 |
| Shiva |
En liten läsarkommentar till ett inlägg där jag noterade att Sattva guna i praktiken ser ut att vara "lätt förgiftad", föranleder rubriken. Hur gott är egentligen det rep med vilket universums ljusare regioner flätats? Bloggens problem, om det nu finns något sådant, är att den vandrar mellan olika pespektiv. Ibland står den stadigt på jorden och moraliserar, ibland studerar den astrologiska postulat. Ibland utgår resonemangen från klassisk filosofi (i light-version, ska tilläggas).
När det kommer till de tre gunas rör vi oss med gamla, närmast mytologiska beskrivningar av kosmos struktur. Logiken är i sig skäligen enkel: saker och ting håller stilen en tid, håller formen. Under denna tid står de under Vishnus beskydd. Vishnu är bevararen i den indiska "högkyrkliga" teologin (en syntetisering av äldre traditioner).
Illusionen att livet är permanent uppstår under inverkan av Tamas guna, tröghetens och Mörkrets kvalitet, vilket alltså inte på ett simplistiskt sätt ska fattas som ontologisk ondska även om horoskop med svåra spänningar mellan tamasiska tecken ofta verkar tjurskalliga på gränsen till det sataniskt avvisande och därmed onda!
Förrän Vishnu hade någon värld att upprätthålla (inuti världen motsvarad av konservativa politiker), skapades eller framföddes världen i lidelse eller passion. Brahma, skaparen, representerar den lilla men inte oviktiga detaljen!
I förhållande till universums tre-ena rep (gunas) går skapandeakten i Rajas kvalitet, så tydligt illustrerad genom zodiakens rajasiska tecken: mamma-pappa-barn plus unionen mellan Stenbock och Kräfta i Vågen. Väduren är alltså avkomman, det nya livet.
Men lidelsefull passion representerar i sig spänningen mellan Ljus och Mörker och det är själva anspänningen som får kretsloppet (Rajas, lidelse) att snurra vidare.
Det fanns således något även innan Brahma skapade världen i en akt av passion, och det var Ljuset. Det här stadiet finns representerat även inne i kosmos som den del av väven som kallas Sattva guna, godhetens rep.
För den förvärldsligade människan kommer det ofta som en chock att få höra den österländska vishetens djupa insikt om Gud: att han-hon inte är god i människans mening. Det hör nämligen Ljusets uppgift att krossa och bryta sönder den värld som gått alltför långt i Mörkrets tecken och helt stelnat i medvetslös bokstavstro eller attitydmässig slentrian.
Efter mörker följer därför ljuset - Sattva - från dödsguden Shiva som trampar ner och skövlar odugliga världar och människor för att bereda mark för Brahmas nästa kreation!
Döden är god!
"Gå in i Ljuset medan ni har det hos er."
"Gå in i Ljuset medan ni har det hos er."
Några axplock från den antika Bhagavad-Gita (Bhaktivedanda-stiftelsens första svenska översättning 1977) - en instruktionsbok i etik, proto-psykologi och kosmologi:
När man dör i godhetens kvalitet förflyttas man till de rena högre planeterna där de stora siarna vistas. När man dör i lidelsens kvalitet föds man bland dem som utför fruktbärande [karmiska] handlingar. När man dör i okunnighetens kvalitet återföds man i djurriket.
De som befinner sig i godhetens kvalitet vandrar gradvis uppåt till de högre planeterna; de som är i lidelsens kvalitet lever på jordiska planeter, och de i okunnighetens kvalitet vandrar nedåt till de helvetiska världarna. (14:14,15,18)
Och, kanske, det mest citerade partiet av dem alla för dess mäktighets skull:
Fastän Jag är ofödd och Min transcendentala kropp aldrig förfaller, och fastän Jag är alla varelsers Herre (Ishvara) framträder Jag likväl i varje tidsålder i Min ursprungliga och transcendentala skepnad.
Närhelst och varhelst religionsutövandet avtar, o Bharatas ättling, och irreligiositeten dominerar mer och mer - vid den tidpunkten stiger Jag ned. För att befria de fromma och förinta de trolösa, såväl som för att återupprätta de religiösa principerna framträder Jag, tidsålder efter tidsålder.
Den som känner Mitt framträdandes och Mina handlingars transcendentala natur föds inte åter i denna materiella värld då hon lämnar kroppen, utan når Min eviga boning, o Arjuna. (4:6-9)
Eftersom Sattva guna för den förstelnade jordmänniskan ter sig som allt ont livet har att erbjuda, ska man inte förvånas över att kriminalitet och ondska florerar i ljusets kvalitet. De tre gunas har väldigt lite med människans hemsnickrade moraliteter att göra. Gud använder mördare som sina redskap för att aktualisera och fullborda offrens karma.
Den indiska treenigheten - Brahma, Vishnu, Shiva - illustrerar att processen är ändlös. Världar skapas och förgörs i ett evigt kretslopp där kvarvarande karma subtilt styr processen. Denna oändlighet av obeständighet är vad Platon kallade för vardandets domän och den har inget att göra med den högre, tidlösa verklighet som med Platons beteckning är varats domän. Även de högre planeter som diskuteras i det första citatet ligger inom vardandets eller illusionens domän.
Världslig godhet, en utsträckt hand med de svaga och sjuka och liknande, uppstår lättast när de tre gunas befinner sig i balans och en hoper andra astrologiska faktorer också talar för sådana kvaliteter.
8 kommentarer:
"Denna oändlighet av obeständighet är vad Platon kallade för vardandets domän och den har inget att göra med den högre, tidlösa verklighet som med Platons beteckning är varats domän."
Bäste Siwert, det känns inte dumt alls när du höjer blicken så där.
Och så skulle jag själv ha sagt för tvåtusen år sen, men nu vet jag tamfan inte längre...
Om mina eidos för tankeövningens skull kan rättas in i samma led som dina astrologiska faktorer, och - som mina lätt avfälliga elever Philo Judeas, pseudo-Dionysos och Plotinos påbyggnadsverk antyder - tillika jäms med Jungs arketyper, då har vi visserligen några terminologiskt diversifierade perspektiv på de universellt vägledande principer för perception och beteende som, idag mer än nånsin, måste komplettera de biologiska och sociala vetenskaperna, men -
måste ut och göra en grej, snart tillbaka.
/Platon
Bäste Siwert,
jag vet inte hur gammal du är, har du ännu börjat räkna gråhåren på din aporia?
Fungerar din metis som den ska i gudinnans närvaro?
Ursäkta en gammal mans indiskreta nyfikenhet, jag är en smula ovan vid att föra monologer.
Gammal nog dock, att minnas hur gnostikerna kom och knuffade ut varat, denna ocean i vilken medvetandet dagligen inträffar, bortom all nåbarhet. Vad var poängen med det? Besöksförbud, säkerhetsavstånd, dualism, komplicerade liturgier för att gymnastisera den spirande avinbillningsförmågan efter årtusenden av bikameralt mytologiskt hålligång i grottor och runt lägereldar?
Med risk för att låta som Mikael Wiehe: Vad hände?
M v h,
/Platon
Bäste Siwert, du svarar inte.
Och det är i sin ordning, frågan var litet väl retorisk.
Kristendomen. Det var vad som hände. Men låt oss inte tala om kristendomen, den ger mig alltid dåligt samvete denna kristendom. Det var något annat jag skulle säga...
Jo! Tänk om gamle Parmenides hade rätt: Tänk om ingenting existerar som inte kan kännas, tänkas, förnimmas (Noein). Ja, säger vi då, men idéer och arketyper och andra inkompletta manifestationer i det partikulära flödet är ju lika stabila, empiriska, offentliga, kort sagt lika verkliga som det mänskliga genomet!
Häpp!
Det här måste vi begrunda noga, snart tillbaka,
/Platon
Genomet, ja. I Aten hade vi en hel del regulativa faktorer, inklusive en världsledande demokrati och ett väl fungerande (hrm) mentorssystem för gossar. Men genom hade vi inte, bildligt talat. Och det var synd.
Så, bäste Siwert, låt oss nu sänka blicken, i rent experimentellt syfte.
För såvitt jag förstår plockas genotyperna ur ett möjlighetsfält av abstrakta matematiska "eviga" eller icke-temporala former som kan uttryckas i ett ord eller ett binärt tal, vilket förresten utgör en individs genetiska kod. ACGT,YVHV, DET GODA osv. Vidare representeras en mindre underordning av möjliga genotyper i materiell form i DNA:t vilket bildar levande cellers kromosomer. Och då kommer vi till fenotypen, vilket innebär detta genetiska materials kontroll över individens utveckling från tillfället då äggcellen beftruktas, vidare genom fosterutvecklingens interaktion med livmodern, den externa miljön och den individ detta resulterar i.
Puh! Med den wikipediaanstrukna beskrivningen känns det verkligen som att biologin vill koppla ett rejält ödesgrepp.
Tar tillfället i akt att ursäkta mig igen,
M v h,
fil. prof. doc. em. Dan Larhammar
Jag bara skämtar: fortfarande,
/Platon
Siwert, ditt förmodade tålamod med dessa spam är beundransvärt.
En sista retorisk figur, sedan är plågan över - jag svär!
Det man måste fråga sig är: Ligger mina eviga idéer implicita i det mänskliga genomet som ett slags psykiska korrelat till gemensamma strukturer som spelar ut sina kort i ett spel som försiggår över eller under våra huvuden? Utspelas en kosmisk dragkamp mellan gnostisk separatism och vetenskaplig immanentisering där vi ödmjuka som vi är, inte väljer sida utan väljer att se faser av förening och stridighet som blott tidsaspekten överkontrasterar.
Ovanifrån såsom underifrån,
/Platon
Jag har lovat att lämna dig ifred - och jag skäms! Blott ett sista tillägg, eftersom jag kan stjäla åt mig ytterligare litet datortid medan syster Britt-Marie ser på TV i dagrummet.
För jo, i så fall förstår jag bättre min läromästare Parmenides insisterande på att vägra skilja varat från det som existerar för tänkandet, d v s medvetandet, d v s oändligheten av obeständighet. Tänkandet vågar yttra sig i varat som är jag. Varat är således både medium och orsak och upplevs ömsom som jag och ömsom som de aktiva levande dispositioner som styr preferenser och kontinuerligt influerar våra tankar, känslor, reaktioner och handlingar från, vågar jag alltså påstå, såväl pleroma som slaskpress.
Och skillnaden mellan illusion och verklighet är en illusion.
Det trodde jag aldrig att jag skulle säga!
Och att säga det kändes som skyfallet som kom, när albatrossen damp i skeppsdäcket.
Med hjärtligt tack för en intressant blogg,
och viss tvekan om min identitet,
/Platon
kan ingen stoppa den reinkarnerade platon,hur länge skall detta pågå,byxknappen har sprungit loss ändalyckten lyser och ja generalens ledarkrona for på sne´allt stod att läsa på stjärnhimlen igår å i morse vakna jag av tordön över munkholmen.tiden är ur led den fördummade svenska folksjälen gör uppror mot sin astralt utsedda ledare.kan S gå in som frälsare under tiden som siwert ordnar eppoleterna kraschaner
/Hr T
Det är uppenbart att signaturen Platon har en omkastad dygnsrytm och inte kom på tanken att frånvaron av svar berodde på att de flesta sov vid skrivtillfället.
Men till skillnad från Hr T, som bara förenar bloggens kommentarspalt med sin infantila hjärndiarré, hörs såväl bildning som intelligens i "Platons" tankar. Jag uppskattar "Platons" fördjupning av min enkla tankegång här, han uppvisar ett mästerligt grepp om hur stora tanketraditioner griper in i varandra. Heder!
Skicka en kommentar