Liv Tylers kreativa plastpappa och några till

För andra gången på några dagar ett inlägg som startar med motivet "man vid piano". Även denna gång är ämnet astrologin och släktskapsförhållanden - antingen biologiska eller de sanna förhållanden som utspelar sig på den andliga nivån.

Det här är Felix Cavalieri, nu väl glömd om ens någonsin känd i Sverige. Han var i vilket fall hjärnan bakom "gladgarage"-gruppen Young Rascals som snart lämnade sin rockiga partymusik (Good Lovin') till förmån för blue-eyed soul. Bytte namn till enbart The Rascals och under det namnet skrev Cavalieri en av sextiotalets definitiva hits, ljuvligt laidback Groovin' (on a Sunday afternoon). 

Det var 1967 och hippiesarnas Summer of Love. Men Cavalieri var en sån där mardrömsartist för alla skivbolagschefer som anser att artisteri ska dra in pengar, och började snart dra gruppen åt jazzhållet. Precis som David Bowie med sina stilskiften tappade Cavalieri allt mer gamla fans utan att vinna några nya. Efter ett skivbolagsbyte och två rena jazzalbum (det första dessutom en mindre tillgänglig dubbel-LP) upphörde Rascals existera.

Det är från Cavalieris solodebut 1974 som fotot här ovan är taget. Han ser så lycklig ut, detta musikaliska geni, försjunken i tonernas värld. Jämför det tidigare inlägget med Michael d'Abos krampaktigt och kutryggiga hängande framför sitt piano. Hållningen återspeglas faktiskt i den senares musik, som drar åt det mer introspektiv och materialistiskt socialrealistiska reflektioner över att leva på samhällets botten (Saturnus tynger de flesta). Felix Cavalieri var också ett barn av 60-talets musikaliska explosion men fullständigt hängiven andliga teman i många texter, redan med The Rascals. Kärleken som en övernaturlig kraft fixar allt, var hans budskap.

Men när jag återvände till solodebuten som stått många år i skivhyllan var det en annan bild på LP-skivans baksida som var omöjlig att missa, nämligen detta foto på ett extremt hästansikte. Det tillhör skivans producent, multiinstrumentalisten Todd Rundgren, som fingrat på alla musikgenrer som tänkas kan.

Eftersom jag köpte Todd Rundgren's Utopia när jag var 14-15 men inte greppade musiken och direkt sålde av till en second hand-butik ("pompöst nonsens" enligt vissa kritiker), var det dags för att googla om vem denna figur med den närmast DAIMONISKA uppsynen var. 

Daimon. Enligt de gamla grekerna en inte längre helt personlig "överton" till en individ. De senantika filosoferna i Platons efterföljd tänkte sig att en ynklig och tillfällig människa bara är en projektion ner i denna värld av ett högre väsen, men sedan var det gott om skilda åsikter. Den hellenistiska astrologin (första århundradet) innehåller t.ex. en sektor för människans bättre jag - "den goda daimonen" (11e huset) och en sektor som indikerar hennes "onda daimon" (12e huset) - den senare kan vara rent självdestruktiv.

Jag har tidigare funderat att detta verkar vara samma tanke som finns i judendomen, som föreställer sig två i människan inneboende tendenser, till gott och ont, yetzer ha-tov och yetzer ha-ra. Dessa skulle i så fall skulle gå tillbaka på judendomen före rabbinismen och vara samma begrepp som i de persiskt influerade Dödahavsrullarna med deras tanke om två kosmiska krafter i strid om människans själ - Sanningens och Lögnens andar).

Individer som beskrivs som "daimoniska" är ett fantasifullt sätt att beskriva någon vars högre väsen man tycker sig förnimma inblandad i den rent mänskliga personligheten... Fredrik Reinfeldt var en sådan, med ascendenthärskaren "inspärrad" i den onda daimonens 12e hus. En sådan räknenisse ska inte ha ekonomisk kontroll över andra människors ve och väl.

Vid tiden för Cavalieris solodebut eller lite tidigare dejtade Todd Rundgren en av kvinnorna som namnlös ingick i bloggens studie av horoskopen för de kvinnor som genom åren strippat i Playboy för pengar. Bebe Buell var Miss November 1974 och sannerligen en storögd skönhet i sin tid.

Bebe pinuppade inte bara utan tycks ha varit en av de mest celebra rockslamporna, för plötsligt är inte hon och Todd ett par längre utan hon blir på smällen med rocksångaren Steven Tyler från Aerosmith. Och så föds celebritetsälsklingen Liv Tyler. 

Men Bebe sökte sig tillbaka till Todd Rundgren som inte var den långsinta typen utan villigt gick in i rollen som Livs plastpappa (det var "alla knullar alla" vid den här tiden i ett extra dekadent USA, söndertrasat inifrån av den korrupte presidenten Nixon och landets aggressionskrig mot lilla Vietnam för att Asien valde socialismens väg och riskerade att sprida den röda smittan vidare, vilket skulle ha skadat USA:s rovdjuriska imperieanspråk). 

Vid nio hade Liv listat ut vem som var hennes verkliga far och jag förmodar att Todd började tona ur bilden. Sådan mor sådan dotter. Liv är idag gift med en rockslusk, hon också men har mig veterligen hållit mer på sig än modern och inte vikt ut sig naken. Det finns något genuint och gott i hennes utstrålning, eller också luras jag bara av rollen som älva i Sagan om ringen... Det är dock intressant att Tvillinganas tecken i första huset bara har en planet som välsignar och gör den väl och det är den "lilla godhetens" Venus.

*****

Inför skivomslaget med Todds hästansikte gick det genast en identifikationens blixt genom mitt sinne och jag tänkte "han är Tvilling". Den här ansiktstypen hade nämligen till del min far (SolOxe) med Tvillingascendent som jag redan före astrologiintresset satte in associerat till en av mina favoritsångare från 70-talsreggaen, Gregory Isaacs:

Bloggarens far 1960 (vid 26) och
Gregory Isaacs cirka 1974 (vid 23-24).
Givet Tvillingarnas speciella koppling till Venus är det en
intressant att Isaacs först inspelade soloalbum
bar titeln "Allt jag har är kärlek" - Merkurius, den
bevingade budbäraren, ska inte äga något eget, bara förmedla

Todd Rundgren i tjugoårsåldern och Gregory under 80-talet

Intrycket bekräftas vid en snabb beräkning av Todd - Gregory Isaacs horoskop i den yttre kretsen har jag haft många år. Båda männen är födda med Solen i Tvillingarna, även om det långtifrån handlar om några gradexakta paralleller. Reggaesångaren är faktiskt så långt man kan komma från Todds geni ("egenart"), en drogmissbrukande artist som visserligen var populär i Karibiska övärlden men åkte in i fängelse så många gånger för kokainmissbruk och gjorde så kopiösa mängder usla album att han egentligen bara är hågkommen för ett par få av sina tidiga album från 70-talet. 

Gregorys drogvanor börjar ta ut sin rätt och
Todd ser inte så alert ut han heller... Klicka för större version

Att Isaacs intellektuella Luft drunknar i det begärsfulla Vattnet - den låga organiska sidan av själen - är helt uppenbart. Whitney Houston (2 inlägg) som lika karaktärslöst föll offer för droger och sprit och hennes extremt Vattendominerade horoskop är en parallell. Todd Rundgrens himmel är mycket mer spännande och hans dispositörskedja inritad med grå pilar är makalös. Förstår att han hanterade alla instrument och kunde gå in i alla musikgenrer med samma lätthet. 

Disponentkedjan: Solen stabil med Merkurius hemma i härskarläge i Tvillingarna, Solen blickar mot sitt tecken Lejonet är för tillfället Mars är inneboende - kreativ Luft/Eld-kombination! Mars blickar vidare mot sitt tecken Skorpionen för en sjudande "sensationalism" eller ett emotionellt liv på högtryck. I Skorpionen befinner sig Jupiter som blickar vidare mot psyket/Månen i vidsynta Skytten som den disponerar över. Månen slutligen i fullmånespänning med Solen för en troligtvis hysteriskt rastlös natur (och på 60-talet många och lösa förbindelser).

Kanske har jag fått korn på en identifierbar sub-typ av Tvillingarna, för se också det månadsgamla inlägget om socialistrockaren Grace Slick från det monumentala amerikanska rockbandet Jefferson Airplane, samma täta ögonplacering och allmänna uppsyn som hos särskilt Todd även hos henne.

Det är riktigt kul att se hur Todd tog det pappaansvar inte Steven Tyler fixade under alla de år som Aerosmith senare medgett att de inte minns ett skit av eftersom de drogade så tungt. Todds närvaro verkar faktiskt avspeglat i fosterbarnet Liv Tylers karta för hon är född under samma fullmåne som plastpappan:

Den här axeln saknas i Steven Tylers horoskop (han har istället Eld/Luft-spänningen mellan Väduren/Vågen för passionerade men snabbt överstökade mänskliga interaktioner). 

Livs mamma Bebe Buell visar via ytterligare en födelse till Tvillingarna vem som står närmast flickebarnets Tvillingascendent (biologiska arv) - men är det mamma Bebe eller plastpappan Todd som betecknas? Eller båda som formgivare av Livs ego-uppfattning och kroppsliga självbild? 

Bebe Buell föddes till skönhet, också hennes mor var modell, och här ser man med vilka enkla motiv en del själar söker sig tillbaka till planeten Jorden. De vill uppleva hur det är att vara omsvärvad och firad för sin skönhet och Bebe Buell har formala Saturnus nästan exakt på Jungfruascendenten/kroppen - det ger slanka men i bästa fall graciösa typer. Missa inte att samma Saturnus är femtehusägaren och därmed signifikatorn för vilken typ av god karma den här själen har med sig i detta liv. Allt låg kopplat till en "bra" fysisk kropp! (Jordelementet understryker på vilken nivå karman uttrycker sig.)

Saturnus är en välgörare för Jungfrun så trots att positionen förmodligen gav en egocentrisk mor (Liv har Bebes myckna Venus-kvinnlighet som sitt tolftehuslidande - Liv som den fula och klumpiga ankungen jämfört med den diminuitiva men finlemmade mamman...), så ger 9e huset för individens koppling till det högsta goda en intressant och väldigt kroppsnära signal: kvinnlighetens Venus i sitt fysiska härskarläge i Oxen, som en välgörare och dessutom i horoskopets "bästa hus".

Saturnus och Venus är planetära vänner så här börjar man ana att Bebe Buell var bestämd av ödet att vara en av de vackra som bereder världens många små själar sinnlig njutning (genom nakenutvik i en herrtidning). 

Dock står också den STORA FRAMGÅNENS Jupiter med Venus och indikerar som verksam illgörare att det finns något uppblåst och hycklande över hennes kvinnlighet, jag var på väg att säga "prostituerad för pengarna" (Venus/pengarna och kvinnligheten skadas av Jupiters närvaro och Venus är också tillfällig ägare till 2a ekonomihuset). Kvinnans "högsta gud" är alltså en materialistisk sådan som skadar henne och som inte står Fredrik Reinfeldts efter (en annan självtjänande Jungfruascendent med den onda rika människans Jupiter i 9e huset för "hans gud" - det högsta Reinfeldt tillber).

Men jämför Bebe Buells horoskop med det för porraktrisen som har tumskruvarna på Donald Trump. Se skillnaden i kvalitet i "ingångsvärdena". Bebe Buells horoskop är oändligt mycket mer gynnsamt än "Stormy Daniels" och om detta vittnar hennes avkomma Liv Tyler - numera hela världens älskling (efter Sagan om ringen-filmerna).

**********

Precis som i inlägget om Michael d'Abo krökt över sitt piano kan jag inte låta bli att skriva in mig själv i det här inlägget. Jag hade vid 14 aldrig hört Todd Rundgren's Utopia men jag minns att jag gärna köpte skivor ohörda om jag tyckte att omslaget var läckert. Har så långt jag minns gillat symbolik och budskap genom bilder och att nu se bandledarens UTOPISKA spänning mellan Tvillingarna och futuristiska Skytten är bara så träffsäkert!

Och något måste den här plattan jag köpte och snabbt sålde av igen ändå att kommunicerat. Som producent till Felix Cavalieris solodebut gjorde han ett bra jobb och det är bara att se hur placeringarna överlappar, precis som det brukar vara med släkthoroskop eller då människor möts som är andliga släktingar - ibland inte ens personliga möten utan någon pryl eller ett musikstycke som flyter i hamn:


Todd-Tvillingarna: Solen 8, Merkurius 11, Venus 11

Bloggar-Tvillingarna: Ascendenten 10, Månen 12

Kanske är det bloggarens egen Tviling-Skytt-opposition med den försiktiga och konservativa Saturnus i 9 Skytten som i tonåren blockerade mig för det som Todds sol-själ utstrålade! Fader Tid måste ibland gå en viss sträcka för att man ska bli mogen vissa upplevelser...

Dessutom kickar Todds Mars i 24 Lejonet till bloggarens artistiska sensibilitet - Venus i 21 Lejonet i 3e kommunikativa Tvillinghuset. Så här brukar det se ut när två individer "fattar varandra". Kanske dags att ge Todds svåröverblickade musikaliska insatserett närmare studium, kanske har vuxit ifatt mannen med den blängande blicken nu och kan avgöra om Utopia var pretentiöst nonsens. 

Den genommusikaliske Felix Cavalieri producerade han i vilket fall utmärkt, till skillnad från dennes självproducerade uppföljare (Destiny, 1975) som är en ren plåga och en tydlig eftergift åt skivbolagets önskan om att mer dansant- och hitlistemässig musik. Tredje albumet har jag inte hört men Castles in the Air (1979) är en retur till en mer tänkande kompositör. Intelligent och extremt musikalisk populärmusik. Cavalieri kanaliserar melodier som kommer från en annan värld och Rascals Once Upon A Dream som spelar som ett löst konceptalbum måste ha varit en av 1968 års allra bästa skivor.

Flyglar som fallit från skyn - alla de faser artisten passerat?

 
Cavalieri är ändå inte någon av bloggarens största favoriter men en kontroll av kartan visar ändå att New Yorkarens soldisponent Mars i 26e graden Våg sätter fyr på bloggarens intellektsMerkurius i 27e graden. 

Det suggestiva omslagsfotot som "metalogiskt" blandar tanken sandslott  och luftslott passar, trots den osäkra månplaceringen (sen Kräfta/tidigt Lejon?) bra med dels en solascendent där Saturnus - tidens herre i Jordtecknet Oxen verkligen betecknar "sands of time" (tänk timglas) och står maximalt stark i väster (metaforiskt). Och dels rimmar omslaget med Luften via Sol-Skorpionens disponent Mars, men i 12e huset för "förluster" (kraschlandade pianon).

Den ömsesidiga receptionen mellan planeter i Vatten och Luft (här Venus och Mars) verkar funka bra hos konstnärliga människor! Hos politiker blir det lätt slirande med ord och falska uttryck medan musiken möjliggör dubbeltydiga stämningar som bara bidrar till att förhöja dess suggestiva kraft. "Bitter-ljuv", så skulle mixen av Skorpionen och Vågen kunna låta.

Jamaicanska smörsångaren John Holt död

Sängkammarblicken påkopplad

DN rapporterar om reggaesångaren John Holts bortgång med den obligatoriska uppgiften att han skrev en låt som senare Debbie Harry och hennes Blondie hade en fet hit med. Och må så vara, fler fakta i målet är bara för de närmast sörjande.

Jag har gillat reggae i hela mitt liv men hade länge ett problematiskt förhållande till John Holt, vilket återspeglades i ytterligt få skivor av honom i vinylsamlingen. Det var inte det att han så ihärdigt ägnade sig åt den mest sentimentala sortens kärlekslåtar, och under tidigare delen av 1970-talet inte ens skämdes för att låta producenterna dränka honom totalt i stora stråkarrangemang (så långt från Bob Marley och rebellisk reggae man kan komma!). 

Nej, jag störtdiggade andra artister som hade en nästan lika dominant romantisk sida, som Gregory Isaacs eller Johnny Clarke. Med John Holt tror jag det var att han hade en så håglös stämma, vek som en sparris. Jag kunde inte förstå hur han kunnat vara så enormt populär på Jamaica i slutet av 60-talet i gruppen Paragons.

Men inför horoskopet förstår jag precis vem han var. Här är ju det sensitiva gränsande till sjukligt svaga poethoroskopet. Tvillingarnas kommunikativa ådra men så Merkurius i Vattentecknet Kräftan. 

I dåliga exemplar får man figurer som förre försvarsministern som ljög och hade sig om vapenexporten till den arabiska diktaturen och slutligen flydde fältet, bara för att efter ett år bekänna färg, nu som chef för ett PR-bolag som ska se till att vi siktar många otäcka u-båtar så att staten köper massvis med vapen för invånarnas skattepengar och indirekt också säkrar sysselsättningen i denna bisarra döende civilisationsform.

Här ser man ett antal "dissociationer" eller "sliriga" möten mellan känslosamma Vattenelementet och rationellt kommunikativa Luften. Månen byter tecken under eftermiddagen men Månen i Fiskarna passar perfekt ("Tide Is High") med det sentiment vi talar om nu.

Håglösheten i hans romantiska ouvertyrer syns av självömkande  tungsinnesplaneten Saturnus i Kräftan (Depressionsframkallaren i psykets/Månens eget tecken). Jag tror aldrig jag hört en artist spela in så många gråtmilda låtar om brusten kärlek! 

Men går man strikt på det här sinnelagshoroskopet (som gäller alla under 2½ dygn) så är det faktiskt kris på kärleksfronten. Framgångens och lyckans Jupiter hålls fångad i "onda" åttonde huset för gammal dålig karma som håller på att läka ut, så Jupiter i Vågen betyder raka motsatsen: olycka i partnerskapets tecken! 

Det är därför jag menar att man redan i John Holts låtval (och de saker han skrev själv) kan höra den martyriska Månen i Fiskarna - inte som en ädel visselblåsare utan som en gråtmild kärring som beklagar sin eviga otur i kärleken! Uppenbarligen gillade färgade kvinnor sådan här musik för han var STOR på Jamaica!

John Holt skrev en ytterligt kantig låttext som frågar lyssnaren vem han skulle välja som han var ett rasblandat barn och båda hans föräldrar, en vit och en svart, var på väg att DRUNKNA! Texten är nästan debil och lyckas inte komma fram till någon slutsats, det hela känns bara sökt och konstruerat - men horoskopet visar att John Holt naivt uttryckte sina astrologiska motiv: de simmande armarnas planet Merkurius ligger i vattnet i Kräftan och får då svårt att bära upp Solen i Tvillingarna som Merkurius här förfogar över! 

Eftersom själens identitet tecknas av Solen blir plötsligt John Holts drunkningssituation begriplig: "Var har du din identitet, du som är en mixad sort?" The tide is high and I'm rolling on... 

Jamaica är omgivet av vatten men jag har hört reggaeartister som aldrig nämnt vatten en enda gång.

I ett nummer av en musiktidning (Black Music) från slutet av 70-talet gråter John Holt ut lite extra, men nu över sitt brittiska skivbolag Trojan Records som fullständigt blåst honom på alla pengar för alla albumen med de där hemska stråkarna. John Holt, Jamaicas superstjärna på 60-talet är tio år senare helt utblottad. Bitter, bitter. 

Jämför gärna med poeten Marcus Birro vars horoskop också ligger och flyter i samma gränsland mellan Tvillingarna och Kräftan och som älskar att UTGJUTA sig. Här är då den grekiska filosofen Herakleitos mindre attraktiva själ, eftersom hans uttalande lös: "Den kontinenta eller torrlagda själen är den bästa". Även judisk kabbala har tankar om spruckna kärl som läcker och i detta skapar de lägre världar dit vi, de fallna själarna, har trillat.

Men så, för ett år sedan köpte jag två av John Holts tidiga album inspelade i England och med tunga stråkarrangemang. Och jag gillade skiten! Ungefär som man kan gilla grejer för att de är kitsch. Då hade jag haft en John Holt-skiva i årtionden som är rätt sällsynt. Den kom 1972 och han sjunger på sitt sparrisveka sätt Paul McCartneys "Long and Winding Road" som ballad (utan reggaetempo) plus en uppsättning andra saker som verkar vara hämtade från olika år och situationer. Som vanligt med reggae en frustrerande brist på helgjutenhet över många album, även av kända artister. 

Varför jag aldrig sålde av den här rätt mediokra skivan till en andrahandsbutik var för omslaget. Det är helt fascinerande i dess kodade sexism. För när John Holt sjunger originalversionen till OK Fred (som några svenskar gjorde en reggaecover på många år efter att jamaicanen Errol Dunkley gjort sin sena 70-talscover), då måste man titta på omslaget och fatta dubbelmeningen. 

För en svart man, en son av slavarna som den vita djävulen tillfångatog och använde som disktrasor, finns ingen större merit än att sätta på en vit kvinna, en kvinna över den svarte mannens status i den hackordning inte han har skapat utan som kommer från den vita djävulen. 

Därför visar fotografens blick på kvinnan hur en svart strandraggare spanar in en vit kvinna som ligger där och solar på en båt och ser "villig" ut.. Det är faktiskt ett rätt obehagligt omslag och som skulle få rasister att gå i taket om de hade intelligens nog att fatta bildens budskap (och naturligtvis glömma vilka låga porrsurfare de själva är). 

Okej, det är vatten igen men här tror jag inte ens att Holt var involverad, och om så, verkar hans Vatten och Luft vara så rörig och stirrigt emotionell att han knappast var rätt person att avkoda motivet som vi just gjort. För hur skulle en son till slavarna kunna kliva utanför det mentala slaveri som den vite mannen försatt dem i?

Då och då tog sig John Holt an lite "roots"-material och då hördes genast mer av viljestyrka i rösten, låt vara att den fortfarande var tunn och rätt gnällig. Våren 1978 slöt krigande gettogäng i Kingston fred, och någon kom att tänka på Little Roys makligt hypnotiska "Tribal War (we don't want no more of that)". Plötsligt översvämmades Jamaica av konkurrerande nyinspelningar, varav en var John Holts. Sly och Robbie lade ner en tuff och kompromisslös "riddim" i bakgrunden. En av smörsångarens bättre ögonblick.

Efter att för första gången ha sett John Holts horoskop, nu när han är död, vaknar funderingarna hos bloggaren varför han då gillade smörsångaren Gregory Isaacs så till den grad att det står dussinet album på hyllan av honom men bara två med John Holt. Gregory Isaacs har ju precis samma "drunknade" Merkurius i Kräftan som bas för kommunikativa Solen i Tvillingarna? 

Svaret är enkelt: här finns en betydligt mer smärsam dissociation mellan Luftens tankemönster och Vattnets djupa känslor. Månen i Skorpionen är intensiv och man får gåshud när Isaacs med gäll röst kvider "If I don't get my desire, then I'll set your plantations on fire" (Slave Master, 1977). 

Horoskopet är så stört att det inte förvånar att han trillade dit med första internationella medvinden (Night Nurse, 1982) och övergick från rastmännens cannabis till kokain och kanske även tyngre droger. Under 80-talet, det ytliga yuppie-årtiondet, åkte Isaacs ut och in i fängelse för drogbrott. 

Det dekadenta 80-talet avslöjar sig genom sina pastellfärger -
Isaacs är en rastaman som kommit på avvägar

Men intensiteten i Isaacs egentligen lika sparrisveka stämma är något helt annat än John Holts milda Fisk och dystra Kräfta. Ett perfekt exempel på hur Skorpionen verkligen är ett extremt Vattentecken. Det känner hårdare och intensivare än något annat men kan också mer mer kallhamrat och skoningslöst. Därav alla mördarna med Månen i Skorpionen.

Försök översätta den här bloggens tio-femtontusen sidor och exempel tillbaka till den tropiska zodiaken! Haveriet är ett faktum och horoskopen slutar helt signalera så här tydligt och kraftfullt. Den djupt smärtade och lidande Gregory Isaacs skulle med västerländsk astrologi presenteras som en pigg och eldig Skytt-Vädur på känslonivån! Glöm det. Det är Vattnet som lider, Elden mår finfint.

The Cool Ruler är död!

Tidigt, ljuvligt album för Sidney Crooks (Pioneers).
Från 1974 men släppt först två år senare i England.

Gregory Isaacs, ännu en av mina största idoler från reggaemusikens gyllene år på 1970-talet, har gått bort. Lite slarvigt hävdar DN:s skribent att bara den vid det här laget redan döde Bob Marley utmanade Isaacs i popularitet i 80-talets början. Vi talar väl ändå inte skivförsäljning här utan själva artisten?

Sanningen var att ingen utmanade Marley vid den tiden. Däremot fanns säkert dussinet namn i västmedvetandet, bl.a. Dennis Brown, Peter Tosh och Black Uhuru, som låg och puttrade en nivå under.

(Se även: Expr, SvD, AB - Lokko var ett popsnöre vid den här tiden och knappast en potentiell rastaman, så hans dödsruna begränsar sig till några få men uppskattande ord.)

Jag vet inte om Isaacs fick nicket "Cool Ruler" därför att första albumet på ett stort västerländskt skivbolag (Virgin) hette så, eller om han redan hade det på Jamaica. Men under den tidiga delen av sin karriär - innan droger förstörde rösten - hade han två väldigt speciella lägen. En cool och lugn attityd och ett extremt nasalt och klagande röstläge som plågsamt väl förmedlade den fattiga gettomänniskans umbäranden. 

Eller de kollektiva minnena av slaveriet: "If I don't get my desire, then I'll set the plantation on fire!" Låten Slave Master från 1977 är den kanske ruskigaste i hela Isaacs oöverskådliga skivkatalog. Producenten Niney The Observer har fått till en otäckt våldsam riddim som ligger och pumpar under Gregorys ångestfyllda kvidanden. Han måste ha varit en reinkarnation av en slav - låten är bara för mycket!

"My Time" (1977) - märkbar medvind för artisten.
Klassisk felstavning! På jamaicanska skivor kunde
det bli vad som helst men "Issaccs" är nästan rätt.

Men jag minns exakt när jag började betvivla ärligheten i hans kulturella stil. Det var sedan Virgin dumpat honom (och drösvis av andra artister) runt 1980. Jättebolaget Phonogram trodde ännu på reggaen och sajnade honom till sin specialetikett PRE. Ordet är en allusion till direktimporterade "pre-release" vinyler från Jamaica som kostade skjortan och lät illa som fan - men det var ju tufft att kunna höra musiken månader innan den släpptes i Europa! 

På Isaacs andra album för Phonogram, "More Gregory" (feta hiten "Night Nurse" låg ännu något år in i framtiden) hörde jag plötsligt några textrader som fick myten om den rättfärdiga och gudfruktiga människan att krackelera. Han tilltalar sin kvinna och förklarar att även om han stannar borta några nätter på raken (vänsterprasslar) så har han ändå "full respekt" för henne! Vilket skitsnack! Vilken självlögn och efterhandsrationalisering! (För "rationalisering", se hur hans två merkuriala tecken, Luft och Jord, förbinder sig på kartan nedan.)

Här insåg jag plötsligt att människan helt saknade logik och konsekvens, eller kanske ännu hellre, att jag hörde effekten av slaveriet eka hundratals år senare på en ö där allt stått still. De vita plantageägarna separerade svarta män och kvinnor från varandra och gradvis urartade den manliga svarta befolkningen till lösdrivande "häradspåsättare" - Bob Marleys många barn med olika kvinnor var bara en mild version av fenomenet. Jag bloggade tidigare om den mästerliga sångaren Alton Ellis horoskop - stolt far till över 20 barn med olika kvinnor. Isaacs var kanhända helt omedveten om att han satte ord på en speciell "degenererad kultur" han delade med andra färgade män på ön.

Jag köpte visserligen "cross-over"-plattan "Night Nurse" som faktiskt spelades i svensk radio, men lämnade sen reggaen när det musikaliskt gräsliga 80-talet satte in. Det nästa jag hörde om Isaacs, sent på 80-talet var att han rasat fullständigt, suttit i fängelse flera gånger för kokain, vilket var förvånande eftersom han lovsjungit marijuanan som "Guds ört" som alla andra rastasångare på 70-talet. 

Och det skulle bli värre, för sedan dog reggaelegenden Dennis Brown bara 42 år gammal och det visade sig att han varit tungt heroinberoende - en hel hoper av min ungdoms "ital is vital"-idoler från Jamaica var hälsokostbluffar allihop! Alla torskade de på frestelserna från USA medan de fortsatte sjunga ganjans lov.

Men hur ser horoskopet ut för en som lever med dubbla standarder? Solen i duala Tvillingarna ger här en rätt fånig bekräftelse på det tecknets förmåga att sitta på alla stolar samtidigt!

Snart tre år in på upptäckten av den sideriska zodiakens tydlighet kommer fortfarande överraskningarna slag i slag. Naturligtvis är det den plågade Månen i Skorpionen som hördes på Gregorys skivor! Kolsvart, intensiv, lidande! Och ännu ett horoskop med den massivt talangfulla jättekopplingen via Jupiter av tre Vattentecken på rad! 

Jag har tidigare dubbat Vattnet till de själsliga artisternas element. Tyvärr, som Whitney Houstons och många andras horoskop påmint om, tycks de här artisterna också ligga nära till karaktärslöshet och droger. Gregory och kokainet fortsätter den här trista trenden på bloggen.

För hans konstiga dubbelmoral förmodar jag att det är Solen och Mars i Tvillingarna som baseras på en "irrationell" Merkurius i Vatten (Kräftan). Men även sinnelaget (Månen) råkar ut för den "dissociativa" effekten när Luft och Vatten ska bilda en helhet, för nu är det en omoraliska Mars i amoraliska (!) Tvillingarna som är underlaget för det "fallna" skorpionsinnet. Något säger mig att den här typen av horoskop lätt kan trilla dit när "tiderna blir tuffa" - som Gregory måste ha sjungit dussintals låtar om.

På temat en flicka i varje hamn (eller i varje kåkstad runtomkring i Kingston) kan man återigen se Jupiter i härskarläge i Fiskarna som stark placering men som likväl understryker förlorarens symbol. Fiskarna har ingen stark jagkärna utan sprider ut sig i ett helt stim, far runt i alla möjliga riktningar. 

Bloggen har noterat flera fall av sexmissbruk under tecknet, och när mina varningsklockor ringde för Gregory som lyriker var det för att han oförblommerat sökte legitimera att han var en horbock och ville att kvinnan skulle förstå det. Jag tror den fallna Månen i Skorpionen i slutändan på denna slående simtur genom Vatten har med saken att göra.

En motsägelsefull människa, men hans tidiga album 1975-1982, är alla memorabla. Redan här märktes hans kopiösa produktivitet (titta på Vattnet!) Kom det ett album i Europa släpptes samma år säkert två till på Jamaica - kanske med ännu bättre material.

"Hard time" - en sliten man mot slutet. Cirka 2006.

Cancern tog hans liv, och jag noterar att samma sak som för Michael Douglas gäller även här. Återigen ett fall där Gränsdragaren och Liemannen Saturnus tar kontakt med födelsepositionen. I det här fallet föddes Isaacs med Saturnus i Jungfrun och han avled idag måndag, med Saturnus tillbaka i sitt startläge och, händelsevis, också Jupiter tillbaka i sitt födelseläge i Fiskarna.

"Triggern" Mars sedan någon vecka i passage genom Skorpionen - tecknet för Gregorys själ och själens in- och utgång. För Månen som "sekundvisare" vid världsliga inträffanden kan noteras att det stämde den här gången också. Den passerar idag Oxens tecken och aktiverar via opposition sångarens Mån-Skorpion.

For the record säger Expressen cancer i levern medan den här brittiska källan uppger lungcancer. "500 album" är naturligtvis helt fel. Talet är en grov approximation av singlar och album! Kolla klippet "Tune In" (1980). Så cool han var ändå, det otrogna sinnet till trots (och lite problem med läppsynken)!