DN:s kulturchef nu även kärnvapenexpert

 

Eftersom  DN tror sig leda kampen mot dålig information är det alltid lika märkligt att se vilka fadäser den svenska övre medelklassen numera tillåter sig. Här är det Wiman som inte ens klarar att vända en tanke till dess motsats utan att slira snett.

Wiman ondgör sig av en och annan relativisering av kärnvapnens ondska han sett, bland annat i bloggar, och förklarar som självutnämnd krigsexpert hur det ligger till - jag delar upp det här stycket för extra tydlighet:

Nej, kampen mot kärnvapen handlar inte om blåögd pacifism eller världsfrånvänd idealism.

Snarare tvärtom.

Det är ju kärnvapnens existens som hindrar USA och Västeuropa från att på ett militärt effektivt sätt kunna ingripa till Ukrainas försvar. 

https://www.dn.se/kultur/bjorn-wiman-skrivbordskrigarnas-naivitet-om-karnvapen-ar-livsfarlig/

Men texten beskriver inte motsatsen till blåögd pacifism. En sådan skulle ha varit "kamp FÖR kärnvapnen" sådan som alla NATO-hökar på Sveriges högerkant som Sveriges bästa garanti. Lustigt att Björn Wiman undviker att tala om Etablissemanget (till vilket han själv tillhör) och deras lika farliga inställning.

Det han gör här för att få till någon slags tes är ett mindre haveri. I en fortlöpande tanke (delad på några meningar) byter han ämne, från att kritisera orealistiska pladdermakare i radio och på bloggar till att diskutera USA:s och Västeuropas lamslagenhet inför pågående krig. Det kanske ska se ut som en bildad text men blir för krångligt.

Wiman hör troligen inte hemma i politisk diskurs (mer än den här astrologibloggen gör det, annat ur metafysiskt perspektiv). Han tror förmodligen att han lojalt drar sitt strå till stacken av polariserande DN-inlägg mot Ryssland. Som om Väst VILL HA STORKRIG men oavbrutet lurar läsaren att stirra mot Ryssland i den pågående Ukraina-konflikten. USA säger tills vidare nej, men det är bara en tidsfråga innan de ändrar sig. Lynnighet är bara förnamnet på det 9e samvetshuset i deras nationalhoroskop.

Eftersom jag har vägrat röra (virtuellt) vid något signerat Wiman sedan flera år, kan en ny titt på hans födelsedag (alltså inte kulturchefens personliga horoskop, men väl en karta som han personligen kan svara på delar av).

Eftersom hans ambition fört hela vägen till en chefstitel utgår jag från att Månen befinner sig kvar i Vattenbäraren och inte klivit över till Fiskarna. Det när nämligen psyket just så hybrisaktigt som hans senaste roll som krigsexpert visar: i Vattenbäraren detta år befann sig giriga demonen Rahu som förvrider sinnet och kanske är det största hindret mot genuin insikt om vad som pågår i det egna tankelivet. 

Skulle mot förmodan Månen han anträtt Fiskarna är det inte bättre det, vid denna tidpunkt. För då får psyket/Månen istället en grumlande attack från omoraliska krigaren Mars på sig och med det följer överhettningen mellan ELD och VATTEN (sensationalism) som har för vana att göra en höna av en fjäder eller svansa runt med en "funny walk" för att dra uppmärksamheten till sig. Kapabla människor behöver inte sånt, med mindre de har reklam och pr som yrke.

Om man håller fast i Månen-i-Vattenbäraren får man en reflektion av Sveriges Sol-Vattenbärare, dvs. en  präktig fursteslickare som håller sig väl med Sverigehoroskopet mäktiga men korrupta ledarskap (Solen+Jupiter). Än värre blir det, för Wimans chans till frälsning från sina övertramp att så mycket i sinnelagshoroskopet befinner sig i 8e huset, mörklagt för sinnet och exkluderat ur hans "kulturreflektioner".

Det enda som återstår är då ett karriäristiskt psyke som via Vattenbärarens LUFT antyder en reflekterande och tänkande varelse - en kulturmänniska - men som obönhörligt avslöjas tillhör det värdelösa 1980-talet där allt var pastellfärgad, yuppiementaliteten frodades och ytlighet var det rätta: Månens fundament står i Nybörjaren Väduren som är en mycket dålig placering för den som tänkt satsa på att skriva om ting som kräver bildning. 

Wiman är med andra ord precis rätt man att jobba för DN, en tidning som excellerar i platta inhouse-texter (men också en och annan bra artikel från extern källa - översättningen av en finsk författares perspektiv på att leva nära Ryssland var intressant som partsinlaga. DN:s läsare tror förmodligen det är Guds egna ord de läser).

Enligt Wimans sinnelags perspektiv är han naturligtvis själv närmast en gåva till svenskarna: fantasins Måne intalar honom att hans solära intelligens och räckvidd  hör hemma i 9e huset, "gudens hus" under hellenismen (och för hinduerna Gurus hus, den gudomlige Läraren). 

Problemet även här är att solfundamentet inte är tillgängligt för sinnet i Vattenbäraren, för Vågens härskare är en av de som ligger i 8e husets omedvetna mörker. Ännu ett fall av den vanligt förekommande 6/8-relationen (ur Månens perspektiv är Venus i åttonde steget bort, alltså effektivt "död" för sinnets räckvidd). Och det vill sig inte bättre än att även Solen står avskärmade från sitt fundament eftersom granntecknen sägs sakna kommunikation. I några fall där soltecknets fundamentet har omloppsbanor innanför Jorden uppstår det här fenomenet oftare än kartan slipper det. För en födelse i Vågen, som Wimans, är den kognitiva processens Sol isolerad från sin egen bas både, när Venus är steget efter, i Jungfrun, och redan har stressat iväg, in i dödsskuggans dal, Skorpionen. 

De teoretiskt bästa exemplaren av just detta tecken är de som har både Sol och Venus i samma tecken. De ytterst få som har en Venus som släpar maximalt långt efter, i Lejonet, eller redan är framme och nosar i Skyttens början. Denna minoritet lyder under den relativa planetära relationen "3/11" och ger också goda resultat. Tyvärr landar Wimans soldisponent under "2/12" och detta samt Venus placering i 8e förklarar förmodligen varför sinnet inte detekterar ämnesglidningen i de citerade raderna. Som "kulturchef" betvivlar jag att han ser behovet av en redaktör eller korrekturläsare ...

Som jag nyligen sade (kanske här) är det smått förvirrande att hinduisk astrologi både har en spartansk uppsättning interplanetära aspekter (oppositioner, konjunktioner etc), men dessutom detta relationsschema. Det är förmodligen två traditioner som rörts ner i samma gryta någon gång, för bra logik är det inte. Det tål dock att upprepas att systemet med planetära relationer använder de jordiska husens karaktär av goda eller onda och projicerar husens inbördes förhållanden på planeter som råkar befinna sig i motsvarande relationer (se länken just ovan).

Eftersom hela Wimans ämnet är terror och fasa (i anslutning till kärnvapen) kan man på goda grunder anta att Månen i Vattenbäraren är korrekt typ av sinnelag.  Det handlar om en låg variant av Vattenbäraren som just inte penetrerar ämnen djupare än till den socialrealistiska nivån (horoskopet betonar LUFT  i anslutning till JORD - jämför Sverigehoroskopets LUFT-ascendent där ascendenthärskaren Venus ligger i JORD: Wiman är kort sagt "lagom" för svenska förhållanden).

Ett skäl till en "svensk måne" är också att i just detta fall placerar sig tre viktiga planeter i 8e huset för fördjupad rädsla - terror i modern folkmun. Det är Skorpionens 8e onda hus som slukat både intellekt, maximeraren Jupiter och nämnda balanskonstnär Venus). 

Helt klart är kärnvapen ett ämne som får Wiman att spåra ur och indirekt blir han ett exempel på den kinesiska vishetens varning mot de som övergöder livet och som för det skördar bara död. Den pärlan av vishet kom till snabb återanvändning när Wiman producerar sin kontraproduktiva text senare samma dag.

I rättvisans namn minns jag en då tonårig grabb som sommarjobbade där en då knappt mer än 20-årig bloggare arbetade. Samma födelsedag som Wiman och jag slogs av att snubben var välpolerad och mycket artig och berättade som sina funderingar att bli ambulansförare. Samtidigt märkte den ännu inte astrologiintresserade bloggaren något jäktat eller nästan förföljt drag i ynglingens personlighet. 

Kanske alla som föddes under ovanstående signatur upplever ett gammalt krig i sina inre själar och som stressar dem - och i ynglingens fall ledde till den behjärtansvärda tanken att hjälpa till där olyckor skett. Kanske detsamma driver Wiman i denna text, trots av krigsstress brusten logik? 

Värre människor finns det definitivt, som t.ex. moderate höken Hökmark som troligen inte skulle misstycka om Nato:s kärnvapen äntligen kom till användning...

Även här en ascendent för sinnet enbart. Varför två 6-8-påverkade horoskop kan ge så olika resultat, en i grunden humanitär kulturpretendent och en sjuklig militarist, lämnar jag därhän. Men ett tips är: kolla Solen i samma tecken som plikten och rigiditetens Saturnus (och där Solen "bränner" eller underordnar den empatiska Månen). 

En annan aktuell ledarfigur med hårt hjärta och en i grunden materialistisk Saturnus-ideologi med denna kombination är ... Putin. Plutokrater som plutokrater. Den som trodde Sveriges demokrati betydde att folk bestämmer om landets utveckling kan tänka om.

Smaklös pedofilhumor, okvalificerat kulturcheferi - kort sagt Vågens sämre sida

Så noterar jag en avsevärd ansiktslikhet mellan den utskällda pedofilirapparen Mr. Cool vars "ironiska" sång och uppträdande en restaurangkedja inte längre vill ha i sina lokaler (AB), och den besynnerligt obildade kulturchefen på DN. Avgör själva, och bortse från att båda verkar vara posörer - det tillhör ju den här typen av personporträtt.

I nästa steg lokaliseras Mr. Cool och han visar sig mycket riktigt vara född i Vågens tecken, precis som kulturchefen och dessutom av den sort där en solascendent för den utagerande människan blir problematisk. Vågens härskare Venus ligger vid båda tillfällen steget efter soltecknet och i antisociala Jungfrun - det solitära tecknet - undermineras därför Vågens instinkt att hitta rätt ton och förespråka en jämlik politik och flera andra av de bättre kvaliteter Vågskålarna är kända för. Vem helst som väljer en offentlig karriär och därmed måste bli en utagerande typ, kommer snart att röja det här problemet med att de innerst inne inte vill något av allt de talar om. 

Därför är DN:s kultursida sedan många år ett skämt, ja nästan en skam. Wiman själv leker amatörpolitiker och opinionsbildare som vilken korkad bloggare som helst (hm...) och har uppenbarligen insett att han aldrig hade ambitionen att bilda sig. Men vem bryr sig i en tid där stockholmarna blir allt mer korkade och bara bryr sig om "bostadskarriär" och personlig "grooming"... Wiman var utdömd som seriös redan 2010, som på den här bloggen på vilken jag hittade fotot på honom i yngre dagar, för bättre jämförelse med uppkomlingen Magnusson (född på 80-talet).

Vad det handlar om är att Vågen är ett tänkande Lufttecken som ibland går vilse i sina luftslottskonstruktioner och inte uppfattar sin egen substanslöshet. Det såg bra ut på ritbordet men funkar inte i verkligheten. Det gäller i synnerhet Magnusson och hans "Knulla barn"-text (som jag inte hört, men har svårt att tro att grovt detaljerad barnvåldtäkt skulle kunna förmedla ironi). Här förstärks dessutom Vågens problem med proportionaliteten som är ett typiskt utslag av att Venus "fallit" i Jungfrun och nu ägnar sig åt detaljfixeringar av alla de slag (detaljerad våldtäkt) och tappat den övergripande omdömesförmågan. 

Men dessutom har "underhållaren" en riktig rysare i formen av sexuella men fallna Månen i Skorpionen som här angrips av sin egen härskare, illgöraren Mars från det dominanta Lejonet. (Mars ligger precis i slutet av sitt tecken men förblir där hela dygnet). Attacken från Lejonet mot Skorpionen blir lätt grovt och alltför svart-vitt. Den onyanserade Kalle Schulman kommenterades på bloggen för många år sedan och även fejkrapparen "Stakka-Bo", också med båda dessa övermaga tecken samtidigt aktiva. (De blir ofta övermaga tillsammans, inte nödvändigtvis enskilt.)

 
Detta inlägg skrevs före inlägget om Maryland-mördaren Jarrod Ramos och självspillingen Nick Drake, men jämför gärna den senare med "Mr. Cool"! Samma MarsLejon i attack mot det egna psyket.

*****

För den som, likt mig såg en snabb skymt av Felix Herngrens ansikte i de två nunorna här ovan, men ignorerade den förnimmelsen för att inte tappa tråden, här kommer en partiell bekräftelse. Den vresige polismansgestaltaren ägnades ett inlägg för bara några månader sedan, årtionden (känns det som) efter att Herngren senast gjort något intressant. Från den texten kommer den här kartan:

Solen i Stenbocken (sänkt i djupen av en disponent, Saturnus, i Vatten) påminner visserligen inte om Vågen. Men med en spekulativ solascendent är det faktiskt Mars-i-Vågen som tar kommando över horoskopet och hugger ner mot soltecknet, samtidigt som Herngren delar "barnknullarens" perverterade måntecken. Jag kallar Månen i Skorpionen perverterad just i detta fall på tekniska grunder. Med Stenbocken i 1a huset är Mars inte bara den naturliga illgörare den är, utan också "verksamt ond". Att då ha Mars i maktposition (10e huset) skapar en vansinnigt usel bas för psyket/Månen eftersom Skorpionen ju har Mars som sin härskare! 

Faktum är att polisen Papi Raul på pricken matchar det här horoskopet: utagerande via Stenbocken - härskarmakten vilket bl.a innefattar regering, polis och militär, och sedan den besynnerligt skeva och urspårade mix av fantasins Vatten och logikens Luft upptill. Och tittar man noga på montaget ovan så är det minsann den patologiska Mr. Cool som påminner mer om Herngren än Wiman. Att han kallar sig Mr. Cool har förstås sin förklaring i den högst ogynnsamma mixen av Liv och Död i Vågen. Här hjälper det inte att Saturnus sägs "upphöjd" och perfekt rättrådig i Vågskålarna. Inte när Venus är fallen så att basen för domsorden blir skeva och involverar den onda störningen mellan Lejon och Skorpion. 

Inte heller Wimans Saturnus producerar något av värde, trots att den utifrån en solascendent står "rätt" i (metaforiska) väst. Här är det istället teckenplaceringen som gnisslar. Domsagorna uttalas från ett barns förståndsnivå (Väduren) vilket det länkade blogginlägget noterar som en möjlig förklaring till någon mindre Wiman-skandal. Jag upptäckte just den bloggen, åtta år efter inlägget, och det här helt klart den fallna och egocentriska Saturnus som den bloggaren retar sig på, extra tydlig eftersom den kontrollerar Wimans fallna (och infektionsbenägna) Solen i Vågen.

Varken Wiman eller Magnusson är några bra skolboksexempel på detta zodiaktecken. Det är känsligt och kan dra snett på mer än ett sätt. Kanske återföds själar till den symbolen för att deras öde "hänger i vågskålarna" och de i detta liv måste lära sig ta ställning, stå för något och inte bara gunga med... Men vad chans har man om övriga himlen spårat ur? Det är som om t.ex. Wiman är fördömd - dömd redan vid sin födelse - för när han väl börjar sticka ut i DN och bli lite mer offensiv, ja då slår han över totalt och kör ett privat drev mot vissa i Svenska Akademien. SvD:s mycket omdömesgilla journalist Ola Wong skrev en artikel om detta (och fick naturligtvis mothugg i sin tur).

På samma dag: patetiska kulturchefen och den goda ambulansföraren

Är det verkligen sånt här DN:s läsare efterfrågar? Morska ryggdunkar med en kvasikulturell och förrädiskt smygnationalistisk förnissa? 

Då är det mentala tillståndet i nationen bedrövligt. Makthavare och marknad tycks under årtionden helt ha eroderat svenskarnas ryggrad och omdöme. Kapitalistisk globalism eller extremhögerns nationalism men inte en värdig tanke eller en inspirerande framtidsvision utöver teknokrati och åter teknokrati. Det är något kraftlöst och inavlat över Stockholms borgerlighet.

Horoskopet för dygnet då DN:s kulturchef föddes har kommenterats tidigare, men när jag nu ser hans lama ansatser att låta som Reinfeldt, och ta hela nationen i sin famn, då stannar blicken inför den osäkra psykplaceringen. Föddes Wiman så pass långt in på eftermiddagen att Månen nått offret Fiskarna i Olyckans sjätte hus, om man utgår från den utagerande Solen i första. Solen ger då uttryck för en självbegråtande ynkedom som exakt motsvarar denna förvekligade borgerlighet. I sin sekularism har den förlorat all stridbarhet och förstår inte ens att protestera mot att Sveriges diskutabla välstånd bygger på att vi exporterar krig och död till utlandet.

MEN...den uppritade kartan med Månen i det svenska nationalhoroskopets soltecken Vattenbäraren är en lika attraktiv och träffsäker placering. Inte minst för att DN är landets största dagstidning och att den vacklande Vågen Wiman här sed söka fylla sitt lunära sinne med ett nationellt patos, precis som i den pekoraldoftande rubriken här ovan. Och i händelse av en VattenbärarMåne tillstöter dessutom Rahu-effekten och Wiman låter som en uppblåst karikatyr av en förmedlare. Detta stämmer också perfekt in på hans senaste krönika.

Förklaringen till denna skrala artistiska förmåga tycks ligga dels i att Solen kämpar med den formala Saturnus som fallit i trångsynt egocentricitet. Det här är tyvärr inte värst lovande för någon som aspirerar på kulturell prominens, man ska helst ha kampen bakom sig, stilövningarna fullbordade. Men varje gång jag tittar till Wimans skriftställeri i DN (verkligen inte ofta), ser jag sökta eller konstruerade arbeten som är mer formövning än något annat.

"De klassiska japanska körsbärsträdens knoppar i Kungsträdgården blommar inte, inte än." (DN)

Normalt är ingressen i fetstil en kort sammanfattning, men på kulturchef Wimans kompetensnivå är det istället första meningen i hans kåseri om svensk ståndaktighet inför terrorn (hans högst privata fixering sedan många år).

Denna människa som obegripligt blivit kulturchef på landets största tidning är inte särskilt behjälpt av att intelligensens Sol hålls gisslan av den onda daimonen. Här står nämligen SolVågens disponent Venus i tolfte huset, antikens plats för den "onda daimonen", och denna förlustbringande blindfläck representeras av alla olämpliga planeter just av skrivkonstens Merkurius. Den sistnämnda befinner sig själv inne i 12e som ett rovdjur som dragit sig tillbaka in i sin egen håla och smaskar där på sitt byte, balansaktens Venus såväl som pekoralskaparen Jupiter - planeten som blåser upp allt för mycket och låter ihålig och substanslös.

Ur perspektiv av handlingsmänniskan (Solen) i första är Jupiter väldigt svag, men det är inte svårt att notera bristen på kuk i Wimans texter. Kombinera nu detta med att formala Saturnus opponerar Solen och vi får en kultur-wannabe som uppenbarligen fått sitt jobb via vänskapsband snarare än verklig förmåga.

Det finns en förmildrande omständighet (ur solascendentens perspektiv) och det är den Lilla Illgöraren (Mars) som visserligen är skit för Vågen, men anses välplacerad i tredje medie- och kommunikationshuset. Här vilar dock Mars på den ytterligt försvagade och illa fungerande Jupiter i 12e förlusthuset, så det går inte med bästa vilja i världen att kalla det här kultursveriges vassaste skribent. Mars vitaliserar helt enkelt inte tredje huset så väl som man skulle kunna tänka sig.

Allt detta naturligtvis en hypotetisk framställning, många föddes under samma horoskop och sannolikheten är bara en på tolv att Wiman kroppsligen har samma karta som den här allmänna solkartan som indikerar några dygn av begränsad kognitiv kapacitet i vårt kosmos. Vår Världssjäl fluktuerar starkt och då den identifieras med den sublunära sfären, dvs. livet under Månen, är det egalt om födelsen ägde rum under Månen i slutet av Vattenbäraren eller i början av Fiskarna. De respektive disponenterna (Saturnus resp. Jupiter) är båda lika illa placerade ur Sol-Vågens perspektiv. Psyket/Månen svarar svagt och kraftlöst och Solens lysförmåga är nedsatt dels för att den anses "fallen" i Vågen men framför allt för att dess disponent är i den onda daimonens våld. Och daimonen i detta fall är alltså Merkurius - symbol för medierna!

Jag hade en gång en arbetskamrat född samma dag, månad och år som den här kulturarbetaren. Den unge mannen på 19-20 vikarierade bara men närde drömmar om att bli ... ambulansförare. Det hade varit ett mer passande arbete även för Björn Wiman, förutsatt att Månen hunnit in i empatiska och välvilliga Fiskarna. 

Med detta vill jag ha sagt att alla horoskop har vissa områden där de verkligen kan komma till sin rätt och individen trivas i sin roll. OM emellertid sinnelaget står i Vattenbäraren, är uppblåst av Rahu i 5e huset för kreativitet, blir det begripligt hur han graviterat mot DN:s kultursida i 5e huset för eliten och ledarskapet och där sänkt ribban för vad som passerar för kultur.

Jo, det går faktiskt att se i horoskop vilka som är födda med substans att förmedla via skapande aktivitet. Och t.o.m. huruvida Ödet kommer att låta dem lyckas i sin föresats. Publik framgång och kvalitet har som bekant ingenting med varandra att skaffa.


Bonusspaning

I Wimans horoskop förstärker flera placeringar varandra och resulterar i det gråtmilda trams han producerar varenda gång det smäller till en bomb någonstans i världen. Jag genomsöker 10.000 kartor med några viktiga positioner som jag tror ingår i den här sänkartendensen (återigen ur solascendentens perspektiv och inget annat). Solen i Vågen, disponenten Venus i Jungfrun, Månen med Rahu i Vattenbäraren för en upplåst och onaturlig respons på begreppet nation, folk, etc. Bara tre träffar förutom "kulturchefen":

1. Albert Camus;7.11.1913; 2:00 - Men se, en äkta kulturskapare! Men så avslöjar också Camus kroppsliga Jungfruascendent en perfekt placerad skrivarplanet (Merkurius) i tredje kommunikationshuset, grundad i en intressant "dissociation" mellan emotionella vatten och tredjehusets ägare, den vitala Mars i kommunikativa Lufttecknet Tvillingarna (i tionde huset för offentlig prominens). Så många indikationer som drar mot lyckat författarskap!
2. Francois Englert;6.11.1932;12:00 - teoretisk fysiker och Nobelpristagare
3. David Hertl;20.10.1969;12:00 - en förvirrad, sossehatande läsarkommentator i SvD, ansåg att socialdemokratin likställde individualism med egoism. Tyvärr minns jag inte vad sakfrågan gällde (har genom åren varit för snål med förklarande kommentarer till kreti och pleti som tagit ton i medierna)
4. Björn Wiman;22.10.1969;12:00 - referensobjektet
5. "ambulansmannen";22.10.1969;13:30 - Jag mindes fel, Månen är ännu kvar i Vattenbäraren, men det kända klockslaget placerar "olyckan" Mars i första huset som en verksam VÄLGÖRARE medan den naturliga Stora Välgöraren Jupiter (och tillika ascendenthärskaren) står prominent i 10e samhälleliga huset.
   
   Ambulansmannen var en verkligt god människa som redan som ung kände sig kallad att rycka ut med tjutande Mars-sirener när olyckan varit framme! Horoskopet är precis som jag minns honom - välvillig och redo att göra en insats för medmänniskan. Här gör således Jupiter enbart gott till skillnad från om man skulle placera Solen i första huset. Men en känd kroppslig ascendent väger naturligtvis tyngre än den mer generella solascendenten.

När vankelmodet gör anspråk på hela ditt väsen...

Nu är kälkborgaren Björn Wiman i DN ängslig igen, men hör hur föråldrat han uttrycker sig. Pilsnerfilmsliknande och trötta putslustigheter - "det nya normala" -  som spelat ut sin roll i dagens skarpladdade Sverige. 

Tidigare våndades Wiman terrorn i Europa, nu kallsvettas han över att hans mytiska världsbild, där USA är centrum för en gudomlig strålglans som välsignar världen, inte längre stämmer med verkligheten. Trump verkar ju vara en certifierad galning:

"Varför är detta så oerhört? Därför att en av världens ledande demokratier plötsligt skamlöst börjar tillämpar ett beteende mot medierna som ligger i nivå med de mörkaste diktaturer."

http://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wiman-om-detta-ar-det-nya-normala-for-medierna-i-usa-vad-hander-i-morgon/
 
Men visst stämmer allt! Det är precis det här Wiman alltid tillbett och beundrat - här är hens kombination av kapitalism och demokrati i ett nötskal: den var förutbestämd att avskaffa sig själv så fort dekokten nådde en viss koncentration!

Mainstreammediernas fisförnäma sätt att förtiga eller förklena trovärdigheten hos alternativa informationskällor än deras egna gör att DN aldrig ens på sitt yttersta skulle medge att t.ex. den här bloggen redan från början förutsett att Trump är den sista akten i den amerikanska rovkapitalismens skamfulla historia. Trump signifierar den akt vari nationens burdusa väsen demaskeras så att t.o.m. fåkunniga borgare i det ingentingland som stavas Sverige till sist ser vad den "amerikanska drömmen" är värd. 

Sent ska syndaren vakna. Men Stefan Löfven och hans stab av näringslivsfolk lär aldrig göra det.

*****

En liten påminnelse om astrologins sätt att beskriva ängslan och fruktan. Det är vår låga Irrationella Själ - Vattenelementet - som gör att vi så lätt kompromissar högre ideal för att hålla kroppen vid liv en dag ytterligare. Ärelösa och ringa men dock vid liv. Bland planeterna är det Saturnus som sägs representera fruktan. Den är dock inte essensen av fruktan utan snarare en reaktionär planet: pupiller dras samman när vi skyggar inför det obehagliga och Saturnus är kontraktionens och begränsningens princip. Saturnus i rollen som Liemannen (Döden) är dock för de insiktslösa (de som inte känner till att de är odödliga själar) en trigger för fruktan.

Wimans horoskop är ett perfekt exempel på svårigheten att hitta rätt balans mellan ideal och självisk överlevnad. Soltecknet i Vågen lovar stort, tänker i termer om jämlikhet och balans mellan alla inblandade - "fair trade".

LIBRA TRADE OLUMPUS
Hanterar vikter upp till 300 kilo och en
modern representation av Vågens koppling
till rättvisa utbyten mellan människor

 
Men Vågens härskare Venus ligger i en omloppsbana nära Solen vilket ger bara fem möjliga undertyper av detta tecken. Först den där Venus saggar långt efter Solen och rotar balansen i Lejonkungen (bloggaren tillhör denna lågfrekventa underart), därefter den där Venus saggar lite mindre efter och befinner sig i den undfallna Jungfrun, ett nästan antisocialt tecken som söker behålla sin oskuld och undvika den "erotiska" allians som Vågen, partnerskapstecknet, representerar. Detta är Wimans typ, ständigt bedyrande sin oskuld!

Sen har vi den rena Vågen där Venus samkör med Solen i samma tecken - en perfekt position för artister av alla de slag - se operasångerskan Malena Ernman för en såväl artistiskt begåvad Våg som en socialt aktivistisk sådan. Vågen, när den når sitt optimala uttryck, ligger sannerligen en bra bit till vänster om den politiska mitten alltsedan vår värld styrs av en högervriden klick extremister, Trumpfolket som Wiman så yrvaket börjar få syn på.

(Ernman är avsiktligt vald eftersom hon så tydligt representerar skillnaden mot Wiman, med allt som släpar efter i Wimans självcentrerade karta framflyttat till Vågen i hennes - se och begrunda!)

Slutligen finns den typ för vilken den champagneskålande festen i jämviktsläge definitivt är över, där Venus gått före Solen in i Skorpionen (dödsskuggans dal). Bortom denna en liten minoritet Vågar som står rotade i den ännu avlägsna framtiden via Venus i visionära och andliga tecknet Skytten.

Som kulturchef för Sveriges största dagstidning kan det passa att för första gången rita upp Wimans karta med en solascendent. Det skulle bloggaren ha gjort redan 2010 då han tillträdde som kulturchef och ett inlägg frågade sig: "Har DN skaffat sig en korkad kulturchef?"

Korkad är kanske fel ord, men med Solen i 1a huset tecknas här en medelmåttig karta, typisk för den diskreta borgerlighet som söker hålla sig ur skottlinjen och njuta ett rofyllt avsides liv. I bästa fall tecknar Solen med disponenten Venus i 12e "offerhuset" någon som arbetar på att eliminera sin själviska och antisociala grundinställning, men sanningen är nog att det här är ett komplicerat födelseomen. 

Sådana som Wiman kan ha väldigt svårt att förstå världen där utanför och det förklarar hur han till att börja med kunde svälja den borgerliga mytologin med hull och hår...  Turligt finns en motkraft i horoskopet och det är den energiska Mars i 3e mediehuset och denna placering - ISOLERAD - talar för energi och vilja att tillägna sig en bredare utblick. Men lovvärd som dessa fläckvisa utbrott av den instabila Mars är, dominerar alltjämt Solens bindning till det 12e huset som definitivt tecknar blindfläckar hos individen själv och därför i indisk astrologi tecknar karmiska knutar som är mogna att skära av i detta liv - att offra och göra sig kvitt med. Hur svårt måste inte detta vara för en Våg som lever inom det privategoistiska Jungfruparadigmet! (Svårt men inte omöjligt, som Platon sade om sitt halvt kommunistiska idealsamhälle som är mänsklighetens enda räddning.)

Om man hypotetiskt antar en födelse klockan 14.00 eller senare råder dessutom otakt med det egna psyket eftersom Månen då går in i olyckans och fientlighetens 6e hus. Månen i offerkoftans Fiskarna skulle heller inte främja skapandet av tänkvärda texter. Han tycks dömd att förbli på slaskkulturens nivå och häva ur sig floskler av typen i blänkaren här ovan.

Även om man vidhåller en Måne i Vattumannen är också detta en problematisk placering eftersom makthungriga sinnelagsdisponenten Saturnus detta år "faller" till ett egocentriskt och subjektivistiskt perspektiv i Väduren och dessvärre söker kontrollera en likaledes "fallen" Sol i Vågen. Blinda som leder blinda, men som med all Luft och Eld så produktiva som nu slöa Saturnusmedger... (För ett extremfall av Saturnus långsamhet, se inlägget om Alice Bah Kunkhe.)

Ur solascendentens perspektiv blir detta en extremt labil och obalanserad axel som söker hitta jämvikten mellan egenintresset (det som måste offras i detta liv!) och det allmännas bästa. Båda placeringarna är "fel" men står "världsligt" i hyperstarka lägen i öst resp. väst (minns att vi nu använder väderstrecken figurativt eftersom solascendenten bara i undantagsfall är densamma som den som gällde vid den faktiska födelsen).

Den ömsesidiga receptionen mellan Mars i mediehuset och makthavaren i 7e huset för den man allierar sig med är generande tydlig. Ja, Wiman är kulturchef i Bonnierstidningen men till vilket pris? Hur mycket av sin själ har han sålt för att nå den positionen?

Varför jag tror på en Måne i Vattumannen i det här faller snarare än den förvirrade offerkoftan inträngd i fiendehuset (men valet är inte lätt!), beror på Wimans extrema subjektivism och klyschiga texter. Saturnus är en formalist av guds nåde så att Wimans intelligens (Solen) här begränsas till traditionalistiska former som han snitsigt söker använda för egen del. Då  får man beige text som "Om detta är det nya normala...". 

Wiman i uppsatt position är en av dem som är skyldiga till att svenskarna (och främst kanske stockholmarna) låter mer fördummade varje gång jag går en promenad genom stan och tjuvlyssnande hör hur de formulerar sig. Yngre mäns (säg under 40) tonfall och ordval på gatorna i dag är märkligt. Överallt hörs könsneutralt intonerade floskelfraser av just den typ Wiman hela tiden spottar ur sig. Lever stockholmarna ens eller är de bara mobila hologram, produkter programmerade en trappa upp, av den rike onde mannens pr-kontor? Hjälp! Har jag fastnat i en ond midsommarnattsdröm?

DN och ordsvamlandet

När talangen för författande befinner sig på absoluta nollpunkten söker sig borgerliga strebers istället positioner som kulturvetare. DN:s kulturchef Wiman tog sig hela vägen till toppen. Jag får syn på hans miljömedvetenhetspekoral och irriteras genast över textens vårdslösa språkbruk och det fastän Wiman menar sig måna om en god miljö.

"abstrakta iskristaller" 

Är det här en krönika eller en Wiman som lajv provar ut poetiska metaforer? Det finns inget abstrakt med iskristaller - de är i högsta grad verkliga i sinnevärlden! Ett så udda ordval i en text som handlar just om naturens högst påtagliga våndor.

Wiman insiktsfullt att Nordpolen är "jultomtens fiktiva hemvist". Å, nu gjorde han alla DN:s läsare ledsna. Så jultomten bor inte på Nordpolen? Återigen frågar jag mig om Wiman har riktigt klart för sig vad han föresatt sig att skriva. Vad det än är, tycks det barka åt helvete.

"inte heller kommer någon gudom (eller uppfinning) att uppenbara sig från himlen och blåsa bort koldioxidens effekter"

Från att förtrytsamt ha talat om abstrakta iskristaller fortsätter Wimans tänka bakvänt. Här ser han uppfinningar från himlen som en omöjlighet (och vi får väl hyggligt tillskriva honom insikten om att han talar om en metaforisk himmel). 
Men Wiman har nu fel i sak, det finns många fascinerande berättelser om Heureka!-effekten där vetenskapsmän efter noggranna studier och en lämplig inkubationstid då de lämnat problemet därhän plötsligt får komplexa svar serverade som "en blixt från klar himmel".

Varför pladdrar Wiman så? Hur kan stockholmarna acceptera en kulturchef på denna nivå i deras tidning? Är det för att de själva är en outvecklad grupp? Jag känner väl igen substanslösheten från dagens reklamtugg. Stockholm, där alla reklam- och PR-byråer håller till, har blivit en intellektuell dypöl. Ett fejknyheternas och desinformationens Mecka.

Det var egentligen Wimans - eller rubriksättarens - vansinniga titel på aktstycket som fick mig att läsa:

"Finns det is på nordpolen? Ja, och pessimisten är populistens bästa vän"

Den här uppställningen är formulaisk och ska börja med något som inte existerar varpå andra ledet driver hem samma poäng med eftertryck. "Blah blah blah - yeah, when hell freezes over." I Wimans (eller rubriksättarens) händer råder bara ren och skär okunskap om den vulgära amerikanismen och kvar blir bara en ordgegga utan vettig betydelse! Finns det ingen på DN som kan korrekturläsa Wiman innan han publicerar sina kalkoner?  

Mot krönikans slut dyker halva rubriken upp på nytt i modifierad form och annan kontext: "pessimismen är populismens bästa vän", och den milda svartsynen kontrasteras med "den apokalyptiska impulsen". 

Men Wiman, kulturchefen, behärskar inte ens stora ord utan använder apokalyps som om han bara såg elden och röken i Coppolas "Apocalypse Now" utan att förstå den djupare innebörden. Ordet betyder "uppenbarelse" och det finns absolut inget negativt i ordet, utan för en satanisk som Wiman som förnekar allt det goda "jultomen", "gudom från himlen") och istället gör en idiot av sig själv när han försöker dansa på slak lina.

DN-prenumeranter betalar för det här och formar sina hjärnor efter normsättarna för borgerligt nonsenspladder. De gör sig själva till problemet Apokalypsen kommer att adressera.

Apokalypsen enligt den gamla
Tarot-kortleken

*****

Wimans horoskop kan som så ofta inte ställas med full precision eftersom klockslaget inte är känt. Men i skenet av denna valhänthet med språkliga uttryck, deras innebörd och nyanser, förefaller det vara ett problem som direkt relaterar till Wimans intelligens. Att Solen anses "fallen" i Vågens tecken inverkar inte menligt på den kognitiva råstyrkan - inga solplaceringar kom till korta i min genomgång av Nobelpristagare.

Istället är det Solens disponent som själv står klent placerad i Skorpionen - västtraditionen talar om "detriment" eller skadad planet, hinduisk saknar motsvarande doktrin. I förhållande till Venus i Skorpionen lämnar denna Solens ägare eller disponent det faktiska uttrycket (Solen) bakom sig, i motsvarande en förlustbringande tolftehusplacering. Hinduerna har således ett eget sätt att beskriva problemet med det utsnitt av födslar i Vågen när disponenten befinner sig i Skorpionen. 

För födslarna till Vågen där istället avvägningsförmågans Venus sackar efter och befinner sig i sitt uttryckligt "fallna" läge uppstår det motsatta: det är den utagerande Solens underliggande "Jungfruläggning" som hämmar den här sub-typen så att avvägningens Våg via sin disponent mindre intresserar sig för det goda och mer för att Jungfrukritiska slå ner på allt som är fel. "Den fallna Solen" har således en disponent som aldrig rör sig värst långt bortom Solens tillfälliga värdtecken och båda typerna av Vågar är lite av klagosångare eller felfinnare. 

De intressantaste Vågarna är kanske de som föds under de betydligt kortare tidsintervallen då Venus är som längst från Solen och befinner sig endera Eldtecknet Lejonet eller Skytten. Så får vi verkliga kulturvarelser, drivna av Vision och med Vågens intellektuella Luft att måla med. Dessa är det skapande ordets vänner och det är kanhända typiskt att undertecknad med Venus i Livets Lejon underkänner Wimans Venus i detaljprecisionens Jungfru, trots att de båda är födda i balansaktens Våg! 

Jungfrun drar ner Wiman på de enstaka ordens nivå och han tappar förmågan att se vad hans sammansatta ord egentligen säger - om de alls säger något. Kanske blir vissa journalister för att träna bort en tendens till dyslexi. Jag vet att jag en gång sökte mig till dataprogrammering för att jag var så svag i matematik och behövde stimulera den logiska förmågan. Många är så omedvetna att de inte har en aning om vad de sysslar med och än mindre varför.

Ritar man kartan med en solascendent (Surya lagna) - i normala fall bara ett "andra utlåtande" och som inte i sig äger någon tyngre vikt - ser man genast hur illa utsatt Solen, symbol för vår allmänna begåvning ("g", generell intelligens), är. Dess tekniska "fall" blir sannolikt mer kännbart när dels disponenten är fallen och dessutom i 12e huset för exil och förluster (inga litteraturpriser för Wiman i detta liv), men dessutom formala Saturnus befinner sig i fall i egocentriska Väduren och i opposition med sin fiende Solen! Här kan man tala om att det gör ont när knoppar brister, en veritabel tillväxtsymbolik för att uttrycka sig måttfullt. Via oppositionen Luft och Eld saknas inte visioner och en ordträngdhet, men visionären når inte särskilt högt - definitivt inte till den himmel och de gudar som Wiman har påfallande problem med. 

Att han nödvändigtvis ska tala bibelspråk ("apokalyptik") utan att ens hantera termerna rätt, kan antyda att hans liv är en krampande protest mot religiösa drag inom familjen ett eller ett par led bakåt. När man är nybakad sekularist behärskar man sällan något språkspel särskilt väl. Det kommer att ta Wiman ytterligare några jordeliv för att bli en verkligt effektiv satanist (språkrör för den Mörka sidan). Han kan börja med att studera ärkebiskopens utmärkta debattartikel i SvD där hon reflekterar över den bisarra antireligiositet som genomsyrar svenska opinionsbildare.

Man ska kanske inte ta en Surya lagna-karta till hjälp för att bedöma en individs intelligens (och därmed digniteten i hans/hennes utsagor), det är dock den fysiska ascendenten som avslöjar dessa ting. Men som tankeövning kan man utifrån Sol-Vågen i första uppsöka femte huset för intelligens och studera dess omen (enbart "andra utlåtandet" vid det korrekta förfaringssättet). 

Om man lämnar därhän den femtehusplacerade Månen (psyket) eftersom den mycket väl kan vara sjättehusplacerad, återstår likväl frågan om hur lämplig begränsaren Saturnus är som tillfällig ägare till Solens eget naturliga hus, en Sol som står för intelligens just i kraft av dess obegränsning! Här är Saturnus som sagt fallen, "prominent" (7e, ett hörnhus) och i restriktiv opposition till intelligensens själva uttryck! 

Varför Vågen ändå anses må bra med Saturnus ligger i att tecknets uppgift är att väga mellan GIVNA alternativ men själv inget nytt skapar (Solen är kreationernas mynning). Väljer Wiman en genre istället för att drucket vackla i olika riktningar i sin text och tränar på dess typiska uttryck, skulle han säkert på kort tid kunna sno ihop en Läckman-deckare, han med. 


Men tänk att en viktig kulturchef inte når en högre verkshöjd än så här. Nepotismen i Bonnierssfären är i sanning fascinerande att beskåda.

Den resonliga Vågen bör gifta upp sig

[Långt inlägg på 4600 ord!] 

DN:s Björn Wiman
Att vara borgerlig tröttar själen

I västastrologins förenklade former kallas Vågen ofta ytlig och lat och beskrivs som en som söker sitta på alla stolar samtidigt. Sådana omdömen kommer från astrologer utan intellektuell kapacitet, mer än troligt från inskränkta formalister med en bokstavstroende antingen/eller-läggning - jag är frestad att peka på den sär....skiljande Jungfrun och det jordbundna Merkurius-intellektet här. 

I själva verket kan Vågens vacklande bäst förklaras med att den arbetar MER på det intellektuella planet än dessa små sorteringsmentaliteter som likt barn prövar om det fyrkantiga klossen passar i leksakens trekantiga utsnitt och klagar när den inte gör det. Luftelementet spelar över ett så mycket större område än de prefabricerade föremål och sakförhållanden som i synnerhet Jordelementet begränsas i sitt tänkande av. Anden är fri, materien är ofri. Vågen arbetar med både synliga och osynliga faktorer och just därför att den kan ta hänsyn till det inte för alla uppenbara kan den framstå som lite uddlöst diplomatisk. Den hittar försonande drag överallt eftersom den just drivs av Venus, anpassningens princip.

I Dagens Nyheter skriver en Björn Wiman alldagliga medelklassbetraktelser (han låter lika vag och "normal" som Per Schlingmann i SvD - en hygglig trädgårdsgrillande svensk men där det senare fallet är en falsk mask eftersom han går dem vars intressen inte sammanfaller med varken under- eller medelklassen). Jag hade verkligen inte mycket till övers för Wimmans villaträdgårdsposition i "Har DN skaffat en korkad kulturchef?" från november 2010 eller i "Ringhet förnekar sig aldrig" året därpå.

Men nu verkar något ha hänt. Nästan ångerfullt medger Wiman om Timbuktu och hiphop-kulturen att den: "fyller uppenbarligen ett tomrum på engagerande berättelser om ett nytt samhälle". Ska man vara petig är ett "tomrum på" en märklig tankefigur, för om tanken är tänkt ska det till ett Satans barn att sedan negativt förneka det redan tänkta! En frisk tänkare hade istället sagt att hiphop fyller det behov av berättelser om ett nytt samhälle som länge saknats i det här landet.

Varför tänker Wiman bakvänt? (Här måste man dock inflika att han ändå, till skillnad från den typiska moderaten, uppsnappat att något grundläggande fel uppstått "där utanför" den egna medelklassidyllen och dess "berättelse".)

Låt oss återvända till en märkligt blek årgång av Vågens tecken, symbolen för den sociala instinkten, viljan att associera sig och leva i endräkt med sin nästa.

En otacksam karta över hela dygnet att gripa sig an - sinnelagets Måne, det närmast man kan komma personen, byter tecken redan några timmar efter lunch. Men eftersom Wiman är borgerlighetens designerade megafon tycks en Måne med "megafonprincipen" Drakhuvudet i svenska folkets soltecken Vattumannen stämma bra! 

DN är dessutom landets största dagstidning och Drakhuvudet indikerar ju i indisk tradition ambitionen av förhävelsens typ (hybris som senare kommer att straffa sig när Draksvansen skärs av från den hunger som gav hela drakkroppen dess direktiv).  

Om vi tänker oss att Månen står i Vattumannen, inser man direkt att årgång 1969 inte kan bjuda på den optimala versionen av det samhällstillvända och synnerligen avancerade tecknet. Härskaren Saturnus är nämligen fallen ner i egocentrismens Vädur. Väduren är naturligtvis inte en mer ond symbol (och grundprincip) än någon annan, men det enskilda egoperspektivet saknar per definition den samlade vishet som Vattumannen representerar. Det här wimanska sinnet skulle kunna beskrivas som en oerhört framgångskåt egoist men ändå placerad i Vattumannens hägn. 

DN:s så kallade kulturchef är bara en vanlig svensk som vill hitta sin särart i det kollektiva gråa, i det "gamla tråkiga sosse-Sverige" som högern brukar skriva sin myt eftersom INGEN till höger är en gammal och vis själ utan små och ofärdiga varelser som tror verkligheten kan skyllas på ett "dumt parti" när det egentligen är den egna fattigdomen man ser omkring sig men anklagar någon annan för. (Vad gör detta den är bloggaren till - med så oerhört mycket invändningar mot allt och alla !!!)

Jag har aldrig sett någon astrologisk motivation av disponentkedjan som då och då har testats på den här bloggen. Men den finns logiskt där som en latent berättelse i berättelsen och i Wimans karta är det en fascinerande berättelse som kan trådas upp utifrån den missanpassade gruppmänniska som vill bli en "någon" (Saturnus i Väduren kan anses vara en allvarlig regression jämfört med det sinne i Vattumannen som Gränsdragaren förfogar över).

I Wimans fall löper denna disponentkedja som utritat med gråa pilar - låt oss börja i det förnuftsbaserade, saturniska sinnet och gå allt djupare:

Månen i Vattumannen
< Saturnus i Väduren
< Mars i Skytten
< Jupiter i Jungfrun

Med Jungfrun tar kedjan slut eftersom det är Merkurius i sitt hemmatecken som förfogar över Jungfrun.

Och givet vår hypotetiska sinnelagsascendent i Vattumannen har vi nu hittat förklaringen till varför Wiman inte låter som en normal människa född i soltecknet Vågen. En Sol i Vågen arbetar aktivt för jämlikhet mellan människor om den har en Måne vid sin sida som den kan bolla med. Månen i Luft verkar i förstone som en perfekt sparringpartner och själv Våg blir jag lika bedrövad varje gång jag hittar en födelse i Vågen på den politiska högern, på själviskhetens sida och den destruktiva världsbild som bygger på tankar om ekonomiska tillväxtmodeller. Tillväxt och vinst - så tänker den mer primitiva principen Jungfrun som nu Vågen har tagit ett distinkt steg förbi! 

Men här ser vi hur Wimans Våg ännu inte är mogen att bli en socialt kompetent människa, Solen i Vågen är en tjuvstart. Varken Månen vill spela pingpong på med den här Solen, för sinnet havererar ner i vädurisk egocentricitet (Vågens raka motpol) och inte ens Solens egen disponent är med på tanken om nolltillväxt och ett lyckorike mellan alla människor - Venus är "fallen" i antisociala och vinsthungrande Jungfrun!

Men här är då slutklämmen: det finns en gräns för hur lågt en själ på Jorden kan degradera sig. Lägre än det åttonde dödshuset (döden är syndens lön) kan ingen falla! Själv i föreställningen reinkarnerad jude (bland många andra tillfälliga identiteter) har jag fallit för analogin mellan åttonde huset och den gömma, genizah, där judarna vördnadsfullt placerade sina utnötta bokrullar att i egen tid förmultna - bokbränning var en helt otänkbar blasfemi för den här kulturen. 

(Så inte för SvD:s egendomliga ledarskribent Per Gudmundson - att den mannen tillåts fortsätta i sitt arbete säger en del om den totala indifferens som präglar Rovkapitalet - här i formen av nyrika norska ägaren Schibsted.)

Det åttonde är ett "inspärrat hus" och indikerar en process eller en rörelse som brutits. Här skördas negativt karma precis som själen skördar god lycka i det femte huset. Den hellenistiska astrologin, som var början på västerlandets astrologi, tycks ha tappat bort rejäla stycken kunskap när stjärntydarkonsten och den åtföljande filosofin nådde dem från österlandet. Redan Ptolemaios på 200-talet hänvisar diffust till "gamla mästare" från vilka den grekiskspråkiga, kultiverade Medelhavsvärlden fått astrologin. Berossos är en tidig babylonisk "missionär" som blivit sinnebilden för kunskapen från Öst. Säkert fanns det många fler.

Judarna hade redan mött den babyloniska astrologin via sin babyloniska fångenskap under 500-talet fvt. Även om det första kända personhoroskopet hittats i Babylon och kommer från slutet av 400-talet fvt, är jag övertygad om att de knappa 30 horoskop som hittats har en förhistoria. Hur mycket äldre personhoroskopet är, kan man bara spekulera om.

Uppenbarligen är den hinduiska astrologins koppling mellan god karma och det femte (Sol-) huset samma tanke som sedan dyker upp i den hellenistiska astrologin där femte templet kallas agathon tyche, "goda ödet" eller "tursamheten". Vad västerlandet redan sjabblat bort i detta stadium är skälet till att vissa har god lycka med sig: hinduerna hävdar att det är den individuella själens medhavda färdkost in i sitt nya jordeliv!

Björn Wimans sinnelag är således fast rotat i det åttonde huset där dålig karma (äntligen) bryts och läggs i soprummet att värka ut i sin egen tid. Det är därför Wiman inte klarar att mer än defensivt medge att Kartellens och Timbuktus hårdföra text fyller ett "tomrum" i det svenska klimatet. Det här "tomrummet" är Björn Wimans egen gråzon, detta mörka åttonde soprum som avslöjar hur långt efter normal sociala instinkt han är. Den här själen har levt själviskt och privatistiskt en gång tidigare. Det går nämligen inte att bryta mot de kosmiska morallagarna mer än i ett liv förrän man tappar "flytet". Goda gärningar lever däremot vidare och blir till en gräddfil, andligt, intellektuellt och t.o.m. materiellt. (Däremot tror jag man gå ner sig rejält i hjulspåren men för varje felorienterad jordeliv kommer det att börja gnissla allt värre.)

Att Wiman alls kan sträcka sig så långt som han gör, skulle jag vilja förklara med Solen i Vågen. Detta är dock hans primära livsuppdrag: att förstå vad harmoni och balans mellan människor handlar om. I det sökande har den här bloggen på astrologins principiella plan noterat ett smutsigt bagage, men naturligtvis utan att kunna säga var och när Wiman betedde sig som Carl Bildt med flera gör i detta liv - korrupt och med blod på sina händer berikar sig själva medan de spelar ett helt annat spel för gallerierna.

Björn Wiman skulle kunna ha varit en annan tids motsvarighet till den onde Rovkapitalisten som nu börjat drabbas av samvetsnöd eftersom något gott alltid måste följa en individ ända ner i jordkroppen, även om detta goda bara yttrar sig som ångest eller depression - signaler i Vattenelementet på att det är något fel på det liv man lever och de tankar man tänker. 

Att en människa utan en enda placering i Vatten också kan ha ångest och att någon utan Luft i horoskop faktiskt kan tänka (!), påminner om att astrologin är en kartritning men utan samma (falska) anspråk på att representera verkligheten som t.ex. biologer, som (har jag förstått) verkligen tror det är verkligheten de avtäcker via sina mikroskop. 

Vem som helst från en äldre värld skulle kunna korrigera dem på den punkten. Det är bara ett sken de ser, ett fenomen konstruerat utifrån deras och majoritetens position i en värld så öppen att de flesta skulle bli sinnessjuka om de vågade smaka på den verkliga innebörden i ordet "frihet" och "valfrihet". Små kälkborgare är inte av rätt virke så de begränsar sig själva och andra och smutsar världen med sin materialistiska frihet att "slava i ekorrhjulet för att sedan konsumera sig tills de dör". Den här extremt korrupta verklighetsberättelsen kommer, som bloggens läsare förstått, från Jordelementet. "Ett hederligt arbete" är något som de allra mest ohederliga själarna har att lära sig. 

Ingen föds med mer Jord i horoskopet än nödvändigt för den själens fortsatta skolning! Undertecknad delar med artisten Madonna en total brist på placeringar i Jord, men där sångerskan och direktören är megarik släpar sig den här bloggaren och akademikern fram under fattigdomsgränsen (tack vare svensk åldersdiskriminering och högerns "arbetslinje"), men detta är i själva verket en dold välsignelse och ett uttryck för hans massiva horoskopbetoning på det goda karmats femte hus. Jag menar, vem i Sverige skulle förmå höja sitt sinne och börja se klart med mindre det borgerliga produktions- och konsumtionssystemet stöter ut en människa?

Att astrologin är en kartritning påminns man om av horoskopet för Dalai Lama, som anses vara en befriad själ som frivilligt återvänder till det tibetanska folket gång på gång. Han har en av de sju klassiska planeterna placerade i Jordelementet, olycksplaneten Mars i avskildhetens Jungfru i fjärde huset för det privata, egna hemmet. Det här skulle man kunna tolka som att hans hem, Tibet, togs av kineserna och att laman sedan dess varit en folkledare i exil.

Man kan kontrastera DN-borgarens förvisso hypotetiska månhoroskop med Dalai Lamas faktiska horoskop och se hur den ena tyngs av själviskhet och privatism i åttonde ångesthuset och jämföra med den andliga ledarens fina femte hus för gott karma: Jupiter (filosofi, religion och samvete) i den sociala godhetens tecken Vågen och därtill en Våg vars härskare Venus ligger i gradexakt rät linje med kungamakaren Regulus i huset för buddhi - intellektet, ett av flera sätt att beskriva människans högre, rationella själ.

Lamans födelsetid kommer från anhöriga vad gäller födelsen nästan exakt vid soluppgången kan ju en tvivlare säga att något annat knappast var att räkna med. De munkar som letade efter reinkarnationen av denna bodhisattva hade givetvis vissa riktlinjer som styrde deras sökande.

Sanskritbegreppet bodhisattva blir extra pregnant i samband med det här horoskopet. Sattva guna är "den lätta materiella kvaliteten" i universum, varelse vävda av detta stoff svävar lite ovanför de som tyngs så hårt att de t.o.m. under kreaturet Oxens tecken har fått sina styva nackar nedböjda och bara stirrar på det materiella underlaget. (Judiska skrifter talar i kod om människor med den "nedåtstämda blicken"). Dalai Lama föds med exakt motsatt ascendent. 

Oxen i öster placerar t.o.m. själen i fientligt förhållande till ascendenthärskaren Venus - att identifiera sig med sin egen materiella kropp är det största misstag en själ på Jorden kan göra! 

(Just därför pumpas västerlänningarna fulla med reklam som handlar om att orientera dem maximalt mot inskränkt egenvård, schampon, deodoranter och hudcremer - Satan söker fjättra mänsklighetens tankeförmåga maximalt genom mat och dryck och egenvård - och ständigt nya köp av årstidens föreskrivna modeplagg.)

När Tvillingarna stiger i öster blir istället Venus en tillgång eftersom ascendenten anger att grundattityden nu är kroppslös eller andlig Luft. Själarna fröjdas i kommunikationen "på människors vis" med varandra!

Tarotkortet SOLEN indikerar i
mina ögon Tvillingarnas tecken,
särskilt som man vagt anar
kvinnobröst på den högra figuren
och hinduismens Tvillingarna
är en man och kvinna parade.
Solen som själen - RÅ INTELLIGENS
- och Tvillingarna som själens
operativa  INTELLEKT är ett
samband värt att fundera över.
Är det i Tvillingarna själen kan helas
från sin tidigare splittring i
manligt/kvinnligt?

Med begränsade egna erfarenheter har jag bara mött ett graverande undantag från det remarkabla frihetsbudskap som soluppgången i Tvillingarna verkar symbolisera och det var fallet där Venus befinner sig i Kräftans tecken (i andra Ox-huset för pengar och mat och dryck). Det är en vänlig men intellektuellt sorgligt begränsad moderat, ett offer för hela den falska världsbild som säger att folk i förorterna får skylla sig själva för att de inte kämpar hårt nog och: "fan dem om de närmar sig mitt fina kvarter med sina brandbomber!" 

Högerns livslögn - Björn Wimans gamla berättelse - skulle vara aningen mer acceptabel om det fanns en filosofisk religion i botten, en lära om handlingar och deras konsekvenser över evigheten (karma) till exempel. (Alla folkslag har den utom de avskurna sekulära västerlänningarna!) 

Men som det är har vi att göra med otänkande imbeciller som i blind fruktan söker bevara privilegier de tillkämpat sig på andras bekostnad utan att ens förstå varför de spelar detta skamligt låga spel.

En soluppgång i Tvillingarna rimmar perfekt med det indiska begreppet bodhisattva eftersom Sattva är en lätt och medveten kvalitet där Tamas är en tung, visserligen kroppslig kvalitet som är förtroendeingivande för andra som också befinner sig under Omedvetenhetens mörka inflytande. Göran Hägglund, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt TER SIG förtroendeingivande ut i kraft av sina storkors i mörkrets kvalitet Tamas, men bara för dem som är för tröga för att orka analysera den dimridåer dessa män producerar. 

Jag Fas 3:ar som webbmaster för en egenföretagare med storkorset i Tamas och mer tummande på sanningen i syfte att kränga varor har jag aldrig mött. Människan saknar faktiskt moralisk kompass. Jag säger inte att alla storkors i Tamas är likadana, men nog är det ett okunskapens kors att bära. Jag tror att dessa människor accepterar mer myter och livslögner än rent sattviska varelser, men holländske invandrarhataren Geert Wilders med sitt storkors i Sattva visar att även medvetenhet kan användas för att sprida mindre hedervärda åsikter.

En intressant detalj från Wikipedia-artikeln om bodhisattva är att "sattva" i den här ordsammansättningen har bibetydelsen "existens" eller "genuint vara" - exakt samma tanke som möter i nyplatonismen och Plotinus filosofiska idealism. Det är det odödliga intellektet som är det verkligt existerande, alla försök att reducera människan till ett biologiskt djur reducerar människan till en skuggexistens, missar målet och producerar dålig karma för den som sprider den naturalistiska dyngan.

Här anas den kollektiva västerländska karman (gärningen) i dess gudsförnekelse - genom att som Reinfeldt kräva att människorna ska bete sig som djur och kämpa för sin överlevnad kommer västledarna att få betala svårt genom att degraderas till djurriket i sitt nästa liv. Luftelementets tre tecken betecknar den varaktiga rationella själen i tre slags subtilt materiella lägen. 

Lägst har Vattumannen fallit som är ett tamasiskt, mörkt tecken. Vågen är i passionens eller Rajas våld, och oscillerar mellan kunskap och okunskap. Kunskap och därmed frihet tillhör bara Tvillingarna som är Luft i dess sattviska tillstånd. Notera att Tvillingarna därmed också är fria från inte bara Vågens parrelation och sociala kontrakt, tecknet står även fri i förhållande till Vattumannen som arten Människa, summan av alla mänskliga individer och fri från alla de mentala modeller som Vattumannen betecknar. 

Det finns en logik i detta, för det är Tvillingarnas härskare Merkurius som är ängeln eller budbäraren. Buddhi, intellektet, har en distinkt släktskap med Purusha eller den Gud som är immanent i skapelsen - och det är Människan (Vattumannen) som är Guds avbild eller fenomen i tid och rum. Men uppenbarligen representerar Tvillingarna och Merkurius förmågan att upplösa sig från alla fasta förhållanden och spikade sanningar och söka vidare. 

Merkurius, intellektet, är den fria viljan på det mänskliga planet, vilket t.ex. inte Saturnus (Vattumannen, Kristuskroppen) är. Denna värld måste gå under så att Vattumannen, intill sista medlem, kan gå vidare. Tvillingarna har en aspekt som redan gått bortom detta lagbundna system - eller kommer till vår värld från vad som från det världsliga perspektivet är en icke kartlagd domän.


Det andra ledet i bodhisattva är naturligtvis hinduernas namn på Merkurius: Buddhi (upplysning, intellekt), och det är här den här bloggen tillfälligtvis kört fast. För Buddhi är också en synonym för Purusha, den immanenta Guden. Det här komplicerar det astrologiska schemat eftersom den sjunde himmelen Saturnus, all makt och världsomfattande gränsdragning till trots, ändå är en "mindre" planet än den lilla Merkurius som astronomiskt ses ila runt Solen.

Solen och Saturnus är varandras fiender enligt hinduerna. Saturnus drar en gräns som Solen betackar sig för. Merkurius är skottspolen, fordonet eller skytteln som kilar mellan båda ytterligheterna, och av beteckningen bodhi (upplysning) att döma, inte knuten till någon av ytterligheterna.

Är det därför Jesus kryptiska ord att Människosonen, till skillnad från rävar i lyan och fåglar i boet, inte har någon fast plats att vila sitt huvud? "Människosonen" antyder den judiska tanken om en Ursprunglig människa, Adam Kadmon, vilken torde vara mänsklighetens urtyp eller urfader astrologin tecknar som Vattumannen. "Människans söner/barn" blir därmed mänskligheten, alla dessa tillfälliga förkroppsliganden på planeten Jorden av en högre och en evig princip.

Jesus uttalande påminner då mer om Merkurius/Hermes - en absolut fri agent - som inte hör hemma någonstans i det kosmiska schemat men som på planeten Jorden måste och också "upphöjs" ur sin fångenskap i kroppen. Och Merkurius (den rationella själen) "upphöjs" i Jungfruns tecken. 

Den här högre aspekten av Jungfrun har kommit i skymundan på bloggen eftersom det snart visade sig att den "smarthet" som merkuriska Jungfrun tycks bära på, drar mot kriminalitet och själviskhet. Kanske planeternas "upphöjda" tecken (t.ex. Saturnus upphöjd i Vågen) bara ett löfte om att, ska de ske, är detta det bästa stället att vakna upp till medvetenhet (Merkurius) eller till insikt om sin själs form (Saturnus)?

 I sin exil illustrerar Dalai Lama händelsevis bokstavligen Jesus tanke om att människosläktet ("Människosonen", arketypmänniskans avkomma) inte har någon plats att vila sitt huvud. Rävar och fåglar tillhör den här planeten och har sina hem här (lyor och reden) men Människan är ett annat väsen och hon har fallit ner.

Med tanke på hur variabel Merkurius är, kanske här ändå är en berättelse om den eviga själen (Solen) och dess antagande av en yttre form (Saturnus). Gud bortom världen låter sig i denna värld ses som ljuspunkten i centrum. Dalai Lama föds i soluppgången och budbäraren eller ordet från Gud är hos Gud, dvs. delar Tvillingarnas tecken med Solen. Budskapet är således underordnat Solens eget väsen. 

Soluppgången med Merkurius och båda i Tvillingarna är uppenbarligen ett idealiserat omen om en bodhisattva! Men tydligen krävde de munkar som ledade efter ett gossebarn som var den reinkarnerade laman ytterligare indikationer i tiden. Och här tror jag att beskyddaren Jupiter i det goda karmas femte hus är ett viktigt omen om än inte lika viktigt som Saturnus i det dharmiska nionde huset! 

Den individuella frihetens Jupiter i den individuella själens femte hus är nämligen en verksam illgörare. Och i hela konceptet bodhisattva ingår att dessa nobla själar väljer bort sin möjlighet att enskilt berika sig eftersom de känner kopplingen till hela mänskligheten. De återvänder till världen fast de inte behöver det, för att hjälpa till att dra lasset mot en högre kollektiv medvetenheten. Och här är Dalai Lamas Saturnus i härskarläge i Vattumannen (Människan!) i nionde gudshuset en fantastisk symbol. Återvänd sedan till den själviska skithögen Fredrik Reinfeldts horoskop och begrunda den kartan. Den illustrerar en råtta och Dalai Lama är i sanning en gud i jämförelsen med den man svenskarna valde som sin ledare!

På den skalan mellan maximal mänsklig godhet och en gemen och empatistörd själviskhet placerar sig Björn Wiman i den skuggiga gråzon som åttonde huset tecknar. Själviskheten (Jungfrun) vill fortsätta driva sitt eget spel, men åttonde huset tecknar att sinnet inte vill spela med. Det är ett svårt kluvet själsliv, men redan en placering i det åttonde huset visar att det goda har börjat vakna till liv. För det som läggs att tyna bort i åttonde indikerar - med den judiska genizah-analogin - att de heliga skriftlärda redan börjat använda en ny fräsch avskrift av den heliga texten. Någonstans, i något liv, lever redan NÄSTA Björn Wiman och gör där en helt annan och mycket bättre insats för sitt folk. Kanske som en medlem i Kartellen.

*****

Tillägg

Bland de frågetecken som uppstår under försöken att harmoniera olika doktriner, är förstås denna bestickande: hur kan Vattumannen (och dess härskare Saturnus) vara tamasisk (mörk, omedveten) om det samtidigt är en bild av Gud, immanent i denna världen, av mänskligheten som guds spegelbild. 

Frågan besvara sig själv. Se det ofattbara mörker den här arten sprider omkring sig! Denna Gud i världen är en fallen själ, en sovande Gud som är omedveten om sin högre natur. Tankens konceptioner och mänsklighetens tendens att rita luftslott är det lägsta tillståndet man kan falla till med mindre man helt kapitulerar och lever som ett djur, för sina kortsiktiga instinkter.

Astrologin är ett av dessa luftslott eller skrivbordskonstruktioner men är intressant nog konstruerad med en eller flera öppningar ut ur sitt eget system! En öppning går via den högre Venus, Venus i Vågens Luft, och den rena himmelska själens attraktion till det påbud som kommer från ännu högre höjd med budbäraren Merkurius. Fastän själv essentiellt rajasisk (pga. sin eviga skytteltrafik mellan alla ytterligheter?), har Merkurius/Hermes en släktskap med den rajasiska Venus i dess positiva Luftläge.

Hermes och Afrodite är mycket riktigt ett återkommande par i grekiska myter, och de föder Priapos med den enorma fallosen. I anslutning till den här överdriftens uppenbart dolda symbolik kan man påminna sig den stoiska filosofins begrepp logoi spermatikoi - "förnuftsspermierna" som skickas ut från Solen, det Centrala Logos i vårt system. (Jämför hinduismens prana eller pneumatiska solvindar - termer som tidigare kommenterats några gånger på bloggen.)

Via den sjukliga jordiska avkomman i mötet mellan Hermes och Afrodite - kreaturen på jorden! - tycks man skönja Merkurius som ytterligare en symbol för den enskilda själen. Ur det här perspektivet är Solen snarare att betrakta som Guds avbild i världen och Merkurius är den kristna teologins Son. Kuken Priapos uppstår när själen fallit så lågt att den inte längre förstår Luftelementets natur utan en ännu lägre värld uppstår. Och det är i denna lägsta tänkbara värld vi hittar Persefone som den Venus som är filosofens hora, den lägre himmelsgudinnan (Venus) som nu härskar (likt Priapos) över boskap. 

Här är Venus härskarskap över Oxens tecken och skälet till varför indisk astrologi inte anser att Venus identifikation med en "ox-kropp" (ascendent) gagnar själen. Historien om Priapos tillblivelse som en följd av Hermes och Venus kopulation på en högre höjd kan också avläsas i Hermes andra tecken, nu nere på Jordnivån. I Jungfrun ränner den här uppsvullna kuken runt och sprider sina spermier som faktiska sädeskorn på sin åker - och söker stora skördar (vinst). Samtidigt har Venus "fallit" i åkertecknet Jungfrun är nu exakt himmelsgudinnan som en fallen hora, hon som suktar efter mera vinst, i nyplatonistens Plotinus komplexa filosofi.

Totalt sett talar vi om djupt degraderade själar som verkar i den astrologiska treställighet som via husen kallas "resurser" (nyttiga idioter) och som likställs med Jordelementet där själen svamlar via en helt bokstavlig fantasi. Kvinnans bröst måste vara enorma, mannens kuk en halvmeter lång. När intelligensen sjunkit så här lågt återstår bara ateismens "naturalism" - själarna är inte längre kapabla att förstå vilka de är utan tvingas tillgripa materialismen i dess mest primitiva uttryck. 

Logoi Spermatikoi är de förnuftsprinciper som utgår ur Guds medvetandets fullhet, ett slags översvämmande kreativa gnista hos den som redan är Perfekt och nu vill dela med sig. Men ju längre ner i skapelsens hierarki man står och iakttar denna process, desto mer bisarra blir uttrycken. Priapos koppling till boskap antyder att vi nu befinner oss mycket nära den domän som brukar kallas Djävulens, nivån där själen missuppfattar precis allting och tror mörkret är det goda.

Nu var ju hinduisk astrologi orienterad mot detta livet, så i en människas (läs: mans) liv ingick en period av arbete i resursernas värld - Jordelementet. Också judendomen lärde ut en slags "borgerlig arbetslinje" (fast utan regeringen Reinfeldts uppenbara inslag av både pennalism och slaveri). Guds påbud att arbeta i jorden och fortplanta sig gällde med mindre ett barn föddes (läs: gossebarn) som visade påfallande tecken på att tillhöra Gud och som därför kunde få undantag från den allmänna "arbetsplikten". 

Man kan jämföra med det gamla europeiska feodalsamhället (som alltjämt gäller i Sverige men nödtorftig maskerat som demokrati). Här kunde ett fattighjon tas till nåder om han visade tecken på läshuvud (läs: han, inte hon) och få en utbildning av godsägaren eller vilken patron som råkat talangscouta grabben ur underklassen. Men dessa var alltså undantag från regeln att människan för sina synder dömts att stå och spetta i en motsträvig och nästan ofruktbar jord.

Att Sverige fallit under all anständighet borde hela folket ha fattat när dåren Reinfeldt gick ut med Djävulens - Arbetsgivarens - påbud att svenskarna ska fortsätta jobba tills de i princip stupar. När man tittar tillbaka på de senaste fem årens stormar i den tekopp som kallas Sverige undrar man om det här folket är helt efterblivet. Att Reinfeldt spånade på det temat nästan trettio år gammal gör dock inte honom frisk. 

Och den här osvenska bloggaren då? Jag låter mitt födelsehoroskop vara mitt visitkort. Jag har maskerat mig till arbetslös Fas 3:are för att bättre se vad det är för illegitimt svartbygge högern och borgerskapet egentligen har kokat ihop. Det är ett skrämmande skitsamhälle som kunde uppstå på bara åtta år, och det är därför man måste söka sig längre tillbaka i landets historia för att förstå hur den här dekadensen så lätt kunde bryta ut. 

Och här är socialdemokratins krypande för den Rike Mannen i början av 1900-talet början på problemen: fusksocialism som benådade skurkarna. Även om det "sociala välfärdssamhället" såg ut att fungera riktigt bra under flera årtionden. Men är inte grunden den rätta, vilket en sekulär, ofilosofiskt och därtill materialistisk grund aldrig kan vara, då kommer konstruktionen snart nog att brytas sönder. 

Jämfört med andra högcivilisationer kommer troligen västerlandet, från upplysningen och säg några årtionden fram i tiden, att visa sig vara den mest kortlivade och dysfunktionella av dem alla. Vi började vår "upplysta" historia som slavhandlare i en skala världen aldrig skådat - har mördat oss själva i oräkneliga miljoner under två världskrig på bara ett århundrade - och nu, när eländet börjar kollapsa, väljer svenska folket en regering som smyginför slaveriet (Fas 3-slatten utför arbete utan att få lön för det!) medan gemene man inte kunde bry sig mindre, eftersom shoppa-och-sköt-dig-själv-doktrinen är så enkel att följa och riskerna så minimala. Vi låter storebror avläsa våra mobilsamtal och slutar att alls tänka de tankar som gör människan till mer än ett idisslande kreatur, en av storkuken Priapos groteska halvmänniskor.