Snabbköpskassörska (ögonblick i Världssjälen)

[En intressant artikel i SvD om vad "jaget" är anknyter till det här inlägget och jag länkar därför tillbaka.]

Nej, inte snabbköpskassörska som i den där fåniga låten för ett antal år sedan utan en av dem jag ibland ser när jag handlar i mitt kvarter.

På väg ut i ett ärende under förmiddagen fick jag syn på henne några kvarter från livsmedelsbutiken, uppenbarligen på väg mot ett arbetspass. Jag hade nästan passerat förbi när jag såg vem det var, och jag tror inte hon såg eller kände igen mig. 

Jag skulle troligen kunna vara hennes far, men jag har reagerat på henne genom flera år eftersom hon är närmast identiskt lik en tidig flickvän (född i Vågen som jag för övrigt) och för att de vackra men lite sorgsna ögonen ibland verkar säga, "Är det något du vill säga mig?"

-Jag vet, det är bara en inverterad projektion! :-) Men jag vet också att riktigt perfekta möten mellan människor åtföljs av ofattbart tajta koincidenser mellan bådas horoskop. Jag har mängder av exempel i mina "arkiv" från den gamla "tropiska zodiakens tid" - för här talar vi bara planeter som kopplar grepp på varandra, inte deras bakomliggande arketypiska tecken.

Jag kan säga att jag under årtionden på samma adress bara sett någon ur den livsmedelsbutiken ute i det fria 3-4 gånger, och givet att det var den kvinna det var (en look-alike) gick jag och funderade på mitt skakiga kärleksliv de närmaste minuterna - fullt medveten om att kvinnan bara var en ikon, en symbol, en platshållare för psyket att rotera ett varv runt. 

Någon kvart senare nådde jag en plats i staden med en stor klocka på väggen och jag började fundera hur horoskopet för "mötet" såg ut. Givet att klockan visade rätt och givet att jag är medveten om vissa promenadsträckor i staden kunde jag med god precision placera mötet vid 10.46 och inte senare än 10.48.

Jag hade naturligtvis inte någon koll på vilket zodiaktecken som var stigande i öster vid den här årstiden, den här tidpunkten och den här platsen på jordklotet, vilket gör den symboliska kvinnans uppdykande så mycket mer fascinerande! 

Under de 2-3 minuter det kan röra sig om, är kärleksgudinnan Venus på väg upp över Stockholms östra horisont, men har 10.48 ännu inte nått över horisontlinjen. Den leds f.n. av passionerade Mars i Vågen (där jag har den i födelsehoroskopet), en obotlig (och därför rätt ineffektiv) romantiker!

Undertecknad föddes dessutom med Solen i 5°17' Vågen - tala om att vara ett solöga i synk med det lokala ödet.

Och vad är då meningen med denna rapport om en transit som samtidigt ägde rum både på en trottoar i staden och i solekliptikan?

Jag avslutade igår läsningen av Anthony Damianis tunga filosofiska spinn på astrologin, boken Astronoesis från år 2000. Ett mäktigt verk för dem som är intresserade av nyplatonismen och hur dess komplexa världsåskådning med själar av olika magnituder (och givetvis själavandring) kan åskådliggöras via astrologin.

Jag gladdes åt att Damiani förordade ett omvänt perspektiv på horoskopet - ett som också jag ibland i fantasin lekt med. Stirra inte så mycket på ditt födelsehoroskop och dess planeter och tecken, säger han. Betrakta istället Världssjälens ständiga arbete på ditt försoffade ego som ditt verkliga jag. 

Dvs, välj att identifiera dig med planeterna som ständigt rör sig i transit på himmelen och från tid till annan kickar till det stillastående stycke karma som var du då du föddes till världen och som födelsehoroskopet frusit i ett snapshot.

Ur detta perspektiv är du redan Vaken och tidens rörelser är ditt eget arbete på att skaka liv i ditt eget dödkött och igenkorkade förståelse. Det är ett fascinerande och svindlande perspektiv Damiani förordar: "Du är Det" som indiska mystiker alltid hävdat.

Okej, så om jag som skriver detta är Världssjälen, hade jag en alldeles speciell idé med att låta värdkroppen Siwert flyktigt uppfatta ett ovanligt vackert ansikte den här förmiddagen. Kvinnan tjänade mycket riktigt mitt syfte att bringa värdkroppen att tänka till över sina tillkortakommanden som äkta hälft.

Det följer helt naturligt att den här tankekedjan föddes ur hon som följde efter att Mars/olyckan i relationer redan stigit i öster, skönhetsgudinnan som just knackade på dörren / horisontlinjen in i manifestationens värld.

Kvinnan av kött och blott var verkligen under ett kort ögonblick bärare av den himmelska kärlekens Venus. Och jag såg från Solen (andesjälvet, Världssjälens innersta) hur sann kärlek på jorden såg ut, åtminstone ur perspektivet 5-7 grader Vågen!

Den klassiska regeln om att saker händer när en planet har en grad kvar till exaktitud stämde väl vid denna transit/episod. Det var Charles Carter med petig Jungfruascendent som nämnde regeln (men inte varifrån han fått den). Jag har aldrig tagit astrologin ner på den millimeternivån på särskilt stort allvar - jag gillar mer bilderna den frammanar.

*****

Se också Perspektivskiften i fågelvärlden om en remarkabel forskarupptäckt.


Tillägg.

SvD-artikeln nämner materialisten Susan Blackmores reduktion av "ut ur kroppen"-upplevelsen som tyvärr inte tar hänsyn till de dokumeterade fall där personen i utomkroppsligt tillstånd faktiskt registrerat händelser och detaljer som inte fanns i "världsmodellen" före t.ex. sövningen på sjukhus.

Faktum är att den som söker lite i litteraturen kommer att hitta häpnadsväckande exempel på hur ansträngd den reduktivt materialistiska förklaringen av medvetandet är. Se även Kelly & Kelly et al. - Irreducible Mind, Toward a Psychology for the 21st Century (2006).