 |
| "Moder Naturs pojkar" (ska förklaras nedan) |
När nu ateistklubben Humanisterna är ute igen och försöker plocka billiga "me too"-poäng på den synbara förekomsten av svensk rasism, noterar jag bland Newsmills läsarkommentarer en länk till en viktig historisk analys av rörelsens internationella rötter i SvD.
Jag hade både hunnit läsa och glömma artikeln i svenskan! Är det för mycket information och pladder i vår tid? Borde vi begränsa yttrandefriheten så att åtminstone något fastnar i huvudet - och gärna då värdefull information? (Skulle den här bloggen få finnas till?)
Artikelförfattaren lyfter fram den minst kända av den brittiska klanen Huxleys stoltheter. Jag har tidigare skrivit om "Darwins bulldog", biologen Thomas Henry Huxley och noterat den här militant kristendomsfientliga biologens typiska tecken: Jupiter för framgång stigande i öster i biologins tecken Kräftan.
I vissa fall når Kräftan inte upp över den sublunära (månstyrda) sfären och stannar i inbillningen att hon faktiskt inte är något mer än en biologisk slit-och-slängvara. Då kan bitterhet mot religionen (som lovar mer) uppstå, vilket t.ex. kan höras i den otäcka och arroganta brittiska zoologen Richard Dawkins, en sentida efterträdare till Thomas Huxley.
I vissa fall når Kräftan inte upp över den sublunära (månstyrda) sfären och stannar i inbillningen att hon faktiskt inte är något mer än en biologisk slit-och-slängvara. Då kan bitterhet mot religionen (som lovar mer) uppstå, vilket t.ex. kan höras i den otäcka och arroganta brittiska zoologen Richard Dawkins, en sentida efterträdare till Thomas Huxley.
*****
Men här ska vi ta oss an den intressanta ideologiska motsättning som uppstod mellan två av hans söner, Julian och Aldous. Ingen minns väl idag den sekulära humanismens portalgestalt Julian, men alla vet vem författaren och den andliga gurun Aldous Huxley är! Egentligen avgör väl redan detta fallet. De som bara ägnar sig åt att förneka (a-teism) dör i sitt svarta sinne och sin vägran att vara med i det stora flytet, de som bejakar tillvarons mysterium hittar synergi med skapelsen och producerar ting av varaktigt värde!
Jag ska strax förklara de skilda färgscheman jag använt på bröderna.
Den sekulära ateisten är ett hemskt exempel på hur Vatten och Luft ibland bara inte kan få ihop ekvationen och se den stora bilden. Den blå-gröna röran är alltså ett exempel på bloggens "dissociation", där mentaliteten fragmenterar helheten eller där vissa känslor skyfflas åt sidan.
Vatten och Luft kan ta sig många olika uttryck och ett fåtal förmår arbeta med manipulation av information utan att själva vara offer för partiella mörkläggningar. Men ofta är de i manipulationsbranscher just för att de redan från början drabbats av någon felaktighet i översättningen av själens verklighet (själen måste gå via det omedvetna) och vakenjagets "intellektuella" och "rationella" tankegångar.
Hos Julian hittar vi en nymåne i Tvillingarna där således den redan från början väldigt mentala Tvillingen tappar en del kontakt med sin lunära sida (det omedvetna, själen, etc). Det blir en person som driver frågor enbart utifrån sitt "kritiskt-mentala dagmedvetande" men som kan sakna i vilja eller förmåga att backa några steg från sin egen inriktning för att utvärdera nyttan av det "solära uppdraget".
Den brända Månen är emellertid, som sagt, det minsta problemet. Att den här sonen gick i pappans biologisk-ateistiska fotspår märks av att Tvillingarna, den eviga skeptikern och logikern, disponeras av Merkurius som själv går Kräftans ärenden. Och Kräftan är Naturens "instinktiva röst". Här tyvärr en Merkurius som dessutom drabbas av den ofattbart torftiga Saturnus som väl aldrig har beskrivit reduktiv materialism så tydligt som under den nu avdöda världsåskådningens glansdagar under det sena 1800-talet!
Jag har mött människor med Merkurius/Saturnus som aldrig vågar röra sig bort från livets "fyrkantiga" och mätbara sida. Kombinationen ger ibland människor som verkar hypersmarta inom sitt område men är kodumma när det kommer till en generell diskussion på basis av allmänna principer (se astrologin som en verktygslåda av grundprinciper). Saturnus är materialismens och det inomvärldsligas princip och intellektet (Merkurius/Buddhi) har här förslavats av jordisk mentalitet. Merkurius tappar all förmåga att vandra mellan olika tankevärldar...
Så klart det här blir en sekulär humanist - åskådningen för de begränsade människorna. Man kan lägga till svenska horoskopets instinktiva Mars-Oxe för en furiös bindning till det materiella substratet också, men historien är i princip redan skriven via Julian Huxleys oändligt ogynnsamma "ömsesidiga reception" mellan en nymåne i Luft men en disponent kidnappad av materialismens och "mätbarhetsdyrkaren" Saturnus i den irrationella Vattensjälens våld!
Aldous Huxley är istället den färgsprakande! En typisk extremist och livskonstnär! Helt under kombinationen av lidelse (orange Rajas) men också gulfärgad Sattva guna i dess rörliga strävan att upplösa gamla världar och hitta nya synsätt.
För övrigt en märklig degeneration från Thomas Huxley, vars föräldrar tog notis om hans födelseklockslag, till ärkeateisten själv. Den gläfsande darwinisten själv tycks han inte ha tagit notis om sina barns födelsetider. Och det är helt logiskt - hur skulle en så låg förståelsehorisont som ateistens kunna positivt evaluera den nyckel som ett födelseklockslag ger till kopplingen mellan "himmel och jord"?
(Till skillnad från ateister talar vi här alltid i symboliska termer - världen är inte "död materia" att applicera vår tanke på utan "levande tecken", fenomen i vårt medvetande.)
Aldous plockar upp temat natur från sin fars Kräftascendent (med Jupiter!), som också satte sig på storbroderns himmel - och det i stor skala! Han t.o.m. föds under Kräftan som sitt soltecken, som sitt solära uppdrag.
Men här upphör alla likheter. För nu är det Månen som disponerar över Solen i Naturens eller den sublunära sfärens Kräfta, och Månen positionerar sig i Solens upphöjda läge i den supralunära sfärens översta skikt som vi här låter symboliseras av Eldelementet!
Någon kanske minns temastudiet av filosofer, där berättelsen om en egocentrisk Måne i Väduren fick sitt korrektiv! Månen i Väduren har också en "högre" och bättre läsart. För egot är naturligtvis modellerat på andesjälens eget "högre" jag och en del människor uttrycker förstås Vädurens princip på ett mer moget sätt än de horder av banala egon som skräppressen röjer i detta tecken. Det är bara så att de "äldre" Vädurarna inte för lika mycket väsen av sig som Anna Anka. Det är lätt att missa dem.
Går man ett steg till och söker soldisponentens disponent, är det Vädurens härskare Mars. Och nu hettar det till för Mars står i det världsliga offrets tecken Fiskarna så att Aldous Huxleys psyke (Månen) - vilket alltså påverkar hans solära uppdrag - kommer att ställa sig frågor av typen "att vara eller inte vara"!
Mars i identitetslösa Fiskarna attackerar hårdfört en för litterära eller kommunikativa sysslor fantastisk kombination av de båda välgörarna Jupiter och Venus i Tvillingarna. Både Julian och Aldous har stadiga kopplingar till samma två zodiaktecken men hur olika svarar det inte på intellektet (Tvillingarna) och instinkten/naturen (Kräftan)!
Jag menar att Aldous Jupiter/Venus är så fantastisk att den helt står pall den attack från det irrationella Vattnet som Mars skickar - det här är i själva verket den irrationalitet som 1800-talsmaterialismen, hans far och äldre bror trasslar med. Aldous ser igenom den sekulära humanismens ranka bygge och blir själv en militant förespråkare för den eviga filosofi mänskligheten ägde innan förnuftsdårarna snubblade in på arenan vid Upplysningen.
Aldous filosofisk-religiösa kamp är naturligtvis den minst kända sidan. En besatt bokslukarvän (med fem planeter i Tvillingarna!) - en helt sekulär natur - kände inte ens till titeln "The Perennial Philosophy". Och även detta är helt logiskt för alla som inte föddes med resurserna att se igenom vår imbecilla tidsanda. För rotlösa sekularister är det "Du sköna nya värld" som är Aldous Huxley.
Se även ett äldre inlägg om Aldous Huxley.
Om vinjettbilden på Thomas Huxley och Harrison Ford.
Som en absolut onödig utfransning kunde jag inte låta bli att notera vilket bra "look-alike"-par Thomas Huxley och Harrison Ford bildar! Det var Wikipedias bildval som gav en koicidentiell påminnelse om stjärnhimlen som gåtfull formativ faktor. Uppenbarligen pågår mer än biologerna vill erkänna!
Det är ingen enkel koincidens som t.ex. där underhållaren Magnus Härenstam och filosofen Jürgen Habermas visar sig ha Solen på i princip samma fläck (eller för all del undertecknads påfallande likhet med Israels premiärminister).
Men en tabulering av bådas planeter visar tydligt att de är ute och tassar genom samma region i zodiaken.
Lustigt nog tycks det vara den formgivande Saturnus som knyter ihop de båda männens ansikten! Huxley har en fruktansvärt surmulen version av "den sataniska (världsliga) axeln" mellan Oxens/Skorpionens 15e och 16e grad (maximal planetär styrka enligt avashta-tolkningen) och Fords Ox-Saturnus landar också här, i 16e graden!
Jag har ingen aning hur man ska utvärdera de ytterligare delade teman som syns, t.ex. skådisens Mars i Kräftan som matchar biologens själva kroppsindikator (ascendenten), eller det faktum att skådisens egen kroppsindikator faktiskt ligger i 60-gradersvinkel med biologens (avvikelsen är mindre än 1½ grad), dvs element som harmonierar med varandra.
När jag ser "former" menar jag inte ett sterilt mätande av "munnen så många millimeter från nästippen", inte den intelligensbefriade positivistiska vetenskapens kvantifieringar. Jag ser istället en "känsla" komma från fotografierna och något säger mig att båda de här männen har en våldsam tyngd på sina axlar.
Vi vet att Harrison Ford knappt kan le, hans producerar något skevt och halvdant och man anar samma hämning hos Huxley. Jag tror det här är Saturnus som söker kontrollera själens spontantitet. Hos Huxley står Saturnus mot Månen, hos Ford dominerar den istället Venus.
Så även minspel är en del av en människas form. Det inre och det yttre är delar av samma berättelse.
Den sekulära ateisten är ett hemskt exempel på hur Vatten och Luft ibland bara inte kan få ihop ekvationen och se den stora bilden. Den blå-gröna röran är alltså ett exempel på bloggens "dissociation", där mentaliteten fragmenterar helheten eller där vissa känslor skyfflas åt sidan.
Vatten och Luft kan ta sig många olika uttryck och ett fåtal förmår arbeta med manipulation av information utan att själva vara offer för partiella mörkläggningar. Men ofta är de i manipulationsbranscher just för att de redan från början drabbats av någon felaktighet i översättningen av själens verklighet (själen måste gå via det omedvetna) och vakenjagets "intellektuella" och "rationella" tankegångar.
Hos Julian hittar vi en nymåne i Tvillingarna där således den redan från början väldigt mentala Tvillingen tappar en del kontakt med sin lunära sida (det omedvetna, själen, etc). Det blir en person som driver frågor enbart utifrån sitt "kritiskt-mentala dagmedvetande" men som kan sakna i vilja eller förmåga att backa några steg från sin egen inriktning för att utvärdera nyttan av det "solära uppdraget".
Den brända Månen är emellertid, som sagt, det minsta problemet. Att den här sonen gick i pappans biologisk-ateistiska fotspår märks av att Tvillingarna, den eviga skeptikern och logikern, disponeras av Merkurius som själv går Kräftans ärenden. Och Kräftan är Naturens "instinktiva röst". Här tyvärr en Merkurius som dessutom drabbas av den ofattbart torftiga Saturnus som väl aldrig har beskrivit reduktiv materialism så tydligt som under den nu avdöda världsåskådningens glansdagar under det sena 1800-talet!
Jag har mött människor med Merkurius/Saturnus som aldrig vågar röra sig bort från livets "fyrkantiga" och mätbara sida. Kombinationen ger ibland människor som verkar hypersmarta inom sitt område men är kodumma när det kommer till en generell diskussion på basis av allmänna principer (se astrologin som en verktygslåda av grundprinciper). Saturnus är materialismens och det inomvärldsligas princip och intellektet (Merkurius/Buddhi) har här förslavats av jordisk mentalitet. Merkurius tappar all förmåga att vandra mellan olika tankevärldar...
Så klart det här blir en sekulär humanist - åskådningen för de begränsade människorna. Man kan lägga till svenska horoskopets instinktiva Mars-Oxe för en furiös bindning till det materiella substratet också, men historien är i princip redan skriven via Julian Huxleys oändligt ogynnsamma "ömsesidiga reception" mellan en nymåne i Luft men en disponent kidnappad av materialismens och "mätbarhetsdyrkaren" Saturnus i den irrationella Vattensjälens våld!
*****
Aldous Huxley är istället den färgsprakande! En typisk extremist och livskonstnär! Helt under kombinationen av lidelse (orange Rajas) men också gulfärgad Sattva guna i dess rörliga strävan att upplösa gamla världar och hitta nya synsätt.
För övrigt en märklig degeneration från Thomas Huxley, vars föräldrar tog notis om hans födelseklockslag, till ärkeateisten själv. Den gläfsande darwinisten själv tycks han inte ha tagit notis om sina barns födelsetider. Och det är helt logiskt - hur skulle en så låg förståelsehorisont som ateistens kunna positivt evaluera den nyckel som ett födelseklockslag ger till kopplingen mellan "himmel och jord"?
(Till skillnad från ateister talar vi här alltid i symboliska termer - världen är inte "död materia" att applicera vår tanke på utan "levande tecken", fenomen i vårt medvetande.)
Aldous plockar upp temat natur från sin fars Kräftascendent (med Jupiter!), som också satte sig på storbroderns himmel - och det i stor skala! Han t.o.m. föds under Kräftan som sitt soltecken, som sitt solära uppdrag.
Men här upphör alla likheter. För nu är det Månen som disponerar över Solen i Naturens eller den sublunära sfärens Kräfta, och Månen positionerar sig i Solens upphöjda läge i den supralunära sfärens översta skikt som vi här låter symboliseras av Eldelementet!
Någon kanske minns temastudiet av filosofer, där berättelsen om en egocentrisk Måne i Väduren fick sitt korrektiv! Månen i Väduren har också en "högre" och bättre läsart. För egot är naturligtvis modellerat på andesjälens eget "högre" jag och en del människor uttrycker förstås Vädurens princip på ett mer moget sätt än de horder av banala egon som skräppressen röjer i detta tecken. Det är bara så att de "äldre" Vädurarna inte för lika mycket väsen av sig som Anna Anka. Det är lätt att missa dem.
Går man ett steg till och söker soldisponentens disponent, är det Vädurens härskare Mars. Och nu hettar det till för Mars står i det världsliga offrets tecken Fiskarna så att Aldous Huxleys psyke (Månen) - vilket alltså påverkar hans solära uppdrag - kommer att ställa sig frågor av typen "att vara eller inte vara"!
Mars i identitetslösa Fiskarna attackerar hårdfört en för litterära eller kommunikativa sysslor fantastisk kombination av de båda välgörarna Jupiter och Venus i Tvillingarna. Både Julian och Aldous har stadiga kopplingar till samma två zodiaktecken men hur olika svarar det inte på intellektet (Tvillingarna) och instinkten/naturen (Kräftan)!
Jag menar att Aldous Jupiter/Venus är så fantastisk att den helt står pall den attack från det irrationella Vattnet som Mars skickar - det här är i själva verket den irrationalitet som 1800-talsmaterialismen, hans far och äldre bror trasslar med. Aldous ser igenom den sekulära humanismens ranka bygge och blir själv en militant förespråkare för den eviga filosofi mänskligheten ägde innan förnuftsdårarna snubblade in på arenan vid Upplysningen.
Aldous filosofisk-religiösa kamp är naturligtvis den minst kända sidan. En besatt bokslukarvän (med fem planeter i Tvillingarna!) - en helt sekulär natur - kände inte ens till titeln "The Perennial Philosophy". Och även detta är helt logiskt för alla som inte föddes med resurserna att se igenom vår imbecilla tidsanda. För rotlösa sekularister är det "Du sköna nya värld" som är Aldous Huxley.
Se även ett äldre inlägg om Aldous Huxley.
*****
Om vinjettbilden på Thomas Huxley och Harrison Ford.
Som en absolut onödig utfransning kunde jag inte låta bli att notera vilket bra "look-alike"-par Thomas Huxley och Harrison Ford bildar! Det var Wikipedias bildval som gav en koicidentiell påminnelse om stjärnhimlen som gåtfull formativ faktor. Uppenbarligen pågår mer än biologerna vill erkänna!
Det är ingen enkel koincidens som t.ex. där underhållaren Magnus Härenstam och filosofen Jürgen Habermas visar sig ha Solen på i princip samma fläck (eller för all del undertecknads påfallande likhet med Israels premiärminister).
Men en tabulering av bådas planeter visar tydligt att de är ute och tassar genom samma region i zodiaken.
| Tecken | 7 klassiska planeterna plus ascendenten | |
T. Huxley | H. Ford | |
| ♈ | 22.10 Sol 27.53 Mars | |
| ♉ | 05.45 Mer 14.25 Ven 16.13 Sat | 15.05 Sat 25.33 Ven |
| ♊ | 08.09 Mer 14.30 Jup 27.35 Sol 29.43 Mån | |
| ♋ | 08.23 Asc 13.59 Jup | 25.16 Mar |
| ♌ | ||
| ♍ | 09.44 Asc | |
| ♎ | ||
| ♏ | 16.04 Mån | |
| ♐ | ||
| ♑ | ||
| ♒ | ||
| ♓ | ||
Lustigt nog tycks det vara den formgivande Saturnus som knyter ihop de båda männens ansikten! Huxley har en fruktansvärt surmulen version av "den sataniska (världsliga) axeln" mellan Oxens/Skorpionens 15e och 16e grad (maximal planetär styrka enligt avashta-tolkningen) och Fords Ox-Saturnus landar också här, i 16e graden!
Jag har ingen aning hur man ska utvärdera de ytterligare delade teman som syns, t.ex. skådisens Mars i Kräftan som matchar biologens själva kroppsindikator (ascendenten), eller det faktum att skådisens egen kroppsindikator faktiskt ligger i 60-gradersvinkel med biologens (avvikelsen är mindre än 1½ grad), dvs element som harmonierar med varandra.
När jag ser "former" menar jag inte ett sterilt mätande av "munnen så många millimeter från nästippen", inte den intelligensbefriade positivistiska vetenskapens kvantifieringar. Jag ser istället en "känsla" komma från fotografierna och något säger mig att båda de här männen har en våldsam tyngd på sina axlar.
Vi vet att Harrison Ford knappt kan le, hans producerar något skevt och halvdant och man anar samma hämning hos Huxley. Jag tror det här är Saturnus som söker kontrollera själens spontantitet. Hos Huxley står Saturnus mot Månen, hos Ford dominerar den istället Venus.
Så även minspel är en del av en människas form. Det inre och det yttre är delar av samma berättelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar