Musikergeniet som äts av maskar - i sitt sinne

Aftonbladets nyhet att Joni Mitchell lider av sällsynta "Morgellons sjukdom" som ger vanföreställningar är slående. Under flera år var hon bunden till hemmet och anfäktad av föreställningen att småkryp åt henne levande. (Jfr SvD som snyggat till nyheten, borgarna får nästan alltid fega versioner av nyheterna eftersom de inte får störas i deras lilla idyll-kokong. Skivbolagets varumärke Joni och möjligheten av lyxiga nyutgåvor kanske skulle skadas om nyheten hon blivit spritt språngande galen fick allmän spridning?)

Är "Morgellons" bara ett annat ord för inbillningssjuka? Hade hon tagit LSD och tittade på filmen Mumien där den onda översteprästen (som bedragit farao med hans hustru) begravs levande tillsammans med aggressiva små skalbaggar? 

Och vad om den klassiska tanken om småkrypen som Djävulens och Underjordens legioner, så att Mitchells nojor egentligen kan förklaras som en intensifierad dödsskräck, typiskt ett kreativt geni som på skivan Hejira (1976) ligger på gräset och i några förbipasserande jaktflyg i formation ser ett omen från den kinesiska orakeltexten I-Ching? Även Strindberg såg vid ett tillfälle ett omen ur I-Ching i knapparna på en staty - och hann hade som bekant en brinnande (ostyrig) fantasi!

I en äldre intervju från Rolling Stone är det inte insekterna som äter henne utan sjukdomen:

"Morgellons is constantly morphing," Mitchell said in the interview. "There are times when it's directly attacking the nervous system, as if you're being bitten by fleas and lice. It's all in the tissue and it's not a hallucination. It was eating me alive, sucking the juices out. I've been sick all my life."

Eftersom AB citerar ett annat uttalande av Joni tycks historien ändras lite då och då...

Joni Mitchells födelsetid är känd och det är fascinerande att den onda daimonen spelar en huvudroll genom sin placering på botten i den vertikala axel där botten visserligen är Hemmet men ur perspektiv av människans livscykel kanske kan liknas vid Underjordens mittpunkt, precis som tionde huset är den levande människans finaste stund, då hon når som högst i det yttre livet. Som kvinnoplanet förstår man hur illa hennes liv fungerat som moder med den bortadopterade dottern och de senare och misslyckade försöken till återförening.

Det mest kritiska (tror jag) är att den onda daimonen (spelad av Venus) i sig är fallen i Jungfrun och utövar en extremt negativitet. Denna Venus förmår inte enkelt identifiera sig med någon annan eller förlora sig i kärlek eftersom dess styrande principer är förtingligandets Jord-element. Mars och Venus i Jungfrun, är min erfarenhet, är i smyg kroppsfascister och accepterar bara människor som i deras ögon är "objektivt" snygga - först sen kopplar deras intellekt på kärlekshormonerna. Där Venus förbränns i sin fiende Solens tecken Lejonet så att Solen kan stråla mot den andre i accepterande kärlek, där står Venus och kritiserar den andres företräden i detalj innan den TÄNKER att den där matchar min självbild och ambitioner. 

Historien kring den fallna Venus, själen som tappade sina vingar i kraschlandningen i det materiella är så sorgligt att det är tur att syndafallet är en djup och nästan mytisk tilldragelse. Den fallna Venus "normaliseras" eller späds ut av en mängd andra budskap av mer sociala natur - nu när själen finner sig på en planet där den mänskliga nivån representerar träning i social kompetens. Via Luftelementet i synnerhet tränar människor på något som är en avbild av andesjälarnas perfektion i nästa värld. Venus valör utgår ur leken när en själ är komplett såsom Solen i härskarläge i Lejonet beskriver saken. (Samma här: jag har mött Lejon förvridna av ångest och med känslor av ofullkomlighet - återigen är det den totala horoskopbilden som förtar effekten av en enstaka princip. Den kraftigaste spänningen uppstår troligen när Solen i Lejonet inte spelar bol väl med den fallna Månen i Skorpionen. Eller rättare sagt, detta Lejonet kan bli utmärkt på att dramatisera ödslighet och det uteblivna gensvaret!)

Joni Mitchell har psyket topp topp i impressionabla Fiskarna. Vatten väntar på direktiv från Elden hennes föreställningsvärld är på topp! Jupiter i Lejonet och välsignad av kungamakaren Regulus i det tredje huset för intellektuell verksamhet är en remarkabel disponent som fyller sinnelagets Måne med visioner eller föreställningar. Eftersom tredje huset i indisk astrologi står för "sång och dans" (som en speciell form av kommunikation) ser man hur privilegierat detta intellekt är i dessa frågor och varför Joni blivit en legend för den utsökta musik hon gjort.

Men Psyket står alltid med det läskiga suget från den ultranegativa Venus som tycks vilja dra Vattnet ner mot den döda Jorden, ner mot Underjordens centrum. Är den lodräta axeln illustrationen till fantasierna om att underjordens kryp äter henne levande? 

Att den hellenistiska tanken om en ond daimon leder till intressekonflikt med den hinduiska astrologin noterade jag första gången i samband med just Tvillingascendenten för vilken Venus enligt indierna är såväl en essentiellt god planet och också "verksam" som välgörare. Både ond daimon och verksam välgörare? Jag försökte harmoniera de båda synsätten mot slutet av detta inlägg.

Hos Joni Mitchell lär kärleksaffärerna varit många och säkert ibland mycket flyktiga, de sattviska tecknen i horoskopets hörn skapar en lättfotad natur, de uppfattar snabbt, tillgodogör sig livets lektioner och drar vidare. Sattva gunas livsluft är kunskapen. (Omvänt kan de tamaiska tecknen i hörnen tålmodigt knoga på i sin position hela livet. Hos de rajasiska alternerar ambition och upptäckarlusta med tider då de bara trampar vatten.) Den fallna Venus hörs tydligt i en så sorglig sång som "Both Sides Now", Joni Mitchel har vridit och vänt på kärleken men får inte ihop det....

Tvillingascendentens "verksamma välgörare" Venus vederkvicker resenären, men i rollen som den onda daimonen söker Venus via Oxen i 12e att få Budbäraren att rota sig och identifiera sig med denna världen. Djävulen söker köpa eller binda kommunikatören. Det tycks som om Tvillingascendenten är skapt för "en flicka i varje hamn" men inte för permanenta förbindelser. (Det institutionaliserade äktenskapet kommer med nästa Lufttecken, Vågen.) 

I själva verket representerar Tvillingarna i öster en mer sann bild av andesjälen än Vågen i öster. Jesus: "I himmelen gifter man sig inte eftersom man där är en ängel/merkurisk valör." Man skulle faktiskt spekulativt kunna börja berättelsen hos Fadern, Saturnus, och Vattumannen där alla andeväsen äger samma "rum". Rumsdimensionen existerar inte i "himmelen" men det är svårt som människa att tänka bort den fria yta som avskiljer en levande varelse från en annan - i himmelen kan en bunt själar aggregera sig och "färdas tillsamman" - om de tycker det är roligt. 

På jorden kan inte detta illustreras i Jord eftersom varje kropp har en massa som ockuperar en volym rum, men har kanske en passabel sinnebild i formen av körsång eller kanske en tänkare med ett entourage av ja-sägare! Från Vattumannen, symbolen för All-Själen, där alla andar samexisterar, klövs själarna i två halvor enligt en legend Platon återberättade, och detta är då Tvillingarnas stadium, (sanskrit: Mithuna, (det älskande) Paret) där den manliga och den kvinnliga halvan möter varandra. En grundprincip nedlagd före tidens begynnelse. (HBT-förvirringen har ingen plats i denna myt eftersom homosexualitet är störning på lägre nivå, på psykets nivå. Skandhas säger buddhismen om de funktioner som karmiskt kommer samman och bildar levande varelser, men hävdar att fenomenvärldens rörelse är ett tomt spel, ett självhalande positiv. Buddhismen eller åtminstone sydbuddhismen förnekar ju att det är individuella själar som framkallar just den rätta uppsättningen skandas för den återfödelse de ger sig ut på...

Men, åter, Jonis Venus är förvisso en välgörare, men samtidigt en inre tendens till bofasthet (Oxen) hon skyggar som något förlustbringande och ett "nedköp" (Love 'em and leave 'em är Tvillingascendentens melodi till följd av detta märkligt dubbla förhållande till Venus, åtminstone i hennes mest materialistiska tillstånd i Jordelementet/Oxen). Venus är därtill "fallen" pga. en djupt sittande oförmåga att binda sig helt och hållet.

Joni Mitchell, så född hon än är i den artistiska Vågen och med Solen hemma i sitt "naturliga" femte hus för kreativitet, är alltså rejält bakbunden (i detta liv) genom att Venus drar ner både Solen och Månen till sina speciella problemställningar. Kan man säga hon gjort ett enormt offer av sin personliga lycka genom att låta den onda daimonen försätta henne i situationer som givit material för hennes konstnärliga sida att göra något av? 

Både tredje och femte huset har utmärkta konstnärsindikationer. Regulus-Jupiter för stort erkännade för "sång och dans" eller låttexter och Solen med Merkurius i Vågen ger en kreativitet och en lekfullhet med språket - dock baserad på den fallna Venus. Det finns en dysterhet eller molokenhet i så mycket av det hon skrivit, och det är axeln Fiskarna/Jungfrun som ger den här dämpade livskänslan.

Irma - astrosynk med Joni Mitchell?

Coola sångerskan Irma, som jag minns från någon skön låt om att "ha varit ute och sett världen men inte blivit klokare av det", har enligt Expressen gått och begrundat ett projekt om att göra Joni Mitchell-låtar. Sedan 1996! Nu kom så skivan.

Den här knasigt långa tillkomsttiden för en skiva covers fick mig att tänka på ett blogginlägg där jag påpekade att artister man brinner för matchar ofta ens eget horoskop som en potentiell äktenskapspartner. Så vad gäller för den svala Jungfrun Irma? Finns det mer än en "Joni Mitchell's Greatest Hits" hemma på skivhyllan? Vad säger horoskopjämförelsen? 

Jag menar, om det bara handlar om att göra en säker comeback-grej som garanterat kommer att sälja åtminstone några skivor, är väl Joni Mitchell ungefär väl det tryggaste man kan satsa på, alla kvinnliga singer-songwriters om inte moder så åtminstone kreddigaste namn att droppa?

Att musikkarriären gått i stå för Irma märks inte minst det kaos som möter på Allmusic.com - en platta med "vår" Irma ligger sammanblandad med två helt andra! Ser det så ut, har ett artistnamn nästan helt flutit ut i den kosmiska bakgrundsstrålningen...

Allmusic.com om artisten Irma - förvirring

[Tillägg. Jag hittar efter att inlägget publicerats en blogg som berättar att hon numera är skådespelare. Detta förklar varför den tidiga artistkarriären ligger och flyter som vrakspillror på AllMusic!]

*****

Själv var jag inte mogen att lyssna in mig på Mitchell förrän vid 40. Under hennes storhetstid var det först tuggummipop, sedan grabbig hårdrock och därefter reggae som gällde. Jag tror inte ens jag var medveten om Joni Mitchell på 70-talet... 

Men man mognar, och när det tog skruv så gjorde det. I rask följd letade jag rätt på härliga gamla vinyler i nyskick av hennes första åtta album, 1968-1976. Och jag lyssnade och lyssnade på kvinnliga iakttagelser och problemställningar, irriterade mig på hennes ytlighet samtidigt som jag förundrades över att hon samtidigt kunde ha så djupsinniga tankar!

Jag drog en godtycklig gräns vid åtta album eftersom artister sällan får bränsletanken fylld på nytt från högre ort. En del har sagt sitt redan med debutalbumet.

Det har ramlat in rätt många horoskop från mitten av 60-talet på bloggen, och de ser likadana ut allihop. Det verkar som om de som lyckats någotsånär alla har "det sociala utanförskapssyndromet" (Skorpionen/Vattumannen), vilket kanhända är vad som drev fram Irmas låt om Stureplan. 

Om någon enda återkommande läsare minns den knivskarpe britten Charles Carters definition från ett tidigt inlägg (och repriserat, om jag minns rätt), så hade kombinationen ett uttryck i att avsiktligen söka bryta av (Skorpionen) mot det jämntjocka kollektivet (Vattumannen), och kanhända är det här en generisk signatur för människor som söker uppmärksamhet genom att stajlade avvikelser.

Jag säger "stajlad" eftersom Vattumannen tänker efter före, tänker i koncept, och letar fungerande grepp - ungefär som när musikrecensenten Håkan Steen i ett tidigt exempel på syndromet säkert valde sina ord länge och väl för att så effektivt som möjligt kunna ta heder och ära av Thomas Ledin. Båda hade det sociala utstötningssyndromet som här visade sig på ett lägre manifestationsplan och ur båda hållen, som mobbaren och den mobbade!

Irmas "Kom hem igen" ("Tillbaks till mig"?) stämmer så fullständigt väl in på en födelse efter halvsju på morgonen då Månen hunnit in i utlandets tecken Skytten, men där Mars mittemot tyder på en något planlös och splittrad mentalitet och kanhända resor utan mening eller mål! Kan det vara därför just den låten grep mig så hårt när jag hörde den på radion ("varit ute och sett det jag ville se/fattar inte mer för det") - sångerskan sjöng det så genuint som om det var självupplevt! 

Dessutom snuddade bilden vid Lao Tzus gamla sanning om att hela världen finns i människans själ, varför det är ett tecken på gränslös okunnighet att ge sig ut på långväga resor. Irmas text beskrev så att säga dåren som kom hem igen utan att ha fattat var man ska börja med att leta.

Det är lustigt hur vissa idéer börjar upprepa sig så fort man blivit medveten om dem. Om syntpopens "fader" John Foxx (nytt fönster), samma Sol-Jungfru och (troligen) samma Mån-Jungfru sades det att det finns risk att de här två rörliga tecknen blir otydliga. Skytten sprider hela tiden ut sig, och Jungfrun söker hela tiden nagla fast och precisera allt på en mikronivå som ligger under många människors radar.

De blir helt enkelt för nebulösa och svävande eller för detaljfixerade för att fånga en stor publik - eller kanske båda sidorna samtidigt! (Se intressant, bekräftande läsarkommentar under Foxx inlägg.) Det ödet gäller i viss mån Foxx som inte alls hittade den jättepublik hans första kreation Ultravox fann efter att de förenklat sin musik och skaffat en ny sångare.

Livet måste vara på ett skämthumör som illustrerar denna utspridning genom att AllMusic rör ihop tre helt orelaterade skivor under rubriken Irma! Detta är ännu ett belägg för att svenskan föddes första sedan Månen hunnit ut ur Skorpionen och in i Skytten.

*****

Irma blev aldrig särskilt stor i Sverige om jag uppfattat rätt. Kanske var hon för cool och stockholmstrendig eller också var det ovannämnda problem med att hitta rätt fokus. För ett överdrivet arty stockholmscool noterar jag den i och för sig magnifika serien av Luftburna placeringar som börjar med Jupiter i Tvillingarna, välsignar den estetiska naturen, Venus i Vågen, och hittar en distinkt form i Saturnus i Vattumannen. Liknande trestegsraketer har vi sett - fast i Vatten - hos enormt framgångsrika sångare. På rak hand minns jag bara hovsångerskan Elisabeth Söderlund.

Egentligen är det inte musik som är styrkan i den här serien, utan konst i största allmänhet. Och finkultur har svenskarna aldrig brytt sig om. Numera hatar de t.o.m. konst. (Eller är det bara pöbeln som kan väsnas högre sedan s.k. interaktiva medier kom i ropet?)

I expansionsviljan Jupiters svala och formsäkra slutknorr (Saturnus) - efter att ha filtrerats genom Venus "finkultur" - ser jag logiken i att återvända till en publik med just Joni Mitchell-tolkningar. Och i övermåttet trög Rajas varför det tog så många år för att få till skivan.

Nå, har Sol-Jungfruns exakta och tydligt syftande hjärta talat här, eller är affären med Joni Mitchell planerad med ena eller både ögonen på Vattumannen - publiken? Låt oss se på ikonens horoskop som till skillnad från Irmas har födelsetid och därmed rollmask/ascendent:

Jodå. Bloggen bestämmer egenmäktigt att Irma har rätten att göra covers på legenden! Eftersom svenskan själv ligger med örat nära kulturrälsen och fångar upp allt i Luftelementet kan hon knappast missa den arty Mitchells genuina konstnärssjäl. Hennes opportunistiska Jupiter i Tvillingarna vet naturligtvis att Joni Mitchells svala Tvillingpersona är gångbar, men i steg två har Irma själv en genuin kontakt med den himmelska Venus i Vågen och läser totalt av amerikanskans soltecken. 

Varför det tog så förbaskat lång tid att komma till skott vet bara Irma. Men hennes slutknorr i Luft, Saturnus är något av det släpigaste som finns i astrologin. Saturnus är inte bara Kronos, tidens herre, utan även fördröjaren. Jag tror inte heller Irma var mogen för att ens ta i Mitchell förrän nu! Kombinerar man Saturnus med Tamas dominans får man samma tendens till harig dröjsamhet som båda de extremt tamasiska politikerna Reinfeldt och Sahlin.

Och som en tredje och sista beröringspunkt mellan horoskopen har de två kvinnorna ett "ömsesidigt utbyte" genom att Irmas Venus älskar Jonis kreativa uttryck via andesjälen/Solen medan Joni - kanske - skulle tycka detsamma om Irma, genom sin Venus i Jungfrun, Irmas soltecken!

*****

Några ord om Joni Mitchells himmel eftersom detta är ett ganska fantastiskt horoskop. Jag binder samman Oxen och Tvillingarna i ett stort sjok torr rationalism eftersom Saturnus och Mars bildar en konjunktion över teckengränsen. Jord och Luft är en neutral kombination men leder ofta till en rätt ytlig människa, Luften intellektualiserar men bara över givna Sakförhållanden. 

Ur det perspektivet är Joni Mitchells texter nästan övertydliga. Det är en kvinna som är ute och observerar (Luft) personer och platser och platser. Via den ömsesidiga receptionen mellan en förvisso fallen Venus och Merkurius, "bränd" invid en fallen Sol får hon mer bränsle att skriva om. 

Här kan jag bara notera att fjärde är modersrollens och hemmets hus, och femte huset är barnens hus. Ömsesidiga receptioner sägs stärka banden mellan tecknen/husen men här ser man direkt ett problem: barnet hon tvingades adoptera bort som ung och omogen mor och som blev till en sorglig låt på skivan Blue (om inte vid fler tillfällen).

Ja, BLUE berättar allt om Luftelementet som är det sanna humanistiska elementet [1]. Och sann humanitet leder genast till sorg över mänsklighetens fallna tillstånd. KUAN YIN som kineserna kallade sin sörjande gudinna. Venus i Vågen, Strindbergs Indras dotter. Säger någon att han/hon är humanist men saknar Luft, tala då inte mer om just det ämnet, för då handlar det om någon som bara memorerat replikerna men inte förverkligat människans platonska form invärtes.

Venus som binder via attraktion och Solen som en allmän signifikator för avkomma (fast mer så Jupiter i indisk tradition) lyckas inte avvärja det nederlag som två debila/fallna placeringar tillsammans tecknar, trots att de bildar ett ömsesidigt mottagande. Tilläggas kan ju att återföreningen Joni och barn fullständigt gick åt pipan när den väl blev av för några år sedan.

Jag har grubblat mycket över fallna planeter och intrycken varierar. Ibland märker man verkligen att Merkurius i Fiskarna både är i detriment och fallen samtidigt, i andra fall är den alltjämt en skicklig kommunikatör! Jonis fallna Venus har dykt upp i tillräcklig mycket förstklassiga konstnärshoroskop för att bevisa att den ensam alls inte är helt utslagen.

Här är den ömsesidiga receptionen mellan Venus och Merkurius klart att föredra framför den hemskt olyckliga himmelen då dragshow-artisten Divine föddes! Fundera gärna över varför. Ett indiskt tips: ascendenthärskaren i tolfte är som att säga att planeten hamnat i ett tolftehusläge räknat från sitt eget (tillfälliga) hus, dvs i en förlustposition. Och det är ju vad som rent bokstavligt hände Divines förstahushärskare. Dog av förstört hjärta vid 42, och Solen/Hjärtat stod inte bra i 12e huset.

*****

Det jag tyckt sämst om hos Joni Mitchell är den fega rationalismen som genomsyrar horoskopet i de här två stora brunblå blafforna. I en låt hånar hon i princip en väninna som är inne på horoskop för osjälvständighet och okritiskt tänkande. Inte många år senare tittar hon på himlen och ser rökformationer som leder hennes tankar till ett mönster i den kinesiska spåboken I Ching. Så nu är det minsann helt okej med "irrationella" metoder!

Det här slirigt kappvändande sinnelaget är nu inte rationalitet utan dess motsats. Går man till frågan om det psykiska hälsotillståndet i Vattenelementet så finns här faktiskt en underliggande men inte akut störning mellan Vatten och Luft. Det är inte värre än att hon har Solen som söker agera framåt utifrån den rationella Luftens logiska natur medan hennes sätt att reflektera över saker går via Månen i Fiskarna, Vatten.

Mina tankar går till den här lilla bildserien av sex kända Sol-Fiskar med Mån-Våg (omvända förhållandet alltså) där flera av dem är ökända för sin instabila mentalitet. Det finns alltså tecken på att livslinjen blir knöligare om Sol och Måne har problem med varandra.

*****

Några andra lösa intryck av Joni Mitchells himmel. Hon är alltså en kvinnornas ikon och paradigm. Det rimmar perfekt med denna Måne i Fiskarna i tionde huset för offentlig status. Minns Mona Sahlins Måne i tionde i Oxen - så mycket prat om det faktum att hon var (s):s första kvinnliga ledare och så den olyckliga Mars i samma tecken - hatets och krigets planet. Hela "hata Mona"-diskussionen var tyvärr förutbestämd i hennes liv, det var gamla synder från tidigare liv som kom tillbaka i detta.

Mitchell har mycket mer lyckosamma omen kring sin höggradigt publika Måne (kvinnlighet, själ, "mjuka insida") - om vi bortser från Fiskarnas kaotiska natur och nämnda problem med modersrollen.

Varför hon är alla kvinnors - eller åtminstone kvinnliga singer-songwriters - förebildliga språkrör, framgår direkt om man tittar på hur Månen samverkar med sin dispositör Jupiter. Helt sjukt bra placering! Jupiter, lyckostjärnan, står magnifikt starkt i det seende ögats tecken Lejonet (även känd som dramatiker), och det är förstås kommunikatörens tredje hus som är nyckeln: Hennes privilegierade tiondehusroll som kvinna sammanhänger med stor framgång (Jupiter) som kommunikatör - och det av en lejonlik typ.

Dvs, ytterst sett är det ren intelligens som talar genom det tredje huset även om kvinnor inte brukar tala i sådana ordalag. Minns att en planets disponent brukar kallas planetens själ. I just fallet Månen, som är en psykisk/själslig indikator blir uttrycket lite knasigt, men säg så här då: Inne i Joni Mitchells feminina Fisk-Själ finns en ohyggligt stark animus och den ser vi i Jupiter-Lejonet. Det är en inre man som observerar och skriver alla dessa observanta vardagstexter.

Hennes tekniskt skickliga gitarrspel kan förstås hänföras till Jungfrun (händernas arbete) och Venus här i ömsesidig reception med den individualistiska Vågen som huserar Merkurius/händerna skulle ha gjort henne till en mästare vilket material hon än valde att jobba i.


_____

1. I ett fruktlöst försök att säkra låttiteln till utlandsfarandet hittar jag istället det här i ett blogginlägg på nätet: "Jag väljer att återberätta hela den här episoden för jag tycker att den på ett fint sätt illustrerar något av essensen i varför jag tycker så mycket om Irma som artist; den godhjärtade humanisten."

Glädjande att en helt oberoende röst kan verifiera vad astrologin talat om i tusentals år i dess koppling av Luft med människan! Det är därför de sk Humanisterna syns mig vara det dummaste som lanserats i Sverige på många år. Det är halvfascism som gömmer sig bakom ett vackert ord.

Hur kan jag veta eller påstå det? Genom fyra av av de sju klassiska planeterna i Luft, bland annat Merkurius i Vågens 27e grad - bra inte minst för en "närlyssning" på Joni Mitchells personliga uttryck i Tvillingarnas 27e grad!

Av blogginlägget lärde jag mig också att Irma numera är kristen, vilket ger ännu en parallell till John Foxx. Obs. Det är inte teckenkombinationen Sol-Jungfru/Mån-Skytt i sig som lyfter sinnet till filosofins och religionens höjd utan Jupiter som aspekterar Månen hos båda två!

Hos Foxx Jupiters harmoniska 120-gradersvinkel men hos Irma en opposition. Och tydligen hittade hon själens högre tonart genom en kris, medan Foxx uppenbarligen alltid haft det mystika draget med sig.