Bryta de sju inseglen och hugga av Medusas huvud

 

Som gammal student av bl.a. religionshistoria fångar Expressens enda öppet kristna skribent min nyfikenhet med en rubrik som beskriver Trump som "USA:s första gnostiska president". 

Det är en recension av en bok som granskar ett antal presidenter, men Joel Halldorf tycker sig tvingad att bidra med något eget och avslutar med en löskokt skröna. Han tycker sig se att bokförfattaren missat att gräva i Trumps "gnostiska" självsäkerhet. Detta är rent trams, men Halldorfs ordbruk förklaras av att kristendomen från första början kämpade om makten över själarna i det väldiga Romarriket. 

Gnosticismen var en förkristen rörelse och en syntes av Platons tankar och t.ex. egyptisk mystik och magi. I senare faser inkorporerades visst kristet material och det var då den maktgalna tidiga Kyrkan (nu med säte i Rom och inte Jerusalem) aktivt började bekämpa gnosticism som en kättersk inställning.

Det var en så mångfacetterad religion att det är direkt felaktigt att tala om den i singular. Den var spridd långt upp i Syrien och fanns i mässor av schatteringar där ledaren starkt påverkade den närmare utformningen. I grunden byggde alla gnosticismer på ett främlingskap inför den multikulturella globalism Alexander och sedan romarnas jättevärld hade medfört. Världen var sig inte längre lik och den var värre än någonsin. Gnostikerna var lika bortomvärldsliga som de kristna, båda längtade "hem" - de första kristna var så obildade till följd av budskapets snabba spridning men också korruption att de snart började tro på en "hänryckning" ("rapture") och ett återvändande till Himmelen, inte alls olikt den gnostiska anti-kosmiska inställningen.

Gnostiker sökte via vokalspäckade mantran ”humma” sig in i högre medvetandetillstånd där de sju kosmiska fängelsevakterna – solsystemets kända planeter – agerade som portvakter som hindrade den andliga sökaren från att nå himmelen eller ouranos, den antika världsbildens åttonde sfär. Himmelens "utsida" var synlig genom stjärnorna men redan Platon visar utifrån äldre traditioner att antikens människor inte var naiva. De synliga himlaljusen är bara synliga uttryck för en inre gudomlig verklighet, Himmelriket. 

Halldorf försöker, som bäst, omtolka gnostikernas mantrapraktik och liknar Donald Trumps avfärdanden av bl.a. corona som gnostiska ”besvärjelser” för att, likt frälsargestalten Neo i Matrix övervinna naturlagarna och forma verkligheten. 

Det korta resonemanget är lika fantasifullt som historiskt inkorrekt. Det finns definitivt ingen koppling mellan Trumps dryghet och gnostikerna som inte ens var intresserade av att omforma världen efter egots ambitioner! Trump är makthungrig precis som kyrkan i Rom och det borde räcka för att kassera ett så galet hugskott.

Artikeln drar växlar på filmunderhållning men Neo i Matrix har större likheter med den Jesus Halldorf förmodligen bekänner sig till än en gnostiker i djup mantra-meditation. Så det blir lite "tillbaka till klassbänken" för Halldorf i hans "fördjupande" Trump-spaning. Otaliga böcker om gnosticismen har skrivits och istället för den desinformation som teologiska universitetskurser åtminstone förr erbjöd kan man fortfarande rekommendera lastgamla The Gnostic Religion av tyska moralfilosofen Hans Jonas.

Boken översattes till engelska 1963, långt innan de gnostiska skriftfynden i Egypten publicerats, men ringar in den mångfacetterade rörelsen med fascinerande beskrivningar. Inte minst citeras bevarade gnostiska dikter som lamenterar alla dessa vedervärdiga reinkarnationer själen tvingas genomlida i sitt fallna tillstånd i en värld som omöjligt kan vara skapad än någon annan än Djävulen.

Till det sistnämnda skulle även en sekulär skriva under på, fast med nykter blick på de samhällen människorna skapar i sin egen avbild. Den som väljer ätt nära sig på skit skapar bara skit. Och de makthungriga tvingas återfödas i denna helvetesvärld gång på gång, tills de börjar förstå hur saker hänger ihop (herre och slav varvas monotont tills polletten trillar ner). En grupp som har mycket kvar att lära sig är teknokraterna (som kidnappat Sverige). Det är därför it-systemen är så inhumana och korkade trots att de lanseras som "smarta". 

När människan blivit sitt eget mått, då är degenerationen garanterad och nedräkningen för en civilisation har börjat. Det är länge sedan den katastrofklockan började ticka.

*****

På omslaget härovan, en äldre pocketutgåva av The Gnostic Religion syns Medusa med ormar till hår som förstenar den som dristar sig att se på henne. Jag minns inte att boken säger något mer om motivet, och bokens baksida säger bara: "den gnostiska gorgonen, senbysantisk (1261-1453) amulett." En bokillustration från 1000 år efter den tid ämnet omfattar, det är märkligt.

Men jag har en aning om baktanken efter att nyligen ha läst David Ulanseys suggestiva The Origins of the Mithraic Mysteries  - Cosmoloy & Salvation in the Ancient World (1989) och som kastar nytt ljus över den mystiska kulten av Mithras, tjurdödaren, en annan av de mäktiga och väl spridda religioner som kristendomen trampade ner och restlöst utplånade. Den kan ha haft en persisk upprinnelse men var i allt väsentligt hellenistisk synkretism och liknade gnosticismerna i sin hemliga invigningskult som hade att göra med att spränga de sju planeternas begränsande inverkan. 

Mithras dödar Oxens tecken, omgiven av zodiaken:

 

Professor Ulansey uppehåller sig vid den märkligheten att Mithras alltid tittar bort från den tjur eller oxe han dräper och kopplar samman det med att en att kulten kryllar av ett ansikte som liknar Helios med ringlande solstrålar runt sig men som professorn smart inser kan ha med Medusa och ormarna att göra. Det är just därför Mithras - en variant av Perseus som dödade Medusa - också han måste titta bort medan han dödar Oxen! Oxen och huvudet med Medusaanstrykning är båda emblem för den onda Sol som herre över den onda värld som går under när frälsaren Mithras skrider till verket och terminerar Taurus tidsålder och påbörjar Aries tidsålder. 

Det är alltså en historisk relik eller astronomisk kunskap om vårdagjämningens långsamma glidning bakåt i zodiaken som inarbetats i Mithraskulten. Ulansey visar som den fenomenalt skarpa och noggranna detektiv han är hur upptäckaren av vårdagjämningens precession hörde hemma i just den mindreasiatiska trakt där Mithraskulten först noteras. (Det persiska ursprunget är således felaktigt och Persiens influens högst överdriven.)

Med samma spekulativa frihet som Halldorf unnat sig vill jag ta Ulanseys bok ett myrsteg längre och påstå att Mithras-anhängarna delade gnostikernas pessimistiska syn på kosmos, framkallad av de politiska skeendena under hellenismen. De visste att Oxens tidsålder låg flera tusen år tillbaka i tiden men lyfte fram tidsålderns död som en modell för vad frälsaren Mithras kunde göra för anhängarna i deras tid. 

(Ulanseys astronomiska redogörelser är mycket intressanta för den astrologiintresserade. Helt klart hade den antika människan en briljant förståelse för sitt universum, fast heliocentriskt baserad förstås. För flera år sedan skrev jag om vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith som i The Wisdom of Ancient Cosmology argumenterade för att den vyn är precis lika giltig som en där solen anses som mittpunkten.)

"Att döda tjuren", den gamla spanska sporter har sannolikt så gamla och kosmologiska rötter att jag knappast tror spanjorerna själva minns dem. Antik astrologi har bevarat minnet av Oxen som synonym med Dödens Portal (det namn 2a horoskophuset hade i antiken och som kan spåras till sumeriska myten om Venus/Inanna som stiger ned i Underjorden där den materiella rikedomens gud håller till). 

I tidsåldrarnas bakåtrörelse följs Oxen förstås den modiga och svärdsprydda krigaren Ares/Aries - Väduren och 1a huset, tecknet vari Solen anses "upphöjd". Mithra som Vädurens tidsålder. Väduren är också Barnet som bryter sig ut och befriar sig.

Professorn spårar Mithras fiende bakåt och finner Medusans huvud frigjort från en kropp många hundra år före Mithraskulten. På vasen ovan (500-talet fvt) en tidig variant med ormar på torson. Inom mithraismen illustreras världshärskaren ofta som en staty med lejonhuvud, stående på ett jordklot och med ormar som ringlar sig över kroppen och ett Medusahuvud på torson (just där Solen fysiologiskt härskar enligt astrologin). 

Denna demon är viktigare gestalt än bara Oxen, vad än den senare kan tänkas representera av materialism och Terra (!) - ett fängelse för själen (Oxens 2a hus representerar till denna dag pengar, Den Ondes sätt att dra själar ner i Dödsriket.) Den lejonhövdade guden kan vara hela den kosmiska kroppen och tillika Tidens herre - just de begränsande parametrar både kultanhängarna och gnostikerna sökte befria sig från.

Är då solen som turistande och solbadande människor så dyrkar faktiskt Medusa som reducerar allt levande till mineral? Sant är att man inte kan titta direkt på solen, likt Mithras vänder man bort blicken. Jag menar att detta är hur gnostiker och hela antiken avbildade den demon som skapat den materiella världen. Redan i Platons Akademi hade gjorts strikt åtskillnad mellan det förgängliga, materiella och den eviga världen av andar. Medusa med ormhåret får här en ny innebörd som Platons världsskapare Demiurgen, ett lägre demoniskt väsen som skapat kosmos inklusive den innersta och mest mörklagda Jorden och alla kryp som lever härpå. 

Detta stod så klart i konflikt med kristendomen som hävdade att även Jorden var Guds skapelse och inte en skapelse inom skapelsen orsakad av en i grunden ond makt. Rötterna till denna tanke som klätts i bild finns naturligtvis att skåda i filosofin under det första och kanske andra århundradet före vår tid, när materiens inherenta ondska reflekterades över. Nya Testamentets Jesus är en utbroderad historia en gestalt som minsann inte behövde lyda någon God Guds begränsande naturlagar, väldigt snarlik Halldorfs bisarra läsning av Trump! Jesus går på vatten och förvandlar samma vatten till vin. Sen trotsar han regeln och liv och död och flyttar de döda tillbaka in i de levandes värld. En mer anti-kosmisk frälsarfigur får man leta efter och det är inte konstigt att kristendomen var tvungen att med hot och våld slå ner alla andra snarlika figurer som florerade.

Eftersom jag aldrig sett en enda trovärdig förklaring av det antika schema som "upphöjer" vissa planeter och menar att andra "faller" i ett visst zodiaktecken, kan man bara spekulera utifrån tecknens och planeternas traditionella karaktäristik. Mars härskarskap över Väduren ger kardinaldygden mod. Men varför "upphöjs" Solen här. Är det för att Fadern (Solen) lever vidare i Sonen eller Barnet (Väduren)?

Hur som helst finns inget stöd i astrologin för en ond solär världsskapare. Men den hinduiska traditionen menar faktiskt att solen gränsar till en illgörare eftersom hettan under dagen i denna del av världen är så stark. Solen är "grym", en klassificering som hamnar utanför deras tudelning i verksamma välgörare och illgörare. Men man behöver inte söka koppla den onda världsskaparen till hinduiskt tänkande. Det räcker så väl att minnas att solen står för kejsaren, som efter Alexander och i synnerhet efter Roms omvandling till kejsardöme alltmer blev en hatad förtryckarfigur. Den romerska "världshärskaren" blir därmed med lätthet en omtolkning av Platons goda Demiurg till en ond och demonisk skapare av denna värld och Väduren kunde läsas som rebellen, debutanten som dräper Oxens materialism och allt det som föregått.

Det är just som en demonisk världshärskare man är benägen att tänka idag inför IT-miljardärer, det nya frälset. Män som Amazons Jeff Bezos som just tog makten över Sverige om någon missade det. Vänta bara och se.

 

PS. Det finns slumper och så finns finns det synkronismer. Publiceringsögonblicket (som var slumpmässigt efter att jag tröttnat på att leta stavfel) ges som 12:27 och nyfiket gör jag publiceringens horoskop. I öster stiger Vågens 6e grad, det är  gradexakt positionen för bloggarens Sol, dvs. atma/själ. 

Månen står i Oxen i 8e dödshuset, just som jag trodde jag var klar med kommentaren till bokrecensionen blev det en hel text ytterligare, stycket om tjurdödaren Mithras.

Betyder det att jag måste lägga gnostiker till den växande listan av egna tidigare liv som gäckande antytt sin närvaro under årtiondenas gång? :-)

Mycket kan vara ingångar till själen (och Självkunskapen är det viktiga med besöket på Jorden), sånt som materiella och ytliga människor ouppmärksamt silar bort.

Tjurdräparen Mithras, Oxens tecken & Jordmodern Kybele

Romarrikets soldater tog den armeniska tjurdräparen Mithras till sitt hjärta och fastän hundratals invigningsrum till den sträva militärreligionen har överlevt finns inga samtida skriftliga belägg för vad det hela handlade om. 

Naturligtvis har forskare anat att det rör sig om en astral kult genom bevarade bilder, hur genom de sju planetära kretsarna den enkle soldaten stiger i rang och till sist själv blir en gud. Minns romerska kejsare som gärna såg sig återvända till Ouranos (stjärnhimmelen) och inta sin plats som gudar efter sin död. Det här var då motsvarigheten för män i fält. 

Det är populärt bland privatspanare att söka ta all ära av kristendomen genom att restlöst söka göra Jesus och hans himlafärd till en den tidiga katolska kyrkans direkta "stöld" från den romerska importversionen av Mithras-religionen. Riktigt dåliga sidor på nätet rapar upp paralleller mellan Mithras och Jesus som t.ex. att båda hade tolv lärjungar, utan att ens fatta att det är zodiakens tolv tecken som omger Mithras och att vi har här en hybrid mellan mithraism och romarnas kult av den obesegrade Solen. Hjälten Herkules som genom en bragd i vart och ett av årets tolv tecken också han vinner gudomlighet. Antikens föreställningar var så genomsyrade av den världsbild som även astrologin uttrycker att det är meningslöst att peka finger på det här sättet och tala om stöld.

Varför en romersk soldat bara kan bli mer än människa, bli en gudom, genom att dräpa en tjur kan knappast vara något mysterium för den som läst den här bloggen, som spårat människans falska identifikation med sin fysiska kropp och jordelivet överhuvud till Oxens (tjurens) tecken. Man måste mista sitt kroppsliga liv för att vinna livet åter men ur ett nytt och mer omfattande perspektiv. 

Det är vad biologin i vår tid är livrädd för att göra, för biologerna tjänar pengar åt sig själva och en hydraliknande industri just på att trälbinda människor i ängsligt pysslande med det fysiska. Men Platon liknade kroppen (soma) vid en dödens grav (sema) och soldaterna som trädde ner i mithraismens kultlokaler gick faktiskt i någon mening in i den hellenistiska astrologins andra hus, genom Dödsrikets portar. 

Se även: fyndet av Hades port, senantikens mest kända kultplats och belägen i Turkiet - uppenbarligen en del av Mithras-kulten eftersom tjurar dödades utanför grottmynningen.

Romerska kvinnor fick sent omsider en sidokult till den ägnad Mithras, men där istället Kybele, Jordmodern, tjänade som identifikationsobjekt. Också hon var en romersk import från Mindre Asien. Den här gamla statyn kräver ett komplement från Tarot-korten för att bli fullt begriplig i sin militaristiska kontext:

Om man till att börja med bortser från den enorma förlusten av artistisk talang som den här romerska statyn och det franska Tarot-kortet från 1700-talet indikerar, så borde bilderna också visas i motsatt ordning: Tarot-bilden "La Force" är så att säga den manual Kybeles anhängare förväntades lära sig och Kybeles avslappnade pose i statyn visar en som redan förvärvat soldatens karaktärsstyrka och därför är lätt och ledig i alla lägen.

Kvinnans speciella religion i kontext av Mithras-kulten var således inte att likt en man dräpa tjuren för att återfå sin gudomliga frihet, utan att som kvinnokropp få bukt med det helvetesdjur som var hennes egna kroppsvätskor om som levde rövare med henne och gjorde henne till en lägre stående varelse. 

Se inlägget, Drevets psykologi & Manilius tolv tempel som alltmer visar sig vara ett nyckelinlägg i den här bloggens historia. De socialdemokratiska kvinnor som en efter en stod upp med Gaias inre våld sjudande i kroppen och anklagade den socialdemokratiska och muslimske Omar Mustafa för vara associerad med kvinnoförtryck var perfekta exempel på "kvinnor rakt hur helvetet" - kvinnor som inte ens börjat förstå vad Kybele-mysteriet handlade om, om konsten att kontrollerad den egna inre ondskan - i blogginlägget generaliserat som "pöbelvälde" eller "drevmentalitet".

Kvinnans uppgift är således att likt en romersk soldat också hon övervinna "Oxen" även om symboliken är mer påtagligt intrapsykisk. Den romerska soldaten, ständigt ute i fält, dräper ju därmed Oxens tecken i bemärkelsen klipper med den fördumning som den lokalt förankrade människan uppvisar. Oxen är identifikation med hemjorden, det första den romerske soldaten måste ge upp. 

Det var en meningsfull upptäckt på bloggen att tre av de fyra nordiska ledarna för främlingsfientliga nationalistpartier alla var födda i Oxen och att den fjärde hade svåra störningar mot tecknet. Här är alltså den lokala byfånen utan förståelse för vida världen - den första som måste dräpas om det någonsin ska bli en vuxen soldat av ortsbon med sitt hämmande lokala perspektiv.

Jag vill bara peka på en uppenbar astrologisk symbol som åtminstone gått författaren till Wikipedia-artikeln om Mithras-mysterierna spårlöst förbi: i kultens ikonografi är ett av motiven Mithras födelse ur en sten eller klippa. 

Varför kom Mithras-kulten tillbaka till Rom via återvändande soldater? Jag vill tro att det är de djupa arketyperna som verkar genom historien här. För vem enligt det senantika astrologiska schemat är upphöjd i Klippans eller Bergets tecken Stenbocken (bergsgeten) om inte krigaren Mars?

Jag har använt Bob Marleys sista skivomslag tidigare, men motivet passar också här. Konstnären vet inte att Marley är döende i cancer här, men hela bilden visar en urkraft som likt ett vulkanutbrott spränger sig fri från Klippans eller Bergets (planeten Jordens) hämmande inverkan: krigaren Mars "upphöjs" i Stenbockens tecken och soldaten övervinner Jordelementets fjättrande inverkan! Inte alls olikt Mithras som dräper Oxen, det första tecknet för naiv identifikation med det kroppsliga.

Att dessutom SOL INVICTUS stiger bakom Marley - Solen som hans levande andesjäl enligt indisk astrologi - visar vilka enorma krafter denna artist från den vite mannens fattiga och utnyttjade bakgård "Tredje världen" rörde sig genom. 

Emancipate yourself from mental slavery,
None but ourselves can free our minds

I mina ögon har Bob Marley varit en berömd människa på Jorden redan före det här livet. Själar som nått "gräddfilen" tenderar att ha lätt att återkalla sina forna stordåd och producera nya stordåd. Inte nödvändigtvis skriva samma melodier en gång till, men väl använda en talang som redan fanns med i själens arvsanlag fast kanske inom ett nytt område.

Exempel: För kanske 25 år sedan gav jag en späd yngling och blivande kollega öknamnet "Rocko" nästan samma dag han trädde in på sin nya arbetsplats. (Jag hade en ovana att hitta på smeknamn för folk på den tiden, men ordet var inte självklart - detta var innan seriefiguren Rocko hade lanserats.)

Det dröjde ända till 2008 och en hel del nätforskande utifrån en ovanligt verklig nattdröm jag haft om en brittisk adelsman innan jag förbluffat hittar en italisk mästare i värjfäktning vid namn Rocko i London vid den tiden. 

Adelsmannen reste länge och väl i Italien i sin ungdom och det är mycket möjligt att det var han som senare introducerade Rocko för Londons överklass. Adelsmannen var själv (naturligtvis) den driven värjfäktare och när jag tänkte tillbaka på "Rockos" ankomst till arbetsplatsen skedde det nästan samtidigt med en kvinna med vilken jag upplevde en stark attraktion men en lika stark repulsion: hon var vid den tiden en av Sveriges mesta kvinnliga löften i ... fäktning! 

Märkliga som dessa "koincidenser" kan tyckas är själar som återses i liv efter liv inte poängen: "Rocko", den italienske läraren i värjfäktning, hade i detta liv behållit en utpräglad känsla för att "teckna" med värjan med sin högra hand och arm och var den kanske snabbaste och säkraste illustratör framför datorn undertecknad har sett. Han hittas senare i (detta) liv som illustratör bl.a. i samband med arkitektur.

Mithras-mysteriet, hur att höja sig från en köttklump som möras gång på gång på Jorden till en gud som antingen inte alls återvänder till denna världen eller också minnen av den himmelska verkligheten och en motsvarande orientering bort från sluskens konsumtionsinriktade levnad, är inte bara ett paradigm för soldater i fält. Astrologin har uppenbarligen kodat samma universella snitslade bana som alla själar som aspirerar på att bli mer än en hjälte måste följa. Vart av de tolv tecknen är ett av Herkules stordåd och det är bara mina egna blindfläckar som gjort den här bloggen en smula ojämn i behandlingen av de tolv tecknen. 

När man söker återupptäcka astrologins djupare väsen är det första man finner sina egna svaga punkter, och som slavhandlare och troligen också homosexuell i tidigare liv har t.ex. dessa två punkter varit föremål för flera bloggstudier - det är korrekt att jag var lite homofobisk i tidigare inlägg (externt i chock över en väninna som plötsligt bytte sida och blev lesbisk), medan föraktet för den feghet som yttrar sig som främlingsfientlighet är genuint - troligen är skulden för slavhanden återbetalt genom inte mindre än två liv som slav under de senaste tusen åren! 

Den som tror resan är linjär kommer att bli förvånad när den ser sina tidigare liv uppradade kronologiskt. Majestätiska liv kan följas av liv i armod och uselhet! Föga bryr sig själen om det människorna kallar historisk tidslinje, men den närmare relationen mellan TID och LEVANDE VARELSE är universums största gåta och den har jag inte ens förstånd nog att börja brottas med. Men jag tror Einstein var en djup sanning på spåren som upptäckte att det är MÖRKRET - det vi uppfattar som materiella kroppar (t.ex. planeter) som korrumperar RUM-TIDEN och får rummet (och tillgänglig tid att leva) att kröka sig.

I astrologin verkar Saturnus vara värst av alla planeter på att korrumpera evigheten och få de drabbade att tro de befinner sig i en tunnel av tid. Saturnus är också känd som Kronos, Tidens herre. I det här solsystemet är vi alltså alla fångar i det ändliga och det var först Mithras-mysteriets sjunde invigning initianden mötte Saturnus/Kronos och för första gången förstod vad själens odödlighet kan innebära.

*****

Det här inlägget inspirerades av ett nytt arkeologiskt fynd i Spanien där ännu ett Mithraeum (invigningslokal) har utforskats. Byggnaden var som vanligt byggd på den korttänkta premiss som är den tropiska zodiaken där tecknen knutits till vår- och höstdagjämningen:

"När solen lyser genom fönstret under vårdagjämningen [tre timmar efter den lokala soluppgången], stiger Oxen i öster och Skorpionen döljer sig i väster. Det motsatta gällde under höstdagjämningen."

Då byggnaden i Spanien uppfördes stämde den "heliga geometrin" men efter några hundra år slutar en sådan här byggnad "fungera" eftersom jordaxelns vaggande rörelse som driver fram vårdagjämningens precession relativt den åttonde kretsen (stjärnhimmelen). 

Det är lite av en paradox att samma kultlokal som skulle lära människor att höja sig över de sju himlarnas begränsade perspektiv samtidigt var byggd utifrån den felaktiga premissen att zodiaken tillhör Jordmoderns horisont, hon den erratiska som inte är konstant utan vaggar över tid. 

I det gamla Babylon kan säkert årstidsrelaterad symbolik ha smugit sig in i tänkandet kring tecknen (så lite är känt!), men präst-astronomerna höll åtminstone studiet av himmelen separat från årstidskalendern. I själva verket styrde solens och månens sideriska rörelse kalendern, vilket ledde till extramånader ibland måste skjutas in - precis som i den judiska kalendern som är direkt övertagen från babylonierna.