Luft-elementet som Aither och den kaldéisk-babyloniska förlagan

En genomgång av de Kaldéiska Oraklen ger flera tankar om hur astrologin inledningsvis såg ut i Väst. Forskare ser detta som en samling utsagor som inte är orakel utan en hellenistisk kosmologi som bara överlevt i fragment hos andra författare. Dateringen 2a århundradet är likväl forskaråsikter och detta kan mycket väl vara tankar från astrologins hemvist i Assyrien eller Babylon. De här trakterna har bytt namn beroende på författare och period men Wikipedia beskriver det bra Kaldéen är sumpmarken i södra Mesopotamien. Vi är mitt i astrologins "hjärtland" som Ebba Busch så irriterande introducerade den amerikanismen.

 https://en.wikipedia.org/wiki/Chaldea 

En tidig uppgift på nätet att de fyra elementen inte vara kända i Babylon förefaller alltmer en okunnig åsikt som jag genast kontrade bloggen med den judiska fångenskapen i Babylon under 500-talet fvt där profeten har en syn med en "farkost" (UFO enligt en del fantasifulla ) med fyra varelser på var sida. 

https://en.wikipedia.org/wiki/Book_of_Ezekiel

Att tre av de fyra väsendena motsvarar astrologins "fixerade" (eller "mörka") tecken (Oxen, Lejonet, Människan och där Örnen lätt kan bytas mot Skorpionen för full pott), säger mig att filosofen Platons LEVANDE TING med denna Idévärldens fyra Element i på dess formnivå kan vara ett eko av Hesekiels vision om fyra väsen (elementarväsen). 

När det kommer till de Kaldéiska Oraklen figurerar i olika fragment skilda versioner. Närläsning av Ruth Majerciks noggranna översättning (grekiska och engelska) verkar lida av ett slarvfel. Rätt typiskt att forskare gärna anmärker på varandras arbeten för innan jag hittar ett fel i hennes översättning, har hon just påpekat att en fransman blandat ihop var nyplatonisten Proklos text slutar och ett kort citat från Oraklen tar vid. 

Utan att kunna grekiska är det likväl bra att snubbla sig genom det grekiska alfabetet och det är här jag upptäcker att Majercik tycks ha rört samman den sublunära sfären (Månen + Jorden, den helt materiella världen) med Alltet som innebär Världsalltet inklusive de högre kretsarna. Här är tre orakelfragment på rad som alla räddats genom citat hos Proklos (som verkligen gillade textsamlingen)

Fragment 67:
Proklos: ...Därtill lärde assyriernas teologi detsamma, förmedlat till dem via gudarna. För i den teologin sägs Demiurgen (Platons Världsskapare) ha gjort hela världen

"från eld, vatten, jord och den all-närande luften"

Här tror jag Majercik dabbar sig som rör in Aristoteles helt materiellt betraktade fyra element, trots att Proklos talar om HELA VÄRLDEN (ton olon kosmon), alltså Alltet vilket omfattar kosmos sju sfärer och stjärnhimmelen.

Oraklen som rekonstruerats från citat och fragment är en avancerat världsbild med många drag som påminner om platonismen och varför Majercik i fotnoten drar in soma (kropp) här, är opåkallat, soma förekommer inte i det kontextualiserade fragment 67.

Missa inte hur Luft-elementet tycks ha en privilegierad status som ges ett predikat (all-närande). Det kanske kan förklaras vid läsning av de flera inlägg som taggats4 elementen (Empedokles original) och de flera texter där klassicisten Peter Kingsley nämnts. Hans återskapande av den äldsta varianten av västerlandets element avslöjar sensationellt att Zeus inte som den defekta västastrologin antar är Eld utan Luftens/Himmelens herre och vem spred sin säd mer än honom? "All-närande". Alternativt: Zeus är Världsalltets närare. Jämför med hur motsvarande Jupiter i astrologin är den Stora Välgöraren.

Väst översätter hinduernas femte element som Eter men Kingsley reder ut grekiskans utveckling: Luft var AITHER men blev senare AER , Aither passar perfekt med hinduismens femte element Akasha (den fina rymd som fyller hela världsrymden).

Det lämnar oss med insikten att astrologins sammanställningar av tecknen i triader av samma element är en senare konstruktion som inte funkar helt. Tvillingarna, Vågen och Vattenbäraren är en annan sorts Luft än den fina rymden. Man behöver inte göra något stor nummer av det Zeus (Jupiter) har en särställning och hinduerna kallar hans naturliga hus (9) "det bästa."

Fragment 68:
Proklos: ...Och skaparen, medan han arbetade med sina händer [sägs] sägs ha format världen

"För vilken annan massa av eld där kan ha funnits, Alltet jobbade han med sina egna händer så att världens kropp skulle bli fullbordad och världen bli synlig och inte förefaller som ett halvt transparent membran."

Proklos kommenterar här Platons kosmologiska dialog "Timaios" med hjälp av ett påfallande platonskt orakel. Det är förstås Demiurgens "handarbete" som skapar vår längre värld baserat på den osynliga högre Idévärlden. Luft formger Eld och hur många gånger har inte den här bloggen brottats med de två "positiva elementen". Här börjar det ursprungliga sammanhanget skönjas.

 Ingen med enbart de materiella sinnena skulle kunna uppfatta saker bortom materialismen (och tur för politikerna är det att de lyckas hålla folket borta från medvetandeträning, vilket var så viktigt för platonismen och Oraklens sammanställare. Det är uppenbart att visheten kom från Öst gick väst (där den går för att dö - se Europa efter "upplysningen").

Fragment 69:
Proklos: (Himlen), sägs helt tydligt [i "Timaios"] ha en kropp...och med denna position är åter Oraklen fullt överens om:

 "För (himlen) är en imitation av Intellektet, men som produkt har den något av det kroppsliga (somatos) i sig."

("Något av kroppsliga istället för att vara osynligt gudomliga Intellekt..." Oraklens släktskap är omisskännelig med nyplatonismens Nous, det andra utflöde efter Den Ene)  Man kan förstå att Majercik ser kropp i en annan bemärkelse än den jag velat lyfta på bloggen. Fragment handlar inte om "kropp-kropp" utan om universum, som visserligen är en materiell skapelse men till delar är membran-likt och otillgängligt för själar som fallit så lågt som människosjälarna (se förgående inlägg).

***** 

Orakelsamlingen är lite av ett sammelsurium och det märks i fragment 61 som vid första påseendet har med elementen att göra, men i själva verket ger ett helt annat perspektiv på kosmos:

Proklos (kommentar till "Timaoios" bok III, om Världens kropp/soma): Och Oraklen placerar konsekvent månen efter solen och luften efter månen:

"Månens eteriska banan och gränslösa impuls", säger Oraklen, "och luftströmmarna [under månen?]..."

Och åter:

"Eter, sol, månens andning, luftiga anförare."

Och i andra (verser):

"Angående solära cirklar, lunärt lodande och luftiga hålrum..."

Och därpå:

"...portion av eter och solen och månens kanaler och luften..."

Därpå:

[en del] av etern, solen och månen och alla de ting som simmar med luften 

Annorstädes:

"...och expansiv luft [här: aer], månens kurs och solens eviga omlopp."

Helt klart, således finns därbakom som Oraklen säger:
"elementens etrar [essenser!]..."

Bakom Proklos utdrag framgår att det här är en kosmologi som påminner om den indiska Samkhya-kosmologin  där det bakom elementen finns ytterligare en nivå som Oraklen kallar eter i plural. Grekiskan för dessa etrar är aitheres. Empedokles gamla ord för luft och rätt säkert översättningen av hinduernas "fina rymd" eller akasha. Men i den här versionen finns olika finhetsgrader Tala om doktriner som börjar suddas till..

Tidigare på bloggen har världsbilden i Samkhya kommenterats av den franske Shiva-anhängaren Alain Daniélou:

Rymden [akasha] är varken evig eller obegränsad. Den är det kärl ["receptacle"] i vilken den universella planen eller  modellen kan utvecklas. Den här planen kallas den Universella Människan, Purusha. Naturen (prakriti/den längre energin) fungerar enbart för att den är grundad i den intelligens som finns närvarande överallt i universum/denna Universella Människa. ["While the Gods Play", s. 64]

Likheten med Platon är slående och det är här väst en gång hävdade att det bara är platonism som Alexander den Store spred till Indien - helt befängd västerländsk kulturchauvinism. Ingen kan missa att nyplatonisten Proklos stöder sig på Oraklen som i sin tur är uppenbart besläktade med indiska tankar. I en svensk grundkursbok för universitetsstudier i Idéhistoria beskrev de svenska författarna Aristoteles lära om det femte elementet så dåligt att det framställdes som manifesta "tågspår" som planeterna rent mekaniskt snurrade runt i. 

Från Oraklen hör man om "solens och månens kanaler" vilket visar att idén inte är helt fel, men att det indiska originalet redan börjat förvrängas. Särskilt som Proklos citerar Oraklen om flera eter-essenser vilka alla finns ovanför jordmänniskans druckna tillstånd i den lägsta och rent materiella verkligheten. Världen ovan den sub-luunära sfären är himmelen, den aitheriska eller "luftvärlden". Dvs. kosmos blue-print eller den kosmiska människan. (Vissa filosofer var så kärva att de inte ens tillerkände de djupt falla sub-lunära själarna någon existens, när Månen ohotad dominerade var de bara biologiska djur som såg ut som människor - en potentiellt farlig människosyn som den svenska, tyska och amerikanska rasbiologin omvittnat!)

Proklos avslutar med att ta Oraklen som intäkt för att det femte elementet existerar och därtill i flera varianter, väsensskilda från aither i Empedokles västerländska variant. Enligt klassicisten Peter Kingsley hanteras aither som enbart ett äldre namn för luft men noterar hur senare grekiska texter uppvisar kulturell förvirring och "aither" och "aer" används båda och ibland utan insikt..

Majercik använder ofta ordet "conflate" och att hellenismen innebär en ibland förvirrad kulturblandning må vara sant, men frågan är om inte redan förvirringen startade vid importen och lokalisering till grekisk-romerska förhållanden av myter från Mellanöstern? 

Proklos lilla citatsamling antyder djupa band till Samkhya. De fyra (eller fem) element man naturligtvis först tänker sig, fallen jordmänniska man är, är hinduismens bhuta|s - de för oss förnimbara elementen (eld ger ljud, vinden via beröring, etc). Men Samkhya går under ytan och finner i den Kosmiska Människan mahabhutas de materiella sinnenas "större" förlagor. Allt krymper i den lägsta, sub-lunära sfären och i den aitheriska eller himmelska återfinns de "stora" förlagorna till det jordiska. 

(Obs. De fem elementen har fem mahabhutas vilket innebär att Akasha INTE är det slutgiltiga, vilket Aristoteles kvintessens eller Eter kan fattas som. Mahabhutas ligger alltjämt angränsande till vår fallna, materiella värld och kallas ibland "subtil materia". Elementen finns också i det Övernaturliga som "platonska Former".)

Dessa elementens förlagor är "essenser" och förklarar varför det sannolikt är ett misstag av Majercik att koppla fragment 67 till "Aristoteles helt materialistiska fyrelementslära" - professorn har tappat den metafysiska dimension som inte kräver att man går ändå tillbaka till Samkhya utan bara håller koll på Proklos egna citat från de spretiga och svårtydda Oraklen. Om elementens essenser (mahabhutas) säger Daniélou:

De är interaktionens skilda modaliteter vilka ligger till grund för de materiella tillstånd vi kallar element. De är bara sant differentierade vad beträffar deras perceptionscentra inom de gränser som satts av relativ tid och rymd [bloggaren: demoner och änglar har också gränser i tid och rum, låt vara helt andra än en jordmänniska]. Skillnaderna, så uppenbara för oss jordmänniskor mellan de vibratoriska, eldartade, gasartade, flytande och solida materietillstånden är blott [enligt Samkhya] de varierande beteendena hos atomerna som bildar de materiella elementen, och är inte transformationer atomerna sinsemellan [Daniélou förnekar här äldre västerländska tankar]. Det är bara perceptuella skillnader länkade till tidrymdens duration som får dessa atomära konglomerat att förefalla befinna sig i något av de fem materiella tillstånden. (s. 71-2)

Sideriska siktet började med de fyra elementen och tiden är kommen för en omgörning. Majercik har rätt: det verkar finnas korruption i Oraklen eller åtminstone kan inte Eter och Luft likställas astrologiskt. Ämnet försvåras av att även lärda författare och avvikande åsikter om vad antikens- och senantikens intellektuella egentligen tänkte i dessa ting.

*****

Så sent som september 2024 skrevs inlägget Hinduernas mundana astrologi om "folktro" i ett land / Tankar om elementen Eter och Luft. 

Det kan finnas skäl att dubbelkolla dess tankar om eter och luft. Omläsningen av de Kaldéiska Oraklen (och insikten om släktskapen med Samkhya) kan ha ändrat bilden något.

Vad gör då den praktiska astrologen inför de komplikationer som ökade idéhistoriska kunskaper för med sig? Plotinos såg ner på den enbart praktiska hållningen och förordade "filosofisk astrologi" vilket är vart den när bloggen sakta är på väg.

Men karttolkningar är praktik och jag har antytt att Sverige-horoskopets skadade Luft (ond rikedom i kombination med skadat 9e hus för filosofi och högre vetande) måste tolkas "lågt". Men var och en får då sluta sig till hur elementen beter sig en "dålig dag". Har den "aitheriska" Jupiter/Zeus alls något med astrologins tre Luft-tecken att göra? Vet ännu inte, här saknas pusselbitar och västerlandets val av Aristoteles fyra element underlättar inte. En smått populistisk förklaring skulle kunna vara: Denna förvirring i den astrologiska läran är priset för imperialisten Roms val av kristendomen som statsreligion (för att kontrollera den heterogena befolkningen). 

Den gamla "hedendomen" med dess många gudar gick inte längre för sig, nyplatonismen hade tydligt  en tvågudslära (Den Ene och Skaparen/Demiurgen). Den gamla världsbilden havererade när dessa gudar slogs ihop till en (eller resulterade i virriga, lokala blandformer med kristen fernissa och dunka hedniska föreställningar därunder). 

Astrologin reagerade på politiken och är idag så död i Väst till följd av denna kejsar Konstantins första spik i kistan på 300-talet. Renässansen i Väst såg ett nyväckt intresse för hedendomen, men runt hörnet låt den förödande "Upplysningen" som lyfte fram en pinsamt definierat "materia" (definierad så att den kunde mätas och vägas) och det slog definitivt ut den mer intressenta platonismen. Bättre matematiker visar sig dock in i denna dag "fatta" platonismen och vidhåller att den var bättre än den aristotelism som kom att dominera naturvetenskapen. En bra matematiker är som Luft-elementet medan en aristotelisk naturvetare kan liknas vid en Jord-bunden empiriker. Och alla vet att världen bygger på lagar som är osynliga, dvs. existerar på den osynliga luftens nivå - även om det ibland bara är människornas egna konceptioner som misstas för att vara gud eller naturens lagar. Just nu verkar astrofysiken vara i nödläge med nya insikter om universums ålder som spräcker gamla mänskliga föreställningar.

Praktiskt tydd och på låg nivå drar t.ex. Tvillingarnas Luft mot lögnaktighet och girig närighet och kommer inte i närheten av de andliga väsen Oraklen kallar Anknytare (synoxeis. Majercik påpekar att den Högsta Guden själv kallas "Första Anknytare" på ett ställe och man frestas tänka på nyplatonismens Den Ene som är där "utflödet av verklighetsnivåer" startar! 400-talsplatonisten Proklos tycks starkt influerad av oraklen, eller också var hans lärare Syrianus det (Proklos refererar ofta till Syrianius som "vår lärare" - Proklos var en sen ledare för den platonska akademin).

Anknytarna är en slags platoniska former som har sin kosmiska motsvarighet, precis som zodiaktecknen existerar både i den lägre och högre världen (Idén till t.ex. Lejonets zodiaktecken saknar dock lejonfiguren, själva formen är det som intresserar moderna matematiker  som applåderar Platon för förmågan att skilja den längre bilden från den högre formen som för dem närmast liknar matematikens ekvationer. Därav den återkommande tanken att vi springer från en pappersplatt, 2-dimsneionsell verklighet där "koderna" är skrivna och bara vi, i vår insiktslöshet låter oss luras av illusionen om vår lägre tredimensionella verklighet - själen är fallen sitt materiella tillstånd och bara uppväckandet av den rationella själen kan befria oss från vår "ärthjärna". 

Aktuell episod i podden weaponized innehåller ett UFO-exempel från amerikanska militärbasen Vandenberg (numera SpaceX startramper). Historien, återberättad av en f.d. militärpolis, är otrolig i sig men är inte detta talande för att UFO:s är intelligenser från en högre verklighet och som kan "projicera" bilder ner i vår värld? Vilken "utomjording" i sitt rätta förstånd bygger en röd kvadrat stor som ett fotbollsfält och låter det uppehålla sig i luften ovanför en topphemlig militärbas. Intelligenserna driver med mänskligheten vilket styrker min gamla tanke att de är daimoner eller högre livsformer (som har humor).

https://www.weaponizedpodcast.com/episodes-3/episode-71

Men västerlandet föredrog som sagt "Occams rakkniv", principen att hyvla bort tills man når den enklaste modellen, och Platons tvåvärldslära hade ingen chans mot den västerländska slöheten, att vila göra det enkelt för sig ...

Man kan tänka sig att ljus (indiska Sattva guna) Luft på "anknytarnivån" (i den högre världen) är någon slags ängla-variant av planeten Merkurius (en sambandsofficer i vår värld) - budbärare eller väsen som förbinder kosmos delar med varandra på en nivå som föregår den materiella världen..

Anknytaren är en form i Platons gudomliga Nous eller Intellektet och förklarar varför den här bloggen kallat både Saturnus och Merkurius intellekt. (Saturnus är normalt känd som "förnuft" eller t.o.m. dygden "prudentlighet" i astrologiböckerna, vilket är otillräckligt. Samtidigt är Merkurius "intellektet" - det diskursiva eller seriella intellektet glömmer 9 av 10 astrologer att nämna då de inte kopplat astrologin till filosofin. 

Saturnus ÄR den rationella själens emblem men till denna upphöjda del av människan utvecklar sig inte tanken diskursivt utan intuitivt - svaren kommer utan "tankemöda". Men inne i det skapade kosmos finns förstås inte Nous (högsta intellektet självt utan dess avbild, ett logos. Astrologin har bevarat så mycket av nyplatonism att den kan ranka Saturnus och denna finstämning ges av planetens egen essens och kvalitet - i kombination med värdtecknets egenskaper.

Vågens Venus en dålig dag ska inte på något sätt att fattas som Själen (nyplatonisten Plotinos väljer helt bort hinduismens Sol som symbol för Atman). Venus blir en prosaisk harmonitörstare som t.o.m. kan bidra till en sensualistisk och depraverad natur. Då har Venus som symbol tappat sin högre innebörd och har bara sub-lunära (materialistiska) konnotationer. Jämför med Venus normalt "upphöjda" läge i Oxen (Jord-elementet) men där planeten blir en verksam illgörare när Oxen stiger som ascendenttecken. Aldrig har väl den antika kosmologin skymtat fram som här: att söka harmoni med jordisk njutning är tecknet på en själ född under en  ogynnsam symbol och vad värre är, Ox-ascendenten är ofta en hedonist som saknar andligt intresse. 

Senare inlägg om Trump har noterat att hans personliga daimon (daimonen är en hellenistisk och inte indisk tradition) trycker hårt på Vattenbärarens Luft. Denna ligger i konflikt med hans ascendents lust att agera krigar-Lejon (två tamasiska tecken ger en seg och envis typ med, i vissa fall risk för mentala fixeringar). Men Vattenbärarens kollektivistiska och allomfattande natur tenderar mot en diktator i hans fall, även om det nobla uttrycket som den "kosmiska människan" säkert föresvävar honom själv. Han har brutit med specifik tillhörighet och är nu bara ospecifikt kristen. Någon avbild av en högre kosmisk "kristuskropp" är svår att skönja där (Vattenbärarens betydelser kulminerar som Daniélou påpekade. Istället är det hans Mars stigande i öster som tydligt märks i "vildhjärnan" Trump. 

Den idealt all-innefattande Kosmiska Människan (den är själv en platonisk idé!) betecknar på "fallen" eller modest nivå hela mänskligheten som ett kollektiv vars delar i sig (idealt) har en upplevelse av både vara en enhet och individ. Vattenbärarens naturliga hus (det 11e)  innefattar bl.a. konceptioner och ideologier. 

Detta är "Luft" på vanlig, mänsklig nivå. Lyft istället in Luft i  9e huset för den rationella själen (  Zeus/Jupiter) och frågan om intuitionens högre vetande aktualiseras. Det betyder att alla tre Jord- ascendenter lämnas utanför metafysisk medvetenhet (men likväl kan göra gott enligt karma-yoga-läran). Hinduisk astrologi betecknar de tre Luft-tecknen som de essentiellt "vuxet" mänskliga - Tvillingarna, Vågen och Vattenbäraren står på tur att återerövra den potentiella intuitionen eller högre själen, utom i Väst där världsbilden driver dess befolkningar in i allt djupare i mörker och som bäst "sekventiell logik" (folk som bara "pratar" men saknar mening och mål).

Synske Edgar Cayce (1877-1945) anses (av amerikanerna själva) ha varit 1900-talets mest exceptionella transmedium, och bloggens drygt 30 inlägg om honom tyder på hans inverkan på bloggaren. 

Hans starkt Eld/Luft-dominerade horoskop påminner om att astrologin nu bara är symboler. Bland de intressanta figurerna på himlen syns inte minst en Eld-ascendent med extremt gott stöd från Mars OCH Zeus/Jupiter i den goda karmans 5e hus (brinnande kreativ), samtidigt som hans Vatten-Sol står i onda karmans 8e Vatten--hus. (Cayce var kristen och fruktade i många år att gåva kom från mörka makter - bara gradvis fann hann ro i att hans "medicinska trans-information" faktiskt hjälpte folk.) 

Hans svagt placerade Sol påminner om att Vatten i sin bästa läsart visserligen står sorgen nära men också är psykiskt lagd och fungerar som spegel till den rationella själens intuitiva förmåga. Sammantaget är Cayces Eld och Vatten rena dynamiten!

Intressant är att Cayces gåva blommade upp först när han offrade sitt vakentillstånd och talade i trans (Solen i Vatten i 8e). Men även som vaken var han extremt medial/telepatisk och fick korrekta ingivelser som registrerade i hans normala "dagmedvetenhet". 

Att "halshuggaren" Ketu (södra månnoden) står i 1a dagmedvetna ego-huset kan också bidra till denna förhöjda förmåga där han i självinducerad hypnos "knäpper av" (halshugger egot) och öppnar den mäktiga Vattenbäraren mittöver. 

Den senare kan representera Aither/Akasha eller kosmiskt medvetande på den nivå astrologin verkar inom - det är en ofattbart organiserad medvetenhet det här horoskopets Vattenbärare representerar - se bara Saturnus med sin planetära vän Venus OCH det diskursiva/resonerande intellektets Merkurius, allt förhöjd genom en här disciplinerad, världslig Rahu-ambition i denna värld (Cayce avlade redan som barn löftet att hjälpa människor). 

Dessa är enastående udda budskap vilka påminner om att hinduisk astrologi är tydligt fatalistisk - den tid vari vi föds motsvarar vårt öde. Det är ingen slump att vi blir de vi blir. (Även konversion från skitstövel till god människa, bör finnas inskrivet i födelseögonblicket för den som tittar noga.)

Trots alla inlägg om Cayce har aldrig hans personliga daimon enligt den hellenistiska traditionen kommenterats. Även denna punkt (baserad på en formel som inkluderar gradtalen för Sol, Måne och kroppslig ascendent) pekar tillbaka till Vattenbäraren och dess redan så dominanta Luft-element. 

Nu är hans födelsemminut en svaghet men Tvillingarnas 19e grad (i 11 idealhuset) även utan gradtal pekar mot Merkurius, själv i Luft (Vattenbäraren) och djupt involverad i hans övriga, komplexa Luft. (Att han hade fotografiskt minne är inte ens början på berättelsen.) 1932 var första gången i Edgar Cayces liv som transmedium han nämnde ordet Akashakrönikan som den källa han fick sin information ifrån. Jordens fulla historia (och mer) skriven i Luften, ned Zeus/Jupiter själv som bibliotekarien och universum (den Kosmiska Människan avbildad som Vattenbäraren) som biblioteket!

Horatius och flödet

DN skriver om Horace Engdahl som debuterande dramatiker och efter några få auditiva upplevelser i livet känns det han säger om sitt "flow" vagt bekant:

Texten rann ur honom.

– Det händer när jag skriver mina fragment, och det hände nu. Orden kom oombedda, säger Horace Engdahl om sin debut som dramatiker.

– Det var som om jag fick besök av någon som ville använda mig som språkrör.

https://www.dn.se/kultur/horace-engdahls-stoppade-pjas-gar-upp-i-goteborg/

Efter femtio har både en bayersk hertig och en brittisk adelsman hälsat på i drömmarnas värld med bara några månaders mellanrum. Dessa var sista upplevelserna med auditivt innehåll i detta liv vill det synas eftersom närmare 20 år själslig tystnad följde). Även tidigare, runt fyrtio, fick jag påhälsning av en assyrisk kung som av dröminnehållet tydde på god förtrogenhet - bloggaren som en förtrogen undersåte, kanske kalenderskapare som även i ett tidigare liv i det feodala Kina). Drömmen med mötet med kung Nabonassar (se: Möte i drömmen med en gammal vis) var stum, kommunikationen var "telepatisk".

Det är en gåta vilka "kommunikationslinjer" som används från fall till fall när psyket "konstruerar" möten i drömmen. Ibland har drömfigurerna svarat på drömmarens "svävande frågor" med korta men tydliga repliker. Man skulle kunna tro psyket leker med sig själv och splittrar sig i två karaktärer, men det är den i sig patologisk västerländsk förklaring av psykopatologi, alla högre utvecklade kulturer utom det moderna väst vet att andar existerar! Den som vet att andarna också är unika och samtidigt del av samma högre verklighet inser också hur oändligt lite vi vet om det Engdahl fingrar på: "...någon som söker ett språkrör..."

Det kan vara intressant att återbesöka Horace Engdahls födelsedygn, kanske finns något tankeväckande där. Tidigare inspekterad 2018 även om anledningen som så ofta fallit ur minnet..

Ett extremt laddat dygn! Här förbigås LUFT helt och hållet och den performativa ELDEN äger himlen. Ren Eld utan mentaliserande Luft är typiskt "verbalinspiration" som Kyrkan åberopade för Bibeln - helig ande eller ren inspiration dikterade texterna rakt genom handen som höll i pennan. Bilden är direkt tagen från zodiakens Zeus/Jupiter hemma i 9e som opponerar Merkurius/skrivpennan i 3e kommunikationshuset. (Den tidiga Kyrkans propaganda baserad på zodiakens struktur kan misstänkas eftersom modern textkritik visar hur redaktionellt bearbetade inte minst de fyra evangelierna är.)

I den lägre sinnevärlden från vilken vi ser stjärnhimlen som avbilder eller tecken för högre principer tecknar i detta fall planeterna via såväl mån- som solascendent en reserverad tid för enbart själar med mycket god karma. En lätt damm av guldkorn föll över världen denna fullmåne och hoppfullt föll några av Löftets Barn i alla världens länder. Minns hinduernas namn för den stora välgöraren Jupiter - han är Guru. 

Ingångsvärden är förstås ingen garanti men rörelseriktningen talar för en gräddfil som kommer att bestå även genom detta liv. Horoskop med känd tid kan ibland signera god karma men överhängande risk för avfall genom att det goda möter motstånd. Med direkt linje mellan Världssjälen/Jupiter och Solen och dessutom passionens Måne reducerad, ser det ut som kusten klar.

Trots saknad födelsetid tycks nymånen välsignad från högsta ort - här anländer själar som är Zeus/Jupiters representanter och inte bara budbärare (Merkurius, som förvisso råkar vara kartans Atma Karaka, "vad själen vill". Ingen planet kan övervinna Merkurius position i 26 graden i sitt tecken). Det faktum att konjunktionen Jupiter/Sol är så stark kan övermanna Merkurius och förklara varför Engdahl menar sig ha blankat ut när inspirationen rann till.

*****

Det här inlägget passar för att nämna hur Sideriska brottats sedan start med svårigheten att få rätsida på nyplatonismens förhållande mellan Zeus och dess representation av världens hantverkare Demiurgen. Föregående inlägg om Timbros skräptexter antyder en del av den sanningslidelse som plågat mig eftersom det varit svårt att hitta bevis för att elementen en gång i tiden haft en större betydelse än bara som "materiella byggstenar" och jag gick ut på Sideriska med detta som en självklarhet. Lyckligtvis hittade jag mars i år ett parti ur John Dillon "The Middle Platonists" som jag missat.

Överallt på bloggen ses resonemang om Zeus och Kronos/Saturnus där jag alltid hållit den senare för att stå Platons Demiurg närmast. Tidens herre tillhör evigheten och Saturnus är en passande bild för en världsskapare som vänder sig inåt och ser Formernas värld och därefter vänder sig in i världen och skapar kopiorna - Saturnus i sitt primära Luft-läge och sitt sekundära Jord-läge (Vattenbäraren resp. Stenbocken).

Men en äldre översättning av Plotinus samlade verk har skapat inre tvivel och turligen köpte jag forskareditionen med en bilingual översättning trots att bara engelskan och inte grekiskan var aktuell. Pågående omläsning av ledde till Armstrongs fotnoter  redde ut problemet (Enn. IV, s 158-161). 

Det råder faktiskt virrighet hos Plotinos som på vissa ställen använder Zeus för att beteckna det gudomliga Intellektet och därmed skapar förvirring när Zeus på andra ställen (och mer korrekt) syftar på Världssjälen ("Soul of the All"). Han är medveten om de konstlade skiljelinjerna eftersom han påpekar att de inte skiljer sig spatialt och ibland nämner själens högsta och renaste nivå "mellan" Själen i stort och det gudomliga Intellektet., 

Inifrån det kosmiska perspektiv astrologin talar är detta Jupiters sjätte och Saturnus sjunde himmel. Ponera att du är denna världens gud, Zeus, då har du inom dig Kronos/Saturnus och i den mån du kontemplerar ditt världsherravälde och blickar inåt står du över tiden och deltar i det gudomliga Intellektet. Omöjligt för nästan alla mänskliga psyken att förnimma.

Men Plotinos var tvärsäker på att människan kan förenas med Intellektet och det är då kunskap om strukturer kommer till dig. Närheten mellan Intellekt och Själ ses genom att astrologin ofta lägger spontan och omedelbar intuition på Jupiter, planeten som hoppar över en massa logiska merkurius-kalkyler och ändå funkar upptäckten. Plotinos har ett extremt svårt stycke som förklarar tidens och evigheten roll i detta mirakel. 

Detta har kallats "intelligent design" i vissa diskussioner och väcker ofta låga varianter av Saturnus vrede. Men förstår man Jupiters natur förstår man hur "kreationism" faktiskt är en metafysisk självklarhet. (Obs, bloggaren är inte en av de utvalda, Jupiter var "inaktiverad" vid min födelse...Det är därför jag skriver sådana här texter vid 60+, lyckans stjärna dröjde så länge med att avslöja svenska statens våld mot medborgarnas världsbild, tvingades lära om allt från grunden, ett liv i sådan intellektuell exil är förmodligen dålig karma pga. slarv i tidigare liv...)

Astrologins Jupiter representera tur, framgång men också expansion. PÅ filosofisk nivå blir en mäktig som Zeus (som den är i grekisk version). Hinduismen har traditioner (många!) för hur den Oändlige avgränsar sig. Den gamle Platon använde Gränsen och det Obestämda (jfr Saturnus och Jupiter) - hela världen tycks ha känt svaren på stora frågorna på principiell nivå. Bara ateister har tappat hela greppet och samtidigt kidnappat Jorden.

Saturnus/sjunde himlens gräns för världsalltet. är intressant eftersom principen fungerar även om modern kosmologi vet att universum fortsätter bortom Saturnus sjunde himmel (och den åtföljande "åttan", stjärnhimlen). Som principer funkar den antika världsbilden alltjämt. Individuella själar är närmast rena jupiterianer kan man säga att de nästan fylld hela världen såsom varande mikrokopior och detta måste vara Plotinos ”allra renaste själsliga nivå” som han ibland nämner särskilt Engdahls karta är på den nivån. Tror inte bloggen redovisat många med den här potentialen.

DEDIKATION är kanske det bästa ordet att ringa in med, och själarna kan förstås verka inom alla möjliga områden, detta handlar inte om religion även om det kan vara den renaste uttrycksformen, I sataniska kulturer som Sverige där mycket filosofiskt tänkande dött eller vägras plats i det offentliga (sittande vansinnesregering har t.ex. lagt ner public service program "Filosofiska rummet") får man söka själarna i expressiva yrken eller kanske i kreativ verksamhet. Ett horoskops 5e kreativitetshus knyts naturligen till Solen men hinduerna hakar speciellt på Jupiter som en extra signifikator, Solen och Jupiter är ändock bästa planetära vänner, den ena individualist och den andre universalist. 

Själar i sataniska kulturer har därför ett tak för hur väl Jupiter kan uttrycka sig och enligt Sverige-horoskopet med en verksamt ond Jupiter som illustrerar landets samhällselit enbart är det nattsvart. Den Stora Välgöraren kan inte göra riktigt gott i världens "mest sekulära" land. Ställ t.ex. Iran med en perfekt och verksamt välgörande Jupiter i öster mot Sveriges verksamt inskränkta välgörenhet till de redan rika. Gissa vilket folk som sakta självdör från historien...

Armstrong kan inte förklara varför Plotinos vacklar mellan Zeus som Världssjäl eller Intellektet när han är så tydlig med de tre hypostaserna (Det Ena, dess gudomliga Intellekt och Själen), men den här bloggens obefintliga publik har på det hela taget fått förklaringen genom åren, även om filosofen dolde sitt intresse för "den filosofiska astrologin" så väl att Armstrong inte såg det och därför kunde förneka österländsk påverkan på romaren. I själva verket finns det många referenser till gamla astrologiska doktriner i Enneaderna. Till och med karmaläran finns med fast under (den uppenbara) benämningen "gärningar". Även karma i dess övergripande världsordningen (dharma) beskrivs tydligt för den som inte förblindas av sin västchauvinism. 

Eftersom Engdahls nymåne ger två ascendenter till priset av en (jag har aldrig sett hinduiska sajter göra bruk av solascendenten trots att det är legitim ingång vid försök att förstå ett horoskop), kan man med viss tillförsikt granska husplaceringarna för ytterligare omen. Besvären med att få scendebuten uppsatt stämmer väl med visst gnissel i Eld-elementet där dramatikern Lejonet (naturligt kopplad till kreativitetens 5e hus) får dras med Saturnus, Lejonhärskaren Solens naturliga fiende och därför benägen att skapa förseningar. Se den för ovanlighets skull verksamt välgörande demonen Rahu verka i just femte huset för drama och kreativitet. Tecknet är debutanten Väduren. Dramadebut med förhinder men en nymåne i Jupiters lyckosamma tecken som bistår både Rahu och Saturnus. 

Mönstret kanske är övergripande för Engdahls hela liv, där han efter många år som uppnäst kultursnobb blev nästan folklig via något tv-program (delad programvärd med någon kvinna). Han var väldigt intellektuell men minns hur lågt i kurs högt och korrekt tänkande står i nationalkartan. Missa inte att den verksamt välgörande Rahu i 5e individualisthuset attackeras i ryggen från Mars, dess eget fundament, vilket skapar en turbulens runt hans person. "Tyskarna ser på svenskarna som en mindre bror." Inte självklart enkel att älska i sin originalitet, men Solen/Jupiter är ett stort stöd här jämfört med Mars-Stenbockens nålstick.

Eld-triangeln är så dominant på den här himlen att man kan stanna vid den. Detta är en "supraluär" karta och i vilket annat land som helst hade detta varit en ledare, men ödeslotten "Sverige" påminner om vilken ofattbar gradient Varats oändliga kedja är och varje tänkbar plats existerar och därmed nödvändigheten att fylla även ringa länder med själar, i allmänhet med uppgiften att söka lyfta sina omgivningar. ("Vägen upp" som bloggen kallade det i början.)

Astrologin om den "verkliga verkligheten" och fler intryck av filosofen Whitehead

[Inlägget blev liggande uppåt två veckor och har möjligen i delar redan skrivits in i texter framspottade sedan dess...]

I början av 2021 införskaffade bloggaren en bok av en gång kända men nu kanske halvt glömda brittiska filosofen Alfred North Whitehead. Ett och halvt år senare har jag efter 250 sidor fortfarande ett par kapitel kvar och om "The Adventure of Ideas" skulle föreställa en kortform av hans tidigare specialböcker om sin egenhändiga metafysik, "processfilosofin", då var han mindre av geni än jag tidigare uppmålat honom som. Det här var en onödig bok eftersom man bör ha följt hans författarskap från början, vilket i sin tur gör "Adventure" överflödig eftersom den i stort summerar. Svårgenomtränglig för nybörjaren och onödig för den insatte.

Att nästan klar med texten  googla fram diverse snuttar som definierar W som tänkare löste alla problem på bara några minuter! Under läsningen började jag alltmer tvivla på att W verkligen var buddhistiskt påverkad, vilket jag läst någonstans. 

Google serverar ett antal korta förklaringar som visar att Whitehead möjligen kan ha känt till buddhistisk ontologi men i huvudsak polemiserade mot den vetenskapliga traditionen och i detta är en blandning av såväl Platons strikt metafysiska läror, men också eleven Aristoteles som vägrade att se Formerna som några fristående andeväsen - Form och Materia uppträder alltid i förening. Och den bästa introduktion om bara en sida, visar också att Whitehead därför också var filosofisk Realist, världen av prylar "där ute" finns, de är inte bara platonska Former i ett högre (gudomligt medvetande". Jag översätter en bit av den "bra" introduktionssidan eftersom den placerar Whitehead i den västtradition han polemiserar mot - något som alls inte framgick av Adventures i sig men hade varit utmärkt att känna till från början:

Whitehead: "Att (med Demokritos, atomlärans fader) påstå att en bit materia har en enkel position innebär att detta uttryck för en rumslig och temporär relation skulle vara ett adekvat sätt att hävda att dess plats i en bestämd region av rummet och genom en bestämd varaktighet i tiden, åtskild från varje essentiell referens till den materiella bitens referens till andra rumsliga regioner och durationer."

Mot detta synsätt argumenterar W att "bland naturens primära element, finns det överhuvud inte ett element som har den här karaktären av simpel belägenhet (location)." Konceptet isolerad atom är en produkt av människans intellektuella abstraktion. Det kan medges att vi genom abstraktion kan "nå sådana abstraktioner som är simpelt-lokaliserade bitar av material..." men att dessa abstraktioner, per definition, beskriver ett ting som lyfts ut ur sin konkreta miljö.

Att förväxla abstraktioner och det (genuint) konkreta är det tankefel Whitehead kallar "den felplacerade konkretionens logiska felslut". Sådana ting som instanser av tid, punkter i rummet eller oberoende materiepartiklar är hjälpsamma begrepp för den vetenskapliga tanken men när de missförstås som beskrivningar om den ultimata verkligheten är de förvrängningar av den konkreta verkligheten.

https://faculty.mtsac.edu/cmcgruder/whitehead.html

Whiteheads "Adventures" dök upp 1933, tre år efter att min förblivande vetenskapsfilosofiska favorit föddes. Hjälpt till rätt kontext ser jag nu att f.d. NASA-matematikern Wolfgang Smith tar upp Whiteheads kritik mot västerlandets scientistiska sammanblandning av "verklig verklighet" och sina egna abstraktioner.

Min bok "Folksjäl" för fyra år sedan har en lång, och kanske malplacerad inledning. Dessa 100 av 400 tätt satta sidor hade gjort sig bättre som en egen bok, ett argument för att astrologin inte alls är obsolet. Som analogi används Wolfgang Smiths tankar om modern fysik, vilken, menade jag, är lika trovärdig eller inte som antik astrologi. Smiths tankar överlappar en hel del med Whiteheads, vilket jag läst hela "Adventures" utan att notera. Men det räckte med en (bra) sida på nätet!

Whitehead använder begreppet "really real", samma "verkliga verkligheten" som den här bloggen då och då använder utan att ha känt till att uttrycket ingick i den brittiska filosofens vokabulär. Men det är inte direkt samma sak eftersom Whitehead trots allt trodde på en objektiv värld i det materiella till skillnad från den här bloggen som syftar på Platons filosofiska idealism: den verkliga verkligheten befinner sig i ett kosmiskt medvetande - i Guds intellekt. En högre intelligent tänker världen och vi fångar i grottan "missplacerar det konkreta" och tror på den materia vi upplever. Egentligen är detta den maya eller illusion hinduerna varnar för.)

Men t.o.m. när Wolfgang Smith 2010 började namndroppas på bloggen, hade jag en egen tanke om hur de fyra metaforiska elementen Luft, Eld, Vatten och Jord kunde uppfattas för att överbrygga skillnaden mellan Platons rena Luft-filosofi och Aristoteles "du ser bara Luften via dess konkretisering i Jord". 

Här är tredje omnämnandet från 2010 och en av de få gånger jag provat att transponera känslan av konkretism (Jord) så att den alltigenom intellektuella människan eller den kroppslösa andesjälen (båda uttryck för Luft) upplever sitt "akvarium" som solitt eller verkligt ("Jord"):

https://siderisk.blogspot.com/2010/07/manniskans-kropp-ar-himmelsk.html

Ytterst sett är därför Realismen underordnad Idealism, den verkliga verkligheten av "luftnatur" (osynlig, icke-konkretiserad och med oanad potential för var enskild resenär) därför just som redan Platon listat ut (troligen under inflytande av Österländska läror, lika troligt förmedlade via Pytagoréerna, vars grundare ansågs ha rest österut för att vinna sina insikter.) 

Därav den ofta upprepade nyplatoniska hierarkin med den tredelade Själen (kosmisk och individuell) och så den "bortstötta" materien som dock enligt Whitehead är lika objektivt existerande som allt annat. I platonismens själ ingår den inte som någon egentlig existens, till följd av Aristoteles tanke att urmateria behöver en "ovanifrån" kommande Form.

Detta synsätt förklarar den hårdnackade dualism mellan Ont och Gott in (med materia som ontologisk Ondska) som drabbades västerlandet ett par århundranden före vår tid (nog för att den existerade längre österut - tänk Persien). 

Men ... nyplatonismen inkluderade faktiskt JORD i det gudomliga Intellektets tänkande. Förutan Guds tankar på den hade inga ateister eller pragmatiska realister kunnat existera. I astrologin existerar Saturnus i både en Luft-version och en Jord-version. "Intellektuell materia" finns inre representerad i den här skissen men platonismen är lite för komplex för att fånga i en enda bild. (I Saturnus blåa cirkel skulle allt tänkbart behöva ritas in):

Vad astrologin inflikar i denna lära om det som är (ontologi)  är helt enkelt "gräv där du står". T.o.m. Jord-elementet döljer i sin konkretion spår av den gudomliga intelligens i astrologin som förknippas med "sjunde himmelen" eller den luftblå Saturnus och Guds hovstat, den kollektivistiska Vattenbäraren (människosjälen ytterst en partiellt självständig tanke i Guds medvetande/hovstat).

Dessa är förstås bara symboler enligt tanken om den mikro-makrokosmiska parallellismen. Bortom människans och t.o.m. andesjälarnas olika himmelriken finns en värld som reducerar även de mäktigaste av de unga gudarna (Platon) till mikroskopiskt små representationer av Den Enes "inre liv" (Proklus, nyplatonist på 400-talet). "Mikroskopiskt små" är förstås bara bildligt menat eftersom tid och rum inte längre gäller i "Högsta Himmelen", nyplatonismens "Den Ene".

Att Whitehead var britt i den förvirrade tid då materiella vetenskaper trängde ut vettet ur västerlänningen framgår att han rör in kristna guden i sitt system och därmed visar att han ändå har en plats för Den Ena i sin hysteriskt överkomplicerade metafysik som inte kan ha tilltala värst många. Folk är inte smarta så den "felplacerade konkretionen" segrade med de förödande resultat världen nu står inför efter att i 150 år sysslat med enskilda ting utan någon blick alls för deras "organiska sammanhang". Även sistnämnda uttryck en metafor eftersom organismer är den verklighet astrologin symboliserar med Vatten-elementet. 

Men biologins komplexitet som avslöjas i den genetiska koden avslöjar att Vattnet faktiskt har en förbindelse med Givaren av alla kod: Intelligensen eller Luftelementet. Språkplaneten Merkurius är intressant, den har ett härskarläge i Luft och ett i Jord (Tvillingarna/Jungfrun). Som en diminutiv form av det gudomliga Saturnus-Intellektet är det intressant hur väl astrologin överensstämmer med både mytologi och gamla ontologier. 

Den luftburna Merkurius är ängeln eller budbäraren mellan det gudomliga och det mänskliga. Varför Jungfrun kopplats till Merkurius visar hur intelligens i förening med Jord eller det materiella ger teknologi och framsteg i bemästrandet av den lägsta verklighetsnivån, den nuvarande mänsklighetens spelplan. 

Räknenissen har tagit kontroll över denna spelplan och i abstrakt Luftgestalt är detta systemarkitekten inom IT och därpå en glidande skala ner till enklare "utförare" av de sysslor arkitekten skapat. Jungfrun är mer typiskt en handräckare i största allmänhet, en arbetare, en kugge i alla de Jord-centrerade system som tjänar Överklassen. Jag har dock noterat ett så påfallande intresse för ny teknik i Jungfruns tecken att kommunikationsplaneten som delhärskare över Jord tycks särskilt kopplad till "praktisk" kommunikationselektronik.

Den dag Saturnus, Luftherren och härskaren över Bäraren av Vatten är fullbordad, då "Kristusanden är allt i alla" (kristna missionären Paulus uttryck), den dagen kommer mänskligheten att ha nått sin optimala kunskap i Vattenvärlden och verkligen bli bärare av vatten, ha fullständig kontroll över DNA och blir en medskapare till övriga kreativa krafter som utgår från Högsta Himmelen. Det vill säga, om människan i Vatten och Jord når så långt utan att förgöra sig själv. Det tycks vara inträdesprov förrän själarna får tillgång till sitt Eld-hjärtas innersta kammare - ren luft, rent tomrum, den högsta nivån.

Dante var långt ifrån först men han använde uttrycket "sjunde himmelen". Här är en kortversion för skolelever och alla lättjefulla (som inte orkar ta saker som "litteraturkanon" på blodigt allvar - bloggaren köpte sin pocket-Dante den 17 december 1988 och har ännu hittat rätt stämningsläge för att läsa den):

Dante vänder sig mot sin andliga vägledare Beatrice, men hon ler inte. Hon förklarar att om hon log skulle Dante reduceras till aska. De har nått så högt i Paradiset att Dantes förgängliga (kroppsliga) sinnen inte skulle kunna hantera strålglansen från Guds speglade kärlek. De är nu i den Sjunde Himmelen.

https://www.shmoop.com/study-guides/literature/paradiso/summary/paradise-canto-xxi-seventh-heaven-sphere-of-saturn

Beatrice (som ren och perfekt själ) är således spegeln som på Saturnus nivå inget annat reflekterar av "Herrens förtärande eld".

Det här är knappast det moderna västerlandets urspårade veckotidningsastrologi. Här hopas, förvisso enligt en tradition, alla eländen som tänkas kan på Saturnus, den "Stora Illgöraren". Ålderdom, svaghet, långsamhet, död. Men det är bara JORD-elementets halva av berättelsen! (Saturnus som härskare över Stenbocken). Där kropps-Dante vittrar och blir till aska träder den verkliga Saturnus fram, antyd genom astrologins delning av principerna i en negativ och en positiv polaritet. Saturnus som Luftens eller Andarnas herre är en helt annan berättelse dold i astrologin för dem mogna att se om och i så fall hur lågt deras själar fallit. Astro ger miljön, ambiensen som motsvarar själens tillstånd. Själen har fri vilja att arbeta emot dåliga miljöer....

Under de första åren nämnde den här bloggen ur ett evolutionärt perspektiv Sverigehoroskopets soltecken Vattenbäraren och den relativa position mellan Solen och dess fundament Saturnus. Zodiaken är uppenbart konstruerad för att beskriva en rörelse från ren egocentrism i Väduren till en något utvidgad vy i polära motsatsen Vågen ("jag och du"). Men det är efter individdöden i Skorpionen fältet verkligen öppnar sig och de avslutande fyra tecknen representerar alla Jupiter eller Saturnus i en negativ och en positiv tagning. 

Universalism som den uppfattas i den sublunära resp. supralunära sfären. Den här sekvensen av Dantes färd beskriver uppenbarligen hur JORD-Dante inte tål att möta den gudomliga ELDEN i dess rena utflöde. Jämför Jord/Eld-konflikten som ibland förs på tal på bloggen - människor i strid eller som t.o.m. söker strid. Antagonistiska element som antingen är egenmäktiga eller helt enkelt vill visa att de klarar saker av egen makt. Men den typen är inte mogen Högsta Himmelen (hur mycket än Jesus uppmanade att "ta himmelriket med storm" - vad han nu menade med det).

Den här scenen i Dante alluderar till att Beatrice i Sjunde Himmelen - Saturnus/LUFT - skulle återspegla Guds ELD. Den medeltida Dante anknyter här garanterat till det Sideriska av och till kallat "den kosmologiska axeln" (fast kosmogonisk är mer korrekt). Den Sjunde Himmelen opponeras på ett kompletterande sätt (till skillnad från nere i världen, där oppositioner ofta antyder stridighet och motstånd, men med hopp om tillväxt). Det är förstås Eld-Solen i sitt fulla majestät i Lejonets tecken som är den briljanta eld som skulle förtära den ofärdiga Dante om Beatrices mun spricker upp i ett leende (Scenen överutnyttjad på ett bakvänt och demoniskt sätt i Hollywood inte minst i diverse Mumien-filmer.)

Här beskrives därför en konventionell kristen Gud som immanent i världen, kosmos skapare och upprätthållare. Den kosmokrator som astrologin markerar med linjen mellan Lejon och Vattenbärare och som samtidigt är gudomligt Liv och Luft som dess första självmedvetenhet och inblick i sitt eget väsen (där alla andesjälar ingår). 

Dante, som katolik, diskuterar inga nyplatoniska spetsfundigheter om Den Ene och dess relation till vad denna filosofi ibland kallade den "Andre guden", samma som hinduiska traditioner som skiljer en opersonlig Brahman från en personlig-i-världen-Brahman (se t.ex. denna snabbintroduktion till Brahman saguna resp. nirguna).

Kristendomen består av människor, av personligheter och de föredrar begripligen teism, tanken om en personlig Gud (saguna). Tankar om en Gud bortom Gud (nirguna) blir för abstrakt och ogripbart för själar i denna fas av det som kan kallas evolution - om man inte ser att universum egentligen inte alls utvecklas och förändras utan enbart är en stillbild på väggen i Övergudarnas slott.

Alternativt avslut: Betraices dolda ljus förmedlas av Jupiter

Måhända är det briljanta ljus Beatrice har i sig att reflektera på Saturnus eller sjunde himmelens nivå den sjätte himmelens Jupiter. I studentsammandraget ber hon uttrtyckligen Dante att se henne i ögonen - ofarligt. Munnen däremot sorterar rent fysiologiskt under Oxen, men luft ur munnen anknyter till luft som uttryck för Anden, och luftvägarna beskrivs av Lufttecknet Tvillingarna vilket har en komplementär motpol i ... Jupiter och Skytten! 

Jupiter härskar över det högst utvecklade Eldtecknet Skytten medan hinduismen ger just Jupiter en avvikande essens (innersta väsen): Jupiter är den enda ETER-planeten, det element vari de fyra skapar världens oräkneliga tillfälligheter. Det ligger lika god logik i den nära förbindelsen mellan den universella nivåns Saturnus och Jupiter ("eldens eld"). 

Beatrice återger eller speglar formalt eller på konceptionens nivå (Saturnus Luft) den glödande Eter som trots allt verkar vara en ännu mer gudomlig variant av den redan från början så gudalika Elden. Att det är Jupiters eldlika utstrålning som återspeglas vid gränsen/Saturnus har en viss trovärdighet eftersom 9e jupiteriska huset i hellenistisk astrologi kallas "Gudens hus" och i Indien också anknyter till de högsta möjliga insikterna som "Gurus (Jupiters) hus". 

I sjunde kretsen blir allt inom Beatrice - hon har nu rollen av "Världssjälen" i hela dess omfång - företeelser inom henne och att öppna munnen i ett leende blir att släppa fram Jupiters krets via kommunikatören/ängeln Tvillingarna. Jupiter har hon närmast inom sin nuvarande form som sjunde sfären. Både hon och Dante har vuxit rejält på resan!

Skillnaden mellan att spegla Solen och att spegla Jupiter handlar om omfång eller räckvidd för respektive gud: Solen är bara individualismens herre (Lejonet inleder zodiakens akt 2) medan Jupiter är "universums härskare" (Skytten startar det kosmiska perspektivet), vilket naturligtvis stämmer perfekt med grekernas högste gud Zeus (romarnas Jupiter). 

Varför Platon kallar Zeus en av de "unga gudarna" (som detroniserat gamle Saturnus, högguden i en tidigare värld eller eon - "guldåldern"), kan fattas som en utsaga från vår fallna värld: Jorden är på botten i den gamla geocentriska världsbilden. Ur vårt perspektiv har den sjätte himmelen/Zeus trängt sig närmare oss och som en "ung gud" förpassat den äldre Saturnus till sin bakgrund (Saturnus är dessutom en väldigt blek ljudprick på natthimlen).

Hinduismen öppnar med sin eteriska Guru/Jupiter för tanken om att vårt kosmos (här: solsystemet) har en nödutgång. Att Jupiter symboliserar "själens befrielse" via sitt andra hus, det 12e, är bara en mindre förlossning. Det är själens irrationella nedsjunkenhet i biologins Vatten som här befrias av Jupiter. Men även i 9e huset finns en befrielse och nu från Livet självt. Eter-dörren tycks indikera att detta är zodiakens enda plats som för hinduerna antyder nyplatonismens "icke-existerande" Den Ena eller en utgång från hela världssystemet och åter till den opersonliga Brahman. 

Är då Saturnus / sjunde himmelen bara en formal avbild i kosmos av det platonikerna kallade Nous, det gudomligt intellekt? Är detta enbart Världssjälens kosmiska intellekt och den opersonliga Brahman liktydig med den Högsta Himmelen bortom Eter-oceanen? Är detta platsen-utan-koordinater där det verkliga gudomliga Intellektet "vistas". Minns att Livet bortom det lilla biologiska Vattenlivet är avslutat i befrielsen från Eld, och därifrån finns inga mänskliga beskrivningar kvar att använda eftersom inte ens ordet "existens" (Eld) fungerar.

Jupiter och Saturnus i storkonjunktion 21/12

Goda tider för dödringare och begravningsbyråer

Bonnier är Greta-vän för en dag via Dagens Nyheter men tror i Expressen inte alls på behovet av en reviderad mänsklighet och ett samhällsskick bortom monetär vinst som hårdvaluta. Expressen snarare tipsar om 2021 års smarta aktieköp som om Naturens signaler, som nådde en ny intensitet för människoarten 2020, aldrig har funnits.

Det ger en ännu en anledning att titta på Sverigehoroskopets 5e hus för eliten och tillika klipparna och spelmissbrukarna ("lek" och "spekulation" är två vid första påseendet rätt harmlösa uttryck som sorterar i det här huset). Finns något att glädja sig åt för eliten och småfolket som fått glimrande dollartecken i ögonen 2021? 

Jag bortser här helt från tramset om "allt gotts pånyttfödelse" under de närmaste 20 åren, som Susan Miller, den engelskspråkiga världens största astrolog talar om. Det är uppenbart att hon tjänar kapitalismen först och främst och så skriver vad okunniga dagdrömmare hoppas på. En skam för astrologin, vars ursprungliga uppgift var att varna kejsaren att ofärd var på väg! Men så riktar sig Miller till vanligt folk som hon attraherar genom att första ha lockat till sig ett entourage amerikanska kändisar...

För Sverige startade hösten 2020 förvisso med stora medvinden Jupiter och dess mångåriga cykel (okt 2020- okt 2036). Men Sveriges välstånd är nästan hela vägen till toppen ett falskt välstånd, även om miljonärerna och till och med miljardärerna blivit fler - på folkflertalets bekostnad.

Ändå hade Sverige knappast rullat på i välmåga åtminstone till 1980-talets slut om det stora välståndets Jupiter i 5e privilegie- och spekulationshuset varit helt och hållet en chimär, vilket bloggen ibland fått det att låta som. Jupiter är trots allt i grunden god i den mening att den är tursam som människor betraktar saken. Dessutom är 5e huset lyckosamt. Men ambitionen från dem i femte huset har aldrig varit att bjuda in hela folket till de privilegier de i det inre huset åtnjuter.

När Jupiter kallas "verksamt ond" innebär det att den är överoptimistisk och kan bli arrogant och i otyglad fartblindhet och vinstlystnad ägna sig åt rena glädjekalkyler. Tiden vi lever i föreskriver dock kyliga Saturnus som går på lågvarv, inte mer av rovkapitalismens viktiga beståndsdel, den verksamt onda Jupiter.

Expressen skickar fel signaler parallellt med allsköns coronaråd. Varför ska de som söker lätta pengar genom aktieklippande leva vidare? De är ju det kollektiv som säkrar undergången för hela den västerländska livsstilen. Expressen borde välja att antingen stämma in allsången som får folk att hjälpa till att knäcka coronan och kapitalismen samtidigt eller enbart göra "Mina pengar" genomgående. Nuvarande hyckleri och dubbelmoral är bara ynklig. Detsamma kan förstås sägas om Shibsted och Aftonbladet.

Än värre är det tursamhetens Jupiter blockeras, vilket är exakt vad som händer med den synliga konjunktionen den 21 december. Miller har likt Satan berättat exakt bakfram! Den Äldsta vinner alltid och hinduerna kallade Saturnus den Långsamme som från vår världs ytterkant anger takt och ton.

I Jupiters planetkrets, ett steg närmare jordborna, finns i konjunktionen med den högre Saturnus ett distinkt "påbud" som Jupiter sedan har att följa på sitt typiska sätt: expansion, gasen i botten. Effekten blir att Jupiter förstärker Saturnus åtstramning. Ekonomisk tillväxt är bara att glömma när Saturnus säger sitt, detta är ju Fattigdomens planet! Även om jag inte kände till någon astrologisk tradition om detta som britterna kallar "storkonjunktion", är det bara att följa astrologins spelregler för att förstå att Miller pratar för att inte oroa aktieägarna!

"Storkonjunktionen" är inte enbart en reguljär konjunktion där båda planeterna flyktigt befinner sig på samma gradtal i zodiaken. De befinner sig också på samma altitud relativt den normerande solbanan. På kvällningen den 21 december färdas båda på "samma väg", Jupiter cirka en halv grad söder om solekliptikan och Saturnus obetydligt högre upp.

Hinduisk astrologi som talar om "planetära krig" för att skilja två faktorer åt har köpt den moderna illusionen att mer precision alltid är bättre, och skulle därför kora åtstramningens Saturnus som segrare i kriget, egentligen bara upprepning av de naturliga förhållandena. Sjunde himlen råder alltid över sjätte himlen, trots att Jupiters 6e krets via den grekiska förlagan Zeus skulle kunna anses som mäktigast. 

Enligt mytologin skaffade ju Zeus undan titanerna, en äldre generation gudar, och till dessa hör förstås Zeus fader Kronos som degraderas. Och tacka för det. Tidens herre och Liemannen, grekerna drogs till en "skoj" gud, en våldtäktsman och uppmuntrar till korsbefruktning mellan arterna och mutationer i naturen. Zeus bryr sig inte, är som en galen vetenskapsman för en del, medan andra livsöden har allt gott att tacka den här Fadern för! 

Jupiter är som lyckosamma horoskopets 5e hus: som gudarnas anförare finns ingen bland de lägre gudarna att säga emot, Zeus är en chanstagare och klippare (faktiskt mer, den skapar sina egna chanser). 

Zeus lever ytligt och muntert och representerar hos människorna livsglädje och evig optimism. Det är faktiskt tur att Saturnus alls inte som i myten förpassats till helvetet/Tartaros utan i allra högsta grad dikterar Tiden och allt som uppenbarar sig i den.

Saturnus är för dagsländan människan inte alls någon rolig gud att tillbe, folk vill bara ha skoj under sina levnadsdagar. Det verkar paradoxalt leda till att de snabbt konsumerar den lilla goda karma som lett till en födelse i ett konsumtionssamhälle. I nästa liv är de tillbaka i fattigdom igen, och än fattigare om de glömde att göra lika många osjälviska gärningar som de aktiviteter - aktieklipp - som bara syftade till egennytta i det föregående livet! 

Därför kommer det aldrig lida brist på människor i veklagan: "Varför skulle detta hända mig?". Tidens herre Kronos-Saturnus må vara impopulär, men ser den större bilden. Varför hinduerna likställer arbetarklassen med Saturnus är inte för att de i själva verket är viktigast utan för att de är ägda. Saturnus i världen inbillar sig ofta vara Gud och att äga andra människor och deras tid. Ju mer detaljreglerat arbetet är via tidsstudiemän (eller IT-apparater som gör samma jobb), desto tydligare att arbetsgivaren är djävulen själv. I det här läget slår plötsligt symboliken om och Jupiter representerar Frihet. 

Det astrologiska symbolspråket är fascinerande eftersom "för mycket av en sak" kan leda till att hela kartan ompolariseras och beskriver Satans tjänare istället för själar på väg mot perfekt medvetande. Ännu ett själ till att astrologin förtigs i västvärlden: den berättar för mycket om undermåliga samhällskonstruktioner och de som har något att tjäna på dem. De allra flesta horoskop är för motsägelsefulla för att indikera så här tydlig vägval. Men man kan räkna med att ett GOTT nationalhoroskop ger alla dessa dussinhoroskop incentivet att söka det goda istället för det destruktiva. 

Ett extremfall jag upptäckte nyligen var ju Irans horoskop där knappt en enda svensk under inflytande av hemlandets myter om egots frihet och AKTIEN som nyckeln till personlig framgång skulle köpa min (smått häpna) kommentar: iranier får möjligheten till ett sådan intelligenslyft via sitt samhälle som aldrig Sverige kommer att ge sin befolkning. Trots att Irans bästa horoskopdelar utspelar sig i Vatten - speglingens och inte ljuskällans nivå - är dess 120-graders trigon mellan Solen och Jupiter oslagbar om ett land vill ha högt utvecklade medborgare, människor med samvete (den enda typ värd att kallas människa). 

Att Saturnus från "diktatorsposition" (hus 10) höll nationens sinnliga del i koppel, skulle bara störa de stackars själar som samhället berövat glädjen av kunna tänka, dem för vilken bara sinnesstimulanser återstår som lön för slitet på jobbet. Ett tragiskt liv, skulle man kunna tycka, jämfört med  Irans löfte till medborgarna om att gudstron återupprättar människosläktets förlorade intelligens. 

I Irans horoskop samverkar därför Saturnus och Jupiter på ett underfundigt sätt: där Saturnus blockerar den lägre själen, fröjdas den verkliga delen av den sammansatta människovarelsen. Kort sagt: till Iran föds själar av betydligt högre klass än de som fyller Västerlandet. Världen är inte alls beskaffat som Väst inbillat sig efter "Upplysningen"... Möjligen kan man tycka repressionen av den irrationella själen är väl hård i Iran: Saturnus superboostad av Rahu - att jämföra med Sverigehoroskopets huvudlösa Ketu-Saturnus och dessutom i 9e samvetshuset. Sverige driver en aktiv hyckleripolitik och förstör medborgarnas rättskänsla genom sin vägran att ägna sig åt verklig rättvisa.

 

*****

Fristående och mer konkret uppföljning om storkonjunktionens inverkan på en nymåne.