USA-stödda diktatorn Pinochets "förorenade Luft"

Medan AB:s Wolfgang Hansson har fullt upp med att sprida USA:s lögninformation om Kinas förvisso tuffa tag mot uigurerna för att bättre inlemma dem i Kina (en isolerad avkrok som det är), väljer jag att lyfta fram Hanssons älskade USA och dess stöd till högerdiktatorn Pinochet i en tid tid då USA konspirerade mot diverse mellan- och sydamerikanska länder som föredrog socialism framför USA:s kapitalism.

(Jag nämnde nyligen, i neutrala ordalag uigurernas öde, och man kan tänka sig att Hansson tjuvläser den här bloggen eftersom hans krönikor blivit allt mer konventionella och ur led med tidens riktning. Det kanske behövs en astrologs aningen dimmiga utsagor för att visa vägen... )

Eftersom astro.com har ett AA-rankat födelsedatum på denna "norra halvklotets värsta ledare" (efter Hitler) måste även denna karta ingå i Sideriska siktets fortgående studie av åtminstone astrologins grova riktlinjer. Diktatorn kommer kusligt nära Wolfgang Hansson själv eftersom det handlar om en bedövande mörkläggarmentalitet där tecknen av Tamas guna, Mörkrets kvalitet, ger en antydan om en som vill rita upp en diktatoriskt fastlagd kurs och sedan kalla detta rigida system "frihet" genom att rikta sin enda ljusbringare (Solen) mot dessa mörkrets kulissväggar.

Pinochet har visserligen bara planetär aktivering i tre av de fyra "var sak på sin plats"-tecknen men det tomma, Ox-ascendenten har sin härskare Venus i mörker, svagt och ofta despotiskt lagd i Skorpionen så här är ett av de sällsynta kartor där verkligen allt är mörker och död för oliktänkande. Fatta att USA gillade den här mannens socialismhat och villigt hjälpte till "destabilisera" Chile på 70-talet!

Detta är också nyliberala Annie "mer-åt-de-välskodda" Lööfs gamla favorits favorit. Margaret Thatcher gillade förstås Pinochet, vilket inte räddade diktatorn när han insjuknade i England och Spanien där lät arrestera och slutligen få honom utlämnad. Pinochet hade låtit avrätta mängder av spanjorer som befunnit sig i Chile när CIA och Pinochet torterade av mördade som värst, så Spaniens omdöme om den lömske ledaren skilde sig en del från Thatchers.

Eftersom de tre kvaliteterna i den hinduiska kosmologin är ett mer primitivt tillstånd i det tidiga kosmos och de fyra elementen dyker upp först i nästa stadie, styr därför Mörkrets kvalitet tolkningen av Pinochets påfallande luftiga horoskop. 

Utan fingervisningen från det underliggande Mörkret hade det varit svårare att säga något om hans stora Lufttriangel som ju också gett tibetanerna dess "landsfader" Dalai Lama (låt vara att andra planeter ingår i lamans triangel). 

I båda fallen stämmer astrologen Charles Carters varning: denna treställighet rör ihop individens öde FÖR MYCKET med andras öden. Man skulle faktiskt kunna tala om Dalai Lama som en välvillig diktator för "Tibet i exil". Pinochet är en mer regelrätt ond diktator vilket påminner på Platon (igen). Demokratins uselhet överträffas bara, konstaterade denne Store Tänkare, bara av den tvehövdade diktaturen som kunde vara riktigt dräglig om folket hade turen att få en god man i ledarposition men fullständigt elände för folket om en ringa människa utropade sig till envåldshärskare.

Platon resonerade sig naturligtvis fram till varför demokratins brister var så avsevärda att t.o.m. en god diktator var att föredra, men hans analys verkar ingen i Sverige ha läst, att döma av alla de fladdriga och blodfattiga hyllningar till demokratin jag läst i svenska medier sedan tonåren och livet igenom. 

Det är som alla i Sverige bara gissar och fejkar sakkunniga. Det brukar bli så när ett land nästintill förbjuder religions och dess släkting filosofi eller begränsar dess inflytande på folket. Gissa vilka som gärna vill ha det på det viset?

Ett sista ord om Pinochets horoskop. Det är flera faktorer som drar ner nivån på en karta (och förmodligen kritiska lägen där helheten brister). När det kommer till Pinochets förmåga att tänka ser jag en risk med denna Lufttriangel just vid intellektets Merkurius som i Vågen faktiskt är diktatorns atma karaka (precis som den här bloggaren) men tyvärr inte (som bloggaren) i den goda lyckans 5e hus (för korrekt intellektualitet) utan i det obskyra 6e huset som representerar olyckor och fiender. 

Jag har inga "bevis" för det, men några horoskop som åtföljer personer med dubiös tankeskärpa har haft Merkurius i detta olyckliga hus. Inför vådan att ändå framställa några slumpmässiga observationer som någon naturlag viker jag en minut åt ett snabbtest: Merkurius i 6e för de få Nobelpristagare jag har klockslag för? Hur ser det ut?

Av 103 Nobelpristagare med känd tid för 1/12-del (8,5 förekomster) ha Merkurius svag i 6e om allt bara är slump. Sju stycken visar sig ha husplaceringen. Återigen visar sig kvantitativa studier ha väldigt lite att göra med astrologin som tolkningskonst! Det astrologen kan tänkas urskilja utspelar sig på en betydligt mer eterisk nivå än den grova världsbild som tillhör siffernissarna.

I Pinochets fall är Merkurius dubbelt olycklig eftersom den inte bara är svag i tecknets sista och döende grader (skt: mrita), placerad i ett av de onda husen UTAN OCKSÅ ska tjäna som fundament för sinnelagets Måne!

Och detta sinnelag behärskas av närheten till Saturnus som naturligen drar mot stränghet som den Stora Illgörare en här. 

Bara dessa punkter i Luft antyder en sjukt intellekt med skeva värderingar i klass med Thatcher och USA:s självbild där de anser sig ha rätt att kuppa bort länder i sin närhet som "tänker fel".

Jämför Pinochet med USA:s värsta massmördare någonsin och se hur "chanslösa" båda himlarna ter sig. Det ska till en makalöst stark själ att göra något konstruktivt när ödeslotten (hela horoskopet) innehåller så mycket fallgropar...

*****

Noterat

Inlägget skrevs fredagen 2/9, dygnet innan Expressen-Hakelius också kommer på tanken att namndroppa Pinochet (i ett vidare sammanhang). Det är Kosmos som i sin rörelse vevar fram tänkandet och människorna som efter förmåga "kanaliserar" det givna. Tillvarons beskaffenhet - i den fallna världen - är således en förklaring till att en så pass inaktuell figur som Pinochet plötsligt dyker upp samtidigt på två håll i ett lilleputtland. 

Däremot finns inga astrologiska kopplingar som förbinder de båda namndropparna, men å andra sidan är Hakelius tidpunkt okänd. Det skulle kunna vara en konjunktion av ascendent och något i undertecknads karta som återspeglar detta makro-mikrokosmiska förhållande (3 inlägg om H:s horoskop tidigt på bloggen). 

Åtminstone finner jag ofta Hakelius sardoniska texter underhållande och det talar för att någon slags överlappning på högre höjd. Nya H-krönikan expanderar helt och hållet på det Sideriska apropå valdagshoroskopet sammanfattade med "ännu en klassisk 'proteströstning' från svenska folket". 

En helt annan sak att H har stöd av Jupiter och därmed konsumerar livets goda i detta liv (Storfinansens Jupiter stöttar H som Sol, som ledarfigur). Bloggaren, å sin sidan, ser i detta liv välmågans Jupiter som människoblivandets värsta fiende... Allt har sin tid.

Eftersom H-krönikan tar Jan Guillous som måltavla för dess ironier kan en okommenterad synastri (2 kartor i parterskapsjämförelse) vara på sin plats. Speciellt som H anklagar G för att ha suttit till bords för länge med privilegierade maktmänniskor av s-märkt typ, vilket är exakt av hans Sol/Jupiter säger att han själv gör (fast med andra bokstavs-sjukdomar). G, med känd födelsetid/ascendent får äran av den inre kretsen och H blir satelliten i den yttre:

Okommenterad... Något måste ändå sägas. Se Guillous livskrafts Sol och den Rike Mannen (Jupiter) i en "disconnect" med varandra. Detta, tillsammans med Solens svaga utgångsläge i dåliga 8e huset stämmer väl med att G lämnar den klass han föddes till och blir radikal grävande reporter. Att Solen och Jupiter hamnar disjunkt är inte hela världen. Solhjärtat bultar på även utan rika sprättar. Hakelius däremot, ser helt beroende ut av sin nära koppling mellan Sol och Storfinans eftersom Solen i sig kantrar mot Månen i dödande Skorpionen, en långt mer plågsam fnurra på tråden på den stjärnhimmelens internkommunikation.

Ur Guillous ascendentperspektiv blir Hakelius sinnelag i Skorpionen mest som en irriterande fluga i författarens liv, den väl maskerade konservatives hela sinnelag klassas enligt Guillous perspektiv som en sjättehusföreteelse, en olycka eller t.o.m. fiende till det Guillous själv representerar, dvs. vad fransosens Tvillingascendent idealt bör stå för: korrekt kommunikation utan Skorpionens giftiga efterslängar. Nu är Tvillingascendenten en av zodiakens viktigaste och långt ifrån alla av dess innehavare lever upp till "det högsta goda" som här blir Vattenbäraren i 9e huset (siktet på hela mänsklighetens förverkligande i opposition till enskilda, flamboyanta Lejonindivider - Vattenbärarens motpol som helt saknar intresse för folket som helhet). 

Men Guillou har ascendenthärskaren Merkurius i exakt opposition till ascendenten vilket kan innebära att just oppositionen gör intellektet till hans sparringpartner i livet i den mån han inte projicerar Merkurius på alla andra. Och en framgångsrik journalist- och författarkarriär tyder knappast på att han hållit Merkurius på armlängds avstånd. Merkurius är väl integrerad med ascendenten och påverkar denna självbild. Merkurius prominenta position har vidgat Tvillingarna från enbart sakkunskap till Skyttens mer visionära om omfångsrika mentalitet. Hur detta kan vara trots att båda G och H har samma Skytthärskare, Jupiter-i-Lejonet, kommer att framgå nedan, men enkelt uttryckte fyller de helt enkelt inte samma funktion i de båda kartorna).

Varje tecken i zodiakens första planhalva vidgas i motpolen i andra hälften. Zodiakens skapare tycks definitivt ha haft någon evolutionär tanke, och därmed blir G redan med primitiv solteckensastrologi en mer utvecklad version av H:s soltecken Lejonet. H har visserligen Solen i expansiva Skytten men är beroende av Stora Pengar i Lejonets tecken, det är i individualitetens 2a akt som låser honom och hur kavajer av tweed krävs för att förhöja individualiteten. 

G är redan förbi det stadiet, om än inte vid födelsen så väl genom livets framfart. Han intresserar sig mer för universella frågeställningar: Merkurius-Skytten och G:s soltecken Stenbocken tillhör båda zodiakens 3e universalistiska akt. Men han var inte alltid universalist: Soltecknet grundar sig på Saturnus som här befinner sig t.o.m. mer primitivt än i individualistens 2 akt, den står i blott "personliga" Oxen - de personliga tillhörigheternas tecken (skymtade länge i G:s liv i formen av jaktgevär och vinsamling och kanske också annat han samlat på sig). 

Men denna bas i simpelt ägande är hans olycka (Mars nära Saturnus och båda i den världsliga förlustens 12e hus). Saturnus uttrycker sig dessutom genom den svaga Solen instängd i 8e "onda" huset, och livets omildhet i den unge Guillous liv (som han själv beskrivit) kan tänkas ha aktiverat hans mer universella kapacitet.

Hakelius har inte rört sig en meter framåt i sitt liv: det är lite väl privilegierat att ha Jupiter med sin dagverksamma Sol och den "rundgång" som bildas av en "ömsesidig reception (var och en i den andres hemmatecken). Ett bekvämt liv och bekvämt jobb resulterar - och gott om tid att via den giftiga Skorpionmånen ironisera över arbetarklassen (och dess förvisso varierande grad av korruption). H:s smarthet ligger i mörkläggning i flera nivåer av vad han egentligen tycker, krönikorna är välgjorda aktstycken som döljer H:s egen hemvist eftersom den knappast går hem hos svenska folket (pst, Storfinansens Jupiter).

 

PS. Den som noga jämför kartorna positionerna hos G och H upptäcker att de kanske ändå inte står så långt från varandra och det är därför H finner G så passande att häckla. Den springande punkten här är nog "H på fina middagsbjudningar med landets Gamla Pengar" vilket H i skam gör om till en historia om "G:s sittningar med högersossarna i makteliten". 

Jag säger "högersossar" eftersom jag aldrig hört G bestyrka sin tillhörighet med vänstern annat än att han som god medborgare betalar sin skatt. Och med S-politiken är den skatten numera inte särskilt betungande för de välbeställda. Annat hade varit om G diskuterat radikal socialism av olika slag i sina texter. Men det gör inte ens V längre...

Gryningspyromanen (ett återbesök)

Redan i bloggens begynnelse kommenterades Gryningspyromanen. Tio år senare står det helt klart att detta och alla de horoskop som saknar känd födelsetid men med Månen som ersättningsascendent varit användbara för övnings skull. Men det man kan säga säkert är inte mycket. Månen står för föreställning och fantasi och det kan förvisso vara avslöjande att se hur en obskyr människa odlar fantasier om sin egen allmakt men om det verkliga livet vet man inget utifrån en sinnelagsascendent.

Inlägget från 2010 om den här mordbrännaren kunde hållits kortare (det ser jag vid snabb koll), kanske hade det räckt med de första få styckena om eldens Mars som inte vet om den ska älska eller hata i Skorpionen. Till svarta eldens Mars sällar sig Venus, soltecknet Vågens härskare vilket tvingar samman ett Luft och Vattentecken. Här bildas samma märkliga personlighetstyp som underhållaren Jonas Gardell eller den kvinnliga konstnären, religionshataren som framställde Jesus som homosexuell.

Det kan med andra ord bli skeva perspektiv hos den mentala Våg som invaderas inifrån av Vattenelementets (psykets) olika grader av klarhet eller förgiftning. Planeter i Vattenhusen kan också ge märkliga former av subjektiva övertygelser med motsvarande nedsatt manöverförmåga i den sociala verkligheten.

Men det finns en god chans att Gryningspyromanen inte har den månascendent i Tvillingarna som jag utgick från tidigare Klockan 16:00 går psykets planet över i Krabbans tecken och detta är en själslig författning som är extremt påverkbar och kräver en välplacerad Sol (tecken och hus) att leda den. Månascendenten gör det som sagt omöjligt att gå närmare in på hur huset modifierar Solen, som bäst kan man anta att Månen fantiserar sin Sol och för en som tänder eld på byggnader ligger det förstås en poäng att hitta Solen i 4e för hemmet och byggnader.

Antar man därför Månen i Krabban bildas en ännu sämre förutsättning för en normal livslinje (Månen till Solens fulla mognad, 0-40 år). Den vingliga Våg-Solen har så ovanligt många problem att tampas med och avväga och som kan derangera dess klarsyn. Som britterna säger: "penny-wise and pound-foolish".

I just föregående inlägg en nostalgisk återblick till bloggens tidiga år, när Sverige fortfarande hade roliga politiska ledare att göra narr av: Fredrik Reinfeldt har sol och måne i omvända lägen mot Gryningspyromanen. Det händer något lustigt här i gränsen mellan Rationell Luft och Irrationellt (instinktsdrivet) Vatten, självbilden verkar ofta bli lite skev för att inte tala att det begärsfulla Vattnet sällan höjer sig till någon bättre analytiker - men de duger inom den hungriga kvartalskapitalismen i den mån de söker sig längre än bara fylla ögonblickets behov, inom vård eller på dagis...

Först och främst lider Gryningspyromanen av en hämmande aspekt från extremt konventionella Saturnus-i-Stenbocken, symbol för vad Samhället vill med en och där förvisso Månen i motsatta Krabban söker ta emot kommandot, men ytterst blir en katt och råttalek mellan Lagens långa arm (Saturnus) och den slinkiga Mån-Krabban. Detta till följd av att Solen i Vågen känner sig pressad av vad samhället vill peka ut för aktiv arbetsväg (Solen, den dagaktiva på ett ytligt betydelseplan, det enda Sverige med sin "arbetslinje" erbjuder förutom lobotomi eller internering). Och här skiljer sig Saturnus normer åtskilligt från de skorpioniska underströmmar som läcker in i Solens Luft-sfär och derangerar intellektet.

Så långt den hypotetiska månplaceringen visar (och i kombination med Saturnus inverkan) ser horoskopet ut som en antydan om den borna dagdrivaren eller vagabonden - en figur Sverige varken förr eller idag har någon plats för, sägs det, samtidigt som det dräller in skumrask över gränserna och inrikespolitiken sköts med sådana högerperspektiv att landet formligen tillverkar inhemska galningar dagligen. (Högern VILL ha mer kriminalitet så att de har något att gapa om, högern är som en energiparasit på andra, precis som Sverigehoroskopets "onde rike man" - kapitalisten - rider rygg på dem som arbetar upp hans välstånd.)

Dessutom gör Månen i Krabban Gryningspyromanen till en av dem med en triangulär uppställning planeter, under en eller två månader fladdrat förbi på bloggen, ibland just så skadliga för sig själva och/eller andra som astrologen Charles Carter hävdat. Besvärligast är nog trianglar i Vatten eller de faller kort om rationalitet och kan bli drivna typer, just som Gryningspyromanen verkar vara.

*****

Tankarna föll på denne Ulf Borgström när jag kom på att det var genom Aftonbladets juridikkunnige, Oisin Cantwell (tidigare kommenterad 2014) som jag först blev medveten om den tvångsmässiga och inte så värst rationella Grynings-Vågen. Cantwells egen födelsedag uppvisar visserligen ingen triangel men har i Eld-Väduren en sådan överladdning att man kan förstå hans intresse av pyromanen. Eld och Vatten driver sitt inbördes spel och det är typiskt att penning-Oxen Cantwell 2011 klagade på att samhället spillt en miljard i skattepengar utan att lyckas få fast pyromanen.

Eftersom för mycket Eld (eller våldsamt obalanserad Eld) också kan ge extremism ("inga spärrar") är det intressant att se hur en förnämlig placering för organisatören Saturnus här kontrollerar och använder sig av all den energi Cantwells horoskop uppvisar. Resultatet blir att framfusiga råbusen Väduren (som i bästa fall representerar mannamod enligt antikens schematisering) här blir en högintressant och intellektuellt kraft (mer slipad, misstänker jag, än vad han kan uttrycka i sina tidningskrönikor, som när allt kommer omkring bör vara skrivna med tidningens typiska läsare i åtanke).

Lättläst horoskop - "rent" och tydligt i elementens samverkan

Nu stryper visserligen Draksvansen Skytt-Månens normalt så livliga reaktioner och minskar "extremismrisken", men det beror förstås att sinnet är helt upptaget av alla den vurpade Venus-Rahu-typer som löper omkring och ger Rättsstaten arbete. (Man kan säga att alla de kriminalfall Cantwell kommenterar blir hans "partners" i 7e huset.)

Men det är alltså sinnelagsascendentens intressanta Saturnus i härskarläge i Vattenbäraren som skapar varma känslor för Staten och samhällets organisation även om Saturnus som synes lägger håller Väduren i kort koppel. Detta är en förnämlig kombination eftersom Saturnus-i-Vattenbäraren är human, detta är människan som den sociala varelse det är och aspekten tuktar och vägleder samhällets unga (Väduren, barnets symbol, räknat som tionde månaden från Krabban/modern). 

Denna Vattenbärarens kastade nät för ökad struktur kan förstås också läsas som konservativa Sol-Oxen Cantwells önskan att forma tidningens läsare i laglydig och socialiserad riktning. AB är en träig tidning på det sättet, men jag ser ingen borgerlig tidning ta på sig att lära sina läsare något annat än ytlig "vett & etikett" - de vet nog innerst inne att deras politiska budskap är just det som skapar ett kriminellt samhälle.

Jämför Cantwells horoskop med ständige AB-skribenten Jan Guillou, som istället väljer raljerandet för att påvisa samhällsproblem. Att jämföra en sinnelagsascendent med ett horoskop som bygger på barnets fysiska födelse låter sig egentligen inte göra, men se Cantwells strama bindning mellan Saturnus och Lagens Jupiter som ger honom lämpat att titta på samhällsfrågor ur juridiskt perspektiv. Guillou, med känt tredje kommunikationshus uppvisar här Lagens eller samvetets Jupiter som verksam illgörare. 

Horoskopet är lurigt för det finns onda delar i det, men uppenbarligen är hans ascendenthärskare Merkurius (skribenten) så stark i 7e husets hörnläge att den inte övermannas  av den komfortabla borgerliga nyrikedom hans romanförfattare givit honom. 

Jupiter (stora rikedomar) via författande (tredje huset) får honom att påfallande ofta i sina krönikor nämna hur laglydigt han betalar sin skatt till Staten. Kanske lite dåligt samvete - åtminstone spelat - att skriva för läsare med långt lägre inkomster än honom själv. Men samma folkformargärning är det som den kollegan Cantwell ägnar sig åt.

Den gamla konfucianska texten för härskare och sedermera statsanställda, I-Ching, påminner i kapitel 53, Gradualismen, om hur lång tid det tar att fostra och forma en folksjäl. Där används den klassiska konservatismens sinnebild, det långsamt växande trädet, och påminnelsen att det tar generationer att bygga en folksjäl (och bara en smartphone-kultur för att bryta sönder den). Både Cantwell och Guillou har Solen i Jordtecken, det element som mest påminner om konservatism, även om det rör sig rejält i både ambitiös Eld och tänkande Luft hos tidningens båda medarbetare. 

Även om en Jord-Sol är avancerad, dvs går utöver penningtänkande och omfatta högre, sociala värderingar skulle det sannolika teckna en moderat socialdemokrat utan värst visionära idéer om hur mänskligheten ska ta steget ur sin hämmande ägandeinstinkt (som arbetarklassen bara är en förvriden och sjuklig skugga till) för att hitta någon slags nygammal allians mellan världens alla folk i det Stora Samhällets tid och tecken...  (Vattenbäraren = "Den Stora" på babyloniernas språk akkadiska.)

Vattenbärarens kommande tidsålder kommer, tråkigt för Vattenbärarnationen Sverige, att skapas utan vår medverkan (kanske undantaget individen Greta). Vår Vattenbärare kapades av den onde rike mannen och både land och befolkning används här som mjölkko för dem med profitlystnad som en växande inre cancer som de göder dygnet runt. Faktum är att vinstlystnaden har med cancer, Krabbans tecken, att göra. Men det får en senare generation lista ut och med andra verktyg än astrologin.

Guillous påpekande om vad tiden är liden i Sverige

Jan Guillou har namnet, han har plattformen (AB) och kollen på samhällsutvecklingen. Bara första raderna i hans senaste krönika är omvälvande. bara en (AB) av fyra tidningar, noterar han, brydde sig om den episka nyheten att var femte svensk står på fallrepet (linor som Överheten anförd av folk som Annie Lööf sågar på). Internationell statistik visar att Sverige bara dyker djupare och djupare in i klassdelningspolitiken. 

De tokgalna borgarna som vill ha igenom ändringar i lagen om anställningstrygghet för att få sina Rut- och Rot-slavar ÄNNU BILLIGARE. Det var tidigare denna det närmast unikt människoföraktande oktober 2020 ett tydligt tecken på att landets kritiska massa för en djupdykning in i ren ondska nu är hotande nära. 

Guillous repris av nyheten, som jag missat, sällar sig till ännu ett uttryck för det astrologiska omen om den Rike Onde Mannen som i sin första månad av en 16-årig period bör uttrycka sig med full kraft."Spruckna välfärdsbubblornas tid" var den första rubriken jag satte på Jupitercykeln och även om inte Fattigsvensken är mer än ett hot enligt nyheten, stämmer den tragiskt väl med den hinduiska astrologins cykellära.

G:s krönika påminner också om att Sverige stod i världsledande position vad beträffar jämlikhet 1980, innan det med nyliberalismens introduktion började gå nedåt. 

Jag kastar en snabb blick på Sverigehoroskopet och finner att landet äntrar just kulminationens symbol Solen (och dess cykel) så nära som kan tänkas, i oktober 1979.

Vimshottari Dasha:

 Sun Maha Dasha  1979-10-05  -  1985-10-05

  Antardashas in this MD:

  Sun:  1979-10-05  -  1980-01-20
  Moo:  1980-01-20  -  1980-07-22
  Mar:  1980-07-22  -  1980-11-27
  Rah:  1980-11-27  -  1981-10-23
  Jup:  1981-10-23  -  1982-08-10
  Sat:  1982-08-10  -  1983-07-23
  Mer:  1983-07-23  -  1984-05-26
  Ket:  1984-05-26  -  1984-10-04
  Ven:  1984-10-04  -  1985-10-05

Högtryck på den kulminerande Solen när både huvudcykel och subcykel talar samma språk runt 1980. Enligt den enkla tidslinjen Måne -> Sol -> Saturnus är således Solen en slags kulmination i termer av världsligt inflytande. Sedan bär det bara utför till ålderdomens och döendets Saturnus. 

Men obs. Detta gäller nu bara om man likt den svenska arbetsmarknaden är intelligenshämmad till följd av ensidigt räknenisseri. Saturnus är nämligen - bortsett från dess rent fysiska yttringar - också vishetens planet, en begåvning som ser till fler faktorer än bara kvartalsrapporterna. 

Så arketypiskt Arbetsgivare planeten på ett plan är, finns här också en äldre tids figur som sinnebild: husbonden med definitivt konservativ och bevarande ansvar för helheten, en ansvarsfull ledare som är ekonomisk utan att som moderna arbetsgivare utmärkas av girighet. "Husbonden" har numera blivit en arketyp och en idealbild. I verkligheten fanns förstås verkligt risiga specimen.

Det är för Åldermannens koppling till visheten begåvade kulturer som den kinesiska värdesatte sina gamla, de hade ett så mycket större beslutsunderlag än stridslystna ungtuppar. Saturnus uttryck som "vishet" är idag en helt förlorad betydelse i Sverige. Möjligen återstår den hos ett fåtal medborgare, men "arbetslinjen" är faktiskt så tänkt att ingen vishet någonsin ska tändas i samhällsmedborgarnas inre. Egenskapen var de besuttnas privilegium men de slarvade bort den, undlät att odla den. Det gör landet ryggradslöst.

*****

Trots en livstids pengaansamling (hungriga Rahu i 2a ekonomihuset och husets disponent i 4e för goda levnadsomständigheter i privata hemmet), har den socialistiska Guillou bevarat udden som en andra natur - parallellt med att årgångsvinet väl låter sig avnjutas i det privata.

Jag förmodar att det är den bästa utvecklingen en radikal kan uppvisa i Sverige givet hur nationalsjälen utövar sin formande kraft på medborgarna. Verkligheten bakom Annie Lööfs politik är "mer åt dem som har, och knappt något alls till de andra". Guillou skriver säkert av sig lite dåligt samvete för sin egen vällevnad (onda Jupiter) via sina politiskt färgstarka krönikor. Han nämner påfallande ofta hur villigt han betalar sin höga skatt.

Synen på stat och "tionde" (skatt) kanske kan anas av Guillous "verksamt onda" Jupiter som stat och skattmästare, vilken i hans fall ligger i 3e skrivarhuset - just där pappa statens med sina skattefordringar hittar mest att kräva in. Samtidigt behåller även en "verksamt ond" Jupiter något av sin naturliga godhet och tursamhet (se bara på Sverigehoroskopet). Stats- och skattehatare och allmänt själviska typer saknar normalt en rik tilldelning av Ljusets kvalitet, som kan kverulera men ändå förstå det större sammanhanget.

Lägg till det att den inledningsvis "onda" Jupiter befinner sig i ett av de hinduiska "förbättringens hus". Det var aldrig hugget i sten att Guillou måste företräda Överhetens uppblåsthet och arrogans. Eftersom de flesta inlägg på bloggen inte föregås av djupdykande in biografier vet jag inte hur Guillous barndomshem platsar i samhällshierarkin. Det franska efternamnet ger dock en antydan. 

Desto intressantare då att den onda Jupiter verkar ha transformerats i 3e (i sann Olof Palme-stil). Detta verkar ha hänt redan under låg- eller mellanstadiet, om man se 3e som "grundläggande skolgång". Jag tycker mig minnas att Guillou gick på en fin privatskola och vantrivdes där. Ser man på 3e husets härskare Solen och dess obskyra (rent av usla) placering i 8e är detta en uppenbart dålig tid som kan ha fött nya och socialt medvetna tankebanor.

Guillous kverulerar inte ens, men han passar på att fostra sina läsare med sig själv som förebildlig svensk som betalar sin skatt utan fuffens-planering. Att vilja vara ett föredöme är typiskt Solen-i-Stenbocken medan även Lejonet gärna bröstar sig om sitt. Med båda dessa tecken viktiga i en karta ligger självgodhet snuddande nära.

Guillous utfall är under alla omständigheter överlägset de så kallade socialdemokratiska politiker med nämnvärd position, de som länge använt politiken för accepteras som prominenta borgare bland kapitalisterna / högdjuren. Tanken går till hur gårdagens fattigsvenskar såg kyrkan och prästkappan som den enda väg till högre samhällsposition som var möjlig för de ringaste.

(I fortsättningen av sin krönika lämnar Guillou dagens Sverige och dess vacklande vid avgrunden och påminner om att inte bara den enskilde hade smala vägar för att ta sig upp, utan att man också kan se folk samlas kring en eller annan idé och samfällt verka för den. En lärorik speed-dejting med landets historia!)

Den här instinkten att klättra i världen är raka motsatsen till vad man vill ha hos en politiker eller Guds representant, och ur det perspektivet är Guillous om än inte ett föredöme så väl ett exempel på hyfsat "god" rikedom. Rikedomens Jupiter är visserligen "verksamt ond" (Tvillingascendenten representerar en saklig rapportör och får inte ryckas snett av rikedomens belastning.) Men här är den uppsvullna överdriften i huvudsak kanaliserad genom pennan - 3e kommunikationshuset. För dem på den Ljusa sidan (kartans dominanta ledtråd) offras gärna pengar eller, i brist på sådana, den egna tiden i arbete för det större goda. 

Kort sagt omvända världen jämfört med Mörkrets tjänare, vilka stjäl medborgarnas tid i löneslaveri. Jag är rätt säker på att inte Guillou på länge behövt honorar från Aftonbladet för sina små skriftställerier. Som min utopiska socialism vill ha det: intelligens är sin egen belöning.

*****

Bloggaren känner sig efter över tio år lite säkrare på den hinduiska traditionen (om än nedbantad till blotta grundteserna), särskilt som den västerländska traditionen utövade ett tidvis starkt intresse under årtionden innan dess. En ny titt på Guillous horoskop kan därför vara på sin plats, eftersom nämnda text om "kung Guillou" publicerades redan 2014. (Efter det 2015 konstaterandet att Guillou skulle ha blivit en perfekt politiker, och allra tidigast, 2010, ett inlägg om de bra författarindikationerna i hans horoskop.)

Själens signifikator (atma karaka) har t.ex. inte kommenterats för värst många inflytelserika svenskar, men se gärna inlägget om Stefan Löfvens (och allas vår) så kallade "fria vilja". Frågan är om själssignifikatorn är den yttersta indikator på moral som horoskopet röjer, eller om den bara är en horoskoppunkt av flera som måste utsättas för den normala avvägda bedömningen...

Med de tre kvaliteterna infärgade ges den komplexitet som jag tror är nödvändigt för framgång i världen. Individens själ är formad av "tätheter" och ser därmed saker ur både den felfördelade Okunskapens nivå (Tamas guna), den passionerade typen som inte valt sida (Rajas guna) men också den sanningssökande typen (Sattva guna) som inte oreflekterat köper andras påståenden, vilket motpolen Rajas är benägen att göra.

Eftersom de tre Ljusa tecknen Tvillingarna, Jungfrun och Skytten dominerar horoskopets hörn (tidpunkt känd, låt vara inte verifierad), är det ingen tvekan om att Guillou arbetar för det goda. Hans sinnliga hobbies, antydda ovan, förblir skyldiga nöjen för den enkla människan men tar inte över som kontrollerande faktor. 

Tvillingarna är Ljus på den personliga (enkla nivån), Jungfrun kunskapssökande på den individuella nivån, medan ascendenthärskaren anses försvagad på den universella nivå av Ljus som Skytten representerar. Men givet att framgångens Jupiter stöttar Merkurius från det tredje kommunikationshuset finns ändå omen om en framgångsrik författare eller kommunikatör.

Men horoskopet är faktiskt komplicerat (likt Guillous liv, om vilket jag bara sett fragment här och var och aldrig läst något biografiskt). Solen i dåliga karmans 8e hus t.ex., är det mer än att ha stämplats som persona non grata i USA och långt dessförinnan karriärgenombrottet som renderade honom fängelse? Kanske också exempel på hur "verksam ond" Jupiter i 3e skribenthuset fått problematiska följdverkningar? 

Ett är säkert, en person som söker offentligenheten med en sådan här karmiskt dubiös solplacering måste få räkna med omvärldens demonisering, kritik och mothugg. Ofta tar sig den upplysande Solen inte ens ut till celebritet från 8e huset (många är distinkt lättjefulla, andra inte helt redliga).

Tur då att soltecknet är Stenbocken som anses hårdhudat och ibland rent arrogant (se Jungs eller Macrons Stenbocksascendent - Jung tog t.o.m. sin älskarinna hem till familjens matbord, inför sin hustru!). Stenbocken ÄR självutnämnd världshärskare och uppvisar ofta passionerad ovilja att sänka sig ner eller låta sig beröras av motparten (som i allmänhet saknar en genuin Stenbockens ypperliga logik, torra förnuft och rena sakkunskap).

Den hårdhudade Stenbocken blir dock under vissa astrologiska omständigheter en självömkande och svagare typ, särskilt när härskaren Saturnus ännu inte bottnat i sitt fall ned som "materiens herre" utan ännu befinner sig i fall genom Vattenelementet. Dvs. Saturnus inom den irrationella själen där blind åtrå kan indikera en fix idé att "komma hem" - JORD - förverkligandet i det materiella.
     De här Stenbockarna blir, kanske med undantag för Saturnus i fixerade Skorpionen, svajiga, känslomässigt frustrerade och pendlar på ett otypiskt sätt från den principfasthet Stenbocken representerar.

Men det intressanta är nu "medaljens baksida" hos Guillou - lämpligt nog ganska så mörkerlagd genom att den tamasiska, sataniska, eller världsliga axeln gömmer sig i 12e och 6e huset, en axel för samhällets förlorare, eller kort sagt, arbetare som inte får lön för mödan. Det är nämligen i denna axel hans själsindikator (atma karaka) befinner sig och indikatorn är ingen annan än Solens disponent Saturnus. Vi har därför två astrologiska symboler för atman båda i det materialistiska Jordelementet och i onda hus som berövar individen denna världens goda.

Det blir nu också (utöver Guillous rikedomsalstrande utfärd i deckar- eller spiongenren  och senare tecknare av tidsandor - typiskt den historieintresserade Stenbocken för övrigt) "den världsliga förloraren Saturnus" i 12e i rollen som AK som så att säga drar allt Ljus, all intellektualitet till sig. Guillous osynliga själ använder väl kunskapens kvalitet eftersom outgrundlig anledning hans inre väsen har kontakt med eller vill syna och lyfta fram de världsliga förlorarna i ljuset. 

Utan att känna till mer än en handfull detaljer från hans livsväg i detta liv som tveklöst bjudit på möten med världsliga förlorare, är detta också födelsens "ingångsvärlden" och kastar ett åtminstone principiellt ljus över vilka av själens flera liv som tjänar som basis för detta liv. 

Hinduerna är t.o.m. så säkra att de hävdar 12e ge aktuella inflöden från närmast föregående liv! Enligt detta var Guillou en fullständigt maktlös piga, eller något liknande! Oppositionen mellan Husbonde och kvinnans Venus i 6e huset för slavar eller den mäktiges betjänter tecknar en ovanligt stark drivkraft i Guillous omedvetna, vilket gjorde valet enkelt mellan att skriva för kapitalisten eller för dess offer. Såsom Stenbock står han givetvis för beskattningen (men inte brandskattningen) av de besuttna. 

Minns hur Stenbocken kröner materialismens tre etapper i zodiaken. Först en lufsande Oxe som smarta Jungfrun snabbt sätt att göra krävande arbete. Och över Jungfrun en herre som på något sätt utkristalliserat sig från mängden av arbetande människor och kräver tionde av deras skördar mot att denne borne Organisatör samlar t.ex. vapen för att skydda territoriet mot rövare (med mindre den kommer en Djingis Kahn, som få kan motstå). 

Denna självutnämnda härskare är förstås Stenbocken som, trots att det är Guillous eget soltecken han bara delvis erkänner som legitim överherre men i lika hög grad kritiserar. Det kan ha med att 8e huset tyder på en korrupt överherre som av någon anledning etsat sig in i hans själ under något tidigare och precis lika formativt liv som "pigan"!

Som vid tidigare granskningar av atma karaka blir det snart omöjligt att isolera denna detalj på kartan, annat kräver att tas i beaktande. Guillous själssignifikator är på många sätt väldigt simpel: Saturnus i Oxen i 12e: makten till åter för dem som slitit allra hårdast för att låta onda  Stenbockar ta kontroll över världens resurser. Ett bra budskap som Guillou hörsammat och använder sin speciellt Ljusa sida till att lyfta fram, om och om igen. 

Men när han lägger ut sin text låter han ibland nästan som den här bloggens enkla plakatpolitik: "Den ideologi som högern kryper bakom för att sträva mot sina ideal betecknas vanligen nationalekonomi....Det finns till och med ett påhittat Nobelpris i ämnet." 

En av de figurer Sideriska siktet retar sig mest på är Räknenissen och om priset till "åminnelse" av Alfred Nobel har bloggen bara i oktober publicerat åtminstone tre inlägg som kort föregick krönikan från mannen med namnet och plattformen:

https://siderisk.blogspot.com/2020/10/raknenissarna-maste-ersattas-for-ett.html

https://siderisk.blogspot.com/2020/10/den-svenska-raknenissen-ett-typexempel.html

https://siderisk.blogspot.com/2020/10/det-falska-nobelpriset-sjunker-lagre.html

Skulle något orsakssammanhang föreligga  är jag snarast hedrad över att ha påmint om vikten att inte glömma Räknenissen, en lömsk figur. Typen visar sin väl maskerade fula nuna först inom handeln ("ICA-Stig") och sen hittar man figuren lite varstans upp i samhällskroppen eller överallt där planer smids för kapitalets förmerande.

Brexit - ibland är godheten som princip viktigare än bakslugt räknenisseri

I en bra sammanfattning av vilka som förde England ur EU – ”samhällets olycksbarn” (och de är många!) skriver Clara Sandelind i SvD: 

De som jobbar i låglöneyrken har nästan obefintlig förhandlingskraft och fackförbunden är svaga. Samtidigt som de bevittnat hur bankerna räddades av skattebetalares pengar lever de med stressen som ekonomisk otrygghet bär med sig. … Lämnakampanjens slogan ”ta tillbaka kontrollen” var betydligt mer effektfull än stannasidans varningar om ekonomisk kollaps.

Det finns historiska ögonblick då räknenissarnas världsbild inte är vatten värd och där det, även om de har rätt, är viktigare att så upp för godhetens och humanitetens princip. Tiden har nu kommit att låta den breda medelklassen känna på de brott som de halvt omedvetet möjliggjort, dessa som gött sina liv under de goda marknadsliberalistiska åren har på senare år börjat uppleva förtvivlan över att livskvaliteten i råkapitalismens sista dagar inte längre är som de minns den, att de inte vågar säga något på jobbet längre i fruktan att störtas ned till den fasansfulla underklassen som de byggt hela sina liv på att försöka vara lite förmer än. 

Naturligtvis ska Brexit skaka om och få många att trilla av de grenar de nu krampaktigt klänger sig fast vid! En av DN:s tidiga rubriker efter folkomröstningen löd ungefär: "Så här kan du skydda dina privilegier när Brexit nu är ett faktum". Snud pragmatism och inte någon medvetenhet alls om det humanistiskt korrekta i folkets ja till Brexit. Det tidningshuset borde jämnas med marken, så ondskefullt är det!

Jag blir nyfiken på vem Clara Sandelind är, som har skrivit en så väl avvägd sammanfattning för SvD:s förmodat privilegierade läsare. För visst är detta ett moderna bondeuppror mot den repressiva och alltigenom onda överheten, och just ett sådant uppror som den gamle kinesiska statsvetaren Konfucius skulle ha välsignat som enda vägen för att röra om i en gryta som bara förpestar landet och dess bärare, småfolket.

(Om revolutionens legitimitet, se kapitel 49 men även 23 i furstespegeln Förvandlingarnas bok, I Ching eller med pinyin-transkription, Jijing. Kapitel 23 "Borttäljandet" skulle lika gärna ha kunnat heta "Austerity" och överhetens ständiga sätt att låta andra än dem själva genomgå "stålbadet" och allt vad de falska politikerna kallar det när de och de rika inte lyckats styra skutan tillräckligt väl).

Sandelind visar sig vara en besjälad debattör som bland annat fäktat mot Jan Guillou pga. hans kallsinne och arrogans (en tyvärr vanlig följd av födelsen till Stenbockens tecken, en maktspelare utan empati) i frågan om den svenska antisemitismen. Det är glädjande att en judinna subtilt återförmänskligar de prövade engelska befolkningen som förlorat - stort - på nyliberalismen. När allt kommer omkring genomförde judarna det första fungerande experimentet med egendomsgemenskap (kommunism) och det tycks ha fungerat i flera hundra år. Mig veterligen - men jag har inte sökt så noga - finns ännu knappt någon forskning i när egendomsgemenskapen introducerades i det som blev känd för historien som samfundet bakom Dödahavsrullarna ("1900-talets största arkeologiska fynd"). 

Spontant kan man misstänka att det var återkomsten från den 70-åriga fångenskapen i Babylon (Persien var befriaren) som resulterade i en viss kulturkrock sedan babylonierna praktiserat den gamla "härska genom att söndra"-tekniken och flyttat in nytt folk där judarna brukade leva. Intelligentian kom således åter till ett land vars befolkning de inte längre hade något gemensamt med och drog sig därför samman i en intressegemenskap som tids nog också blev en egendomsgemenskap och åtminstone från Mackabéerupproren (tidigt 2a årh. fvt) till en allt mer tilltagande nationalism och upprördhet över hur den ena imperialisten efter den andra förslavade och pungslog landet. 

Det är här Jesus kommer in på scenen och fast falskt redigerad att framstå som ett harmlöst våp sin alltid "vänder andra kinden till", har judiske forskaren Robert Einsenman, till en början nästan ensam och extremt motarbetad av kristet bekännande forskare lyckats klargöra historien. Han visade hur en sedan länge utdöd och militant form av judisk nationalism låg till grund för det som vi känner som den tandlösa kärleksreligionen kristendom med dess perverst motsägelsefull fixering vid en ledare upphängd på ett romerskt kors pga. folkuppviglande aktiviteter. Kristendomen är sedan länge döende till följd av att den valde Rom, makten och pengarna, men den ursprungliga judekristna nerven är tillbaka i världen idag. en grundläggande instinkt som kräver moral där Väst levererar omoral. 

Det är ingen slump att denna grupp som levde disciplinerad, moraliskt och utan personligt ägande kallar sitt samfund JIHAD ("kommunitet") samma arabiska ord som även inom islam betecknar såväl samhällets omsorg om sina medborgare (något man ser noll av i den globala rovkapitalismens tidevarv) och även spjutspetsinsatserna mot den dekadenta omvärld vilken man söker ersätta med sin egen kultur. Det säger sig själv att dekadenta och sekulära svenskar inte kan annat än se ett hot i det militanta islam. 

Tyvärr upplever även bloggaren att verksamheten är primitiv bortom ord, men möjligen är Väst så skyldigt och väl förtjänt av väckarklockan IS. Vi kan bara inte se det, eftersom vår historiska skuld nu är så ofattbart stor att vi faktiskt är på precis samma nivå som de "primitiva" IS-krigarna. Vi har så förblindades av våra smartphones och satelliter som övervakar vårt varje steg så att kapitalisterna - vampyrerna inom vår egen civilisationsform - kan bygga sin hjärntvätt så precis som möjligt och söva oss än ner och göra oss än sämre rustade att förstå vår KOLLEKTIVA SKULD.

Sandelind är som utplånad från det svenska internet men har enligt en äldre artikel om "globaliseringens vinnare och förlorare" i SvD studerat statsvetenskap i stål- och arbetarstaden Sheffield i England. Att därför hitta hennes namn, hon som kallat sig judinna i tredje generationen i Sverige, i ett privat släktregister med domännamns-suffixet ".eu" och som innehåller flera tydligt judiska namn, tar jag som en träff. Åldern verkar stämma också. 

Förvisso kan man lätteligen läsa in ett Förintelsens barn i det horoskop som resulterar. Döden (Saturnus) följer släkthistorien (Månen) och är själva historien (Saturnus = Fader Tid, kontinuitet genom generationsskiften). Men här ska framhållas att den negativa polariteten, när den är som bäst, typiskt utmärks av sin negativa kamp MOT saker som är fel. (När den negativa polariteten - Jord och Vatten - går riktigt snett får vi avskyvärda hedonister, girigbukar, materialister - oinspirerande ödlor i människokropp!)

Aktivismen mot ondska i denna värld, ja det nästan generande inomvärldsliga (sekulära) perspektivet är maximalt genom den ömsesidiga receptionen mellan astrologins båda illgörare, underklassens Saturnus och järnarbetaren och krigaren Mars. Dessa två binder samman dödens Skorpion och makthavarens Stenbock på ett sätt jag inte sett sedan jag läste britten Paul Mason - arbetarson i flera led tillbaka framhåller han i "Postcapitalism" på ett sätt som påminner om hur Clara deklarerar sin judiskhet i numeriska termer och åberopande Fader Död (Saturnus) - "hårda världsliga fakta".  

Jag noterade i inlägget om Paul Mason hur hans horoskop utmärktes av just de två tecken vi nu hittar hos Clara Sandelind. Den här kvinnan har uppenbarligen har social agenda när hon framträder i SvD. Heder åt denna tidning som ger plats åt röster som slyngeln Wolodarski i DN troligen är högst besvärad över att de är judar liksom honom. Men vad om Sandelind är en borgare och inte socialist i själ och hjärta? 

I inlägget om Mason kontrasterade jag honom med en av SvD:s ledarskribenter, Ivar Arpi, som OCKSÅ är en kombination av Skorpion och Stenbock! Jag tror det är förspilld möda att söka separera och förklara varför den ene blir si och den andre så när klockslaget är okänt för alla de inblandade. 

Intressant nog är bloggarens favoritson från Sheffield (där Sandelind studerade statsvetenskap), sångaren och låtskrivaren Richard Hawley, som OCKSÅ kombinerar Jord och Vatten på samma dominanta sätt. Han har ingen Förintelse att traumatiserat hänga fast vid, generation efter generation och kanske återfödelse efter återfödelse. Men likväl uppvisar han en mer än lovligt markant dödsdrift då han återkommer till havet och döden om och om igen på sina skivor. Är det för att Sheffield har haft sin beskärda del av fiskare som aldrig återvänt till landbacken - elementen Vatten och Jord i deras två mest handfasta bemärkelser?

Denna närmast tjatiga enspårighet (som också märks i den här bloggens envisa repetitioner av vissa teman) kan spåras tillbaka till antingen Stenbocken eller dess härskare Saturnus. Hos bloggaren en Saturnus i gradexakt opposition till ascendenten men hos Clara Sandelind alltså ett psyke som är helt bräddfylld av Döden och där den ömsesidiga receptionen med en "upphöjd" (extra stridbar) Mars i Stenbocken gör "död och hackordningstänkande" till en kosmisk rebus hon lär slita med att söka lösa genom hela detta liv. 

Situationen underlättas inte genom att hon också har den ovanligt tydliga kombinationen av dödlig och avvisande Skorpion och den inkluderande Vattumannen för ett saftigt "socialt ustötningssyndrom". Det är denna platoniska "form" eller princip som får henne att engagera sig så i antisemitism och andra former en social grupps negativa särbehandling av en annan. 

Att Venus i Vågen är en perfekt vacker berättelse om social jämlikhet hjälper nu inte när den hamnat i 12e huset för offer och förluster.  Denna tragiska förlust av mänsklig närhet och idealistisk kärlek resulterar när Skorpionen tar över den östra horisonten som här sker på den "psykiska nivån" (Månen). Men eftersom också intellekts Merkurius hamnat i 12e finns uttrycksförmågan att beskriva slaktoffrets sida av saken, vilket Sandelind tycks göra med precision av denna den första SvD-artikel med henne jag stött på. 

Man skulle kunna vända på saken och säga att för en Skorpion att ta kommando (som i 1a huset) krävs att den offrar och skoningslöst slaktar all den mänsklighet och humanitet som Vågens tecken representerar. Vi får då en själ som valt att vandra monstrets väg i detta liv, ett rovdjur som tänker med reptilhjärnan och definitivt tar de råa kapitalisternas och imperialisternas sida.  Åsa Linderborgs tillrättavisning av krigsprofitören Carl Bildts för hans direkta lögner innehåller inget nytt, men jag fascinerades av artikelns porträttet av Bildt. Det behövdes bara lite photoshoppande för att framhäva hans Skorpionascendent och den i grund bestialiska natur han välsignat Sverige med.

Här är maktelitens gamla romerska ideal, hänsynslösa och grymma realpolitiker. Romerska Caesars älskade kraft och duglighet och Bildt har som synes sedan länge varit djupt hypnotiserad av Ondskan själv! Man blir sådan om man absorberar för mycket av den varan, särskilt om man har "svampigt" Vatten i horoskopet. Detta är nog det mest inbillningssjuka elementet av dem alla. 

Jag misstänker att SvD:s ledarskribent Ivar Arpi är på väg mot ett helt demoniskt psyke, medan, som jag påpekade i jämförelsen med Paul Mason, arbetarsonen har en godhet i blicken som helt slocknat hos vissa. Denna godhet tillskrev jag Masons generöst tilltagna förankring i den positiva och upplyftande Elden, så vad man ska säga om Clara Sandelinds förmåga att lyfta andra blir lite osäkert. Inte en enda planet i Eld men dess mer av den kylslagna rationalismen (Luft + Jord). 

Nå, hennes sak tillhör den Goda Sidan, och det är intressant att hon i efterhand sökt bekriga Jan Guillou. Sammanför man deras kartor som naturlig zodiak (fokus på zodiaktecknen som idéer) finner man att de verkligen är kallade att gyttjebrottas!

Eftersom Sandelinds födelseklockslag är okänd vore det tanklöst att göra en sak av att hon och Guillou faktiskt har den klassiska "kärlek börjar alltid med bråk" mellan sina himlar: den nästan gradexakta matchningen mellan mannens Venus och kvinnans psyke/Månen i hatets och vämjelsens Skorpion kan mycket väl vara en viss men bara vag "kombination" snarare än en klockren "konjunktion". 

Men givet Guillous kända födelsetid (som ger honom det skrivna ordets och den rena logikens tecken Tvillingarna i öster) kan hans Måne placeras exakt och nu uppstår definitivt en perfekt parmatchning mellan hans sinnelag och hennes solära intelligens! Jag skulle tro att Guillou låtit sig påverkas av kvinnans protest mot hans arrogans, även om Guillous Sol i Stenbocken - den arroganta maktspelaren - naturligtvis aldrig medger något sådant. 

Missa inte hur Guillous själva uppenbarelse (Solen = själen eller vår innersta identitet) retar gallfeber på Sandelind eftersom HENNES maktaspirerande Mars befinner sig där. Alla maktkåta individer (särskilt kvinnor) vill utmana tolvtaggaren Guillou!

Jan Guillou den perfekta politikern

Ständigt i hetluften:
"Kan vi lita på Jan Guillou?"

Ska man ändå ta gårdagens fynd av den typiska politikersignaturen på allvar, visar sig underhållande nog astrologibelackaren Jan Guillou ha den! Eller närapå. 

I ett tekniskt inlägg om behovet av de kopiösa datamängder som behövs vid samtidigt studie av två planetpositioner för att avgöra om en avvikelse bara är en slumpvariation eller "signifikant" sattes studiens enda positiva fynd, Solen i Skytten tillsammans med Månen i Jungfrun, på undantag.

Guillous snarlikhet till detta fynd slår mig efter att ha läst hans senaste krönika om dårskapen bland Sveriges styrande i svallvågorna efter Paris-terrorn. I själva verket tar han lite för lätt på demokratiinskränkningarna, andra politiska inlägg har gjort mig betydligt mer orolig för hur illa det är ställt med vart den så kallade demokratin är på väg i Sverige. Missade du den grävande journalisten Dan Josefssons text tidigare i veckan, så läs den.

Guillous som alltså givit astrologin en känga några gånger under senare år avslöjas alltså paradoxalt av astrologin vara den perfekta, dubbelspelande politikern! Ja, dubbelspelet ligger i det här fallet inte i den enda av de 144 sol- & månkombinationerna som nådde signifikant överbetoning utan i författarens klädsamma vänsteråsikter levererad som dräpande satir och en exempellöst borgerlig livsstil som innefattar jakt och dyra årgångsviner. 

Det här horoskopet med publicerad (men inte verifierad) födelsetid kommenterades första gången 2010. Rubriken, "Prominent Merkurius och lyckosamt 3e (författar-)hus" berättade att det mest uppenbara kring Guillou granskades. 

Några år senare, 2014, hade kungastjärnan Regulus introducerats som motvikt till den onda Algol och då deklarerade bloggen "Kung Gulliou", kanske lite servilt med tanke på att bloggaren aldrig läst en bok av människan och inte söker någon publicist för det egna ordkrafsandet (Guillou sitter i styrelsen för Piratförlaget som torde ha dragit in rejält med klöver i sin dag). 

Men det är uppenbart att Regulus välsignelse passar utmärkt i just tredje huset för kommunikation. Vad som inte nämndes 2014 var att det tredje författarhuset disponeras från en ytterligt mörklagd Sol - en dominant Stenbock som tryckts in i korruptionens åttonde hus och att Solens disponent Saturnus också befinner sig i ett undanskymt och ont hus. Detta är då den hemliga och hypermaterialistiska Guillou, en ateist och begabbare av astrologin och mänsklighetens högre strävanden. 

Guillou behöver inte ens mörka den här sidan nämnvärt eftersom svenska folkets nivå är sådan att majoriteten lider av samma blindfläck. Fattigsvensken av igår är i dag en mentalt förslappad materialist som lever för månadslönen vilket snabbt omsätts i kulinariska smakupplevelser. "Av jord är du kommen och till jord ska du återvända"... Orden under prästens begravningsritual klingar sannare för vissa kulturer än för andra... 

Den onda och synnerligen rika härskareliten i Sverige representeras i nationalhoroskopet av en lyckosamt placerad Sol (ledarskap) i Solens naturliga femte hus för individualitet och ledarskap men den kombineras med den stora förmögenhetens Jupiter, som tyvärr i Sveriges fall är en verksam illgörare. Sveriges ledare tjänar grova pengar som är blodspengar. Landets situation förvärras när man ser hur kartans folkliga månsida är just lika primitiv och materialistisk som den hedonistiska sidan av Guillous horoskop. 

När man sedan inser att också han har en verksamt ond Jupiter inser man plötsligt att hans två kanske tre spefulla och rejält sökta omnämnanden av astrologin under de senaste årens krönikor faktiskt väl representeras av denna förstörda Jupiter, då förstår man bättre vilken dubbelnatur vi har att göra med. Vänsterhållningen är bara ett spel för gallerierna och inget den äldre Guillou skulle gå i döden för eller ens offra sin vinsamling för. Notera Solen i åttonde huset som en perfekt judisk genizah (slutförvaring av gamla texter) eller lagringslokal där fermentationen fortskrider enligt Saturnus eller Fader Tids måttstock för vällagrade men stendöda produkter.

Genuint i horoskopet är i princip bara den underhållande historieberättaren Merkurius, men här är alltså den verksamt onda Jupiter disponenten. "Varav hjärtat är fullt, därav talar munnen." Guillou kritiserar överheten och tjänar ett hyggligt dagsverke på det: så fungerar noblessens Jupiter när den slår över och blir en hycklare. Samtidigt kontrollerar Guillou sin självpresentation så väl genom sina krönikor att det är svårt att inte beundra hans dubbelspel.

Och det för oss till signaturen för den typiska politikern, Solen i Skytten och Månen i Jungfrun. Guillous Sol står nu i Stenbocken, men den träder tillbaka genom åttondehusplaceringen och verkar från en djup, "satt" eller attitydlåst nivå av helhetsmänniskan. (Hans berömmelse eller makt i ett tidigare liv skulle i detta liv förnekas och gradvis nötas bort - här är t.ex. förklaringen till mobbningen - förnekandet eller dödandet av hans solära identitet. Mobbarna var Ödets agenter för att hjälpa den här själen att omfördela sina energier och empatier, att helt enkelt flytta fokus till värdigare frågor än de egna privilegierna.)

I Solens frånvaro passar istället den pigga lilla pojken Merkurius på att knipa en prominent position och då denna visar på Jupiter-i-Lejonet har vi ändå indirekt, via Lejonet, en solär anknytning. Fastän på ett mer komplext vis, har vi därför en "smutsigare" version av den redan i sig "andligt brutaliserade" kombinationen av Skytten (Eld/ren kognition) och Jungfrun (Jord/smutsig praktikalitet). Det är uppenbart att en politiker måste ha både en visionär ELD och en känsla för det smutsiga konkreta hantverket - politikern vill ju ha igenom sin politik i den materiella verkligheten! 

Hur den brittiska 1900-talsastrologen Charles Carter kunde tänka så rätt trots att han använde den felaktiga sideriska zodiaken (vilket ger ett vurpat empiriskt dataunderlag) har jag tidigare förklarat med att denne man som just påbörjat sin juristutbildning då han upptäckte astrologin, hade en sådan mental skärpa att han tänkte rätt trots att alla hans sideriska horoskop betonade fel zodiaktecken. Carter tänkte inte utifrån sitt empiriska material utan utgick från zodiakens grundprinciper. Därmed tänkte han rätt även om han i verkligheten studerade t.ex. ett sideriskt Sol-Lejon istället för en tropisk Sol-Jungfru. 

Ett annat skäl till att hans analys av zodiaktecknen upplevs som korrekt, var att justeringen till siderisk zodiak ofta leder till att någon eller några andra planeter backar in i det tecken den tropiska tecken tror sig studera och att redan denna planetära emfas aktiverar tecknet. Carter såg alltså en aktiverad Jungfru även om det inte var de planeter han trodde som flyttade ner arketypen/potentialen till energins eller manifestationens värld.

Om just kombinationen av Skytten och Jungfrun sade Carter - stycket har citerats flera gånger på bloggen, men det är verkligen träffsäkert just för politikern som har att sätta sig in i tusen och en av sina sakkunnigas sammanfattningar av snåriga frågor:

Skytten/Jungfrun är en typiskt kritisk kombination där Jungfrun söker reducera till exakt ordning och uttryck alla de idéer det eldiga tecknet ständigt kastar omkring sig under loppet av dess intellektuella utforskning. Kombinationen är sannolikt inte farlig, såvida inte våldsamma planeter är implicerade; istället kommer den att uttrycka sin kraft via debatter och argumentationer. ... ...

C.E.O. Carter - Essays on the Foundations of Astrology (Theosophical Publishing House, 1947, s. 80)

Till och med den typiska politikersysslan debatt inkluderas i den korta skissen, men Carter väljer utifrån sitt dataunderlag sedan att exemplifiera med teologisk debatt. Principen är dock densamma.

Skulle man tvingas välja mellan offentlighetens mer eller mindre nattskygga individer är det dock ingen tvekan om att Guillou gör ett oslagbart bättre jobb för att medvetandegöra sina läsare än de löss på Sveriges Radio som knåpade ihop följande imbecilla omröstning sedan Guillou beslagit en defamerande biograf med faktafel. 

Jag trodde inte mina ögon när jag såg att public service lägger pengar på pöbelfunktioner som inte står DN:s eviga och propagandistiska USA-quiz efter. Vem i helskotta är intresserad av vad FOLK TYCKER i frågan om Guillous pålitlighet efter att ha lyssnat på en debatt?  Med mentometerknappen är vi nu två steg fjärmade från vad som faktiskt hände.

I det här inlägget har vi istället studerat författarens Merkurius och tredje hus och en icke föraktansvärd förmåga att vända en debatt till sin fördel. "Kung Guillou" kanske inte, men slipade politikern Guillou definitivt!

En bra Tännsjö (reklamare är onda människor)

Praktiska filosofen Torbjörn Tännsjö må vara materialist (ateist) men kan på den tumnagelstora yta som återstår för dem som slikt begränsat sitt medvetande alltjämt producera viktiga tankar. Som dem i DN-artikeln om den osannolika skada vi åsamkar oss själva och omvärlden som låter reklamen våldta våra genant ytliga sekulära sinnen!

Låt oss kika på filosofens sinne (Månen) ytterligare en gång och nu med SYFTET att hitta något gott att säga om det. (Horoskopet har avhandlats tidigare.) Ämnet ligger mig förstås varmt om hjärtat eftersom även bloggaren har psykets indikator i det mentala Luft-tecknet Tvillingarna! 

(Det är svårt att skriva inlägg där egna horoskopinslag förekommer och jag har troligen undertryckt många berättelser för att inte framstå som en som glorifierar över sin egen födelsehimmel, som i vissa stycken är så uppenbart bortom sin samtid att det här livet i Reinfeldt- och Löfvenland är en ren plåga - min själ kommer inte att återvända till jorden förrän Tidsåldersskiftet är genomfört och inte ens medborgarlön längre behövs som övergångslösning.)

När jag vintern/våren 2008 läste in en grundlig introduktionsbok till hinduisk astrologi (som nyttjar den sideriska zodiaken), sade författarna till Light On Life att Månen i Tvillingarna i Indien var känd som markör för en filosofisk sinnelagsdisposition. Av det påstående märktes inget alls när jag så småningom lyckats skrapa ihop 181 yrkes- - eller nästintill - filosofer. Kuriöst visade sig dock en underbetoning på Månen i det tecken som ligger opposit Tvillingarna och är filosofins naturliga tecken Skytten. 

Och Månen i Väduren drog iväg och markerade rejäl överbetoning som det filosofiska sinnelaget framför andra. (Jag kan svagt bekräfta detta från en enkel och naturlig kvinna jag kände i ungdomen. Trots att hon var en djupt materialistisk och sensuellt orienterad Oxe som gäckande förebrådde mig för att "jag aldrig hade några pengar" och därför var en "omöjlig pojkvän",  fanns en klarhet i sinnet och en direkthet och skärpa i tänkandet som jag långt senare inser är en förutsättning för filosofi. 

En karismatisk kvinnlig släkting till en god vän, också med Månen, chockerade mig när hon var bara dryga tjugo genom att citera filosofen Konfucius. Familjen var inte högintellektuell. Kanske berodde det aparta citatet på påverkan från släktingen, med vilken jag då och då utbytte en eller annan taoistisk klyscha, men ändå. Hur många tusen unga kvinnor måste man inte gallra bort från dagens av marknaden degenererade samhälle innan man finner en ung kvinna som tagit del av den verkliga intellektuella elitens verktyg, kunskap om filosoferna i historien och tanken som redskap för något annat än praktisk vinstmaximering?

Till saken hör dock att 181 fall inte är ett stabilt underlag. Jag har varit för generös i många tidiga pilotstudier. Det intervall om ±50% som gick gälla för slumpmässiga avvikelser är inte hållbart förrän man kommer upp i cirka 300 mätpunkter. Så låt oss godtyckligt säga att intervallet borde ha varit ±70%. Då hamnar de 25 filosoferna med Månen i Väduren på gränsen till signifikant överrepresentation medan de futtiga åtta Mån-Skyttarna var ett normalt uttryck för den slumpmässiga variationen. 

Jag ska försöka samla in fler filosofer, för det här testet är intressant. Månen i Väduren är ju "skuggan" eller återspeglingen av det tecken där Solen (ren intelligens) sägs fira sin "upphöjdhet". Som Barnets arketyp kan man ju påminna sig att vishetsläraren (snäppet över filosoferna) Jesus underströk att bara Barnets vidöppna sinne hade någon chans att förstå hans djupa insikter i tillvaron.

Tännsjös (och bloggarens) Måne i Tvillingarna befinner sig på en lägre plattform än Elden, men också den enda möjliga för att formulera stringenta tankesystem: Luftelementet representerar denna mänskliga och gudomliga aktivitet, med skillnaden att människor i allmänhet reducerar sin tanke genom att applicerar den enbart på det praktiska eller konkreta. 

Som man ser i Tännsjös fall, där smärta och olust tycks ha varit hans "första kärlek" eller åtminstone fördjupning i etiska frågor rörande sjukvård, står smärtans Mars står i Jord-tecknet Oxen som en fysikalisk bas för hans kognitiva Sol-kapacitet i olyckans sjätte hus och i smärtans och plågans tecken Skorpionen. Denna axel, 6e-till-12e är en veritabel sjukvårds- och ohälsoaxel så det är lätt att se att hans merkuriska sinnelag plockat upp denna axel.

Samtidigt lyckas Jord och Vatten sällan genomskåda sin ateistiska och gudlösa grunddisposition - Djävulen eller den negativa polariteten är i många fall helt övermäktigt stark. Om detta borde den oändliga ström av "lergeggehoroskop" som bloggen grävt upp i samband med sjaskigt leverne ha omvittnat.

Men det är inte vart Solen för filosofen på hans strövtåg som var föremål för inlägget, utan sinnelaget som sådant. Och här är ju Tännsjö briljant! Jag ger inte mycket för Merkurius så kallat svaga placeringar i Fiskarna (Einstein hade den) eller, som här, i Skytten. Tännsjö uppvisar här en intensifierad version av den vasse tänkaren Jan Guillous Tvillingascendent (förutsatt att födelsetiden 13.40 är korrekt) och en ascendenthärskare (Merkurius) placerad i Skytten.

Jag tror faktiskt den ryktbare och läsvärde besserwissern tittar förbi den här bloggen då och då och hittar något litet russin att förädla. Jag anade ugglor i mossen då hans krönikor några gånger innehållit lama utfall mot astrologin, och hans senaste sågning av ett par borgerliga politiska redaktörer (en på SvD) för usel stilistik och det lite inlindade konstaterandet att de stannat på skolbarnets intellektuella nivå, detta låter mer än misstänkt likt den här bloggens sågning vid fotknölarna (drygt en vecka tidigare) av en av SvD:s bokrecensenter samt inlägget (dagen före Guillous krönika) som även attackerar den andra av de två redaktörer han nämner, och för andra gången invänder mig mot de borgerliga tidningarnas ytlighet, motsvarande Guillous "stannat kvar på skolnivån". Kanske ett sammanträffande, men jag är inte längre så säker.

Hur som helst är Tännsjö i kraft av sin analytiska Mån-Tvilling en intensifiering av logikens planet Merkurius. Hela hans sinne söker efter rationaliteten i vad han än öppnar sinnet mot. Och här kommer nu det intressanta: Merkurius i Skytten disponeras förstås av det som förment är filosofins egen planet Jupiter. Denna i sin tur är en verksam illgörare för sinnelaget i Tvillingarna eftersom den expanderar på tema och därmed avviker från Tvillingarna eller rapportörens ideal om saklighet. Tännsjös verksamt onda filosofiplanet står dessutom i ett hus som är viktigt för den intellektuella aktiviteten: det tredje. Jag kan bara förstå detta som ett omen som går hand i hand med den "sataniska axel" vi just snuddade vid och som drar ner hans filosofi till ett tänkande kring smärta och elände och varför hans Jupiter inte längre är den goda guden utan en, ytterst sett, eländesbringande filosofi (ateism). 

Men stopp och belägg. Är det inte just denna verksamt onda överflödsplanet i det tredje huset för kommunikation som han vänder sig mot i texten MOT reklamen som degraderar människorna i deras beslutsfattande? Visst är det! Har sällan sett ett så klockrent besked. Som förstahus-Tvilling är jag därför tacksam att Tännsjö visar att astrologins tal om Jupiters onda effekter ändå inte gör Jupiter till ett monster. Det går att "stå på rätt sida" även i förhållande till sina sämre planeter och istället för att själv bli en av de onda reklammännen påtala vilket skitjobb de ägnar sig åt. 

Det är således inte Tännsjös konklusion i rubriken - det är jag som säger att reklamare är onda människor utifrån en studie av Tännsjös verksamt onda Jupiter i hans tredje PR- och kommunikationshuset - det hus som indiska astrologer menar är en ond sektor men där en moraliskt uppvaknad människa själv kan förbättra sitt förhållande till sin inneboende kommunikator Merkurius. Tännsjö själv har förstås inga problem, Tvillingarna i första huset (här via månascendenten) ger intressant nog bara en "neutral" Merkurius, men detta är begripligt i skenet av det sagda. Merkurius ska inte hajpa eller kommunicera för vinnings skull. Dess uppgift är att vara saklig. Och likt Guillou i sitt fysiska ("verkliga") liv har en prominent och hörnplacerad Merkurius, så har Tännsjö i sitt psykiska horoskop. Kommunikation är viktig för båda men det är Solen som leder vägen. Förstahus-Tvillingarnas neutrala men prominenta placering av sin härskare leder till märkliga bud i läran om planeternas verksamma naturer.

Primärt är Merkurius ägare av första huset och det gör den till en verksam välgörare. Men den äger också (via Jungfrun) det fjärde hörnhuset och hade Merkurius varit en naturlig välgörare hade detta förvandlat den till en verksam illgörare. Turligen är Merkurius MÖJLIGEN en välgörare sett ur högsta andliga perspektiv, men den sida av astrologin som involverar husen är mest intresserad av världsliga effekter och här är Merkurius en distinkt neutral informatör som bringar både goda och dåliga nyheter. 

Av dessa två husägarskap tycks det som om indierna beslutat sig för att betrakta Merkurius som en helt neutral faktor, men kvarstår alltså att Tännsjös psyke upplever kommunikation som prominent (sjundehusplaceringen) medan Guillou knappast gör något annat än kommunicerar med sina allierade (sjunde huset), dvs. alla dem han knyter till sig i syfte att ha något att ondgöra sig över. I synnerhet Guillous Merkurius är oslagbart mäktig med dess nästan exakta förhållande till sin hemmabas: Tvillingascendenten.

Det finns en viss likhet här mellan Tännsjö och Guillou som båda tar det stora Skytten-greppet om sin samtid och lyfter viktiga frågor, som Tännsjös (hack i häl på Black Friday) om reklamen som förstör planeten via de hjärntvättade massornas idiotkonsumtion och Guillous, om vad i helvete Sveriges regering i samråd med våra vapenfabrikörer - och USA - sysslar med i Afghanistan.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att Tännsjö för höga betyg för sin intellektualitet och kritik och att hans filosofiplanet Jupiter kan glimta till som den Stora Välgörare den i grund och botten är, bara Tännsjö väljer att angripa ämnen som tydligt uttrycker den onda Jupiter: överflöd, slarv och chansningar, hyckleri, jakten på stora och lätta pengar - faktiskt allt sånt som utmärkte Nya moderaterna under deras åtta förödande år vid makten. (Nya Karolinska! Nuon! De var inte bara sopor, de var politiker som borde ha kunnat åtalas.)

Kung Guillou!

Gammal är äldst. Just inför sin 70-årsdag desarmerar landets arketypiska grävande journalist ett insidiöst försök till karaktärsmord från en uppenbarligen väldigt feg människa som ställer intervjufrågor men undviker att förvissa sig om sanningshalten i några riktigt fula planerade angrepp. Det här stråtrövarsmygandet har jag tidigare noterat hos andra personer med horoskop liknande "karaktärsmördaren".

Borgaren Karin Olsson tror på sin blogg i Expressen att socialisten Guillous spektakulära seger - direkt i SVT och som han själv liknade vid brittens seger över nazistens skändliga anfallskrig mot England - inte kommer att bli mer än ett kapitel i den växande krönikan om usel svensk intellektualitet på förlagsredaktionerna. 

Men den växande krönikan är nog så illavarslande i det borgarnas fria skolvals-Sverige och man kan börja undrar varför Olsson söker tona ner den här spektakulära medietilldragelsen i krympande alfabetiskt färdiga ankdammen Sverige. (Vi konsumerar numera som bekant bilder - som förskolebarn - eller som bäst one-liners via sms eller twitter.) Hon kanske har skaffat sig lite för mycket vänner i den bransch som tydligt uppvisar samma intellektuella och kunskapsmässiga kollaps som PISA-rapporten pekar ut hos barnen till dem som förbunkrat sig inne i de stora förlagshusen...

Roligare då att besinna Jan Guillous horoskop ännu en gång. Varifrån den exakta födelsetiden kommer, minns jag inte längre, men jag tror det var en sajt på nätet med hög trovärdighet och källangivelser. Det finns anledning till stor skepsis över mycket smörja som fyller Internet. Franska Astrotheme var en skräpkälla som på senare år skärpt sig rejält. Jag har sett felaktiga födelsetider ändrade vid återbesök några år senare och många gånger anges numera födelsetidens källa.

Med tanke på at Jan Guillou är större än journalistiken själv i Sverige och en författare som säljer bra internationellt, är det inte orimligt att anta just den sideriska Tvillingascendent som födelsetiden 13.40 resulterar i. 

Faktum är att jag drömde min egenartad klara dröm om en bråkig och högljudd brittisk aristokrat som kallade sig Oxford på morgonkvisten den 26 november 2005 några minuter före åtta på morgonen, just som kommunikatören Tvillingarna steg över Stockholms östra horisont. 

Drömmens klarhet och historiska realism var så påfallande att jag började nätforska och genom ett antal detaljer i drömmen var det inte problem att eliminera staden Oxford som en ledtråd. Det var i själva verket den 17e greven av Oxford jag drömt om, i vår tid bättre känd som det engelska språkets mest kända författare, eller rättare författaralias, William Shake-Speare. (Bindestrecket förekommer på flera tidiga utgåvor och avslöjar att det här är en ordlek vars källa journalisten Mark Anderson grävt fram - se inlägget "Vass penna en fjäder i hatten").

Ett antal år efter den här drömmen (och de efterforskningar den inspirerade till) kan jag bara instämma i Oxford/Shakespeare att det är arketypernas värld - de formgivande väsendena i Guds medvetande (Himmelriket) som är stoffet den här drömmen om världen vävs runt. Drömlivet äger rum på en högre verklighetsnivå än vakenlivet och är därför mer plastiskt. 

Det är en meningsfull samordning av båda världarna att drömmen injicerades i denna värld vid en tid då Tvillingarnas tecken steg i öster där drömmaren bodde. Det stigande tecknet blir ett definierande omen att ta med sig och tänka kring (än tydligare då drömmaren själv var född med föreställningens Måne nästan exakt i öster i Tvillingarna).

Bloggaren har därför inga problem med att se Guillous stigande tecken exakt för vad det är: ett första omen om en stor pennfäktare. Men det krävs multipel attestering som bekräftar en stor kommunikatörs återfödelse till Jorden. Och ytterligare belägg ges, dels av Tvillingarnas härskare Merkurius och dels av det tredje huset för kommunikation. En prominent (hörnplacerad) Merkurius i den universella expansionens tecken Skytten - och därmed i triggande opposition till Tvilling-personan är inte ett dumt första tecken på att vi har med en speciell kommunikatör att göra.

Men det helt dominant budskapet är förstås hur Merkurius tillfälliga ägare står. I Skytten blir det den stora framgångens Jupiter som förfogar över författarpennan och att sedan hitta denna i tredje huset för skriftspråklighet och välsignade av kungamakaren Regulus - den som inte får en rysning inför detta ultimata omen, har kommit in för sent på den här bloggen. Det här är åtminstone astrologi på mellanstadienivå och förutsätter en personlig förtrogenhet med symbolernas innebörd.

Guillous balanserar med bravur på gränsen till storhetsvansinne ("jag är större än en tiotaggare"), vilket kan förklaras med att denna välgörande Jupiter faktiskt är en verksam illgörare när Tvillingarna stiger i öster. Han har också använt sin "verksamt onda" Jupiter till att sticka hål på en och annan bubbla i sin dag, men löper själv risken att skapa mytiska sken. Som t.ex. när han utelämnade sin lilla episod som spion ur självbiografin och sedan tvingades skriva till ett kapitel.

Faktabitaren och sensualistiska vinsamlaren Guillou är precis lika tydlig. De tre Jordtecknen står för konkreta föremål (empirisk förekomst) och hans seger över "karaktärsmördaren" var till lika delar den fenomenala visualitet Lejon-Jupiter ger i tredje medie- och kommunikationshuset och att han hade avgångsbetyg från internatskolan i hand. Fysiskt och ovedersägligt. Den karaktärsmördande drömmaren verkade visserligen med sin Sol-Jungfru mot precisa fakta men hade Månen i Kräftan. Hans grundlösa fantasi om en räkmacka till pengar och litterär berömmelse till priset av Guillous vanära (som en present på 70-årsdagen!) upplöstes i nesa och skam. 

Kräftan har tyvärr ingen ära att förvänta sig, tecknet och dess härskare Månen signifierar det Platons filosofi kallar en overklig värld som strävar och strävar men ändå aldrig uppnår äkta existens. Det beror på att orienteringen är fel - den söker mätta den Irrationella Själen, människoväsendets lägre aspekt. Den lägre verkligheten bara bränner resurser och åstadkommer inget bestående. 

Med rätta illustrerar Kräftan magens mättande och i värsta fall en politiker som Fredrik Reinfeldt som gör girighet och ständigt habegär till en kärna i en ond och självisk filosofi. Hade "karaktärsmördaren" valt vårdyrket istället för journalistik hade hans Kräfta varit "rätt man på rätt plats" men kanhända lämnat Sol-Jungfrun otillfredsställd eftersom denna tarvar konkret stoff att söndra, finfördela och analysera. Notera karaktärsmördarens uppsåt med boken: att "ta ned" Guillou, dekonstruera hans "ofelbarhet". Varje zodiaktecken har en viss spännvidd, men man bör inte upphöja den vegetativa själens avbrutna behov till ett egenvärde, vilket sker i Reinfeldts horoskop!

Summa summarum. Den födelsetid som ger Jan Guillou sideriska Tvillingarna i öster är ett extremt stabilt omen, stärkt av såväl Merkurius som det kommunikationshus som korrelerar med Tvillingarnas symbol i den "naturliga zodiaken". Solen i Stenbocken uppbackad av Saturnus i Jord men i "upplösningens Vattenhus" är också intressant i försöken att defamera honom. Vattenhusen nöter ned sitt innehåll och "befriar" dessa uppenbarligen karmiskt belastade planeter. Solen i onda åttonde tyder på att själen som föddes som Jan Guillou återvände till denna värld med en hel del smutsig byk och som han troligen tvättat rent i detta genom sina kritiska granskningar. 

Förvisso har han utsatts för mycket hatiskhet (och "karaktärsmördaren" var bara den senaste lönnmördare Ödet skickat mot honom). Skribenten Tvillingarnas enda vän bland planeterna är Venus, förmågan att harmoniera med sitt studieobjekt och intellektuellt tränga in i det och ge det en logisk och fattbar form. Men i det här horoskopet står Venus i Fiendens sektor vilket visar vilken formidabel strid Guillous utkämpat i detta liv. Han har tagit sin största tillgång (Venus) och borrat sig djupt ner i Skorpionens mörker och dragit fram fakta i målen. 

Den "sataniska axeln" är dold men ändå märkbar i Guillous karaktär och beteendemönster - notera den skeva snörpningen på munnen som ska föreställa ett leende alltunder att blicken är iskall. Detta är Saturnus/Mars opposit Venus längsmed Satans axel och i husen för förlust och fiendskap! Så mycket dålig karma han hade med sig, denna ovanliga själ! 

Det är inte alls omöjligt att han faktiskt varit kung i ett tidigare liv. Som Shakespeare sade, unisont med de gamla grekerna: "Inget kan komma ur inget". Det här horoskopets unika detaljer måste ha en upprinnelse, någonstans och i någon tid.