josefos tillskriver syndarnas eviga själar esséiska helvetesläror om eviga straff vilket påminner om att grekerna hade en mer utarbetad lära om tidsbestämda straff innan själen återigen återvänder in i Kretsloppet. Men esséerna var hemlighetsfulla och Josefos bara novis en kort tid i ungdomen. Det är tveksamt om han alls kände till gruppens inre läror. Inte ens fyndet av Dödahavsrullarna har avslöjat deras esoteriska läror förutom att de tillbad änglar och praktiserade astrologi...

***** 

Här är något intressant ur rekonstruktionen av syriske platonisten Iamblikos själslära: han lärde inte att själens gradvis dumpar de planetära tillskott den i människoblivandet dragit på sig, han såg att det eteriska själshöljet (jfr Josefos) permanent förblev i universum TILLS själen åter behövde det vid en kommande återfödelse till Jorden. F/D går inte in på detaljerna för de verkar inte ha lyckats rekonstruera mer av de överlevande textfragmenten. Men ingen kan missa att detta är ett sätt att beskriva hinduismens "kosmiska minneskrönika" som också sägs bestå av det Femte Elementet. Alla med rätt medvetandenivå (förvärvad i tidigare liv eller i detta) kan framkalla bilder från Eter- eller akasha-krönikan.

Andra platonska filosofer hade istället åsikten att bara människans rationella själ är evig och allt som tillhör den djuriska sinnesdrivna kroppen går upp i rök. Ju mer materialist och sinnesnjutare, ju mindre blir det kvar efter döden! De som kommit långt med sin rationella själ - t.ex. genom filosofistudier - får rika liv på andra sidan. Så en simpel hedonist bör skynda på och frossa nu. Detta är allt de får. De lämnar allt jobb till någon annan nysådd själ. 

(Tips: se horoskopets hus 9. Om illa tilltygat en som detta liv går denna riskabla väg att helt förlora kontakten med mänsklig och kosmisk anständighet. Ämnet är känsligt och kräver djupa analyser av alla faktorer i horoskopet.)

Iamblikos var inte ensam om tanken (från Platon) att själarna först sås eller skapas i den "mylla" som kan kallas själens "ledar-gud" och helt enkelt verkar vara astrologins lära om den planet som är horoskopets ledande faktor. (Här måste man tänka sig att själen som är en mixtur av rationell och irrationell betraktas som att den "sås" på nytt av Världsskaparen inför varje nytt varv. Grekerna var mycket väl förtrogna med sjålavandring och spekulerade kring lagarna för denna, de använde ordet "gärningar" istället för hinduernas "karma" - en perfekt översättning syns det mig.

När grekerna var ett minne och även den hellenistiska blandkulturen lämnat över till romarriket användes romarnas agrara Saturnus - här som både såningsman och skördare. Det är därför som västerlänningar ibland kastar in att Saturnus står för karma. Det som "sås" i det jordiska är helt enkelt en helt ny själ eftersom begreppet inkluderar både den höga andliga daimon eller rationella själ som är vår eviga komponent, men sedan också de lägre väsensled som klassas som den irrationella själen. Alla själar döms och renas eftersom smuts vägras inträde till högre nivåer men alla själar återvänder till den "ledar-gud" den följde före sitt föregående jordeliv.

I så måtto är själavandring ingen tröst för någon eftersom en på miljonen fullbordar arbetet på sin rationella själ och övriga återföds utan en aning att de varit här förr. Grekerna var tydligen ändå medvetna (som hinduerna) om att gammal karma arbetas in den det totala nya psyko-somatiska väsen som "sås" eller skapas på nytt varje varv som fånge i Kretsloppet. 

Eller: en människa har flera jag-identiteter men som sekulär eller ateist har hon frivilligt klippt med sina högsta nivåer och blir faktiskt en rätt ointressant varelse. Det högsta Jaget finns dock med i alla liv (som tyst vittne - se även misstänkt snarlika Paramatman) och kommer en dag åter att bli den rättmätiga jag-kärnan (därav förvirringen om "ego" ska användas nedsättande eller som Carl Jung som uppenbarligen sade "Jaget" men även "Självet" och då i syftade på det vis ska bli).

Under säkert ett halvt årtusende av vital grekisk filosofi var frågan om själens TAXIS het. Kan människosjälar höja/rena sig permanent bli gudar och inte bara temporärt renas genom vit magi (ritualer)? Tanken på en  överlägsen klass, heroerna, visar att det ansågs möjligt, även om mordiska härskare som förklaras både heroer och gudar efter uppstigande visar att korruptionens och den politiska lögnen levde då som nu.

Om en själ "sås" för ett liv i taget finns också problemet med de olika Ordningar (taxonomier) själarna föddes till och att de synbarligen återvända till samma ledar-gud de en gång såddes i när de dött som människan. Det låter som att själen är bunden till en ledar-gud (ascendenthärskare) för åtminstone ett stort varv i kosmos. Men notera att själen har renats innan de släpps in i ledar-gudens entourage. Ska den högsta rationella själen byta själsgrupp är det enligt mekanismer forskarna F/D inte lurat ut genom deras observanta rekonstruktion av ibland väldigt trasiga dokument.

Hur permanent en själs position i den kosmiska strukturen är, besvaras inte i denna "Om Själen". Men ibland tycker man sig se den hellenistiska astrologin skymta bland fragmenten. OIKESIS EUDAIMON PSUCHON - huset av lyckliga själar. Detta bara råkar vara ett namn på den goda karmans (elitens) femte hus! I romaren Manilius förteckning är det visserligen AGATHE TUCHE (Den goda lyckan) men i linje med hinduerna är Solen/Atman förknippad med den goda lycka om inte rent av platonismens Form "Det Goda" i sig.

https://siderisk.blogspot.com/search/label/husen%20%28hellenistiska%29

F/D nämner Det Godas idé eller form som en faktor som vidmakthåller själarnas taxonomier eller den kosmiska ordningen enligt Iamblikos så det blir åtminstone ett halvt rätt att ha spottat en astrologisk underton här även om forskarna med sedvanlig västerländsk beröringsskräck söker undvika att erkänna hur djupt i de "fina" texterna astrologin florerar.

Iamblikos ansåg att Det Goda garanterar själarna deras permanenta klass - gud, ängel, hero, själ/daimon) och förefaller tillhöra dem som vägrar se en värld där själar rör sig lite hur de vill. Hade Iamblikos en släng av Mörkrets kvalitet i sig? Han talar ständigt om de bästa åsikterna som framförde av "de gamla och lärda" och det tar inte Finamore/Dillon många sekunder att upptäcka att det är sina egna ståndpunkter han maskerar på detta hyperkonservativa sätt!

F/D: Iamblikos diskuterar de olika sätt de högsta klasserna väsen visar sig i sina epifanier.  En helt renad själ, säger han, uppvisar en ren  och helt omixad eld. [Plotinos hade århundradet innan som den bästa naturvetare hävdat att ALLA stjärnor måste ha lite JORD blandad med ELD för att kunna "hålla formen"]. Han fortsätter: Den helt rena själen följer sin ledar-gud [en av astrologins planetära gudar] under det att han upphöjer den.

Här är frågan om astrologins exaltation/upphöjelse. Det verkar troligt att "ledar-guden" är en planet som människosjälen såddes till som sin grundton (frågan om själens entré i kroppen, vid befruktning, i förlossningsögonblicket eller en kort tid därefter debatterades också av platonisterna och sammanhänger med innebörden av ordet "sådd" OM man accepterar att Skapelsen är ett evigt och ständigt pågående nu - universum var ett evigt och evigt frustrerat försök av Den Evige allt replikera evigheten i sinnevärlden). (Jämför komplexiten som uppstår om man dessutom, likt indierna, använder läran om Atma Karaka, den mest specifika markören för själen. Det går onekligen att röra till det rejält om man urskilllingslöst hopar kunskapsbit på bit utan att förstå de gränser Saturnus kräver.

Doktrinen om "ledar-guden" är den kanske den bästa glimten hittills på bloggen om hur nära västfilosofin och astrologins kosmologi en gång stod varandra. 

(Amerikanske siaren Edgar Cayce frustrerade sina metafysiskt intressserade åhörare genom att konsekvent ange ANDENS FÖDELSETID när han utförde "tidigare liv-läsningar". Varje sådan föreläsning band ihop flera tidigare liv som sades karmiskt sammanfogade i detta och själens ankomst till den redan födda babykroppen kunde vara många timmar efter förlossningen - ibland in i nästa dag. Jag tror astro.com har bekymmer med hans egen födelsetid av detta skäl. De flera uppgifterna är disparata och en av dem kan vara Cayces "andes ankomst". Märkligt av astro.com att inte känna till denna aspekt av Cayces transläsningar.)

Men flera problem med Iamblikos information återstår. Stjärnan/planetens ljusstyrka var uppenbarligen en parameter man läste in "ominös signifikans" i. Och inte minst den andliga "raslära" som antyds. Bara rena själar är i position att "upphöja" sin ledargud. (Tänk det som en stark antropisk princip: verkligt ädla själar "styr" kosmos rörelse så att deras födelse sammanfaller perfekt med "rätt omina")

"Systemet" levererar mest halvdana själar "ännu på väg". Hur många har en upphöjd planet i horoskopet som samtidigt är den viktigaste planeten, kanske ascendenthärskaren? Är detta astrologi av utdöd sort? Krävs också ett omen om dess ljusstyrka är "rena själar" extremt sällsynta. 

F/D överblickar Iamblikos ordval: ...i alla dessa instanser refererar frasen "HE OIKEIA TAXIS" till den permanenta ordningen eller rankningen inom en eller flera av de högsta klasserna och inte till en relativ position i kosmos som de temporärt bebor. Även Nödvändigheten (gudinnan, inte människornas futtiga om än påtvingade nödvändighet) beskrivs själv som del i den permanenta ordningen (det "saturniska"  eller strukturella perspektivet har således sista ordet, precis som Saturnus är kosmos sjunde himmel medan stjärnhimmelen är en åttonde krets som på något vis ger en liten glimt av den andra sidan. En duglig visuell världsbild.

Jämför hinduismens Dharma där hus 1 är plikten mot kroppen, hus 5 plikten mot själen och hus 9 den "omvärldsplikt" som vissa erfar sig ha. Obs. Sverigehoroskopet distinkt undantaget. Dess hus 9 för universell Dharma är helt dött (Sverige ett lågt och materalistiskt särintresset som inte förstår den stora Släktskapen. Istället för genuin högre medvetande gäller här en "förfalskad" nationell ideologi basunerad från hus 11 (ideologi kan bytas ut på en generation - just nu drar regeringen Kristersson ner svensken till den brutala sällens själsbrutna eller hedonistiska barbarnivå. Men ideologi kan bara simulera moral som inte funnits i landet på många år)..

Medskaparen till filmen Barbie / Intellektet och Ordet återbesökt

Apropå den pågående "Pride-veckan", ännu ett inlägg om filmen Barbie som här spekulativt tolkas som två homosexuella manusförfattares mer än grundliga sätt att adressera sina inre demoner. Spela kärnfamilj är kulissväggen som heter duga.

Halvvägs tonar inlägget över i ännu en diskussion av zodiaksymboler och deras koppling till nyplatonismen. Kontrasten är avsiktlig. Den som hittar poänger i första Barbie-delen har inte säkert något utbyte av den andra halvan, men man vet aldrig...

*****

I granskningen av Greta Gerwigs remarkabelt bakvända ambition att materialisera sig maximalt (enl. horoskopets punkt för själsambitionen) antydde jag ett möjligt lesbiskt drag i horoskopet. Detta motsägs förstås av hennes mångåriga yrkesrelation med manusförfattaren Noah Baumbach. En relation som dessutom ledde till hans skilsmässa från den (enligt manligt synsätt) överåriga årgång tidigare hustrun Jennifer Jason Leigh kommit att tillhöra. Greta Gerwig var åtminstone 2011 en fräschare version och som par har de nu två barn tillsammans.

Döm om förvåningen när också Noah Baumbach visar sig ha hennes "sataniska axel" och mer än så, det stora korset i Mörkrets kvalitet (Tamas guna). 

Här gäller definitivt dragningen mot illusioner av välanpassning eller det harmlösa och politiskt korrekta. Minsta motståndets lag styr typen. Baumbach skriver, vad jag sett, inte annat än socialrealistiska manus, ofta med komisk vinkel, precis där Gerwig tycks befinna sig. 

Om LJUSETS KVALITET (Sattva guna) är "avantgarde" eller långt framför vanligt folks tänkande är MÖRKRET eftersläntrarna i den stora massan. Mörkret passar också bra för traditionalister och i värsta fall rena reaktionärer om Mörkret dominerar horoskopet totalt. Folk i gemen har ingen styrsel alls och pendlar friskt mellan ytterligheterna - detta är PASSIONEN (Rajas guna).

Kan två homosexuella gå så långt att de både gifter sig och sätter barn till världen i syfte att mörka för sig själva och världen? Och i så fall varför, det är ju högsta mode att tillhöra dem som inte passar in i den kosmiska heterosexuella modellen som bl.a. astrologin kodat via den Passionerade kvaliteten, 4 tecken som tillsammans beskriver reproduktionsprocessen för själar som sitter fast i Kretsloppet. 

Kanske känner de sig kallade att "gjuta olja på vågorna" via relationen: Gerwig har tyskt påbrå och katolsk flickskola bakom sig. Baumbach är som namnet avslöjar av judisk börd - symboliserar deras under radarn-relation ett utagerat manus: ett lyckligt avslut för Tysklands historia genom att låta en katolik och en jude komma samman i sekulär hedonism? (Det är naturligtvis en ren slump att bloggaren dagen efter inlägget om Gerwigs dans runt pengarnas Guldkalv - en symbol hämtat från judarnas egen heliga skrift - får syn på Baumbach friskt dansande runt samma Guldkalv och dessutom av judisk börd, som så många andra i Hollywood genom åren.)

Baumbach upprepar och t.o.m. intensifierar Gerwigs hypotetiserade ambition att förstå den kroppsliga kvinnans lott. Ska man vidhålla hypotesen från det tidigare inlägget skulle han också kunna ha bytt könstyp från föregående och ännu dominanta liv, men i bådas möte över manusförfattandet har båda hittat en fungerande kompromiss. (Bloggaren kände via en väninna en man som var crossdresser / homo, och senare rapporten att han mött en lesbisk kvinna och att de två fann varandra i en till synes helt straight relation.)

Att även Noah Baumbach likt Gerwig har Månen i Oxen tyder på en platonisk förbindelse baserad på gemensamma intressen och snarast stärker tanken att parförhållandet är en smart show för gallerierna. (Att ligga lågt med förbindelsen så länge stärker dess trovärdighet). Men åter? Alla HBT-offer dras ju till filmindustrin, så varför spela "kärnfamilj"? Eftersom biopubliken till 98% är hetero och långt ifrån är lika frisinnade som t.ex. de tankestyrda svenskarna, och konsumerar just sådana här harmlösa filmer som det här produktionsparet inriktat sig på.

*****

Att peka på Storkorset i Mörkrets kvalitet är nu bara nybörjarastrologi (där den här bloggen till stor del placerat sig). Ett genuint mörker motsvarar förmodligen den "demoni" hinduer talar om, men det är extremt sällsynt att alla fyra korsarmarna ägs av planeter vars disponenter OCKSÅ befinner sig i Mörkrets kvalitet. Men Noah Baumbach kommer bra nära.

Naturens blinda instinkt att fortplanta arten har genom den rent tamasiska Mars-i-Skorpionen (sexdriften i sitt negativa härskarläge). Solen i Lejonet är mycket angelägenhet om att visa sig från sin bästa sida inför menigheten och Solen här är i sitt härskarläge i tecknet för djurens konung. Märk väl: djur, inte människor eftersom astrologin skiljer jordiskt djurliv från arten människa som egentligen inte hör hemma i denna värld utan i andevärlden (ande = luft), en urgammal insikt som bara denna den moderna västvärldens satanism lyckats utradera för konsumenter av Barbie och annan lättare underhållning.

Hos Baumbach tillstöter nu problem, precis som för Gerwig (fast för henne på månsidan). Det är faktiskt lustigt hur de tycks komplettera och neutralisera varandras sjuklighet. Gerwigs hämningslösa begär att "bli någon" (Månen + norra månnoden) möter här en man med skadad solär identitet (Solen + södra månnoden).

Det är kanske väl billigt att peka på nazismens judeutrotning varje gång det dyker upp en solär celebritet eller viktig person i sin bransch som har Solen "halshuggen" av demonens södra nod, men här stämmer denna karmiska axel (Rahu och Ketu) väl. Men symbolik verkar på flera nivåer samtidigt och man kan aldrig vara helt säker på vilka områden symboliken rör, särskilt som både Baumbach och Gerwig tillhör dem som inte släppt ut sina födelsetider till allmänheten vilket skådespelare verkar mer villiga än de flesta yrkestyper att göra.

Det är fullt möjligt att läsa Baumbachs karta (för dygnet) som en man med skadad självbild, med Solen undertryckt av Ketu och dessutom i Lejonet.

Att detta ändå inte är 100%-igt mörker (eller ren demoni) ges av orange Passion inblandad i två av korsarmarna. Månen i Oxen normaliseras (till skillnad från Greta Gerwigs ADHD-störda Måne) av Venus i den omhändertagande och sympatiska Krabban. Dvs, ordinär Jord/Vatten-gegga som inte tycker sig behöva kämpa så hårt (Gerwigs lunära psyke i Jord-elementet grundade sig på Venus i Lejonets Eld och Jord/Eld har hårdare strider att se fram emot i livet.)

Emellertid är Baumbach snarlik sin partner i ambitionen: norra månnoden (men inte den södra) räknas som en aktiv planet och bidrar här till Storkorset. Ambitiös på konventionell eller pk nivå. 

Denna Rahu-ambition står i Vattenbäraren, symbol för HELA MÄNSKLIGHETEN (och inte bara en nationalitet, ras eller annan typ av indelning) och varför en HELHET skulle vara något ont eller demoniskt, beror förstås på att det 100% tamasiska inte kan förändras, bara individer passerar olika stadier i sina många liv på Jorden (eller i andra världar).

Ljus och Mörker behövs båda i denna värld för att en värld alls ska kunna existera (och kunna upplevas). De tre kvaliteterna är verkligen Fundament i den gamla hinduiska (och astrologiska) världsbilden. Tretalet påminner om greken Pythagoras och för honom representerar talet 3 FÖRUTSÄTTNINGEN för den första tredimensionella kroppen (varför de 4 elementen finfördelar den resulterande världen). 

Intressant nog har talet 3 exakt samma betydelse i det gamla Kina (tretalet jämställs med "de tiotusen tingen", vilket i sig innebär de otaliga förkroppsligade tingen). Pythagoras sades ha rest långväga men hur långt österut? Att mer än peka på det här sammanträffandet är nog omöjligt.

Men Baumbauchs demoniska äregirighet (som är stark i hus 10 enligt detta horoskop för psykets/sinnets känslor och föreställningar) bygger dessvärre inte på den äkta Vattenbäraren utan på syndafallets Adam (Väduren). Vattenbärarens härskare Saturnus står för en jude (bekännande eller sekulär) maximalt olyckligt eftersom Saturnus i sitt "fallna tillstånd" i Väduren anknyter till den judiska historien om Adams syndafall. Det är också sinnebilden för judarnas vägran att acceptera den speciella roll som tillskrevs Jesus av de första kristna.

Norges plan: bli nästa sjunkna Atlantis

I det här inlägget från juni 2023 återgav jag det märkliga stycke metafysik som kunde höras från amerikanske fotografen och kristna söndagsskoleläraren Edgar Cayce i trans i början av 1900-talet:

Q: När blev Jesus medveten om att han skulle bli världens frälsare?
A: När han föll i Eden.
(transläsning 2067-7, ur Jeffrey Furst - Edgar Cayce's Story of Jesus, 1968, 1976)

Det här låter inte helt olikt alternativa synsätt om Jesus natur (essens) som Kyrkan nedkämpade under sina tidiga århundraden. Arianus hade t.ex. åsikten att Jesus inte kunde vara frälsare före tiden utan först från och tidens start, och det skulle göra Treenigheten till en falsk beskrivning av Guds "inre väsen". Ordet/Logos tillhörde skapelsen eller världssjälen och Arianus är från sitt 300-tal närbesläktad med romerske filosofen Plotinos (som sannerligen inte var först med sin tanke om att från det gudomliga Intellektet utgår ett Logos eller Ord som inte kan jämställas med den Ene. 

Jag ber långvariga läsare om ursäkt för att ibland ha jämställt Logos med nyplatonismens Nous eller Guds Intellektet, men vid omläsning av Plotinus svåra traktat "Om materien" ser jag bara timmar innan publicering en åtskillnad som kräver en revidering. Traktatet argumenterar bl.a. för den platoniska existensen av en primär och en sekundär typ av materia, en i den lägre sinnesvärlden och en annan i den högre "intellektiva" Idévärlden.

"Intellektiv" är ett verb som inte finns i svenskan eftersom vi aldrig nådde antikens förfinade tänkande, vi har troligen alltid varit materialister. det är Sveriges lilla roll i den kosmiska processen av tillblivande. Alla kan inte vara Guds bästa barn. 

Jag har trasslat med engelskans "intelligible" tidigare men tror äntligen att jag knäckt nöten. Ordklassen är adjektiv men kan inte översättas intellektuell eftersom detta är egenskap som tillhör ett objekt. Hos den filosofiska idealisten är intellektiv en inneboende egenskap i ett existerande objekt (och ingen påklistrad "accidens" eller tillfällig egenskap) och därav syftar ordet på en Intelligens som driver sig själv, "intelligible" kan nog också översättas till "intellektsdriven" på svenskan, bortsett från att ingen i en materialistisk kultur fattar ett dugg av vad man pratar om!)

Kanske är det bäst att låta Wikipedia förklara och undvika termen helt i vardaglig konversation! https://en.wikipedia.org/wiki/Intelligible_form

För en gångs skulle visar sig forskarutgåvan av Plotinos med grekiska på vänstersidan vara värd anskaffandet, den löser en av bloggens återkommande grumligheter: 

Själen till exempel är naturligt disponerad ... [att erbjuda sig till sina föregående/högre principer - de bästa varelserna], till Intellektet och Förnuftet (eng: "Reason"). Själen låter sig ges skepnad av dem och uppnår så en bättre form. (Enneaderna II.4)

I den grekiska originaltexten visas duon "Intellekt och Förnuft" som noun kai login vilket förstås som substantiv/nominativ är de välkända Nous och Logos - Guds Intellekt och (det av kristendomen använda) Ordet/Logos. 

Så Den Ena och och Nous hänger ihop just som Lejonet och Vattenbäraren är Den Seende och Vad han/den/hon ser (formerna i Idévärlden), replikerade i kosmos fast "grumligare" än i Intellektets värld. Logos skulle därmed vara Förnuftet eller Saturnus den sjunde himmelen vilken som Platons hantverkargud Demiurgen blickar in i Idévärlden och sedan vänder sig om och injicerar sina former i (Världs-)själen. 

Bloggaren har varit inne på denna modell tidigare men det man inte dagligen sysslar med faller i glömska... (Missa inte den korta beskrivningen i Wikipedia-länken av Plotinos bruk av "intelligible form" - just som jag "löst" gåtan och t.o.m. hittat kontrasteringen av Nous och Logos i Plotinos kommer Wikipedia och hävdar att Nous inte hör ihop med Den Ene utan likställer Nous och Logos! Man kan bli galen för mindre...

Plotinos säga vara skyldig till en del självmotsägelser men detta är graverande. Lösningen är förstås att du kan stå i denna värld med ett perfekt avklarnat intellekt - perfekt "informerat" av Själen som i sin tur perfekt formats av högre principer. Med en sådan gräddfil till det högsta goda är förstås Nous närvarande även i världen, minus det faktum att lägre materia alltid skadar vår förmåga att uppfatta perfekt. 

Det är inte Nous vi upplever utan en bild av det som Ordet/Logos förvaltar. Så nej, Wikipedia har inte helt perfekt information i den här trassliga antika metafysiska frågan. Själva ontologin tycks förneka människan direkt åtkomst till hur det verkligen förhåller sig. Därför har den här bloggen alltid använt de fyra elementen metaforiskt trots att de strikt talat bara är "intellektiva" former eller materiella byggbitar i den lägre världen.

(Arianus skulle för övrigt kunna vara ett smeknamn baserat på tänkarens lära snarare än hans förnamn: "han av Vädurens/Aries tecken", han som föräktar Logos som portalen in i världen. Hebreiskans ord för "lejon" är ARI, och påminner om grekiskans krigare AR-ex. I romarnas tecken ARIES tecken är dessutom LEOs härskare Solen "upphöjd", Fadern och Sonen med andra ord, den Ena och Intellektet. Sonen/mänskligheten i stort är naturligtvis Vattenbäraren placerad mittemot Lejonet i zodiaken.)

Den synske Cayce tycks följa den arianska tankegången, och det ligger nära till hands att föreställa sig en världbild där "tro på Jesus" inte hjälper utan att var själ måste göra exakt detsamma som människan Jesus gjorde i det livet, hitta en väg att lösgöra sig från från denna värld (Cayce beskrev Jesus "okända historia" där han genomgick en prästinititation som förmodligen innehöll ett moment där med droger eller andra medel aspirantens kropp och själ separerades och individen från detta nu VISSTE VEM MAN VAR, "frisjälen" fri från falskt kroppsmedvetande. 

När den den klubbade kristna teologin förklarades "gudomligt inspirerad", så är det försök att döda den diskussion de grekiska filosoferna vidmakthöll men som den nu uppenbart maktorienterade kristna eliten ville förhindra. Idétjuvarna ville förbjuda andra att själva läsa och bedöma och kanske dra andra slutsatser än vad de teoribyggande teologiska höjdarna kommit fram till.

För Baumbach är det inte smickrande att ha teoribyggandet eller manusförfattandets Vattenbärare (grundprincipen där ord organiseras till ett helt) i den subjektiva ego-uppfattningens Vädur. Här förlorar den första Adam sin himmelska medvetandenivå genom inträdet i tid och rum. Eld må vara så nära det gudomliga man kan komma men det är alltjämt materia av det finaste slaget och bara en liknelse...

För att vara helt klar: att placera Vattenbäraren som fundament för något skeende i Vädurens tecken ger ett mycket större underlag än vice versa. Se bloggens stundom återkommande författare Edward de Vere, nästan 100% säkert författaren bakom aliaset "Shakespeare" och hans glödheta Sol i Väduren som dolde ett gigantiskt fundament: Solens disponent Mars tillsammans med psykets Måne i just Vattenbäraren. Litteraturforskningen har genom att räkna ord visat hur obegripligt mycket större hans ordförråd var än någon av den erans författare.

Veres karta bekräftar detta genom den gigantiska mängd organiserade data som representeras av Vattenbäraren. Jag måste återvända till Sideriska vacklande genom åren: OM begreppet Logos kopplas bort från Merkurius ("många små ord"), vilket jag tror har framkastats, och stället kopplas till Vattenbärarens härskare Saturnus? 

Nu växer Saturnus "uppdrag" långt bortom från det trista epitet "Liemannen". Astrologin utan filosofi gör Saturnus rätt hemsk. som det gamla epitetet "Den Stora Illgöraren" visar. Särskilt hemsk blir den för materialister som nu verkligen inte har mycket att se fram emot om Saturnus Jord-sida vore det enda. 

Men bloggen viskade redan i sin början om att det kanske var Saturnus som var den djupaste symbolen för intelligens och Solen mer den kognitiva förmågan att uppfatta och kvarhålla många detaljer uppsnappade i nuet (Ett nu som också är ett gudomligt Nu som är av evigheten). 

Saturnus är inte bara kognitionens "nu" utan också hela historiens ackumulerade skeenden. Planeten kan - om man nu måste koppla en planet till varje fenomen - sägas indikera världsrymden i dess helhet som hinduernas Akasha-krönika där varje tanke och handling består i evigheten (universum ansågs i antiken INTE expandera). Denna krönika "konsulteras" i små system som  rör sig genom genom det illusionära kretsloppet och tjänar som den karma som varje själ som lämnar den högre världen tar med sig in i tid och rum. 

Så rymden är alltså egentligen en storhet bortom tidsflödet eller åtminstone en djupare nivå? Man ser en viss osäkerhet här eftersom sanskritordet akasa betyder just luft, så att hinduerna tycks göra en åtskillnad och landar med FEM element och inte fyra. 

Eter/akasha hänger med som ett sladdbarn i hinduisk astrologi och bara Jupiter/6e himmelen klassificeras som "Eter". Jupiter, expansionens princip som en dynamisk luft som fyller upp tills den når den absoluta gränsen, Saturnus (essentiell Luft)/7e himmelen. (Kristendomens "helige ande" som just denna fina, rörliga luft som söker fylla universum till hela världen "spiritualiserats".)

Saturnus essens i astrologin är nu inte Jord (Stenbocken tillhör den lägre världen), Saturnus är Luft, Ordet eller ljudvibrationen när det "hugger i sten" i den fluida Luft-Etern och budskapet blir permanent som när den inomvärldsliga stenhuggaren förevigar en handling som i sig också ÄR karma vad än det inhuggna budskapet är (också det karma men på annan nivå och i spänningsfältet mellan Sanning och Lögn).

Det är NÄSTAN som att man med god vilja kan föreställa sig att antiken kände både vår tids favorittanke om det expanderande universum, fast fattade det på ett annat sätt och dessutom visste att expansionen ändå hade en gräns, en "time out" där skeenden längs resans gång "höggs i sten" och blev permanenta. Jupiter symboliserar lätthet och förutsättningslöst sökande medan Saturnus symboliserar det definitiva. 

Kanske båda dessa kosmiska principer behövs för att illustrera antikens förståelse av hur luft både är ett fluidum men övergår i satta lagar/huggna i sten. Domedagen inträffar precis hela tiden och inte alls vid något "Tidens slut". Det har nu inte hindrat hinduerna för att skapa system att dela in tiden i segment för att bättra känna att de har kontroll över ödet...

Tidens start, dagens start, dygnets start (i många kulturer) - mycket kan tillskrivas talet 1. Hinduerna kallar 1a huset (naturligt tillhörig Väduren) ahamkara - icke-Jaget, en markör för själens inträde i det förkroppsligade tillståndet som naturligtvis tappar nivå eftersom hjärnan filtrerar och strukturerar om så att det står härliga till! 

Väduren blir Adam, den första människan, cykelns och tidens början. Men Alltets själ skulle vara omöjligt att bevara i en mänsklig kropp. Filmen Men In Black III har en rolig figur som är lite väl "övermedveten" för att fungera på den här skygglappsförsedda planeten!

Soluppgången är en "helig tid" med mindre man är den typ av platonist som dominerade vid början av vår tideräkning för som ynglade av sig som gnostiska rörelser ("de vetande") som menade att solen och planeterna alla var onda demoner och som lurat ner själen i en eländig värld. Man ser spår av det här tänkandet hos Plotinos på 200-talet när han erkänner astrologins verklighet men menar att själen har det i sig att vara större än "makterna" - en tanke kristendomen anammade.

Men inte ens i värdorganismens död återfår alla själar garanterat sitt fulla medvetande, i antiken ansågs själen påbylsad ett antal finmateriella kroppar som den ådragit sig genom entrén i världssystemet. Enligt vissa måste först effekterna av samtliga planeter neutraliseras! 

När 12e och sista tecknet Fiskarna sägs motsvara moksha, befrielsen eller syndernas rentvagning, påminde den lätt hinduiskt påverkade Charles Carter (1900-talets mest inflytelserika brittiska astrolog) om att det är bättre att tala om 4 frälsningar, själen måste rena sig inte bara från den låga reproduktiva själens omedvetna koppling till naturens processer, utan även gå fri från materiens grova Jord, tankeformernas bindande inverkan i Luft och - lustigt nog - till och med vinna sin frihet från Livet självt - Elden. Det här är förstås tankar som inte astrologin kan reproducera eftersom den i allmänhet medger fri vilja att modifiera "ingångsvärdena" under livets gång.

Här måste man också minnas romaren Plotinos, som ibland lät som rena buddhisten: Den Ene (Gud) existerar inte ens bland andra levande varelser. Det Ultimata är alltid bortom vad existensen kan föreställas vara. Han skilde dessutom på människors simpla tankar - Luft-elementet i dess orena form - och hur andeväsendet (Daimonen) "tänker". 

Varje gång Plotinos talar om EGENTLIG EXISTENS är det livet bortom den typiska människans tankeliv han talar om, i skriande kontrast till nazistens Heidegger som också använder "egentlighet/oegentlighet" men vars horoskop typiskt nog binder ihop Luft med Jord, taggat "rationalism" på bloggen (nyligt inlägg här). 

Heidegger representerade därför typiska humanistiska eller oandliga tankar som helt hämtar tankestoffet från den onda "externaliteten" (den materiella världen). Eller snarare: Heideggers Jord begränsade föregångaren till den grad att bara den egna hemtrakten fick högsta betyg som impulsgivare till de "renaste tankarna". Redan Platon hånade sofisterna (retoriker, pratmakare, kommunikatörer) som gjorde den materiella människan till alltings mått.

Och här kommer de olika skolorna in. Kristendomens "tro på Jesus död för era synder" var kanske det enklaste löftet för den tidens analfabetiska breda massa. Ja högre bildning, desto mer skar sig denna modell mot vad man trodde sig veta och Platon och andra filosofer kättarförklarades därför av den kristna kyrkan. Men vill inte ha tänkare, man ville ha blint troende! Makttemat hade redan påverkat kristendomen och detta eftersom dessa var Romarrikets århundraden. Ett stort mörker vilade över Medelhavsvärlden då, precis som USA-imperialismen snedvridit Västerlandets och förnekar oss att se Vattenbäraren trots att den börjat ersätta Fiskarnas tid med dess kollektiva föreställning om "vinnare/förlorare".

Astrologin innehåller faktiskt Syndafallet inskrivet i relationen mellan Vädur och Vattenbärare (notera Fiskarna som "glappet" och tematiken vinst/förlust). De två zodiaktecknen/grundprinciperna kan i kristet språk fattas som den första och andra Adam (människan). Och den andra Adam är förstås inte "Jesus återkomst"  som en person, vilket kristendomen på populistisk nivå lär ut, utan syftar på den TIDSÅLDER (Vattumannens tid) när HELA MÄNSKLIGHETEN återupptäcker sin samhörighet och därför delvis kollektiva grundnatur. 

Istället för att fundera på om DET HÄR VARVET när Saturnus passerar Vattenbäraren kan vara startskottet, kan man överväga om inte den Nya Tidsåldern startade när det mänskliga genomet kartlades och mänsklighetens kollektiva, gemensamma fundament var ett faktum, april 2003!

https://www.genome.gov/human-genome-project

För producenten av lättare underhållning ger Baumbachs aviga relation mellan Vattenbäraren och dess fundament Väduren en lite sorglig tolkning: En svag, ytterst svag passion för det subjektiva ego-perspektivet baserar en sekulär och troligen ateistisk persons fromma förhoppning ska kunna tjäna honom som en global marknad med miljoner människor som alla konsumerar fluffet "Barbie".

Jag tror man kan se Hitlers Förintelse i den ytliga Barbie som råkar ta upp frågan om "döden" (en partydödarreplik i en kriminellt ytlig kultur). Det visar att Baumbachs judiska erfarenhet smugits in på ett subtilt sätt, något som alla tidningsskribenter åtminstone i Sverige missat eftersom ingen har haft horoskopen till hands att sparra tankarna. Ett Storkors betyder mycket jobb kvar för att bryta sig genom neuroser, ångest, materialism och alla andra tecken på att man existerar på en närmast "demoniskt låg existensnivå". 

Men som vanligt Plotinos löfte (mer avancerat än det populistiska kristna): "jobba på att frigöra den högre rationella själen (det daimoniska)". Den lägre värld astrologin beskriver kommer strax att tappa makten över människosjälens lägre, irrationella segment. 

Romarens rekommendation ekar dock över tomma torg och marknadsplatser, för mänskligheten står för evigt och väger i Vågskålarna. Det 7e tecknet är den av Passionens fyra hållplatser och det enda ställe där den fallna själen ges möjlighet att omprogrammera tankelivet. Kanske är det detta antikens astrologer menar med att låta 7e himmelen själv (Saturnus) vara "upphöjd" i Vågen. Plotinos såg dystert på mänskligheten mot slutet av sitt liv. En bit av citatet från inlägget om Greta Gerwig är värt att upprepa:

Bland människor föds vissa helt i världsalltets makt och därmed under externaliteter, som om de var förtrollade är sig själva enbart i få ting, om något.

Skapa bort den köpta ytan och laterna och många visar sig inte var något alls - de är bara en oren vindpust, ateister utan en susning om sin högre "daimoniska" medvetandenivå.

Plotinos säger brutalt att vissa människor på Jorden inte ens existerar och att de bara är robotliknande produkter skapade av Ödet, av samhället och dess moden! Här är Plotinos lite kuslig, Martin Heidegger är inom synhåll, med sin åsikt att judarna levde en "oegentlig existens". Och det är sant, Plotinos var helt medveten om att båda ond och gott är nödvändiga komponenter i Världssystemet vi innebor i. Det är närmast simpelt att påpeka hur godhet får ett värde först för den som upplevt smärta. 

Detta är den nivå Baumbachs horoskop söker ringa in men som han samtidigt verkar fly från genom den gyttjiga materialismen från mixen av Oxe och Krabba, trots att ytlig venusiansk estetik är en verksam illgörare för denna typ av sinne.

I slutändan är den inte mycket bättre än Greta Gerwigs Mån-Oxe och Venus-Lejon som kämpar hårt för sina sinnesupplevelser. Gerwigs kampvilliga Jord/Eld-krig är dock att föredra framför Baumbachs självefterlåtna Jord/Vatten som fick honom att byta ut frun mot en yngre årsmodell.

Oxens tecken är vanligt förekommande i skilsmässor som bygger på ytliga kroppsbedömningar, den materiella parten tycker han behöver föryngra sig genom att "uppgradera" till en yngre partner (svepskäl: "olösliga meningsskiljaktigheter"). Kanske är det därför den visa astrologin ger Oxen i 1a huset underbetyg för Venus som ascendenthärskare, Venus blir en "hora för ytlig skönhet", för att tänkas i statiska stillbilder av Venus, att falla kort om livets egen dynamik och att kärlek ska gälla "i nöd och lust". 

Men jag är alltjämt inte helt övertygad att hela denna Jupiter-varvet långa affär mellan Baumbach och Gerwig inte är ett "samtalsparti" medan två själar bearbetar djupare frågor än en astrologiblogg egentligen kan tala om.

Bonusspaning

Barbiefolket och dess konsumenter i all ära, men har ett makligt horoskopsamlande hittat några andra som likt "Shakespeare" baserade sin "upphöjda" Sol-i-Väduren på en eminent bred och insiktsfull bas (härskaren Mars med Månen i Vattenbäraren)?

Sökmönstret är inte hopplöst svårt och naturligtvis kan kontrabudskap störa ut det här teoretiskt talangfulla "typen":

So.ARI & Ma.AQU & Mo.AQU

Av 11 500 kartor åtta potentiella Shakespeare men flera har en osäker månplacering:

• Edward de Vere;12.04.1550;12:00, poet, dramatiker, astrolog m.m.
• George Holyoake;13.4.1817;12:00, brittisk ateist som gav eftervärlden nyordet "sekularism" - av de klassiska 7 + Rahu befinner sig 6 kroppar i Mörkrets kvalitet
  
• George Johnson;1.5.1894;12:00, udda typ! levde 112 år på en kost enbart bestående av våfflor och inlagd korv på burk. Bara i Amerika... (Månen just på gränsen till Fiskarna kan göra detta till en felträff eftersom i detta fall uppstår en sjuklig kosthållning via månnoderna och många planeter i hälsoorienterade axeln Jungfrun/Fiskarna.)
  
• Sigvard Frössling;29.4.1943;12:00, från den tid innan medierna stängt ner kommentarfälten, en invandrar- och religionsfientlig AB-kommenterare (klara kosmiska störningar!)
  
• Christian Brando;11.5.1958;19:36, "Shakespeares" mörka sida visar sig alltmer, den berömde skådespelarens som som mördade sin halvsysters pojkvän
  
• Fares Fares;29.04.1973;12:00, svensk-libanes som stärker tesen från Vere om artistiskt geni, även om filmskaparen hävdat (smart som han är) att "Allt i mitt dna, i mitt tankesätt, är svenskt"(AB 2022). Likt våffelätaren skulle dock detta kunna vara en Måne i tidiga Fiskarna...
  
• Kimora Lee Simmons;4.05.1975;12:00, fotomodell och hustru till banksvindlaren Tim Leissner
  
• Mats Alm;6.5.1975;12:00, åtalad men inte dömd för mord. Vänner (enligt någon kvällstidning): possessiv, avundsjuk och i egen mening ständigt felfördelad. Detta är skrämmande likt Veres mörka sida om vilken bloggen ordat något om. Men även här en möjlig Måne i Fiskarna (från sena eftermiddagen)
  
• Sarah Michelle Gellar;14.4.1977;12:00 - aktris, nådde sin kändiskulmen med Buffy Vampyrjägaren. Lider av kroppsligt självhat (dysmorfi) och tror sig dela den här psykiska låsningen med de flesta kvinnor.
  

Bortom begåvade Farres Fares ingenting som ens kommer i närheten av doldisen bakom Shakespeare men desto fler som påminde om dramatikerns många mörka sidor vilket läcker igenom i det han skrev och som går tillbaka på Veres eget öde och reaktioner på detta.

Inom kort: ännu en text om Edward de Vere som legat i långbänk över sommaren.