Att stämma möte med en defekt Saturnus

"Att stämma träff med Martin Hägglund är en tålamodsprövande aktivitet. Yaleprofessorn flyttar fram vårt möte fem gånger."

Så mycket ungefär bjussar SvD på. Vill man läsa mer om en ateistisk så kallad filosofi i ropet, får man vara så god att betala för sig. Paradoxalt, eftersom filosofen tycks förespråka socialism enligt Aftonbladet som också får det där sjukt tindrande i ögonen så fort en svensk lyckats i Amerikat. Det är alltså ateisten Martin Hägglund, vars karta jag kommenterade för bara några månader sedan.

Men utifrån de nycklar som nu sprids utanför betaldörrarna i SvD och den (än så länge) fria artikeln i AB/Kultur, måste jag bara sätta Tiden/Kronos i centrum, alltså Saturnus i första huset, för en spekulativ karta.

Solen och Mars i nästan exakt konjunktion -
Högt arbetstempo i sublunära Skorpionen i det solära 5e huset

En bok i hinduisk astrologi jag läste ordentligt innan jag startade den här bloggen för 11 år sedan säger att Månen eller sinnelaget är värsta horan (ja, det stor inte bokstavligen så!). Månen ser en vän i alla och bjuder in alla planeter på sin spelplan. Naturligtvis kommer några av gästerna att våldta eller ställa till det. Den här astrologiska faktorn har inget som helst omdöme utan representerar i sig distinkt de gamla grekernas Irrationella Själ, begär och lusta och annat som människan delar med den övriga natur som inte förlänats homo sapiens förnuft eller intellekt - det som skiljer människans själ från djursjälar. 

(Det är också bara intellektet som överlever den biologiska döden och som i en senare fas också dumpar den passionerade själen som ett förbrukat hölje. Inte för att antikens djupa insikter i tillvaron spelar någon roll för en ångestfylld ateist som måste jobba oavbrutet för att hålla Mörkret borta.)

De många ombokningarna som tidningsreportern måste genomlida beror alltså på att det här är en arbetsnarkoman som lindrar den ångest hans egen Ateism ger honom. Detta syns tydligt om man - som fakta i målet tyder på - sätter det hårda arbetets Saturnus i hus 1, helt spekulativt givetvis. Problemet är att Saturnus inte gillar Månen, enligt en annan tradition. 

Att den Irrationella och sublunära själen släpper in Saturnus i sitt läger (Krabban) är så typiskt en irrationell och naiv människa.(Enligt stoikerna har vi inget val, vi föds när vi föds och det är det, även om alla moraliska käpphästar flyger sin kos om människan ingen fri vilja har.) 

Saturnus beter sig illa i alla tre Vattentecken och skapar störningar i formen av depressioner och ångesttillstånd. Hinduerna, som tänkt längre än de grekiska stoikerna, ser dålig karma i sådana här placeringar. Själen måste ha felat för att få sådana här problem i sitt bottenskikt där hunger, sexualitet och andra dunka drifter rasar runt.

I just den här hypotetiska affischpojken för universums mest osmarta filosofi råkar dessutom Månen - Saturnus korttänkta disponent (ja, Månen kan inte tänka, den står bara för impulser och instinkter) befinna sig i FIENDENS 6e hus. Detta är ett ohälsans hus ända in i modern astrologi och är förknippad just med oro och psykiska besvär. Jag tyckte karln lät obalanserad i sitt Sommarprat. Gick från normal samtalston till något enerverande uppfordrande och så tillbaka igen. Som en aggressiv hjärntvättare. 

Nu påstår svenska medier att han pläderar snällhet och ska ha gått och blivit "världsberömd", vilket jag inte tror ett dyft på. Det blir inte filosofer om de sysslar med den äkta varan. Men som professor på något amerikanskt universitet kanske det räcker för att svenska medier återigen ska tappa fattningen...

Frågan är nu vad man ska göra av inkonjunktläget (150 grader): aspekten fanns varken hos indier eller greker, men den märks, och särskilt i karaktären om Saturnus är involverad. Inkonjunktaspekten ger ett glapp och om "radiotystnaden" inträffar mellan det närmaste en människa kan komma det gudomliga Intellektet (Saturnus, den sjunde himmelen!) och hennes eget psyke, desto mer graverande blir resultatet. Att detta är en ateistisk himmel förvånar inte det minsta. 

AB säger att mannen pläderar för att människor ska ta hand om varandra (även utan uppmaning från några Tio Guds Bud). Det förvånar inte med Saturnus i Krabban. Den svaghet och sårbarhet denna placering kan ge, särskilt om den tjänar som fundamentet till psyket och kontakten glappar, ger som bäst en människa som är den själviska borgarens raka motsats, en människa villig att betala skatt för att samhället ska vara gott och hjälpa dem som inte kan sörja för sig själva. 

I den meningen kommer det ändå något gott ur horoskopets svaghet, även om Ateism aldrig kommer att ge något tillfrisknande.

I det spekulativa Saturnushoroskopet, som genast röjde en depressiv arbetsnarkoman, orolig och hoppig som bara psykets Måne i överrörliga Skytten kan vara (särskilt när psyket hamnar i en så dubiös zon som den 6e), står ännu en detalj ut. Satan eller Ateismen som parodisk ersättning för verklig religion. Satansstjärnan hamnar nu i det systematiska tänkandets 11e hus, i den naturliga zodiaken ett hus som tillhör den grandiosa tankestrukturens Vattenbäraren, babyloniernas "Den Store". Detta menar jag är astrologins illustration av Guds Intellekt (Nous) eller kanske till och med förlagan till den senare filosofin. Grekerna placerade antingen detta Intellekt inom kosmos om man var halvt atestisk som stoikerna (som kallade det Logos) eller utanför Tid och Rum om man var platonist. (De helmaterialistiska epikuréerna förtjänar inte ens att nämnas i filosofers sällskap.)

Nu är inte Krabban född att vara just filosof - som genuin ascendent placerar det mat & drycktecknet Oxen i 11e och längre än till tankar om vällust och mänskliga sinnesförnimmelser kommer sällan Krabban i sin orientering (en intressant placering av Månen kan naturligtvis ge en större öppenhet). Men i det här konstruerade horoskopet inser man med Satan i 11e ideologihuset direkt hur filosofen har en materialistisk agenda, illa dold bakom en filosofisk nisch. Vad han undervisar i borta i Amerikat är litteraturvetenskap enligt Wikipedia. Det kunde varit värre, men filosofi är det inte.

 

Radikala ateisten Martin Hägglunds sommarprat

 

Ironisk definition av antireligionen Ateism

 

En bekant jag respekterar för hans respektfullhet om än inte djupa förtrogenhet med filosofi (han läste litteraturvetenskap en gång i tiden) rekommenderade ett sommarprat i P1. Jag följer normalt inte de svenska plattityder som rapas upp år efter år i den här programserien, men gjorde ett undantag för att Hegel (han med "tes-antites-syntes") skulle förekomma. Hegel har en viss koppling till den här bloggens nya upptagenhet av zodiakens tidsåldrar som "tidsandor" eller Geister (gastar, vålnader) som tyskarna skulle säga.

Det visar sig snart i det arkiverade programmet att filosofiprofessorn Martin Hägglund är en rabiat Ateist (ja, framställaren får något fanatiskt och uppvarvat i rösten på flera ställen). Jag vet vad sådana har att säga och den här timman bjöd inte på några undantag. Under hans monolog noterade jag några uppgifter som passar utmärkt med det svårt plågade horoskop som jag ska knyta till sagda sommarprat.

Allt mer stod det klart att det var socialrealistisk pornografi. Vad som onekligen var värdefulla små minnen för honom blev genom låsningen till ett mycket smalt tema till rena frosseriet i upplevelsen av livets skörhet och sönderfall. farfars benamputation, farmors senilitet, cancer och död för en svåger och så för att avrunda hela helvetesrundan mormor som efter årtionden med hjärtsjukdom till sist kolar vippen. Hägglund memorerar mormors syrliga kommentar till att hennes vänkrets nu dött av. De påminner henne om att hon tagit "ännu ett steg nerför trappan". ("Gissa zodiaktecken")

Genom hela programmet löper för den stoiske som förlikat sig med livets villkor en röd tråd av vulgär sensationalism: här i livet står saker på spel, det är en "risk" men också en chans och liknande managementplattityder. I linje med sorgens och det ofrånkomliga sönderfallets element Vatten, talar ateistfilosofen om hur ordet "omsorg" i sin aktiva form är "sorg" - nästan exakt samma formulering jag använt om det primära Vattentecknet Krabban (modersprincipen) här på bloggen. Men Hägglund förklarar att det inte finns något utöver det biologiska livet, så jämfört med facit, zodiaken, har han kuggat på nästan alla livets diskreta signaler som pekar på att detta bara är förgården till något annat och väldigt annorlunda i existensens hierarki. 

 Hägglund lider genom en generös dos död och lidande i släkt och närkrets av en krampande kamp och blindhet inför Livet och dess betydligt större omfång. Han förminskades verkligen av allt det som drabbat folk i hans omgivning, men uppenbarligen var det vad Ödet ville med detta liv: lära sig respektera de levande. Man anar en själ som i ett tidigare liv varit hänsynslös med allt levande - en krigare, kanske en mördare - men som nu "stöps" om i detta liv. Den onda figuren från förr kan bara anas i den kvardröjande fanatismen. Eftersom han sysslat med död i ett annat liv, försvarar han som Ateist alltjämt glömda illdåd genom att hävda att livet ändå är ändligt. Detta är inte en sann botgöring och karriär som storsäljande ateist lär inte jaga ut demonerna. För demoner finns det på denna födelsehimmel. Se bara:

Undertonen av fanatism (som egentligen är desperation över livets "skörhet") ges tydligt av sinnelagsascendenten. Månen och Venus visar hur han i princip bara utformat sin filosofi utifrån de kvinnogestalter som förekommer i radioprogrammet (mamman, om jag inte missade något, nämndes inte med ett ord, bara farmor, mormor och den cancerdöda svågerns hustru).

Modersfixeringen i sinne och känslor är väl fint i sig, men allt kjoltyg har i Hägglunds liv utlöser en störande och till och med aggressiv inre kamp. Sinnet i den expansiva och livstörstande Skytten (ett tema som figurerar ofta i radiopratet) går in i väggen eftersom Skyttens härskare Jupiter hamnar i 6e huset för Fienden och Olyckan och angrips av Satan själv. Här är dels hans ateistiska sinnelag i perfekt beskrivning, Satan ingjuter tvivel i de sinnen som öppnar sig, och det är genom kvinnors lidande han tagit sig in i filosofens medvetande och fått honom att förkasta kristendomen, själen och allt vad en god Ateist måste förneka.

Apropå Vattenelementet eller det biologiska livets korruptibilitet och ändlighet som Hägglund gav så många exempel på från sin egen närkrets, missa inte den massiva Skorpionen (korruptionens och dödens symbol) och dessutom placerad i 12e huset för livets slutstation (långvård, sinnessjukhus m.m.). Med den förödande negativa Mars-i-härskarläge-i-Skorpionen, intellektets Merkurius och själens symbol Solen i detta jämmerliga läge, är det inte konstigt att radioprogrammet lät som det gjorde! Dessutom passar Satan (identifierad med stjärnan Algol i den naiva livsuppfattningens Oxe) på att opponera (oppositionen i alla väder är också Satans naturliga roll enligt Bibeln, men den Onde kan förklä sig på många sätt). 

Eftersom sinnelagets fundamentala härskare Jupiter också är filosofins planet kan enkelt se hur Hägglund byggt hela sin karriär på satanisk förnekelse. Det fanns verkligen något falsk och oäkta över de minuter han myspratade med svenska folket som vilken sommarpratare som helst. Horoskopet visar en i djupet trasig själ. Helandet börjar inte förrän den dag han slutar att söka negativa "bevis" för Ateismen. Satan älskar att söndra och den Onde äter upp de som föder sitt inre tomrum så att den äkta, tidlösa och på inget sätt biologiska själen stängs utanför sin värdkropp. Det är möjligt att en själ som gästat en stor illgörares människokropp i ett tidigare liv MÅSTE hålla sig borta. Eftersom själen minns allt kommer dess kontakt med värdkroppen omedelbart innebära risken att horribla minnesbilder strömmar igenom.

Psykiatern Arthur Guirdham skrev boken Obsession 1972 och framlade där hypotesen att neurotiker (som jag menar att Hägglund påminde om) producerar falska symptom för att hålla något än värre under medvetandetröskeln: sina själar och deras förmåga till klärvoajans och att återkalla sitt eget "äldre" medvetandeinnhåll (för en tidlös själ är ett liv för 700 år sedan som "igår" så det ligger en enorm tidshorisont i vårt så kallade omedvetna.), "Radikal Ateism" är alltså Hägglunds aktiva försvar mot en själ som skulle kunna berätta ett och annat både om honom och om Livet (med stort L)... 

Eftersom hans politiska "vänsterprat" var mycket bra (om än självklarheter för den som funderat det minsta över varför mänskligheten är en parasit mot denna Jord och varandra) förmodar jag att Hägglund jobbar upp bra karma i detta liv, och Ateismen kan vara nödvändig för att få något konstruktivt tänkt överhuvudtaget. Skulle den solkade själen träda fram kunde det förlama värdkroppen så att ingen god karma alls resulterade ur detta jordeliv. (Ur sinnelagsperspektivet är som synes Solen/atman inställd i 12e huset där den onda Mars kontamination av själen skrubbas bort.)

Uppenbarligen har hans senaste bok som noterar hur kapitalism och ekologiskt tänkande är oförenliga väckt uppseende och här räknar själen nu in massor av pluspoäng (god karma). Vem vet, kanske kommer den i detta liv att börja slappna av från den fanatiska försvarsskölden mot en större världsbild där också själen återigen får sin rätta plats?

För det är intressant att han väljer ut som ett av filosofihistoriens definitiva citat, den gamla Aristoteles liknande själen vid seendet av det som ögat - kroppen - registrerar. Denna helt materialistiska tolkning av själen "nådde" Aristoteles sent i livet  (traktatet De Anima). Som Platons avfallna elev hade han tidigare i livet den mer korrekta föreställningen om att kropp och själ tillhör två separata ontologiska ordningar och det var i den immateriella själen hela källan till vår intelligens låg (astrologins Sol). Via en andra modifikation av Platons hållning slutade A sedan som den rena materialist i själsfrågan som så attraherar Hägglund. 

Man kan säga att Aristoteles var en ovärdig elev till Platon, eller åtminstone mer intresserad av naturvetenskap än metafysik, även om också Platon hade ett spektrum av intressen. Inte minst hans kända förstudie, "Staten", mot slutet av livet följd av den mer utförliga "Lagarna". Och Platons tänkande kring stat och samhälle var verkligen "vänster"! Föraktet mot de orättfärdiga rika i Medelhavsvärden för 2300 år sen kunde vara skrivet om dagens Kapitalister! (Det kanske är därför Platon länga varit utmanövrerad av de rådande makterna och den politiskt harmlösa Aristoteles favoriserats.)

Hägglund bör återvända med förnyad uppmärksamhet till Platon istället för dennes vanartige elev och svamlet om entelekier eller "levande organismer - en rent biologisk syn på livet (att skilja från Livet). Det lägre livet kan liknas vid astrologins Vatten och Jord enbart. (Eller de fyra elementen i aristotelisk tolkning.) Psykiskt liv plus en stofthydda. 

Denna omvärldsförståelse har eliminera halva horoskopet ur ekvationen där det "supralunära" Luft och Eld i kombination kan teckna högre själsliga fakulteter. Bäst reservera sig eftersom kombinationen också kan också ge fanatiker, i synnerhet Eld enbart i dominans brukar - när deras rumsterande anses av godo - kallas just "eldsjälar". Men "radikal Eld" kan också vara oerhört destruktiv, vilket inte minst Adolf Hitlers horoskop omvittnar: Solen i Väduren, Månen i Hägglunds Skytte. Extra pikant blir det när man inser att bådas empatistörda och kroniskt fixerade Saturnus befinner sig i Krabbans tecken. Det är som om en Hitler återföds för att som en Hägglunda på nära håll se mänsklig svaghet och död och äntligen börja lära sig ett och annat om människan. Notera att Hitler inte har sin sinnelagshärskare i konfliktfylld Jord-plaering utan med Månen i Skytten. Detta är vad jag menar med en fanatisk typ som är helt fartblind och inte kan utvärdera sina grundantaganden!

Hitler: extremism och en självförbrännande karta
Hägglund är i jämförelsen en som står kvar
i de förkolnade resterna av en värld efter kriget

*****

Som ett exempel på satanistisk filosofi, eller vad imitatören och förfalskaren Algol för invid filosofins Jupiter, se här:

1998 skrev katolske prästen och forskaren Robert J. Roth, RADICAL PRAGMATISM (universitetsförlaget Fordham University Press, New York). Detta, till skillnad från den till USA importerade Hägglund, är äkta amerikansk filosofi: en engagerad studie  (från oväntat håll) av andligheten hos den amerikanska Pragmatismens tre portalfigurer John Dewey, Charles Sanders Peirce och William James. 

Bara Dewey skapar någon tramsig sekulär imitation av religion (ungefär som de svenska Humanisterna stulit kyrkans konfirmationsritual som en veritabel satanistsekt), men de två sistnämnda var närapå mystika i sin andlighet.

Inom en genre är "call and response" vanligt, precis som textförfattare i musiken ofta replikerar på en annan låt, ibland många år tidigare. Fyra år senare kommer så RADICAL NATURE av filosofen Christian de Quincey som jag berömt flera gånger som en fantastisk introduktion till olika former av filosofisk idealism (Platon: tillvaron börjar med medvetandet och inte som dagens satanister säger: materia evolverar en hjärna och sist den felbara mänskliga tankeförmågan som en bi-efekt till en köttklump inne i kraniet). 

De Quincey själv tycks föredra tanken om "pan-psychism" vilken lämnar frågan obesvarad om det finns något ytterligare utanför universum, något man skulle kunna kalla dess skapare eller Gud. I den meningen skulle de Quincey befinna sig halvvägs mellan Hägglunds alltför samtidiga idioti om att allt börjar med materien och Platons definitiva uppfattning att det finns såväl "tillverkade gudar" (planeterna) som en högre verklighet bortom det materiella. 

I Platons Akademi utvecklades tids nog en skarp opposition till stoikerna som likt de Quinceys "medvetande ner till minsta gruskorn" hävdade att själen var en materiell produkt av universum och således med Hägglund, dödlig. Men Hägglund är i sanning radikal i sin dysfunktion, för inte ens stoikerna förnekade själavandringens realitet. Men det ämnet har Hägglund uppenbarligen inte tittat på annat än möjligen via den avfärdande materialismens glasögon.

Sen dröjer det sex år innan Hägglund söker bli del av den amerikanska diskursen med sin RADICAL ATHEISM. Och det är här man kan tänka sig Satan som så intig och substanslös att han bara kan hänga i kjoltygen på det som varit genom att inkludera ordet "radikal" med i boktiteln. (Det kan förstås ha varit förlagets förslag, men Satan i horoskopet visar också risken att utsättas dör Den Ondes förehavanden.) 

Ett "plagiat-fast-tvärtom"-scenario passar väl med hans horoskoptyp där både andlig LUFT saknas i den andliga ELDEN är helt låst i strid med det olycksaliga (hus 6) JORD-elementet. Att tänka utanför det materialistiska paradigmet faller sig inte naturligt för den som är i clinch med materien och pengarna (Oxen i hus 6), kanske av den anledning jag spekulerade över: han är här för att kommentera låsningen mellan Kapital och den - hegelskt temporala - fria livsanden (Jord-Oxen och ett positivt Skytt-sinne). 

I det viktiga arbetet med att befria mänskligheten från tyranner och illgörare må hans Ateism vara fullt ursäktlig.

PS. Jag skrev om en annan ateistfilosof på Sideriska redan 2009, bloggens första år (och många fler därtill). Men jag kollade texten och noterade en glädje över att siderisk zodiak flyttade ateisten till Vattenelementet - bara den biologiska delen av själen och i linje med elementets symbolik i primära Vattentecknet Krabban: oceanen, moderprincipens svällande mage. 

Nu sällar sig Martin Hägglund som ett mer dysfunktionell exemplar på att samma element visserligen kan producera filosofi som når dem av samma socialrealistiska utblick som sommarpratet gav prov på, men knappast är sista ordet i vad en människa kan säga om den gudomliga själen.

https://siderisk.blogspot.com/2009/10/psykologi-utan-sjal-psyche.html

Se även kort utdrag från Platon om den odödliga själen.