Geni dolt bakom problemskapande kvinnlig skönhet

 

Hedy Lamarr, verkligt namn  Hedwig Kiesler,
debuterar i Hollywood 1938 i filmen "Algiers"

När kabelkanalen AxessTV, med fokus på kultur och vetenskap, roterar i stort samma utbud nästan lika högfrekvent som de kommersiella kanalerna, ger åsynen i tv-tablån av ett nytt varv för dokumentären om Hedy Lamarr impulsen att kommentera hennes födelsehoroskop.

Till följd av sin sällsamma skönhet upptäckt av Hollywood och "bortsmugglad" från sin triste österrikiske make till ett nytt liv, mörkades hennes verkliga kvaliteter av en filmbransch som tyckte sig ha funnit någon att bräda den mystiska Greta Garbo. Hedy Lamarr var inte bara en skönhet utan också ett vetenskapligt geni. Hon uppfann ett sätt att förmedla kommunikation längs multipla frekvenser istället för enbart en.

Lamarrs skönhet bidrog säkert till hennes privat solitära läggning (idioter flockas runt de vackra), men horoskopet ger tydliga inblickar i hennes udda tendens att tala om sig själv i tredje person ("hon känner sig pigg idag") och svårt depressiva anlag. 

Kartan är ett intressant komplement till vetenskapsmannen Alan Turing i ett tidigare inlägg. Även han var en svårt depressiv man utan förmåga att genomskåda sig själv och passera förbi det som hämmade och vanställde honom (homosexualitet).

Hedy Lamarr delar Turings världsligt dåliga position i första egohuset för den kroniska låsningens Saturnus. Gravitationens symbol lånar sig lätt till alienation och depression i det här läget om fler problem finns på himlen. Men Saturnus är också strukturernas symbol och definitivt en planet tekniker, ingenjörer och alla konstruktörer måste ha framhävd, så placeringen är både god och ond, men med övervikt mot nackdelarna...

En annan egenhet är hennes totala ELD-brist. Inte ens de eldiga planeterna (Solen, Mars och delvis Jupiter) är i position att skänka verklig hjärtevärme oavsett vad  rollspelet söker få oss att tro. (Solen är visserligen i det naturligt solära 5e, men Solen anses "fallen" i Vågen och blir mer en milt mänsklig eller förbindlig ton än ett Lejonets översvallande hjärta.)

Däremot ger Tvillingarna i öster med härskaren Merkurius i 5e huset avsevärd förmåga att intellektuellt och i finliret (kroppens sätt att föra sig) gestalta ett hjärta! Men detta är i grund horoskopet för en tänkande människa på kant med den "kännande" Månen med flera budskap i instinktivt Vatten. (Ett element människosläktet pga sin själva natur misstar för "värme", i själva verket är Vatten kallt men fylld av isande lidelse - Vattnet åtrår den Eld den aldrig kan bli men sjuder när den närmar sig Livets verkliga ursprung - den gudomliga Elden.)

Dragningskraften på biopubliken och den odiskutabla vinstlotten när det gäller utseendet: Mars och Venus i konjunktion eller bara i samma tecken ger påfallande ofta en animal dragningskraft på omgivningarna och inte sällan det som människor uppfattar som ren skönhet. 

Men för Hedy Lamarr blir den exceptionellt magnetiska kombinationen i VATTEN ett problem för hennes andra sida, den rationella själen (LUFT). Attraktionskraften Venus/Mars landar i 6e huset för Fienden eller Olyckan. Något får mig att misstänka att även hon var en Alan Turing, en garderobshomo. Den amorösa kombinationen inte bara upplevs som en Fiende eller Olycka för hennes vetenskapliga sida, kanske var hela frågan om heterosexualitet en brännhet potatis? 

Solen i venusianska Vågen innebär att själva identiteten (Solen) är utsatt för denna Olycka på den emotionella Vatten-nivån, och bloggen har noterat flera exemplar av störda kulturarbetare som haft trassel mellan Vågen (traditionellt partnerskap) och Skorpionen, syndaren som intill döden kämpar för sitt, oförmögen att såsom sexualdriftens funktion att fungera på den friare och rationella Luftens nivå. Jonas Gardell och Maria Sveland är två exempel där underliga resonemang resulterat av att Luft och Vatten inte enkelt låter sig förenas, där instinktivt och irrationellt Vatten skapar avvikande intellektuella Luft-produkter ("sociala utanförskapssyndromet").

Skorpionen representerar naturen i dess återkommande dödsfas medan Vågen är den rationella människans försök att harmoniera med andra på ett annat existensplan än blotta naturens. Skorpionen följer i zodiaken på Vågen eftersom alla, som det heter, dör ensamma. Vågen eller den kooperativa människan spelar ingen roll när själen ska till att lämna jordelivet och Luftens lägre och enbart sociala dimension. På många sätt ser Hedy Lamarrs Sol i femte solära huset ut som en lyckligt lottad position, men Venus i 6e visar hur hon hatade rollen av celebritet!

Oaktat Lammars inre problem intervjuades hon av författaren Howard Sharpe vid tiden då hon var ett dragplåster inom filmen. Han konstaterade att "Hedy har den mest otroliga personliga sofistikation. Hon känner den speciella europeiska konsten av att föra sig kvinnligt, hon vet vad män söker i en skön kvinna, vad som attraherar dem, och hon tvingar sig själv att vara alla dessa ting. Men hon har också magnetism med värme, och de är något som varken Marlene Dietrich eller Greta Garbo har lyckats uppnå."

Man kan förvisso ha åsikter om män som sätter sig till doms över kvinnors förmåga att projicera kvinnliga kvaliteter till männens behag!! Men Sharpes kommentar av Lammars YTA är intressant eftersom den så väl rimmar med horoskopets Tvillingascendent och framför allt Saturnus.

Saturnus är om man så vill oäkta, den är bara en yttre form eller ett regisserat rollspel. Men som essentiell Luft-planet passar den bra i personliga Tvillingarna (Luft) och stämmer med Sharpes banala exotism, att europeiska kvinnor i högre grad än amerikanska förmår spela rollen av kvinna. 

Man kan också påminna sig att Tvillingascendenten har som enda "välgörare" just kvinnans planet Venus, skönhetens symbol förvisso, men framför allt emblem för anpassningsförmågan. Venus hittar harmoni (dessvärre ibland i irrelevanta pätitesser) och står för anpassning. Tvillingarna är också ofta fenomenala på att "gilla läget" och jobba utifrån de förutsättningar som är givna. Att Lamarrs Venus angrips av Olyckan själv (Mars i sitt negativa hemmatecken), visar som sagt att allt egentligen inte är frid och fröjd, men uppenbarligen är den stoiska Saturnus skicklig på att imitera strukturer. Sharpe sade precis detsamma, som om man sett saker han inte säger: "Hon tvingar ("force") sig själv" till den konventionella rollen.

Intressant nog förnekas hennes framgång (Jupiter) som vetenskapsman (Saturnus). Se hur den prominenta Saturnus äger inte bara den högre snillrikhetens 9e hus (ett hus som kan ge direkt åtkomst till rent gudomliga insikter) utan också det 8e fördolda dödshuset, och i 8e (som sannerligen inte ger någon världslig framgång) gömmer sig Jupiter, svag i Stenbocken eftersom Saturnus i 1a begränsar denna Jupiter till hennes person. 

I själva verket kan Jupiter i Stenbocken mer än bara spela rollen av snygg skådespelerska och ska man pricka in vetenskapsmannen ner noga så är det nog i Stenbocken, Mästerbyggaren, Saturnus gör mest praktiskt nytta. Dess positiva härskarskap över Vattenbäraren har visserligen briljanta idéer men det är Stenbockens JORD som är pricken över i, det är här idén får konkret gestalt, blir praktiskt användbar, precis som Lamarrs idé att dela upp budskapet i flera frekvenser och sammanfoga dem i mottagaren. Exakt som dagens datanät fungerar. För sin idé fick hon ett patent 1942, men ärades aldrig (Jupiter) på tillbörligt sätt vid den tiden.

Det finns en kombination som intresserat bloggaren på sistone, och det är de födslar till soltecknet Vågen som utrustas med Tvillingarnas ascendent, precis som i fallet Lamarr. Detta leder till den märkliga effekten att den goda daimonen, vårt "högre jag" (som inget har att göra med ascendent-egot) kommer att tecknas av 11e husets tillfälliga ägare. Och det är lustigt nog atman själv - Solen - för dem födda i Vågens tecken. Atman ÄR här i 5e naturligt solära huset under Solens trettio dagar i Vågen. Tanken är att detta möjligen blir ett omen för en naturlig talang inom ämnen där man klarar sig bra med en hög allmänbegåvning ("g", eller "general intelligence") som är just vad Solen, kanske särskilt i dess eget femte hus tecknar. 

"Kognitiv förmåga" är ett annat ord. Att den kognitiva förmågan skulle vara sämre i Vågen för att Solen sägs "fallen" i tecknet, har nu inte bekräftats av några tester jag gjort. Solens "upphöjelse" i Väduren anknyter till det nobla mannamodet men "fallet" i Vågen verkar i praktiken tyda på att Vågen är mer av en lagarbetare, och naturligtvis bättre på att väga och överväga än Väduren som ofta huvudlöst rusar rakt på och blir kanonmat. Väduren reflekterar inte eftersom den drivs av Mars. Vågen, driven av balanserade och utvärderande Venus är paradoxalt nog något av ett militärtecken, ett befälhavartecken närmare bestämt.

Samtidigt kommer man inte ifrån att Solens "fall" i Vågen ibland kan ge typer som inte klarar sig utan kapabla partners. Hedy Lamarr hade också, som noterats, problemet med den intensiva inre kampen med "olyckan" att ha fötts till visst kön. Men totalt sett och likväl är likhetstecknet mellan den goda daimonen och individens egen atma ett av astrologins märkligaste omen. 

Är dessa "självgående själar" i ideal mening, som Platon menade att alla själar (innan födelsen till jorden) "rörs av sig själv", dvs. de är inte underkastade några orsakskedjor typ västerlandets urspårning när universum i en synnerligen materialistisk och urspårad tid trodde kunna begripas på simplaste tänkbara sätt (Newtons, med vissa reservationer, mekaniska universum). 

Det skulle innebära att astrologin deterministiskt (!) har reserverat ett "tidsfönster" för en särskild sort av fritänkare. Gudarnas budbärare Merkurius måste ha sin Luftascendent i öster (Tvillingarna) och födelsemånaden måste vara den som i gällande millennium ser Solen passera Vågen. Då kan en kvinna födas som Hedy Lamarr med en fullständigt vild och framsynt idé om kommunikationsteknik! 

Det fåtal som ännu följer den här bloggen (som lagt ned flera gånger!), kanske noterar att det är just så bloggarens horoskop ser ut, inklusive Hedy Lamarrs ascendenthärskare Merkurius i 5e. Inga banbrytande kommunikationsgenombrott från undertecknad, bara ett försök att på bloggen levandegöra en äldre och sannolikt mer giltig världsbild än den nutidens materialister anser att folk ska låta sig nöjas med. 

Att Lamarr har Saturnus i Tvillingarnas 10e grad och bloggaren sin ascendent exakt där, är ytterst ingen slump. Något fick mig att knäppa på AxessTV vid en tidigare reprisrunda av dokumentären om Lamarr. Men på jorden ser man inte alla sammanhang, först i Himmelen klarnar visst (som likväl antytts av astrologin). Kanske är alla människosjälar grupperade i olika "klaner" så att astrologin antyder ett nog så giltigt släktskapsband som barnets mer uppenbara nivå: kroppens blodsband eller, ännu mer omoget de halvvuxnas fixering vid "nationell tillhörighet".

 

Identitetspolitiskt harvande ur själavandringsperspektivet

Ungvänsterdebattören Malcom Kyeyune påminner mig om nykomlingen till det snäva och diskriminerande Sverige: han anstränger sig för hårt att bli älskad av svenskarna trots sin avvikande hudfärg och begår misstaget att försöka frånkänna "den vita djävulen" ansvar för människohandeln med en svepande historisk jämförelse: Se, alla folk oavsett hudfärg, har begått grymheter.

Jag kommer att tänka på några andra fall av denna lögnmentalitet för att bli accepterad av värdkulturen - på den ambitionsnivå man nu satt sig: den adopterade pojken från Liberia och sedermera nazigängshängaren och polismördaren Jackie Arklöv, eller SD:s Kent Ekeroth med judiskt påbrå och förlust av släkt i Förintelsen.

Problemet är att den som ska ta Kunta Kinte-ättlingen i örat och minnas vilket värdfolk han faktiskt lever med, inte verkar vara den mest vässade tänkaren. Tacka för det med en själ så i olag att den hakade upp sig redan från början på vilken kropp den från "himmelen" valt att ikläda sig. Aleksa Lundberg på vänstertidningen Politism föddes i en pojkkropp och har tydligen obsessat över det här tills dess att han gjorde slag i saken och opererade om sig till kvinna.

Nästefter faktiska och aktiva minnen av ett föregående liv är de homo- och transsexuella det kanske bästa tecknet på att själen återkommer till världen gång på gång och emellanåt byter kön eftersom den aspekten kan vara viktig för de lärdomar själen hungrar efter. (Ja, själar hyser också någon slags åtrå enligt hinduisk astrologi - se taggen "atma karaka" för strödda kommentarer om "själssignifikatorns" funktion i horoskopet.)

Lundberg snubblar och faller på fixeringen vid Kyeyunes val av aztekerna. Upplevde man vid någon punkt att han-hon var intellektuellt slipad skulle det som här sker kallas intellektuellt ohederlighet: han-hon korrumperar Kyeyunes allmänna tanke om alla folks - inte bara de vitas - grymheter i historien och trasslar in sig i ett pinsamt resonemang om de gamla aztekerna: "Vad är relevant med indianfolkets barbariska behandling av krigsfångar i dag? Sitter de på global makt och förtrycker stora delar av världen utifrån en aztekisk norm?"

Allt ättlingen till Afrikas slavar sade, var att alla folk utövar grymheter, och om det finns ingen anledning att tjafsa. Men det är lätt att förstå hans-hennes invändningar. Kyeyune tycks ha drabbats av "Stockholmssyndromet" - brottsoffret identifierar sig med förövaren och tar honom i försvar. Men den anklagelseakten kunde ha gjorts så mycket bättre.

Kyeyunes text färgas av längtan att få komma in den "svenska värmen", medan Aleks(a) Lundberg är ett illa utfört försök - typ vad PISA-rapporterna avslöjat om svenskarnas sviktande sakförståelse och urskillningsförmåga - att påminna om att den vita djävulen inte får tillåtas glömma våldet i sitt "ariska blod".

Typisk västreklam från en inte så avlägsen tid

Man skulle kunna misstänka att inte bara könsbytaren är ett fall av reinkarnation med åtföljande problem att nyanpassa sig till jordelivet. Också Kyeyune verkar passa perfekt in på hudfärgsbyte över två liv - han är en f.d. vit person och nu så vanvettigt ur fas med sitt nya jag att han sjunker ner till identitetspolitiskt tjafs och i princip alltjämt är vit i själen och oförmögen att se sin (forna) skuld som slavhandlare. 

Det är således bara ett Stockholmssyndrom på ytan, på en djupare nivå är det dålig karma och reinkarnationsteorin som förklarar vad som pågår här. Dessa två förklaringsnivåer motsäger inte varandra men bygger på en ytlig och en mer seende människoförståelse.

Jag återkommer ännu en gång till den hutlöst prissatta medicinska boken av läkaren Ian Stevenson - 400 spänn för 180 sidor text är en medveten prisnivå för att hålla ämnet på akademisk nivå och inskärpa skillnaden mellan de Fattiga och de Rika. Medelsvensson läser till att börja med inget idag efter att den handhållna lilla fördumningsmaskinen sattes i var mans hand. 

Men vid publiceringen 1997 av Stevensons sammanfattning av sina mer än 30 år på resande fot i världen, intervjuande barn med tidigare liv-minnen och verifierande deras vittnesmål genom polisrapporter och obduktionsprotokoll, var denna och hans andra böcker alltjämt så högt prissatta att avsikten knappast kan ha varit att bidra till massornas förkovran. Stevenson eller hans förläggare hade med andra ord ingen social och än mindre socialistisk agenda i publicerande av de här verken för enbart en köpstark liten grupp av rika läkare och akademiker. 

Och kanske var tanken rätt. Vilken obildad tölp i underklassen skulle låta sig nöjas med förklaringen att hans nuvarande skitliv var en naturlig fortsättning på ett tidigare liv som rik tölp och att han nu degraderats ett antal samhällsklasser för att kantiga stenar skulle kollidera så att flisorna ryker och själen efter detta "skitliv" kanske jämnats till en smula i formen? 

Nobelpristagaren Bob Dylan använder sitt zimmermanska (läs: judiska) påbrå i sitt legendariska stilbyte i "Like A Rolling Stone". Återigen två innebörder som inte nödvändigtvis står i konflikt: dels den nominella texten om en samhällets outsider, en "rullande sten", men på djupet den rullande stenen som en judisk metafor för transmigrerande själar!

Varför inte som illustration till Alex(a) och Malcoms delade predikament välja några fall från Stevensons "Where Reincarnation and Biology Intersect"? Stevenson noterade tidigt hur medfödda defekter på kroppen gärna gick hand i hand med berättelserna från barn som mindes hur de dog förra gången. Följande händelse önskar man sig inte sin värsta fiende: att halvt och halvt slås ihjäl men alltjämt vid liv bindas ihop som ett knyta med rep och tryckas ner i en trång brunn och i den positionen leva - timmar? dagar?

Det är inte konstigt att den själ som lämnade jorden på detta sätt återvänder med så traumatiska psykiska intryck, att den nya värdkroppen utvecklar exakta kopior i köttet av hur repen stramade åt! Jag avstår från att återge fotot på detta återfödda brottsoffret, men KARMA-lagen tycks vara värre än någon föreställt sig. Inte bara brottslingen kommer att få betala tillbaka, även brottsoffret lider men i det åtföljande livet! 

Detta vedervärdiga fall lyckades Stevensons team nysta upp efter att ha tagit det lilla missbildade barnets vittnesmål. Polisrapporter i en stad inte alltför långt bort beskriv exakt de omständigheter det här barnet redogjorde för. Men barnet visste förstås ännu mer om händelsen, inte minst skälet till att brottet begåtts!

Men jag väljer ett mindre dramatiskt fall eftersom det så väl illustrerar min misstanke om Kyeyunes som en före detta vit slavdrivare som nu i en färgad kropp söker relativisera den vita djävulens problem. Läkaren Stevenson undersökte framförallt inuiter i Alaska och folken i Sydostasien eftersom själavandringen ingår i dessa kulturers föreställningsvärld och föräldrarna därför inte tystar ner sina barn som vita kristna amerikaner tenderade att göra. 

Stevenson fann speciellt spännande fall av återfödelse där själarna rört sig från ett land till ett näraliggande i nästa och hur det kunde resultera i rätt komiska situationer vid familjens matbord. Barnet som levt ett tidigare liv i Japan återföds nu med minnen av detta men på fastlandet och i någon kultur med kryddstark mat. Och "den japanska själen" ställer till med ständiga bråk i barnåren över hur oätlig och överkryddad den nya familjens mat är.

Men Stevenson hittade under sina 30 år också rent bisarra fall där själar verkar ha flyttat sig över halva jordklotet för att återfödas. I vissa fall kunde man förklara hur en vit kaukasier återföds som sydasiat genom vita som stupat långt hemifrån under Andra världskriget. Dessa främmande fåglar återfödda i en ny kultur hade inte bara minnen kvar från sitt forna "vita jag" - de såg dessutom ut som albinos. Här nedan två foton av den burmesiska pojken Zaw Win Aung (född 9 maj 1950) som Stevenson intervjuade. Familjen kunde berätta att så fort barnet lärt sig tala flödade berättelser ur honom. Pojken hade i sitt föregående liv varit en amerikansk flygare som skjutits ner under kriget och förklarade att han hette John Steven. 

Klicka för större bilder

Tänk vad mycket pengar samhället skulle spara om individer som Alex(a) fick tillgång till djupterapi för att öppna upp en bättre kontakt med själen, källa till alla våras individualiteter, istället för år av ignoranta och meningslösa operationer av ytan som troligen bara adderar ytterligare karmiska problem för själen att möta i kommande liv.

Vår ateistiska materialism avslöjar hur primitiv den vita djävulen är som kollektiv entitet och Alex(a) Lundborg har uppenbarligen inte tagit ett steg bortom övriga västerlänningar. Och det är hans dåliga karma, vår kollektiva dåliga karma, som slutligen knäcker vår dekadenta civilisation. Den är ju baserad på helt felaktiga grundantaganden om allt!

*****

Se också ett tidigare fall ur samma bok: Brottsoffrets fortsatta lidande och förövarens straff.


Bilaga

Jag tycker mig av t.ex. horoskop som för den homosexuella Elton John ana att man behöver tillgång till exakt födelseklockslag eftersom det är den nuvarande kroppen (ascendenten) som orsakar identitetsstörningarna i hbtq-gruppen. Elton John var ett flagrant exempel. Att sexualdriftens Mars i sitt "fallna" tillstånd i Kräftan råkade visa övertalighet i hbtq-gruppen, var visserligen ett suggestivt fynd, men "signifikant överrepresentation" innebär likväl att merparten av alla födslar med den här placeringen inte uppvisar någon sexuell störning. 

Men jag har vaga indikationer från majoriteten av heterosexuella horoskop att typen är en smula anfäktad av sexualitet! En banal och lätttänd natur som gärna springer efter kroppar som har de rätta sexuella attributen. Män som dräglar av åtrå så fort de ser kvinnor med en generöst tilltagen barm är ett exempel. Det verkar som om det finns en hang-up förenad med den här positionen så att sex och mamma-komplex går hand i hand i manliga fall. 

I kvinnliga fall av Mars fallen i Kräftan har jag noterat en tendens till lättsinnighet och usel konsekvensbedömning. Går jag tillbaka i historien hittar jag bara i egna närkretsen två fall av unga kvinnor så lättantända att de genom otrohet inom kompisgruppen (Kräftan = den lilla trygga gruppen) riskerat hela gruppsammanhållningen! Mars är inte bara sexdriftens utan också olyckans planet. "Introduktörer av omoral och olycka inom gruppen." (Här måste man också notera huruvida Mars är en verksam ill- eller välgörare utifrån personens ascendent.) Jämför Stefan Löfvens Mars i Kräftan som fundament till hans egocentriska Vädurs-psyke! Han har skadat partiet oerhört, eller kanske snarare varit ett levande tecken på hur lågt partiet självt fallit i dessa yttersta tider. (Lustigt nog hade Svenska Arbetarepartiets födelsehoroskop samma betoning på just Väduren/Ego och Kräftan/Trygghet för mina närmaste.)

Här är i vilket fall Aleksa Lundbergs karta, enbart baserat på dygnet:

Givet tid, pengar och åtkomst till födelsedata skulle det vara intressant att se vad som hände med de tusentals barn som föddes bara i Sverige detta dygn och nästa. För det här sinnelagshoroskopet tecknar verkligen problem!

Missa inte hur sexualitetens mars genast trillar in i onda 8e huset (Skorpionens sexuella drivkraft) där den från "macho" Lejonet så att säga korrumperas och dödas. Alex ville inte vara man! Men det är Lejonets och Skorpionens härskare i deras ömsesidiga reception som verkligen antyder identitetsstörningar intill döden under hela den månad identitetsfaktorn Solen passerar genom könslighetens Skorpion. 

Men problemen når katastrofala nivåer de två dygn då psyket passerar genom det totalt opsykologiska och banalt materialistiska Stenbockens tecken. Nu blir psyket "platt" och ser bara "miljöfaktorer" och "maktstrukturer" vart den än vänder sig. Månen i Stenbocken har slagit mig som en duktig arbetare men en symbol som ofta tycks peka mot en olycklig människa som upplever alienation. Och detta förstås för att psyket ägs av den själsdöda Principplaneten Saturnus. 

Den må ha öga för strukturer eftersom det är just hackordningar Saturnus själv skapar, men den saknar helt Månens empatiska inlevelse. Alex har med andra ord minimala förutsättningar att leva sin in i sin egen kroppsliga fakticitet, om vi använder Månen för en grov bild av hur individen ser på sig själv. En riktig ascendent skulle ge ett mer rättvisande budskap, men i det här fallet stämmer t.o.m. månascendenten skrämmande väl med verkliga livet - så platt och ytlig kan en Stenbock bli att man rent MATERIELLT börjar göra åverkan på sin egen kropp i tron att det är där "anpassningsproblemet" sitter! 

Jag har två fall av kvinnliga självmordsförsök då halshuggna Draksvansen (Ketu) befann sig gradexakt på ascendenten. I ett av dessa fall också en nymåne i ytligt formalistiska Stenbocken och Stenbockens härskare Saturnus klent placerad i martyriska Fiskarna. Man måste rimligen räkna in Draksvansen som en faktor till Aleksa Lundbergs "självhat", vilket antyds genom den andra av de två fysiska Ketu-ascendenterna, detta horoskop tillhörde en judinna som alltid avundats svenska flickor med blont hår. 

Aleksa Lundbergs horoskop blir knappast starkare av den dominanta Jupiter i 10e makthuset. Vågskålarna är alltid känsliga och för formbundna Stenbocken i 1a blir Jupiter (förändring, tillväxt med mera) en "verksam illgörare". Aleksa Lundberg bär alltså i sitt sinne (månascendenten) en dröm som hon finner god: om att förändra och ändra Balansprincipen, men där han-hon i den mån denna fantasi lyckas honom-henne kommer att få ONDA FÖLJDVERKNINGAR. 

Detta är med andra ord en falsk Jupiter, en falsk filosofi, vilket jag menar att hela detta identitetspolitiska harvande är. Det är en urspårning och avslöjar bara vilka obetydligheter själar på drift lockas in i, oförmögna att hantera de stora och viktiga livsfrågorna. I vår tid är det hur man globalt kan krossa kapitalismen och introducera någon form av ny förståelse av sig själv och världen som placerar Människan i mitten istället för Penningen. 

Den tiden kommer mer eller mindre smärtsamt beroende på hur individer och nationer förhåller sig till den annalkande nya Spelnivån. Vissa ser den inte ens trots att populärkulturen i Väst så länge talat om Vattumannens tidsålder. En era för den Väldiga Människan, en tidsålder då artens essens stor i fokus och då inte bara i den lägre och mer banala DNA-aspekten, utan Människans kosmiska funktion. Det är under de kommande tvåtusen åren vi kommer att förstå att Kosmos är idel levande intelligens och inte som Aleksa Lundberg ser på sin egen kropp: ett dött bylte materia att hamra och tvinga i rätt passform om det inte känns rätt. 

I antiken visste man att Universum är en SJÄL och den kunskapen kommer nu att återvända, på en än högre nivå. Mänskligheten kommer att hitta tecken på intelligent liv men inte som barnböckernas ET utan tecken i själva materien på intelligens. Just nu kämpar satanisterna ihärdigt mot de visionära biologer som redan upptäckt tecken på intelligens i cellbiologins komplexa värld, och det här är bara början. Dörren till Vattumannens tidsålder öppnas inte över en natt, den sipprar in i det Kollektiva Medvetandet och nog märks det i luften att något är på väg att hända med världen! De gamla härskare (och deras propagandainstrument medierna) är skakade! FOLKET (Vattumannen) är på väg att vakna som den dominanta arketypen i hela mänskligheten.