Ett inlägg från 11 sep 2013 som inte publicerades eller av misstag råkat avpubliceras. Men efter texten om Jimmie Åkessons och Clint Eastwoods brottningar med Djävulen kan det här också få slinka ut: Eastwoods horoskop ur ett lite annat perspektiv.
1981 släppte Island Records vad de måste ha tyckt var en kul spin-off på filmen om Indiana Jones. En kufisk sida av reggaemusiken var de ofta obskyra och aldrig släppta låtar diskoteken ståtade med att ensamma kunna spela (och locka publik med). Att äga en alternativ, instrumental "dub"-mix som ingen annan kunde spela var en variant på tema.
Filmtiteln förvandlades nu med typisk brittisk smartness till ”Raiders of the Lost Dub” och var ett av Sly & Robbies tidiga försök till remixar av egenproducerat material. Den köpte jag men har aldrig tyckt var något särskilt. Förrän jag fick syn på den på amerikanska eBay, såld av en butik i Stockholm i "excellent" skick för facila 500:-.
Jo jo, seniorerna söker pungslå den yngre generationen i en ny ond högervriden värld där ingen trygghet alls finns kvar för dem som inte frivillig väljer att bli marknadens slav. Tacka regeringen Reinfeldt för att krossat ett rimligt samhällssystem och introducerat djungelns lagar för människan just när vi alla trodde vi börjat bli civiliserade och höjt oss över närigt tjafs!
Men det intressanta var skivhandlarens avslutande uppgift:
”This is the Original UK issue, which was quickly withdrawn by Island Records due to copyright problems!”
Kunde man just ha förutsagt, den stormrike och girige filmproducenten George Lucas riktade onda ögat mot Island Records för att de tjänade pengar på HANS image!
Men det näriga förhållningssättet är inte alls nödvändigt. Människan har ett val att antingen lyssna på sin sämsta sida (som astrologin avslöjar är väldigt stark under vissa tider) eller att tänka nobelt och generöst.
*****
Den nobla vägen illustrerar Clint Eastwood som 1978 passerade en skivbutik i London då han fick han syn på något oväntat - sitt eget artistnamn på ett skivomslag. Reggaemusikens Clint Eastwood var populär några år i slutet av 1970-talet.
Tidningsnotisen, som jag minns väl, berättade hur Clintan gick in i butiken och förhörde sig om saken. Den skivinspelande ”Clint Eastwood” visade sig vara en tonårsgrabb på Jamaica som just albumdebuterat som rappare (fast det kallades "toasting" då). Den äkta Clintan log roat och lämnade butiken utan att skicka sina advokater på ynglingen. En viss skillnad i mänsklig storhet jämfört med närige George Lucas!
Samtidigt kan man fråga sig om den svenska skivhandlarens uppgift verkligen är sann. AllMusic.com anger att ”Raiders of the Lost Dub” (åter?) utgavs åtta år senare, och visar samma omslag och Indiana Jones-inspirerade titlar som på original-lp:n... Dessutom kom den på cd 2009...
Man kan titta på George Lucas horoskop och fråga sig om det syns tecken på en så sjuklig girighet att han skulle kunna ha tvingat skivbolaget att dra in plattan under åtminstone några år (eller tills han förhandlat fram ett avtal som gav honom pengar på musik han inte hade haft något att göra med).
Jo då, här ser vi samma sjukliga intresse för pengar som hos den löjligt högavlönade partiledaren Jimmie Åkesson. Poängen med att Satans stjärna direkt angriper Solen i den materialistiska identifikationens Oxe, är naturligtvis att testa själens kraft. Antingen genom att Djävulen förpestar individens liv med prövningar (för att bända loss själen ur materiens grepp) eller visar sig som den materiella Frestaren. (I Bibeln utlovas Jesus alla världens riken om han bara säljer sin själ till Satan och efter det har motivet upprepats till leda i västerländsk litteratur och underhållning.)
Sveket är istället ett beteende som visar att bedragaren Satan (Star Wars "mörka sida") har vunnit åtminstone den ronden med Lucas själ. Den första socialdemokratiska politiker som stod upp mitt under medie- och högersossedrevet mot partiledaren Håkan Juholt, en äkta socialist, kom från ett kommunråd som hade en närmast exakt opposition mellan Satan och Solen.
[Vid den här punkten inser jag att Lucas horoskop redan kommenterats, i februari 2012. Det hade jag redan glömt!]
Här vill jag bara påpeka att det är en väldigt ha-begärig natur i Kräftans tecken man ser här: den fallna Mars i kalla behovsfyllda Vatten är både förstärkt av giriga demonen Rahu och delar tecken med stora och lätta pengars Jupiter. Denna exceptionella variant på den näriga marknadsmänniskan agerar sedan som ägare till Lucas Vädurspersonlighet (1a huset) där inte minst krämaren Merkurius befinner sig men dessutom den egoistiska Venus (pengar).
Vatten och Eld ger alltid sensationalism, en ständig jakt på stimulantia eller nya fräscha upplevelser. Men här är det kylan i sorgens och dödens element Vatten som bas för Vädurens hungrande eldar som förklarar hur George Lucas kommit att bli matinéfilmens okrönte kung.
Pojken/flickan Merkurius och den unga vuxna Venus i Väduren i första egohuset visar hur Lucas bara med svårighet förväntas höja sig över en egoistisk pojkes mognadsnivå. Men i Hollywood tillverkas just drömmar för barn, så han hittade onekligen rätt bransch för sin perversa pengafixering i 2a huset och det övriga horoskopets överbetoning av Passionens kvalitet (Rajas guna).
Den betydligt ädlare Clint Eastwood, som såg mellan fingrarna på en subkulturell stjärna som rakt av stulit hans artistnamn, har naturligtvis inte en anstymmelse av den negativitet som dominerar George Lucas. Månen i positiva Väduren och Vädurspersonan är verkligen falsklarm hos filmproducenten, det är den näriga Kräftan och inte minst populistiska Månen i Stenbocken som driver horoskopet - en extremt stark och materialistisk axel
Clintans horoskop har också granskats tidigare, så det räcker att kort peka ut de dominanta ingredienserna, och jag ska här titta noga på hur de viktigaste av husägarna fungerar.
 |
| Vågascendenten korrekt för San Francisco men L.A. felaktigt angiven på kartan |
Livslinjen Månen ---> Solen är Kräftans känslor som sjunker in i Oxens Jordelement. Clintan är en mästare på socialrealism. Men det intressanta är det som höjer honom och ger honom en konstnärs blick på livet. Vågen stiger i öster och här är en "ren" luftblå utblick i estetens tecken - också ascendenthärskaren Venus verkar från Luftelementet.
Och nu börjar det roliga, för Clintans hela karriär har väl handlat om det goda mot det onda (och någon gång också om den fule - vilken kanske kan identifieras som Satan själv).
Jord och Luft samverkar väl till en kunnig tänkare med verklighetskontakt. Alls inte George Luckas pang-pang och explosioner i rymden! Tom sensationalism eller kickar för oseende ögon och öron. Clintan är en intelligent människa och hans många filmer med moraliska dilemman (han har aldrig dragit sig för att själv inta rollen av moraliskt tvivelaktig person i sina filmer) återspeglas tydligt i horoskopets ömsesidiga reception mellan ägarna till det onda åttonde korruptionshuset och det goda nionde huset för samvetet - människans ädlaste egenskap.
Jag kan påminna mig åtminstone några Clintanfilmer där han börjat som inskränkt och vresig typ, men mognat till en högre insikt under historiens gång. Det är inte alls en dum ömsesidig reception han har mellan Merkurius och Venus - den senare inte bara ascendenthärskare utan också placerad i Guds nionde hus - horoskopets bästa hus enligt indisk astrologi.
Att sedan utbytet mellan Venus och Merkurius aktiverar just "kaos bor granne med Gud"-tematik förändrar inte det faktum att ascendenthärskaren Venus är oöverträffat i horoskopet. Att i nästa nivå Venus ägs av en sataniskt influerad Merkurius antyder mer de anfäktelser Clintans rollfigurer uttrycker. Okej, på en djupare nivå är det Frestaren själv som stormar mot människan Clint Eastwood, men "ascendentägarens ägare" är ändå två nivåer ner och därför inte det dominanta budskapet, trots vad indisk astrologi säger om en planets planetära disponent eller dess dolda själ.
I det här fallet gör Vågascendenten såväl sin härskare Venus samt den Merkurius den har ett så intimt umgänge med via receptionen till VERKSAMMA VÄLGÖRARE. Clintans niondehusägare Merkurius är således god, agerar värd åt den goda Venus, men befinner sig själv i det onda huset och kan där inhämta stoff från livets solkiga sida att använda i sitt skapande.
Indisk tradition säger att det gör en ond planet gott att ligga i ett ont hus, en skurk i ett hus fyllt av skurkaktighet märks så att säga inte. Man har "inneslutit" faran och låter den rasa av sig. Om det går att använda samma resonemang på den onda stjärnan Algol har jag inget svar på, fixstjärnor ingår inte i traditionell indisk astrologi så vitt jag förstått. Algol och Regulus är den här bloggens testobjekt, infogade i den sideriska zodiak Indien övertog från Babylon.
Men man kan tänka sig att Algols förmåga till ont neutraliseras av det åttonde huset och att Clintans goda Merkurius (ägare av det gudomliga samvetets sektor) mest beter sig som en reporter ute på ondskans fält i åttonde huset. Merkurius har goda förutsättningar att rapportera här eftersom den dels är en neutral rapportör i sitt grundtillstånd och dels förvaltas av en värdkropp (ascendenten) som styrs av rättvisetanken Vågen och vars Venus befinner sig i ömsesidig reception med den.
Dessa är fenomenalt starka budskap, helt otroligt starka! Jag inser mer och mer varför Clintan blev en legend i sin egen tid. Självklart är en så här god själ redo att fria hellre än fälla fast den lilla gettoyngligen faktiskt snodde hans varumärke rakt av!
