Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


Visar inlägg med etikett Ringo Starr. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ringo Starr. Visa alla inlägg

onsdag 22 januari 2014

Ringo stillar ont ego med yoga

David Lynch hyllar Beatles gamla trummis och skälm Ringo Starr. För insatser inom meditationsrörelsen TM (transcendental meditation)! (SvD) Mannen som efter Beatles upplösning gjorde några av 70-talets mest mediokra soloalbum hade tydligen helt andra strängar på sin lyra.

Och naturligtvis syns det i hans indiska/sideriska horoskop:



Yoga eller meditation handlar inte alls som storstadens borgare tror om att hitta balans i en konsumistisk kultur. Målsättningen, som jag påminde om här, är betydligt brutalare. Det handlar om att döda det falska egot så att en övermänsklig gud kan ta kontroll över värdkroppen. 

Föreställ dig en livsstilsorienterade och lätt yoga-praktiserande Filippa Reinfeldt (hon som totalt förstört Stockholms sjukvård) och det ögonblick när hennes ego spricker och en ond demon tar kontroll över kroppen! Det kan vara förenat med livsfara för självtjänande borgare att leka med den dynamit som slumrar i kroppens subtila inre "energikroppar".

Yoga eller meditation kan bäst fattas som konsten att bli en grekisk stoiker, upphöjd indifferent till sin egen kropp och helt fri från den lilla människans patetiska behov - allt det marknaden försöker få oss att upprioritera i våra liv för att fortsätta agera som den rike mannens nyttiga idioter.

Hur förhåller sig då Ringo Starr till sitt eget falska jag - egot?

Fiskarna stiger i öster och väcker genast tankarna om att rena sig från världens besmittelser, detta är ju tolfte exilhusets naturliga korrelat, ett tolfte som indisk astrologi kopplar till moksha eller själens befrielse från Vattenelementets tendens att smutsa ner sig genom berörelse med det materiella (Jordelementet). Kombinationer av Jord och Vatten är i allmänhet det som skapar en karaktärslös jakt på det materiellt goda.

Hur talande då att finna en total avsaknad av Jordplaceringar i den forna popstjärnans horoskop. Nu återvänder visserligen Jordelementet via andra huset (matchande Oxen, pengarnas och födoämnenas tecken), men låt oss studera Starrs ambition att döda den egna kroppens skrikande och simpla begärsfullhet:

Ascendenthärskaren är Jupiter men trots detta "bara" en neutral influens för en Fiskpersonlighet. Så variabelt är detta tecken att fiskarna kan simma i endera riktningen - upp mot Själen eller ner mot Satan eller materiens herre. Just Fiskarna i stigande kräver en långt djupare analys för att förstå hur individen ser på sig själv och sin kroppslighet.

Ringo Starr har en tydlig koppling mellan egot och ägandets och näringsintagets andra hus eftersom Jupiter befinner sig här. Det finns eller har alltid funnits en väldigt nära koppling mellan Starrs beteende och de substanser han stoppat i sig. (Funderar här på en ungdom och möjligheten av ett drogbelastat och vidlyftigt leverne - och möjligen en omvändelse då Beatles åkte till Indien och träffade gurun Maharishi (maha rishi = "den store siaren"). 

Som jag minns historien fängslades alla i gruppen utom den djupt materialistiska och störda John Lennon av den österländska visheten. Lennon satt fast i materialistiskt vänstertänkande vid den här tiden och hämmades också i sin mentalitet av den trendiga och sedermera utskrattade primalskriksterapin (allt detta vrålande över svekfulla föräldrar - "MOTHER") - Lennon var den kanske enda själen i den gruppen som saknade andlig kraft eller mognad - istället var han en lysande låtsnickrare! 

(Musik imponerade nu inte på Platon som han såg som en rent sublunär distraktion, men där tycker jag nog västerlandets största tänkare var ovanligt kärv.)




Ringo, åter, har Döden (Saturnus) kopplad till sin ego-signfikator Jupiter. Vad är detta om inte en önskan att döda egot (eventuellt genom asketism = 2a huset för näringsintag)? 

Går man sedan ett steg djupare ytterligare stannar hela disponentkedjan av i Kräftan, symbol för den impermanenta och opålitliga Månens mentala värld, sinnesvärlden som mänskligheten i stort slavar under. Disponentkedjan stannar här eftersom andrahusets tillfälliga ägare Mars befinner sig här med Månen hemma i sitt eget tecken.

Det här skulle ha kunnat bli hur illa som helst, om inte för att femte huset är ett så lyckosamt hus. Det är i femte själen har utmärkta förutsättningar att hitta sig själv bortom egots falska signaler. Det är ett av de två dharma-husen (5e, 9e) som understödjer det första ego-huset (för att hålla det på korrekt kurs så att inte narcissism eller andra ego-sjukdomar får fäste).

Den religiöst/andligt tondöva John Lennon har intressant nog också Fiskarna stigande i öster och samma Saturnus/Jupiter-konjunktion i andra huset. Men sedan skär saker och ting ihop: disponentkedjans nästa steg, Mars, tar oss direkt till Mars problematiska placering i Jungfrun där självbevarelsedriften och önskan att precisera saker ner till de mest absurda nivåer med fem decimalers exakthet direkt motverkar Fiskarnas beredskap att offra egot till förmån för en större insikt. John Lennons kraftfulla betoning på självtjänandets Jungfru motverkar distinkt syftet med all yoga och meditation! 

(Exkurs. I dagens egosamhälle har desinformatörer och lögnspridare manipulerat orden och det egoistiska självtjänandet kallas i Filippa Reinfeldts falska värld för "egenvård" eller liknande. Men gymmets "wellness" bara för att företagaren vill ha friska och snygga anställda är en satanisk dyrkan av samma saker som Adolf Hitler hyllade och mörkar att denna privatistiska syn på "hälsa" i antiken var känd under ett annat namn: de olycksbringande demonen.
     Privatism föder Olyckor, vilket stockholmarna nu får känna av genom att det väller in rumänska tiggare på deras gator - dessa är de onda andar själviskhetens livsföring föder av ren nödvändighet. Regeringen Reinfeldt är helt oförmögen att lösa problemet eftersom den är källa till allt det onda.)

I Ringos horoskop, åter, sägs inget om att kommer att finna det stora svaret på alla gåtor. Men det är ett utmärkt horoskop för den som söker blockera en falsk kropps falska signaler och hämmande inverkan på människans verkliga men slumrande gudaintelligens.

Man kan ganska säkert ge det riskabla Vattenelementet ett högt betyg i det här horoskopet och detta helt enkelt för att stjärnans födelsetid är känd och att vi ser hur den dharmiska hustriangeln (essentiellt av kognitivt klar Eld-typ) möter den himmelska (zodiakala) idén om Vattnet som stilla och klart och kapabelt att återspegla högre verkligheter snarare än att brukas för att bevattna den onda materien. 

Ringo Starr är således inte mycket för att vattna blommor i jorden men istället lagt åt att via den åtstramande Saturnus i egotecknet Väduren stilla det egna förstahusets livliga vattenströmmar (Fiskarna står för livligt vatten) så att från individualitetens djupa femte hus NÅGON ANNAN ska beredas chans att yttra sig. 

"Det är inte längre jag som lever utan Kristus som lever i mig"

Jag tror Ringo Starr perfekt skulle förstå den kristna predikanten Paulus ord om att det inte var han som levde längre efter upplevelsen av det starka ljusskenet på väg för att förfölja dem av "den vägen" i det esséiska nomadlägret "Damaskus land". Jag är visserligen inte säker på att Paulus helt fått tyst på sitt upproriska ego eftersom han nu råkade i doktrinärt bråk med Jesus yngre bror Jakob den Rättfärdige (som tog över ledarskap över Jerusalems församling efter att storebrodern avrättades av Storfinansen och Svenskt Näringsliv i deras dåvarande tappning). 

Men Paulus idé var solklar: han hade nått målet för alla yoga och meditation: spräckt egots hämmande skal och var nu ett medium eller en kanal för en högre Intelligens. Med Kristus avsåg detsamma som grekisk nyplatonism kallade Logos eller det solära Logos, det här solsystemets chef (men naturligtvis underordnad Saturnus, Världssjälens Form).

Starr har visserligen en fallen Mars i Kräftan, men denna nedsatta förmåga att hävda sig på ett positivt sätt gagnar faktiskt den som föds under egodödens tecken Fiskarna i öster: Mars är signifikatorn för det nionde huset för Guden. Här kombineras således Gud (i Mars skepnad) och musikerns eget sinnelag/Måne! Och detta i individualitetens och den goda karmans femte hus! Förstå att han kom att sälla sig till världens stora berömdheter.

fredag 10 juni 2011

Ringo Starr & den feminina själen




En väldigt intressant artikel av Harry Amster i SvD om åsiktsstormarna kring Beatles-trummisen Ringo Starrs spelstil - förutsatt att man är mer intresserad av musik än att bara nynna med i refränger.

Jag känner också igen förtalet mot hans slappa och otajta spelstil från ungdomen och det här är ögonblicket när den ålderdomliga sideriska zodiaken verkligen triumferar.

Men först, vad är det människor glorifierar när de hävdar att Ringo är dålig? Jo, schematiska, organiserade och timliga Saturnus/Kronos förstås! Amerikanska stråkkvartetten Kronos Quartet påminner om hur oändligt viktig hyperexakt timing är i vissa sammanhang.

Och vilken är då motsatsen till den torra och precisa Saturnus? Zodiakens arrangemang visar att det är Månen, härskare över den saturniska Stenbockens motpol Kräftan.

Platon och de antika grekerna betraktade hela den sublunära verkligheten (vår fenomenvärld) som ett enda stort misstag, som den erratiska sfären. En indikation på detta var att Månen vinglade runt Jorden på en underlig bana där Månen ibland sjönk under den fasta kurs som den normerande solekliptikan indikerade och ibland "förhävde" sig gentemot solkungen och sken på himmelen från högre höjd än Solen själv! 

Den som vill kan här se fördomar mot "opålitliga fruntimmer" i den här iakttagelsen som redan de allra första urmänniskorna måste ha gjort. Jag menar, den tidiga människan började lägga ihop två och två och insåg att kvinnors perioder likt tidvattnen korrelerade med Månens rörelser och så kom Solen att bli mannen och Månen kvinnan.

Ringo Starr är, avslöjar den sideriska zodiaken, i allt väsentligt "en kvinna", variabel och inte konstant! 



Bara den sideriska zodiaken "ser" att hans psyke, Månen, står hemma i härskarläge i Kräftan - och därtill i det eldiga kreativitetshuset! I den feltänkta västzodiaken placeras Månen i Lejonet som tillhör den stabila kvaliteten Tamas. Kräftan tillhör inte bara det svajiga Vattenelementet utan dessutom Vatten i dess passionerade eller lidande tillstånd.

Amster citerar Ringo i en sällsynt intervju om sin teknik: 

För mig är trummisen en artist som blir sig själv i fillsen (trumvirvlar och utbroderande mellanslag). Jag tycker alltid det är mycket svårt och vanligtvis kan jag inte upprepa ett fill för det kommer just när det kommer och det är enda tillfället du får till det.

Ringo blir sig själv under de sekunder han tappar all självkontroll och rytmik och flipprar iväg i en hyperförtätad kaskad av trumslag, en kvinnas lilla brodyr i luftrummet. Kvinnan är som mest sig själv när hon saknar självkontroll och direktiv - känn igen den klassiska definitionen på den biologiska kvinnan! 

Moder Natur utmärks inte av någon tydlig rätlinjighet eller symmetri (som Kronos/Saturnus) utan är komplex och snårig. Redan de gamla kineserna gjorde den distinktionen mellan Himmelen och Jorden. Och Månen/Kräftan i västlig tradition är alltså emblem för den "irrationella" eller snåriga tillvaron.

Ringo har en knäpp och harmlös humor, och det är också ett av Kräftans adelsmärken. Lite av en gycklartyp. Men den sidan kan också tillhöra hans soltecken, som sideriskt är Tvillingarna, en trickster. Det faktum att Solen disponeras av Merkurius i Vatten ger oss ännu ett exempel av det flitigt förekommande "dissociationssyndromet" där den (irrationella) känslan tycks kunna leva sitt eget liv från den medvetna sidan av personligheten. 

Bloggen noterar detta oftast i samband med förljugna ateister och vetenskapshysteriker - för övrigt också exempel på kvinnohat eller hat mot Moder Naturs "komplexitet". Vissa vill bara ha en enkel, "rätlinjig" ingenjörsförklaring till allt, och att då beskriva Gud - eller Naturen - som en komplexitet motsvarande "oändligheten upphöjd till oändligheten" får ingenjören att se i kors - filosofins och religionens högre avenyer är inte platåer där enkla och praktiska intellekt är vana att vistas.

Jag har varit inne på förr att just artister verkar vara de som har kontroll över osynken mellan Vattnets emotionella virvlar (trumvirvlar?) och Luftens logiska eller rätlinjiga mönster.

Så är Ringo bra eller dålig i det han gör? Svaret finns i lyssnarens eget psyke! De som resonerar med kvinnohatets mångtusenåriga motiv ogillar honom, de som uppskattar empatins effekter hör, förstår och gillar det som pågår.


*****

Sly Dunbar 1982

Jag älskade reggaemusik i tonåren, inte minst för att musiken i princip bygger på bas och trumma och för att låtarna alltid inleddes med en explosiv "brodyr" eller trumvirvel under de gyllene årens reggae (före 80-talets dancehall och sedan ragga).

Bob Marleys trummis Carlton Barrett ansågs vida vara en av världens bästa trummisar (enligt någon jazztidskrift vars namn jag sedan länge glömt), men studiotrummisen Sly Dunbar från sättningar som Agrovators [sic] och Revolutionaries och som kan höras på ofantliga mängder reggaeskivor från 70-talet, gjorde sig senare ett namn som stor trummis.

Här är en osystematisk bildkavalkad på gamla LP-skivor av eller med Sly som troligen få svenska ögon skådat (en droppe i havet av allt han spelat på). Sly kom och gick i det breda västmedvetandet genom två LP på kända bolaget Virgin i slutet av 1970-talet och hade nån enstaka hit i början av MTV-eran.

Carlton Barrett förenade Ringos värld med den exakta metronomen, fantasifulla fills och en mördande exakt rytmhållning. Sly Dunbar är i mina öron överskattad, han betedde sig mer som en matematiker bakom trummorna - redan innan de programmerbara trummaskinerna dödade musiken.

Sly Dunbars trumstil upplever jag av någon anledning som totalt självmedveten, han "flippar" aldrig som Ringo. Man hör hans fill komma tio sekunder i förväg, men det kan bero på att han stiliserade trumspelet, trummar fram ett stort mönster som han upprepar låten igenom.

Att trumma efter ett uttänkt mönster, inbillar jag mig, är redan så artificiellt att det inte finns någon plats för alltför vilda och "organiska" fills. Där Ringo är helt och hållet Vattenelementets själ och ögonblickets ingivelse, där är Sly bara teknik och den kontrollören som sitter och håller ett stramt grepp om "the big picture". Inte oväntat blev Sly trummaskinsprogrammerare på när populärmusiken i väst i mycket tappade sin själ på 80-talet...

Fram till nu har jag skrivit och hoppats att Sly Dunbars horoskop ska kontrastera snyggt mot Ringos men jag har inte räknat ut det än...

*****




Jag hade hoppats på mycket Stenbock eller Saturnus för en riktigt pedagogisk motbild till Ringo Starrs Fiskascendent och tunga betoning på Kräftan. Det hände inte, men här finns intressanta saker!
Den här trummisen, som man kan kalibrera världens atomur efter, har också psyket i själens Vattenelement och även här den märkliga "dissociationen" där disponenten till den irrationella själen verkar från Luftnivå! 

Nu är det är Mars i Vågen som är Månens disponent, en Måne som anses fallen i Skorpionen och där även Mars i Vågen är en svag placering - mest för att Mars vilja till explosiv attityd, revolution och gränsövertramp kanaliseras mot Vågens vilja till harmoni. Mars-Vågen är social och välanpassad snarare än vild värsting, och detta räknas alltså som en svaghet. Mars i Vågen hävdar sig sämre än Mars i motsatt härskarläge i Väduren.

Är det därför undertecknad, själv med Mars i Vågen, visserligen finner Slys trumspel "smart" men kanske lite ospännande. Varje låt har sitt trummönster och efter tjugo sekunder vet man hur resten kommer att låta. Och vad jag just sa om att Sly bara tycks sitta och övervaka sin egen repetitiva slinga så stämmer det med observerande Solen i Väduren mittemot det som återstår av krutdurken Mars. 

Den ömsesidiga receptionen mellan "emotionella" Mars och Venus kanske upphäver det faktum att båda tekniskt står i "skadat" läge, dvs. opposit sina härskarlägen, och skivorna med Sly var verkligen kreativitet (Eld/Luft) om man betraktar dem på distans. 

Hela tiden tänkte han ut nya mönster att trumma fram och det var närmast en besvikelse när ett album med någon artist plötsligt visade en Sly på tomgång - en hel låt i rakt trumspel utan några utbroderingar alls. Men mot det ibland häpnadsväckande konstruktioner, som där han bygger en hel rytm av enbart fills - likt en snökristall består hela trummandet av en cykel intrikata trumvirvlar, sådana man brukar höra i marschorkestrar.

Där Ringo inte riktigt visste vad han just gjorde i sin trumvirvel ("medvetslöshet") och inte kunde upprepa den en andra gång, där har Sly medvetet mejslat fram sina former och arbetar med dem!

Det finns en intressant kontrast i Slys Vatten-Måne/psyke jämfört med Ringos Vatten-dito. Ringo verkade i Vatten drivet av passion! Månen var som sagt i sitt hemmatecken vilket återkallar tankarna om dess "erratiska" bana, ömsom under Solens "norm" (solekliptikan), ömsom "hyper" och ovanför Solen. 

Sly Dunbars Måne i Stenbocken anses i det antika schemat vara "fallen" eftersom Vattnet här inte tillåts variera på detta sätt - dess irrationella grundtillstånd. Skorpionens Vatten är istället av den fixerade eller tamasiska kvaliteten och här är förklaringen som säger mig mest. Det är därför jag inte tycker Sly låter spännande trots alla sina krumbukter. 

Skorpionen är för krampaktigt låst i sin kamp mot döden och mörkret, tecknet ger sig, i likhet med Stenbocken/Saturnus inte hän. Det är ett av tecknen som propsar på kontroll och är ytterst vanlig bland just datatekniker. 

Det är i Skorpionen den irrationella Själen inser att den representerar bara en säsong i Naturens cykliska och obeständiga förlopp och Skorpionen HATAR sin dödlighet. Den låser sig i missriktade drömmar om att hålla den perfekta takten, skapa perfekta kopior på det beständiga. Vissa håller Skorpionen för att vara Djävulen som tillverkat en egen fysisk värld som en kopia av den verkliga, eviga gudomliga världen! 

Att ställa Sly Dunbars spelstil mot den antika filosofin och dess praktiska gren, astrologin, är lite av en uppenbarelse. Plötsligt hör jag krampen i den är trumstilen. Ringo är bara ett naturbarn - men han är helt i dess våld och därför charmerande och betagande. 

Sly ljudsätter en Natur som blivit självmedveten och nu söker implementera Permanens (Tamas = rigiditet) i ett element vars natur inte är tamasisk (Mörker) eller sattvisk (Ljus) utan just lidande (Rajas). Ring är i så måtto verkligen den perfekta trummisen, som Harry Amster menade!