Moltysta Dylan och lyhörda Wiehe

Aftonbluddret för några dagar sedan

Mikael Wiehe är den enda som behövt skriva om Bob Dylan i Aftonbladet apropå Nobelpriset, men naturligtvis ska alla säga något i dessa dagar. Att man inte behöver läsa borgarpressens kommentarer säger sig självt, ingen kapitalist skulle våga höra vad det är Dylan egentligen säger! Så mycket har Virtanen i AB uppsnappat, men när Mikael Wiehe slutligen tar till orda, lite efter alla de andra, lyser hans text klarare än övriga kommentarer sammantagna.

Med både Sol och Måne i Vattenelementet gestaltar den socialt medvetna svenska sångpoeten vad Tibetanska dödsbokens refererar till som Vatten som den spegellika visheten. Det är spännande att höra Wiehe beskriva hur man måste gå tillväga för att kunna överföra Dylan till svenskspråkig klädedräkt. 

Vatten har de senaste åren fått klä skott för mycket av den låghet som vårt döende kapitalistiska system uttrycker, och jag tror inte det intryck en ströläsare av bloggen fått om Vatten kan uppvägas genom enstaka omnämnanden av journalisten Maria-Pia Boëthius lika rena Vatten-horoskop. Men även hinduismen ser detta element ur ett högre perspektiv, som elementet (eller den verklighetsupplevelse) inom vilket själen renar sig för att uppnå befrielse från den besmittande materien - astrologiskt tecknad vid en död klump Jord.

Annars så duktige Göran Greider avslöjade sig några dagar tidigare ha en ytterst dålig kontakt med Dylans författarskap i sin krönika, trots (eller kanske just för) att han gick och blev kristen socialist i sorgen efter sin fars bortgång för ett antal år sedan.

Att en eventuellt kvarhängande kristen bekännelse blockerar anar man särskilt i Greiders löskokta trams om  att man får leva med reaktionärt kvinnofientliga drag hos Dylan. Greider anför här som bevis låtarna "Sweatheart Like You" [sic] och "Is Your Love In Vain". Båda handlar om själens relation till Gud eller kretsar som sägs företräda Gud!

Den förstnämnda dryper av Dylans bitterhet när han lämnar kristendomen som han sökt bottna i under några år, och den senare är från albumet "Street-Legal" där flera texter tydligt markerar hans andliga sökande - jag säger bara "Changing Of the Guards" komplett med allusioner till själens resa i Tarot-kortleken. Nästa albumtitel, "Slow Train Coming", tydliggör innan det är dags för pekandet med hela handen i albumet "Saved". (Jag tror jag skrivit om det tidigare.)

Det är märkligt att "den generationen" av inbitna Dylan-fans som Greider tillhör kan missa denna självförklarande "trajectory" som avslutas med det album som huserade "Sweetheart Like This", den desillusionerat bittra "Infidels". Det är alltså de kristna Dylan varit i kontakt med och inte saracener som får det här tillmälet! Så typiskt Dylans förmåga att placera en tankefigur i otippat sammanhang. 

På en nivå är Infidels-plattans rad riktade till en partner: "Don't fall apart on me tonight/I don't think I can handle it" men på den djupa nivån är det Dylan själv som har gått sönder i skilsmässan från den frälsande Jesus i de kristnas tappning. Dylans texter kan läsas som "moln" eller en ande som svävar som en helhet och håller delarna på plats. Man antingen ser helheten eller inget alls. Nu säger visserligen Wiehe, som borde veta: "Man vill så gärna hitta en röd tråd, en genomgående tanke, en mening. Och så finns det ingen!" Kanske definierar han "meningen" för småttigt, hans expansiva Jupiter i Jungfrun tenderar att atomisera "molnet" och missa det...

Månascendenten avslöjar ett andligt sinnelag och
en ytterst precis språklig axel mellan 3e och 9e

Mikael Wiehes själ kläddes annars i en fantastiskt duglig subtil inre klädnad, och det är så roligt att han har den "fallna" Mars i Kräftan tillsammans med den sensitiva Månen i hemmaläge i samma tecken. Just därför att dåligt Vatten mest bara uttrycker sig som en Vegetativ Själ som instinktivt och utan minsta medvetenhet roffar och roffar utan att någonsin bli mätt. Vatten utan herre och kanalisering blir simpel Rovkapitalism!

Wiehe är som sagt en perfekt illustration av hur bra det hanterade Vattnet detta kan bli. Han har Mars energi i sinnet men talar ändå med små ord och Kräftans desarmerande och familjära vänlighet är via Mars tiodubblad hos honom. Hans förfinade metodik i översättandet av Dylan springer förstås ur den myckenhet av Sattva guna (medvetenhet) som horoskopet uppvisar med sitt storkors i den här kvaliteten - missa inte den verkligt välgörande Jupiter som opponerar Solen för en hypersattvisk begåvning, samt den passion som emanerar ur havsdjupets passionerade (Rajas guna) tecken Kräftan.

*****

I Wiehes text finns iakttagelser om Dylan - hans brist på "substans" som ger en frihet att byta roller och perspektiv för att häckla effektivt och i ett tidigare inlägg använde jag just Dylans dominant placerade djävulstjärna Algol som astrologisk förklaring till den ständiga anklagelseakt som anas under alla hans texter men som närmare ytan just ser ut som Wiehe beskriver saken.

Varför då hans tystnad? Kommer han själv helt att vägra kommentera utmärkelsen, har han som han sjöng för länge sedan satt sig till ro utanför tidens och pseudotillvarons ström och åser drömfloden flyta förbi?

Det är mycket möjligt. Skorpionen stiger i öster vid hans födelse och jag har (måste jag erkänna) givit upp några bekantskaper med den här ascendenten eftersom de ur en kommunikationsglad Tvillingascendent som undertecknats, framstår som rena mutister, sega att få några som helst livstecken ur och inte alls givande på Luftnivån. Visualisera moderaten Carl Bildt en sekund och hans neddragna rullgardin när det inte är han själv som får hålla monolog. Skorpionen är terrorns zodiaktecken och den ägnar sig mest på att frukta saker och ting eller starta krig och mörda i "förebyggande syfte" (det kastar ett förklaringens ljus över USA:s vansinne, landet har Skorpionascendent). 

"Stämma i bäcken", det skulle kunna vara signum även för de bra Skorpioner som ägnar sig åt att t.ex. rädda liv i samband med akutsjukvården.

Dylan har ascendenthärskaren Mars i det allra mest förtegna och privata 4e huset för "Hem/trygghet"  och "Själens Djup". Dessutom råder en separativ dissociation mellan Skorpion-personan och Mars-i-Vattumannen så att han drömlikt tycks flyta mellan olika världar. 

Jag i många inlägg där dissociationstendensen i Vatten/Luft-betonade horoskop noterats, sökt påminna om att den här slinkiga undfallenheten eller förmågan vrida och vända sin kommunikation eller sociala identitet i oväntade riktningar, inte bara blir Lögnare och desinformatörer utan också Poetens bästa hjälpmedel. Vatten är irrationell och drömsk medan Luften är rationellt och logiskt. 

Att forcera samman dessa inkompatibla element kan antingen ge terrorrädda ynkryggar eller också fenomenala associationsmänniskor. Helt klart har Dylan stor nytta av sin ascendenthärskare som lagt sig precis som hos den store Edward de Vere, den verkliga författaren bakom pseudonymen Shakespeare! 

Redan Charles Carter (känd brittisk 1900-tals astrolog) var av åsikten att Vattumannen är en svårslagbar placering för den energiska Mars eftersom den inte bara lyfter sin verksamhet från simpel biologisk fortplantning (dess naturliga verksamhet via härskarskap över Vattentecknet Skorpionen) till den Rationella Själen (Luft). 

Därtill arbetar Mars utifrån Vattumanhärskaren Saturnus systematik. Mars ger därför en böjelse som tenderar mot det kosmiska Intellektet, platonismens Nous. På en lägre nivå kan detta yttra sig som en medvetenhet om sociala strukturer eller samhällssystem som spelplaner (människornas system socialism, materialisternas spelplan kapitalism...)  Och det är väl detta som är mysteriet med Dylan. Hur långt ut - eller in - sträcker sig hans konceptuella fattningsförmåga egentligen? Hans Mars ger den andra pusselbiten som också finns hos England store Bard, den 17e greven av Oxford: Väduren. 

Saturnus i Väduren anses "fallen" pga det egocentriska perspektivet som rimmar illa med Saturnus som en All-Fader som överblickar och ser till helhetens bästa (hör Dylans bön till denne All-Fader på ljuvliga och underkattade albumet "New Morning"). Men Saturnus står hos Dylan i 6e huset för fienden! Paragrafrytteri och klassificering baserat på subjektiva åsikter är det han föraktar mest. Kanske därav hans tystnad inför Nobelpriset...

Till hans talang hör således att i själva verket inte ha någon Herre och allra minst en av de onda herrar som säger att du ska tjäna pengar på dig själv som ett varumärke och agera egoistiskt. Faktum blir att att Dylan på visst sätt verkligen påminner om Satan (från Jobs bok i Gamla testamentet), ängeln som på Guds uppdrag anklagar allt och alla och prövar dem. Och om de är sista ordet, har Wiehe rätt som menar att texterna ytterst sett saknar väsenskärna. Satan är en pseudoexistens, i grund och botten bara negation, och även själens form - Saturnus - negeras genom att placeras som Fienden i detta remarkabla horoskop! Med den täta konjunktionen mellan Saturnus och psykets Måne tycks Dylan förfrämligad till och med inför sitt eget sinnelag!