Redan i bloggens begynnelse kommenterades Gryningspyromanen. Tio år senare står det helt klart att detta och alla de horoskop som saknar känd födelsetid men med Månen som ersättningsascendent varit användbara för övnings skull. Men det man kan säga säkert är inte mycket. Månen står för föreställning och fantasi och det kan förvisso vara avslöjande att se hur en obskyr människa odlar fantasier om sin egen allmakt men om det verkliga livet vet man inget utifrån en sinnelagsascendent.
Inlägget från 2010 om den här mordbrännaren kunde hållits kortare (det ser jag vid snabb koll), kanske hade det räckt med de första få styckena om eldens Mars som inte vet om den ska älska eller hata i Skorpionen. Till svarta eldens Mars sällar sig Venus, soltecknet Vågens härskare vilket tvingar samman ett Luft och Vattentecken. Här bildas samma märkliga personlighetstyp som underhållaren Jonas Gardell eller den kvinnliga konstnären, religionshataren som framställde Jesus som homosexuell.
Det kan med andra ord bli skeva perspektiv hos den mentala Våg som invaderas inifrån av Vattenelementets (psykets) olika grader av klarhet eller förgiftning. Planeter i Vattenhusen kan också ge märkliga former av subjektiva övertygelser med motsvarande nedsatt manöverförmåga i den sociala verkligheten.
Men det finns en god chans att Gryningspyromanen inte har den månascendent i Tvillingarna som jag utgick från tidigare Klockan 16:00 går psykets planet över i Krabbans tecken och detta är en själslig författning som är extremt påverkbar och kräver en välplacerad Sol (tecken och hus) att leda den. Månascendenten gör det som sagt omöjligt att gå närmare in på hur huset modifierar Solen, som bäst kan man anta att Månen fantiserar sin Sol och för en som tänder eld på byggnader ligger det förstås en poäng att hitta Solen i 4e för hemmet och byggnader.
Antar man därför Månen i Krabban bildas en ännu sämre förutsättning för en normal livslinje (Månen till Solens fulla mognad, 0-40 år). Den vingliga Våg-Solen har så ovanligt många problem att tampas med och avväga och som kan derangera dess klarsyn. Som britterna säger: "penny-wise and pound-foolish".
I just föregående inlägg en nostalgisk återblick till bloggens tidiga år, när Sverige fortfarande hade roliga politiska ledare att göra narr av: Fredrik Reinfeldt har sol och måne i omvända lägen mot Gryningspyromanen. Det händer något lustigt här i gränsen mellan Rationell Luft och Irrationellt (instinktsdrivet) Vatten, självbilden verkar ofta bli lite skev för att inte tala att det begärsfulla Vattnet sällan höjer sig till någon bättre analytiker - men de duger inom den hungriga kvartalskapitalismen i den mån de söker sig längre än bara fylla ögonblickets behov, inom vård eller på dagis...
Först och främst lider Gryningspyromanen av en hämmande aspekt från extremt konventionella Saturnus-i-Stenbocken, symbol för vad Samhället vill med en och där förvisso Månen i motsatta Krabban söker ta emot kommandot, men ytterst blir en katt och råttalek mellan Lagens långa arm (Saturnus) och den slinkiga Mån-Krabban. Detta till följd av att Solen i Vågen känner sig pressad av vad samhället vill peka ut för aktiv arbetsväg (Solen, den dagaktiva på ett ytligt betydelseplan, det enda Sverige med sin "arbetslinje" erbjuder förutom lobotomi eller internering). Och här skiljer sig Saturnus normer åtskilligt från de skorpioniska underströmmar som läcker in i Solens Luft-sfär och derangerar intellektet.
Så långt den hypotetiska månplaceringen visar (och i kombination med Saturnus inverkan) ser horoskopet ut som en antydan om den borna dagdrivaren eller vagabonden - en figur Sverige varken förr eller idag har någon plats för, sägs det, samtidigt som det dräller in skumrask över gränserna och inrikespolitiken sköts med sådana högerperspektiv att landet formligen tillverkar inhemska galningar dagligen. (Högern VILL ha mer kriminalitet så att de har något att gapa om, högern är som en energiparasit på andra, precis som Sverigehoroskopets "onde rike man" - kapitalisten - rider rygg på dem som arbetar upp hans välstånd.)
Dessutom gör Månen i Krabban Gryningspyromanen till en av dem med en triangulär uppställning planeter, under en eller två månader fladdrat förbi på bloggen, ibland just så skadliga för sig själva och/eller andra som astrologen Charles Carter hävdat. Besvärligast är nog trianglar i Vatten eller de faller kort om rationalitet och kan bli drivna typer, just som Gryningspyromanen verkar vara.
*****
Tankarna föll på denne Ulf Borgström när jag kom på att det var genom Aftonbladets juridikkunnige, Oisin Cantwell (tidigare kommenterad 2014) som jag först blev medveten om den tvångsmässiga och inte så värst rationella Grynings-Vågen. Cantwells egen födelsedag uppvisar visserligen ingen triangel men har i Eld-Väduren en sådan överladdning att man kan förstå hans intresse av pyromanen. Eld och Vatten driver sitt inbördes spel och det är typiskt att penning-Oxen Cantwell 2011 klagade på att samhället spillt en miljard i skattepengar utan att lyckas få fast pyromanen.
Eftersom för mycket Eld (eller våldsamt obalanserad Eld) också kan ge extremism ("inga spärrar") är det intressant att se hur en förnämlig placering för organisatören Saturnus här kontrollerar och använder sig av all den energi Cantwells horoskop uppvisar. Resultatet blir att framfusiga råbusen Väduren (som i bästa fall representerar mannamod enligt antikens schematisering) här blir en högintressant och intellektuellt kraft (mer slipad, misstänker jag, än vad han kan uttrycka i sina tidningskrönikor, som när allt kommer omkring bör vara skrivna med tidningens typiska läsare i åtanke).
 |
| Lättläst horoskop - "rent" och tydligt i elementens samverkan |
Nu stryper visserligen Draksvansen Skytt-Månens normalt så livliga reaktioner och minskar "extremismrisken", men det beror förstås att sinnet är helt upptaget av alla den vurpade Venus-Rahu-typer som löper omkring och ger Rättsstaten arbete. (Man kan säga att alla de kriminalfall Cantwell kommenterar blir hans "partners" i 7e huset.)
Men det är alltså sinnelagsascendentens intressanta Saturnus i härskarläge i Vattenbäraren som skapar varma känslor för Staten och samhällets organisation även om Saturnus som synes lägger håller Väduren i kort koppel. Detta är en förnämlig kombination eftersom Saturnus-i-Vattenbäraren är human, detta är människan som den sociala varelse det är och aspekten tuktar och vägleder samhällets unga (Väduren, barnets symbol, räknat som tionde månaden från Krabban/modern).
Denna Vattenbärarens kastade nät för ökad struktur kan förstås också läsas som konservativa Sol-Oxen Cantwells önskan att forma tidningens läsare i laglydig och socialiserad riktning. AB är en träig tidning på det sättet, men jag ser ingen borgerlig tidning ta på sig att lära sina läsare något annat än ytlig "vett & etikett" - de vet nog innerst inne att deras politiska budskap är just det som skapar ett kriminellt samhälle.
Jämför Cantwells horoskop med ständige AB-skribenten Jan Guillou, som istället väljer raljerandet för att påvisa samhällsproblem. Att jämföra en sinnelagsascendent med ett horoskop som bygger på barnets fysiska födelse låter sig egentligen inte göra, men se Cantwells strama bindning mellan Saturnus och Lagens Jupiter som ger honom lämpat att titta på samhällsfrågor ur juridiskt perspektiv. Guillou, med känt tredje kommunikationshus uppvisar här Lagens eller samvetets Jupiter som verksam illgörare.
Horoskopet är lurigt för det finns onda delar i det, men uppenbarligen är hans ascendenthärskare Merkurius (skribenten) så stark i 7e husets hörnläge att den inte övermannas av den komfortabla borgerliga nyrikedom hans romanförfattare givit honom.
Jupiter (stora rikedomar) via författande (tredje huset) får honom att påfallande ofta i sina krönikor nämna hur laglydigt han betalar sin skatt till Staten. Kanske lite dåligt samvete - åtminstone spelat - att skriva för läsare med långt lägre inkomster än honom själv. Men samma folkformargärning är det som den kollegan Cantwell ägnar sig åt.
Den gamla konfucianska texten för härskare och sedermera statsanställda, I-Ching, påminner i kapitel 53, Gradualismen, om hur lång tid det tar att fostra och forma en folksjäl. Där används den klassiska konservatismens sinnebild, det långsamt växande trädet, och påminnelsen att det tar generationer att bygga en folksjäl (och bara en smartphone-kultur för att bryta sönder den). Både Cantwell och Guillou har Solen i Jordtecken, det element som mest påminner om konservatism, även om det rör sig rejält i både ambitiös Eld och tänkande Luft hos tidningens båda medarbetare.
Även om en Jord-Sol är avancerad, dvs går utöver penningtänkande och omfatta högre, sociala värderingar skulle det sannolika teckna en moderat socialdemokrat utan värst visionära idéer om hur mänskligheten ska ta steget ur sin hämmande ägandeinstinkt (som arbetarklassen bara är en förvriden och sjuklig skugga till) för att hitta någon slags nygammal allians mellan världens alla folk i det Stora Samhällets tid och tecken... (Vattenbäraren = "Den Stora" på babyloniernas språk akkadiska.)
Vattenbärarens kommande tidsålder kommer, tråkigt för Vattenbärarnationen Sverige, att skapas utan vår medverkan (kanske undantaget individen Greta). Vår Vattenbärare kapades av den onde rike mannen och både land och befolkning används här som mjölkko för dem med profitlystnad som en växande inre cancer som de göder dygnet runt. Faktum är att vinstlystnaden har med cancer, Krabbans tecken, att göra. Men det får en senare generation lista ut och med andra verktyg än astrologin.
