Värddjuret

Säljtexten till tonårsfilmen "Host" (värden, värddjuret) låter som en satanisk filmmakares tvärtom-version av den verkliga men i väst förnekade insikten att människan i grunden är en evig själ. I konsumtionsmänniskans tid måste naturligtvis perspektivet spegelvändas för att kommersen och massans inducerade blindhet inte ska komma till halt...

Amerikansk action från 2013. Jorden har invaderats av en annan art som raderar människornas minnen och tar över deras kroppar. Det här är framtiden och mänskligheten är nästan utrotad. Men människornas känslor är starkare än de andra arterna de har tagit över och vissa klarar att kämpa emot inifrån.

Det finns en grupp fria människor kvar som fortfarande kämpar emot, Jared Howe och Melanie Stryder är två av dem. Melanie tas över av "Wanderer" - en utomjording som levt på många olika planeter. Men Melanies minnen har överlevt tillsammans med hennes känslor och hon kämpar emot starkare än någon tidigare för att skydda de hon älskar.

Filmtiteln upptäckt i en tv-tablå den 5 juni, 13.41. Faktiskt leder Jord-kroppsliga Jungfru-ascendenten att svenska ondskans "visitationszoner" (ren rasism) som började gälla samma dag för filmens del till ett annat budskap: "kropp är det högsta goda" (Oxe i hus 9), dvs filmens historia om den på förväg dömda dagsländan människan mot alla odds bekrigar sin egen själ som här ses som en invasiv främling - en dåres världsbild!

Den verkliga historien är att människan förvisso lever en gång och sedan dör, men att när tillräcklig mognad nåtts kommer alla de tidigare liven tillbaka som minnen i en rent gudomlig varelse. Ingen möda har varit förgäves. Men denna insikt är så sublim att många nationer inte klarar att ta till sig den och än mindre kapabla att förmedla verkligheten till sin befolkning. Alla inblandade är på alltför låg nivå och kanske bäst lämnas kvar i konsumtionsträsket och i akut förträngning av de större frågorna. Ateister kallar dessa ofullbordade värddjur. De kan ha sjukdomen i sitt dna men ingen vet annat än i breda drag hur värddjuren och besökarna hänger ihop.

Tittar på ett annat synopsis och se, där visar sig författaren vara en skamlös tjuv: "In the near future, Earth has been conquered by a parasitic alien race known as The Souls, who implant themselves into human bodies." Det är författaren bakom barnfilmerna "The Twilight Saga" som kokat ihop det här som ingen över tio behöver bry sig om.

Not. Med den kroppsfixerade Jungfrun som ascendenten blir Mars/Olyckan i Omstartens Väduren en frågan om 8e dödshuset, dvs. ett för den påtagligt ofta fitness- och hälsoorienterade Jungfrun obehagligt ämne. 

Med Mars i 8e ger kartan en bra bild av att kroppen blir INVADERAD av främmande makt just för att den underpresterande typen av Jungfru inte inser att kroppen bara är skalet för det andra och högre jaget. (Alla tecken kommer i ett spektrum av utvecklingsstadier och det är tolkarens uppgift att identifiera vilket - omöjligt utan exakt födelsetid och svårt även med.)

Även den här kartans 6e fiendehus innehåller en faktor Jungfrun har svårt att förlika sig med: Saturnus i Vattenbäraren är den eviga tanken att allt materiellt bara är tankar (luft) och att t.o.m. den egna rationella själen blir här en fiende och en främling som söker ta över den kropp man missuppfattat tror är sig egen. 

Individualismen är ett felslut och tillhör zodiakens "andra akt", men möjligen kommer insikterna i linjärt och man måste klara "jungfruns uppgift" innan man får rätten att närma sig Saturnus eller den rationella själen...

Greta Gerwig, Barbie och dansen kring Guldkalven

 

Hur omedelbart ledde de köpta medierna diskussionen till en kamp om vem som drog in mest pengar! Under några dagar kunde den oseende förledas av nyhetsbevakningen av den globala kapitalismens tajmade premiär av tjejfilmen Barbie kontra våldets instrument Oppenheimer. 

Att Barbie överlägset "vann" och därmed drar uppmärksamhet från NATO-anslutning och atomvapen - åtminstone för svenskarna - måste ha varit en del av USA:s globala plan för världsherravälde. Det är meningen att vi ska fördjupa oss i samma sorts trivialiteter som fyller Barbie och Kens låtsasvärld. Lite (eller mycket) eskapism har väl aldrig skadat?

Greta Gerwig, gissningsvis runt 2018

Producenten Greta Gerwig har hyllats för sin färgglada film med många små finurligheter, men att kalla henne ens kvartsfeminist köper jag inte längre. Hon var otroligt rolig i rollen som ledaren i ett tjejgäng i Damsels in Distress, men det är tolv år sen nu och det slår mig att den filmens kvalitet byggde på manusets lätt skruvade natur. Kredden måste gå till producenten och (konservative) manusförfattaren Whit Stillman. Gerwig kan ha med sig intryck av den produktionen eftersom också "Damsels" var full av sociala observationer och roliga detaljer... 

Okej, hon hade redan driftigt jobbat med lågbudget-indie även innan men från skådespelande kämpade hon gradvis sig in i allt större sammanhang. Även om kvinnor låg i fokus för tidiga producentinsatser (Little Women, Lady Bird) verkar hon ha en tydlig nostalgikers fäbless för tidstrogna detaljer. Socialrealismen i hennes cv:s meriter verkar framträdande. Barbie bekräftar på sätt och vis tendensen och horoskopet svarar positivt på tanken av Gerwig som en konservativ bakåtsträvande som det hon är/vill i filmbranschen. (Efter att detta inlägg var färdigt tittade bloggaren på Wikipedia och hon gick faktiskt i en katolsk flickskola vilket ger ledtrådar.)

Den materiella axeln Oxe/Skorpion 
som "själslig strävan"

Sinnelagsascendenten i Oxen är intressant eftersom Månen inte hinner fram till prestationsbegärets demon Rahu förrän bara två timmar återstår av dygnet. Denna norra månnod gäller i Indien som en möjlig Atma Karaka, symbol för själens strävan (till skillnad från södra månnoden som inte kan gestalta själens strävan). Att hon är diagnosticerad med ADHD passar väl in på den hyperaktiva norra månnoden. Alla karriärister kanske är sjuka med måndemonens underlägsenhetskomplex visavi de planetära gudarna?

Att Rahu är vad "själen vill" talar för all del om någon slags feminism, om man kopplar den sublunära, jordnära verkligheten till feministisk strävan. Men eftersom Mån-Oxen i öster ger ett sinnelag som har problem med sin disponent Venus, här i Lejonet och klassificerad som sinnelagets fiende, tycks Barbie vara ännu en film i Greta Gerwigs rad av reflektioner över att hon blivit kvinna i detta liv. 

Solen i hemkära och ofta konservativa Krabban tar sin order från den konservativa Månen och här tornar en våldsam Jord/Vatten-materialism upp sig som förklarar det petnoga plockandet med exakta och tidstypiska detaljer. Detta är vad hon vill i Hollywood. "Kvinnor kan" på det mest rudimentära planet: rätten att förverkliga sig materiellt och tillfällen att fördjupa sig i sinnesvärldens alla detaljer.

Den som trodde Barbie var full av upproriskhet (jag har inte sett filmen) har nog läst in för mycket i handlingen. Ingen recensent i tidningarna har gjort mer än apa efter andra och nämna scenen där Barbie opassande för döden på tal, vilket förvisso ingår som den sataniska axelns baksida (se halshuggningens södra månnod som gör Jupiter "ickepopulär" relativt Oxen okomplicerade materiella yta och sinnlighet). 

För Gerwig var den här filmen bara ytterligare ett tillfälle att få försjunka i sin tydligt nostalgiska läggning. Och som Hollywoods pengamaskin instämmer och den fåraktiga och lättledda publiken med det.

Faktum är att Djävulens frestelse Penningen ÄR STARK i horoskopet och som karta över en popkulturell produkt kan hon väl jämföras med den sataniska axeln hos kände musikproducenten Roy Thomas Baker (föregående inlägg). Hans tidiga och mest kända musikproduktioner upplevde jag som murriga och bristande i klarhet. 

Men vänder man på steken är detta vad "barnen under Månen" föredrar, ett behagligt mörker där delarna i musiken flyter samma till något välkomnande och diffust - kanske en "musikalisk kropp" att vila i. Precis som sinnesbundna människor fångade i Platons grotta vill ha det eftersom de aldrig upplevt frisjälens tydliga erfarenheter ute i dagsljuset. Kinesernas yin och yang kontrasterar också nattens vilsamma mörker med den solupplysta dagens skoningslösa klarhet.

Men Greta Gerwig visar med Barbie att hon kan producera närmast grälla detaljstudier - hur kan hon lida av den fördunklande sataniska axeln? Mitt förslag är att Månen/Rahu (hennes själs strävan) är att söka sig in i de sovande själarnas grotta och med sin portion av själ (Solen) belysa ämnena så troget som möjligt. 

Venus disponerar detta sinnelag och står i upplysande Eld-tecknet Lejonet. Lejonets härskare Solen står i sublunära grottan eller Krabban och orienterar sig med Rahus totala ambition allra längst in i grottans dunkel, och vad som nu är kvar av Lejonet belyser den döda materiella världen. Att använda Platons filosofi och astrologin är helt rätt. Astrologins system bygger på precis samma senantika världsbild.

Gerwig i sin själs strävan BORT från den andliga verkligheten är en skicklig hantverkare men själens ambition är alltså f.n. (i detta liv) att bli MER människa och inte avveckla denna - enligt många filosofier - tillfälliga svacka i själens totala resa. Även om hennes födelsetid varit känd kvarstår Rahu som själva motsatsen till äkta andlig strävan hos själen att nå sitt hösta och bästa Jag. Här råkar dessutom Saturnus i 6e fiende- eller olyckshuset understryka detta. 

Saturnus ÄR den bästa delen av själen, den "sjunde himmelen" men detta Ox-sinne ställer undan Saturnus i 6e och gör den som bäst till ett "problem" att mentalt hantera. Månen i Oxen är en ganska renodlad bild av matriarkat och Saturnus patriarkat. Här har deras relation skurit ihop till följd av tecknens dissociativa 150-gradersförhållande. Utifrån sinnet/Månen blir patriarkatet kanske rena av "fienden" (den grövsta innebörden av hus 6). Notera att inget behöver ha inträffat i den fysiska verkligheten, men mån- eller psykascendenten kan alltjämt se Patriarken som ett problem - om sinnet ens är medvetet om innehållet i zon 6...

I "Damsel" har Gerwigs karaktär några rejält hånfulla men roliga repliker som "förklarar" män - hennes psykhoroskop är en perfekt match med den rollfiguren. Och vad om Margot Robbie som Barbie där producenten Gerwig förnekade huvudrollsinnehavaren ens en filmkyss med en man (Ken)? Är Gerwigs privata feminism så självisk att hon inte ens kan bjuda den straighta delen av publiken på lite romans?

https://www.expressen.se/noje/margot-robbies-besvikelse-over-intima-scenerna-med-ryan-gosling/

*****

Bibelberättelsen om judarnas avfall mot sina levnadsregler och dans runt guldkalven under "ökenvandringen" kopplar tydligt till Oxen som avgudabilden och Oxens naturliga plats som "andra huset" - pengarnas hus. Det är också tecknet som betecknar Platons grotta och Jesus märkliga ord till folket omkring honom: "Låt de döda begrava sina döda och följ mig". 

Jesus bygger upp en anhängarskara och ämnar förklara Livet för dem (han kallades dock "rabbi", lärare). Vad han än sade och vad som senare lagts i hans mun, passar symboliken perfekt med den hellenistiska astrologin som benämnde Oxens naturliga 2a hus för "Dödsrikets port". 

Här finns en stark kedja med sammanbundna tankar om materia (Jord), död och pengar som en låg livsform eller orientering, i denna okunnighetens "grotta" verkar Gerwig numera. "Barbies" intäkter på bara några dagar handlar alltså enbart om de döda som begraver sina döda, alltmedan de dansar kring guldkalven. Missa inte Jupiter som "storfinansen" som den del av den sataniska/hypermaterialistiska axeln. Vilka verktyg medierna är!

Två bland många äldre inlägg som begrundar Guldkalven:

2016: De dödas enda väg är att offra köttet

2017: Natur utan övernatur. Välment terapi men plånbokstänkandet styr.

Gerwigs horoskop bygger på dygnet och inte personlig födelsetid men det enda hoppet med en sådan här Atma Karaka - hyperaktivt begär efter de dödas värld, och särskilt "döda kvinnor"/Venus - tyder för mig på en lesbisk mentalitet, som att detta är en själ som nyligen varit man men nu bytt kroppstyp men förblir intresserad av kvinnor till följd av den rudimentära andliga medvetenhet det här horoskopet uppvisar. 

Spekulationen skulle dramatiskt ändras om den kända födelsetiden arrangerar om planeternas relativa inflytande och verksamma natur. Venus-i-Lejonet som verksam välgörare är något annat än som verksam illgörare, t.ex. (Och googling visar förstås att hon haft en flerårig relation till en manlig branschkollega. Nu verkar det inte vara en täckmantal i just detta fall, men minns rockarna Lou Reed och Laurie Anderson eller Elton John och hans grundlurade hustru.) 

Många positioner pekar mot den sublunära sfären och det drömda liv som hinduerna kallar illusionen inuti Kretsloppet. Oavsett vad Gerwigs närmast föregående anhalt på Jorden var, säger kartans Atma Karaka är hon är KARMISKT BUNDEN att gå in i grottan och titta närmare på kvinnoöden i detta liv. Varför det är så, är inte uppenbarat, varken i denna värld eller via astrologins knappa symboler.

Vid omläsning av romerske filosofen hittas massor av nya subtiliteter. I en diskussion om astrologin säger denna tänkare, som anses av en av antikens sista stora författare, att inte alla själar är jämlika (detta motsäger inte modernitetens FN-deklaration om människan, själen är något annat än människan).

BLAND MÄNNISKOR FÖDS VISSA HELT I VÄRLDSALLTETS MAKT OCH DÄRMED UNDER EXTERNALITETER, SOM OM DE VAR FÖRTROLLADE OCH ÄR SIG SJÄLVA ENBART I FÅ TING, OM NÅGOT. 

ANDRA BEMÄSTRAR DESSA (ASTROLOGISKA) MAKTER OCH OMSTÄNDIGHETER, OCH HÖJER SIG OVAN DEM GENOM SINA, SÅ ATT SÄGA, EGNA HUVUDEN MOT DEN ÖVRE VÄRLDEN OCH BORTOM (VÄRLDS-)SJÄLEN. DE BEVARAR PÅ DETTA SÄTT DEN BÄSTA OCH URÅLDRIGA DELEN AV SJÄLENS SUBSTANS. (Armstrong - Enneaderna II.3 s. 91)

Sideriska ska återkomma till det här partiet som innehåller många kopplingar till hinduisk astrologi. Här ses t.ex. bloggens käpphäst att Saturnus representerar den sjunde himmelen, egentligen en dörr till "högsta himmelen" och det Platon kallade Intellektet (gr: Nous) eller världssjälens form. Det är ingen slump att Plotinos beskriver den rationella själen som "den uråldriga delen" - en tydlig referens till Saturnus som "Den Gamle". 

Dunkelt antyder filosofen att det finne en möjlighet att förlora kontakten med sin "Översjäl" och därmed gå ett annat öde till mötes. Världens folk är i stort bara "återvinningsbart material", det Plotinos här talar om är egentligen inte menat för den breda massan som kanske helst bör få sova genom sina liv. Ingen är på sin nuvarande nivå i Livet av en slump och ingen älskar en domedagsprofet eller sanningssägare. Uppvaknandet är ett individuellt ting. Den existentiella krisen kommer till alla, men bara ibland till alla samtidigt (som t.ex. när en civilisation bryter samman).

Citatet passar här eftersom Greta Gerwig passar in på det Plotinus kallar de djupast fallna: de som föds "helt under världsalltets makter" och därmed låsta vid den materiella externa eller yttre världen, detaljplottrarna. Detta eftersom hon har de karmiska månnoderna och därtill den ambitiösa delen som sin egen atma karaka - en materialistisk strävan hon delade med tusen och åter tusen barn som hann födas under den tid Rahu innehade rollen som AK. 

Räddningen från denna olyckliga ambition är en födelse under någon timma där AK saknar inflytande på stjärnhimmelen, t.ex. undanstuvad i något horoskophus med föga psykologisk inverkan. Likväl kan den inomvärldsliga ambitionen då koncentreras till detta hus. I 6e ohälsohuset kan en allt annat uppslukande fixering vid "wellness" eller kroppsvård uppstå.

*****

Den sataniska axeln som hellenismens "Tyfons axel". Engelska Wikipedia har en ganska lång artikel om Typhon i grekisk mytologi. Som snart nog allt annat har också denna västerländska myt sin upprinnelse längre österut. I den jämförande avdelningen mot artikelns slut finns den självklara kopplingen mellan Gaias monstruösa son Tyfon och Turkiet/Syrien som också hade en monstruös ormliknande gud som är Tyfons direkta förlaga. Och det är också en variant på havsmonstret Leviathan från Bibeln.

Här faller astrologiska pusselbitar på plats: när romaren Manilius placerar monstret Tyfon längs axeln 2a/8e huset är han bara mottagare av en mycket äldre tradition där möjligen Turkiet/Syriens medelhavskust (lämpligt nog med stormiga och oroliga vatten likt den vredgade Tyfon) bara var en mellanlandning. Den som söker finner kanske originalet i Babylon om inte rent av Bortre Asien! Kinas drake vistades i havsdjupen (men ansågs gudomlig och god). Wikipedia listar grundligt ett antal paralleller och för astrologin ser man nu hur väl allt hänger samman.

Den lägre och sublunära principen är en blek kopia av den supralunära världen och Gaia och hennes vanartiga son kan nu direkt kopplats till Jord och Vatten, till modersprincipen Oxen (i vilken astrologin placerar havets Måne som "upphöjd") alltmedan monstret är Skorpionen, det ostyriga Vatten som drivs av den svarta eldens Mars (vrede och sexualitet ur styr). 

Den sataniska axeln - den fallna själens kanske mest låsta läge. Osis den som kommer åter till Jorden gång på gång utan att ha lärt sig något och därför med samma eller liknande omen.

Tillägg. En fristående uppföljning följer direkt efter denna post.

Bohemian Rhapsody-producenten och den sataniska axeln

 

Vincent Furnier utan Alice Cooper-sminket
och producenten Roy Thomas Baker
(gissningsvis sent 1970-tal)

Musikproducenten Roy T. Baker, mest känd som rockgruppen Queens musikproducent under 1970-talet är ett rätt ordinärt, branschskadat livsöde. Kanske mest känd för "Bohemian Rhapsody", vinylsingeln som blev listetta två gånger i hemlandet:

https://everyuknumber1.com/tag/roy-thomas-baker/

Reflektionerna från en musikälskare född för sent för den spännande första hälften av 1970-talet är hyfsat intressanta, men röjer ett barn av den mediokra popvärld som rått i Väst alltsedan 80-talet:

"...Känslan jag får efter att ha recenserat alla 1975 års listettor är att, med deprimerande få undantag var det här ett rätt blekt år för pop. Glamrocken var död och disco hade ännu inte gjort något större intryck, och få låtar sticker ut eller försöker ens flytta gränserna, förutom Bohemian Rhapsody och 10cc:s I'm Not In love. ... 1976 skulle komma att bli ytterligare ett ynkligt år, även om ABBA var på väg mot en storstilad återkomst [efter Waterloo]."

Som höres en ytterligt mainstrem-orienterad britt. När flyttade någonsin ABBA "popformatet" det minsta? Hela tanken om sånger som "flyttar formatet" och samtidigt lyckas bli listetta är orealistiskt tänkande. Det händer så sällan att det kan avföras som ren slump när musikkonsumenterna RÅKAR fatta tycke för ett udda nummer.

Det är bara att se vilken rikedom av musik som går pöbeln spårlöst förbi. Mitt favoritglamband som tonåring var gruppen Cockney Rebel frontad av en sångare med obefintligt tonomfång, f.d. musikjournalisten Steve Harley (inlägg från 2010 - ungdomens pop tar föga plats i bloggarens medvetande dessa dagar). Oaktat att Harley inte klarade höga toner var den första sättningen på album 1 och 2 (1973 & 74) fylld av kreativitet.

Harley var besviken även om det troligen var skivbolaget EMI:s reklamfolk som gav pöbeln mild kritik och samtidigt pockade på intresse genom en säregen liten annons i musikpressen. Han omgrupperade och nu var slumpen framme, musiken var inte bättre men britterna hakade på och 1975 fick han plötsligt sin första och enda listetta (Make Me Smile). Därefter sjönk kvaliteten flera år i rad - allt Harleys geni hade nedlagts i de två första albumen.

*****

Tillbaka till Roy Thomas Baker (som aldrig producerade Cockney Rebel eller Steve Harley)! Producentens karta är inte så tokig, till följd av den optimistiska Solen. Annars rymmer bloggen många osmickrande fall av den överdrivna materialismens axel när Oxe och Skorpion kommer samman i en Vatten och Jord-mix ("lergeggan"). Återkommer till hur man möjligen hör denna i själva de ljudbilder Baker godkände som producent.

"Symptomet" fick tidigt namnet "den sataniska principen" på Sideriska, en lek med den 2000 år gamla gnostiska doktrinen att det alls inte varit någon god gud som skapat denna värld utan en låg och närmast demonisk figur. För gnostikerna var världen så fylld av konstruktionsfel att det var omöjligt att instämma grekernas positiva bild av världen. 

Detta trots att gnostikerna i allmänhet hade reinkarnationsläran som borde förklara varför det är si och så med fördelningen av njutbart liv. Gnostikerna läste Platon men godtog inte heller dennas medlande position: bara Idévärldens objekt är perfekta men vår upplevelse av sinnevärlden introducerar ofullkomligheten. Såg och förstod vi helheten som den är skulle till och med det oupphörliga dödandet i naturens rike bli begripligt. Men gnostikerna var antikosmiker och såg astrologin som bekräftelse på att själarna var fångar i ett vidrigt system. 

Förvisso stämmer denna hellenistiska och främreorientaliska tankeriktning väl med Indiens astrologi en bit bort: Sideriska noterar ofta hur "mollstämd" den astrologiska traditionen är, med fler möjligheter till svåra än behagliga livsöden. Det tyder å andra sidan på att astrologin faktiskt tagit bygger på den empiriska verkligheten: i de flesta kulturer är det få och mycket rika människor som trälbinder den stora majoriteten och bara unnar dem ett skitliv.

I de värsta kulturerna får underklassen dessutom lära sig att det är Guds vilja att de ska vara fattiga och slava hårt. Kristendomen kom snart att anamma denna falska hjärntvätt och den ateistiska kapitalismen har övertagit exakt samma lögn att i "demokratins" namn sprida till befolkningen. Det här är förstås ett litet problem eftersom själavandringsläran förklarar varför vissa har "oturen" att födas in i så helvetiska samhällstyper att man får veta att man har sig själv att skylla - tänk borgerlig politik och dess envetna vägran praktisera introspektion och se sanningen. 

Ytterst sett har den själviska människan samlat dåliga gärningar på hög och kan därför återfödas i ett land som det nyliberala Sverige. Här får själen direkt erfara sina synder i ett annat liv och tvingas in en fattigdom som inte liknar något annat: "Arbetslinjen" och en andlig fattigdom som är rätt unik någonstans i världen: jobba för att konsumera - det är allt ett svenskt liv handlar om. 

Men betänk hur mycket värre det kommer att bli för den nyliberala politikern som skär ner staten för att marknadens utslagningsmekanismer ska få verka fritt medan arbetsgivaren på socialdarwinistiskt vis plockar åt sig de överlevande, de som förgrovats och nu slåss för sina liv. Dessa själar kommer inte bara att förverka rätten att födas i ett välmående land, de kommer att återfödas längst ner i hackordningen i ett fattigt land! Allt enligt teorin om Kretsloppet.

Bloggarens musikaliska årtionde var 70-talet och men tydligen hade RTB en lång om än mindre spektakulär karriär även i senare årtionden. Naturligtvis kan man ta Freddie Mercurys flagrant promiskuösa homosexualitet som exempel på att producenten redan tidigt befann sig i närheten av horoskopets varning för materiens perverterande inverkan på själen.

Den romerske filosofen Plotinos (Platons store efterträdare, femhundra år senare) för en del astrologiska resonemang där han är noga med att skilja den rena människan som fokuserar sin "avskiljbara" och eviga frisjäl och därmed går fri från stjärnornas öde (eller åtminstone upplever sitt öde med filosofens befriade medvetande). Själar som väljer världen smittas genast av de krafter astrologin beskriver, och får uppleva Platons "sämre" version av de fyra elementen (som egentligen alla är goda).

Romaren låter här som en gnostiker själv, trots att han argumenterar mot dem! Förklaringen är kanske att hans bevarade texter täcker flera årtionden så att det är en förändring i tänkandet man ser...

*****

Roy Thomas Baker (med känd födelsetid) har ett horoskop som besannas i samma ögonblick jag börjar googla på honom och direkt hamnar i branschtidningen Rolling Stone, årgång 2012. Där har producenten just backat ur megabolaget Sonys försök att förlika sig med ett antal personer (i ett gruppåtal). Baker hävdade att megabolaget sysslar med falsk matematik för att intäkterna av kända amerikanska gruppen Journey (som Baker producerat) skulle se mycket mindre ut.

Se här träffsäkert den här kartan motsvarar den sol & vårade producenten:

Producentens enorma framgångar är tydliga: Skyttascendenten har den stora framgångens och de stora pengarnas Jupiter men här bekräftas verkligen den personliga framgången genom att ascendenthärskarens konjunktion med den dagaktiva Solen (yrkesmänniskan).

11e idealhuset är inte nödvändigtvis är ett gott hus (det finns både goda och usla ideal eller ideologer) så viktigt här är att Solen och Jupiter är "planetära vänner" och binder ihop "personlighet" med "ideal". Av foton att döma hade producenten en vardaglig uppsyn men idealet om spektakulär strålglans hade han och kom typiskt nog att jobba som "öronen" åt "mega-solarna" - musikartisterna som stod för "karismatisk look" och den starka (solära) individualiteten. 

Det här fotot på Queen och deras producent från året för den extrema framgången med Bohemian Rhapsody fick mig att undra om det verkligen är RTB - han ser ut som en snäll, liten uppklädd och välkammad grabb. Han är ändå 29 år. Men en jämförelse med ögonbryn och andra detaljer på andra bilder övertygar.

Klicka för större originalformat

Helt klart får man inte bli lurad av bokomslaget, Solen med Jupiter i konstnärlighetens Vågen är en svårslagen kombination när det gäller estetisk uppskattning och stor vision.

Men bråket med giriga bluffmakaren Sony, då? Lätt som en plätt. Om 1a personliga huset är gott (det är alltid bra att vara levande och i besittning av ett kroppsligt verktyg) är 12e grannhuset istället den världsliga förlustens hus och att ha den sataniska axeln så aktiv som här (6e huset ansluter sig till temat förlust eftersom det tecknar olyckor och fiender) blir hans involvering i materiella angelägenheter en källa till förtret, för att uttrycka det milt.

Fortsatt googlande gav nästa exempel på det. I filmen "Bohemian Rhapsody" (2018) finns han inte ens med i rollistan trots att han kallats den femte Queen-medlemmen precis som George Martin var den femte i Beatles. Att inte ens figurera i den film som bar namn efter hans största produktionsframgång, det är verkligen att skickas i exil från sin egen värld (exil eller landsförvisning är en annan av 12e husets primära innebörder, åtminstone i äldre tid eller om man finns i Sverige en tid då den historiska främlingsfientligheten - se Bondepartiets horoskop - nått en febertopp.) En nätartikel ägnar sig åt Queen-filmens uraktlåtenhet, producerar några små sakfel men är ändå intressant.

Eftersom 6e och 12e-husaxeln har en reducerad inverkan måste mycket mer tonvikt ges åt producentens personlighet som sannolikt är typiskt Vågen i kubik. En social person som fungerar med alla, vilket förklarar hans långa lista av framgångsrika musikproduktioner. I termer av musikalitet kan den annars lite kritiska Mars/Venus vara en tillgång, så att Månen i tontecknet Oxen blir hypersensitiv för jordens vibrationer - detta är musiken som en njutbar mix av ljudvibrationer. 

I efterhand hörs att 1970-talet var ett lågvattenmärke för ljudkvalitet. Tekniken "utvecklades" och det blev allt fler kanaler att spela in på och möjligheten att göra justeringar i efterhand - lyssna på alla röstpåläggen i Bohemian Rhapsody. Mike Oldfield fick göra om sin storsäljande Tubular Bells (1973) eftersom han nötte ut rullbandet genom alla instrumentpålägg (Recensent-länken till "Bohemian" ovan säger detsamma om alla röstpålägg Queen gjorde - är det här med att nöta ut rullbandet bara en rockmyt?). 

Bloggaren reagerade som tonåring och med en okej men inte extrem stereoanläggning på hur Roy Thomas Bakers "produkter" lät ovanligt dåligt jämfört med andra pop- och rockskivor. Cockney Rebels sättning 1 och 2 hade överlägset bättre tecknad ljudbild. Någon Neil Harrison överinsåg debuten och 2an och 3an (med listettan "Smile") producerades av ikoniske Alan Parsons - alla tre album bjuder på hög klarhet och intressanta ljudbilder!

Queens debut var förvisso inspelad med låg budget och inspelad överblivna håltimmar i åtminstone två studiors scheman, men Queen II håller pinsamt suddig ljudkvalitet givet att Baker nu fått bättre budget och mer tid i studion. Jag får ibland känslan att resultatet hänger mer på ljudteknikern än producenten. (Både Roy T. Baker och Alan Parsons hade dock gått långa vägen och startat som ljudtekniker.) 

*****

Som tonåring hörde bloggaren någon glamrockband på radion som med dåvarande musiksmak fascinerade honom. De lät som en mix av sprittiga Sparks och Queen och han köpte debutplattan med gruppen Jet. Tydligen fanns förhoppningar hos bolaget CBS, läste senare att gruppens banala rymdkostymer designats av Elton Johns kostymdesigner. (Svenska glamkopiorna The Ark måste ha varit medvetna om denna skiva för de hade i sin tid lika fåniga scenkostymer.)

Jet:s omslag var sci-fi-artat och och sade egentligen inget, men musiken var en besvikelse - bloggaren hade tydligen vuxit ur barnmusik. Albumet såldes av för några kronor till en andrahandsaffär. Senare omköpt från England bara för att höra hur dålig den var! Nu noterades att Roy Thomas Baker producerat och nog var det grötigt och diffust ljud på nästan alla låtar! 

I tid ligger Jet:s enda platta strax efter Queens tredje, Sheer Heart Attack och den lät faktiskt klarare... Kanske låg Jet:s inspelningar länge på hyllan och representerar en tidigare Baker-produktion, 1975 var den effektsökande glamrocken redan död. (ABBA drog på sig platåskor precis när glam-trenden var döende. Det kan ha spelat in i varför de verkade dö bort som ett "one hit wonder" i England efter schlagersegern, britterna var trötta på paljetter i ansiktet nu - Marc Bolan tätt följd av David Bowie, hade startat modet redan 1971.)

Astrologiskt är det möjligt att Bakers expansiva Jupiter-Sol (med dess löften om stor framgång och rikedom) motverkas av den obskyra Månen som inte uppfattar när Jupiter-Solen går får långt och börjar degradera slutresultatet. (Jupiter är känd för att förgrena sig och plottra till det på ett sätt som den rena och återhållsamma Saturnus ogillar.)

En Sol och Måne i perfekt harmoni är en sällsynthet men kanske det som behövs för perfektion i många dimensioner. Bakers Sol/Jupiter utlovar framgång av stor magnitud (så väl representerad av den flamboyanta showmannen Freddie Mercury) men "sataniska axeln" drar ner i gyttjig överdrift i mängden ljud som ska pressas in i inspelningen. 

Kanske är detta ett ofrånkomligt resultat av "sataniska axeln": för mycket jordiska vibrationer förgrovar och förlorar i sensitivitet. I produktionen delar Baker med sig hur han uppfattar ljud: mörkt och murrigt. (Hans produktioner har testlyssnats på långt bättre än genomsnittliga ljudanläggningar, bloggaren har jobbat i ljudbranschen vid två tillfällen i sitt liv.) 

Just som ämnet "klar ljudbild" avhandlats dyker en text ur Rolling Stone upp på nätet. Här råder minsann ingen närmare analys, Queens tidiga ljudbild beskrivs som slösaktigt rik. Uppenbarligen lyssnar skribenten enbart på INTENTIONEN men inte med både intellekt och fysiska öron:

With their next two albums, Queen II and Sheer Heart Attack (both from 1974), Queen successfully caught up with themselves. Queen II’s lavish sound and Sheer Heart Attack’s harder and more propulsive approach laid the groundwork for the extravagant and complex sound that marked Queen’s first triumphant period. 

https://rollingstoneindia.com/queens-tragic-rhapsody/4/

Det är möjligt att skivbolaget numera har mixat om de tidiga inspelningarna, bloggarens intryck är från de ursprungliga förstapressningarna i vinylformat, bevarade i perfekt skick sedan tonåren. Jag har t.o.m. tre exemplar av Queen II och mindre förändringar av förpackningarna visar att de är flera år senare. Redan har ljudteknikerna insett att originalet inte lät bra och skruvat upp diskanten lite mer och ytterligare en smula på tredje kopian... Men grunden är fortfarande grumlig och jag minns trummisen berättad i New Musical Express hur många gånger han lade till trumvirvlar och andra finesser under inspelningarna. Massor av efterhandsfixar = perfekt recept för dött och grumligt ljud.

*****

Artikeln om filmen "Bohemian Rhapsody" nämner producenten Phil Spector (horoskop här) som en av få vars namn blivit lika stort eller större än artisterna han jobbade med. 

Hos amerikanen en tonkänslig Oxe i öster och ascendenthärskaren Venus ojämförligt väl placerad i 9e huset för Spectors "högsta goda", en Venus som visserligen står materiellt i Jord-tecknet Stenbocken (formaliamästaren) men inte "sataniskt materiellt", inte destruktivt och vilseledande materiell. 

Den mannens tidiga 1960-talsinspelningar, simpel pop med överdådiga ljudbilder  trots alldeles för mycket musiker som trängs i studio blev bra tack vare Spectors tränade öron. Inspelade med så mycket mer primitiv utrusning men utan efterhandstillägg får de Roy Thomas Bakers ljudgröt med moderna multispårsbandspelare att framstå som ren amatörism. Ju mer teknik desto sämre resultat? AI kommer med tiden att visa sig ett gigantiskt misstag. 

Spectors Ox-ascendent är en astrologisk anomali eftersom ascendenthärskaren Venus inte är en välgörare, och hans problematiska uppväxt säger det mesta. Bloggaren har ett anonymt horoskop där Ox-ascendenten innebar kvinnans ständiga viljekamper och konflikter med modern, som senare hittades död (självmord). Av detta fall kan man se hur Venus normala kompromissförmåga kan vara nedsatt när rigida Oxen stiger i öster. 

Spector tycks dock ha haft konstens Venus som sitt "högsta goda" (9e är "plikten mot universum") och omskapat det som inte gavs honom bland människor till de ljudstycken han producerade. 

Intill han sköt ihjäl en barservitris var Phil Spector ändå en av pophistoriens legender. Hans ascendenthärskaren Venus visade under livet sin ambivalenta natur, precis som Sverigehoroskopet har både Solen och rikedomens Jupiter som verksamma illgörare. Vissa ser gott komma ur Sverige (Max Martin? ABBA?), andra får lida av överklassens skygglappar och likgiltighet över sin världsbilds konsekvenser. 

Soulsångerskan Amy Winehouse har inte kommenterats på bloggen sedan självmordet 2011, men även där en Ox-ascendent som, vad värre var, ingick i den svårkontrollerade konjunktionen med Mars. Tar en sådan ascendent till knark eller alkohol blir det svårt att rubba "rutinen" som sätter sig snabbt och hårt. Winehouse missbruksproblem påminner på sitt sätt om Bakers överproduktion som degraderade ljudbilden. "Sataniska principen".

 

Bonusspaning - den karismatiske Alan Parsons

Om Roy Thomas Baker är ett förvånansvärt anonymt namn med tanke på många viktiga produktioner är Alan Parker på Phil Spectors "demonproducentens" nivå. Ljudtekniker redan mot Beatles slut och ljudskapare med Pink Floyd på den monumentala Dark Side of The Moon (1973) som låg på världens topplistor hur länge som helst. Sedan också ledare för egna gruppen Alan Parsons Project som gärna flörtade med 1970-talets juvenila nyandlighet och ockulta traditioner. Och jämfört med Baker t.o.m. ser Alan Parsons "daimonisk" ut. Där inne bor en mäktig, mäktig ande! 

Parsons cirka 25-28 och 70+.

Det räcker man att justera den okända födelsetiden från lunch och en timma fram för att allt ska stämma. Han har lustigt nog samma expansiva Sol/Jupiter-kombination som sin branschkollega men slipper den "sataniska axeln". Istället når Månen Lejonet strax efter lunch och för producenter som i princip är diktatorer passar Månen med Saturnus perfekt. Det är också Saturnus som håller Jupiters alla krusiduller på nivå så att inte ljudkonstverket blir plottrigt och svårt att ta in.

Saturnus sägs inte passa väl i Lejonet, men som alltid måste samtliga ingredienser överblickas och vägas. Med reservation för att månhoroskopet riktar in sig på den dunklare lägre själen, ges den toppbetyg här eftersom Eld skiner starkt ända ner i den sublunära sfären och att Saturnus fundament är Solen med Jupiter, det är bara fenomenalt. Det hjälper Saturnus i Lejonet bär på viss varning för "trångsynt diktator". Här är det tvärtom.

Dessutom ger sinnelagsascendenten på Månens nivå ett Dharma-horoskop, ett sinne med känsla för det andliga (vilket märks i hans temaval på flera soloskivor). Här, som i andra nyliga fall gäller den stora Eld-triangeln trots att ett hörn är tomt. Skälet är att det tomma hörnets härskare också står i Eld, men i ett annat tecken.

Och vad om "sensationalismen" -  via konstens Venus med härskaren Mars? Det lyser som en fyrbåk här. Venus i djupa Skorpion-Vatten illumineras inifrån av den Gudomliga Eld romerska filosofen Plotinos vördade så mycket. Jämför denna extrema Eld/Vatten-indikation jämfört med den murriga sataniska axeln hos hans kollega. 

Här är faktiskt astrologisk bekräftelse på den skillnad i ljudlandskap jag hörde redan som tonåring. Jag tyckte mig höra ALLT på mina första Parson-producerade skivor. Han satte en ny standard i England för välgjorda inspelningar, trots frestelserna att röra till det med 16- och sedan 24-spårsbandspelarna (långt före den digitala eran) och risken att gå vilse som västerlänningarna gjort med sina smartphones. Svaga själar ska inte försöka förbättra livet med teknik. De ska träna upp de gåvor de nu har.

Plotinos hade rätt: Eld är så nära det gudomligt klara medvetandet man kan komma. Inget av det Platon kallade "den murriga och mörka grotta" som de fängslade själarna på Jorden normalt får nöja sig med att erfara. Parsons karta visar att även inom den här dunkla sinnesvärlden finns de som kan konstruera sinnesupplevelser som påminner om en högre och tydligare värld.

Läser f.n. om en text av den gamle Plotinus som kommer in på själarnas ofrånkomliga ojämlikhet ÄVEN i himmelen och även om de fyra elementen samexisterar på högre höjd utan de groteska problem de kan ställa till med in sin världsliga manifestation. 

Nu med en ännu bättre översättning än en tidigare inser jag (ännu en gång) hur komplex Plotinos är att läsa i långa logiska resonemang som man lätt tappar bort sig i. Folk tänkte skarpare förr! Skyll på sms-kulturen att vi blivit så korkade! I den engelska referensöversättningen framgår att manuskripten har textuella problem och dessa påtalas av A.H. Armstrong i hans glest utströdda noter. Här ett kort exempel:

Men för att fortsätta vår nuvarande diskussion, att "själen dirigerar Världsalltet i enlighet med en rationell plan". Framställer då själen enskilda ting "på rak linje" efter varandra: människa, sedan häst och någon annan levande varelse och vilddjur därjämte, och eld och jord först, och själen först därefter åser dessa komma samman och förgöra eller gynna varandra....utan att själv bidra till den initiala produktionen?" (Enneaderna II.3)

Plotinos svingar sina tankar stort här och jag kortar citatet rejält. Armstrong finner stycket om de levande varelserna och de påhängda elementen Eld och Jord som en udda och inkonsekvent uppräkning men väljer att bevara ordalydelsen. Men det är helt klart för den som följer astrologin som Sideriska presenterat den. Sant är att turordningen är lite märklig eftersom elementen borde föregå människor och andra varelser...

Här syns t.o.m. hinduismens doktrin om att vissa element bekämpar varandra och andra kombinationer gynnar varandra. Typiskt nog sidoställer han Eld och Jord, där Elden är själens noblaste "stoff" men där Jord är "material" och inte alls tillhör själen (Världssjälen eller de enskilda mänskliga mikrosjälarna). Detta är då element som "komma samman och förgöra...varandra", exakt som bloggen resonerat i alla år. Det tog inte faktiskt inte lång stund efter att ha upptäckt den hinduiska astrologitraditionen att se hur nära den och Plotinos form av platonism stod varandra. Det är något av en "himmelsk synkronisering" att båda ämnena landade samtidigt. Bloggandet sedan 2009 har till viss del bara handlat om att "nöta ihop" världarna till en helhetsförståelse...

Jag ska snart översätta ett lite längre stycke från detta traktat eftersom jag vid första läsningen av den här översättningen genast upptäckte Plotinos beskrivning av den indiska karma-läran - även om han inte introducerar den vid det namnet. I hans text beskriver han istället "gärningar" och deras bakgrund och konsekvenser. I engelska översättningen "works" vilket är exakt vad "karma" betyder: gärningar eller handlingar.

Kändiseliten bekräftar sig själv - massan upplever att de varit med om något

 

Det är inte utan att man stannar upp lite inför den här rubriken om bolagsprodukten Coldplay som vid millennieskiftet utsågs av den krisande musikindustrin till nästa superidol att kränga i stor skala till den ansiktslösa massan som alltid följer en ledare eftersom det är så en flock fungerar. (Andra liknande produkter designade för masskonsumtion är Adele - inte för att fansen förstår vad de är med om.)

Att från Göteborgsscenen introducerad ett kortsnack med Elton John i Stockholm är ett blilligt knep att få publiken tro de är med om ett "ögonblick". I själva verket är detta bara professionell och kalkylerat - närmast ett billigt sätt att låta artisteliten dunka varandra i ryggen och bygga sitt eget imperium på massornas axlar. Detta är den döende och utgående civilisationen som förevigats på Expressens foto.

Intressant nog visar sig spontankänslan stämma när man lägger GOLDplays huvudman sida vid sida med Elton John, båda har exakt samma rationella Luftelement som drar nytta av den huvudlösa och lättmanipulerade massa som enbart styrs av den irrationella själens flyktiga stämningslägen, Krabbans tecken (feldöpt Kräftan i ett avlägset Sverige som aldrig haft någon vidare kontakt med kontinentens filosofier och metafysik). 

Det är kort och gott den gamla vanliga "dissociationen" mellan det tänkande och planerande Luft-elementet och "leva för dagen"-Vattnet. Dessa representerar respektive grekernas rationella och irrationella själssegment. Det intressanta här är att flocken i måntecknet Krabban rörs av de vindar (Luft) som styr dem och detta utan att de förstår vad som pågår. (De "känner" istället.) De lever i djupa omedvetna Vatten och upplever sinnesrörelse men varken förmår eller är intresserade av i vilket planlagt system de står där på en stor arena och tjoar. 

(Man kan argumentera att Vatten och Eld är en betydligt mer insiktsfull kombination eftersom båda är emotionella men ENTYDIGA. Elden är astrologins ledande element och Vatten reagerar direkt på dess närvaro, spontant och utan tvetydigheter - därav Eld/Vattens framgång som t.ex. agitator.)

Chris Martin, huvudfigur i GOLDplay - spelet om att ro åt sig mest av konsumenternas surt förvärvade lön:

Elton John, f.d. knarkare, mångårig ateist och homosexuell kristendomshatare - men en storsäljare! Och vad bryr sig massorna om den högre världen och dess strukturer så länge något sätter deras känsloliv i rörelse? Alla är inte födda att söka kunskap och förståelse i varje liv...

Chris Martins födelsetid 5:52 har en sämsta C-rankning hos Astrotheme.fr men inga skäl uppges och tidpunkten är så exakt att man blir fundersam. När en exakt tid visar sig motsvara minuten för en soluppgång kan man vara rätt säker på att uppgiftslämnare inget vet utan har valt soluppgången. 

Här händer inget i öster eller i zenit och horoskopet stämmer bra med gruppens ointressanta "se, vi kan spela alla sorts musik". Mars kommer tids nog att stiga i öster och i Stenbocken är detta en kapabel men generisk hantverkare, ingen sann kreatör. 

Skillnaden ligger i att hantverkaren alltid blickar mot redan existerande "Former" i den osynliga världen och i princip bara kopierar. Genuin kreativitet levererar nya ting som aldrig hörts eller setts förut (eller åtminstone upplevs så).

Martins Mars betraktas som stark i öster och i starkaste världsliga läge är också Saturnus sjunkande i väster. Men här är Krabbans Vatten en svag bas och det påverkar också Mars i öster som har just Saturnus som sitt fundament. Det passar perfekt att Jord och Vatten ger gyttja eller en materialistisk produkt man tycker sig ha hört och sett förr. Saturnus i Krabban har dock sin fördel om det bara är emotioner (Vatten) som ska sättas i samklang med den materiella produkten (musiken).

Nu är Martin en musikalisk typ av traditionalistiskt snitt. Också Venus i Vatten-Fiskarna med dess fundament Jupiter i venusianska Oxen går inte att motsäga. Denna "ömsesidiga reception" mellan de båda naturliga välgörarna bidrar till ett tonsinne som talar för lycka och framgång.

Skulle 5:52 vara en korrekt födelsetid knyter "receptionen" dessutom ihop det 3e huset för "sång och dans" (en variant av 3e husets kommunikation) med det 5e huset för nöje och kreativitet. Vatten och Jord visar att det är nöje och allsång för den enkla delen av mänskligheten, de jordnära, men GOLDplays pseudo-spirituella budskap som DN:s recension skriver om..

https://www.dn.se/kultur/coldplay-ar-for-euforiska-for-sitt-eget-basta/

... är en direkt följd av Luft och Vatten som har distinkt skilda agendor. Martin är en Sol-Vattenbäraren (Luft) som tänker i termer av förmedlingsbara koncept (Merkurius i Luft). Denna "intellektuella" överhetsposition rider på massornas hunger efter sinneskittling och Saturnus i Krabban visar hur massorna får förenklad och anpassad känsloföda. Stiliserad och "uttänkt" popmusik. Det går att tänka sig andra kombinationer av de fyra elementen som sprudlar mer levande och spontant.

Lustigt nog är också Elton John född under nästan exakt samma omen om en rationaliserande intellekt som skapar stiliserad sinnesrörelse (hans tidiga album var inget annat än britters halvfåniga kopior av "amerikanskt sentiment" - textskrivaren Bernie Taupin och Elton kopierade helt enkelt amerikanska (kanadensiska) The Band och körde en folkrockig stil några år. Sen blev det lite proggrock ("Madman"-skivan) och Elton framstod under sina mest kreativa år också som en som "spelade lite av varje och ville visa sig kompetent över många genrer". 

Både Vattumannen och Krabban har, på skilda nivåer, både "bredden" som talar för dem, medan Saturnus är en snål och begränsande planet som i folkmassans Krabba bara ger en "stiliserad" upplevelse, dvs. en hård kommersialiserad och uttänkt produkt.

Neil Young, också ett sällsynt fenomen under bra många år, blandar också Luft och Vatten (vilket märks i hans tidigare år som knarkare, svamlandet och lite otydliga  men i huvudsak konservativa världsbild). Men i valet mellan en av Elton Johns "americana"-album och ett liknande av Neil Young faller valet på Young, varje gång. (Lustig nog var både The Band och Young kanadensare  som flyttade till USA och fantiserade sig in i "det amerikanska".)

Också Young har formalisten Saturnus i Krabban - en trend för verkligt framgångsrika musiker? Men han saknar helt "Överplaneraren" Vattenbäraren och uppvisar istället en "ömsesidig reception" mellan Jord och Vatten, en distinkt substansberoende typ som hungrar MED sin publik istället för att påföra den ett manipulativt Luft-koncept.

Han var visserligen dominant Luft även han, men inte av Vattumannens kontrollerande "färdigskrivna" typ utan av Vågen, den eviga harmonisökaren ("I've been a miner for at heart of gold..."). Neil Young har hela 5 av de klassiska 7 planeterna i Passionens kvalitet som enligt hinduernas uttrycker det typiska mänskliga - vinglandet mellan Ljuset och Mörkret och så långt från den kalkylerande Överheten man kan komma.

Med krigiska Mars i Krabban intill stela Saturnus förstärks motsatsen till kyligt kalkylerad framgång, och inte minst att Mars också attackerar hans Sol. Han fick tidigt diabetes av sitt osunda leverne och födde senare en förståndshandikappad son). 

Allt detta inom ramen "den Passionerade kvaliteten" ger artisten en mänsklighet som scen-clownen Elton John och pseudo-spirituella Martin inte har. För bolagsdirektörer är naturligtvis John och Martin perfekta och flumputten Young nästan en mardröm (både skivbolagen Warner och Geffen stämde på sin tid artisten för att levererar kort om avtalen).

PS. Allt tre artisterna har enskilt diskuterats i äldre blogginlägg, det här var första gången deras gemensamma (men i ett fall avvikande) "stil-planet" Saturnus noterades.

Oväntad påhälsning från Syndätaren

 

För att döda tid fick nyligen tv:n stå på lite extra och det blev B-actionfilm. Tysk-amerikansk lågbudget där CIA-hjälten spelades av Aaron Eckhart som gjorde Two-Face i den andra och tredje av filmerna med Christian Bale som Batman. 

Ungdomsfilm, javisst, men bloggaren har Månen i Tvillingarna stigande i öster och har inga problem med att vandra sin livslinje och återknyta till andra åldrar och deras nöjen!

Filmen var så pass trivial att jag snart insåg att jag sett den för bara några år sedan men helt glömt den. Minnet triggades först med första scenen med en aktris som spelade den alienerade dottern till CIA-agenten, nitton-tjugo vid inspelningen men med så obestämbara drag att hon kunde ha spelat mycket yngre roller. Kraftfull blick i vissa scener men en ganska dyster roll med kvinnans sedvanliga roll att bli bortrövad och renderad hjälplös. Bortsett från rollen tyckte jag mig uppfatta en märklig blandning av ungdom och "gammal själ".

Dagen därpå återvända filmen i minnet och det visade sig snart varför. Att följa upp karriären för Liana Liberato (efternamnet vittnar om italienskt påbrå) öppnade upp nya insikter även om bloggarens kanske mest kufiska "upplevelse" av tidigare liv, hans "femton minuter i rampljuset" som makthavare. Skitliven dominerar men ibland väljer själen gräddfilen!

Liberato startade lovande som barnskådespelare vid 9 men karriären tycks ha planat ut och att vid 27-28 bara göra en liten roll i ännu en bloddrypande Scream-film (den sjätte i ordningen, 2023), tyder på en karriär som kommit av sig trots löftesrika omdömen tio år tillbaka. IMDB har mycket lite att säga och hon har inte producerat några uttalanden som kommit på pränt. Tittar man igenom de filmer hon gjort är det påfallande många för regissörer som debuterar - som att hon står kvar och stampar på ruta 1. Indie eller lågbudget.

Men så ser jag vad som kan ha sinkat hennes karriär, att vid tolv få huvudrollen i en "söndagsskolefilm" om ett fattig irisk nybyggartrakt i USA på 1800-talet, till vilken en syndätare kommer. Den bespottade religiösa funktionären "syndätare" har förekommit tidigare på bloggen, t.o.m. fått en egen tagg. Ett inlägg från 2016 är nämnvärt.

Där relaterades hur bloggaren som 19-åring stod och valde mellan science-fictionböcker och fastnade för en titel som tydligt byggde en fantasi om en syndätare som vandrade mellan världarna och skrumpnade ihop allt värre. Han tog på sig allt orätt som skedde. En klar imitation av Jesus som tog på sig världens synder - den första syndätaren. Till sist var hans litterära fantasy-version så förorenad att han var tvungen att färdas till en speciell planet där han i drömsömn föryngrades och återvann renheten att åter kunna utföra sitt uppdrag som universums "sophämtare". 

Vid 19 hade jag förstås ingen aning om den underliggande religiösa tematiken, men det var en av de sista science-fiction böcker som fick avsluta tonåren, innan intresset för en tid riktades mot UFO:s och strax mot metafysiska frågor. I backspegeln ser man hur den grunden lades till Sideriska med dess nu aningen spretiga inriktning. Att genom bildskärmen finna en ung skönhet som jag lätt förälskat mig vid i yngre år ha spelat en enda huvudroll i livet, och det som flickan i det iriska samhället som konfronterats med en syndätare, tillhör inte dussinsammanträffandena!

Särskilt inte som denna Liberato dessutom var närmast identiskt lik en kärlek som inte ville sig men som uppenbarligen var en av "de utvalda" en av de som möjligen var förutbestämda att återses i ett givet liv. Flera år senare efter ett velande "ihop eller inte", fick jag ett tydligt varsel under en personalmiddag och kände mig manad att lämna bordet för att gå ut på gatan i Stockholms myllrande innerstad - bara för att se kvinnan komma några meter längre bort. Det blev ett fantastiskt återseende där själarna gillande sonderade varandra under några minuters småprat. 

Apropå skådisens efternamn var nästan-relationen född i Libra, i soluppgången och flera planeter i tecknet. När Libra eller Vågen kommer i helt rena varianter blir män och kvinnor vackra och ofta dominerar "söthet" över den lite kalla men stilrena klassiska skönheten. Exakt som Liberato och hennes dubbelgångare.

Dessa händelsekluster, fast spridda över flera år, är en variant av vad C.G. Jung kallar en synkronicitet, ett meningsfullt sammanträffande. Liberatos karta måste granskas eftersom vi nu talar om forskning på den "psykiska nivån".

Apropå syndätarens tema visar sig strax Liana Liberato representera sjunde himmelen: Saturnus är hennes atma karaka eller vad hennes själ vill uppnå i detta liv. Och det passar utmärkt givet bristen på framgång och att hon varit så tystlåten att det knappt finns något skvaller på nätet. 

Saturnus är aktrisens AK hela dygnet med ett undantag, eftersom födelsetiden är okänd är en Måne i början av Tvillingarna irriterande. Dygnets början har en Måne i Oxen och under bara en timma, cirka 7:30-8:30 har Månen knipit rollen som AK men med ingressen i Tvillingarna återtar den retrograda Saturnus i 29:21:30 Vattenbäraren AK-rollen. 

Detta är en märklig placering eftersom AK ska föreställa det själen VILL i detta liv men Saturnus hemma i sitt eget andliga hemmaläge har ingenstans att gå: den är redan "förverkligad". En så remarkabel AK påminner om vad jag läste en filmrecensent säga: kvinnan har en sällsynt kombination av intensitet i blicken vilket kombinerar väl med utstrålning av sårbarhet.

Sårbarheten är "sötheten" och ansiktet är så typiskt "kattversionen" av Lejonets tecken man kan hitta. Det triangluära ansiktet, den lilla munnen och djupt och intensivt iakttagande blick. Sideriska innehåller under den sparsamt använda taggen "skönhet" förmodligen fler inlägg om den här typen än någon annan. 

Först vid 27 har barnansiktet
bytts ut, en antydan att
Månen är merkurisk-ungdomlig

Är man anhängare av tanken att astrologin på ett mystiskt sätt kan brygga den psykiska verkligheten och den materiella är detta naturligt. Bloggaren har Lejonets Sol placerad i Venus hemmatecken Vågen och Venus i Lejonet, en "ömsesidig projektion" som är svag för konst, musik och det sköna i allmänhet. 

Dessa kvinnor blir utmärkta jungianska anima-gestalter, projektioner på människor i omvärlden av innehåll från den egna feminina delen av psyket. Den sideriska zodiaken introducerades t.ex. av en anima-gestalt som utgick från bloggarens västerländska Mån-Kräfta men förklarade att det egentligen var Mån-Tvillingarna, vilket stämde så väl.

Varför just denna aktris drabbade bloggaren så starkt har ytterligare en förklaring. Hon har norra månnoden (Rahu) som hinduerna räknar som en aktiv planet fast den bara är en matematisk punkt (där månen i stigande bana korsar solbanan). I 6e graden av Vågen förstärker den "demoniskt" Venus i Lejonet som står nära länkad med Solen i majestätiskt härskarläge. Och vem drabbas totalt av denna andliga krafthärd om inte någon med egen aktivitet i Vågens 6e grad, som t.ex. bloggarens egen Sol. 

För den som inte enbart lever för brödfödan och på det materiella planet illustrerar dessa astrologiska kopplingar möten "i himmelen" eller andeväsens dolda sammanhang. Själarna behöver inte ens mötas i jordelivet, de kan hjälpa varandra på andra sätt, vilket jag strax kommer till. 

Bloggaren har haft en enda "UFO-dröm" där han återvände till kroppen vid uppvaknandet och hade naturligtvis besökt Venus - inte den materiella planeten utan det fördolda livet bortom den synliga himlakroppen. De två venusianer som lotsade bloggarens ande tillbaka till kroppen visade sig båda i fantasikroppar som hade det här "söta" elementet. Kanske en dröm skapad av influenser från popkultur men i en tid när han ännu inte hade någon vägledning från den sideriska zodiakens "ömsesidiga reception" mellan Sol och Venus som gör drömmen mer begriplig.

När jag sedan hittar en film som aviserades 2016 men som aldrig blev av, en slags kopia på GHOST och där hon skulle göra kvinnan som förlorat sin älskade, då är kopplingen till fåordiga och restriktiva Saturnus/Liemannen nästan fånig. Kvinnan var redan helt fångad i filmbranschen i roller som involverade "andevärlden" eller "andra sidan" (hennes senare deltagande i Scream-serien kan med lite god vilja också sorteras till filmer som hjälper unga materialister att möta den naturliga fruktan för döden).

Saturnus i sitt rätta element och opponerad av Solen i sitt enda härskartecken är åter ett exemplar av den "kosmologiska axeln" (Solen/Skaparen omgiven av rymdens utsträckning eller det kosmiska intellekt fylld av andeväsen och intelligenser genom vilka Gud i centrum vinner kunskap om sig själv). Kvinnan pryder sin plats på Sideriska, vars centrala ämne just kan sammanfattas med dessa två komplementära principer.

*****

Aktrisens impulsen från den tidlösa andevärlden på bloggaren ledde till upptäckten av hennes filmfiasko "Den siste syndätaren" (bara 2 veckor på amerikanska biografer och spelade inte in produktionskostnaden), och genom lite strösurfande dök plötsligt en ny pusselbit upp till bloggarens förmodade tidigare liv som religiös hertig i en av södra Tysklands små stater. 

Albrecht IV trodde jag var ett avklarat kapitel efter två längre inlägg för ett par år sedan, men sökordet på Wikipedia visar att den forskaravhandling om arkitektur i Albrechts jag hittat på nätet många år efter "upplevelsen" grovt missuppfattat hertigens sista arrangemang. 

Forskaren uppfattade som adelns "självförhärligande" något jag intuitivt korrigerade i min återgivning till att han helt enkelt begärt att hans lik skulle imitera den förste syndätaren Jesus funktion, genom att låta begravningsgästerna förtära ett stycke av hans kropp. Jag skärmdumpade några rader eftersom motivet slog an ett inre ackord:

Klicka för läsbar storlek

Men det är mycket oklart om han beordrade en kaka föreställande sin egen kropp som gästerna förväntades ta en tugga av! Han var kanske inte fullt så excentrisk som vissa beteenden tytt på (höll sig överdådigt med privat orkester - den tidens stereoanläggning i hemmet, den förste att låta lejon ströva fritt på sina ägor och på ett sätt skaparen av västerlandet avskyvärda bruk att ha djur på zoo som underhållning).

Följande om "syndätare" från Wikipedia (som citerar en källa) till och med nämner Bayern där syndätarritualen var i bruk:

In Upper Bavaria sin-eating still survives: a corpse cake is placed on the breast of the dead and then eaten by the nearest relative, while in the Balkan peninsula a small bread image of the deceased is made and eaten by the survivors of the family.

Bloggarens tidigare intuition att Albrecht lät sin avbild (och inte bara ett bakverk vilket som helst) ätas av högdjuren som närvarade vid begravningen, kan faktiskt vara korrekt om man ser till rapporten om varianten på Balkan!

Liana Liberato med några droppar italienskt blod i sig, i sin blotta biroll i en actionrulle ledde fram till ökad klarhet och växande säkerhet att Albrecht IV faktiskt är ett djupt begravt tidigare liv-minne. Likväl är många ställningstaganden eller åsikter på bloggen misstänkt "föråldrade" och ha tysken med i mixen. (Ego-illusiionen är nödvändig för de många, att hantera en "legion" eller ett myller av själsliga komponenter kan knäcka ett svagt ego som psykiatrin kan berätta mer om, utan att erkänna att sidopersonligheter kan hämta från tidigare liv och ibland förvånansvärt mycket.)

Tidigare liv har autonomi i förhållande till den "containersjäl" som nu fokuserar ett nytt liv, men förmodligen måste mänskligheten mogna till en ny syn på vad Tid är innan det går att begripa dessa ting. Tidsherren är Saturnus som från jordbornas synpunkt är Döden (via Jord-tecknet Stenbocken), men Liberatos "självförverkligade" Saturnus i 7e himmelen är en tautologi - hon ÄR sjunde himmelen inkarnerad. 

Att hon har själens Sol i härskarläge i Lejonet förefaller motsäga detta men det finns inte motsägelser bortom skuggriket på Jorden. Att hon representeras av den kosmiska axelns bägge poler antyder att hon kanske inte gör så mycket väsen av sig på nätet till följd av en högt utvecklad andlighet. 

Lejon brukar kunna vara rejält "rojalistiska" och reserverade i maneren och Saturnus i Vattenbäraren spär ytterligare på den här distanseringen till det lilla livet. En intressant detalj i den händelse hon delar Mån-Tvillingarna med bloggaren är att deras psykiska eller sinnelagsascendenter också placerar den ytliga Jupiter-framgången i 6e olycks- eller fiendehuset. Detta är en position som överhuvudtaget inte fungerar som fursteslickare, vilket behövs i Hollywood!

Bayraren Albrecht (av släkten Wittelsbach) var förstås katolskt kristen - som tron kallades efter kättaren Martin Luthers avfall i nästa århundrade. Luther prästvigdes 1507 och Albrecht dog året därpå så det är inte troligt att "reformationen" eller ens Luthers tidiga tänkande gjorde intryck på Albrecht som tvärtom intresserade sig för renässansen i Italien och gjorde en egen hemsnickrad tysk variant på den (konst, lejon i trädgården). Hans intresse var hur att manövrera avkomman till maktposition det Heliga Tysk-Romerska riket.

Liberato ges sin första huvudroll vid tolv i ett historiedrama med ett alltigenom religiöst tema. Är detta hennes italienska påbrå som förklarar den rolltilldelningen? (Hon har också tjeckiskt påbrå enligt IMDB.com som på amerikanskt vis står mycket närmare rasbiologin än Sverige som tvärtom söker förminska individen till bra statstillhörighet här och nu.) 

På nätet inga närmare fakta om hennes bakgrund. Att tystnadens och dröjsamhetens Saturnus är atma karaka stämmer också väl med att hennes filmkarriär verkar utvecklas oändligt långsamt. Scream (i sjätte iterationen) är knappast a-laget bland varumärken, men jag ser att Courteney "Vänner" Cox framhärdar i rollen som en enerverande reportern Gale. 

Helt utanför är således inte Liberato, men jag kan inte föreställa mig att någon med Saturnus som AK egentligen brinner för kändisskap via skådespeleri. Hon verkar vara en sådan själ som "bara är här, av egen fri vilja. Sådana själar är sällsynta och man kan undra vad om något hon till sist blir känd för/som...

*****

I denna utvidgade variant av Jungs synkronicitet således följande aktörer:

Albrecht IV av Bayern, som helt klart var djupt förtrogen med syndätaren och ritualen. Hans Månascendent i sena Fiskarna förstärks av Rahu och givet tecknets välkända djurkärlek stärks placeringen av hans "exotiska djurpark". Månascendenten har ett intressant fundament i Jupiter oskiljbar från Mars i 6-7 Vågen, området som är minsta gemensamma nämnare med bloggaren (har diskuterats mer detaljerat tidigare). Obs. För enklare jämförelse används inte Månen i öster utan den naturliga zodiaken med Väduren i hus 1 och Lejonet som "själen/Gud" i hus 5:

 

Den tyske hertigen har två möjliga atma karakas. Att Månen står i just 28 är rätt osannolikt pga. dess snabba rörelse men den förblir i slutet av Fiskarna under flera timmar. Venus i 28e Stenbocken har en helt del som talar för sig, med tanke på hans intresse för makt och arkitektur. 

Dessutom visar denna Venus på en Eld-placerad Saturnus i Lejonet, så att det finns en del aggression eller äregirighet i kartan. Han föreföll ha varit ärelysten i unga år, och petade bort sin äldre bror (de delade tronen till en början).  Bloggarens AK har beskrivits förr, Merkurius i Vågen vilar också på Lejonkungen som bas (Venus som fundament, som noterat). Själen vill lära sig i detta liv, Merkurius har med kunskapstillägnelse att göra.

Liana Liberatos himmel till sist, återigen som naturlig zodiak, så hennes inverkan på bloggaren (och hans alter ego Albrecht) kan inspekteras sida vid sida på den himmelska / supralunära nivån. (Även Jord och Vatten finns som intellektuella former enligt filosofen Plotinus, så kartor utan känt klockslag är egentligen bara en inspektion av Platons "former" eller på sätt och vis "supralunära".)

Solen och Venus konjunkt med kungliga stjärnan Regulus (se det vuxna ansiktet)

Aktrisens Rahu i Vågens 6e grad kan ses som ett förstoringsglas som heter duga när det är Venus som är fundament och Venus alltid fungerar som en förbindlig faktor och här bryggar till Solen, själens eller den djupa identitetens symbol. Det är som synes helt uppenbart att hon hade funktionen av att leda den här bloggaren ut på en rundtur som ledde till Albrechts tro på syndätarfunktionen.

Givet en Måne i Luft kommer aktrisens supralunära sida att domineras starkt och Lufttecknen drar stor nytta av LIVET självt, här symboliserat av Eld-elementet (och Lejonet). I den naturliga zodiaken blir kopplingen mellan Skorpion-härskaren Mars i Jungfruns tecken mer av de sjaskiga roller hon tagit. 

Jag har inga avsikter att någonsin se Scream 6 men är övertygad om att hon gör ännu ett av dessa kvinnliga dödsoffer som i bästa fall får några repliker (eller skrik) innan de lyfts ut ur handlingen...

Men med Saturnus som AK kommer hon att ta god tid på sig att inse att skådespeleriet inte var hennes grej i livet, utan bara hennes första kärlek som barn framför tv:n.