Vissa ämnen tycks det gå troll i. Inlägget om Karl XII:s missbruk av Turkiets gästfrihet pryddes med kungens porträtt och som en eftertanke konsulterades svenska Wikipedia för födelsedatum och några korta kommentarer av vad det dygnet visade.
Men jag slarvade och en vaken läsare kommenterade att astro.com hade en engelsmans anteckning om kungens födelsetid. Men också andra försöket ledde rakt åt pipan. Jag misstolkade en äldre version av "Ken Ward's Astrology Pages" där skiftet från julianska till gregorianska kalendern noga beskrivs. Ett oklart exempel (England) lurade mig men dessutom hade jag tankarna på 1700-talet. Men kungen föddes på 1600-talet och för det århundradet konverterar man till modern kalender genom 10, inte 11 dagars tillägg. Karl XII föddes alltså, enligt den tidräkning Sverige ännu höll fast vid, den 17 juni men till det läggs 10 "förlorade" dagar för ett gregorianskt (modernt) datum 28 juni.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gamla_stilen_och_nya_stilen
Tredje gången gillt. Detta nya födelsedatum och något friserad text (den 7 mars 2023) bekräftar att den svenska kungen sannolikt var adhd-störd och rejält omdömeslös. Den klassiska godtyckliga despoten. (Se kort diskussion med observant läsare i kommentarspalten efter ursprungligt inlägg.)
Den enda förändringen är att Månen backar från eldiga Väduren till Fiskarna, men den korrekta (lovar!) placeringar snarare bestyrker adhd-störningen. Solen i Luft och Månen i Vatten ger ofta en kuriös mix av förnuft och fria fantasier!
Här är ett primitivt horoskop som delvis agerar via mäktiga hus. Av de klassiska sju planeterna befinner sig alla utom Månen i zodiakens första eller "personalistiska" tredjedel medan psykets Måne (tillika ascendenthärskaren) ockuperar det expansiva 9e huset, normalt ett religíonens och filosofins hus men också ett expansivt hus (i linje med dess naturliga härskare Jupiter). Fisk-sinnets härskare är Jupiter och att hitta denna expansiva planet i första ego-huset tyder på en oro och vilja att dra i fält...
Problemet för Karl XII är att segervissa och optimistiska Jupiter delar ego-sektorn med sin motsats, den tröga och betungande Saturnus, som definitivt är illa placerad i 1a huset. Det är här man minns Platons varning för demokratin där bara en korkad despot var värre. I Karl XII tycks Sverige ha haft en sådan maktfullkomlig tok (hur än statsskicket mer exakt såg ut vid den tiden).
En slitig natur antyds därför i 1a egohuset.
Som härskare eller hanterare av makt är det inte det bästa av omen att 10e husets tillfälliga ägare är Mars, och denna står förenad men Solen (konungens symbol) men dessvärre i 12e huset för förluster. "Krigarkungen" vari fält så stor del av livet att det aldrig blev tid att bilda familj, ett offer eller en förlust och ett rätt klent omen eftersom 12e inte är det hus man vill se hos en segrande ledare av andra!
Det är egentligen förskräckligt hur många suboptimala varianter astrologin bjuder på, men så menar ju hinduisk astrologi att människan på jorden är en fallen själ och den indiska traditionen är mer mollstämd och väldigt lik den västerländska astrologin som den var i början.
Det äldsta hellenistiska horoskopet är från 300-talet fvt men något låg i luften för 200 år senare var Platons Akademi fylld av pessimism och dyster skattning av jordelivet. Förändringen från Platons 300-tal var påfallande. Jag misstänker att det var astrologins introduktion från Babylon/Indien som fick grekerna att allt inte bara vin under Baccus inflytande och homokurtiserande med unga pojkar - människans tillvaro påverkas av stjärnorna och stoikerna var de värsta fatalisterna av alla. Grekerna fick perspektiv på sin "livsstil" eller kultur via en mycket äldre och visare kultur från Öst.
Att Karl XII har den ofta påpekade Luft/Vatten-störningen bidrar också till tanken om någon som inte har alla hästar hemma. Här är det 12e förlustbringande Merkurius som flyttat in i hans egomedvetande, i 1a huset!
Dessutom har han, som sagt, despotens eller envåldshärskaren tydliga men också sämsta signum: Saturnus stigande i öster, den planetens världsligt svagaste position eftersom Stor Makt kräver en större överblick än ett ego mäktar, för att inte tala om ett Krabb-ego som främst tänker på sin egen säkerhet och behag. (Krabban = hemmet eller det lilla livet - Karl XII var säkert en sådan krigare som hade med sig en full uppsättning "miniatyrmöbler" i fält som symbolisk representation av hemmets dyrbara träsnide.)
Nu finns visserligen ett emblem för storhet på hans himmel. Saturnus tillsammans med Jupiter kan ibland ge en fantastisk känsla för när att hålla tillbaka (Saturnus) och när att expandera (Jupiter). Faktiskt rätt typiskt en general, särskilt som 10e makthuset är martialt (men inte alls garanterat några segrar i fält, pga. Mars klena världsliga husplacering). Men eftersom Jupiter anses väl placerad i 1a huset medan motpolen Saturnus är illa placerad där och Saturnus är den högre av de två principerna blir slutbetyget halvdant.
*****
Nu åter till frågan om en enskild kung kan skapa dålig karma för en nation långt in i framtiden. Bygger Turkiets ovilja mot dagens Sverige på krigarkungens eskapader? AB:s Ingvar Persson har alltid en resonlig röst men är lite väl beige som konstaterar vad alla redan sagt, att regeringen Kristersson var oklok som gjorde sig till spelbrickor i Erdogans manövrer för att bli omvald.
Jag föredrar spaningar av mer spekulativt slag. Vad om Sveriges och Turkiets relation har karmiska orsaker, precis som två människor kan ha gammalt olöst groll med sig från ett tidigare liv. I denna livstid väntar de bara på att möta varandra för historien ska ta form på nytt och ge parterna nya chanser att lösa problemet...
Att notera att moderna Sverigekartan övertagit Karl XII:s ettriga och korttänkta Mån-Vädur är av visst intresse. Krigarkungen lever på visst sätt i Sverige och särskilt lågutbildade män som fostras i datakrigsspel representerar det här landets potentiella kanonmat, nu när landets makthavare definitivt brutit sönder den gamla neutralitetspolitiken som fortfarande i 1974 års horoskop skymtar svagt genom den underminerade Vågascendenten.
Det finns faktiskt likheter mellan hattiga svenska män och Karl XII: tar man Sverigekartans Mars som de svenska männen (något slags genomsnitt) är det ingen vacker bild. Mars i Oxen är en materialistisk och rätt primitiv position för denna planet. Kroppsbyggare och just inte mycket mer. Dessutom står Mars i 8e huset för dålig karma från förr. Detta är en dålig position för svenska män och hela den svenska nationalsjälen, det finns något hämmat och låst i folkkynnet. Men återigen: regionala skillnader och inte minst samhällsklass kan ge avvikelser - hur man använder ett nationalhoroskop är minst sagt oklart!
Svenska Mars i 8e dödshuset indikerar att det yttersta felsteget var att bli kroppslig människa till att börja med och tvingas dö om och om igen (uppenbarligen inte tillämpbart på en nation, annat än metaforiskt). De tre "mänskliga zodiaktecknen" tillhör alla Luft-elementet och antyder att den verkliga människan är ett andeväsen. Jungfrun lämnas här utanför den mänskliga triaden men det beror på att det tecknet fokuserar själva syndafallet från en högre existensform. I detta tecken anses Venus "fallen" och kopplingen är till granntecknet Vågen där Venus härskar i all sin andliga Luft-prakt.
Romaren Plotinos använde alltid Afrodite (motsvarande den essentiella Luft-planeten Venus) som alternativt namn på människans själ. Här finns en tradition som nästan är förlorad, tills man påminner sig att själen alltid benämns en "hon"! Men det var på innan Sverige blev en korrupt teknokrati och "hon" svarade på "han" - dvs nästa högre existensnivå som i bästa fall var en översjäl eller rationell själ som själv var transparent mot det Högsta, mot Gud. Själen som feminin är således mottagaren och förvaltaren av Högre Principer och detta är ren nyplatonism som formulerad av Plotinos (det fanns röster som hävdade att det var hans lärare som tänkt ut det mesta).
Kan då Karl XII:s oberäkneliga och "svåra" känslonatur (Månen påverkad av motsatta krafterna Jupiter och Saturnus) förklara att Erdogan hade så kort tålamod med svenska galningar som den bryska höken Ann Linde som fick honom att "lacka ur"? Ja, svensk maktutövning sker ju via folkets representanter och det är något misstänkt och smått forcerat när Sverigekartan måste skriva detta på nästan genom sin övertydlighet. Också det moderna Sverigehoroskopet bjuder på många frågatecken ifråga om Saturnus och Jupiter ens fungerar...
Det moderna Sverigehoroskopet har just folkets symbol Månen som tillfällig ägare av 10e makthuset och tyder på att Sverige har en lång tradition av ledare med usla psyken/sinnelag, helt enkelt för att landet saknar övriga Europas bildning och kultur. Under Karl XII:s regeringstid var det till och med så illa ställt att makthavarna glömde reglera kalenders skottdag vid två tillfällen! Helt horribelt och en fascinerande kunskapsbit om kalenders gamla och nya stil (länk ovan). Landet var så upptaget av krigande att de mentala resurserna inte räckte till något mer.
Ser man på Turkiets horoskop (republiken, 1923) är det förvisso en mer intellektuellt organiserad karta och - faktiskt - väsensskild mot Karl XII:s och även dagens svenska folksjäl. Både Turkiets lägre irrationella själ (Månen) och filosofen Plotinos val av symbol för den högre rationella själen (Venus) är överlägsna det Sverigekartan presterar. Det ser inte bättre ut än att Turkiet under Erdogan valts ut av Ödet att agera bestraffare av Sverige. För om något så är Sverigekartan den uppblåsta, en som tigger om att tas ner på Jorden.
(Färsk nyhet: Sverige tappar placeringar på listan över länders korruption. Den systemiska korruption, som inte beaktas i denna indexering, har bloggen pekat ut många gånger i nationalhoroskopet. Astrologin kan "se" sjukligheter som inte folket själv kan eller vill uppfatta eftersom staten stöper befolkningen tidigt, redan i skolan och till och med fullständiga horribiliteter normaliseras eller sopas under mattan.)
*****
PS (eller snarare del 2). Tidigare inlägg har pekat på Saturnus (essentiell Luft) som emblem för den Rationella Själen. Men astrologin har många bottnar. Var "upphöjs" Saturnus någonstans? I Vågens tecken! Plotinos kallade bara människans själ "Afrodite" (passande nog ingår Vågen i Passionens kvalitet), men människan är idealt sett en andligt medveten varelse på jorden och detta helt enkelt för att hannes själ inom sig bär och upphöjer Saturnus - symbolen för det gudomliga Intellektet.
Samma resonemang gäller för Världssjälen även om universums storlek gör att Saturnus - en ynka planet i Alltet - kan te sig som en ynklig och dålig symbol. Men det är förstås innan man inser att magnitud - det mätbara - bara är den förbannelse människan låst i det materiella upplever med sin i Jord-Jungfrun upphöjda Merkurius.
Jungfruns tecken tycks ha varit en viktig station i äldre cykliskt tänkande: här förlorar själen sina "vingar" i syndafallet (Venus "fall") men här når också det jordiska intellektets Merkurius sin "upphöjelse" (Merkurius essentiell Jord och således en sorts intellektualitet som är "anpassad" till jordelivet).
Stjärnan Spica i 29:59 Jungfrun (position enligt den indiska Lahiri-korrektionen) tycks ha varit en nyckel till denna "utgång från högsta himmelen och fall ner till Jorden men också intellektet som "vägen tillbaka". Med en jordisk Merkurius visualiserar åtminstone jag jordiska praktiker som "yoga" och "meditation" och på ett rent symboliskt plan Jungfruns tecken som kropps- och hygienrbesatt.
Dessa är själar som helt glömt syndafallet (kanske för att de lever i en sekulär och ytlig kultur) men agerar ut detta arketypiska drama i ideliga tvagningar och hygienpreparat in i det absurda. Det är ingen slump att filmstjärnan Gwyneth Paltrow (patologisk perfektionist) lanserade någon slags vagina-inspierade-aromljus - eller något i den stilen (vissa tidningsrubriker är inte ens värda tiden det tar att läsa dem, de bara far förbi i ögonvrån). En typisk Sol-Jungfru, vänlig och charmerande men väldigt enkel och världslig i orienteringen.
Solen och ytterligare planeter i könsdriftens och den dåliga karmans 8e hus säger det mesta om Paltrows försök att rena sig från den lägre själsnatur som kläddes på henne vid förkroppsligandet. Månen i jordiska Oxen och med anala Saturnus bidrar också till den perfektionistiskt sterila tendensen - att döda materiens inflytande och formalisera allt i sin lunära sinnesvärld.
I omläsningen av Plotinos över tio år senare (och i nyare engelsk översättning) fastnar jag för ett stycke som får mig att fundera. Hur astrologiskt påverkad var han och hur mycket såg och använde jag när den här bloggen startade. För i korta uttryck från traktatet om Ondskans natur märks tydligt hans doktrin om själens syndafall och hur "ängeln förlorar sina vingar" (Plotinos citerar här Platon!) som en följd att ande börjar ko-existerar med materien. Detta är exakt historien om Jungfruns "Olycka" (tecken/hus 6, Olyckan eller Fienden i hinduisk tradition).
Det är egentligen vanvördigt att bara klippa ut några rader ur ett långt och intressant resonemang, men sådan är tidens anda: små små munsbitar för att inte tråka ut... Jag avstår för att översätta Armstrongs utmärkta översättning av en Plotinos som låter som han talar rakt ur huvudet och ibland producerar rätt grötiga resonemang som kräver omläsning för att reda ut vad som syftar på vad...
...But we must get to grips with the question: what is the cause for what we call weakness in the soul. It is not density or rarity, nor thinness or fatness. Neither is it an illness, like fever, which makes the soul weak.
This kind of weakness of the soul must be found either in those souls which are completely separate [from a material body] or in those which are in matter, or in both.
So if it [the weakness] is not in those without matter - they are all pure, and as Plato says 'winged and perfect' and their activity is unhindered - it remains that the weakness must be in the souls which have fallen, those which are not pure and have not been purified. Their weakness will not be a taking away of something but the presence of something alien, like the presence of phlegm or bile in the body. ... There is matter in reality and there is soul in reality - and one single place for both of them.
//Ennead I.8.14
Med slutorden i citatet påpekar Plotinos att roten till det onda ligger i att själen och materian kommit att koexistera, inflätade i varandra men att den materiella kroppsaspekten ytterst är en "alien", en främling. Det är denna "alien" som Jungfruns tecken (om den förlorat all andlig medvetenhet) söker tvätta och hygienskrubba bort. Venus "faller" i tecknet och kärlek ska med rätta riktas bort från Jungfruns kroppsliga prekariat. Venus hör hemma i Himmelen (Vågen).
En annan rubrik som fladdrade förbi i slaskpressen var att Sol-Jungfrun Carolina Gynning - känd för att vara kändis - äntligen vågat prata ut. Hon alienerades från sin kropp genom en våldtäkt i tonåren. Detta förklarar mycket av de avgrundsrubriker hon skapat genom åren: "gjort om brösten flera gånger". Hon måste ha kommit att betrakta kroppen nästan som Plotinos: som en "alien", som något annat, något att psykopatologisera över och troligen något att manipulera i syfte att öka sin säljbarhet. (Det skulle innebära samma väg som Bianca tagit - båda kvinnorna har intressant nog Venus-i-Vågen men psyket/Månen i Skorpionen för den som ser den kluvenheten.)
Sideriska långt innan bikten som slutligen förklarar den upplevda "spattigheten":
"Man måste säga att Carolina Gynnings plågade själ sakta men säkert börjar stabilisera sig - i detta liv..."
https://siderisk.blogspot.com/2013/01/gynning-fran-helspattig-till-svensk.html
En annan simil från mytologins historia som dragits på bloggen är den av Hades våldtäkt på Jungfrun i formen av Persefone, Döden "drog ner" henne i Underjorden - en symbol Plotinos också använder i sin text om den ontologiska eller primära Ondskan (och den sekundära ondska människan drar på sig). Vi är döda, i Underjorden, så länge vi har kroppshyddor på oss och mer död är den som på kuppen börjar identifiera sig med kroppen och blir fixerad vid den. (Platon: kroppen är en grav, av leken soma/kropp och sema/grav.)
I samma traktat förkunnar filosofen och mystikern att det materiella lockar och förför själar att falla till det materiella. Han låter här som ett stycke ur Tibetanska dödsboken som beskriver hur otyglade själar är så bundna vid jordelivets sinnliga fröjder att de tappar hela sin identitet i en febrig dröm om kopulerande par - och det är i det ögonblicket de hakar på nästa återfödelsecykel.
Den tidiga kristendomens sluga maktsökare-via-religösa-ledarpositioner sökte med ljus och lykta efter Tankar som kunde legitimera den bisarra historien om en korsfäst jude. Att kyrkofadern Augustinus citerar Plotinos på flera ställen har nyligen noterats på bloggen. Men vad om den här parallellismen som stack i bloggarens ögon (Plotinos, senare samma kapitel):
"...Så...materien utbreder sig under själen och upplyses därmed, men kan inte greppa den källa från vilken dess ljus kommer. Den källan kan inte fördra materien trots att den nu är där. Materiens ondska förblindar."
Jämför med Johannesevangliets öppning, den kända "Johannesprologen". Evangeliet avviker från de övriga tre och har anklagats för "gnostiskt inflytande". Men det kan lika gärna vara 200-talsfilosofen Plotinos som med liten marginal smugit sig in:
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.
Det fanns i begynnelsen hos Gud.
Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.
I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.
Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes.
Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom.
Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.
Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte.
Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.
Samma ignorans från materiens människor som hos Plotinos, det är som om den kristna författaren tagit tankarna rakt av omarbetat för att passa in på en framväxande lära om vem Jesus "egentligen" var.
Det är Johannes jesusfigur som ständigt talar om materien som mörker och ondskans rot, precis som Plotinos. Men så gjorde också esséerna i Dödahavsklostret vid Qumran. Och deras för judendomen så udda dualism går ytterst tillbaka till Persien...
Det kanske är mindre viktigt "vem som sade det först" och mer intressant att mänskligheten i gemen verkar ha förstått att vi inte är våra kroppar. Intill det moderna samhällets totala kollaps, vill säga. Materien ropade på själen, kapitalisterna listade ut masstillverkningens möjligheter till vinst, och tallösa själar snärjdes och blev smutsiga.
Gwyneth och andra i Jungfruns tecken har åtminstone en dunkel aning om att tillvaron i det materiella är ett snedsteg, andra tecken representerar inte ens den dunkla hågkomsten av en högre existens. Reningsbadets tecken är f.ö. Fiskarnas Vatten, diametralt motsatt Jord-Jungfrun.
Jag har dock funnit att fullmånen mellan Jungfrun och Fiskarna är svårhanterad för en del. Har funnit verkligt degraderade livsöden där Jord-smutsen i Jungfrun verkar grumla till Fiskarnas vatten för varje steg så att individerna bara gör sina liv allt mer trassliga och utspejsade, alternativt allt mer hopplöst nedborrade i jorden utan någon som helst impuls att låta Fiskarna rentvå från materialismens besmittelse...
Det är oerhört svårt att se vilken väg horoskopet pekar mot, för då och då dyker det upp två horoskop med samma Jord/Vatten-konfiguration men där individerna valt motsatta vägar. Själen är dock en faktor utanför horoskopet, även astrologin som filosofi stödjer Plotinos bruk av Venus (Rom) som symbol för själen. Hur hinduerna kommit att betrakta Solen som själen har sin egen logik, Världssjälens centrum (synlig via vårt solsystem) kan representeras som solen och därmed blir individens centrum en mikrokosmisk sol...
Saturnus, som Gränsen för vårt kosmos är samtidigt Tidens herre, vilket anger att själen bakom Saturnus själv står bortom det system han basar över. Saturnus KAN användas som symbol för universums herre och är då något som berör världsrymden eller kosmos i en större mening, universum. Så således två varianter av Världssjäl, en för vårt system och en metaforisk Saturnus som Omega i Alfa och Omega. Varje världsallts början i en Big Bang och adjö i en Big Crunch. Fritt fram för andra bruk av planeterna som platshållare - de gamla filosoferna gjorde inget annat än spekulerade!
