Horoskopet för denna man som i SvD ger statsvetaren Ulf Bjereld svar på tal är intressant. Men den som först nu upptäcker Sideriska siktet bör ha en IQ som ger passersedel till Mensa, det är helt enkelt inte längre möjligt att "on the fly" hämta upp tillräckligt mycket ledtrådar ur texterna för att på ett intellektuellt plan följa och förstå de tekniska resonemangen.
Widar Anderssons horoskop är spännande inte minst för de problem den bereder en uttolkare även med bloggens nya högre växel och bemödande att inte bara se t.ex. en välvillig - och välståndsskapande - Jupiter (här i Lejonets tecken) utan också utifrån sinnelagets Måne bedöma om det är en Jupiter som arbetar på sin högsta växel eller om planeten yttrar sig på sin fula sida, som en chanstagare och jägare efter lätta pengar - en typisk beståndsdel i din genomsnittliga ideologiska förrädare inom socialdemokratin.
(Göran Greider har samma dag med bravur visat hur de gamla tio Guds bud kan uppdateras och göras begripliga för just parti vars existensberättigande handlar om att stå på människornas snarare än kapitalets sida. En fantastiskt tydlig text, och knivskarp i logiken. Läs den för ett korrektiv till Widars orientering i livet! Finns i AB)
Den som skönjer något fanatiskt och påstridigt i den här högersossens blick, ser rätt. Det ska Vatten och Jord (den negativa polariteten) ha kredd för: de verkar resultera i väldigt få eldsjälar, eller fanatiker (beroende på vilken sida man bejakar). Det är uppenbarligen tonvikten på Eld och Luft i horoskopet som ger vinstvansinnet hos den här människan och visar samtidigt på hur Vågens tecken kan tappa hela balansen när inte individualiteten är stark nog att hålla begäret under kontroll.
Den sociala balansakt Vågens tecken är känd för ligger i det här månhoroskopet snyggt placerad i det kollektiva elfte huset för ideal - Vattumannens naturliga hus och ett perfekt hus för socialt demokratiska värderingar. (Det är ett faktum att få människor klarar av att hålla flera uppsättningar ideal i luften samtidigt - Fredrik Reinfeldts Jungfru i öster, ger t.ex. Kräftan i idealhuset och det är förvisso den privata lyckans tecken och som sådant en ren negation av den potential det elfte huset egentligen bär på.
Vattumannen är ett betydligt större tecken i tanke och gärning än Kräftan och innefattar den enskilda, med dennes behov av en sluten liten Kräft-cell att kalla sitt hem och vara lycklig och trygg i. Vattumannen är "bakåtkompatibel", men Kräftan kan ännu inte se den större tänkare den också en dag kommer att tvingas bli.
Widar Andersson har således högre ideal och ideal mer lämpade att ta politiskt ansvar än Fredrik Reinfeldt som bara höftat till en politik (med likasinnade) som själviskt syftat till att ge dem i en position liknande hans egen ett lyft. Widar Andersson har åtminstone en teorietisk idealitet som omfattar Vågskålarnas insikt om rättvisa och jämlikhet. Inte minst är Venus hemma i härskarläge och detta är också ett år så domaren Saturnus passerar sitt upphöjda tillstånd i Vågen. Lustigt nog har vi Saturnus i Vågen just nu så det här är en avgörande tid när Åldermannen kommer att visa Widar Andersson om han valt rätt väg i livet eller inte...
Men det är inte svårt att lokalisera ett begär efter vinster och lyx och vällevnad som kan skada hans fina ideal... Månen i Eldtecknet Skytten ger ett förstahus som har båda eldplaneterna Solen och Mars med sig, som välgörare. Solen i Vågen är emellertid fallen i Vågen och har svårt att hävda sig utan att ingå i ett kollektivt sammanhang - men det har den här Vågen löst snyggt genom att Solen ockuperar det 11e huset för t.ex. ideologiskt grundat gruppumgänge.
Solen i Vågen är nog den första att medge att "ensam är inte stark", men Widars sinnelag i Skytten har insett att sättet att expandera och lyckas i livet är att "nätverka" med andra. Den fallna Solen i Vågen kan sägas kompenserad, och den är för övrigt en verksam välgörare.
Sinnelagets Måne är neutral när Skytten håller första huset och detsamma gäller för dess disponent, den allmänt välvilliga och positiva Jupiter. Den som söker demonisk girighet i de här placeringarna söker förgäves.
Om inte... Och här kommer jag tillbaka till en tanke om planeters "potential" jag prövat några få gånger. Sinnelaget i Skytten är i sanning ett universalistiskt sinne i teorin vill den "allt åt alla" eftersom Skyttens härskare är som ett ymnighetshorn. Jupiter är nu bara "neutral" - det är alltid gott att äga första huset, det ger planeten en verklig hållhake på livet (även om vi nu bara studerar sinnelaget, som är en realitet ett steg före syndafallet blir totalt och själen tar plats i en fysisk kropp).
Varför Jupiter inte når full godhet trots att ett av dess två tecken ockuperar det viktiga förstahuset beror på att den är en naturlig välgörare som tillfälligen (accidentellt) råkar äga ett hörnhus (det 4e). Och då spegelvänds Jupiter och blir en verksam problemhärd. "Lätta pengar" är inget den här mannen borde befatta sig med om han vill förverkliga det 11e idealhusets vision om social jämlikhet.
Men vill han ens ha jämlikhet? Venus är hemma i härskarläge i Vågen men denna planet, som också har en bibetydelse av pengar och komfort är för den ständigt hungriga och expanderande Skytten en ond kraft! Skytten, som sann universalist, kan aldrig nöjda sig med Venus balans, den vill mer än så! Därför är inte Andersson en trogen partivän utan en klassförrädare. Trots att planeterna tekniskt sett inte varslar om några större problem.
Faktum är att Venus låter sin vän Saturnus leda vägen i Vågen och också begränsare Saturnus är en fiende för Skytten som vill mer! Nu börjar vi ana att Widar Anderssons 11e husideal är något så märkligt som ett hat mot vissa ideal - han hatar de "onda läror" som säger att det måste finnas en främre gräns för hur mycket pengar som hämtas ur socialt orienterad verksamhet (Luft).
Enligt läran om planetens potential är Månen i Skytten - allt gott åt alla människor - en större vision än den här högersossen egentligen tror på. För titta var sinnets disponent ligger: i Lejonet, ett mindre utvecklat Eldtecken än Skytten själv. Lejonet är fortfarande individcentrerad och har inte nått universalismens stadium. Högersossens psyke är således ett falskt sinnelag i den mån han ropar ut socialistiska slogans, det han egentligen vill är ohämmad expansion och stor rikedom (Jupiter) för Lejonen, dvs. cheferna i samhället. Och detta upplever han som sitt dharma, sin andliga niondehusplikt.
Utan att ens ha ett ont dharma - utan att ens vara en spelpjäs som aktivt förstör för andra - driver denne man ett spel som han genuint tror på, och som åtminstone kallas för en "neutral" niondehusexpansion. Problemet är bara att han befinner sig i fel parti för denna vilja att berika sig själv och andra i privilegierade positioner! Det är därför man måste misstänka att han alltid varit en klassförrädare, hans sinnelag har sedan barndomsben velat liera sig med de rika salongslejonen (Jupiter i Lejonet), för det är ett sådant han alltid identifierat sig själv som.
Men hans svaga Sol i Vågen insåg att som moraliskt veka Vågar ofta gör, att det enda sättet att förverkliga sinnelagets begär efter guldkant, var att liera sig med den social ideologi (Lufttecknen står för sociala och ideologiska dimensioner). Solen ser nämligen kärlek och pengar hägra lite längre fram i Vågens tecken, följd ännu längre fram av den dominanta chefsplaneten Saturnus. Men dessa båda som Solen vill haka på är verksamt onda och särskilt Saturnus är, tror jag, förklaringen till den fanatiska hårdhet med vilken han långt fram i livet bekänt färg. Hans 11e-husklubb är nu de som nått Jupiter-Lejonet - rikedom för individen genom att sälja ut socialdemokratins värderingar.
Men det här vore ett uselt försök att levandegöra den här himmelens tendenser utifrån kända fakta om man bortsåg från viljan till makt i horoskopet: ett tungt betonat tiondehus. Här hittar vi Mars i Jungfrun, men detta är en Mars som är verksamt god (till skillnad från t.ex. Fredrik Reinfeldts verksamt onda Mars-Jungfru i hans första ego-hus).
Nu har det tionde inget alls att göra med personens djupare kvaliteter och i ett sinnelagshoroskop är det helt enkelt så att hans Mån-Skytt finner att kämpaanda för att nå maktens torn och tinnar vara något gott. Att Jungfrun står för arbetare och slavar men också för viljan att göra en vinst på sitt arbete kan tyckas som en motsättning, men som tidigare noterats arbetar inte Jungfru pro bono utan plöjer åkern i sitt anletes svett.
Det här är ingen idealist, Jungfrun vill med få undantag ha ut något om hon ska engagera sig. För Widar Anderssons vidkommande, går det inte att undvika tanken på Mars-Jungfrun i tionde makthuset som en enerverande pickande och rätt självisk vilja att nå makt och därigenom förbättra sin materiella status i livet. Mars i Jungfrun ligger på hans expansionslystna sinne som en iller och när Jord angriper Eld så smutsas ofelbart den klara intelligensen och solkas av nesliga materialistiska betraktelsesätt. Så även om Mars i Jungfrun här är en verksamt god Mars (flitig och ligger i på Jungfruns vis), så finns en misstanke om att maktens tionde hus lockar av enbart materiell anledning och att det hårda arbete Jungfrun förvisso lägger ner ändå inte ska komma arbetaren tillgodo utan Lejonet - chefen!
Inte ens "goda" placeringar kan hålla den faktiska historien utom synhåll. Det här horoskopet är inte arbetarens bästa vän, det är snarare än sådan svikare som säger; "får bara vi chefer ta ut en bra vinst så kommer säkert några brödsmular också att ramla ner till den fattige mannen." Det är med andra ord högerns kapitala lögn.
Är hela denna historia inte bara en tendentiös tolkning av ett egentligen rätt bra horoskop?
Låt oss se saken så här: det ideal du hyser i 11e huset påverkar din maktambition och din tiondehuskarriär. (Och omvänt är ju 11e huset "eventuell förmögenhet" av maktposition/karriär - det 11e är analogt till hur det 2a står för "min ekonomi" i relation till förstahuset.)
Om dina ideal är onda, är det då inte skäl nog att vara försiktig med tolkningen av det tionde huset. Widar Anderssons 10e idealhus börjar så bra med en svag ("fallen") Sol i kooperationens tecken. Tänk om det räckt så! Men detta är bara första steget i en trestegsraket som kan tyda på att själen i den här Widar-kroppen kommer att visa sin sanna form ju längre han lever.
För det är ju så att Solen i och Saturnus är varandras motpoler. Hans ideal ännu i 30-årsåldern var säkert snarlikt den fallna Solens "kooperativa" (Vågen) känsla. Men den planet som leder hela detta minidrama inom Vågen och idealhuset är ju Saturnus, både i grunden en ond planet och här också verksamt så. Det är också den fula och snåla arbetsgivarens planet (som naturligt korrelat till det tionde arbetsgivarhuset).
Vad vi ser i 11e idealhuset är således en livslång degradering, så att ett gott ideal (Solen i Vågen/kooperativism) sakta - via pengarnas eller den onda Venus fula inflytande så småningom blir till en ond Saturnus som visserligen står i kooperationens tecken - och idealets hus - men nu har blivit folkets fiende, och socialdemokratins.
Och vad driver på denna urartning genom livet, där hemskheten i hans själs förutbestämda form blir tydligare ju äldre han blir - Saturnus drar ju mot ålderdom och död? Jo, det hela började med sinnelagets Måne - barndomen och det första steg man har att använda sig av närhelst klockslaget är okänt. Det är Mån-Skyttens vilja att avancera och växa sig större som säkert har sin motsvarande berättelse i 11e idealhuset om en allt mäktigare och allt ondare människa.
Men för den här typen av analys av hur en bra människa kan sluta i helvetet krävs egentligen exakt klockslag och djupa kunskaper i de planetära cyklerna (dasha) som verkar på en människa under hennes hela liv. Den här bloggen förfogar över ingetdera, men med fantasi kan men knyta ihop den expansiva sidan i Eld med degenerationen i den intellektuella Luft som gjort denne Widar Andersson till en sjuk profitkramare.
Ibland är det helt enkelt bara dåligt gry i barnen, och vad än föräldrarna gör, går det åt helvete för avkomman.
Tillägg
Jag hade bara läst ett stycke av högersossens replik till statsvetaren innan jag skrev detta. Nu har jag på tio sekunder samplat en mening här och en där, och finner, till min förtjusning (eller förskräckelse) att han dels anlägger ett semantiskt tjafsperspektiv på ordet "domesticiering" - helt i linje med Fredrik Reinfeldts Mars-Jungfru - för vilken allt handlar om att härska genom att söndra, analysera sönder och på så vis smita från ämnet.
För det andra att hela hans upplägg är historicerande. Han pratar om vilken socialdemokratisk självbild man ska välja och lägger upp en lång tidslinje. Detta närmast bevisar att han skrivit texten utifrån sin egen "sena" ålderdomsposition Saturnus (Tidens herre) - denna onda makthavare som nu förverkligat individuell makt och rikedom och, som den klassförrädare han faktiskt är, ställt sig på kapitalets sida och hävdar att det är sådan socialdemokratin ser ut. Definitivt ett tragiskt fall för Gehenna.
