Eftersom bloggaren var med runt punkvågen i 70-talets slut, hamnade några skivor av det slaget i skivhyllan. Inte särskilt många eftersom jag i tonåren tyckte punkten var korkad och reggae-musiken med lika enfaldig social kritik i texterna åtminstone kompenserades av en mer intressant rytmik (för dem som lyssnade väl nog att höra att allt inte "lät likadant" och att "groovet" i vilket fall var en av musikgenrens poänger - den var (rejält) utvecklad ur amerikansk 1950-tals rhythm & blues) och hade därmed rötter i dansen som rekreation från slaveriet under den vita mannen - inte mental konstmusik att behaga oförstående kritiker i väst.
Men brittiska gruppen XTC, ofta etiketterad "punk" trots att det knappt ens gällde de första åren, landade i skivsamlingen. Gruppnamnet alluderade inte till drogen extasy, frontfiguren Andy Partridge var hårdnackad motståndare till droger. Ett spontanköp av andra albumet gav ingen mersmak förrän jag många år senare hörde mer och samlade ihop alla deras skivor (begagnade) utom de tre första.
Den engelska gruppen var vänsterpolitisk och naturligtvis uttalat ateistisk på samma banala sätt som darwinisten Richard Dawkins. Det är något speciellt med britter som uppfattar sig som särskilt smarta ljushuvuden - de visar sig i själva verket vara fackidioter och måhända duktiga på sin sak men är puckon i övrigt, vilket hörs i en intervju med XTC:s ledare och låtskrivare.
Han är inte 18 här utan 26, möjligen en ålder då arrogansen är som tydligast och mest avslöjande. (Hinduisk astrologi menar att den självhävdande Mars når sin topp vid 28 och därefter mojnar personligheten). I XTC:s fall skapar de en sista och stökigt bullrig skiva med "The Big Express" 1984, när Partridge är 30. Då har redan en och annan mer pastoral och naturnära ballad (vackra sånger!) tittat förbi i bandets produktion. Och mer av den mjukare stilen skulle det bli efter att Partridge fått ett mentalt sammanbrott (vissa straffar Gud ganska omgående för deras högmod). Gruppen reducerades till honom själv och ytterligare en medlem. XTC var nu en ren studioprodukt.
Partridge och andra figurerade i ett inlägg redan tidigt på bloggen vilket jag glömt när jag nyss hittade sajt Partridge driver, synbarligen lätt besatt av sin egen gamla grupp. Han skrapar världen ren på allt som sagts och givits ut om bandet som var känt som Englands mest cerebrala (man knappast mest intelligenta) grupp. Den här anala och rätt självcentrerade verksamheten hos en åldrande rockmusiker kommer att få sin förklaring i kartan härnedan.
I följande citat hörs hur en i egna ögon upplyst ateist i själva verket har en löjeväckande simpel syn på religionen och statskyrkan - och det är lite synd eftersom horoskopet gör skäl för beteckningen "cerebral" och hans dystopiska texter om den korkade mänskligheten, USA och dess kärnvapenfixeringen är högaktuell i dagens Sverige. Här har all sans gått förlorat och viljan att tillhöra det amerikanska kärnvapenlägret diskvalificerar svenskarna som värda att leva vidare i nästa värld (i mina ögon).
Från just albumet "Big Express" finns den aningen Sting & The Police-influerade "This World (is) Over" i lätt tuffande reggaetakt. Texten liknar de mer dystopiska inläggen om mänsklighetens snara slut på Sideriska siktet. Beror likheten på att både bloggaren och Andy Partridge är födda i Vågen och att vågskålarna (om de inte har manipulerats) kan detektera när Obalansen blivit kritisk?
Men först låtskrivarens dåliga sida (apropå en låttext, min snabböversättning):
Q: Sedan när vet du att Edens lustgård och Helvetet är här, på Jorden?
Andy Partridge: Jag tror idén sakta sprider sig över planeten, att religion är ett mänskligt påfund. Alla religioner har uppfunnits av människan. Sanningen är att det inte sitter någon shakespearesk skådis med ett stort skägg på ett litet moln, som säger, ”Skynda! Dö fort så att du kan återse dina förfäder!” Vilken horribel tanke! Jag vill inte se mina gamla farbröder! Det skrämmer mig.
En massa människor inser inte att livet är underbart till dess att det är på väg att förlora det. När de blir gamla börjar de tänka, ”Bäst att jag håller mig väl med Gud, bara för att visa att jag inte glömt honom, att jag tänker gå tillbaka till kyrkan.” Äldre människor, nära döden, går tillbaka till kyrkan och tänker, ”Ledsen Gud, att jag försummade dig alla dessa år, men du förstår, jag kommer snart till dig, så om du kunde ordna en plats åt mig…” Absurda föreställning!
Att leva är att öppna sitt sinne och släppa in så mycket du kan av livet. Eftersom det är allt vi har. Det finns inget annat, ingen ”skymningszon”, inga andra dimensioner fyllda av spöken. Det finns inga UFOs, inga gudar, ingen gigantisk sköldpadda som bär världen på sin rygg. Bara det finns som vi har, och som är underbart, så varför skulle vi söka något annat?
“XTC - Noblesse Oblige”, Les Inrockuptibles, 1989
http://chalkhills.org/articles/lesInrocks.html#li89a
Men låten "This World Over" ser inte den framtid för världen Sideriska föreställt sig, XTC-sångaren har inget hopp om att mänskligheten kommer att fixa sig själv via DNA-manipulation (vars möjligheter inte Partridge kunnat veta om på sin tid, och han slår mig inte som typen som är speciellt road av science fiction som ofta ser morgondagen redan idag). Han tror heller inte på rymdbröder/UFO:n och att sådana kommer att bistå resten av mänskligheten bygga en ny värld efter Naturens stora Klimatkatastrof (eller USA/Israels Harmageddon, vilket som kommer först).
Han är bara överfylld av sin egen oförsonliga ateism (tyvärr vanligt med en lågt utvecklad sorts vänstermänniska, begripligt eftersom Kyrkan så ofta tagit Kapitalets sida i Väst och själv är en stor kapitalförvaltare). Andy Partridges pessimism tas till en oförlöst konsekvens: mänskligheten - anförd av USA - förintar civilisationen och låttexten antyder ett London i ruiner och frågan från den generationens barn: "Varför?"
Och nu till horoskopet som faktiskt bekräftar inte bara en viss likhet till bloggarens karta men också varför brittens ljusa huvud inte förmådde öppna sig tillräckligt - som intervjun visar hånar han droger som ett sätt att snabba på artens evolution på individnivå. När XTC "på skoj" skapar fejkgruppen Dukes of Stratosphear (rädsla för rymden är understått även om jag misstänker att Partridge som landkrabba bara tittade upp och tänkte "himlasfären" snarare än insiktsfullt inse att han var livrätt för universums hemligheter).
Konceptbandet levererade perfekta imitationer av 1960-talets psykedeliska rock, och det var just bara skickliga musiker som imiterar. Från omslaget till låtuppbyggnaden är det bara estetik och yta, något som en mindre utvecklad variant av Vågens tecken är känd för, kanske en sådan typ som denna:
 |
| Merkurius i Vatten lider dissociation från sitt 9e religions- och filosofihus i Luft |
Jag väljer här en solascendent eftersom den placerar planeterna på ett sätt som tycks stämma väl med hans anti-mystika läggning. Detta är en Våg där Luft-elementet inte representerar något intresse för det metafysiska utan enbart den sociala dimensionen (och inte ens det eftersom han utvecklade scenskräck, vilket var ett skäl till att XTC blev två nissar som snickrade musik i studio).
Eftersom citatet av den yngre Partridge uppehåller sig vid hans arroganta hån mot "höge ting" i livet kan man börja med 9e huset för metafysik, religion och naturligtvis "långväga resor" (som UFO-besök, även om de troligen är resenärer genom dimensioner än intelligenser som bemästrat konsten att flyga riktigt, riktigt fort i vårt universum).
Jupiter ser vid första påseende välplacerad ur här, detta är filosofins och metafysikens naturliga signifikator. Men det gäller inte Vågen i 1a huset, där Jupiter tvärtom förvandlas till en som bringar ont. Dessutom är Jupiter retrograd, vilket späder på dess negativitet för det här horoskopet. Det blir alltså tummen ned för allt högre vetande som 9e huset har.
Detta är som sagt, en karta vars Luft kanaliseras till jordisk atmosPHEAR och till och med begränsar sig till britternas välkända dyrkan av naturen (och särskilt då kultiverad eller ansad natur). Missa inte att intellektet/Merkurius och dess disponent Mars bildar en ömsesidig reception mellan Vatten och Jord, vilket är den perfekta indikatorn för en trädgårdsmästare eller naturvän! Ja till denna världen och dess lummiga natur och nej till den högre Himmelens luftblå möjligheter.
Faktum är att gamla recensioner jag snabbkollade på Partridges sajt berättar att de inte var speciellt publikfriande på scen- alla de andra helt tysta och ledaren själv ägnade ett minimum av tid att småtala med sin publik. Syns det i horoskopet?
Kanske, den smått bökiga kombinationen i samma sociala Vågen av Solen och dess ömsesidiga fiende Saturnus. Den förra sträcker sig utåt och söker kontakt, men den senare avgränsar sig och använder t.o.m. inom sin gräns få ord. Men det blir en skicklig designer av toner och kompositioner - Venus här i sitt härskarläge och nära knuten till organisatoriska Saturnus i ditt så kallade "upphöjda" läge.
Venus konstarter och hantverkaren Saturnus är naturligtvis planetära vänner och här är då det Partridge kan och kan bra: skriva låtar och engagerar sig på vänstervis i att diskret varna för mänsklighetens dumhet och beredskap att förstöra världen med kärnvapen. Om det kändes som en mossig och förlegad åsikt från Kalla kriget lyckades Sverige och Finland aktivera mänsklighetens ultimata dårskap med viljan att vara med USA (som har ungefär lika mycket kärnvapen som Ryssland men i övrigt lägger ner sjukliga mängder pengar på vapen - nationen har definitivt en skruv lös).
Eftersom Solen anses rätt svag i Vågen kan man misstänka att Saturnus "upphöjd" i tecknet är den starkare och även det förklenar Partridges förmåga att förstå metafysik - Saturnus och Jupiter är raka motsatser (dock inte planetära fiender, bara indifferenta till varandra). Partidges rysningar när han tänker på utsikten att möta sina förfäder i himmelen påminner om den iskyla "förfadersplaneten" Saturnus utöver på en redan ljussvag Sol. Förgrep sig någon äldre släkting sexuellt på Partridge som barn?
Sinnelaget slutligen, hamnar bra i 3e räknenisse och intellektshuset med den hypotetiska Vågascendenten. Detta är huset för sång och dans enligt hinduismen och jag har en ytterligt skicklig gitarristbekant med Vädursascendent som har sin ascendenthärskare Mars i Tvillingarna i 3e huset. Behöver knappast säga att handmotoriken där är glödande! Och det tycks vara eld-Mars i 3e som givit en avundsvärd förmåga att registrera fakta som en svamp.
Han visade en gång hur han bara behövde lyssna på en låt som just då spelade på radion och i första försöket ta ut ackordsföljden med en akustisk gitarr till hands - i princip memorera hela låtstrukturen. Där har hinduerna rätt, Merkurius och rörelse/rytmik och musik. I den grekiska myten var Hermes harpans ("stränginstrumentens") uppfinnare [jag tror det är tredje gången på ett par veckor den faktabiten dras, men detta var det först skrivna inlägget som dock lades åt sidan]. Hermes identifierades av romarna med Merkurius medan egyptierna såg sin Thoth, skrivkonstens gud som Merkurius, och därav 3e huset som kommunikation.
Andy Partridge behöver nästan ha en så viktig planet i 3e för den intrikata ("cerebrala") popmusik han skrev, och Månen passar utmärkt eftersom den har en kreativ bas i Jupiter-i-Luft. I fråga om sång och dans gör det ingenting att Jupiter presenterar skräp som metafysiker!
*****
Bilden ovan är från en intervju från senare år i Rolling Stone. Det är möjligt att horoskoptolkningen hade vunnit på läsning av den texten först, snarare än hitta den sist, i jakten på en passande bild av Hermes med sin strängade lyra. Ser att ingressen talar om att "något mörkare" döljer sig under musikerns briittiska excentricism. Månne är det artistens Merkurius i Skorpionens mörker?
Vad sägs om detta i skenet av Venus och Saturnus i konjunktion:
The Woman’s Encyclopedia of Myths and Secrets. ... possibly my favorite ever book. It...gathers together how women were written out of religions, plural, how women were written out of societies and control.
Han berättar i intervjun om sin mors svåra mentala problem när han var runt 12-13 och hur hemförhållandena gjorde honom Valium-beroende i unga år. Saturnus tenderar att grabba tag och inte släppa greppet - den kroniska planeten, vilket förstås också kan vara en tillgång som ger en ämnesfördjupning bortom den normala och ytligare människotypen.
Men det är troligen den tungrodda Saturnus i kombination med Venus (kvinnor i allmänhet - även modern - Månen är mer hennes biologiska funktion som barnaföderska). Samma position som ger musikerförmåga tecknar alltså en depressiv modersgestalt.
Här stämmer inte alls astrologins lösliga riktlinjer om att Saturnus "upphöjd i Vågen" ger en mer nåderik Saturnus och konjunktionen kan skönjas bakom i stort sett hela Partridges natur, bra som dåligt. Venus gäller generellt en ung människas mognad från 14, så dämpande Valium passar ungefär in på bilden av restriktiva Saturnus.
Eftersom även Staten "är" Saturnus stämmer det att modern spärrades in på mentalsjukhus ungefär när pojken sattes på Valium. Han hade en mer traumatisk barn- och ungdom än jag någonsin anat utifrån musiken som jag upplevt som "smart" men inte självbiografisk. Men det var den tydligen.
XTC utnyttjades som alla andra unga musiker fräckt av Richard Branson- numera stormrik rymdentreprenör som ofta figurerar på Ekonomisidorna (f.n. 2 inlägg, båda kritiska). Andy Partridge är ännu en av de utnyttjade människor han byggde sin förmögenhet på. Jag har tidigare skrivit om hur han sajnade reggaemusiker i klump och och sen sparkade dem tillbaka till Jamaicas getton när han inte hittade någon egen Bob Marley att tjäna grova pengar på.
Under Andy Partdriges vacklande karriär kan alltså svagt skönjas skivbolagsdiktatorn Branson och en svag Vågen-Sol med Solens fiende Saturnus och emotionella välbefinnandes Venus - alla inklämda i samma tecken. Även den klumpen har, som tidningen säger något mörkt över sig, trots att de står för en skicklig kompositör mot stor talang för Luftelementets finare stämningar.
