Bröderna Huxley - en teist, en ateist!

"Moder Naturs pojkar" (ska förklaras nedan)

När nu ateistklubben Humanisterna är ute igen och försöker plocka billiga "me too"-poäng på den synbara förekomsten av svensk rasism, noterar jag bland Newsmills läsarkommentarer en länk till en viktig historisk analys av rörelsens internationella rötter i SvD. 

Jag hade både hunnit läsa och glömma artikeln i svenskan! Är det för mycket information och pladder i vår tid? Borde vi begränsa yttrandefriheten så att åtminstone något fastnar i huvudet - och gärna då värdefull information? (Skulle den här bloggen få finnas till?)

Artikelförfattaren lyfter fram den minst kända av den brittiska klanen Huxleys stoltheter. Jag har tidigare skrivit om "Darwins bulldog", biologen Thomas Henry Huxley och noterat den här militant kristendomsfientliga biologens typiska tecken: Jupiter för framgång stigande i öster i biologins tecken Kräftan.

I vissa fall når Kräftan inte upp över den sublunära (månstyrda) sfären och stannar i inbillningen att hon faktiskt inte är något mer än en biologisk slit-och-slängvara. Då kan bitterhet mot religionen (som lovar mer) uppstå, vilket t.ex. kan höras i den otäcka och arroganta brittiska zoologen Richard Dawkins, en sentida efterträdare till Thomas Huxley.

*****

Men här ska vi ta oss an den intressanta ideologiska motsättning som uppstod mellan två av hans söner, Julian och Aldous. Ingen minns väl idag den sekulära humanismens portalgestalt Julian, men alla vet vem författaren och den andliga gurun Aldous Huxley är! Egentligen avgör väl redan detta fallet. De som bara ägnar sig åt att förneka (a-teism) dör i sitt svarta sinne och sin vägran att vara med i det stora flytet, de som bejakar tillvarons mysterium hittar synergi med skapelsen och producerar ting av varaktigt värde!

Jag ska strax förklara de skilda färgscheman jag använt på bröderna.

Den sekulära ateisten är ett hemskt exempel på hur Vatten och Luft ibland bara inte kan få ihop ekvationen och se den stora bilden. Den blå-gröna röran är alltså ett exempel på bloggens "dissociation", där mentaliteten fragmenterar helheten eller där vissa känslor skyfflas åt sidan.

Vatten och Luft kan ta sig många olika uttryck och ett fåtal förmår arbeta med manipulation av information utan att själva vara offer för partiella mörkläggningar. Men ofta är de i manipulationsbranscher just för att de redan från början drabbats av någon felaktighet i översättningen av själens verklighet (själen måste gå via det omedvetna) och vakenjagets "intellektuella" och "rationella" tankegångar.

Hos Julian hittar vi en nymåne i Tvillingarna där således den redan från början väldigt mentala Tvillingen tappar en del kontakt med sin lunära sida (det omedvetna, själen, etc). Det blir en person som driver frågor enbart utifrån sitt "kritiskt-mentala dagmedvetande" men som kan sakna i vilja eller förmåga att backa några steg från sin egen inriktning för att utvärdera nyttan av det "solära uppdraget".

Den brända Månen är emellertid, som sagt, det minsta problemet. Att den här sonen gick i pappans biologisk-ateistiska fotspår märks av att Tvillingarna, den eviga skeptikern och logikern, disponeras av Merkurius som själv går Kräftans ärenden. Och Kräftan är Naturens "instinktiva röst". Här tyvärr en Merkurius som dessutom drabbas av den ofattbart torftiga Saturnus som väl aldrig har beskrivit reduktiv materialism så tydligt som under den nu avdöda världsåskådningens glansdagar under det sena 1800-talet!

Jag har mött människor med Merkurius/Saturnus som aldrig vågar röra sig bort från livets "fyrkantiga" och mätbara sida. Kombinationen ger ibland människor som verkar hypersmarta inom sitt område men är kodumma när det kommer till en generell diskussion på basis av allmänna principer (se astrologin som en verktygslåda av grundprinciper). Saturnus är materialismens och det inomvärldsligas princip och intellektet (Merkurius/Buddhi) har här förslavats av jordisk mentalitet. Merkurius tappar all förmåga att vandra mellan olika tankevärldar...

Så klart det här blir en sekulär humanist - åskådningen för de begränsade människorna. Man kan lägga till svenska horoskopets instinktiva Mars-Oxe för en furiös bindning till det materiella substratet också, men historien är i princip redan skriven via Julian Huxleys oändligt ogynnsamma "ömsesidiga reception" mellan en nymåne i Luft men en disponent kidnappad av materialismens och "mätbarhetsdyrkaren" Saturnus i den irrationella Vattensjälens våld!

*****

Aldous Huxley är istället den färgsprakande! En typisk extremist och livskonstnär! Helt under kombinationen av lidelse (orange Rajas) men också gulfärgad Sattva guna i dess rörliga strävan att upplösa gamla världar och hitta nya synsätt.

För övrigt en märklig degeneration från Thomas Huxley, vars föräldrar tog notis om hans födelseklockslag, till ärkeateisten själv. Den gläfsande darwinisten själv tycks han inte ha tagit notis om sina barns födelsetider. Och det är helt logiskt - hur skulle en så låg förståelsehorisont som ateistens kunna positivt evaluera den nyckel som ett födelseklockslag ger till kopplingen mellan "himmel och jord"?

(Till skillnad från ateister talar vi här alltid i symboliska termer - världen är inte "död materia" att applicera vår tanke på utan "levande tecken", fenomen i vårt medvetande.)

Aldous plockar upp temat natur från sin fars Kräftascendent (med Jupiter!), som också satte sig på storbroderns himmel - och det i stor skala! Han t.o.m. föds under Kräftan som sitt soltecken, som sitt solära uppdrag.

Men här upphör alla likheter. För nu är det Månen som disponerar över Solen i Naturens eller den sublunära sfärens Kräfta, och Månen positionerar sig i Solens upphöjda läge i den supralunära sfärens översta skikt som vi här låter symboliseras av Eldelementet!

Någon kanske minns temastudiet av filosofer, där berättelsen om en egocentrisk Måne i Väduren fick sitt korrektiv! Månen i Väduren har också en "högre" och bättre läsart. För egot är naturligtvis modellerat på andesjälens eget "högre" jag och en del människor uttrycker förstås Vädurens princip på ett mer moget sätt än de horder av banala egon som skräppressen röjer i detta tecken. Det är bara så att de "äldre" Vädurarna inte för lika mycket väsen av sig som Anna Anka. Det är lätt att missa dem.

Går man ett steg till och söker soldisponentens disponent, är det Vädurens härskare Mars. Och nu hettar det till för Mars står i det världsliga offrets tecken Fiskarna så att Aldous Huxleys psyke (Månen) - vilket alltså påverkar hans solära uppdrag - kommer att ställa sig frågor av typen "att vara eller inte vara"!

Mars i identitetslösa Fiskarna attackerar hårdfört en för litterära eller kommunikativa sysslor fantastisk kombination av de båda välgörarna Jupiter och Venus i Tvillingarna. Både Julian och Aldous har stadiga kopplingar till samma två zodiaktecken men hur olika svarar det inte på intellektet (Tvillingarna) och instinkten/naturen (Kräftan)!

Jag menar att Aldous Jupiter/Venus är så fantastisk att den helt står pall den attack från det irrationella Vattnet som Mars skickar - det här är i själva verket den irrationalitet som 1800-talsmaterialismen, hans far och äldre bror trasslar med. Aldous ser igenom den sekulära humanismens ranka bygge och blir själv en militant förespråkare för den eviga filosofi mänskligheten ägde innan förnuftsdårarna snubblade in på arenan vid Upplysningen.

Aldous filosofisk-religiösa kamp är naturligtvis den minst kända sidan. En besatt bokslukarvän (med fem planeter i Tvillingarna!) - en helt sekulär natur - kände inte ens till titeln "The Perennial Philosophy". Och även detta är helt logiskt för alla som inte föddes med resurserna att se igenom vår imbecilla tidsanda. För rotlösa sekularister är det "Du sköna nya värld" som är Aldous Huxley.

Se även ett äldre inlägg om Aldous Huxley.

*****

Om vinjettbilden på Thomas Huxley och Harrison Ford. 

Som en absolut onödig utfransning kunde jag inte låta bli att notera vilket bra "look-alike"-par Thomas Huxley och Harrison Ford bildar! Det var Wikipedias bildval som gav en koicidentiell påminnelse om stjärnhimlen som gåtfull formativ faktor. Uppenbarligen pågår mer än biologerna vill erkänna!

Det är ingen enkel koincidens som t.ex. där underhållaren Magnus Härenstam och filosofen Jürgen Habermas visar sig ha Solen på i princip samma fläck (eller för all del undertecknads påfallande likhet med Israels premiärminister).

Men en tabulering av bådas planeter visar tydligt att de är ute och tassar genom samma region i zodiaken.

Tecken	7 klassiska planeterna plus ascendenten
	T. Huxley	H. Ford
♈	22.10 Sol 27.53 Mars
♉	05.45 Mer 14.25 Ven 16.13 Sat	15.05 Sat 25.33 Ven
♊		08.09 Mer 14.30 Jup 27.35 Sol 29.43 Mån
♋	08.23 Asc 13.59 Jup	25.16 Mar
♌
♍		09.44 Asc
♎
♏	16.04 Mån
♐
♑
♒
♓

Lustigt nog tycks det vara den formgivande Saturnus som knyter ihop de båda männens ansikten! Huxley har en fruktansvärt surmulen version av "den sataniska (världsliga) axeln" mellan Oxens/Skorpionens 15e och 16e grad (maximal planetär styrka enligt avashta-tolkningen) och Fords Ox-Saturnus landar också här, i 16e graden!

Jag har ingen aning hur man ska utvärdera de ytterligare delade teman som syns, t.ex. skådisens Mars i Kräftan som matchar biologens själva kroppsindikator (ascendenten), eller det faktum att skådisens egen kroppsindikator faktiskt ligger i 60-gradersvinkel med biologens (avvikelsen är mindre än 1½ grad), dvs element som harmonierar med varandra.

När jag ser "former" menar jag inte ett sterilt mätande av "munnen så många millimeter från nästippen", inte den intelligensbefriade positivistiska vetenskapens kvantifieringar. Jag ser istället en "känsla" komma från fotografierna och något säger mig att båda de här männen har en våldsam tyngd på sina axlar.

Vi vet att Harrison Ford knappt kan le, hans producerar något skevt och halvdant och man anar samma hämning hos Huxley. Jag tror det här är Saturnus som söker kontrollera själens spontantitet. Hos Huxley står Saturnus mot Månen, hos Ford dominerar den istället Venus.

Så även minspel är en del av en människas form. Det inre och det yttre är delar av samma berättelse.

Magplasket om sexköp + litterär gigant

Centerpartisten Frederick Federleys magplask i definitionen av sexköp som enbart en ekonomisk transaktion vuxna bör kunna hantera själva utan förmynderi, för att inte tala om hans "jag hade en kompis" som sålde sig till bögar för att finansiera studierna - är så ofattbart kortsynt att horoskopet måste kollas upp! (Se nyheten i AB)

Hur ser en födelsehimmel ut som leder till en så aningslös och psykologiskt havererad motion - jag menar, även om inte Federley själv varit en manhora är det från och med nu det han kommer att vara känd som!

Jag följer inte politiken så noga. Efter att ha läst Platon inser jag att Sverige är det helvete på jorden denna mäktige filosof varnade för, för 2300 år sedan. Pöbel som tränat sig lite i retorik men är helt renons på insikt i de stora filosofiska frågorna vilka enbart duger för att få ett korrekt perspektiv på vardagens trivialiteter. Federleys födelsehimmel - tyvärr - bekräftar hur det kan se ut när man ännu inte vuxit ur den lokalt bojade subjektivismen och börjat skåda tingen ur ett generellt perspektiv:

Här ses en nymåne i jagiskhetens tecken Väduren, zodiakens inledande. Etableras inte först ett friskt jagmedvetande, kommer inte mycket att lyckas individen i livet. Solen är vår "life mission" och det är alltså "uppgiften att bli Någon" som den andevarelse som förtätats till den vi ser som Federley föresatt sig inför detta liv.

Jag står kluven inför nymånen, då psyket (Månen) och dess förmåga att reflektera över sig själv, går samman med Solen och för en betraktare förefaller bli osynlig på himlen. Indierna talade om att den blivit bränd. Det verkar nästan som om västerländsk tradition mörkat detta i ett ensidigt tal om nymånen som en bra tid för projektstartare.

Men om man med initiativ menar den tidiga fas där det ännu inte finns något att reflektera över, går ekvationen ihop! Och är det inte en tydlig egenskap hos "projektstartare" att de ofta går vidare och startar nya saker hela tiden? De stannar inte kvar och vårdar de företag eller vad det nu är de startat. De saknar Månens "moderliga" omsorg om det barn (Solen "upphöjd" i Väduren) som de framfött.

Ett tidigt exempel på bloggen där en bränd Måne noterades var fallet med den unge Tim Kretschmer som sköt ihjäl skolkamrater. Samma zodiaktecken som Lundby-Wedin.

Bortsett från fallet med projektstartaren är spelet mellan Sol och Måne oerhört viktigt för en väloljad psykologi, och åtminstone Federley bevisar här det potentiella problemet: individen förlorar förmågan att distansera sig till sig själv och se hur den tänka gärningen ser ut (Solen = handling, Månen = reflektion kring den solära handlingen).

*****

För en annan nymånemänniska med bristfällig förmåga att se sin egen roll under pågående debatt om för många inkomstkällor för att vara en trovärdig representant för arbetarrörelsen se den totalt oförstående Wanja Lundby-Wedin. Där befann sig Sol och Måne helt motsatt Federleys egocentriska Vädur, i harmoni- och samförståndsorienterade Vågen. Likväl betedde sig Lundby-Wedin som om hon inte fattade ett dyft av vari kritiken bestod - noll funktion hos den reflektiva Månen alltså.

Lägg nu till Federleys fall att Vädurens tecken är zodiakens själva avstampspunkt, styrd av den överilade hetsporren Mars - en krigare inte känd den heller för att uppskatta långa tankepauser och självreflektion! Jag tror bilden av "sexsäljaren" redan har börjat klarna...

Men det blir värre! För centerpartistens Mars ligger i ett av sina minst effektiva lägen i Kräftan, naturens protektionistiska instinkt och ett Vattentecken som söker "släcka världens alla bränder". Soltecknets överordnade disponent verkar alltså från astrologins "mamma-princip" som söker tysta barnets ljudliga skrik (vilket mamman tolkar som fara eller problem). Det enda som står på mamma Kräftans program är empati och att mata barnet tills det tystnar och förefaller mätt.

Kombinerade i ett horoskop, bildar Väduren/Kräftan en extrem modersfixering som bloggen Jinge (nytt fönster) noterat ett tidigare uttryck för. Eld/Vatten ger också "sensationalism", dvs individens emotionalitet drar iväg i vissa frågor, och lämnar det förnuftiga och överlagda.

Åtminstone jag tolkar "min kompis" som Federleys alter ego som manhora vilka han nu både söker tysta ner och beskriva eftersom den här motionen uppenbarligen ligger honom varmt om hjärtat.

*****

Notera att det enda som är remarkabelt på Federleys himmel (förutom en Sol som borde ha varit "upphöjd" i Väduren men kollapsat in i "kvinnlighet" pga Mars veka placering i Kräftan), är intresset för pengar och sex! Venus står nämligen i negativt härskarläge hemma i prostitutionens tecken Oxen. (Se pågående serie inlägg Centrum & Det Yttre Mörkret för en specialstudie den senantika astrologins syn på Oxen som vägen in i materialism, dvs andesjälens död.

Se även detta tämligen grafiska exempel på Oxens koppling till pengar och livets materiella sida - och minns nu att vi talar om symbolen Oxen, inte om de enskilda fall av människor födda medan Solen passerar Oxen! Att blanda samman sak och person är dessvärre vanligt i zodiakens inledande "personalistiska" tredjedel.

Tillägg 100212. Noterar idag en artikel på Newsmill av vilken framgår att Federley är transsexuell, vilket jag inte kände till då jag granskade hans födelsehimmel. Det fördjupar horoskoptolkningen avsevärt! Mars i omanliga Kräftan och disponent över BÅDE Sol och Måne.

Det ser ut som ett praktfullt fall av identitetssammanbrott här, eller snarare Väduren - egot princip - som inte lyckas frigör sin identitet eftersom disponenten Mars ligger kvar, förpuppad i modersskötet (Kräftan)! Inget som inte lite terapi och hjälp ut i livet inte skulle fixa, men i Sverige friskförklarar vi det mest för att spara "resurser". Svensken förblir en imbecill i frågor om Psykets djupa gåtor, för vi har köpt en imbecill världsbild som reducerar psyket till lite sensationer alstrade av hjärnan.

*****

Effekterna av den psykologiska omognad Väduren och Kräftan tillsammans skissar, syns tydligt även i Madonnas horoskop. Därför är det glädjande att som motvikt nämna författaren Aldous Huxley, vars sällsynta litterära talang och djupa förståelse för vad religionerna egentligen söker säga, också har ett horoskop tydligt förankrat i zodiakens första, "primitiva" tredjedel. (De tre delarna är, "personalism", "individualism" och "universalism.)

En snabb granskning visar att Huxleys himmel fokuserar helt andra kvaliteter än Federleys. Ingen bränd Måne här, och fast sinnelaget återigen befinner sig i Väduren, ligger nu Mars (återigen i Vatten) i Fiskarna, ett av de mer öppna (universalistiska) tecknen. Dessutom det tecken där jaget slutar propsa på sitt eget!

Detta är Vattenelementet i dess sattva-tillstånd, eller rörliga kvalitet. Sanskritordet sattva betyder godhet och den rörliga kvaliteteten representerar rörelse mot medvetande - i de fall tecknet beter sig balanserat. (Inga påståenden bör ses som fundamentalistiska sanningar innan alla faktorer noga avvägts.)

Naturligtvis är en opposition från faktakrävande och hämmande Saturnus kanske inte en önskedröm för den fria rumlaren Mars, men som så ofta sker, tycks Saturnus här ha blockerat Huxleys Mars-i-Vatten från den självdegradation Fiskarna är så perfekt kapabla till!

(Men apropå Vattenelementet och stimulantia, minns hur Huxley valde att dö på ålderns höst: under en LSD-tripp! En upptäcksresare fanns här ändå, och inte konstigt med tanke på så många placeringar i Sattva-tecken! Jfr astronaut Christer Fuglesang).

Saturnus kan teckna moraliska eller moraliserande familjeförhållanden. Han var son till den berömde darwinisten och religionskritikern Thomas Huxley och tillbringade själv sin ungdom precis som sin far - som antireligiös och jordnära materialist. Man kanske kan säga att det var hans uppror att för resten av sitt liv återvända till den filosofiska och religiösa plattform fadern, som så många materialister i slutet på 1800-talet givit på båten.

Notera även hos Aldous att Kräftan är aktiv - det är själva soltecknet. Tecknet tycks alltid koppla åter till bindningar med modern eller hemmiljöns påverkan. Måne i Eld och Sol i Vatten ger således samma "sensationalism" som hos Frederick Federley - och troligen heta och kanske inte helt positiva känslor i frågor om sin barndom/hemmiljö (eller dess värderingar).

Men skillnaden består här i den av Saturnus disciplinerade "psykhärskaren" Mars. Månen beter sig helt annorlunda i de båda horoskopen, fastän båda på ytan av typen Vädur. Men att Huxleys litteratur "sjuder och kokar" av intensiva känslor, det märkte jag vid läsningen av hans apologetik för - och kritik av - religionen i "The Perennial Philosophy"(1945).

Känslointensiteten är klassisk "sensationalism", fast just i detta fall Huxley hånar dem som är sensationalister enbart - i den "oförgängliga filosofin" (spridd i alla tider och länder, fast ibland maskerad under urartade religiösa bruk) - kommer de som enbart lever för sina sinnen inte att nå meningen med livet eftersom mening kräver att man också kopplar in intellektet och inte enbart lever på känslonivåer och korttänkt tomprat utifrån dessa känslor.

Därmed är vi inne på det som gjorde Huxley till en sådan ordets mästare. Där den arme Federley har en Jupiter (maximeraren) placerad i kommunikationens tecken, där kombinerar Huxley Jupiter med Venus (harmoni, balans, proportion). "Maximal balans" i kommunikationen alltså.

Och det är sant, han väljer gärna att skriva långa, vindlanden meningar (i de engelska originalen), så att åtminstone jag måste läsa två gånger för att kolla upp att han faktiskt slöt cirkeln han påbörjade. Man måste koppla på en hög mental hastighet för att hitta Huxleys nerv - och detta är förstås en kombination av hans utmärkta mentala Venus/Jupiter i kombination med en Eld/Vatten-kombination längs den psykologiska Sol/Mån-axeln.