Fidel - "a noble failure"

Jag noterar en eller annan borgerlig bloggare, vars arrogant självbelåtna leende (på engelska: "smug") i kombination med total intellektuell fattigdom i kommentaren borde säga det mesta om lågt utvecklade själar, förtjusa sig över Fidel Castros uttalande, att den kubanska modellen inte (längre) fungerar (DN).

(Nej, jag tror inte meningen är grammatiskt felaktig, men den behöver kanske läsas två gånger.)

Den genomsnittliga korttänkta borgaren tror bestämt att konsumtionssamhället har en evighet för sig! Lycka om han eller hon hinner dö innan jordklotet - i samråd med den universella intelligensen - genomdriver policyändringen för jordmänskligheten. (Förra utsagan kräver inblick i klassisk filosofi och färdas således långt över huvudena på de flesta svenskar vars enda mentala struktur är av socialrealistisk och politisk typ.)

Jag skulle hellre vilja ge heder åt Castro för hans realism, om än senkommen, och kalla det kubanska projektet ett nobelt misslyckande. För grundidén, som jag minns det, var väl, efter att ha sparkat ut amerikanerna, att upprätta ett samhälle där individerna var kulturellt bildade och engagerade i kollektivets bästa - en alltigenom ädel solidaritetstanke. 

Att sedan Castro själv greps av maktberusning och blev permanent diktator, var förstås ett olycksfall i arbetet. Men förmodligen hade inte en person med mindre Rajas - lidelse - kunnat iscensätta det han gjorde - kicka ut det amerikanska kapitalet som skodde sig på den fattiga karibiska världen (en gång mellanhamn för den vite mannens lukrativa slavhandel).

I Castros horoskop lyser tydligt fram de få komponenter jag hittills fört på tal:

Storkorset i lidelsens kvalitet är häpnadsväckande! Titta till att börja med på hans perfekta rättsmedvetande: Justitia eller Saturnus upphöjd i vågskålarnas tecken - som dessutom är hans individuella och genuina själsliga tillgång. Saturnus ligger i femte huset för ting som utgår ur den egna gudomliga skaparkraften, huset är ett dharma-hus enligt indisk astrologi, och hänför sig till det individen måste uttrycka för att vara sin mission för detta jordeliv trogen. (Saturnus visar här här dessutom vara den tillfälliga härskaren över nionde dharma-huset för Fidels högre samvete/medvetande, en dubbel bekräftelse på genuin idealism med andra ord.)

Se också hur ofattbart mycket aktivitet som utgår från eller riktar sig mot det andra huset för ekonomi (och det som krävs för att hålla den fysiska kroppen vid liv - andra huset står både för basnäring och pengar - den symboliska enheten för att säkra en del av det materiellt goda). Castro är född med Solen i Kräftan i detta hus, vilket genast för tankarna till folkets mest elementära behov av näring, Kräftan står som bekant för magsäcken och assimilation eller matsmältning. 

Se sedan hur den ädla Justitia i rättvisans tecken Vågen sträcker ut sin 270-gradersvinkel för att från Luftelementet - ideologisk grund - reglera och kontrollera ekonomin, helt och hållet med folkets basbehov (Kräftan + 2a huset) i åtanke. 

Men sedan börjar problemen. Mars i Väduren är en mediakåt linslus som bäst, och onekligen förklarar den här oerhört vitala och seglivade placeringen hur Castro blev kär i makten, projektet "Castros Kuba" blev just hans eget hjärtebarn, själv i högsta grad både själv ett Barn (Väduren) och en Modersgestalt (Kräftan).

Den upphöjda Saturnus i Vågen räcker inte riktigt till inför dessa två personalistiska och egocentriska tecken, och när filosofins Jupiter finner sig skadad i materialistiska Stenbocken, är det inte enbart Castros oförställda hat mot den amerikanska kapitalistiska överhögheten, det är också en indikation om att hans egen filosofi inte når bortom marxismens materialistiska grundsyn.

Jupiter i Jord och Saturnus i Luft bildar tillsammans ett block av "rationalism" på himmelen, och då husen som knyts samman är "individuellt uttryck" (5e) samt "andras pengar" (8e) kan det tyckas som om Justitia inte är av allra noblaste sort. Till del tycks Castro som en avundsjuk produkt av det orättfärdiga USA, den själviska kapitalistiska samhällstypens förvridna motbild. 

Men läser man horoskopet noga måste man ändå ta parti för Castro: för hans dharma (religiösa plikt) är att stå upp och manifestera sin klockrena rättviseplanet, särskilt i strid mot en uppenbart halvdan filosofi som befattar sig med "andras pengar". 

Jag läser åttondehusbudskapet som att Imperialisten (Stenbocken) önskar profitera på tillgångar som moraliskt sett inte är hans. Tänk: tredje världen som kriminellt underbetald råvaruleverantör eller arbetskraftspool så att den vita människoapan ska kunna leva i komfort. Även om medelklassvensken är totalt blåst av den rika härskarkasten innebär det inte att vi åtminstone kan känna oss lite rika, jämfört med de folk vi suger ut. Eller? Det är kräken på jorden Castro reagerade på redan på 1950-talet. Och ingenting har förändrats.

Det mest fascinerande är inte socialism eller kommunism utan hur dagens låga pack inte förstår sammanhanget mellan deras eget orättfärdiga leverne och vänsterkrafterna. Men reinkarnationen kommer att tillse att också dessa hånfulla bloggkommentatörer kommer att få smaka på urbota fattigdom i en världsdel eller kultur helt utan utvecklingsmöjligheter. Och det kan gå snabbare än någon anar. Vindarna kan vända totalt från ett jordeliv till det nästföljande.

Den som inte sätter helheten före egenintresset går alltid som en förlorare ur livet. I de tidiga jordeliven kan inte individen klandras så hårt, som hederskulturerna korrekt hävdar är en individs felsteg en belastning för hela Huset. 

Men längre fram på en själs vandring, när kunskapstillägnelsen vässats, blir bortrationaliseringar och lögnaktiga luftslott som ytterst sett bara göder egocentrismen allvarliga problem. Här blir på en gång spiralen mot helvetesvärldarna allt brantare, när själens degeneration påverkar dess kvalitativt finare fibrer.

Ta t.ex. denne Fidel Castro: bara passion och lidelse hela karln. Detta kommer han inte att dömas för efter sin död. Det är dock rättvisepatoset som är horoskopets övergripande tema. Det var därför han föddes till det här livet i den kontext han har verkat. Betydligt värre hade det varit om han varit född under den mer fint spunna kvaliteten Sattva och använder denna för att måla upp falska historier. 

Nu har han visserligen månnoderna i öst-västlig riktning i två sattviska tecken! Han har fört sitt folk bakom ljuset med sina berättelser, men jag tänker inte här försöka avgöra om hans demonisering av USA varit obefogad eller om den här axeln i de himmelska vågskålarna kommer att väga tyngre än hans dharma för detta liv: att föra fram den upphöjda Saturnus och knyta den till frågan om ett folk som tjänar varandra som vore de en enda familj (Kräftan). 

Som jag ser det har Fidel Castro levt ett bra liv, givet den misär han föddes in i, in i den västerländska kolonialismens träskmarker. Jag minns slavskeppen som hittades vid grävningar nära New York för något årtionde sedan eller två, och de förevigade fotavtrycken av slavar vars fötter helt nötts sönder så att de gick på sina benpipor. 

Det borgare, är den skuld ni hopar i era själar så länge ni av bekvämlighet söker varor producerade inom en konkurrensutsatt värld i det kapitalistiska systemet. F.n. står ni flaggade som Satans barn och inte som framtidslöften.

Men visst, det är inte realistiskt att tro på ett systemskifte än. Har vill jag bara påminna om vilka grobianer vi är i våra affärskostymer och högtflygande ekonomiska teorier. Vilka simpla lögnare vi är som inte ser den sanna Berättelsen om den goda världen. Castros försök att skapa ett samhälle på korrekt grund var bara det första. Det kommer fler.

*****

PS. Notera hur isolerat Kuba blev från världen efter Castros maktövertagande, en passande bild för Kräftan, en lilla enklaven, sekten eller slutna hemmiljön...

Jag noterade också en liten berättelse i Castros horoskop som för tankarna till flera andra från karibiska övärlden: det nära sambandet mellan Jungfrun, trälens tecken, och Kräftan, grundläggande tryggt (hem och näring att smälta).

Hela Jamaicas nationalhoroskop var genomstunget av detta komplex, och jag hittade det också hos en av de mest miserabelt fattiga sångarna från reggaemusikens kulturellt medvetna 1970-tal, Vivian Jackson. 

Mer fixering vid de bekymmer materialismen (Jord + Vatten) drar över människan sågs sedan hos en annan den karibiska övärldens gettosångare, Sugar Minott. 

I kommentarfältet till Jamaicas horoskop utvecklar sig en liten dialog där det framkommer att Barbados, som till skillnad från grannländerna lyckats, också har ett mer positivt laddat nationalhoroskop.

PS2. Under allt för många inlägg i dessa valtider (elektrisk atmosfär) har jag glömt använda etiketten "vanära (politik)" för att markera det skamfullt krokiga mentala liv en individ hänvisas till från det hon avvisat filosofin och religionen, vilka enbart äger den korrekta grundplanen för mänsklighetens långsiktiga utveckling.

Utan den eviga filosofin blir frågan snarare den om mänskligheten alls kommer att överleva på sikt. Att sekularisera jordklotet är definitivt dödsstöten för projekt mänskligheten. Därav "vanäran" förknippad med det som fyller svenska tidningar dessa veckor.