I Aftonbladet skriver en man från Försvarshögskolan om att myndigheten fejkar data om den lydiga svensken som tar åtgärder för kollektivets data. I själva verket råder samma egoistiska indifferens som vanligt. Att bunta ihop svenskarna har alltid varit Överhetens väg, i Svenska nationalhoroskopet syns istället att den stora majoriteten av folket ("Månen" på astrologiska) bara tänker på sin egen komfort.
Själv rundade jag ett gathörn väldigt snävt och gjorde inte en extra ansträngning för att nudda ryggsäcken på en som dök upp från ingenstans. Genast såg jag mediernas färgglada små virusar på en millisekund rusa över den tillfälliga brygga som uppstod vid nuddningen. Svensken allmänt verkar lida istället underskott av fantasi och gitter inte det extra besvär samhällsrekommendationerna innebär. Och så de unga och partylystna förstås, som tror de är odödliga gudar. De liknar mer demoner.
Ja, det är svårt att inte se idéhistoriska motiv i folkmyllret, som tanken om osynliga demoner som ledigt rör sig mellan psyken och kroppar. Stockholmsbaserade tidningar har svarta rubriker om stockholmarnas indifferens för pandemin och samhället som förlorat kontrollen över de som sökt sig till Stockholm för ett liv med "inkomst", "valfrihet" och diverse märkliga rutor som den moderna människan vill kunna kryssa i.
Jag kom också att tänka på en scen ur boken som inte ett enda talboksförlag skulle ge ut för de allt mer läs- och koncentrationsvaga svenskarna: Bibeln. Vem skulle lyssna sig genom dess många separata böcker och arketypiska scener? Kanske en halvtimmas inläsning av "Bibelns Greatest Hits" skulle ha en chans, men jag tvivlar på det.
Historien med den demonbesatte mannen är ändå rätt känd:
Dag och natt höll [den demonanfäktade mannen] till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek och sargade sig med stenar. När han nu på långt håll fick se Jesus sprang han fram och föll ner för honom och ropade högt: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!«
Jesus hade nämligen just sagt åt honom: »Far ut ur mannen, du orena ande!« Nu frågade han: »Vad heter du?« Mannen svarade: »Legion heter jag, för vi är många.« Och han bad honom enträget att inte driva dem från trakten.
Nu gick där en stor svinhjord och betade på bergssluttningen. Andarna bad honom: »Skicka bort oss till svinen, så kan vi fara in i dem!« Det lät han dem göra. Och de orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Omkring två tusen djur var det, och de drunknade i sjön.
Eftersom judarna pressades hårt av Romarriket och deras utposterade trupper, är det inte svårt att se författarens kritik av imperialistens förtryck. Den stackars människan är besatt av en hel legion romerska soldater och eftersom det fanns revolutionära och nationalistiska inslag ur den första kristendomen förstår man att det judiska folket är offret för detta demonangrepp.
Dock nöjer sig den sarkastiska författaren med att degradera romersk militär till svin som utan värdkropp kastar ner i det irrationella Vatten-element där den som väljer att underordna sig Rom rätteligen hör. Svinen drunknar - Rom avslöjas som rena rama dödsdriften. Texten kan ev. ses som föga mer än illustrationen av "hämnden är ljuv/där fick ni, era romerska förtryckare". Det är listig samhällskritik och mycket möjligt ren dikt.
Inför rapporterna av stockholmarnas flockbeteende kom jag att tänka på just denna scen med grisar som trängs och knuffar varandra i döden.
*****
Jag googlar och hittar en kort utläggning om Jesus i hans roll som excorcist:
I sin offentliga verksamhet stötte Jesus på människor så kontrollerade av onda krafter att de var helt utom kontroll. Vi använder begreppet "demonbesatt" för att beskriva sådana människor eftersom demoner tagit kontroll över deras fakulteter och plågat och vridit deras liv ur kontroll.
https://bible.org/seriespage/11-demons-and-pigs-matthew-828-34
En rätt torftig introduktion till ett exempel ur Nya testamentet, där författaren upprepar samma tanke flera gånger utan att fördjupa.
Här på bloggen har grekiskans daimones (här "demoner") noterats flera gånger och pusslats ihop med den antika, astrologiska världsbilden. Om man bortser från att epileptiska anfall och andra tillstånd som samtiden menar sig ha åtminstone en teknisk eller fysiologisk förklaring till, så återstår dock en rest av äkta "demonangrepp" (kända av Katolska kyrkan och de skräckfilmer som gjorts utifrån faktiska fall eller inspirerade av sådana. William Peter Blattys skräckroman från 1971 byggde på ett äkta fall.
De värsta skeptikerna kan naturligtvis inte ens tro på verkliga fall, de är själva fångar inuti en "demonisk anda" - kanske den kulturella miljön, kanske pga. egna begränsningar som gör att de tror sig tänka normalt och rätt.
Det här med tidsanda och masspsykos är till synes enkla och naturliga företeelser, men frågan är om de en dag återigen kommer att betraktas som utslag av hur vissa grupper, kanske hela länder, bär på en kollektiva karma som avslöjar sig som sjuklig bara om det finns en måttstock på en fungerande intellektualitet. Åtskilliga grekiska filosofer (bl.a. Aristoteles) menade att synden uppkom bara genom överdrift eller brist i förhållande till ett medelvärde.
Astrologin använder samma tankesätt. Den stora välgöraren Jupiter kan tippa åt båda håll, underskott eller överdrift, och ge mer problem än fördelar. Den stora illgöraren Saturnus kan, om den inte förvrängs på något sätt, indikera en stabil jordevandring och en principfast människa.
I själva verket är skeptiker perfekta uttryck för det arbete "Satan, demonernas herre" bedriver. Negation, idel negation fungerar perfekt på dem som förunnats viss intelligens (intellektet arbetar genom division, splittring, vilket redan Platon visste), men inte tillräckligt mycket för att förstå att det mänskliga intellektet är ett slags filtermekanism som hos sämre människor leder till hybris och inbillningen att människan nog ändå är måttet på allt annat.
Här räcker inte det schema jag använt gång på gång om Platons tredelade själ. Här ser det ut som att det förnuftiga eller intellektuella Luft-elementet just gör människan till skapelsens krona. Men Luft har en högre symbolik förutom att representera det unikt mänskliga, de tankar och de konversationer som är väsensskilda från djurens knappa självmedvetenhet eller förmåga att planera långt in i framtiden eller skriva historia.
Människan äger nämligen inte den topplacerade rationella själen, hinduisk energilära placerar det 7e kronchakrat just ovanför kraniet i ett yttre, subtilt kroppshölje. I en tragisk version av dessa antika tankar kommer bara den själ att överleva kroppens död som förankrat sig i sitt högre jag, astrologins Saturnus (Fader Tid). Solen står visserligen för själen men bara den biologiska livssjälen. Att bara leva från hjärtat är som att ingå i planetens djurliv, att se och känna inför sin omvärld, men inte så mycket mer. Vattenelementet kanske kopplas på ibland vid begär eller till synes farliga situationer. Balansen mellan Vatten och Eld hos enbart "naturliga" varelser avgör valet "fly eller kämpa".
Jag har brottats med hinduismens tanke om jiva-atman genom åren och kommer inte längre än att den antingen är just en livssjäl som förbrukas efter jordelivet, dvs. ytterst tillhör vad Platon kallade den Irrationella Själen (ingen vettig varelse väljer väl en kropp byggd för att dö om man också kan välja evigt liv). Men antikens tänkare hade uppenbarligen samma problem.
I den mån den passionerade själen inser sig vara delmängd av den högre intellektuella själen, blir det lilla livet delaktig i andevarelsens gigantiska livsrymd. Människan är på god väg att bli en "gudomlig själ", ett annat begrepp som snurrade runt i den antika världen.
Själen i en planet var förstås en gud, Jupiter, Mars och de andra. Men det verkar vara den gudomliga själens (relativa) evighet som är poängen här, en mänsklig själ blir gudomlig så fort den slutar hänga lågt i universum, i den sublunära sfären. Så länge själen inte återföds i den snabbförbrukade jordkropp kan den kallas gudomlig. Säkert finns fler kriterier för när en mänsklig själ lyfter sig till den gudomliga nivån...
Det specifika för den mänskliga arten ligger alltså i "sjunde himmelen", har utgått från Fader Tid, astrologins Saturnus, eller formella Saturnus som själens Form, etc. Detta intellektuella fordon är en instans av grundritningen för släktet, och garanterar jagets fortsättning efter kroppens död. Den som bara levt på en pragmatisk nivå, orienterad som stockholmarna efter jobb, lön och nöjen (även under en pandemi) når inte det hinsides, utan lever dominant i det organiskt nedbrytbara. Den väljer att vara en jordbunden själ vars fysiska och psykiska stoff kommer att återanvändas.
Personhoroskop är inte tvingande. Jordbetonade horoskop kan mycket väl överblicka den materiella verkligheten ur skenet av rationell tanke och t.o.m. bejakande av metafysiska axiom. Kraftfullt Luftbetonade horoskop kan tillhöra ateisternas skara eftersom de valt se den övernaturliga anden är en överflödig hypotes. De tycker sig ha fått tillräckliga svar från biokemisterna och fysiologerna. En människa är inget mer än en sinnrikt byggd maskin.
Metafysikern ser istället MEDVETANDET (astrologins Luft i högre gestaltning) med förmågor människan bara kan drömma om och hur det pepprar det lägre materiella substratet med Idéer, vissa av vilka evolutionsbiologerna kallar "lyckade mutationer" som bevaras för artens bästa.
Fallna själar (i jordkroppar) har mycket små möjligheter att påverka sin fysiska struktur men i liven mellan Jorden pågår rena tomtens julverkstad, där ritas och schemaläggs allt det som under solen kallas Ödet. I arkitektkontoret i anslutning till de sju planeterna som väver Tid och Öde, placeras till och de missöden som kan drabba värdkroppen, kongenitalt eller under livsresans gång.
Eldelementet har i bilden på den vitruvianska människan nu redan tilldelats det passionerade människohjärtat. Men (som tidigare beskrivet) tjänar även Elden dubbel funktion. Detta förklarar troligen varför antika texter skiljer sig så åt om vilken av Eld och Luft som ska inleda uppräkningen av de fyra. Det är bara en perspektivfråga. Luft ovanför den mänskliga umgängessfären tecknar den intellektuella (kroppslösa) andevärlden medan Eld förutom att beteckna människans livsmotor, hjärtat, och passionen för samma liv, därtill indikerar Liv med stor bokstav. Livet som ett Guds attribut (gåva) , Guds shekina (strålglans) som judarna säger. (Jfr. "shekina" med vårt "sken" - det yttre skenet är bara en sinnesretning, likt ljuset, men påminner om det tecknet står för.)
Personhoroskopets nionde hus "det bästa huset" har Jupiter, den högsta guden, som naturlig hussignifikator, och antyder denna högre Eld som kan komma samvetsrena människor till del som perfekt inspiration. En del får klärvoajans, andra "hör Guds vilja" och en hårt arbetande vetenskapsman får lång tid av forskning krönt av en Aha!-upplevelse är pusselbitarna plötsligt faller på plats på ett helt annat sätt än vetenskapsmannen kunnat tänka sig.
Det är därför 9e "intuitiva" huset står koordinerat med 3e "blott" intellektuella huset (som t.o.m. är ett "ont" hus enligt hinduerna tills människan får kontroll över sitt intellekt och sladdriga tunga). Mänsklig smarthet kommer bara så långt, men verklig innovation kommer någon annanstans ifrån. Man kan se det som att Saturnus som kröner människan är hennes andliga Form men inuti denna form ligger den Eld som nu inte är samma som hjärtas vilja att leva på Jorden utan den eviga Elden.
Det fina med symbolerna är att de går att använda i olika modeller. Som den med Solen är kosmos centrum och Saturnus som den yttersta kretsen, det gudomliga intellektets räckvidd - vårt mänskligt iakttagbara solsystem som en signal i det materiella som ger upphov till intuitioner om Livet inifrån. Den modellen beskriver enklare den antika parallellismen mellan kosmos och människan skapat i denna Guds avbild.
Men Platons tredelade själ, hinduismens 7 energipunkter (planeterna) genom människokroppen och andra modeller motsäger inte varandra, inte för dem som gått in i var och en och förstått att de alla har sin inneboende rationalitet. Även en sorglig skeptiker/satanist är fullt begriplig för den som ställer sig i sådana skor och känner vilken platsbrist som råder där inne.
Dessa ting kan upprepas många gånger och har gjorts så vartefter gamla inlägg begravs i den växande bloggen. Ibland tillkommer någon ny detalj i schemat, ibland försvinner någon ljus insikt.
*****
Jag ska här avsluta med några horoskop som av psykiatrin diagnosticerats som sinnessjuka med en eller annan intetsägande men snofsig beteckning. Läkarvetenskapens alla latinska termer saknar allt förklaringsvärde och brukar bara vara en elits nomenklatura - tala latin som den enkle inte förstår och man behåller auktoritetsrollen. Precis som medeltidens gudstjänster hölls på latin som bönderna inte förstod ett dyft av men lät sig imponeras av. En latinsk term som bara med andra ord beskriver vad t.o.m. lekmannen kan se (om det är en yttre åkomma) är inte mer insiktsfullt än att tala om "demonbesättelse".
Psykiska besvär 1
Återkommande psykoser, paranoid schizofreni. Rädsla för mörker och rent av att somna in. Mörkrets kvalitet dominerar himlen och enda placeringen i Ljusets kvalitet är Venus. Men Venus representerar anpassbarhet och är inte en aktiv arbetare för ljuset. Dessutom solkas den emotionella dragningen till intellektet (Tvillingarna) av en "halshuggen" disponent (Merkurius med Ketu).
Karma- och traditionsplaneten har mer än full styrka (ambitiösa Rahu) när den angriper intellektet och markerar via 270 gradersaspekten till ascendenten att den fysiska kroppen ärvt något ont, något begränsande. Det gick sinnessjukdom genom denna släkt. (I sig är Saturnus i 4e naturligtvis inte ett tecken på sinnessjukdom, det skulle ge orimligt många debila individer, men här involveras både Merkurius, månnoderna och det "expansiva sinnet" som ännu en fingervisning om att kroppen har ett udda psyke. Attacken mot psyket från Mars tyder också på en överaktiv fantasi.
Psykiska besvär 2
Det här horoskopet saknar tid, men i någon mån kompenserar den viktiga nymånen. Ändå är det svårare än föregående att förstå sig på. En ung massmördare, en rasistisk amerikan som hatade Mexico (ett barn i Trumps anda). Diagnosticerad schizofren.
Förutom att bara en korsarm saknas i Mörkrets storkors (som inte måste betyda sinnessjukdom, utan oftast stannar vid ibland extrema attitydlåsningar med vad det innebär för IQ), så innehåller kartan en hinduisk specialare: Belägringen. Här är det Mars och Venus som "kringränner" och stänger inne den potentiellt urstarka nymånen i Lejonet.
Till råga på allt har Lejonet-i-första-huset båda två som stötestenar, som "verksamma illgörare" till vilken typ också Saturnus ansluter sig. Saturnus står allmänt illa i det fria och kreativa 5e huset. (Saturnus i sin fiendes naturliga hus blir som bäst en kreativitet som ritar in linjerna mellan siffrorna och frammanar en figur eller teckning någon annan redan tänkt ut. Saturnus kan ha god smak för prydliga hem och allmän organisation, men kreativ är den inte. I mindre lyckligt lottade horoskop ökar risken trångsynthet.)
Att båda de emotionella Mars och Venus står i subluära Vatten och i onda hus är ytterligare ett tecken på att något inte står rätt till. Trots en i sig fin placering för intellektet/Merkurius indikerar horoskopet som Helhet bara elände.
Psykiska besvär 3
En gång omåttlig populäre melodiknåparen Ted Gärdestad började kanske frisk, men broderns text "jag vill ha en egen måne" (ett individuellt psyke som inte läcker) där sångaren kan stanna tills "allting lugnat sig", tyder på en historia redan från början av artistkarriären som långt senare slutade i schizofreni och självmord.
Det kända klockslaget (minns inte var jag fått det ifrån), anger typiskt nog Månen som kruxet på den här himmelen. Krabbans ascendent är defensiv och bygger upp ytor eftersom det lägre själssegmentet (Vattensjälen) är så sårbart. Man kan därför fråga sig hur nyttig exponeringen från 10e popularitets- och ryktbarhetshuset är! Särskilt som Månen i Eld brinner och kan bränna ut sig. Månens disponent Mars i Skytten kunde uppfattas som en bra bas för Månen i "personliga" Väduren, Eld till Eld.
Men det är tidpunkten som förstör allt genom att göra psyket/Månen till en Olycka eller en Fiende - kort sagt sjättehusplaceringar välter allt över ända. Återigen påminns man hur kartor utan klockslag bara duger för träningsändamål. Den stress som Mars åsamkar Månen från sjätte är inte tillräcklig förklaring. Däremot samverkar den garanterat med det svarta storkors som även denna karta innehåller.
Obs, dessa tre var inte utvalda för att bevisa något. Jag tog ett datum ur samlingen och ritade kartorna vartefter. Först när också tredje kartan visade synnerligen problematiska ting inom ramen för Mörkrets kvalitet, hajade jag till. T.o.m. minitestet anslöt sig till den arketypiska sanningen att man antingen arbetar för Ljuset och agerar utifrån bästa insikt eller man får finna sig nedgraderad till Mörkrets barn som slutat fungera över något, slutat häpna och nu bara är blasé - som stockholmarna som åker kommunalt. Men är de skyldiga? Avslöjar inte Sverigehoroskopet där Elitens 5e hus går i Mörkrets kvalitet, dvs. är ett Etablissemang utan självreflektion och som bara låter sina fördelar ärvas av andra inom samma slutna krets? Är det konstigt att deras arbetande slavar också betecknas av Okunskapens eller Ointressets kvalitet?
Är det här, i den osedda världen av subtila universella energier, gamla tiders daimoner ska placeras? Neo-Jungianska psykologen James Hillman årtionden av möten med svårt deprimerade och psyksjuka. Han kom att anamma tanken att människan har flera själscentra (eller själar) och använde ofta astrologisk symbolik för att beskriva själens (psykets) olika regioner. Han var i princip astrolog men maskerade det länge för att inte skada sitt goda renommé.
Det var Hillman som fick mig att upptäcka neo-platonismens genom ideliga fotnoter i hans böcker och det ledde, kan man säga, till den här bloggen. Han är nu död men en briljant analytikers horoskop förtjänar att repriseras.
Hur ser en människas karta ut som väljer att i sitt liv möta de svåraste psykena, de mest demonanfrätta människorna? Först och främst måste man förvänta sig tillräckligt mycket av Ljuset för att inte gå under i Mörkret och i bästa fall hjälpa till att skingra mörkret för den vars karma vid ingången till detta liv var under genomsnitt. Och hur väl stämmer inte det:
Sitt astrologiintresse röjde han sent i livet. I sin självbiografi A Terrible Love of War nämner han "Pluto vid ascendenten" som kan översättas (men inte gradexakt) till en siderisk Tvillingascendent. Då uppstår en riktig Joker, med två ansiktshalvor. Den insiktsfulla delen i Ljuset är kraftfull (Einstein hade "fallna" Merkurius i Fiskarna så betrakta hellre denna position som empatiskt inkännande än strikt logisk), men det är verkligen en horribel högra halva.
Dock är den högre intellektuella intuitionen perfekt här och Hillman uppvisar exakt den koppling till den rationella själen som får gudomliga intuitioner: Tvillingascendenten är ensam och har bara Venus som sin vän, men Venus står här i det högre vetandets 9e hus, där mänskligt intellekt kan övergå i övernaturligt vetande.
Vetande om vad? Se Venus disponent: Saturnus i 6e huset för ohälsa och olycka. Saturnus ingår både i hans goda och ond/problematiska sida - Jokerns skadade ansiktshalva. I ömsesidig reception mellan onda 8e och onda 6e förbinder sig de båda naturliga illgörarna. Eftersom Saturnus representerar tid uppstår en rundgång mellan planeterna som antyder ett kroniskt tillstånd.
Eftersom Hillman började sitt kliniska arbete med depression och att den noterade "evighetspumpen" ger kronisk depression (och givet Mars i 8e) även depression med suicidala tendenser.
Man livsverk visar att han lutade sig mot den ljusa sidan och använde kunskapssökandet och vetgirigheten för att förstå de mörka och ihållande tillstånd som den självförstärkande rundgången mellan Mars och Saturnus indikerar. (Detta är "dålig karma" för att knuta and till den hinduiska astrologins mest slitna pop-ord.)
Hillmans slutsats var att det inte går att bota människor i greppet av onda demoner (tvärtemot vad Bibeln tillskriver en excorcisttränad Jesus). Hillman noterade att ursprungligen grekiska termen "psykopatologi" bokstavligen beskriver en själ som fixerat sig vid ett motiv och nu bara snurrar runt - ältar samma gamla sak.
Nästan garanterat från astrologin kom hans slutsats att man måste låta planetbanorna (tiden) ha sin gång, folkvisdomen "tiden läker alla sår". Att själen sitter fast i ett motiv är således gammal hederlig karma. Även patologier läker ut. Det kan ta ett eller ett par jordeliv, men själen har inte samma tidsuppfattning som de utbytbara värdkropparna...
Även de arbetsråttor den Rike Mannen tvingar till dagliga tunnelbaneresor och som samma Rike Man nu (inkonsekvent) skyller för att dåligt iaktta föreskrifterna kommer en dag att bli fria. Men för tillfället är de alla demonbesatta. Och daimonens namn är förstås Mammon, penningfixeringens demon. Etymonline spårar ordets härkomst:
personification of riches and worldliness, mid-14c., from Late Latin mammona, from Ecclesiastical Greek mamōnas, from Aramaic mamona, mamon "riches, gain;" a word left untranslated in Greek New Testament (Matthew vi.24, Luke xvi.9-13), retained in the Vulgate, and regarded mistakenly by medieval Christians as the name of a demon who leads men to covetousness.
Tyvärr har annars så informativa Etymonline fel här. Rikedom hade redan hos det judiska esséersamfundet en bakomliggande ande eller daimon som medlemmarna måste ha övervunnit. Det här spiller över i Nya testamentet som är bräddfullt av varningar för den människans inre korruption Penningen drar med sig. Detta är definitivt ett andeväsen som verkar kollektivt och kan vara mer eller mindre framträdande i olika kulturer eller nationer.
Ta t.ex. den korrumperande Jupiter (rikedom) i USA- och Sverigehoroskopen. Visserligen är Jupiter en "välgörare" för USA och en "illgörare" för Sverige, men i USA-kartan korrumperas Jupiters uttryck genom det onda 8e huset medan den onda Jupiter i Sveriges 5e tursamhetens hus begränsar det onda lycksökandet till landets redan välbeställda. Exakt som man under många år kunnat läsa om de ökande klasskillnaderna i landet och där naturligtvis Stockholm är det mest demoninfekterade hörnet av landet. Hit söker sig lycksökarna och bär redan en "ond Jupiter" - Mammon - i sina själar.
Den här typen av kollektivets demonbesättelse innebär samtidigt att den blir det nya normala. Hela samhällen märker inte ens hur de arbetar sig allt längre ner i helvetet. Ett helvete eller en Underjord som för övrigt i gamla mesopotamiska skildringar är fyllt av rikedomar (se hellenismens 2a horoskophus Underjordens port - idag har det huset bytt namn till "min ekonomi").
Fallande själar som fortsätter falla genom sitt liv som människor och t.o.m. efter döden får med andra ord vad de söker efter. Det är först efter att ha nått målet själens kroniska patologi släpper och man ser vad man blivit.
*****
Extraspaning
"Tidsanda" som en dödlig och övergående "demon"? Ta t.ex. senare latinska definitionen där Mammon står för både rikedomar och världslighet (till skillnad från äldre är enbart rikedomen står i fokus). Kan man tänka sig att världslighetens Saturnus och rikedomens Jupiter här kommer samma för en tid på himlen, t.ex. Jupiters passage genom samma tecken som Saturnus i än makligare takt passerar, och ingjuter en diffus och kanske svag halt av demonbesatthet i alla barn som föds?
Jag har tecken på att den här kombinationen (eller än tätare konjunktionen) har figurerat i många horoskop av "frustrerade lycksökare". Individen söker ta sig ur armod och intighet, men där Saturnus likväl lyckas blockerar Jupiter från att springa loss i full rikedom. Den kan vara en illusion, för jag har inte undersökt horoskop för dem födda till Stor Rikedom och ett sådant fall kommer garanterat planetkombinationen att uttrycka sig som kanske just "världslighet MED pengar" (att backa upp det flärdfulla livet med).
Ta pop-historiens största klassresenär och samtidigt svikare av alla sina tidiga musikaliska kvaliteter (och fans). Rod Stewart, fattig start, livskraftens sol opponerad av armodets eller åtminstone begränsningens Saturnus och den "fallna" barndomens Mån-Skorpion i just barndommens 4e hus. Sedan allt mer framgångsrik som musiker, når position att roffa åt sig Peter Sellers tidigare troféhustru, en svensk Bondbrud, bara för köra det äktenskapet i botten. Skatteflydde till USA (albumet "Atlantic Crossing") och därpå ett pinsamt 80-tal som popmusikens värsta manhora ("Do Ya Think I'm Sexy?"). Där slutade jag bry mig om artisten Rod Stewart.
Hur ser då ett underklassöde som "når" Jupiter ut?
Ömsesidig reception mellan "min ekonomi" (2 huset) och "den lyckliga och privilegierade Eliten" (hus 5). Var Rod Steward PREDESTINERAD till stora framgångar eller var han redan en fallande själ som i det här jordelivet nådde ända ner i de Dödas Rike (Hades port, 2) och där grabbade en näve rikedomar?
Här handlar det enbart om ELD som det passionerade hjärtat, passion för de som verkar ligga längst bort från samhällets underklass. Resultatet blir undantagslöst pinsamma nyrika utan någon klass alls eftersom de svek sin gamla men uppenbarligen aldrig lyckas bli annat än pinsamma nyfikna dit de tar sig. De har inte rätt stamtavla. Den verkligt rika jupiteriern är som diktatorn eller oljeshejken som hyr sig en Mariah Carey för en privat spelning för sina barn. Det är härskare-och-clownrelationen oavkortat guldgrävarens klassresa.
Rod Stewart kommer till korta (jämfört med idealiserade människan) genom att 2a huset är personliga tillgångar och hans Sol i det individualistiska 5e huset. Solen i universalistiska Skytten faller kort om sin naturliga storhet två gånger om! (Solen i Jupiters positiva tecken är tänkt att arbeta för "allt gott åt alla" och och inte med utgångspunkt i "min plånbok".)Tänker man så, blir återigen PREDESTINATIONEN (de grekiska stoikernas sätt att första astrologin) närmast ofrånkomlig. Vi föds in i färdigskriva rollen och Rod Stewart agerade ut "den som ville bort men valde fel på varje steg av sin livsväg". Detta kan tillskrivas den enorma friktion som elementen Eld och Jord representerar. Hela livsanden (Eld) är uppfylld av att erövra materia (Jord) och så får man den sjungande blonderade tönten i leopardkläder, 80-tals Rod (Per Gessle tog efter, med viss framgång.)
