Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


Visar inlägg med etikett Mikael Wiehe. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mikael Wiehe. Visa alla inlägg

söndag 16 oktober 2016

Moltysta Dylan och lyhörda Wiehe


Aftonbluddret för några dagar sedan

Mikael Wiehe är den enda som behövt skriva om Bob Dylan i Aftonbladet apropå Nobelpriset, men naturligtvis ska alla säga något i dessa dagar. Att man inte behöver läsa borgarpressens kommentarer säger sig självt, ingen kapitalist skulle våga höra vad det är Dylan egentligen säger! Så mycket har Virtanen i AB uppsnappat, men när Mikael Wiehe slutligen tar till orda, lite efter alla de andra, lyser hans text klarare än övriga kommentarer sammantagna.

Med både Sol och Måne i Vattenelementet gestaltar den socialt medvetna svenska sångpoeten vad Tibetanska dödsbokens refererar till som Vatten som den spegellika visheten. Det är spännande att höra Wiehe beskriva hur man måste gå tillväga för att kunna överföra Dylan till svenskspråkig klädedräkt. 

Vatten har de senaste åren fått klä skott för mycket av den låghet som vårt döende kapitalistiska system uttrycker, och jag tror inte det intryck en ströläsare av bloggen fått om Vatten kan uppvägas genom enstaka omnämnanden av journalisten Maria-Pia Boëthius lika rena Vatten-horoskop. Men även hinduismen ser detta element ur ett högre perspektiv, som elementet (eller den verklighetsupplevelse) inom vilket själen renar sig för att uppnå befrielse från den besmittande materien - astrologiskt tecknad vid en död klump Jord.

Annars så duktige Göran Greider avslöjade sig några dagar tidigare ha en ytterst dålig kontakt med Dylans författarskap i sin krönika, trots (eller kanske just för) att han gick och blev kristen socialist i sorgen efter sin fars bortgång för ett antal år sedan.

Att en eventuellt kvarhängande kristen bekännelse blockerar anar man särskilt i Greiders löskokta trams om  att man får leva med reaktionärt kvinnofientliga drag hos Dylan. Greider anför här som bevis låtarna "Sweatheart Like You" [sic] och "Is Your Love In Vain". Båda handlar om själens relation till Gud eller kretsar som sägs företräda Gud!

Den förstnämnda dryper av Dylans bitterhet när han lämnar kristendomen som han sökt bottna i under några år, och den senare är från albumet "Street-Legal" där flera texter tydligt markerar hans andliga sökande - jag säger bara "Changing Of the Guards" komplett med allusioner till själens resa i Tarot-kortleken. Nästa albumtitel, "Slow Train Coming", tydliggör innan det är dags för pekandet med hela handen i albumet "Saved". (Jag tror jag skrivit om det tidigare.)

Det är märkligt att "den generationen" av inbitna Dylan-fans som Greider tillhör kan missa denna självförklarande "trajectory" som avslutas med det album som huserade "Sweetheart Like This", den desillusionerat bittra "Infidels". Det är alltså de kristna Dylan varit i kontakt med och inte saracener som får det här tillmälet! Så typiskt Dylans förmåga att placera en tankefigur i otippat sammanhang. 


På en nivå är Infidels-plattans rad riktade till en partner: "Don't fall apart on me tonight/I don't think I can handle it" men på den djupa nivån är det Dylan själv som har gått sönder i skilsmässan från den frälsande Jesus i de kristnas tappning. Dylans texter kan läsas som "moln" eller en ande som svävar som en helhet och håller delarna på plats. Man antingen ser helheten eller inget alls. Nu säger visserligen Wiehe, som borde veta: "Man vill så gärna hitta en röd tråd, en genomgående tanke, en mening. Och så finns det ingen!" Kanske definierar han "meningen" för småttigt, hans expansiva Jupiter i Jungfrun tenderar att atomisera "molnet" och missa det...

Månascendenten avslöjar ett andligt sinnelag och
en ytterst precis språklig axel mellan 3e och 9e

Mikael Wiehes själ kläddes annars i en fantastiskt duglig subtil inre klädnad, och det är så roligt att han har den "fallna" Mars i Kräftan tillsammans med den sensitiva Månen i hemmaläge i samma tecken. Just därför att dåligt Vatten mest bara uttrycker sig som en Vegetativ Själ som instinktivt och utan minsta medvetenhet roffar och roffar utan att någonsin bli mätt. Vatten utan herre och kanalisering blir simpel Rovkapitalism!

Wiehe är som sagt en perfekt illustration av hur bra det hanterade Vattnet detta kan bli. Han har Mars energi i sinnet men talar ändå med små ord och Kräftans desarmerande och familjära vänlighet är via Mars tiodubblad hos honom. Hans förfinade metodik i översättandet av Dylan springer förstås ur den myckenhet av Sattva guna (medvetenhet) som horoskopet uppvisar med sitt storkors i den här kvaliteten - missa inte den verkligt välgörande Jupiter som opponerar Solen för en hypersattvisk begåvning, samt den passion som emanerar ur havsdjupets passionerade (Rajas guna) tecken Kräftan.



*****

I Wiehes text finns iakttagelser om Dylan - hans brist på "substans" som ger en frihet att byta roller och perspektiv för att häckla effektivt och i ett tidigare inlägg använde jag just Dylans dominant placerade djävulstjärna Algol som astrologisk förklaring till den ständiga anklagelseakt som anas under alla hans texter men som närmare ytan just ser ut som Wiehe beskriver saken.

Varför då hans tystnad? Kommer han själv helt att vägra kommentera utmärkelsen, har han som han sjöng för länge sedan satt sig till ro utanför tidens och pseudotillvarons ström och åser drömfloden flyta förbi?

Det är mycket möjligt. Skorpionen stiger i öster vid hans födelse och jag har (måste jag erkänna) givit upp några bekantskaper med den här ascendenten eftersom de ur en kommunikationsglad Tvillingascendent som undertecknats, framstår som rena mutister, sega att få några som helst livstecken ur och inte alls givande på Luftnivån. Visualisera moderaten Carl Bildt en sekund och hans neddragna rullgardin när det inte är han själv som får hålla monolog. Skorpionen är terrorns zodiaktecken och den ägnar sig mest på att frukta saker och ting eller starta krig och mörda i "förebyggande syfte" (det kastar ett förklaringens ljus över USA:s vansinne, landet har Skorpionascendent). 

"Stämma i bäcken", det skulle kunna vara signum även för de bra Skorpioner som ägnar sig åt att t.ex. rädda liv i samband med akutsjukvården.



Dylan har ascendenthärskaren Mars i det allra mest förtegna och privata 4e huset för "Hem/trygghet"  och "Själens Djup". Dessutom råder en separativ dissociation mellan Skorpion-personan och Mars-i-Vattumannen så att han drömlikt tycks flyta mellan olika världar. 

Jag i många inlägg där dissociationstendensen i Vatten/Luft-betonade horoskop noterats, sökt påminna om att den här slinkiga undfallenheten eller förmågan vrida och vända sin kommunikation eller sociala identitet i oväntade riktningar, inte bara blir Lögnare och desinformatörer utan också Poetens bästa hjälpmedel. Vatten är irrationell och drömsk medan Luften är rationellt och logiskt. 

Att forcera samman dessa inkompatibla element kan antingen ge terrorrädda ynkryggar eller också fenomenala associationsmänniskor. Helt klart har Dylan stor nytta av sin ascendenthärskare som lagt sig precis som hos den store Edward de Vere, den verkliga författaren bakom pseudonymen Shakespeare! 

Redan Charles Carter (känd brittisk 1900-tals astrolog) var av åsikten att Vattumannen är en svårslagbar placering för den energiska Mars eftersom den inte bara lyfter sin verksamhet från simpel biologisk fortplantning (dess naturliga verksamhet via härskarskap över Vattentecknet Skorpionen) till den Rationella Själen (Luft). 

Därtill arbetar Mars utifrån Vattumanhärskaren Saturnus systematik. Mars ger därför en böjelse som tenderar mot det kosmiska Intellektet, platonismens Nous. På en lägre nivå kan detta yttra sig som en medvetenhet om sociala strukturer eller samhällssystem som spelplaner (människornas system socialism, materialisternas spelplan kapitalism...)  Och det är väl detta som är mysteriet med Dylan. Hur långt ut - eller in - sträcker sig hans konceptuella fattningsförmåga egentligen? Hans Mars ger den andra pusselbiten som också finns hos England store Bard, den 17e greven av Oxford: Väduren. 

Saturnus i Väduren anses "fallen" pga det egocentriska perspektivet som rimmar illa med Saturnus som en All-Fader som överblickar och ser till helhetens bästa (hör Dylans bön till denne All-Fader på ljuvliga och underkattade albumet "New Morning"). Men Saturnus står hos Dylan i 6e huset för fienden! Paragrafrytteri och klassificering baserat på subjektiva åsikter är det han föraktar mest. Kanske därav hans tystnad inför Nobelpriset...

Till hans talang hör således att i själva verket inte ha någon Herre och allra minst en av de onda herrar som säger att du ska tjäna pengar på dig själv som ett varumärke och agera egoistiskt. Faktum blir att att Dylan på visst sätt verkligen påminner om Satan (från Jobs bok i Gamla testamentet), ängeln som på Guds uppdrag anklagar allt och alla och prövar dem. Och om de är sista ordet, har Wiehe rätt som menar att texterna ytterst sett saknar väsenskärna. Satan är en pseudoexistens, i grund och botten bara negation, och även själens form - Saturnus - negeras genom att placeras som Fienden i detta remarkabla horoskop! Med den täta konjunktionen mellan Saturnus och psykets Måne tycks Dylan förfrämligad till och med inför sitt eget sinnelag!


måndag 2 augusti 2010

Kinas oljeolycka & Mikael Wiehe

Två tidigare stickprov på horoskop för naturkatastrofer rörde översvämningarna i Pakistan och eldsvådorna i Ryssland.

Det här fallet liknar mer horoskopet för BP:s oljeriggsexplosion. Men syftet är återigen att se om planeterna i tiden åter indikerar skada mot landets "kropp" (ascendenttecknet) som i de två förstnämnda fallen. 

Jag har inte sett uppgift om när under dygnet den kinesiska oljeledningen sprängdes (DN), och sätter här klockan på 12.00. Det leder i sin tur till ett omen som jag tror är av betydelse.


Ett ord om Kinas eget horoskop först. Källan till tidpunkten återigen från AstrologyWeekly. I västerländsk tradition skulle detta göra Kina till ett Vattumanland, men den sideriska zodiaken indikerar istället Stenbocken stigande i öster klockan tre på eftermiddagen. 

En "förvärldsligad" Måne i "socialt organisatoriska" Stenbocken indikerar att det här är ett kollektivistiskt land (Månen = folkmassorna). Landet identifierar sig själv som sitt folk vilket redan "Folkrepubliken Kina" omvittnar!

Och Solen i Jungfrun, tjänstehjonets tecken, ger både Sol och Måne och Ascendent i Jordelementet. Horoskopet matchar perfekt Kulturrevolutionen där poeter och författare drevs ut på risfälten för att "göra nytta". Jordelementet kan bli en rabiat hatare av högre kultur eftersom den själv bara pratar "nytta" och "vardagsrealism". 

Se hur Sverige i dessa tider hatar konstnärer - vi har Venus i Stenbocken, en väldigt torftig placering för konstnärskap, med mindre konsten rör socialrealism (tänk: Mikael Wiehe - se nedan) eller söker säga något om maktfrågor. För bildhuggare och konstnärer som jobbar i grova material är placeringen bättre. I det gamla Fattig-Sverige tillverkade adeln sitt överdåd av väldigt enkla material jämfört med societeten nere i Europa. 

Det kan vara något av denna fattigdom som dröjer kvar i den svenska folksjälen. På många sätt passar vi och kineserna väldigt bra ihop, som torra och sakliga sällar, objektivt målorienterade utan inre rikedom nog att stanna upp och låta själen svinga sig fritt.

Med alla tre huvudnycklarna i Jord är det inte förvånande att Kina föddes som ett materialistiskt kommunistland som kategoriskt förnekade högre verkligheter. Detta på basis av den ännu för sextio år sedan förhärskande 1800-talsmaterialismen, vilken redan då hade falsifierats av kvantfysiken - något som emellertid marxistiska ideologer var totalt ovetande om. 

Jag tror i dagsläget inte längre en nation kan födas under så här primitiva indikationer, en ny tid har börjat smyga sig på oss - Vattumannens tidsålder. I Kinas korrekta horoskop spanar man dock förgäves efter något bortom materialistisk pragmatism upphöjd till filosofi (Solen i 9e).

Just det dygn då oljeledningen exploderar lämnar Solen Tvillingarna och går in i det primära Vattentecknet Kräftan. Detta händer på eftermiddagen.

Vid lunchtid når Månen fram till en exakt konjunktion med Saturnus i Kinas soltecken Jungfrun. Under detta dygn har vi således en lunär tilldragelse som sätter fokus på Kinas Sol ("stora händelser") samtidigt som Solen går in i Kräftan vars härskare Månen ligger på Kinas ascendent (den kraftfullaste punkten för objektiv manifestation). Därtill alltså Månens konjunktion med Saturnus den 16 juli, och Saturnus är ju härskaren över Kinas ascendent eller fysiska kropp i Stenbocken.

Vi har alltså även här, precis som i horoskopen för Pakistan och Indien en "ond" beröring av landets kropp eftersom det som händer Månen händer landet (och folket). 

Men uppenbarligen saknas något här eftersom Månen möter Saturnus en gång i månaden. Varför en enorm nationell olycka just vid den här konjunktionen? Vet ej. Är det kanske för att Solen samma dygn nådde Månens eget tecken (och Kinas Måne är både skadad/detriment och samtidigt världsligt prominent) och att tiden var så liden (Kronos/Saturnus) att Saturnus för närvarande står i läge att förorsaka Kinas djupaste väsen (Solen) mödor och problem?

Det här är en gren av astrologin jag är djup okunnig i. Men det är intressant att Solen just är på väg in i Kräftans tecken som härbärgerar olycksplaneten Mars i det kinesiska födelsehoroskopet, en klen och "fallen" Mars som dessutom attackerar den klent placerade vattenplaneten Månen stigande i öster.

Tittar man på Mars i tiden, passerade den vid olyckan genom Kinas åttonde hus för förgiftning. Oljeutsläpp passar perfekt på de "skämda vatten" som är en central innebörd hos både gifttecknet Skorpionen och dess naturliga åttonde hus. Och i Kinas åttonde hus ligger en medfödd Saturnus, härskare över landets fysiska kropp.  

Det är som om en mängd vaga indikationer i födelsehoroskopet här vaknade till liv, när passerande planeter började peta på dem - ett komplext samband mellan flera planeter och hus som aktiverades via transiterna i skyn.

Jag avstår från att nysta i det invecklade dramat mer än så här - det är uppenbarligen mycket lättare att se de här mönstren när skadan redan skett! Och det här är ren "grundforskning" eller datainsamling för min del. Jag har i alla år knappt någonsin funderat över astrologin i samband med väder eller naturkatastrofer.

*****

Mikael Wiehe - drömmaren!



Det är lite motsägelsefullt att lyfta fram Mikael Wiehe som paradigmet på svensk socialrealism när han bara föddes med en enda planet i Jord (Jungfruns tecken), låt vara att det är filosofins Jupiter. 

Han är Sol-Fisk/Mån-Kräfta, dvs ett rent vattendjur. Han beskrev sig också i en intervju som sent politisk uppvaknad jämfört med sina bandkollegor i Hoola Bandola Band - den svenska proggrockens flaggskepp på 1970-talet. Detta stämmer. Det är ett typiskt drag hos en Vattenmänniska att leva lite ur fas med sin samtid, introvert orienterad mot sin drömmande eller poetiska själ. 

Men Wiehes enda placering Jord var just tillväxtens Jupiter och tecknet var Jungfrun - tjänaren. Så när han väl knöt an till omvärlden och började tänka politiskt, jag då blev det en Vatten + Jord-politisk tillväxt, dvs en renodlat materialistisk socialrealism! 

Wiehe är naturligtvis i grund och botten en sensitiv poet och "Titanic" är en väl vald metafor eller sinnebild. Månen är sinnet, och Wiehe har Månen i härskarläge. Det kan bli en braskande föreställningsförmåga av den placeringen om inget binder, tvingar på knä, eller verklighetsanpassar! Faktum är att Kräft-Månen är behjälplig i det mesta och vanlig hos psyksjuka eller människor som inte får stopp på sitt fantiserande. Jag har kallat Månen i detta sensitiva läge för "den naturligt patologiserande".

Lägg därtill att Wiehe föddes med den energialstrande och turbulenta Mars i samma tecken - den här kombinationen har jag lokaliserat hos bra många "ilska feminister" så visst tillhör också Wiehe den här gruppen av själar i lidelse, plågade i helvetet över att de tar allt så personligt och ofilosofiskt.

Beträffande den poetiska blicken. En renodlad Jord-människa skulle inte kunna beskriva i bilder på det sättet som en Vattenmänniska kan utan skulle mer prosaiskt återge det i tillvaron konkret givna. En överbetoning av Saturnus ger samma tendens. 

Vattenelementet står som sagt för inre föreställning medan Jordelementet är identifikation med det objektivt givna. Därför är Wiehes Måne i Kräftan en utmärkt reflekterare över det jordiska, och framgången (Jupiter) var hans när han började beskriva den lilla människans lott (Jungfrun). 

Säkert var det Wiehe som skrev "Hanna från Arlöv", den första sång jag minns med Hoola Bandola på radion och som grep mig starkt. En ren hyllning till Jungfruns, tjänarinnans tecken! För märk, detta är inte bara en av många planeter i Wiehes horoskop, det är soltecknets disponent. Arbetarklassfilosofi förfogar över Wiehes livsverksalstrande Sol i drömmande Fiskarna. 

Egentligen är det här ett horoskop i godhetens tecken som gränsar till andlig medvetenhet. Den här Jupiter-oppositionen till Solen är inte alls dum, en definitiv intelligenshöjare! Det är bara den materialistiska Saturnus som via en lång kontrollaspekt söker hålla Wiehes andliga medvetande avknäppt och introducerar skepticism och en simpel förnuftsmässighet som kanske syftar att hålla en högre inspiration borta. 

De här människorna är ofta rädda för sin andlighet, varpå anden kommer som röster som för att hämnas. Den brittiske psykiatern Arthur Guirdham hade efter fyrtio år i yrket sett och varit med om så mycket att han deklarerade psykisk sjukdom för att vara effekten av att individen vägrade sin ande fullt uttryck. 

Varför jag för saken på tal här är att Saturnus attack mot Solen faktiskt utlöser en repression från mental Luft mot känslans och det undermedvetnas Vatten,  där Saturnus i Luft av Tvillingarnas typ står för simpel rationalisering som söker "dränka ut" den reella intelligensen som kommer från andesjälen, från Solen! Vi har sett formidabla religionshatare och förnuftsivrare tidigare på bloggen, vilka just lidit av samma störning mellan kritiska Tvillingarna och drömska Fiskarna.

Men Wiehe röjer sig varje gång den musikaliska inspirationen rinner till. Det är ande som verkar, fast indirekt genom Vattenelementet. Är Vattnet smusigt till följd av en ovanligt syndig själ blir det patologi av elakartat slag. Här verkar Jupiter från Jungfruns 30 grad och förädlar Sol-Fisken.

I avsaknad av födelsetimma går det inte att säga vem som drar kortaste strået här, Jupiter eller Saturnus. Högre Intuition och Bondförnuft slåss om en och samma andesjäl!