Carl-Michael Edenfeldt, publicist av förnedringspornografi (markis deSade) jublar i Expressen över feministen Nina Lekanders självutlämnade sexualbiografi. Edenfeldt empatiserar helhjärtat med kvinnans glädje att få sätta på sig en löskuk och rövknulla män - möjligen som någon rätthaveristisk vendetta för att ett oblitt Öde den här gången tvingade ner Lekanders själ i en kvinnlig kropp.
Men den hinduiska astrologin har goda nyheter. Lekander förfogade över en manlig kropp i sitt förra jordeliv och behövde då ingen löskuk. Hon lever i detta liv i ett svårt stört förhållande till sin kvinnlighet (därav feminismaktivismen) men hennes själ kommer i dess nästföljande reinkarnation åter att vara tillbaka i en manskropp!
Ja, feminism kan vara ett alternativt uttryckssätt till den mer perversa formen av homosexualitet...
Så här hade historien kunnat berättas om Lekander haft ett känt födelseklockslag och detta samstämde med nedanstående karta baserad på Solen i 1a huset om att den förfallna sensualismens Oxe var det zodiaktecken som befann sig stigande vid födelseplatsens östra horisont när den här själen spräckte det tunna membran som skiljer tidens och Naturens rytande flod från evigheten och själens existens som obetingad.
Men en solascendent har under alla omständigheter ett visst värde om diskussionen gäller frågor om bl.a. ledarskap, handlingskraft eller djupast sett, den om människans identitet. Med Solen i Oxen tenderar självförståelsen till total alienation eftersom det här är ett materialistiskt Jordtecken och själen inget alls med materien har att göra. Hinduerna, som lät sin djupa filosofi flöda in i den astrologiska doktrinen, visar detta genom att låta Venus, förmågan till identifikation - med början i anpassning till den egna värdkroppen som nyanländ själ - fungera som en "verksam illgörare" när Oxen ockuperar 1a huset.
Som ett anekdotiskt exempel kan nämnas en person som föddes med en fysisk Oxascendent och felvuxna höftleder vilket, för att undvika lamhet krävde barnets operation och någon slags gipsvagga för att justeringen skulle kunna växa ihop. Jag har inte de närmare detaljerna men av detta blev sedan en väldigt springig och sprättig pojkflicka som sedermera började syssla med jazzbalett (som så många andra unga flickor). Men det är den initiala missanpassningen till det egna kroppsfordonet och en skadad Venus som är det intressanta här.
Ett annat uttryck för Oxen i första huset skulle kunna vara solär driftighet till förmån för den skadade kvinnoplaneten Venus, och här kommer Lekanders aktivism in. Men notera att det är en man i kvinnokropp som slåss för kvinnorna. T.o.m. psyket (Månen) i Väduren disponeras av den strikt maskulina Mars som själv står i ett positivt polariserat tecken. Ren kvinnlighet står alltid värnlös inför Naturens brutalitet, astrologiskt representerad av den blinda sexualdriften via Naturens eget element Vatten - den tunna vattenhinna som virvlar och forsar och drar ner de själar i tid och rum som kommer för nära en vattenvirvel! En verklig kvinna skulle inte kunna freda sig själv vilket gör varje kvinna med mål i mun till något av en man.
I antiken gick åsikterna vilt isär vad som förorsakade själens syndafall, en del trodde det var gudarna vilja, andra omfattade Platons berättelse i dialogen Timaeus, hans mest kända kosmologiska skiss, att den gode skaparguden format alla själar i den Högsta Himmelen (före kosmos) och sedan distribuerat dem över universum och placerat dem i ett eller annat existensplan och knutit dem till något av de fyra elementen. Inte ens i "himmelriket" är själarna likvärdiga!
De som dras till planeten Jorden saknar den andliga resningen hos dem som inte behöver uppleva Nina Lekanders behov att förnedra i sina kinky sexlekar. Kort sagt: lika barn leker bäst och eftersom Platon accepterade reinkarnationsläran följer ganska naturligt karmaläran, om hur själar i sin vandringar trasslar in sig allt hårdare i orsakskedjor som binder dem och tvingar dem att i ett senare (eller parallellt) liv stå till ansvars för sina val.
Ytterst, verkar Platon säga i åtminstone denna text, är det en i grunden god gud som tilldelar själarna deras initiala positioner eftersom det övergripande målet inte som i ärelösa sekulära kultur är individualistiskt frossande utan Helhetens bästa funktion. Den närapå gudomliga själsarten "hjältar" behövs eftersom totaliteten också innehåller fega kräk, ateister och sexperverton. Den gode guden lämnar sedan sitt verk som en självuppdragande klocka - alla de solära varelserna agerar och håller föreställningen igång - många väljer oklokt dödliga jordkroppar och där bryts deras väg av Döden och de tvingas fortsätta den gudomliga leken en annan dag.
Utifrån ascendenttecknet pekar en spekulativ hinduisk doktrin på det 12e förlusthuset som en fingervisning om den nu återfödda själens närmast föregående liv eller den karma som i detta liv kan lösas. På andra sidan om den reinkarnerade själens eget förstahus ligger så 2a huset som nu kommer att symbolisera närmast följande jordeliv. Indisk astrologi har förvisso deterministiska sidor men kan kanske kan nöja sig med att 2a huset tecknar nästa liv i den händelse detta livets tendenser fortsätter verka som tendenserna tecknas i födelsehoroskopet. I annat fall vore ju det mänskliga livet helt meningslöst och bara en tråddocka som gudarna roar sig med (och så såg också astrologins skapare, de gamla babylonierna, på saken).
Prövar man Lekanders solascendent utifrån den här doktrinen blir beskedet närmast skrämmande tydligt: bakom sig, i huset för det tidigare liv man nu förlorat genom återfödelsen, ligger Väduren vars härskare Mars är den explicita manlighetens symbol. Förlusten av "kuk" gör att Ox-ascendenten får svårt att Venus-harmoniera med sin egen kropp (vilket i sig kan uppfattas som något gott eftersom identifikation med en kroppshydda och en resulterande materialistisk syn på vem man är, är något av det värsta snedsteg man kan begå - grekerna tycks ha fattat så mycket av den österländska astrologin att de döpte Oxens eget naturliga 2a hus till "porten ner till de dödas värld" - här är då Platons underfundiga "soma är sema", kroppen är en grav (ur själens perspektiv).
Så om nu Lekander kämpar som en hel karl mot den kvinnokropp hon fick den här gången kommer hennes heroiska arbete att enligt 2a huset belönas med ... en ny manliga kropp! För se hur förunderligt manliga Mars står på tur - samma Mars hon som äger 12e förlusthuset för livet innan det nuvarande! Att de tillfälliga ägarna till 12e och 2a dessutom ingått en ömsesidig reception verkar nästan vara en uppmaning att inte missa hur spikrak själens manliga linje är, med detta kvinnoliv som bara en liten fnurra på tråden.
Tur hade Lekander som föddes med flera strängar på sin lyra och inte trillade ner i transsexträsket och kirurgiskt försökte räta ut "Naturens misstag" som enda tillgängligt uttryck för sin själsliga patologi. (Se även denna studie av 45 transsexuella horoskop.) Men Naturen begår inga misstag, den tillhandahåller bara de byggmaterial (illustrerade i horoskopet) som utgör själens karmiska belägenhet.
Teknikalia
Någon kanske tycker rubrikens "veta hut" rimmar illa med Edenfeldts recension av Lekander. Är det inte bara en fråga om njutning via sex, låt vara kinky? Nej, en djupare analys av Lekanders karta visar att det är ett sjukligt maktspel Lekander har avsnört och styrt in i sexualiteten. Horoskopet har i princip ingenting som fungerar riktigt väl och här kan man t.ex. peka på den tvingande och dominanta Saturnus som från sexualitetens och rövhålets Skorpion tvingar sig på den kreaktiva och lekfulla Solen, själv illa placerad eftersom Venus är en verksam illgörare i detta fall.
Man kan analysera Saturnus ytterligare. Enligt hinduiska spelregler borde den vara en verksam välgörare för Oxen i 1a huset, men innan man spinner en utläggning från det antagandet måste ytterligare perspektiv inhämtas. Jag är inte alls imponerad av hur den tvingande (och ibland rent förnedrande) Saturnus disponeras från Mannen Mars i detta horoskop! Dessutom skapas en oförnuftets "dissociation" mellan Skorpionen och Tvillingarna via de omaka Vatten- och Luftelementen. Ett vanligt uttryck är falsk rationalisering - man antar att motivet är ett annat än det egentligen är.
Jag vidhåller att Lekander och Edenfeldt förmodligen båda är svenskar som i något tidigare liv ägnat sig åt vidrig förnedringssex och haft "tur" i sin återfödelse eftersom Sverige i vår tid snabbt degenererat i sin "allt är okej" inställning. Vem vet, kanske var båda bekanta med den perverse franske markisen och bär i detta liv med sig spår av "det franska sättet"?
