Som gammal student av bl.a. religionshistoria fångar Expressens enda öppet kristna skribent min nyfikenhet med en rubrik som beskriver Trump som "USA:s första gnostiska president".
Det är en recension av en bok som granskar ett antal presidenter, men Joel Halldorf tycker sig tvingad att bidra med något eget och avslutar med en löskokt skröna. Han tycker sig se att bokförfattaren missat att gräva i Trumps "gnostiska" självsäkerhet. Detta är rent trams, men Halldorfs ordbruk förklaras av att kristendomen från första början kämpade om makten över själarna i det väldiga Romarriket.
Det var en så mångfacetterad religion att det är direkt felaktigt att tala om den i singular. Den var spridd långt upp i Syrien och fanns i mässor av schatteringar där ledaren starkt påverkade den närmare utformningen. I grunden byggde alla gnosticismer på ett främlingskap inför den multikulturella globalism Alexander och sedan romarnas jättevärld hade medfört. Världen var sig inte längre lik och den var värre än någonsin. Gnostikerna var lika bortomvärldsliga som de kristna, båda längtade "hem" - de första kristna var så obildade till följd av budskapets snabba spridning men också korruption att de snart började tro på en "hänryckning" ("rapture") och ett återvändande till Himmelen, inte alls olikt den gnostiska anti-kosmiska inställningen.
Gnostiker sökte via vokalspäckade mantran ”humma” sig in i högre medvetandetillstånd där de sju kosmiska fängelsevakterna – solsystemets kända planeter – agerade som portvakter som hindrade den andliga sökaren från att nå himmelen eller ouranos, den antika världsbildens åttonde sfär. Himmelens "utsida" var synlig genom stjärnorna men redan Platon visar utifrån äldre traditioner att antikens människor inte var naiva. De synliga himlaljusen är bara synliga uttryck för en inre gudomlig verklighet, Himmelriket.
Halldorf försöker, som bäst, omtolka gnostikernas mantrapraktik och liknar Donald Trumps avfärdanden av bl.a. corona som gnostiska ”besvärjelser” för att, likt frälsargestalten Neo i Matrix övervinna naturlagarna och forma verkligheten.
Det korta resonemanget är lika fantasifullt som historiskt inkorrekt. Det finns definitivt ingen koppling mellan Trumps dryghet och gnostikerna som inte ens var intresserade av att omforma världen efter egots ambitioner! Trump är makthungrig precis som kyrkan i Rom och det borde räcka för att kassera ett så galet hugskott.
Artikeln drar växlar på filmunderhållning men Neo i Matrix har större likheter med den Jesus Halldorf förmodligen bekänner sig till än en gnostiker i djup mantra-meditation. Så det blir lite "tillbaka till klassbänken" för Halldorf i hans "fördjupande" Trump-spaning. Otaliga böcker om gnosticismen har skrivits och istället för den desinformation som teologiska universitetskurser åtminstone förr erbjöd kan man fortfarande rekommendera lastgamla The Gnostic Religion av tyska moralfilosofen Hans Jonas.
Boken översattes till engelska 1963, långt innan de gnostiska skriftfynden i Egypten publicerats, men ringar in den mångfacetterade rörelsen med fascinerande beskrivningar. Inte minst citeras bevarade gnostiska dikter som lamenterar alla dessa vedervärdiga reinkarnationer själen tvingas genomlida i sitt fallna tillstånd i en värld som omöjligt kan vara skapad än någon annan än Djävulen.
Till det sistnämnda skulle även en sekulär skriva under på, fast med nykter blick på de samhällen människorna skapar i sin egen avbild. Den som väljer ätt nära sig på skit skapar bara skit. Och de makthungriga tvingas återfödas i denna helvetesvärld gång på gång, tills de börjar förstå hur saker hänger ihop (herre och slav varvas monotont tills polletten trillar ner). En grupp som har mycket kvar att lära sig är teknokraterna (som kidnappat Sverige). Det är därför it-systemen är så inhumana och korkade trots att de lanseras som "smarta".
När människan blivit sitt eget mått, då är degenerationen garanterad och nedräkningen för en civilisation har börjat. Det är länge sedan den katastrofklockan började ticka.
*****
På omslaget härovan, en äldre pocketutgåva av The Gnostic Religion syns Medusa med ormar till hår som förstenar den som dristar sig att se på henne. Jag minns inte att boken säger något mer om motivet, och bokens baksida säger bara: "den gnostiska gorgonen, senbysantisk (1261-1453) amulett." En bokillustration från 1000 år efter den tid ämnet omfattar, det är märkligt.
Men jag har en aning om baktanken efter att nyligen ha läst David Ulanseys suggestiva The Origins of the Mithraic Mysteries - Cosmoloy & Salvation in the Ancient World (1989) och som kastar nytt ljus över den mystiska kulten av Mithras, tjurdödaren, en annan av de mäktiga och väl spridda religioner som kristendomen trampade ner och restlöst utplånade. Den kan ha haft en persisk upprinnelse men var i allt väsentligt hellenistisk synkretism och liknade gnosticismerna i sin hemliga invigningskult som hade att göra med att spränga de sju planeternas begränsande inverkan.
Mithras dödar Oxens tecken, omgiven av zodiaken:
Professor Ulansey uppehåller sig vid den märkligheten att Mithras alltid tittar bort från den tjur eller oxe han dräper och kopplar samman det med att en att kulten kryllar av ett ansikte som liknar Helios med ringlande solstrålar runt sig men som professorn smart inser kan ha med Medusa och ormarna att göra. Det är just därför Mithras - en variant av Perseus som dödade Medusa - också han måste titta bort medan han dödar Oxen! Oxen och huvudet med Medusaanstrykning är båda emblem för den onda Sol som herre över den onda värld som går under när frälsaren Mithras skrider till verket och terminerar Taurus tidsålder och påbörjar Aries tidsålder.
Det är alltså en historisk relik eller astronomisk kunskap om vårdagjämningens långsamma glidning bakåt i zodiaken som inarbetats i Mithraskulten. Ulansey visar som den fenomenalt skarpa och noggranna detektiv han är hur upptäckaren av vårdagjämningens precession hörde hemma i just den mindreasiatiska trakt där Mithraskulten först noteras. (Det persiska ursprunget är således felaktigt och Persiens influens högst överdriven.)
Med samma spekulativa frihet som Halldorf unnat sig vill jag ta Ulanseys bok ett myrsteg längre och påstå att Mithras-anhängarna delade gnostikernas pessimistiska syn på kosmos, framkallad av de politiska skeendena under hellenismen. De visste att Oxens tidsålder låg flera tusen år tillbaka i tiden men lyfte fram tidsålderns död som en modell för vad frälsaren Mithras kunde göra för anhängarna i deras tid.
(Ulanseys astronomiska redogörelser är mycket intressanta för den astrologiintresserade. Helt klart hade den antika människan en briljant förståelse för sitt universum, fast heliocentriskt baserad förstås. För flera år sedan skrev jag om vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith som i The Wisdom of Ancient Cosmology argumenterade för att den vyn är precis lika giltig som en där solen anses som mittpunkten.)
"Att döda tjuren", den gamla spanska sporter har sannolikt så gamla och kosmologiska rötter att jag knappast tror spanjorerna själva minns dem. Antik astrologi har bevarat minnet av Oxen som synonym med Dödens Portal (det namn 2a horoskophuset hade i antiken och som kan spåras till sumeriska myten om Venus/Inanna som stiger ned i Underjorden där den materiella rikedomens gud håller till).
I tidsåldrarnas bakåtrörelse följs Oxen förstås den modiga och svärdsprydda krigaren Ares/Aries - Väduren och 1a huset, tecknet vari Solen anses "upphöjd". Mithra som Vädurens tidsålder. Väduren är också Barnet som bryter sig ut och befriar sig.
Professorn spårar Mithras fiende bakåt och finner Medusans huvud frigjort från en kropp många hundra år före Mithraskulten. På vasen ovan (500-talet fvt) en tidig variant med ormar på torson. Inom mithraismen illustreras världshärskaren ofta som en staty med lejonhuvud, stående på ett jordklot och med ormar som ringlar sig över kroppen och ett Medusahuvud på torson (just där Solen fysiologiskt härskar enligt astrologin).
Denna demon är viktigare gestalt än bara Oxen, vad än den senare kan tänkas representera av materialism och Terra (!) - ett fängelse för själen (Oxens 2a hus representerar till denna dag pengar, Den Ondes sätt att dra själar ner i Dödsriket.) Den lejonhövdade guden kan vara hela den kosmiska kroppen och tillika Tidens herre - just de begränsande parametrar både kultanhängarna och gnostikerna sökte befria sig från.
Är då solen som turistande och solbadande människor så dyrkar faktiskt Medusa som reducerar allt levande till mineral? Sant är att man inte kan titta direkt på solen, likt Mithras vänder man bort blicken. Jag menar att detta är hur gnostiker och hela antiken avbildade den demon som skapat den materiella världen. Redan i Platons Akademi hade gjorts strikt åtskillnad mellan det förgängliga, materiella och den eviga världen av andar. Medusa med ormhåret får här en ny innebörd som Platons världsskapare Demiurgen, ett lägre demoniskt väsen som skapat kosmos inklusive den innersta och mest mörklagda Jorden och alla kryp som lever härpå.
Detta stod så klart i konflikt med kristendomen som hävdade att även Jorden var Guds skapelse och inte en skapelse inom skapelsen orsakad av en i grunden ond makt. Rötterna till denna tanke som klätts i bild finns naturligtvis att skåda i filosofin under det första och kanske andra århundradet före vår tid, när materiens inherenta ondska reflekterades över. Nya Testamentets Jesus är en utbroderad historia en gestalt som minsann inte behövde lyda någon God Guds begränsande naturlagar, väldigt snarlik Halldorfs bisarra läsning av Trump! Jesus går på vatten och förvandlar samma vatten till vin. Sen trotsar han regeln och liv och död och flyttar de döda tillbaka in i de levandes värld. En mer anti-kosmisk frälsarfigur får man leta efter och det är inte konstigt att kristendomen var tvungen att med hot och våld slå ner alla andra snarlika figurer som florerade.
Eftersom jag aldrig sett en enda trovärdig förklaring av det antika schema som "upphöjer" vissa planeter och menar att andra "faller" i ett visst zodiaktecken, kan man bara spekulera utifrån tecknens och planeternas traditionella karaktäristik. Mars härskarskap över Väduren ger kardinaldygden mod. Men varför "upphöjs" Solen här. Är det för att Fadern (Solen) lever vidare i Sonen eller Barnet (Väduren)?
Hur som helst finns inget stöd i astrologin för en ond solär världsskapare. Men den hinduiska traditionen menar faktiskt att solen gränsar till en illgörare eftersom hettan under dagen i denna del av världen är så stark. Solen är "grym", en klassificering som hamnar utanför deras tudelning i verksamma välgörare och illgörare. Men man behöver inte söka koppla den onda världsskaparen till hinduiskt tänkande. Det räcker så väl att minnas att solen står för kejsaren, som efter Alexander och i synnerhet efter Roms omvandling till kejsardöme alltmer blev en hatad förtryckarfigur. Den romerska "världshärskaren" blir därmed med lätthet en omtolkning av Platons goda Demiurg till en ond och demonisk skapare av denna värld och Väduren kunde läsas som rebellen, debutanten som dräper Oxens materialism och allt det som föregått.
Det är just som en demonisk världshärskare man är benägen att tänka idag inför IT-miljardärer, det nya frälset. Män som Amazons Jeff Bezos som just tog makten över Sverige om någon missade det. Vänta bara och se.
PS. Det finns slumper och så finns finns det synkronismer. Publiceringsögonblicket (som var slumpmässigt efter att jag tröttnat på att leta stavfel) ges som 12:27 och nyfiket gör jag publiceringens horoskop. I öster stiger Vågens 6e grad, det är gradexakt positionen för bloggarens Sol, dvs. atma/själ.
Månen står i Oxen i 8e dödshuset, just som jag trodde jag var klar med kommentaren till bokrecensionen blev det en hel text ytterligare, stycket om tjurdödaren Mithras.
Betyder det att jag måste lägga gnostiker till den växande listan av egna tidigare liv som gäckande antytt sin närvaro under årtiondenas gång? :-)
Mycket kan vara ingångar till själen (och Självkunskapen är det viktiga med besöket på Jorden), sånt som materiella och ytliga människor ouppmärksamt silar bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar