En välmenande men urspårad filosof

SvD presenterar den svenska teknologifilosofen Nick Boström i en lagom förenklad presentation. Den engelskspråkiga Wikipedia-artikeln lyfter presentationen till en högre nivå och kan kräva åtskilligt länkläsande för att greppa t.ex. hans kritik av den antropiska principen som många kosmologer tagit som intäkt för existensen av en gudomlig intelligens. Att vi har att göra med en svensk ateist säger sig nästan själv eftersom hans senaste bok publiceras på förlaget Fri Tanke, startat av religionsfienden Christer Sturmark, sekten Humanisternas ordförande. 

Med bara ett par populärt hållna böcker av kosmologen Paul Davies, som bejakar den antropiska principen, är jag inte i stånd att bedöma Boströms kritik och heller inte intresserad. För läsningen av SvD visar med all önskvärd tydlighet att vi här har att göra med ännu ett galet geni som stjäl allt religionen har att säga om den allsmäktige Guden och dess överlägsna intelligens, vurpar tanken i termer av rädslan för den egna inneboende irrationaliteten och sedan projicerar detta vansinnet på teknologin. 

Nick Boström kan med andra ord vara ett unikum, Sveriges räddaste människa och till all lycka en av de mest reflektiva. Wikipedia avslöjar att han redan i skolan fann miljön så outhärdlig att han fördrog hemundervisning, ett tidigt tecken på en själ fylld av fruktan och en patologisk osociabilitet. Smart och introvert är ofta nog synonymer och horoskopet är ett av de intressantare i studiet av den speciella själsliga sjukdom som går under namnet "ateism". 

När "övervåningen" stryks från individens eller civilisationens problem uppstår med nödvändighet en överbetoning av det världsliga, och detta beskriver den här bloggen som "rationalism", kombinationen av Luftens fria tanke men som i brist på kreativ upplysning bojas "nedåt" mot den prosaiska och "verkliga" Jorden. 

Boström visar sig ha en "ömsesidig reception" mellan konceptuella och strategiskt tänkande Vattumannen och den naivt realistiska Oxen, ett minst sagt odramatiska syndrom, som yttrar sig som kreaturets (den kroppsliga människan) som tänker för mycket över sin egen homeostas! Gud, så mycket intellektuell kapacitet som förspills genom att Vattumannens härskare Saturnus inte hunnit längre på SIN FÄRD än till Oxen, platsen där man identifierar sig med strikt materiella processer! 

Vännerna Saturnus och Venus i ömsesidig reception
binder Vattumannen, det andliga väsendet, till
Oxens naiva acceptans av den materiella illusionen.

 
Samtidigt är Vattumannen mänsklighetens eget tecken, vilket förklarar hans affinitet med Humanisterna och hans grundande av en organisation med det kitschiga teknokratklingande namnet Humanity Plus. Från Wikipedia-informationen förefaller detta inte betyda mer än att han gillar Terminator-filmerna och reservdelsmänniskor men är patologiskt rädd för AI i dess effekter. 

Som vanligt med en överbetoning av Tamas guna skapar dessa de djupast okunniga själarna en AURA AV TROVÄRDIGHET omkring sig, så att de ofta nog hamnar i inflytelserika positioner och därmed är Satans nyttiga idioter, denna världens herre har mer än troligt kontrollerat den här tänkarens psyke redan från unga år och gissningsvis ska man flytta tillbaka födelsetiden några timmar från lunch så att en närmast rät linje mellan korrumperaren Algol och Månen i Oxen resulterar. 

Kombinerat med fruktans rot - Saturnus - i samma tecken, har vi då förutsättningarna för en riktig låg och basal fixering, nämnda skräck för att den egna homeostasen ska rubbas. Allt Vattumannen gör i det här horoskopet är att efterrationella den EGNA IRRATIONELLA SKRÄCKEN och förklarat den vara en del av människosläktets allmänna karaktäristik. 

Tendentiöst, som alltid när Satansstjärnan korrumperar sanningen via sinnets uppfattningsförmåga, skriver någon med Boströms åsikter sympatisk röst angående artificiellt upphottade människor, att: "givet människans irrationella dragning till status quo, hur ska man kunna skilja mellan giltig kritik mot dna-manipulation av vår art och kritik som blott bottnar i motståndet mot förändring?"

Låt oss hoppas att det inte är Nick Boström själv som skrivit artikeln, för i så fall avslöjar han sig som en byidiot i skräddarens nya kläder. Citatet illustrerar ju för bövelen ett cirkelargument!

Ett noggrant studium av horoskopet tyder tyvärr på att detta kan vara Boströms egna ord och om inte så åtminstone ett perfekt uttryck för just det irrationella och havererade psyke vi hittar i Oxens tecken i detta horoskop.

Filosofen har också myntat uttrycket "existentiell risk" vilket förstås bara är ett uppblåst och struntviktigt sätt att säga "hotbild" eller liknande. Det är intressant att se hur lite i horoskopet som bjuder på en motvikt mot dödens två element Jord och Vatten, hur lite glädje den här mannen egentligen förmår känna inför den manipulerade supermänniska han absorberat genom barndomens superhjältar och Hollywood-produktioner. 

En aktiv Skytten, befolkad av energins och krigets Mars samt girighetens och överdrifternas demon Rahu men blockerad i den dekadenta Syndarens åttonde dödshus, kan läsas som en blockerad eller korrumperad/kväst optimism. Skyttens härskare Jupiter står för frimodighet men dess tecken beskriver bättre den svenska filosofens alla dubier över teknologins välsignelser. T.o.m. patologiska dubier!

Jupiter är, som sagt, den framstegsoptimistiska och tillväxtorienterade, och här ligger den förvisso korrekt i det universella dharmans nionde hus. Ur sinnelagshoroskopets perspektiv är han därför med rätta engagerad i de stora frågorna men nu ur kontrollfreaket Stenbockens perspektiv. Jupiter i Stenbocken är en svag placering för framtidsoptimismens planet - och samläs detta omen med det 8e-husomen vi just såg! I Stenbocken underordnas Jupiter den ständigt tvivlande och ultrakonservativa Saturnus, som dessutom befinner sig på ett långt mer primitivt uppdrag i Oxen än den Jupiter den här disponerar över. 

Jupiter i bemärkelsen filosofi och religion kan vi helt glömma med en så primitiv bas. Det kan knappt bli annat än en materialistisk bas för filosoferandet och ett direkt nej tack till vad metafysiken (religionen) presenterar. Boström studerade den logiska positivisten Quine, det säger det mesta! Och för den som inte greppar implikationen av den utdöda återvändsgränd som positivismen var, kan det kanske roa att se hur även Quine har Månen i Oxens åttonde grad i en karta ställd för lunchtid. Ska man misstänka ett angrepp av korruptionens Satanshuvud även här?

Det är inte svårt att noterar hur "lika barn leka bäst" - samma brist på fungerande ELD som hos den svenska lärjungen, samma missriktade "rationalism" där en stark solär betoning på Luft tvingas ner på jordnära nivå och där återigen klassificeraren Saturnus i Fiskarna tappar nivå eftersom Jupiter (religion/filosofi) befinner sig i ett långt primitivare tecken - i själva verket just det tecken över vilket den (sannolikt) satansangripna Månen råder över.

Människor med sådana här horoskop kan vara Mensa-medlemmar och ändå slås man av hur rent av stupida och de är i allt utom sina egna ämnen. Den antika astrologin har nämligen en ytterligare dimension vid säkrandet av en individs verkliga intelligens som satanister per definition räknat bort redan innan spelet kan börja. 

Dessa världens barn är i sanning de som är fördömda - dömda redan före sin födelse. Astrologiskt beskrev jag det i inlägget om Harry Schein som att deras själar går in i tid och rum i avsikt att helt och hållet underkasta sig determinismen, den och inget annat. Det är därför de är så rädda (Saturnus) och tillknäppta och deras tankekonstruktioner bara ter sig begåvade för andra som delar samma helvete.

Bokförlaget Frivol Tanke, som Christer Sturmark driver hemifrån sovrummet, låter med andra ord SvD plugga den nya boken för en perfekt avpassad läsekrets.

Och vad om filosofens räddhågsenhet varvat med omhuldande av teknokratens mentalitet och hans målande Djävulen (Algol) på väggen om en artificiell intelligens som inom överskådlig framtid utmanövrerar mänskligheten? 

Som muslimerna säger: Om Gud så vill.
Eller som den judiske rabbin sade: När människan tänker, skrattar Gud.

Antony Flew - ateistfilosofen som såg ljuset

Medan bottennappen av sekulär mentalitet tjafsar om religionens vara eller inte vara i den svenska skolan (AB), som om det inte existerade en omvärld, forskning i livets frågor eller något behov alls att knyta samman åtminstone några trådar innan man yttrar sig, begrundar jag en sant inspirerande tänkare som kunde tjäna som ögonöppnare åt Vänsterpartiet vilket alltjämt slumrar sött i Karl Marx 1800-talsmaterialism.

Det här horoskopet lämnar jag nästan helt utan kommentar fast det är ytterst fascinerande. Under 50 år var britten Antony Flew en hårdnackad logisk positivist - ateist av värsta sorten och förnekare av giltigheten i varje utsaga som inte grundade sig på "empirisk observation" (som dagens copycats i Humanisterna brukar mässa). 

Men inför molekylärbiologins upptäckter av de oupplösligt komplexa system som ligger bakom livet gav han upp sitt gamla negativa jag och anslöt sig till religionernas urgamla påstående: bakom livet finns en ofattbar intelligens som har skapat allt detta.

Horoskopet är ett bra exempel på en tydligt materialistisk tendens men samtidigt så mycket själslig potential att nytänkande är möjligt. 

Det är för övrigt inte varje dag bloggen hittar ett horoskop som innehåller två ömsesidiga receptioner som faktiskt fungerar (dvs, där planeterna verkligen stöttar varandra). 

Jag noterar dock att kriterierna för intelligens saknas på den solära sidan - så långt man kan uttala sig utan födelsetimma. Det kanske var därför det tog honom så länge att övervinna sin Sol i Jord grundad på en Saturnus i Jord, trots den löftesrika avstampspunkten i en Måne i Eld grundad på en förträfflig Jupiter. Vi såg ett annat fantastiskt exempel på Jupiter-Vågens vilja till gott i horoskopet för Eritreas president.

Antony Flews födelse uppvisar en distinkt barriär mellan den lunära och solära sidan. Det kan beskrives som en kamp för Jord - fysikalism - men i akut konflikt med hans själ, som kände till Elden! Den här äldre generationen män var aldrig fostrade att lyssna inåt trots att de säkert läst Platons uppmaning därtill.

*****

Ett viktigt boktips om vart vetenskapen är på väg i det här inlägget.

Liedmans lidelse låg i stjärnorna

[Varning. Avsevärt större tuggmotstånd än din genomsnittliga åsiktsblogg som bara ger dig samma gamla vatten på din kvarn.]

Sven-Eric Liedmans förment objektiva redogörelse i DN för partiernas kärnor i denna futtigheternas valdebatt (vilken byfåne ska till för att indikera inför folket att slöjor är ett meningsfullt ämne att hänga upp sig på, eller att Nazitysklands "arbeta tills du dör", dvs, "arbetslinjen", är en modell svensken oreflekterande ska falla in i) - den genomgången var så läsvärd att jag blev nyfiken på vad den marxistiska idé- och lärdomshistorikerns horoskop skulle visa i formen av böjelser via exempelvis de fyra elementen.

(Jag kan inte släppa dessa fyra element! Den ålderdomliga babyloniska zodiaken har fått dessa element att tala igen! Har västerlandet överhuvudtaget lyckats få någonting rätt de senaste 2.000 åren? Eller är hela vår civilisation bara den värsta "glitch" som så här långt skådats under mänsklighetens vingliga historia på väg mot en sann självbild? Döljer de teknologiska framstegen att vi är reducerat oss till en större ynkedom än någon annan civilisation lyckats med?)

Hur intressant är inte den här lidelsefulla men i vissa avseenden horribelt störda himmelska skriften! I många andra fall har vi mött liknande konfigurationer i samband med ytterst tvivelaktigt folk! 

Vad t.ex. gäller "den sataniska axeln" mellan Oxe och Skorpion, ett slags slutet kretslopp som enbart har att göra med livet som organisk konsumtion, förbränning och elimination (maten du äter, avfallet du exkrementerar), stämmer den förvisso perfekt med en i grunden materialistisk verklighetsbeskrivning som den marxistiska. 

Jag menar, ingen kan fortfara att vara marxist om man tar Platon på allvar! (Liedman är författare till Sveriges mest kända idéhistoriska lärobok, "Från Platon till...", där slutstationen ändras med varje ny upplaga.)

På Wikipedia läser jag dock att Liedman kritiserat vänstern för dess oreflekterande slavande under Marx/Engels, vars världsbild var smärtsamt förkrympt på grund av 1800-talets materialistiska utblick. Här kulminerade kanske den bisarra synen på människan som en mekanism som just inte mer än ett biologiskt "system" med en mun i ena ändan (Oxen) och ett avloppssystem i andra (Skorpionen). 

Det andliga/gudomliga elementet är Satans barn inte ens intresserade av att undersöka på de sätt som andens mästare förklarat är den enda vägen till den icke-mätbara verkligheten: kontemplativ introspektion som på sikt kan leda till Platons "rekollektion" - eller återerinrande av själens tidigare liv och än större ting. 

Som bloggen föreslagit, kan Jord och Vatten betraktas som de strikt sublunära elementen och de som tecknar en stark disposition till inomvärldslighet eller identifikationen med de materiella produktionsfaktorerna (Oxen = rå, obearbetad materia eller sinnesförnimmelse; Edens lustgård men utan intellekt, om man så vill se på saken...).

(Språket behöver semikolonet - stoppa den svenska s.k. språkvården!)

På Liedmans himmel ska man dock inte missa den altruistiska Jupiter i härskarläge i Fiskarna. Den integreras djupt i hans egen personlighet då den stöttar sinnets och folkets planet Månen. Här ser vi "lidande massor" då Månen anses fallen i syndens tecken Skorpionen. Synden ska här fattas ungefär som kristna teologer uppfattat den: döden som syndens lön och döden som oundviklig följd av att människan ens satt sin fot på jorden eller fastnat i materialistiska betraktelsesätt.

I termer av en redan fallen människas världsbild, materialismen, kan den här intressanta och nästan mystika aspekten inte längre återspegla andens värld (Vatten kan spegla både inre skeenden och yttre, världsliga skeenden). Den blir på sin höjd en allmän Florence Nightingale-mentalitet, en självuppoffrande omsorg om andra som hamnat i samma båt och skickats ut på världslighetens insjö. Förvisso visar många gånger den socialistiska människan mycket finare mänskliga kvaliteter än högerns djupt själviska ego-mentaliteter.

Jag nämner horoskopets finaste detalj här, den empatiska Jupiters stöd till folkmassorna, vilket skapar en annan infallsvinkel på Månen än den historia som berättas via den sataniska axeln! Håll denna Fiskarnas altruism i minnet inför de märkligheter i ego-frågan som kommer att följa i det fortsatta nystandet.

Wikipedias korta artikel om Liedman nämner upplysningsmannen markis de Condorcet som en av de viktigaste förespråkarna för en strikt materialistisk människosyn och den infantila positivism som nu är död men enligt Liedman ännu håller vänstern i sitt grepp. Jag skulle vilja tillägga att svenska universitet överlag ligger ett halvsekel efter den intellektuella delen av mänskligheten och på populistisk nivå ser vi hos Humanisterna att samma urvuxna synsätt totalt dominerar verklighetsbilden.

Utvikning:

Som en sidokommentar är det intressant att notera Condercets horoskop, märkligt likt den ateistiska och positivistiska Humanistordföranden Christer Sturmarks (Markisens Sol i Jungfrun, en materialistisk-steril Saturnus-Måne i Lejonet; Humanistens Sol i Lejonet steriliserad via opposition med Saturnus och Månen i reduktionistiska Jungfrun).

Markisens Sol+Jupiter i Jungfrun tycks ligga bakom hans teknikvurm och positivism. Den ger en enorm tilltro till att livet ska kunna hackas sönder i små väl definierade kunskapsfragment och att denna kartritning sedan ska tjäna den "förnuftiga" människan i hennes samhällsbygge.

Condorcet skulle ha varit en inbiten datanörd i detta liv, övertygad om den artificiella intelligensens möjlighet långt efter att alla andra givit upp projektet som hopplöst efter insikten att söndringens väg är Satans väg och att det som mördats aldrig kan återskapas ur de enskilda delarna. Jungfrun är kanske den sista att vakna upp inför samtidens insikt om "komplexa system" - i denna astrologiska princip sysslar man med reduktion och analys, vilket naturligtvis har sin plats i t.ex. kriminallaboratoriet.

För intresset för komplexa system måste man gå vidare i Jordelementet, till Stenbockens tecken. Där kulminerar den materiella princip som startade i Oxen och Stenbockens härskare fokuserar nu det mest förnuftiga arrangemanget av alla de enskilda delar som resulterade ur hackkniven Jungfru som upplöste fenomenet i dess föreställda beståndsdelar.

Naturligtvis är detta en bara en subjektiv helhetsbild, för vi talar nu bara om kunskap grundad på ett av fyra elementen, på den del av verkligheten som kan nås via empirisk metod.

På Condorcets himmel har det löfte som var livet (och andlig medvetenhet) kollapsat. Materieprincipen Saturnus befinner sig i detriment i Lejonet och lamslår sinnet/själen (Månen). Båda Ljusen förslavats under mänsklighetens inomvärldsliga "förnuftssida". Vilken perfekt bild av en skadad förmåga att förstå verkligheten. Detta är ett "rothoroskop" för den som vill studera den intelligensrubbning som betecknats med ordet "ateism".

De kraftfullt merkuriala men likväl religiösa filosoferna C.S. Peirce och Anthony Damiani är undantag från det moment av skepticism som kyler ner och förblindar individer tungt under Jungfruns tecken - och påminner om att den här bloggens analyser inte är sista ordet, särskilt inte som den håller sig till ett begränsat subset av astrologins fulla verktygslåda. 

Men med en satanisk fullmåne hos lärdomshistorikern som inte står f.d. Tele2-chefens efter (som jag häcklade för telekombranschen som en tillhåll för omoraliska tekniker och girigbukar), varifrån kommer då hans starkt kritiska och ideologiska läggning? Oxe/Skorpion brukar bara bilda en självefterlåten smet av konsumism. (Men minns Benedikt XVI, vars liderliga Venus hölls kort av kärva Saturnus längsmed just den sataniska axeln: kyrkans krav på att tukta den animala själen i människan!)

Idéhistorikerns horoskop är, som sagt, ytterligt komplicerat eftersom det är bräddfyllt av "syndrom" som alltsomoftast associerats med negativa mänskliga egenskaper.

Se bara den här serien: Saturnus fallen i egocentreringens tecken Väduren, och här också kärlekens och jämviktens princip Venus, som därmed kan teckna en självisk egenkärlek som brister i förmåga till kooperation med andra för ett gemensamt bästa.

Två svaga placeringar i egoböjelsens tecken - i vad mån kan man kvitta dem mot varandra? Saturnus, gränsdragaren, drar en snäv gräns för Venus (såsom den tyngre och riktningsangivande): självisk kärlek tillåts inte. Här anar man något av det marxistisk-socialistiska sentimentet som inte accepterar individens själviska ackumulation av pengar (Venus). Planeterna är, ska tilläggas, "neutrala" till varandra, dvs tvåsamhetens gudinna accepterar alltså patriarkala Saturnus som "sista ordet".

(Vid fall av rabiat feminism, studera särskilt problem med "sista ordet"! Dessa själar kan ha varit mini-Hitlers i tidigare liv och som nu hamnat i kvinnokroppar för att lärs sig hur det känns att stå på den ordertagande sidan!)

Men en god läsning av Saturnus i Väduren strider mot av det som framskymtat i flera andra fall av en fallen Saturnus. Här är ju mandatet: bygg dig ett nytt jag - och då inte som Petra Medes vitt och brett missförstådda alter ego "Petra" där han-hon bara släppte ut Saturnus-Väduren i dess mest ogenerade egocentricitet! Utan temperering signifierar kombinationen närmast solipsism.

Borde då inte Liedmans liv handlat om att sjunga hyperegoismens lov (Saturnus fixerar individen i egenkärlek/Venus), i synnerhet som den sataniska axeln drar tungt ner mot enbart materialistiska resonemang?

Jag kan bara säga: Jupiter viskar om lycka via Fiskarnas osjälviskhet, och budskapet når själen (Månen).

*****

Apropå hans professur i lärdomshistoria, jämför med bloggens allra första inlägg som råkade handla om en annan historiker, Peter Englund (nytt fönster) och hur också hans horoskop står knähögt i gyttjan. Jord och Vatten har förvisso med intresse för denna världens tilldragelser att göra, och Englunds sataniska axel går inte av för hackor med Kronos - tidskrönikörens Saturnus - tungt involverad.
 

Sedan det inlägget skrevs har bloggen lagt till tolkningsparametrar. I dagsläget kanske hans kristna tro inte är så märklig, även om Jord och Vatten drar hårt mot det inomvärldsliga. Granskningen av kristna teologer gav dessutom vid handen att just det dunklaste av elementen, Jorden, förekommer hos kristna. Det kanske är ett eko av Paulus "här ser vi dunkelt såsom i en spegel". (För en kanske mer realistisk förklaring av kristendomen och Jordelemetet, se inlägget ifråga.)

Frågan om varför Peter Englund inte är en torftig materialist, trots den sataniska axeln kan bero på kärleksgudinnan Venus nära Solen. Jag släppte en nyckel om den barmhärtiga och medlidsamma kärleken i inlägget om de fyra dygderna. Jämför med Peter Englunds Sol kombinerad med både denna upphöjda Venus och med välviljans Jupiter (låt vara i detriment i Jungfrun).

*****

Sven-Eric Liedmans horoskop är ett av de största mysterierna hittills. Han "borde" ha varit en värsting, en brottsling - men blev lärdomshistoriker! Ser vi här en själ som bytt kurs under denna inkarnation? Jag har tidigare föreslagit att horoskopet djupfryser själens ingångsvärden då den återigen manifesterar sig i tid och rum. Kalla horoskopet en varudeklaration och en uppsättning potentiella tendenser som, om man eliminerar den fria viljan och låter saker flyta på "naturligt", kommer att resultera i vissa resultat.

Om Saturnus stänger dörrar så öppnar Jupiter andra. Här signalererar Saturnus i Väduren att det måste finnas en gräns för den egocentriska människan medan Jupiter lovar lycka för den osjälviska och altruistiska naturen. I så måtto liknar hans horoskop Peter Englunds en smula.

Det som slår mig som avgörande på marxistens himmel är det oförsonliga kriget mellan ego och makt som vi också ser målas upp i Socialdemokratiska Arbetarpartiets horoskop från sena 1800-talet, då arbetarklassen reste sig och tog strid för sina egna intressen. Egenmäktighetssyndromet har jag denna strid för sitt eget, men i samband med ädla strävanden "egen makt". 

Skulle då Liedmans "ömsesidiga reception" vara det kanske första exemplet på bloggen där Mars och Saturnus i utbytta härskarlägen verkligen gör gott helt och hållet gott? Minns att detta är zodiakens två primära "illgärningsmän" (månnoderna hänger lite utanför det här systemet men de är luriga figurer även de).

Vi har sett andra exempel på hur svårtolkat den "upphöjda" Mars är. Den är inte alls alltid en tillgång. Tittar men bara på egenmäktigheten i horoskopet (och glömmer Fiskarna) är dessa rent onda budskap: eländet i Väduren är kapitalt och en upphöjd Mars som bekrigar (och ytterligare ställer till det för den som har egoperspektiv) är bara en enda soppa.

Det är därför den dissikerande analytikern Merkurius aldrig förstår helheten, för man måste vänta med omdömet tills man sett och förstått samtliga pusselbitar. Att snabbt karva ut ett "egenmäktighetssyndrom" är visserligen inte fel, men det kan finnas förmidlrande omständigheter. Här har jag syndat själv som hårddrog egoproblemet hos Anna Anka men kanske inte ägnade tillräckligt många ord om hennes lyhörda natur i Vatten.

Alltså: den medlidsamma Jupiter stöttar hos idéhistorikern det fallna folket (psyket) i Skorpionen. Här, i känslan, finns kanhända förklaringen till att Liedman ändå är en av "de goda" - hela den själviska och maktlystna trasselhärva som den här besinningslöst hemska varianten av egenmäktighetssyndromet tecknar, är hans mänskliga upplevelse av hur maktens människor suger ut och kastar folket som urlakade exkrement på dödens sophög Skorpionen. 

Och kanske kan någon också vagt känna in sig i horoskopet och ana att det är befriaren Jupiter som söker fria människans psyke från bindningen till den sataniska, materialistiska principen. Horoskopet må ha fastnad i Rajas lidelser (här: mest bara lidande), men Jupiter i Sattva guna tillhör det fixerade och fallna psyket en känsla för vad ett liv bortom begränsande scientism kan innebära.

Samtidigt är handlingsmänniskan Solen i Oxen. Dess disponent är kvästa Venus i Väduren. Detta, sammanvägt med de många och motsägelsefulla buden kring sinnelagets Måne, tyder på en stundom nog så rå och opsykologisk handlingsmänniska, inte alls olik de blodtörstande borgare som bragte den gamla regimen om livet under franska revolutionen eller de bindgalna arbetarrevolutionärerna århundradet därpå.

Här hade födelsetimma för en närmare inspektion av 11e idealhuset och 9e huset för filosofi/religion kunna öppna för bättre förståelse av vad som egentligen pågår bakom den nominella marxistiska etiketten (många människor har satt alltför snäv etikett på sig själva).

Eftersom horoskopet vad jag förstår inte tillhör en larmande agitator och uppenbarligen inte en manifest lustmördare (åtminstone inte i detta liv), återstår bara att anta att den här själen "opererat" på den givna hand kort den tilldelats och från Platons rationella själ (planetsystemet) blickat in på hur dessa vidriga planetställningar skapar problem i den mänskliga sfären.

Bloggen har, som sagt, hittat alltför många av den här typen av horoskop bland bestar och blinda furier pga vanan att ta stickprov på kvällspressens skandalskriverier. Men då och då hittar man, som här, individer som hanterat sina födelsemotiv på ett omdömesgillt sätt. De arketypiska motiven fortsätter då ändå att gälla i livsödet, men som objektifierade företeelser mot vilka individen kanske tar strid!

Månfärden - realpolitik eller andligt inspirerad?

"Kanske..."

Två tankar föddes inför ett av de ständigt återkommande jubileerna (nya fönster) över den första månlandningen sommaren 1969 (DN sammanfattar, Expressen om reparationen av filmerna). En tanke är att ribban ligger riktigt lågt i skallen på folk som hellre ägnar sig att betvivla månlandningens fakticitet (den vinkel Aftonbladet valt!) än läsa in sig ordentligt på ämnet.

En annan tankekedja kom av en ordvändning på radion, torsdagmorgonen 16 juli: att amerikanerna iscensatte hela projekt Apollo för att markera att ingen "andra rangens nation" som Sovjetunionen med deras Sputnik-färder runt jorden skulle få knäppa USA på näsan. Här tar DN av den 19 upp den aspekten.

Ur detta perspektiv andas projektet knappast vetenskaplig heroism, utan snarare banala, futtigt "mänskliga" motiv. Detta bekräftas av horoskopet på dagen för månlandningen, där de tecken på upphöjd inspiration som brukar kopplas till Eld- och Luftelementen här lyser med sin frånvaro.

Att sätta ner farkosten på månen var - enligt horoskopet - till syvende och sist bara en studie i "Jord och Vatten" - krass vilja att konkretisera i det materiella. Ingen konceptuell Luft alls i horoskopet, och enda placeringen i den visionära Elden är materialistiska och konkretistiska Saturnus, som anses ha sin sämsta placering i Vädurens tecken.

Restriktiva Saturnus "klämmer åt" barnet Väduren vilket är olyckligt eftersom Väduren representerar det första steg som ska leda till än större ting senare i zodiaken.

Eftersom Saturnus också är en realpolitisk planet, en gränsdragare som diktatoriskt söker bestämma "var skåpet ska stå" kanske det är denna enda placering i ett visionärt element som avslöjar hur simpel ambitionen egentligen var: att bräda ett annat land i tekniskt hänseende.

För all del, vi har Månen och filosofins och framgångens (framåtskridandets) Jupiter i kombination i ett Jordtecken också: en seger för det materialistiska sinnet (Månen) eller den materialistiska filosofin... Detta bud förändrar dock inte i sak bristerna egentlig vision.

Solens barn.

Men låt oss byta perspektiv. Låt oss vara mindre ynkliga och jordbundna! Låt oss överge den här planetens simpla synsätt och dess invånares försök att trampa på varandras huvuden för att själva få stå ett snäpp högre. Låt oss verkligen anta att månlandningen var en milstolpe i mänsklighetens - och solsystemets - evolution.

Hur såg dagen ut ur Solens perspektiv? Den här himlakroppen är viktig ur filosofiskt perspektiv, för den signifierar i indisk astrologi jiva-atman - människans inre andesjäl. Som centrum i vårt system är Solen identisk med den illa förstådda kristna föreställningen om Människosonen.

Många kristna tror att det är en beteckning för Jesus som Guds son. Men den föreställningen är en följd av århundraden av teologiskt spekulerande. När Jesus själv talar om Människosonen, är det inte sig själv han syftar på - han nämner den i tredje person. "Ni ska få se himlens änglar stiga upp och ner över ben Adam, 'Adams avkomma'."

Utan att säga mer här om vad slags världsbild Jesus talade utifrån, påstår jag bara (okontroversiellt) att ordet betyder "kollektivmänniskan", människosläktet. Men vi är alla avbilder av ett original - idag skulle vi säga "det mänskliga genomet" men förr använde man en annan myt för att förstå mänsklighetens närmare ursprung: vi var alla präglade "instantieringar" av den arketypiska människan, av Idémänniskan Adam. Grekiskt tänkande hade djupt påverkat judendomen vid den tid Jesus framträdde och talade om dessa ting.

Som om vi antar att människan är en gudomlig, levande själ (när hon vaknar upp ur sitt begränsande jordiska ego), en jiva-atman (jämför "jiva", leva, med dansanta "jive" i engelskan - samma etymologi) - då kan vi upprätta ett horoskop ur Solens perspektiv och granska den andliga undertexten i dagen för månlandningen:

Skillnaden kan tyckas subtil, för när Solen nu försvinner och Jorden "objektifieras", är det fortfarande en dag som till stor del går i Jord- och Vattenelementens färger.

Månen och jorden ses från solen nära tillsammans - de avtecknar sig mot det materiella herraväldets tecken Stenbocken (latin: Capricornus).

Och Jupiter tycks klistrad i materialistiska Jordelementet. Den här gången sänder den sin framåtriktade (i zodiaken) välvilja mot Jorden och Månen. Ett "litet framsteg" (Jupiter = framgång) för konjunktionen eller sambandet mellan jorden och månen.

Är det någon som förmår visualisera det jag beskriver här? Det kräver ett momentant insteg i en antik modell, modet att våga se. Jag tillåter mig betvivla att NASA planerade rymdfärden för att kunna åtnjuta detta klockrena omen ur det heliocentriska perspektivet.

Vidare. Stenbockens herre Saturnus - materialismen - är alltjämt debil i egocentricitetens tecken. Men ... en opposition mellan Tvillingarna (Gemini) och Skytten (Sagittarius) har tillkommit och här bryts Jordelementets tyranni.

Planeterna som bildar oppositionen är hyperaktiva, Mars - energi och krig - samt Merkurius, den silvervingade resenären. Ur Solens perspektiv finns med andra ord en berättelse om långväga resor: Tvillingarna symboliserar dagturer medan Skytten står för vetenskaplig, andlig och annan utforskning som inte är av rutinmässigt slag.

Här, ur Solens andliga perspektiv syns plötsligt den banbrytande Apolloresan! (Apollon = den visionära och seende guden som bistod oraklet i Delfi med inblickar i framtiden. Den klarseende Apollon symboliseras gärna av himlakroppen solen, på samma sätt som klärvoajans tycks tillhöra det astrologiska Eldelementet.)

Utöver de symboliska fyra elementen, är det emellertid en annan tolkningsdimension som drar ögonen till sig i det heliocentriska horoskopet. Nämligen den massiva betoningen på de fyra stjärntecknen som bildar den rörliga kvaliteten. I indisk terminologi: sattva guna, kunskapens och godhetens kvalitet. Sökandet efter mer medvetenhet är således ett av de viktigaste budskapen ur Solen - den totala medvetenhetens perspektiv!

Vad dra för slutsatser av dessa två horoskop och den avgrundslika skillnad de uppvisar? Man kanske kan säga att man inte ser mer än den man är. För den som fallit till jorden (det s.k. "syndafallet") och tappat förmågan att förstå Livet, var det bara en politisk maktkamp som låg bakom Apollo-projektet.

Men för den som påbörjat resan mot Solen, mot återställandet av sin ursprungliga medvetenhetsnivå (före fallet), visar det heliocentriska horoskopet den sanna drivkraften: viljan till en större förståelsehorisont. Det här horoskopet visar faktiskt att vetenskapen är en andlig verksamhet.


Biologi: omedvetenhetens studium av sig själv

Men tala inte med medelmåttiga biologer om vetenskap som Världsandens rörelse! I synnerhet denna gren av vetenskapen är så djupt innästlad i frågor om livets yttringar efter syndafallet, att den vägrar tiga still om eventuell medvetenhet före dess egna biologistiska postulat.

Den här vanartiga formen av biologi har hybris och förmår inte ens en sekund fundera över möjligheten att medvetandet fanns INNAN materien började organisera sig (den materia som uppenbarligen på kvantnivå är HELT FRI och alls inte lyder under någon unken 1800-talsdeterminism).

Vi talar alltså om ett a priori medvetande som t.o.m. teleologiskt styr evolutionen fram mot ett mål. Som resultatet av en ung skaparguds verksamhet, kan vi notera att vår värld skevar betänktligt här och där, men att det ändå finns en tydlig avsikt när nya funktioner tillkommer.

Indisk filosofi och religion berättar om tallösa Brahmas - skapargudar. Alla är lärlingar i universum och gradvis går de från mindre detaljgöromål till allt större uppgifter. Egentligen handlar den här berättelsen enbart om en medvetandets rörelse genom... Ja, du sätter gränsen för vilka gåtor du formulera för att uppleva glädjen i att lösa! Indisk filosofi kallar allt som är, en följd av Guds lila, Guds kreativa lek.

I leken tar de unga kreatörerna lätt ett snedsteg här och var, och i den närmast totala medvetslöshet vi kallar "förnuftig varseblivning" syns naturen för en del mest som en djungel där alla äter alla. I den underart av medvetslöshet där man dikotomiserar och ställer "vänner" mot "fiender" förhåller det sig naturligtvis på detta vis. För detta är då den gåtan att lösa! Bara den som sett igenom saken, kan gå vidare till nästa nivå.

Ateistiska och religionshatande biologer som Richard Dawkins och, tyvärr, fallna materialistiska doktorer som PC Jersild samt entreprenörer som Björn Ulvaeus (de båda senare språkrör för scientistföreningen Humanisterna) är alla individer som satsat på en väldigt fantasilös världsbild¹.

På botten - i "helvetet" - gäller då den del av leken som handlar om att se igenom fantasin om "vänner" och "fiender". Svenskarna i gemen, med sin rädsla för andra folk och religioner, synes verksamma i denna undernivå av den Stora Leken. En särskilt pikant detalj i den här formen av leken är att deltagarna värjer sig mot gåtans lösning genom att snärja sig allt hårdare i "rationalitet"!

I en sådan mörk håla av tillvaron måste hela proceduren med att ställa horoskop ur Solens perspektiv te sig obegriplig och "meningslös" - som de numera obsoleta brittiska logiska positivisterna skulle ha sagt.


Bonusspaning. Västerlandets bottennapp
(Darwin och tills nu)

Mentalt vanartig logisk positivist med säte i Oxford: Ludwig Wittgenstein. Bertrand Russell kallade honom genialiskt intelligent, men minns att det också finns galna genier. Och Russeell såg nog inte till hela människan i det uttalandet utan bara till Wittgensteins "brains".

Detta var mannen som jagade sexsäljande ung män i parkerna om natten och i det längsta vägrade erkänna en värld utanför språkets logiska utsagor.

Wittgenstein är en tragisk påminnelse om hur illa västerlandet skötte sitt 1900-tal eftersom rationalitet är livsfarlig om den inte balanseras ut av högre medvetandefakulteter - sådana som omnämns i samband med indisk filosofi och yoga.

Österrikarens horoskop är visserligen exceptionellt. Det innehåller samma soli-jupiteriska aspekt som tecknar extraordinär intelligens och vilken vi tidigare sett hos de stora kvantfysikerna - ja, den uppmärksamme noterar här den dubbla indikationen om hyperintelligens: Solen + Jupiter samt Solen + Mars. (Se även Daniel Tammet.) Solen är därtill upphöjd i Väduren medan Jupiter står hemma i sitt härskarläge Skytten, filosofins tecken.

Men uppenbarligen tecknas djupa emotionella motsättningar via Skorpionpersonan (livshat) och Väduren (ung livsaptit). Horoskopet liknar i dess simpla sensationsalistiska sida (överbetoning på Eld och Vatten) skeptikern David Hume.

En obskyr form av kinesisk astrologi noterar f.ö. att Wittgenstein och USA:s skandalöse vicepresident Dick Cheney, som profiterat på Irakkriget och i åtta år hemlighöll CIA-operationer för demokraterna, föddes under samma dysfunktionella "energier".

Kinesernas system liknar inte alls astrologin, utan talar via dunkla metaforer: W och C var både individer som "sökte leda och dölja huvudet" på samma gång (hexagram 8, topplinjen).

Du hör själv "leda - icke - huvud" som kinesiska originalet korthugget säger (flera läsarter är därmed möjliga). Det är något som inte fungerar i skallen här! Och människor av denna kaliber sätter dagordningen i västerlandet. Är det konstigt att "hela världen hatar oss", vi förnuftiga, religionsbefriade individer. Vi ser inte hur illa den här självbilden ser ut, hur dåligt den fungerar på jordklotet, för vi är fångar i vår egen västerlandska tankebubbla.

"Västerlandet 2.0" börjar den dag mentaliteten från den logiska positivismen helt avförs från dagordningen även i bland den lägre rangens forskare. Att de geniala kvantfysikerna sett religionen skymta på subpartikelnivå, är helt klart. Men de var västerlandets banbrytare 1900 och de följande 25 åren. Så sensationella var deras fynd att upptäckten inte sipprade ner.

För att väst ska komma ifatt t.ex. arabländerna som alltid förvaltat arvet efter idealisten Platon måste insikten om att livet är andligt nå ner till massorna också! Först då kommer genomsnittssvensken att sluta bete sig som en skamfläck på jorden, sluta med sitt islamofobiska trams och sina övriga ofog. Svensken måste börja tänka "heliocentriskt" - ur perspektiv av sin inneboende jiva-atman. Kanhända en utopi, men drömmar måste man ha. Frånvaron av drömmar antyder att "fallet" dominerar.

Se även det tydligt kunskapsorienterade horoskopet för Edgar Mitchell, mannen med mest tid i rymden i samband med Apollo-projektet. Han föddes redan ur "jordiskt perspektiv" med dominans på de rörliga, kunskapssökande tecknen. Här är den organisation för studium av "högre medvetande" som Mitchell grundade 1973: Institute of Noetic² Sciences.

_____

1. Enda ljusglimten bland Humanisterna jag noterat var Christer Fuglesang som i något slags ateist-tv-program uttryckte hopp om att mänskligheten skulle nå den stora uniforma teorin som förklarar "allt". Detta var en rent religiös utsaga, fast jag tror inte Fuglesang tänkte på vilken kategori uttalandet sorterar i.

2. "Noetic": grekiskans nous - högre medvetande eller Intelligens - motsvarar Skytten och dess härskare Jupiter, som vi såg så "upphettad" i månlandningshoroskopet ur det heliocentriska perspektivet.

Jupiter låg i härskarläge i Skytten i Wittgensteins födelsehoroskop, och av hans postumt utgivna anteckningar syns att han till sist växte sig större än den logiska positivismen och den brittiska, rationalistiska och fattiga utblicken på världen.


Jag har haft lite problem att identifiera Nous astrologiskt - det finns blogginlägg där jag istället ser Saturnus, Luftens herre, som Nous under dess kontemplation av Formernas värld. (I dessa sammanhang kallar jag gärna Eld för Intuition snarare än Intelligens.)

Men notera då att Saturnus som Luft (Vattumannens härskare) låter sig in-formeras från "Eld"/högsta våningen och därmed deltar fullt ut i Intelligens, fast på konceptionens nivå. 

När Saturnus sedan vänder sig mot "vår värld" (Saturnus som härskare över Stenbocken/Jordelementet) blir han istället en trång, "förnuftig" begränsare, en gränsvakt som man i allmänhet inte associerar med platonismens sublima höjder...). Dessa två sidor av Saturnus (Luft riktad mot Eld, samt Jord) har fått mig att leka med tanken att Saturnus faktiskt väl kan liknas vid Platons Demiurg.