Terroristmönstret som står sig / Den briljante Sir Eddington

Av någon anledning kom ett inlägg om
terrorister att intressera sig för
Sir Artur Eddingtons avsevärda intelligens...

För någon vecka sedan samlade jag ihop en skral skara horoskop för terrorister, som likväl antydde en intressant trend. Det var dubbelt så många full- eller nymånar inom gruppen som förväntat.

Jag upptäcker nu att jag aldrig antecknat de fyra självmordsbombarna från Londons tunnelbana 2005, samtliga Englandsfödda, sannolikt första generationen, och alla klassiska offer för den inhemska kulturens rasistiska och/eller klassframskapande strukturer.

(För nykomlingar och aningslösa: Den verkliga brottslingen är det kapitalistiska systemet som manar till allas krig mot alla för den där riktigt feta lönen som kommer med positionen. Gissa vilka som är utestängda redan innan de verkliga brottslingarnas race ens har börjat?)

Trenden som sågs med de första 16 terroristhoroskopen t.o.m. förstärks genom de fyra senaste eftersom hälften eller 50% snarare än förväntade 16,66% visar sig födda under Solens och Månens två extrema konfigurationer, fullmånen eller nymånen.

Här finns möjligheten att vi ser en mycket tajt integrerad grupp som delar en frihets- eller befrielseideologi. Se hur samtliga fyra horoskop har frihetens planet Jupiter integrerad med endera Ljuset, i tre fall via kombination (delat tecken) och i det fjärde som en Jupiters välgörande inflytande på intelligensen/Solen.

Naturligtvis ska man också räkna med att Döden (Saturnus) har en viktig roll i horoskop för människor som räknar med själens befrielse (moksha) genom planlagd/arrangerad (Saturnus) död (Saturnus).

1. Översta horoskopet innehåller Saturnus trekvartsförhållande till Solen i Lejonet.
2. Horoskopet därnäst innehåller Saturnus i sextil till Månen/Jupiter i Stenbocken.
3. Nästsista horoskopet innehåller Saturnus i opposition till Månen i Skytten
4. Nedersta horoskopet innehåller mycket troligt Saturnus i sextil till Månen i Skytten. 

För den fjärde är födelsetiden avgörande för Månens teckenplacering men i kraft av de första tre kartorna är det inte en helt ogrundad gissning att samtliga fyra alla var födda med en djup koppling till båda de stora ödespenslarna Saturnus och Jupiter, Gränsen och Befrielsen. Och med "djup koppling" menas förstås att något av de två Ljusen - Sol och Måne - berörs av en eller båda. 

Utvikning/Påminnelse. I västastrologin har mängden aspekter vuxit intill absurdum. Systemet är helt värdelöst eftersom det närapå är större chans att en planet aspekteras än det omvända! Det fascinerar mig att den hinduiska traditionen har så få aspekter ("less is more") och att systemet förefaller ha någon underliggande logik som aldrig någon beskriver och som jag inte lyckats lösa än  - se dock min vilda och formalt grundade association till kvantfysikern Sir Eddingtons tänkande som direkt anknyter till den astrologiska Saturnus roll, att kontrollera magnituder!

Ser man självmordsbombare ur detta perspektiv har de faktiskt rätt i sina drastiska åtgärder - de upplever sig kallade av ett Öde större än det materialistiska västerlandet vågar räkna med, ett Väst som i det praktiska förnekar det gudomliga och infantilt fixerar sig vid den ultrablodiga franska revolutionens prat om "människans oförytterliga rättigheter", en Djävulens kupp i vilken Han ryckte makten från Gud, om någon. 

Att göra människan till alltings mått kritiserade redan filosofen Platon den falske sofisten Protagoras för, men det dröjde alltså till den så kallade Upplysningen innan Lögnen fick stadigt fotfäste i Europa. Mot att vi sålde vår själ belönade Djävulen Väst med en rapidartad teknologisk utveckling, som nu blivit en global kapplöpning med kärnvapenhot över hela världskartan. Grattis, blekansikte, det var du som gjorde det!

Den verkligt ambitiösa har i föregående inlägg födelsedata för den första serien med 16 terrorister. Jag tror nu inte att den "perfekta" serie av Ödets agenter som de fyra Londonbombarna presenterar kan hålla hela vägen. Det vore minst sagt remarkabelt. Astrologin är ju, när allt kommer omkring, inte verkligheten själv utan bara ett enkelt (nåja...) försök att symboliskt representera ett antal väsentliga och drivande faktorer.

*****

Här är för övrigt Sir Arthur Eddingtons karta, det är snart sju år sedan bloggen klumpade ihop den med några andra i "Mäktiga fysiker är andliga män" men den förtjänar att ritas om:

Utan känd födelsetid finns det en betydande möjlighet att Sir Eddington var född några timmar före lunch och med Månen i Kräftan, en mycket bra sinnelagsposition om man betänker hur det instinktiva och återspeglande Vattnet behöver en stark Sol (gärna i Eld) som ger tydliga direktiv för sinnet att "mumsa på".

Men jag väljer att tro på ett vidöppet sinne i Lejonet för astrofysikern och populisatören av den då nya och gåtfulla kvantfysiken. Inte för att hans adlande nödvändigtvis hänger ihop med en Måne under "kungamakaren" Regulus inflytande (jfr Jeremy Irons som vägrar att låta sig adlas - den negativa gränsdragaren Saturnus på rät linje med den nobla stjärnan). Men väl för att ett sinnelag i Lejonet leder till så perfekta placeringar för de andra planeterna.

Eddington får t.ex. en kreativ och klart lysande opposition mellan filosofiska Skytten och intellektuella och faktaorienterade Tvillingarna - och missa inte att det dessutom är en ömsesidig reception (via Jupiter och Merkurius). Detta är intelligens på högsta nivå och naturligtvis en som har förmågan att förstå hur korrekt västerlandets filosofiska portalfigur Platon var i sin filosofiska idealism (filosofins motsvarighet till religionen eftersom världen leds åter till en gudomlig orsak - det var Ljus som skapade världen och inte Satan som sekten Humanisterna indirekt hävdar).

Faktum är att precis hela Eddingtons horoskop träder på "Vägen upp" och inte ens Venus, som fallit ner i den sublunära vätan är egentligen fallen. För Venus disponent delar inte sin rollmasks predikament: Mars står i Eld och den lilla illgöraren oskadliggörs effektivt genom konjunktionen med andesjälen eller den rena kognitionen (Solen) i Solens naturliga femte hus, i filosofins tecken Skytten. Ordet var alltså Platons "filosofiska idealism". 

Horoskopets relativa perfektion är så otrolig och värdig denna mäktiga tänkare att man vill se Jupiter i 11e idealhuset, vilket är vad en Måne i Lejonet ger.

Om man i brist på födelsetid provar det solära perspektivet är kartan inte mindre fascinerande:

Solen är intelligensens signifikator, men även om vi förbrukat den som "platshållare" för en substitutascendent, återstår ändå  att som i fallet med DN:s grumliga åsiktsmaskin Erik Helmerson att studera Solens disponent.

Vissa barn föds lyckligare än andra och Solen i Skytten sägs vara de mest lyckligt lottade, just för att Solen här disponeras av sin planetära vän Jupiter. När därför Solen delar tecken med Merkurius (utan att bränna eller släcka den med sin egen strålglans) och Merkurius har en ömsesidig reception med Jupiter (som i sig opponerar/stimulerar Skytten), då har vi i ett slag så många indikationer om det för intelligensen viktiga första huset, att man bara baxnar! 

Men om vi ändå går till Solens "naturliga" hemvist i femte huset för lekfullhet och intelligens (barn är betydligt mer intelligenta än sina föräldrar, som snart nog kommer att döda de små liven med samhällsvärderingarnas trångsynthet), då fortsätter Sir Eddingtons karta sin vinnande svit. För femte ägs här tillfälligtvis av Mars som i sin tur nu hittas i första huset. Och kopplingar mellan första och femte tycks svårslagbara i frågan om intelligens och värdigt ledarskap, åtminstone i terorin. Första huset sägs ju bära de genetiska förutsättningarna medan femte vittnar om kroppens inneboende ande. När dessa två samverkar, då händer det saker.

Men som nyss noterat bränner Solen bort Mars, "den lilla illgöraren". Ingen fara, den är förvandlad till en verksam välgörare när man postulerar Skytten i första huset, och dessutom är den som bränner och tar kommando ingen annan än den rena kognitionens Sol. Och nu kan vi inte exkludera Solen bara för att vi använde den som platshållare. Detta omen (via femtehushärskarens position i första) ger oss återigen ett tecken på en mäktig intelligens.

Dessa ting kan ni bara läsa om på Sideriska siktet. De arma krakar som bidrar till västcivilisationens förfall och undergång skriver och indoktrinerar så gott de kan i bland annat de svenska högermedierna. Det är inte alltid den värdiga informationen och den odiskutabla klarheten får den exponering den är värd. Det ligger i oligarkins (skendemokratins) intresse att serva svenskarna med stolpskott till tänkande som det man finner i DN. Vänjer sig stockholmarna av att den inre monologen i huvudet ska låta som det gör hos t.ex. Erik Helmerson, då sitter de härskande säkert i sadeln - tills terrorbomberna detonerar i deras villaträdgårdar. 

Det är tyvärr en tragedi det som utspelar sig i västerlandet just nu. Intill sin död kommer de urholkade borgarna att tro det var galna terrorister som var de onda. De hade aldrig fått lära sig tänka så långt att de såg igenom såväl mainstream-myterna som de lika sunkiga fabler som sprids av klena tänkare på internet. Var den här bloggen befinner sig? För den som inte själv kan utvärdera den saken, spelar information ingen större roll. Det blir bara ytterligare käpphästar att vifta med (se Helmersons krönika!) utan att det finns någon verklig aktör bakom pannbenet (själen!).

Arthur M. Young: geniet (1)

Ett inlägg för de som i vårt aningen antingen/eller-orienterade land uppskattar både vetenskap och visionärt tänkande. Här följer en knivsudd av skarpsinnet hos uppfinnaren av Bell-helikoptern, Arthur M. Young. Låt mig direkt säga att jag inte är fysiker eller matematiker. Jag trodde aldrig att jag skulle läsa böcker som ens nuddade vid dessa ämnen.

Men det var före The Reflexive Universe och The Geometry of Meaning (båda från 1976). Läsning av den förra pågår och konsekvenserna av dem båda har inte riktigt sjunkit in ännu. Men böckerna, som rör sig över samma område, är en fullständig uppenbarelse för den astrologiintresserade. Den förra därför att den bjuder på en kosmologi som stimulerar tänkandet kring vad zodiaken egentligen berättar för slags historia.

Är det Young demonstrerar i den senare boken verkligen möjligt? Kan antikens folk som utvecklade zodiaken verkligen ha känt till den klassiska fysikens rörelselagar? Döljer zodiakens geometri vetenskaplig insikt? Var Isaac Newton inte först på plan?

Mina tankar går till de gamla indiska skrifter (Mahabharata, bl.a.) som berättar om krig i historiens gryning, där vimanas, beväpnade flygande farkoster, användes. Det ska tydligen också finnas matematisk-tekniska beskrivningar för hur man bygger dem, men dessa är inte längre helt tydbara.

Eller är Young bara så übersmart att han lyckats dubbelexponera den klassiska fysikens 11 lagar (och en 12e - "kontroll" - vilken åtminstone 1976, då Young skrev, inte lärdes ut i skolorna men används inom flygindustrin) på den antika zodiakens nyckelteman så att de senare förefaller ha förebådat de förra?

Jag är i vilket fall stum över det sätt på vilket han bygger och argumenterar för sin "Rosettasten" (nytt fönster) i "Geometry", och förklarar hela evolutionen ur ett teleologiskt perspektiv i "Reflexive".

Den här mannen såg mer än de flesta, och redan innan jag upptäckte hans namn förra året hade jag många gånger tänkt på astrologins utsatta läge efter "upplysningen" och Franska revolutionen. Problemet är människors bildning. Så länge de inte är alltför besmittade av populärvetenskapen svarar många personer intuitivt positivt på astrologin. Den känns rimlig för dem.

Efter den här gruppen, vars storlek jag inte törs sia om, kommer så den moderna västerländska människan, så oerhört upplyst och "förnuftig" i sina egna ögon. Nu går astrologin in i väggen direkt.

Fastän det här segmentet inte har en aning om den store astronomen Johannes Keplers brottningsmatch med frågan vad som fick astrologin att "ticka" (för att det låg något i dess satser, betvivlade inte denne store astronom mer än sin läromästare Tycho Brahe), utgjuter de pseudo-förnuftiga sig över astrologin och pratar om att bara månens dragningskraft är tillräcklig för att ha någon fysisk påverkan på jorden, men alls inte de avlägsna planeterna.

Vem har sagt att astrologins förklaring överhuvudtaget ligger på den enkla fysikens nivå? (Se filosofiska grundantaganden för en möjlig om än lite diffust skissad plats för astrologin inom den filosofiska riktning som kallas idealism.)

Efter den stora massan följer det tredje segmentet västerlänningar. Här kan man dessvärre tala om att det rör sig om enbart promille av populationen. Här är intelligensen så hög och insikterna i framför allt vad den moderna fysiken lärt oss om materiens illusoriska beskaffenhet så djupa, att astrologin förstås för vad den är: bara ännu ett försök av människan att formulera sina iakttagelser i ett system. Slumpen har lett mig till några goda författaren som visar att det ännu finns hopp för västerlandet och Young var en av dem.

Det har sagts att Arthur M. Young var kusligt skicklig på att, utan någon som helst förkunskap om en människas färd genom livet, rita upp en livslinje vars berg och dalar väl stämde med de öden och äventyr individen varit med om. Jag kan förstå det av en man med universalgeniets bredd i sin vision.

Hos de verkligt intelligenta har den dryga överlägsenheten hos Franska revolutionens och upplysningens barn ersatts av en oändlig ödmjukhet inför livets tilltal. Ja, livet talar med oss, men få som abonnerat på den reduktiva materialismens evangelium hör eller ser längre till följd av sin begränsade världsbild. Utom kanske då de semestrar i naturen.

Men inte heller då vågar den genomsnittlige kanske öppna sig för naturens fulla tilltal, för det tilltalet går bortom strålande solsken och tallbarrsdoft. Den upplevelsen finns beskriven här och var i världslitteraturen och är inget annat än en omskakande uppenbarelse av kosmos djupa medvetenhet! Senast något i den vägen var i tryck i Sverige var väl på 1970-talet då Ruth Dahléns berättelse Visionär i tjugonde århundradet postumt utgavs. Dahlén hade flera "kosmiska insikter" på 1940- och 50-talet av den typ som möter i den mystika världslitteraturen.

Men de verkligt intelligenta från de indiska filosoferna, fram genom Platon och till biskop Berkeley och Immanuel Kant och modern idealistisk filosofi och många matematiker, har aldrig missat att livet signalerar ofattbar intelligens i sin konstruktion och sätt att vara.

*****

Young lyfter i en diskussion om "spöket i maskineriet" fram Newton och hans resonemang kring POSITION och dess två derivata, velocitet eller hastighet, samt acceleration.

Young noterar att Newton aldrig sade värst mycket om den tredje derivatan. Det används av begripliga skäl inte inom den klassiska fysiken, tillägger han, för att det inte går att förutsäga något med dess hjälp. "Men det förnekar inte dess existens som en faktor i evolutionen." Den tredje derivatan är derivatan av derivatans derivata, nämligen förändringen av accelerationen - "spöket i maskineriet", chauffören i fordonet.

Säger Young (och räkna inte med att få någon hel bild av Youngs filosofi ur dessa korta citat - jag återger texten bara för att kunna knyta an till inläggets huvudpoäng):

Perhaps the greatest contribution of the theory of relativity is that is adds a new dimension to the known physical universe. This dimension is not time, despite the impression we may have received from popular accounts of time as the fourth dimension. Rather, it is what Eddington calls phase. Eddington goes on to show that, beginning with the ordinary physical universe represented as a sphere, when we include phase we widen the universe in another dimension perpendicular to space-time.

An additional factor of 3/4 must be introduced to stabilize the scale. To get the higher dimensional universe (the Einstein hypersphere), we multiply the volume of the three-dimensional sphere by two factors, 2PI and 3/4:

2PI x 3/4 x (4/3)PI R^3 = 2PI^2R^3

The phase dimension, an uncertainty of 2PI, describes the maximum possible range of angle, 360°. It is a circle. And I would add it is also a cycle, the cycle of action, and stands in place of time.

We might have expected the formula for the universe to express the time dimension as well as the three spatial dimensions, but instead it describes time in much the way that we do when we speak of a person's lifetime, not in years but in terms of birth, youth, maturity, middle age, etc.

Här bryter jag Youngs fascinerande redogörelse för vad Eddington lyckades med där Einstein fastnat ("Gud spelar väl ändå inte tärning..."), och tar upp tråden en sida längre fram, men inte utan att först ha noterat att namnet på formeln här ovan utvidgats till "den einstein-eddingtonska hypersfären" på sajten tillägnad Youngs minne.

...But we should not neglect the other factor of 3/4. This factor is what Eddington calls "stabilization of scale." From our point of view, this stabilization is "self-limitation" or control, the same control we referred to [se här ovan], which arises in the cycle of action at the point 3/4 of the way around the circle or cycle of action.

To assist in understanding of this crucial point - that control is 3/4 of a circle - we can invoke what is known in psychology as the learning cycle. The learning cycle refers to the trial-and-error process by which a child learns to avoid a hot stove, a rat leans to tread a maze, or even a flatworm to avoid an electric light.

This cycle begins at (1), when random action (equivalent to acceleration) encounters some painful experience, say a hot stove; it then reacts by withdrawal at (2); and at (3) associates the pain with the stove (conscious reaction). After this sequence, it can, at (4), consciously avoid the hot stove, This is control, but it is activated by a different route from that of the derivatives: it moves counterclockwise from (1), whereas the derivatives proceeded clockwise from (3). The derivatives are the basis for sophisticated or informed action, whereas the learning curve is the reverse of this, the process by which control is learned in the first place.

Arthur M. Young - The Reflexive Universe (1976, 1999 s. 49-52)

Vad har nu denna i och för sig högintressanta koppling mellan klassisk, newtonsk fysik och vår tids kvantfysiska bild av universum för anknytning till den antika astrologin? Det ska vi titta på i del II.

Mäktiga fysiker - andliga horoskop

En liten analys av horoskopen för åtta kvantfysiker. Flera av dem Nobelprisbelönta och alla tillhöriga västerlandets yppersta intellektuella elit.

Alla figurerar de i amerikanska filosofen Ken Wilbers antologi Quantum Questions (1984), i vilken filosofen citerar långa stycken från fysikernas egna författarskap där de uttalar sig om religion och mystik.

Dessa giganter inom den västerländska vetenskapen får en svensk läsare att undra vad sällskapet Humanisterna sysslar med. Deras syn på vetenskap och förnuft tycks leva sitt eget amöbeliknande liv på en helt annan planet.

Det visar sig nämligen att denna cremé de la cremé bland västs vetenskapsmän inte alls var fientligt inställda mot religion. Tvärtom bejakade de världsreligionernas innersta kärna, mystiken - tanken att människan efter mental/andlig disciplin kan varsebli världar som inte är åtkomliga för de fem yttre sinnena.

En av de tydligaste på den här punkten är Nobelprisbelönte fysikern Erwin Schrödinger som dessutom krediteras som den som gav impulsen till upptäckten av DNA. Han var nämligen också intresserad av biologi, men ansåg själv inte att biologin "förklarade" livet.

Privat var Schrödinger hindu, och den religionen och filosofin är som bekant idealistisk. Dvs, den menar att medvetandet existerar före materien, och därmed att medvetandet finns även innan big bang och vårt universums födelse. Vi är guidade hela vägen av en intelligens så ofattbar att vi aldrig kommer att lyckas fatta annat än fragment av den. Gud finns "nog"!!!

Mer ordinära vetenskapsmän har tagit det säkra för det osäkra och krympt sin världsbild lagom för en råtthjärna. På den nivån känner de sig sturska nog att hävda att ingen Gud står att finna - enligt deras metoder. Tacka för det! De har ju själva avgränsat sig något enormt för att kunna producera "vetenskapliga resultat" av en viss art.

Och att jaga den obegripliga intelligens eller medvetande vissa kallar Gud med empirisk metod, det säger sig självt att bara en dåre skulle försöka något sådant! Empirin sysslar enbart med vad sinnena kan registrera, och sinnena har nått sin naturligt givna gräns när frågor om medvetandet kommer på tal, frågan om hur den som utför experimentet påverkar det förment objektiva skeendet. För att inte tala om ett medvetande som går bortom tid och rum och är evigt, före big bang...

Följande åtta namn är således alla, kanske med ett undantag, positiva till en mystisk världsbild där Gud i någon mån kan beskrivas som evigt (bortom tid och rum) medvetande. Undantaget skulle kunna vara Albert Einstein, som trots sin "kosmiska religiositet" inte imponerade på undertecknad när jag läste Ken Wilbers utdrag av vad han tänkt i "de stora frågorna".

Einstein gavs också ganska få sidor i antologin. På min andra blogg, Ockulta ögat (nytt fönster), har jag redan kommenterat att han var mer tydligt fånge i det sena 1800-talets materialistiska evolutionstänkande än de kvantfysiker vars sensationella fynd snabbt gjorde Einstein omodern. Att han levt kvar som en ikon för själva idén om ett snille med rufsigt hår, är en sak för sig. Schrödinger, ett långt skarpare geni, har t.ex. inte alls satt samma intryck i folkmedvetandet.

Namnen är:

• Werner Heisenberg

• Erwin Schrödinger

• Albert Einstein

• Louis de Broglie

• James Jeans

• Max Planck

• Wolfgang Pauli

• Arthur Eddington

Och horoskopen, i samma ordning, ser ut så här - märk att tiden 00:00 på flera av dem anger att födelsetidpunkten tråkigt nog inte är känd eller aldrig antecknades:

En systematisk genomgång av dessa åtta horoskop ger en tendens i riktning mot inspirationens och det högre medvetandets element Elden, men inte den helt entydiga signal man skulle kunna ha tänkt sig. T.ex. exkluderar inte de negativt polariserade Jord- och Vattenelementen ett religiöst sentiment, även om de sägs befatta sig med den inomvärldsliga verkligheten - den yttre värld vi uppfattar med via våra fem yttre sinnen.

Och lite eftertanke säger ju att människan (eller som jag hellre säger, "andesjälen") är något större, något annat än de pusselbitar med vars hjälp man söker åskådliggöra henne. De fyra elementen är inte det sista ordet om en människa. Och även om man hittar en stark böjelse mot "Jord" och "Vatten" säger det sig självt att en ytterst hög intelligens kan gå bortom fenomenvärldens positiva data och ställa sig de yttersta frågorna.

För en genomsnittsbegåvad människa född helt under Vatten och Jord brukar emellertid den sinnliga böjelsen dominera, så att religiösa och filosofiska frågor prioriteras lågt. I Jord och Vatten upplevs sinnevärlden som så mycket mer aktuell och väsentlig än hos den som t.ex. lever helt genom Luft - genom sina tankar och teorier (eller tomma luftslott i fallet genomsnittsbegåvning)....

De åtta fysikernas sol- och månplaceringar kan brytas ner enligt följande:

ALLA	SOLEN	MÅNEN
ELD	5	3
LUFT	0	2
VATTEN	3	2
JORD	0	1
total	8	8

Bemärk dock att då födelsetiden saknas på fem inte alla månplaceringar är säkra. En födelse för Schrödinger mer än cirka 7 timmar in på dygnet skulle t.ex. flytta hans Eldmåne till Jord, medan å andra sidan en födelse vid lunch eller senare skulle flytta Eddingtons Måne från Vatten till Eld. De två osäkra horoskopen skulle alltså ev. kunna kvitta varandra, men oavsett vilket syns en trend mot Eld - just som det borde vara för den som satt sig in i de fyra symboliska elementens olikheter.

Eftersom religion och filosofi sorterar under Eld via Skyttens härskare Jupiter (högre medvetande), kan det vara intressant att notera hur Jupiter själv står konfigurerad hos de åtta:

Heisenberg: 3e huset för "mental kvalitet" är tungt ockuperat, går i Skyttens tecken, och har filosofins och religionens planet Jupiter "hemma" i sitt eget härskarläge. Makalöst starkt budskap för hans mentala liv!

Det är bara tack vare födelsetiden vi ges möjlighet att "lokalisera" planeterna i husen för detta högst personaliserade budskap, unikt för bara en kort del av dygnet. "Asc" för ascendenten i Vågens tecken (latin: Libra) markerar 1a egohuset, och sedan räknas husen medsols (med stjärntecknen) i det indiska, "kvadratiska" horoskopet.

Schrödinger: Ett solärt horoskop (för hela dygnet) låter oss dock se att Månen i Väduren under dygnets första cirka 7 timmar befinner sig i opposition med Jupiter i ett Lufttecken (Vågen). Eftersom Månen indikerar sinnelaget, skulle detta säga något om ett extremt spatiöst sinne - "högt i tak". En tydlig indikation om ett exceptionellt klarsynt sinne och därför en antydan om att Schrödinger förmodligen föddes i början av dygnet.

Einstein: Åter har vi födelsetiden och noterar att även Einstein, likt Heisenberg, har en personlighet (ascendenttecknet) i Luftelementet. Den här gången är det den alerta Tvillingarna. Härskaren är Merkurius, och dessa båda korrelerar i den "naturliga" zodiaken med det 3e mentala huset (som var så aktivt hos den senare). ("Naturlig zodiak" är grundplanen, med Väduren som inledningstecknet, synkat med 1a huset.)

För Einstein gäller följande hyperintressanta indikation: Merkurius backas upp av Jupiter, den högre intelligensens (och religionens) planet! Jupiters särskilda "framåtriktade" 120-gradersvinkel från Vattumannen till Tvillingarna skärper Einstein något oerhört. Men därtill aspekterar också Jupiters "högre medvetande" det 3e huset via opposition! Ännu en gång är det födelsetiden som låter oss skönja ett intellekt utöver det vanliga...

Broglie: Nu upprepas istället Schrödingers (sannolika) konfiguration av sinnet, Månen, med det högre medvetandets Jupiter via det delade Eldtecknet Väduren! Och som om inte redan detta räckte, sträcker också Jupiter ut en aspekt mot Solen, en kombination den mäktige 1900-talsastrologen Charles Carter fann vara distinkt intelligenshöjande. Och tacka för det! Solen är djupast sett en indikation om andesjälen eller det rena medvetandet i vårt centrum.

Det går naturligtvis inte att toppa detta, men Jupiter visar en sällsynt stor öppning mot detta förbehållslösa och därmed naturligt visa tillstånd. Klockslaget fanns här och hjälpte oss att se att Månen verkligen låg kvar i Väduren för Jupiters gynnsamma inflytande på sinnet.

Jeans: Charles Carter noterade också att inte bara Solen med Jupiter utan också Solen med Mars gav den intelligenshöjande effekten (alla tre planeterna är för övrigt klassade som "eldlika"). Hos sir James Jeans finner vi den mentalt vässande oppositionen mellan Sol och mars, samt - för vilken gång i ordningen? - Jupiters harmoniska stöd till Solen!

Planck: Oväntat lite att säga på punkten intelligens! Bara en opposition mellan Merkurius och Jupiter. Men både Sol och Måne befinner sig i Eld, och det är i sig en enastående indikation i den riktning mot bejakande av en andlig urgrund som vi noterat hos dessa forskningens giganter. Dessutom skulle kanske en födelsetid kunnat skänka ytterligare information om t.ex. 3e huset för mentalitet, eller 9e huset för "högre medvetande".

Pauli: Ännu en gång "vässar" Jupiter Merkurius. I termer av husen skulle man kunna säga att 9e husets "högre medvetande" väcker 3e husets mentalitet till en extraordinär mentalitet... Jupiter aktiverar också Mars som i sin tur "laddar" Merkurius till brädden!

Eddington: Båda Carters "intelligenshöjare" i ett och samma horoskop! Solen opposit Mars (och Merkurius), samt Jupiter konfigurerad med Solen via opposition. Hela denna himmel brinner och kanhända är utdragen i Wilbers antologi av den här fysikerns författande de allra mest svårlästa, åtminstone för undertecknad som "bara" äger en "debil" Sol i Vågen i kombination med Mars. Eddington var en makalöst intelligent tänkare och hans sätt att konstruera meningar blir därefter.

*****

Eftersom bara tre horoskop hade en känd födelsetid går det inte att göra mycket av frågan om individernas persona (ascendenttecknet). Att istället för ett snitt på två ascendenttecken i vart element finna alla de tre kompletta horoskopen utrustade med en LUFT-ascendent är kanhända början på en trend i sig eftersom Luft tillika med Eld tillhör den positiva polariteten och betecknar astrologins "görare" på ett allmänt sätt, men mer specifikt också antyder en böjelse mot abstrakt tänkande.

Eld var just så prominent som man kunnat misstänka, men det som var en smula förvånande var att Luft var så klent betonad på sol- och månsidan. Att Jord skulle vara underrepresenterad kunde man utgår ifrån då detta element sällan figurerar i samband med en andlig orientering.

Uppstickaren eller jokern har alltså varit Vattenelementet i denna lilla undersökning. Vattnet kan associeras med vitalkroppen, livskroppen som den presenterats av filosfen Bergson eller i Tibetanska dödsboken, dvs den första icke-fysiska, diskreta ontologiska höljet innanför den yttre fysiska värld som är det enda materialisterna undersöker. Se biologen Rupert Sheldrake för ett envetet försvar av livskroppens existens.

Det ska bara tilläggas att filosofen Ken Wilber, som gjorde urvalet av fysiker själv är idealist, men har ett synnerligen komplext och problemetiskt horoskop, där Eld och Jord synes bekriga varandra hårt, hårt. (Soltecknet är Stenbocken, Jordelementet.) Han är också känd för att vara hård, kamp- och konkurrensorienterad (Stenbocken och dess herre-på-täppan-lekar!) och förlorade sin hustru i cancer redan i unga år.

_____

Jag får väl utgå från att det är någon "kosmisk mening" med att det här inlägget som påbörjades den 25 juni men blev liggande, färdigställdes och publicerades idag, just under fullmånen mellan Tvillingarna och Skytten - "mentalitet" kontra "högre medvetade"! Det var alls inte min avsikt att tajma saken så!

För ordnings skull vidhäftar jag på horoskopet för publiceringsögonblicket som var 13:00 prick (13:01 men jag jämnade till det).

Notera dominansen av Eld och Luft som är kreativitetens signum enligt den här bloggen:

Först med kartan på plats noterar jag att ögonblicket innehåller båda Charles Carters indikationer om ytterlig intelligens: Solen tillsammans med Mars och ett välvilligt ögat kastas på dem båda från Jupiter! Och så då den extra spetsning av sinnet (Månen) som resulterar av en fullmåne!

Milda makter vilken himmel. Ett värdigt ögonblick att presentera åtta av västerlandets största snillen och alla (utom kanske Einstein) med perfekt insikt om att den filosofiska idealismen har "rätt svar" på frågan om vad allt detta handlar om.

Så Platon hade rätt och materialismen hade fel. Därmed inte sagt att biologerna - i Jord och Vatten - ska gråta sammanbrutet och sluta forska i livets biologiska uttryck. Denna, tillvarons mest perifera krets, tillhör också drömmen och leken! Jord och Vatten är representationer på ett "lägre svängningstal" av realiteter "i himmelen".