Idrottsläkaren / sexbrottslingen Larry Nassar och förtärande mödrar

Den livstidsdömde amerikanska landslagsläkarens Larry Nassar granskades 2018 när han senast var i medierna. Nyligen repeterade DN skandalhistorien med fokus på PENGAR som han stäms på. Ett trivialt och rätt tarvligt sätt att locka till läsning men en fördel var att det tidigare inlägget utgår eftersom det var baserat på fel födelsedatum. 

Här var det antingen fel på datat eller också såg bloggaren fel redan innan inmatningen. Det går nämligen inte att knappa in 6 augusti i dataprogrammet istället för det korrekta 16. Dagen måste slås in som två siffror. Oavsett orsak var den här returen till en pedofilläkare intressant. Korrekt datum ger pedofilvarningar på inte mindre än tre ställen!

Det vill säga ingen kan säga att bara Solen i modersprincipen Krabban leder till pedofili även om en avart skulle kunna vara den "förtärande modern" som har så lite av egen identitet att de går upp i sina barn och lever genom avkomman - till kan bli vampyrism av sådant.

Inte heller modersprincipen Månen (att skilja från Venus, kvinnor), är i sig något pedofil i det ungdomliga Tvillingarnas tecken, eller för den delen det i och för sig lätt obehagliga i sexdriften Mars placerad i oskuldens tecken Jungfrun. 

Det tycks vara mängden av tecken orienterade mot barn- och ung ungdom som blir "för mycket". Och naturligtvis den demoniska aptitens Drakhuvudet/Rahu. Månen är i slutet av Tvillingarna men månnoderna tycks lika ofta förvrida horoskop som ge dem ett jävlarnamamma som västkulturer ofta tror är ett berömvärt sinnestillstånd. 

(Se Sverigehoroskopets oförmåga att dra gränser korrekt till följd av ena månnodens inverkan. Här är landet som aldrig så länge kapitalismen dominerar världen kommer att ge folket den rättvisa och jämlikhet som den falska reklamen låtit så länge bloggaren levt.)

I den händelse Månen faktiskt har lämnat ungdomens Tvillingarna och gjort entré i modersprincipen Krabban, väntar nästa aber. För detta är några dygn under nymånen och detta omen är distinkt aversivt till eftertanke. Nymånen är en kickstart för något nytt och väldigt bra i vissa sammanhang - idrott eller områden där impulsen måste få råda - och inte alls om t.ex. yrket kräver distans och analys. Vad värre är att Krabban som fundament (vilket det verkligen skulle bli med både Sol och Månen) är inte bra ihop med Venus, och flickebarnets planet ligger just här. 

Hinduernas förklaring till att Lilla Välgöraren kan bli en källa till ont, är som vanligt att Krabban i huvudrollen (som förstahusägare) gör Venus till ägare över 11e huset (här i Oxens tecken). Hur ett ideal kan vara otjänligt för en ascendent (fysisk individ) visar hur djupt innystad astrologin är med filosofin och en äldre tids tankar om verkligheten. Samtidiga 12 tecken som ascendenttecken får en "verksam illgörare" till 11e husägare, oavsett planetens essentiella natur (god, neutral, ond).

För Krabban, det obeständiga tidvattnets och Månens eget tecken kan man nästan förstå varför Oxen - beständigt om inte rent statisk fysik - är ett korkat ideal och dömt att misslyckas. Det ligger inte i det evigt skiftande Vattenelementets natur att ens söka hålla sin drömlika medvetenhet stilla en sekund. Den materiellt solida Oxen, obenägen att ändra på sig, är ett befängt och orealistiskt ideal för Krabban. Särskilt tydligt är detta eftersom detta var en kvinnoläkare, ett yrke han aldrig skulle ha valt eftersom det betonade hur ogynnsam Venus är (minns, resonemanget rör alltjämt möjligheten av en nymåne i Krabban).

Resonemanget om den "onda" Venus utvecklades en smula eftersom en nymåne faktiskt ger Krabban som två av hinduernas tre ascendenter, Läkaren har både sol- och månascendenten, båda handling och känslomässig dragning knuten till den ogynnsamma Venus.

Sedan är det frågan om Mars som våldför sig på Jungfrun (oskulden från landet, från marken, Jordmoderns dotter). Den här aspekten är mental och en klassisk räknenisse men jag har tidigare mött oppositionen Jungfrun/Fiskarna i rätt solkiga fall där män - eller kvinnor - jagat "fjortisar" och synbarligen verkar sakna realism och moral. 

Jag har kallat den här axeln tecken på ett "övergångsöde", ett livsöde som kräver många ställningstaganden och anpassningar eftersom Fiskarna alltid omvittnar något som inte fungerar i denna världen som den ser ut och alltid har sett ut. Det kan vara en okänd astrologisk signal om något som inte velat sig i ett tidigare liv och kan titta fram som "unfinished business" i detta liv. 

Jag har en svag aning om att axeln ibland indikerar könsdysforiska individer som inte vet om de är män eller kvinnor. (Ett problem som blir värre av ett land som Sverige som själv saknar normer och numera uppmuntrar veka barn att hänge sig åt samhällets förvirring.) 

Intressant här är författarinnan Joanne Kathleen Rowling, som fick så många psykiskt sjuka mot sig efter anmärkningen om att ha störda hbtq-män som vill låtsas för sig själva att de är kvinnor i samma Harem där hon som äkta kvinna rör sig. Jag tror exemplet var en badanläggning eller dusch i anslutning till sådan.

Notabelt är att JK resonerar ur djupet av sin biologiska femininitet. Solen i Krabban och Månen i Lejonet reflekterar och förstärker denna grundläggande könsessens - mycket likt debattören Kajsa "Ekis" Ekman som inte heller accepterar genderfolkets semantiska nonsens om kön som en social konvention-

(Ekis har Sol-Krabba medan Jupiter-i-Lejonet tjänar som fundament för en Måne i Eld - också tecken på osedvanlig klarsyn. Tillägg 220627: Se hur enkelt hon greppar hela Sydamerikas moderna politiska historia i en AB-artikel som utan konstifikationer visar hur USA är den ständiga boven i dessa länders vedermödor.)

Fastän JK också har Larry Nassars Mars-Jungfru illustrerar den här typiskt Moderns omsorg och Jungfruns ständiga milda oro som i myten visar sig berättigad efter Hades herre sprungit upp ur underjorden och våldfört sig på Persefone, den unga oskulden. 

Bloggen har tidigare noterat den här myten som en möjligt förklaring "i annan dialekt" över varför den astrologiska traditionen ser Venus "fall" i just Jungfrun och varför hinduisk tradition speciellt placerar Mars - Olyckan - som det 6e husets signifikator (6e analogt till Jungfrun). 

JK Rowling upplever här den genuina Modersprincipens oro eller ovilja att dela intimutrymmen men människor vars psyke inte fungerar normalt, antingen för att de inte accepterat den kropp de tilldelats i detta liv, eller för att dekadenta värdkulturer som Sverige uppmuntrar att jobba på sin defekt som om den blir mindre apart bara för att samhället sparar pengar på att normalisera allt som kräver behandling. Officiella Sverige har inte ens hypnos som legitimerad hjälp till självhjälp. Att under hypnos se och förstå vem man var i det tidigare liv som nu satt sig på tvären, det är verklig humanitet, inte det mänskligheten sysslar med på nuvarande nivå av dunkel.

Bloggaren har inte samlat värst många horoskop för pedofiler eller undersökt om detta kan vara ännu ett HBTQ-liknande problem. Förövaren försöker "komma under skinnet" på barnet till följd av någon egoproblematik. Lite som den "förtärande modern" från psykoanalysen söker leva genom avkomman. 

Helt klart har inte Larry Nassar upplevt JK Rowlings kvinnliga oro. Hans Mars-Jungfru påminner snarare om våldsverkande mot den oskyddade som förgäves sökt dra en gräns för att behålla sin renhet. Att JK Rowling använde just duschen som exempel är typisk, Jungfruns hygiennojor och allmänna renlighetsiver kan också kopplas till "Venus fall" i tecknet och till våldtäkten av Persefone.

Intressant nog debuterar "Shakespeare" för Londons högre kretsar och läskunniga stadsbor med två löst sammanknutna  kärlekspoem (Venus och Adonis, 1593 och Våldtäkten av Lukretius året därpå). Dessa tycks berätta om en och samma affär och fick hela staden att undra om den anonyme författaren antydde att drottning Elisabet var ett sexuellt rovdjur och förfört en adlig yngling. Båda de långa diktsviterna sålde rasande väl och stadens elit lät sig kittlas av vilka diktens figurer kunde vara i verkliga livet. Författaren debuterar med en så perfekt språklighet att det rimligen måste vara någon driven men anonym skriftställare ur societeten med bildning och insikter!

Litteraturhistoriker som tillhör den oxfordianska övertygelsen är inbördes oeniga om huruvida författaren bakom Shakespeare-verken, 17e greven av Oxford själv var måltavlan för drottningens lustar. Om så skedde det när han var cirka 20 och hon 40. Enligt andra har poemen att göra med ett eventuellt kärleksbarn som resulterade. Blev Elisabeth på smällen med sitt eget barn? "Shakespeare" dedicerar båda poemen till den förmodade avkomman, lorden av Southampton, till vilken även Shakespeares Sonetter tillägnades. 

Den senare diktsviten låter dessutom som om greven söker uppmuntra "kärleksdikternas" manliga mottagare (de misstas ofta för att vara homoerotiska poem) att gifta sig enligt pappa Oxfords rekommendationer för att säkra Tudors blodslinje. Kort sagt en föga känd greve (men av en av Englands äldsta släkter, Vere, ursprungligen inflyttade från Frankrike) fick ett barn med Elisabet vilket hon valde att hemlighålla in i döden. Att Oxford föreslår sin egen dotter som ett bra parti för sin oäkta son med drottningen säger något om incest och maktspel i den tidens engelska överklass.

Greven av Oxford har faktiskt en "skamfläck" i obesudlade Jungfruns tecken: den begärsfyllda demon Rahu:

Uppsöker man demonens fundament, Jungfruns Mars, står den aggressiva eller passionerade med Månen i Vattenbäraren. I Sonetterna skriver greven om drottningen som "the region cloud" (sonett 33). Hemligt språk var det som gällde för den som inte ville bli halshuggen. I skrivande ögonblick "vet" bloggaren plötsligt intuitivt vad författaren menade och låter bara fingrarna knappa ned orden:

Oxfordianen Hank Whittemore löste kodordet "region" som är en anspelning på både domänen eller regionen England och Regina - drottningen! 

But out! alack! [alas] he was but one hour mine;
The region cloud hath mask'd him from me now.

Oxford/Shakespeare skådar bara deras nyfödda barn en timma innan "den mörka damen" för bort sonen till ett fosterhem.

Vad Whittemore inte löste (om jag minns rätt) men som kom till mig nu, var att "moln" över drottningen i sin tur alluderar till Bibeln som den kristne Oxford kunde utan och innan. (Litteraturforskare har läst Oxfords lyxiga Genèvebibel han beställde från Kontinenten och har noterat bestickande marginalanteckningar som matchar ställen i "Shakespeares" pjäser.)

Molnet står för den Helige Ande som befruktar både den obefläckade jungfru Maria men också Elisabet som när åren och charmen avtagit började kalla sig "Jungfrudrottningen". Oxford understryker här att modern till barnet - likt forna konungar eller drottningar - var av Guds nåde, deras gudomliga ställföreträdare i världen.

https://www.archspm.org/faith-and-discipleship/catholic-faith/what-are-the-symbols-of-the-holy-spirit/

Jag har noterat något intressant med Oxfords horoskop - vars datum bevarats endast i ett sent dokument hos hans styvfar Lord Burghley - drottningens skattmästare och högra hand. Om uppgiften är korrekt ger det Oxford, en i raden av alla män Elisabet prasslade med, Månen med Mars i Vattenbäraren. 

Vattenbäraren står definitivt för Hela Domänen eller regionen England (i världen). Månen med Mars är en framfusig och nästan aggressiv modersfigur och Oxford som blev faderlös vid tolv skildes då av Kronan från sin biologiska far och flyttade från Essex till Burghley i London. 

Det är uppenbart att den unge grabben ofta mötte drottningen och ett riktigt tidigt poem från hans penna antyder en romans med en rödhårig kvinna. Kanske bara en dröm om en romans med sin mor som Oxford fört över på sin styvmoder drottningen (som statens "egendom" är myndlingen Oxfords styvmamma drottningen själv)...

Denna passionerade modersfigur är således det man når om man spårar sig tillbaka från "skamfläcken" i Jungfrun, via disponentens position i Väduren och sedan följer den hemliga disponentens disponent! Den som följer disponentkedjan ytterligare finner att den når sitt absoluta slut med Vattenbärarens härskare Saturnus konsoliderad i sitt eget negativa tecken, världshärskaren Stenbocken. 

Det är alltså en passionerad modersfigur som vilar på makt. Denna figur har inget med Oxfords biologiska mor att göra  men ser ut som en astrologisk förutsägelse om inte bara grevens hetlevrande sinne utan också hans drömmar om en rödhårig (Mars) styvmor och kanske älskarinna. Mars i måntecknet indikerar förstås också en olycka i barndomshemmet rimmar med faderns tidiga frånfälle.

Oxfords och drottningens affär, om oxfordianernas rekonstruktioner stämmer, var i vilket fall en flyktig och snart avklarad historia och Elisabet fortsatte sluka och rata män många år ytterligare.

Se även: https://siderisk.blogspot.com/2013/03/engelska-astrologer-och-algol.html

Ett inlägg från 2018 har tidigare tagit upp ordbilden "det regionala molnet":

https://siderisk.blogspot.com/2018/04/horoskop-for-det-regionala-molnet.html

Den texten saknar insikten om molnet som andlig metafor, men allt har sin tid. Människorna föds alla ur "molnet" eller den kollektiva andevarelse som också kan kallas Människan eller Vattenbäraren, en entitet som både är kollektiv och samtidigt består av en mängd individuella andar.

 

 

[Skrivet den 8 juni men blev liggande. Det förklarar vissa upprepningar med en något senare text som också ligger i väntan på publicering.]

Horoskop för det regionala molnet (drottning Elisabet)

Efter att ha tryckt ut föregående inlägg visar sig dess tidpunkt ge ett signifikant och nästan övertydligt horoskop. Se här hur perfekt ämnet, drottningens mörklagda graviditet, kan rekonstrueras utifrån de gällande symbolerna:

Kräftan stiger i öster, vilket genast för tankarna till moderskap och naturens fruktsamhet. I den här kartan befinner sig ascendenthärskaren Månen - nämnd i föregående inlägg som mångudinnan "Diana" - i ledarskapets och kungligheternas tecken. 

Men i blickfånget för det sensationalistiska (Eld+Vatten) inlägget är förstås Lejonets härskare Solen i rollen som den "upphöjda" sonen i Väduren i 10e huset för makt och troninnehav. 

Men fr.o.m. nu skiter sig horoskopet rejält - precis som i verkligheten. Sonen eller Barnets arketyp Väduren disponeras av Mars men denna ligger undertryckt i olyckans 6e hus och dessutom är Censorn Saturnus på plats (detta är helt klart manipulatören Lord Burghley, drottningens högre hand och de facto-härskare under årtionden alltsedan drottningen var en sådan velpotta). Sanningen kunde dock inte hållas helt undertryckt eftersom fadern till det kungliga barnet, greven av Oxford, var en verklig bråkmakare och smög in ständiga referenser till sanningen i sina pjäser - idag kända som Shakespeares verk. 

Censorn Saturnus skulle kanske ha lyckats ljuga om Englands historia om det inte varit för att aristokraten Jupiter (här en verksam välgörare) stått i ett prominent hörnhus (om än fördolt - det 4e privata huset) och bestrålat SONEN med all sin välvilja. Flera av "Shakespeares" verk dedicerades till Oxfords av politiska skäl mörkade son: Henry Wriotheseley, sedermera 3e greven av Southampton.

Går man sedan till drottningens horoskop och jämför med transiterna för blogginläggets publicering, ser man att hon har anledning att vrida sig i sin grav vid denna tid:

 
Precis som Avicii hade hon onda planetpassager över viktiga födelsepositioner. Och ingen tyngre passage kan väl tänkas än att ha BÅDA de naturliga illgörarna Mars och Saturnus samtidigt i sitt ascendenttecken. Satan - Åklagaren - hugger mot kvinnoplaneten Venus nu under några dagar. (Maximum dock passerat.)

Det är värt att notera att symbolen för avkomma - Solen - i förhållande till Elisabets horoskop nu passerar genom hennes femte barnhus! Där har hon medfödd den moderliga Månen men disponenten Mars står lika uselt för henne som den gör i Sverigehoroskopet! Mars i 6e antyder att sexualitet är en källa till fiendskap och olyckor i Elisabets fall, och när man studerar sjätte husets tillfälliga ägare blir det tydligt vad hon gjorde för att mörka sin problematiska lusta: Venus flyttar upp till sitt "fallna" läge i Jungfrun och intar den officiella maktens tionde hus. "Jungfrudrottningen" - ren och skär maktpropaganda, en symbol för folket att anknyta till.

De här kartorna rimmar perfekt med föregående inläggs synastri där Oxfords Sol-i-Väduren är utgångspunkten och avslöjar hans bedrövliga match med drottningen. En härva av sällan skådat slag och med sådana återverkningar genom historien att t.o.m. undertecknad nåddes av berättelsen - via en nattdröm 2005 och helt utan vare sig tidigare intresse för Englands historia  (bortsett från en vurm för kung Arthur-sagan vid tio) eller en susning om vem drömmens gapiga huvudfigur "Oxford" var!

Jag hoppas dessa utredningar och horoskop kan glädja Oxford-i-himmelen, han ska ju ha varit Englands bästa astrolog i sin tid (vad om John Dee?) enligt en inställsam bokdedikation.

Radikal karta på den vindlande vägen

[Ett nästan 6000 ord långt inlägg i den fortgående sagan om bloggarens sökande i tidigare liv, sitt eget eller andras, efter en struktur som kan förklara ett varv på tomgång. Inget för besökaren som bara råkat hamna på den här sidan. Inlägget innehåller en diskussion om Jungs synkronicitet, en analys av bloggarens horoskop och dess Sol- och Saturnustransiter, med mer. Visst av det här har en allmän giltighet, men det är ett i den lilla men växande traven personliga, självbiografiska inlägg. Det är väl helt enkelt den tiden i livet - under tung påverkan från Summeraren Saturnus.]

Psykologen Jung myntade begreppet synkronicitet och definierade det som ett meningsfullt sammanträffande utan någon direkt orsak-verkan-sekvens. Något som bara dyker upp ur det blå men direkt upplevs adressera en trängande fråga hos individen. 

Utöver Jungs standardexempel med den hyperrationella kvinnan och incidenten med skalbaggen som i ett kritiskt ögonblick i terapin flyger in genom fönstret och ger henne ett genombrott i självinsikt, levererade fysikprofessorn Amit Goswami i "God Is Not Dead" (2008) egna exempel på hur "kreativa människor ANVÄNDER synkronistiska upplevelser" - vilket förstås är något annat än söka en FÖRKLARING till fenomenet i sig. Goswami såg synkronicitet verksam i bl.a. följande händelser:

"Nui Hen, den kinesiska Chan-buddhismens sjätte patriark befann sig på en torgplats när han hörde någon recitera ur (den buddhistiska skriften) Diamantsutran. När han hörde meningen, 'låt sinnet flöda fritt utan att fixera sig vid något', uppnådde han omedelbar upplysning."

Eller: "När Albert Einstein låg sjuk till sängs, fem år gammal, gav hans far honom en magnetisk kompass. När Albert såg nålen stadigt peka mot norr oavsett hur han vände höljet som innehöll magneten, fylldes han av en förundran som kom att genomtränga allt hans vetenskapliga arbete." (s.160-61)

Nu beställde jag visserligen två böcker från utlandet för en tid sedan så en trivial orsak till att de sedermera dök upp finns det naturligtvis.  Men här är en lite mer gåtfull koincidens (synkronicitet), där det i skenet av den resulterande "aha"-upplevelsen FÖREFALLER som om osynliga ödeshänder manipulerar skeendet i syftet att producera subjektivt upplevd "mening".

Den postumt utgivna "Lament of the Dead" av James Hillman, förbeställdes från USA den 14 juli och skulle egentligen inte ha varit framme än. Men så flyttades lanseringsdatumet fram, vilket bokhandeln meddelade den 27 juli:

Hello,

We have received new release date information related to the order you placed on July 14, 2013 (Order# xxxxxxxxxxxxx). The item(s) listed below will actually ship sooner than we originally expected based on the new release date:

   

  Hillman, James "Lament of the Dead: Psychology After Jung's Red Book"

    Previous estimated arrival date: September 20, 2013 - October 10, 2013

    New estimated arrival date: September 04, 2013

Jag hade redan glömt att jag beställt boken och tog knappt notis om brevet. Förhandsbokningen var mest en åtbörd av respekt mot den jungianska Hillman som jag för en tid sedan upptäckte att han dött snart efter att jag 2006-08 helt fascinerad plöjde nästan hela hans författarskap och gradvis förstod att han omsatte nyplatonismen - Plotinus! - i djuppsykologiska resonemang. Hillman förfäktade, som nästan enda psykolog i västerlandet, själens existens.)

Den andra boken beställde jag från England senare samma dag, den 27 juli, och det blev ett litet blogginlägg om den nästa dag.

*****

Jag var hemma fredagen den 9 augusti när det ringde på dörren och postiljonen överräckte båda böckerna samtidigt. Hillman-boken, inser jag nu, ytterligare en månad tidigare än brevet angivit. 


Det var i efterdyningarna till min kartspaning i inlägget Den vindlande vägen (om en barndomssemester i norra Italien, vars resrutt råkat korsa precis de platser där så många av Shakespeares pjäser utspelar sig) jag upptäckte en nu avliden man som dokumenterat 20 år av sitt liv på resa kors och tvärs genom Italien för att belägga att den brittiske barden inte bara suttit hemma på skrivkammaren och broderat ut strödda hörsägner om landet utan baserade sina detaljerade beskrivningar på egna intryck. 

Det var "The Shakespeare Guide to Italy" som anlänt till mitt illa konstruerade brevlådeinkast. En så vacker pocket - tryckt på enastående bra papper och alltjämt förstaupplagan tryckt 2011 - för bara 112 kronor inklusive frakt. Den här kan inte ha sålt många kopior när den går att hitta ny så billigt! Nu vill jätteförlaget Harper bara bli av med den eftersom författaren var så föga affärsmässig att han gick och dog direkt efter att boken kommit ut.

Det tog mig ett halvt dygn att fatta den oerhörda synkronicitet det var att båda de här böckerna "drogs samman" och anlände precis samtidigt. Man kan subjektivt tycka att Jung-boken "stressade" en smula för att synka perfekt med Italien-boken - redan det en synkronicitet om man bara hittar det "meningsfulla" i att båda kommer samtidigt. Det var först när jag framåt kvällen vände på Jung-boken och stirrade på ett enda naket citat som den subjektiva "meningen" - meningsfull bara för mig - plötsligt lyste som eldskrift:

Jag har i något tidigare inlägg, mest på skämt, föreslagit att den 17e greven av Oxford kanske inte har frid på "andra sidan" och att det var därför han invaderade min nattsömn i en pregnant dröm hösten 2005. Det är pga. av att Oxford är den primäre kandidaten som författare till Shakespeare-texterna i det graverande författarskapsproblem som turistindustrin runt Stratford-upon-Avon och en del brittiska professorer inte vill erkänna, som jag beställde boken om Italien. 

Att nu Hillman om Jung kommer stressande med framflyttat lanseringdatum - och citatet här ovan - känns onekligen som en direkt kommentar till detta senkomna intresse för en britt som jag inte ens visste existerade före den ovanligt tydliga nattdrömmen för snart åtta år sedan.

*****

   
Det har blivit en konvention för mig att inte ta något för givet. Först när barnet föds och först när en beställd bok verkligen möter beställaren, då noteras ögonblickets horoskop.

Jag kom mig inte för med att titta på klockan förrän 13.27, efter att ha tagit emot böckerna. Men "böcker i hand" 13.20 är en mycket exakt uppskattning. Kan inte ha varit mer än högst 1-2 minuter senare och det är då fortfarande samma gradtal i Vågen som stiger över Stockholms östra horisont. 

Kan ett horoskop för "bok i hand" berätta något mer än den häpnadsväckande synkroniciteten där Jungs själv tycks tala till mig från bortom graven och ge mig rätt i att med kärlek söka ta emot påhälsningar från döda andar som Oxford? (Det är inte så att det är någon större anstormning av starka nattliga drömmar, jag är inte medial på det sättet.)
 

MUNDANT HOROSKOP "BOK I HAND"

BOKKÖPARENS TRANSITER
VID "BOK I HAND"

Resebokens syfte, att finna historiska detaljer i Italien som stärker tesen att Shakespeare-pjäsernas författare själv såg platserna, rimmar väl med det publika tionde huset samt ascendenten i Vågen. Ta Kräftan i det tionde "Jordhuset" (ett konkret och odiskutabelt ställe - offentligheten som alla med egna ögon kan studera). Här placerar sig således zodiakens mest fantasifulla tecken - Månens Kräfta - och söker det solida, det konkreta och det verkliga.

Även om Nobelpristagarna i litteratur t.o.m. 2012 gav lite otydliga besked (det går inte att trovärdigt tala om säkra statistiska trender med bara 106 kartor), har jag alltid haft tanken att Luftelementet borde vara bra för författarskap. 

Faktiskt visade sig föreställningsförmågans Måne hamna mycket nära statistisk signifikans för två av de tre Lufttecknen, Tvillingarna och Vattumannen. Tvillingarna (Merkurius = författarpennan) är perfekt, man boköverlämnandets Vågascendent visar ingen litterär tendens i Nobeltestet, fast man kunde tro det.

I bloggarens horoskop (andra bilden, inre planetkretsen) förändras bilden av den ömsesidiga receptionen mellan Solen i Vågen och Venus i Lejonet. Notera vilka två hus som formligen cementeras och arbetar som ett: 3e kommunikations- och skrivspråkshuset och 5e kreativitetshuset. Jag uppfann egna kodspråk redan som barn, och halkade i vuxen ålder in i programmerarbranschen (med bara en introduktionsbok som jag av eget intresse läst in). 

Olyckliga flyttningar vid kritiska tidpunkter i barndomen slog helt sönder C-språket tyska i skolan, men B-språket engelska har jag haft ett stort intresse för sedan tioårsåldern och ångesten av en Englandssemester då jag förväntades leka med en jämnårig grabb i värdfamiljen och jag blev akut medveten om hur ofattbart liten min engelskspråkliga värld var jämfört med den svenskspråkiga. Jag började genast (av eget intresse) läsa svårbegripliga amerikanska motormagasin med ordbok till hands. Det är ingen tvekan om att 3e och 5e huset, och "adaptiv intelligens" (Venus + Solen) löper som en röd tråd genom undertecknads liv.

Exkurs. Att den gynnsamma huskombinationen inte gynnar människor födda i Sverige, är glasklart när jag vid 53 ser tillbaka på en närmast obefintlig karriärväg. I Sverige arbetar arbetsgivare och rekryterare på en sjuårings intelligensnivå och bockar mekaniskt av jobbsökarens meriter som barn som ännu befinner sig på det stadium då man lär sig känna igen formen på siffror och just har förstått vilka kvantiteter de representerar. 

"Marknaden" har inga metoder att hitta guldkornen i mer svårttydd terräng än så eftersom de inte själva har intelligensen att gnälla i medierna om "mismatch" mellan jobbsökande och marknadens behov.

Marknaden vill se tidigare meriter inom samma område för att våga lita på den jobbsökande, i mitt liv har jag aldrig stått och samlat samma potatis på hög, den typiska femtehusmänniskan är kreativ och söker hela tiden nya och annorlunda utmaningar. Inte den sort som Arbetsgivaren i Sverige söker, han som snott åt sig rätten till omväxling i sitt arbete och sedan delegerar monotont rutinarbete nedåt i företaget.

Min psykologi har alltid varit en typisk renässansmänniskas - född med upplevlesen att livet ska vara en lek, en plats där man kan växa och upptäcka nya saker. Titta på födelsekartans tredje- och femtehuskoppling och förstå! I själva verket har västerlandet omvandlats till en plats för fysiskt och mentalt slaveri under just den period där högerns marknadslibaralism brett ut sig. Dagens svenskar ser inte längre hur små i psyket de kommit att bli, de har perfekt hjärntvättats att tänka litet, privat avskuret och prylorienterat!

Från Nobeltestet kan man notera att föreställningsförmågans Måne i sitt eget tecken Kräftan INTE omvittnar några speciella författartendenser. Det kan stämma. Den kombinationen ger primärt ett "rent" budskap om den vegetativa, hungrande själen och lär säkert märkas mer bland affärsmän, hälso- eller kostspecialister. 

Jag har hittat ett antal bekanta i eller med ett förflutet i bankvärlden med Månen i Kräftan och hade därför en liten förutfattat åsikt om den här månplaceringen när jag upptäckte att folkstormen mot bankfolkets fallskärmar i SEB-chefen Falkengrens fall faktiskt matchade en Måne i Kräftan. Detta tecken lustar ständigt efter mer enligt antik tradition, och föga ärofullt tar Kräftan parti mot hjälten Herkules i hans kamp mot vattenmönstret, den månghövdade Hydra! 

Herkules trampar under striden ihjäl Kräftan som därefter, "som tack", upphöjs till Ouranus och blir en odödlig stjärnbild som minner om envetenheten och solidariteten med sina egna som faktiskt är det goda med detta tecken. 

Naturligtvis ställde Kräftan upp på sjömonstrets sida, de är ju båda blötdjur och i denna gamla berättelse ligger förstås inbäddad tanken om Kräftans partisanskap, den är inte intresserad i den större bilden utan bildar små privata intresseklubbar.

(Enligt myten är det Zeus hustru Hera som skickar krabban att ta parti för Hydra och Hera är så uppenbart hemmets - och äktenskapets - patron. Dvs. det är lätt att se fjärde husets innebörd i henne och att hon skickar ut krabban - sitt emblem utanför hemmets skyddade fyra väggar och krabban direkt krossas av hjältens fot kanske säger en del det med: kvinna - eller fem helst med det trygga hemmets utblick på saker bör förbli i hemmet, utanför det skyddande skalet och ställt mot en Herkules på väg att blir en gud duger inte krabbans skal långt. Ordet "ta parti" är avsiktligt, jag har aldrig mött ett tecken lika disponerat att ta parti som Kräftan. Det är verkligen en princip som "klibbar sig fast" vid något nästan omedelbart, som om den inte kunde stå kvar i mitten och tänka självständigt... Vatten och passionens Rajas kanske ger just den tendensen.)

På sin egen nivå - trivselministern i skyddad miljö - är Kräftan helt legitim, men att som Sol-Kräftan Reinfeldt göra privat medelklassklubb av Sverige och stöta ut dem som inte platsar i hans definition, det visar att politik är ett ämne alltför stort för att överlåga till KORRUPTIBILITETENS PRINCIP. Allt i Vatten går mot sin upplösning eller korruption.

När det kommer till att AGERA och UPPLEVA ska man hellre se till Solen och i Nobeltestet av författare befanns äventyraren och pionjären Väduren samt Jungfrun - den uppmärksamma - närma sig statistisk signifikans. Jag har redan listat ut att Italienresenären Richard Paul Roe i sin bok kommer att slå ett slag för Oxford-teorin, att författaren bakom pseudonymen "Shake-Speare" var den 17e greven av Oxford. Passande nog, givet sin postuma (men aldrig erkända status som västvärldens största poet) föddes denne Edward de Vere just med Solen i "upphöjelse" i Väduren, det reslystna och äventyrande tecknet.

(Väduren liknar mer sin Eldkollega Skytten i oförvägenheten. Eldtecknet Lejonet är MÖRK ELD och här ser man alltid att stolthet tar udden av det yviga. Lejonet är alltför medveten om den position den JUST NU innehar för att klara språnget till något större eller annorlunda.)

Det är känt att Edward de Vere han bodde nio månader i Italien i sin ungdom och därtill vid några av de platser som är viktigast i "Shakespeares" skriverier.

Eftersom jag hade min barndomsresa till samma område i norra Italien i bakhuvudet blir det intressant att se hur det andra horoskopet - bokankomstens transiter över mitt födelsehoroskop visar hur Solens passage genom Kräftan vid böckernas ankomst aktiverar mitt andra hus. Det är i allt prat (i Sverige) om bara "min privatekonomi" lätt att glömma att andra huset också representerar "fysiska plats" (sanskrit: loka, "lokal" eller "värld"), och att Oxen/2a huset ytterst kan liknas vid planeten och platsen Jorden.  Oxens tillgång och ibland problem är dess enormt negativa identifikation med sin lokala terräng.

Obs. "Markinnehav" sorterar under Kräftans fjärde hus i västerländsk mundan astrologi - kopplingen mellan fjärdehusets signifikator Månen i indisk astrologi och Månens "upphöjelse" i Oxen är en uppenbar antydan att tecknen och/eller deras naturliga hus är nära besläktade.

Det är väl därför Månen i Kräftan kunnat anas hos främlingsfientliga och Oxen är soltecken hos tre av de fyra nordiska främlingsfientliga partiernas ledare. Oxen gillar inte att få "lugnet på landet" stört av nymodigheter, som t.ex. en flyktingförläggning. Det är på många sätt landsbygden Fredrik Reinfeldt och Moderaterna hatar och gärna vill avveckla tillsammans med den svenska industrin. 

Moderaterna är själviska och förkrympta cityslickers som inte vill uppleva ett sammanhang med någonting alls utöver sin egen kropp och dess arbetskapacitet och vilja att profitera maximalt på den egna ansträngningen (och lagom men garanterat fisförnäm konsumtion som guldkant: "För det är JAG värd"). 

Självtjänande Jungfrun utmärker mycket riktigt Nya Moderaternas horoskop, är soltecknet hos chefsarkitekten Per Schlingmann och visar sig i den första partiledaren Reinfeldts som en genuint omoralisk Mars i Jungfrun i hans första egohus. Sverige har under dessa år manifesterad den värsta tänkbara version av Jungfruns tecken som är möjligt. 

Det själviska kräket som helt undanber sig "jobbiga" frågor som om individen i väst har ett globalt ansvar för att resa runt och leka kolonialherre i fattiga turistländer (Moderaterna håller för övrigt på att förslava hela Sverige genom att göra det en enda turistnäring där samer och andra kan dansa regndans och göra andra konster för hitresta turister.)

Den här typen av Jungfru som odlas i Sverige i vår tid skiljer sig uppenbarligen markant från den Sol-Jungfru i Nobeltestet som i likhet med den "upphöjda" Solen i Väduren nästan når signifikant överrepresentation som den perfekta författaren. Det är bara att titta på PR-mannen Per Schlingmanns "Det sovande folket" och dess patetiskt krumma tankenivå. Jag menar, hade han bara någon form av redaktörsfunktion medan Reinfeldt skrev den där smörjan vid 27-28, då är heller inte Schlingmann något större ljushuvud som inte förmådde skärpa till texten. Sverige, på högerkanten, tycks ligga långt under snittbegåvningen som den uttrycker sig via Jungfruns urprincip.

Tillbaka till det föregående Jordtecknet Oxen. Det står alltså för "platser" och romaren Manilius klargjorde så mycket under 1a århundradet när han associerade andra huset med "dörren till Underjorden" och visualiserade vårt klots helvetiska brinnande inre med Gaias otrevliga och eldspottande monster till unge. Pyton är ännu en figur eller gren på det brokiga trädet av figurer som representerar Djävulen eller denna världens härskare. Det bor ren furiös ondska i centrum av denna loka, denna värld.

Återvänder man nu till frågan om synkronicitet eller meningsfulla samband kan tecknas av stjärnorna i rörelse, har bloggarens medfödda Sol i Vågen i femte kreativitetshuset GENOM SOLENS TRANSIT I KRÄFTAN en tillfällig förbindelse med det andra husets och därmed med frågan om "fysiska platser". 

I den mån något större inträffande - en solär händelse - står på dagordningen har den således en lokal eller platsrelaterad natur (eller kanske bara är av ekonomisk natur - 2a husets "standardbetydelse").

Jo, en sak till. Jag har nyligen förgäves försökt intressera en självisk moderat för reggaemusik av det klassiska 1970-talssnittet. (Kräftan kan sannerligen läsas som "etnisk"!)  Född runt 1970 är han lite för ung för att ha varit med då svenskarna tog Bob Marley till sitt hjärta, men har som den ytliga livsstilsmänniska en moderat är köpt Marleys musik i "lyxutgåva" eftersom det ser snyggt ut på bokhyllan. 

Sedan sitter han där i sin lägenhet köpt för många miljoner och öser ur sig ovett och svordomar över "patrasket" i de underprivilegierade förorterna som sommaren 2013 tänder eld på bilar. När en tid förflutit efter turbulensen sänder jag honom en samling socialrealistisk reggae och påpekar att när HANS älskade Bob Marley sjunger "we're gonna go burning and looting tonight", vad tror då han, moderaten, att texten handlar om? 

Jag säger det: högermänniskor är så kriminellt ytliga och invaggade i sin livslögn att de borde omyndigförklaras. Då skulle genast de politiska valresultaten i Sverige få landet på rätt köl.

Således: transiterande Sol genom Kräftan, genom det trygga hemmet, genom det etniska och genom MITT andra hus för "lokala platser på Jorden" (Jamaica eller Italien). Nu tror jag inte Solens transiter är speciellt viktiga om inte Solen i sig har en betydelsefull placering i födelsehoroskopet. Det kunde man visserligen hävda att Solen hemma i sitt "naturliga" femte hus har, eftersom detta också är huset som i Indien indikerar "god karma" från tidigare liv som kan utkvitteras i detta liv.

Nu har inte mycket gott hänt den här bloggaren som för tankarna till "väl utförda tidigare liv som belönas i detta". Frånvaron av goda ting kan bero på att Solen är fallen i Vågen och den fallna Solen också passar på att "bränna" vitalitetens (men också krigiskhetens) Mars. Bloggaren tillhör den typ av människa som bara vill softa och ta det lugnt, och fundera över saker och ting... Rofyllt pyssla med sin "femtehuskreativitet" - gärna i kombination med tredjehusets kommunikation.

(Ja, jag halkade ju in på ett bananskal i mediebranschens lägsta nivå och gjorde undertexter till usla direkt till dvd-filmer under några år... Ytterligare ett utslag av visuell Sol med nära kontakt med skriftspråkliga tredje huset. Eller den här bloggen: rita och berätta. Kartorna är visuellt skådebröd men sen behövs en utläggning, en undertext.)

*****

När det kommer till transiter är Saturnus långt viktigare än Solen som skenar genom ett tecken på bara trettio dagar. Men Saturnus är samtidigt så långsam (2½ år i varje tecken) att det kan vara svårare att sätta fingret på vad man genomgår under perioden. Saturnus kan konsolidera eller utmana eller t.o.m. knäcka de STRUKTURER (materiella eller mentala) som man levt inom intill dess att man råkar ut för en transit från Saturnus. 

Britten Charles Carter hävdade (enligt västastrologin och dess större mängd planetaspekter) att tydliga effekter bara är att vänta när den transiterande planeten aspekterar sitt eget natala läge. En Saturnus som passerar över ens soltecken är inte alls en lika tydlig indikation, med mindre Solen och Saturnus står förbundna i födelsehoroskopet.

Bloggaren genomlever nu en Saturnuspassage genom Vågen, hans soltecken, där himmelens tungviktare samtidigt aspekterar sitt födelseläge i Skytten.
(Saturnus är i Indien ensam om att kunna kasta en aspekt mot det tredje tecknet från sin egen position, räknat som det första tecknet. )
Det tyder på en viktig, "allvarsam" eller "tung" period i bloggarens liv. 

Han har bl.a. denna sommar påbörjat andra varvet av regeringen Reinfeldts Fas 3-slaveri där fullgod arbetskraft får jobba gratis medan anordnaren får de pengar den långtidsarbetslöse borde få! Reinfeldts hat och vilja att straffa dem som inte visar prov på hans egen primitiva och outvecklade "socialdarwinistiska" hunger kommer att kosta honom så mycket i kommande liv på Jorden att han skulle begå självmord i detta nu om han förstod vilken negativ resumé han redan jobbat ihop till.

Saturnus sägs vara planeten som binder till historien eller traditionen, till det förflutna. Den är också känd som Kronos, tidens herre, och Döden. Har Saturnus passage genom Vågen under något knappt år så här långt, märkts i bloggarens liv, och då i synnerhet via femtehusaffärer eller genom att knyta samman dess natala sjunde allianshus, "den andres hus", med det femte huset för individuell kreativitet och, inte att glömma "tidigare liv-kredd"? 

Tja, "allianser" och "ledarskap" har väl sin tydligaste koppling i arbetslöshet och den här bloggens häcklande av Arbetsgivaren (5e huset är ett distinkt ledar- och chefshus)! Ingen chef som googlar mitt namn kommer väl att vilja anställa mig med den framtidsorienterade vision om en värld utan egocentriska vinstintressen som är mänsklighetens enda chans att överleva som art. Notera således att Saturnus transit hos bloggaren "kyler ner" chefens hus, han fryser och skickar en negativ 60-gradersvinkel mot sjunde allianshuset. "Nej, den där går inte att rekrytera."

Men bloggarens Tvillingascendent gör att Saturnus äger det nionde huset, Guds hus och den indiska astrologins "bästa hus". Händer då inget bra under en sådan här transit? Niondehusägaren vandrar genom femte och husen är båda dharmiska, har båda att göra med den "förbannade skyldighet" själen har mot sitt eget väsen. 

Nionde huset är universellt och, via kopplingen till Zeus eller Jupiter, vägen bort ur universum mot Gud. Nu är Gud i världen visserligen som ett gummiband, så ju mer man expanderar själv, ju mer expanderar Gud! Det beror på att "Gud" är mittpunkten i varje människa så att frågan om "upp och ned", "in och ut" inte är fullt så enkel som den kan synas om man ritar en platt vägbeskrivning. 

Under alla omständigheter föddes den här bloggaren med en niondehusägare i sjunde huset. Jag har aldrig gift mig eftersom jag aldrig hittat någon livspartner som motsvarat "Gud"! Istället har jag projicerat perfektionens Gud på kvinnor och alltid funnit att människan inte når upp till den perfekta Idévärlden. Inte konstigt att filosofin dök upp i mitt liv någon gång efter 40 fyllda! Intellektet behövde få en ny grundstruktur att begreppsligt arbeta utifrån.

Men den delvis goda Saturnus har under transit "flyttat ned" sin niondehus-universalistiska form till det femte kreativitetshuset, där den för närvarande vandrar.

Under den här Saturnustransiten genom femte har jag fått en uppmuntran från en kvinnlig författare med dussinet publicerade böcker bakom sig, en person som tydligen följt den här smala specialistbloggen av och till och tycker att den "hittat en stämma" som kanske saknades i början.  

Saturnus kyler ner och i vintras hade jag en tre månader lång lungåkomma, en förkylning som gick djupt ner i lungorna. Den började lagom till jul 2012 och jag har tidigare noterat hur märkligt väl den "förstärkande" norra månnoden (Drakhuvudet) koinciderade med detta. Den gick i sin eviga baklängesrörelse in i Vågens 30e grad i december 2012 och började då bidrag med en "hungrig" förstärkning av den kalla Saturnus. Åkomman (bronkit, lunginflammation eller vad det nu var) hade säkert tagit livet av mig om jag varit gammal och skröplig. 

Det är typiskt att födelsesolen är av typen Våg, den som är fallen och har kanske sämst vitalitet. Saturnus passage genom soltecknet har alltså kanske främst märkts som en publicerad författare applåderat en "form" (Saturnus) som börjat sätta sig, samt Saturnus som en gränsdragare som gör ont mot hälsan. 

Lustigt nog ligger författarpennan i Vågen och vitala 5e huset, och den har med lungor och andning att göra. Både gott och ont har kommit ur den här Saturnustransiten, precis som för en Tvillingascendent Saturnus i födelsehoroskopet är verksamt god i sitt ägarskap över nionde huset men verksamt neutral i sitt ägande av åttonde huset.

Jo, en sak till. Under den här perioden detekterade min bank ett kriminellt försök att få loss pengar via mitt kreditkort på nätet och jag fick ett nytt kort och nummer.

Lungförkylningen och stöldförsöket är föredömligt logiska: Saturnus som Döden som tillfällig ägare över åttonde Dödshuset kan väl inte lastas för att göra sitt jobb! Således: verksamt neutral. Åttonde huset står också för "andras pengar", dvs. "andra ekonomihuset" räknat från sjunde partnerhuset. Jag är inte säker på att banken hade rätt i sin analys av "underliga försök" registrerade i sin loggbok, de var inte själva säkra men tog inga risker. Kanske är åttonde huset så "ont" att den i kombination med naturliga illgöraren Saturnus kan illustrera något bakslugt schema för att länsa konton...

I relation till död via nedkylning har den här perioden också sett en förvärrad tendens till att höger överarm "fryser" och strålar av nervsmärtor - detta stämmer perfekt med indisk astrologi som placerar nervsystemet under Saturnus.

I ett liv med mer aktivitet i den omgivande (kuliss-)världen skulle det säkert inträffa mer spännande saker, men femte huset står för fysiologisk vitalitet på det externa planet och den här perioden har jag (äntligen) fattat hur låg vitalitet ett stillasittande liv leder till. Har gått långa promenader hela sommaren för att bättre lungkapacitet och kondition. Saturnus på en mycket primitiv nivå med andra ord (den enda nivå moderater verkar på).

*****

När jag kartforskade i Den vindlande vägen den 7/7 och mindes barndomssemestern i norra Italien, var detta naturligtvis uttryck för Saturnus som "ankaret i det förflutna", karma från det förgångna, eller vad man vill. 

(jag inser först nu den numerologiska kraften i det datumet och slutsiffran blir 5 även om man inkluderar året - se t.ex. den här beskrivningen av femtalet om än lite väl personpsykologiserande - den äventyrliga, egensinniga och dogmatiskt obundna - men TROGNA - femman återspeglar väl den "vindlande väg" det inlägget tog sig och beskrev således inte bara den trogna sanningsdyrkaren Oxfords vindlande väg genom Italien, min barndomsresa genom landet, utan också inläggets egen struktur. Jag var kort därpå tvungen att skriva ett tillägg, "Om publiceringen av... ", som påminde om kärnan i texten.

Det var också då jag mindes hur jag som sexåring fann en idol i en svensk författare på någon vintersportort i alperna. Han imponerade mer på mig än min far. Den lilla sexåringen, född i Vågens tecken, måste ha stått redan då och gjort avväganden när han såg de två vuxna männen interagera! Se hur detta minne, för första gången på årtionden kom åter just under en tid när det stränga faderskapets Saturnus transiterar genom kreatörens femte hus! Solen har en tendens att associeras även med den stränga och pliktorienterade Saturnus-faderns motpol: den lekfulla och älskliga fadern.

Grunden för att lägga samman författarskap med norra Italien läggs alltså redan hos det sexåriga barnet. Och under den tillbakablickande Saturnus transit i huset för "bra karma från tidigare liv" (eller kanske tidigare i detta liv?) återkallas den här VIKTIGA rollfiguren - författaren. 

Den intellektuellt äventyrliga dagen 7/7 lades ett nytt penseldrag till min egen privatspaning i livsödet Oxford. En privatspaning jag bara är en av tusentals som deltar i - men det hade jag intill min dröm i november 2005 inte hade en aning om. 

Den är jakten på den "verklige Shakespeare" är reserverad för den del av världen som har engelska som förstaspråk. I Sverige är det flottiga amerikanska McDonalds-burgare och näringsliv och högerpolitiker i en enda korrupt röra som är vad vi får oss till livs av engelskspråkig kultur.

Och nu sitter jag alltså här med två milt beigefärgade böcker, anlända samma dag. Den ena berättar om Oxford-Shakespeares resor i Italien och på den andra säger Jung från "andra sidan" att:

Så vänd dig då mot de döda
lyss till deras beklaganden
och acceptera dem med kärlek.


Det är så man häver karmiska (saturniska) band över århundraden eller till och med årtusenden: genom att kärleksfullt acceptera att det var som det var. Det är bara att gilla läget. Jungs "infernaliska" period, då hans Röda bok kom till, var på samma sätt - fast tydligen mer intensivt - befolkad av figurer som den kände psykologen då eller åtminstone senare uppfattade som aspekter av hans egen själ som frigjort sig och interagerade med honom i hans nuvarande predikament. 

Oxfords liv, har jag förstått genom att läsa den majestätiska luntan "The Monument" - Shakespeares sonetter kommenterade ur ett Oxfordianskt perspektiv - var verkligen inte roligt. Född till en av Englands rikaste släkter men dog utfattig. Hans ungdoms dyrkan av drottning Elisabet som övergick i det sena livets förbittring över alla hennes svek kan jag livligt relatera till eftersom jag i princip stött bort kvinnor i detta liv, kvinnor som älskat mig, för att jag inte trott på dem eller snarare på relationen som institution. 

Naturligtvis behöver en individs undermedvetna inte söka sig 400 år tillbaka och till ett annat land för att illustrera sin egen bristande tillit genom en historisk parallell. (En historia som dessutom är okänd för de flesta - romansen mellan Oxford och drottningen t.ex. har aldrig filmats förrän 2011 och då i ett tydligen rätt hafsigt hopkok på ett antal teorier där den dummaste idén av alla inkluderades: att Elisabeth var Oxfords mor och sedan också hans älskare i ett saftigt incestuöst drama!)

Så frågan blir VAD som får ett individuellt undermedvetet att fånga upp några detaljerade scener i en dröm som så uppenbart tecknar en historisk individ. En förklaring som jag gradvis börjat förstå, är hur intensivt författarskapsfrågan blossat upp i England och USA under de år som gått EFTER att jag hade min nattliga dröm, en dröm som i sin tur föregicks med några månader av Hank Wittemores grundliga analys av Shakespeares sonetter i "The Monument".

En mer näraliggande trigger kan ha varit att jag kvällen innan drömmen "brottats" med en svekfull kvinna vars roll i mitt liv påminner närmast exakt om vad greven av Oxford var med om i relation till Elisabet?

Enligt Wittemores analys av Sonetterna fick den dubbelt så gamla drottningen ett kärleksbarn sin unge älskare Oxford, men affären mörkades och "Shake-Speares" bitterhet över den "mörka damen" i sonetterna består delvis i att hon aldrig erkände att Tudors och Veres blod blandats och att en kunglig arvinge fanns till hands.

Istället släckte den mörka damen ut Tudorätten genom sin fåfänga och propsande på myten om Jungfrudrottningen. (Tala om att stjärnorna höll henne i ett skrivstäd: Solen i sideriska Jungfrun i tionde huset för absolut makt!) I mitt fall var den mörka damen en kvinna (med Månen i Jungfrun) som, när jag var över 40 och redan bestämt mig för att aldrig skaffa barn, frågade om jag ville bli far till ett barn med henne. Så mycket betydde den här kvinnan för mig att jag, trots att vi bara setts sporadisk över femton år, efter två dagars betänkande var villig att komma henne till mötes. Sedan slängde hon igen dörren på mitt hjärta som jag öppnat på vid gavel och "hade ångrat sig". 

SJU ÅR SENARE blir hon på smällen - i England med någon brittisk studiekollega - och fostrar nu som ensamstående mor en son. Jag är nu glad att ödet räddade mig från att vid 45 göra det misstag Oxford gjorde runt 20 med den kvinna som motsvarar den här bloggarens variation på tema som säkert många även innan Oxford och Elisabet agerat ut genom tiderna.

Men frågan kvarstår: varför var detta undermedvetna hågat att gå hela 400 år tillbaka i tiden och gräva fram en historisk parallell. Inom den cirkus som kallas synskhet talas det om "fyrtornseffekter" - historiskt viktiga personer lyser starkare i "andevärlden" eller rättare i den Akasha-krönika av minnen som ligger sparade i det femte elementet Eter (akasha). Individer med tillräckligt lyhörda antenner kan "läsa Livets bok" där Guds skrivarängel nedtecknar allt som händer. 

(En oerhört primitiv sinnebild för övrigt, eftersom det inte behövs någon skrivare som antecknar händelserna vartefter de inträffar. I Etern ligger ju hela "blåkartan" färdig och den behöver sedan bara expliceras genom att faktiska själar inkarnerar i den lägre världen och där dansar efter pipan. Det är det låga och enbart mänskliga intellektet som får problem här eftersom det i fåfänga vill tro att människan har fri vilja och att vi tänker våra egna tankar. 

Ur det högre andliga perspektivet är detta den fallna själens synd, dess uppblåsta inbilskhet. Egot märker inte ens att det är en slutprodukt av orsaker som redan fyrat av innan egot med Descartes i hybris utbrister: "Jag tänker, alltså finns jag". Ja, Descartes existerar, men inte för att han tänker, utan för att någon annan tänker sig honom. Avbilden har tagit sig ton, och så länge avbilden låter så här fortfar syndafallet att hålla människan okunnig om sin verkliga roll som spelskapare. Jfr Chan-buddhismens sjätte patriark i textens inledning.)

Eterelement förefaller tillhöra evigheten eftersom det i indisk kosmologi FÖREGÅR de fyra elementen som bygger upp världens tillfälliga former. I själva verket är inte Eterelementet evigt, men väl det "utkast" den Världsskapare som ansvarar för vårt universum gör innan allt startar med en stor smäll. Eterelementet är gudens tanke eller vad guden ruvar på i sitt sinne. Gudens medvetandeinnehåll är samtidigt matrisen till den värld vi har besväret att leva oss igenom. 

Det är därför intellektuellt arbete traditionellt har klassats högre än manuellt. Den som kan sälja sin musik som massreproducerade kopior eller digitala downloads behöver inte anstränga sig lika hårt som möbelsnickaren som måste bygga varje bord individuellt. Den kreativa guden står högre än den som fysiskt måste utföra samma sak men i en lägre och trögare atmosfär. Trögast av alla atmosfärer är den verklighet man i antiken kallade Jordelementet - den totala konkretiseringen. Plocka med föremål, ta på saker, bära och lyfta och släpa. Oxen och andra dragardjurs verklighet.

Lite smartare känner sig Jungfruascendenten Reinfeldt som bara styr plogen som Oxen drar. Allra smartast känner sig Veronica Palm och andra Stenbockar som satsar på den politiska makten varifrån de utan att anstränga sina kroppar alls kan regissera dela den materialistiska clownshowen av fallna själar och deras galna drömmar om att människan MÅSTE jobba i sitt anletes svett. Så talar och tänker de som, med rätta, måste klassas som själar i behov av upplysning. Det var detta "Shake-Speare" skrev om i sin sonett om de fyra elementen som jag inte behöver återge ännu en gång.

Man kan säga att den här bloggarens Saturnustransit genom femte skaparhuset börjat tajtat till hans förståelse av skapar- och chefskapets dimensioner och villkor. Kanske en period och några erfarenheter som kan komma till pass som byggstenar i ett senare liv på Jorden? Vad som är fram och bak, in och ut, är, som sagt, inte helt självklart när man börjat ana, med den tyske idealistiske filosofen, att tiden bara är en "åskådningsform" som människohjärnan använder för att skapa ordning och reda och en trygg liten värld av mys. 

Den verkliga världen, gudarnas realitet, tycks betydligt vildvuxnare än så. Tänk dig själv en varelse som står ovanför århundradenas gång och inte slavar inuti dessa skygglappsliknande tunnlar! Vilken varelse! En sådan kan avgjort, likt Jesus, gå in var som helst i slottet med dess många boningar och t.o.m. manipulera tankeinnhållet hos någon av de små inbyggarna. Ja, jag kan vara föremål för ett practical joke som Edward de Vere själv ligger bakom. 

Eller, som antytt, att mannen har ett gränslöst behov att förstå sig själv och har valt ut några tusen människor på Jorden att jobba vidare med hans "sak" (av någon anledning just nu, i början av 2000-talet). I detta kosmiska korsdrag råkade alltså en svensk hamna vilket i sin tur ledde till att han började blogga. 

Hur fenomenalt den indiska livscykeln i Merkurius namn startade exakt som jag blev undertextare (utan att ens ha övervägt en sådan syssla), har jag skrivit tidigare. Oxford-drömmen, som jag bara behövde börja undersöka innehållet i för att inse att den pekade mot den ikoniske merkuriern, västerlandets Bard, den drömde jag precis i början av samma Merkurius-dasha (planetär cykel).

Är en planetär cykel också ett självständigt VÄSEN ? En Aion ?



PS. Rubrikens "radikala karta" syftade dels på upptäckten/antagandet i Den vindlande vägen om Oxfords intresse för geografiska kartor, men framför allt på den färglagda av de två kartorna här ovan. I så måtto avvek texten från det utlovade ämnet och jag ska i ett senare inlägg återkomma till varför horoskopet för boköverlämnanet - postiljon till beställare är så radikalt (signifikativt).

Engelska astrologer och Algol

Inlägg från 24 aug 2012 som blev liggande. Ser inga större skäl att hålla det kvar i malpåse... Reservation för att idéer som inte släppts ut i det fria istället kan ha smugit sig in i senare inlägg, exempelvis "Britter, pedofiler..." som skrevs efter att pedofilskandalen med Jimmy Savile exploderat några veckor senare.

Den här bloggaren förefaller i andan då och då befinna sig några veckor i framtiden och detta kasserade inlägg var kanske en föraning om att något som rörde brittisk sexperversion var på väg.... Englands stora "fyrtorn" Elisabet 'den sexuellt orörda jungfrudrottningen' anmälde sig som den perfekta symbolen för dubbelspel - inte minst för att hennes soltecken  figurerat friskt i samband med en lindrig form av hor (testet med Playboys utvikningsbrudar). Men det krävdes en Jimmy Savile för att den här tidiga utlöparen skulle hitta ett sammanhang.

*****

Brittiska Skyscript har mängder av historisk information! Hittade just flera planscher föreställande historiska horoskop ur en brittisk astrologibok från 1776 av en Ebenezer Sibly. 

Jag noterar direkt att drottning Elisabets efterträdare, Jakob I av Skottland (hädanefter skrivet som James av Skottland), tycks ha en felskriven karta. Tidpunkten anges som tio över nio på kvällen (PM) och den tropiska Stenbocken borde då stiga i öster; kartan anger istället tropisk Jungfru vilket motsvarande tio över nio på morgonen (AM). 

Eftersom 24-timmarsnotation används är det svårt att se annat än att illustratören ritat kartan med en morgon-Jungfru i tankarna men sedan TÄNKT "21.10 om kvällen" när han avslutningsvis fyllde i födelseuppgifterna i mitten av det färdigritade horoskopet.  Det är omöjligt att veta vilken uppgift som är den rätta.

Dessutom säger planschen den 18 juni medan Wikipedia ger den 19e. Bäddat för problem således och franska AstroTheme hjälper inte alls till genom att använda den 19e med Jungfruascendenten och dess motsvarande morgontid. Fransmännen ger här ingen källhänvisning.

En kontroll av James föregångare Elisabet visar ett korrekt ritat Sibly-horoskop, tvåtiden PM motsvaras av en tropisk Stenbock stigande.

Elisabet föddes 1533 och James 1566, före merparten av Europa 1582 infört gregoriansk kalender. Det är de julianska datumen (OS, Old Style) som visas på planscherna.

Sideriskt är båda efterträdarens möjliga horoskop lika fängslande. Den tropiska morgon-Jungfrun är förstås en siderisk konung! Lejonet stiger med dämparen Saturnus på Mars. Oron i England var stor för politisk oro och t.o.m. inbördeskrig när Elisabets liv närmade sig slutet och ingen arvinge fanns. Men alla farhågor skingrades när James av Skottland anlände och hyllades av folket. Övergången gick lugnt och smidigt. 

Ytterst viktigt för härskare är förstås tionde huset. Sideriskt den märkliga kombinationen av Venus och Algol båda undertrycka av Draksvansen! "Inbördeskriget som kom av sig"?

Tiden 21.10 skulle istället ge Skyttens 27e grad stigande och JUPITER i tionde huset! Spontant är det här en mycket tydligare kungaindikation. Förstahusets härskare befinner sig i tionde husets absoluta maktposition och Jupiter, fastän kanske inte i något vidare starkt läge är dock en essentiell välgörare. Jag tror inte man ska demonisera Jupiter ens när den är "verksam illgörare" (här är den "verksamt neutral").

Jag är frestad att tro kartan är felritad men tiden 21.10 är korrekt eftersom James efterträdde Elisabet som också hade en siderisk Skytt stigande med Jupiter i härskarläge samt ett kraftfullt tiondehus i Jungfruns tecken. Hon hade härskarsymbolen Solen i tionde! Det går inte att ta miste på släktskapen mellan horoskopen och de bildar så att säga förutsättningarna för ett lugnt maktskifte utan några djupa brytningar. Men, som sagt, man vet inte säkert.

*****

Ämnet för inlägget var egentligen inte Tryckfelsnisse utan en liten detalj på drottning Elisabets karta som fascinerar högeligen.

Hela bilden här

Astrologen har valt att markera den onda stjärnan Algol trots att den ligger hela 11 grader framför Månen i Oxen (enligt den tropiska zodiaken)!

Men det är också den enda fixstjärnan som ritats in. Bloggens nya favorit, Regulus, befinner sig t.ex. gradexakt kopplad till Drakhuvudet i drottningens horoskop men ignoreras.

Någon har tydligen funnit Ondskans planet högintressant i samband med drottningens eget sinnelag i Oxen och sett något meningsfullt här, trots att det strikt talat inte är en konjunktion enligt något normalt mått. Kan det vara det faktum att drottningen (officiellt) dog barnlös och således ändade Tudordynastin? 

I den den sideriska zodiaken delar Månen och Algol inte ens tecken och är därför en total icke-fråga.

Jag har antytt att man kanske ska se Oxens tecken som helhet som "jämmerdalen" eller t.o.m. dödsriket i det att själen här identifierar sig med sin fysiska natur, vilket är den makt de simpla fem sinnena tar sig över en människa som inte i övrigt opererar på den högre positiva halvan av zodiaken (Eld och Luft).

En sådan föreställning, närd av kristen antifysikalism påverkade förstås européernas tankeliv även sedan deras zodiaktecken börjat glappa svart i takt med århundradenas gång. 

Avvikelsen från den himmelska zodiaken var förstås något mindre för 400 år sedan och Elisabet var Jungfru även enligt den västerländska modellen. Och det var säkert utifrån soltecknet myten om the Virgin Queen spanns. Hussystemen i bruk på 1500-talet torde ha varit Ptolemaios, Campanus eller Regiomontanus. Enligt alla dessa ligger Solen i nionde huset för religion och filosofi (frågor som beredde drottningen svåra politiska problem). 

Det går att dividera i oändlighet om vilket hussystem som är "bäst" och det finns naturligtvis ingen forskning i frågan. För min del tycker jag att det äldsta, helhetssystemet fångar in fallet Elisabet överlägset tydligare. Absolut monark (diktator) och Solen i tionde huset för den officiella propagandabilden. The Virgin Queen, som sagt. 

Siderisk Elisabet