‘What dreamed my lord? Tell me, and I’ll requite (återgälda) it with sweet rehearsal of my morning’s dream.’
Duchess, Henry VI Part 2
https://nosweatshakespeare.com/quotes/categories/dreams/
Hälsosvikt distanserade mig länge nog från bloggen. Att nu överblicka den energiska produktion som ledde fram till episoden förvånar.. Inte ens inläggen taggade "Bloggaren" når med sina 28 nybörjarstudier i hinduisk astrologi upp till den verkan drömmen om greven av Oxford i november 2005 hade under många år efter bloggstart.
Det blev mycket läsande om författaren Shakespeare som drömmen tydligt pekat ut men vilken jag aldrig brytt mig om. Hörde upp läsa böcker runt tretton och nådde aldrig vuxenlitteraturen. Ämnet är åter den dröm som etsat sig fast och jag söker för första gången på Shakespeare + drömmar bara för att upptäcka att barden själv återkom till ämnet lika tjatigt ofta som bloggaren (säkert 50 inlägg taggade dröm/vision). De 2-3 nötta citat jag kände till var bara början (se länken oven). Att drömma är för all del inget unikt...
Drottning Elisabet fick också några texter då hon var en nyckel till Oxford-drömmen.
Hittar detta nypostade excerpt från 3 nov 2026 - bara några dagar efter att ha påbörjat inlägget. Ligger då ting primärt i luften och inte i det materiella?
https://www.folger.edu/blogs/shakespeare-and-beyond/elizabeth-i-james-i-and-succession/
(Den brittiska författaren är rojalistisk chefshistoriker och nuddar förstås inte vid den tabubelagda historien om Oxford och drottning Elisabet, men successionen var exakt vad Oxford sökte påverka enligt Hank Whittemores geniala studie i The Monument. Men vinnarna skriver historien...)
Drömmen ifråga hade triggats föregående kväll av en bedräglig "dubbeldejt" iscensatt av en väninna - ungefär som för att visa hur hon kunde "hålla hov" med två friare. Det var något drömlikt över den sittningen eftersom jag fick igång en spirituell diskussion med den vilt främmande främmande mannen (blev med åren en av och till publicerad kulturskribent). Han skröt en del del om sina intellektuella och viktiga föräldrar. En ledtråd till drömmen? Väninnan blev allt tystare eftersom hon inte kunde tillföra diskussionen något (levde på sin jordnära sensualism och det här var tydligen bara ett högskoleragg hon släpat med till krogen).
Eftersom det var jag som blivit "ditlurad" som bifigur tågade till hon sist bort med kvällens erövring för att ha sex. Jag gick tidigt hem och drömde samma natt den dröm om brittisk elit som skulle visa sig så historiskt givande (och undervisande). Hon erkände flera år senare att paret kommit hem just som jag vaknade (cirka 02) och "visste" att de gått till sängs.
Vid åttatiden vaknade jag och frågade inåt vad jag just drömt. Fick bara ordet "Oxford" till svar. Insiktsfulla psykologer vet att "trauma" kan utlösa ovanligt starka minnen / drömmar, och visst hade jag upplevt ett svek. Detta var en stark dröm, och med telepatiska inslag, men tillbakaflyttad till Tudor-England. Komplext!
Så mycket hade Shakespeare-sökningarna resulterat i att inget mer
2026 behöver sägas. Podden Telepathy Tapes 3e säsong har öppnat frågan om erinran (Platons anamnesis) av tidigare liv-trauman kan hela sjukdom i den nuvarande kroppen.. Reinkarnation var således en tidig teori.
Men vare sig Oxford-drömmen förklaras som ett tidigare liv eller ett möte med en annan själ i drömmen, verkar det ha räckt att 2017 beställa det ena av de två begagnade exemplar med Oxfords bevarade brev som fanns till salu på nätet.
Jag behövde inte läsa breven. (en avskräckande tung tegelsten) - bilden av en begåvad men stirrig aristokrat hade redan satt sig. Tydligen hade greven avlurats sitt fädernesarv och argumenterade i brevväxlingar med drottningens närmaste man, William Cecil (Lord Burghley) om att bli ersatt av Kronan för att ha redan som ung blivit "svindlad" av sin först älskade men senare hatade drottning. Det var närapå sekvens 2 i min dröm där dröm-jaget kastar en "förtrollning" över drottningens grav för att aldrig mer återse henne!
I verkligheten begravdes drottning Elisabet i Westminster Abbey men i drömmen under en stenhäll i jorden invid någon stor och viktig byggnad. Studier visade att Oxford var på god fot med drottningens hovastrolog och magiker, John Dee. Något om svartkonst lärde han sig säkert av Dee och finns, är jag övertygad om, i texter tillskrivna Shakespeare. Kanske redan noterad är sannolikheten att barnet Oxford redan exponerats för astrologin mellan 4-6, då hans privatlärare Thomas Smith hade Englands största samling astrologisk litteratur i bokhyllan!
Sir Thomas Smith’s 1566 library list
https://politicworm.wordpress.com/wp-content/uploads/2009/10/smith-library-list-15661.pdf
I en nylig omläsning av R.T. Wallis "Neoplatonism" (1972) ser jag att Giordano Bruno, som Oxford träffade (omskriven en gång - och minst en till), kan förklara den här bloggarens tidiga problem att särskilja det sinnliga Jord-elementet från dess högre och intelligibla motsvarighet, förutsatt att själar kan ärva eller motta historiskt stoff vilket ibland skapar blindfläckar:
Missen var klumpig eftersom Ur-Materia saknar varje antydan till "form" medan det sinnliga Jord-elementet är det den gudlösa västerlänningen tar som sin bas, förblindad i vägran att öppna medvetandet bortom komfortzonen..
"Bruno nöjde sig inte bara med att 'teleskopa' samman [som en tubkikare] Plotinos tre Hypostaser [Den Ene, Intellektet och Själen]; han tog det ytterligare steg gamla nyplatonister motstått, och identifierade [den ultimata] Materiens oändlighet med Den Enes oändlighet [en variant på nyplatonisten Proklos båda ytterligheter].
"Av särskilt intresse är Brunos argument i Orsak, Princip och Enhet, där han identifierar Plotinos sensibla materia med sin intelligibla materia. Mer allmänt visar Brunos tanke en mer rigorös applikation av principen hos Nicola Cusano [1401-1464], att motsatser koinciderar, och speciellt av potentialens och aktualitetens sammanstrålning i Gud. Detta var mer än Cusanu vågat.
Inte konstigt att Kyrkan brände Bruno på bål.
Vill också påminna om litteraturforskaren Nina Greenes forskning som tyder på att Oxford också använt flera tidigare alias, bland annat är han Robert Greene (smaragdgrön?) i författandet av en astrologisk bok. Argumentet för denna slutsats är finurligt och Nina Greene har genomgående konsulterat det brittiska nationalarkivet och forskat så djupt att hon följer Oxfords dedikationer och återskapar delar av författarens vänkrets (eller sådana han velat hålla sig väl med).
https://siderisk.blogspot.com/2023/07/planetomachia-planeternas-krig.html
***
Oxfords sämre och mest materialistiska sida var tydlig i det jag sett men bokens kompilator, en pensionerad jurist och Shakespearesällskapets ledare i Boston, noterade även hur Oxfords skrivspråk i breven ibland uppvisade likheter med pennamnet Shakespeare.
Sedan samlingen gavs ut 1986-talet har mycket mer språkforskning ägnats mysteriet, där amerikanska litteraturvetare inte behöver bry sig om Stratford-upon Avons turistnäring och är långt mer villiga att ta Oxford-teorin på allvar än britterna.
(Där, efter mycket forskning, en möjlig förklarande törn som triggat den bedrägliga dubbeldejten i detta liv och, kanske, min önskan att leva detta liv utan besmittelse av ett penningräknande... Sverige måste vara ett av helvetena på jorden i det avseendet. Fattigdom ruinerar själen om även högre värden undanhålls medborgaren.)
Trots alla dessa inlägg har jag aldrig nämnt (kan ha fel) hur en blivande flickvän som gick på ärevördig teaterskola i Boston fr.o.m. sommaren 1990 började ringa anonymt över Atlanten och väva mystik kring sig själv. Hon sade aldrig sitt namn och jag spelade smått fascinerad med. Efter något år flyttade hon hem från USA och vi blev tillsammans - hade glömt att vi sommarjobbat på samma arbetsplats.
Hon satt nu vid min dator och skrev litteraturuppsatser - om Shakespearepjäser (!) för en svensk examen. Jag var inte det minsta intresserad av hennes studier. Kanske ännu inte redo för 2005-drömmen om det skadade och arroganta fosterbarnet Oxford inhyst under tonåren i (William) Cecil House i centrala London.
Efter att för tillfället ha klarat av en seriös hälsosvikt avslutar jag tassandet runt Oxford-drömmen. Hank Whittemores Shakespeareblogg finns inte mer och nya egna nattdrömmar har passerat i själen. Eventuell karma från ett privilegierat men disharmoniskt brittiskt liv bör ha haft sin preskriptionstid. Den förmodade reinkarnationen (?) av Elisabet har flyttat utomlands och hemvändande Boston-studenten som uppenbarligen även i detta liv varit inflätad i teater-motivet är också avlägsen historia.
Avlägset är också det brev jag sände till en vän morgonen efter Oxford-drömmen för att ha som framtida bevis - drömmar brukar ju blekna bort. Så här det första en reinkarnerad "man of letters" satte på pränt. Började redan vid 7 brevväxla med f.d. klasskamrater efter den första av familjens många flyttningar i unga år - varifrån kommer dispositioner om inte inifrån själen?
(Viktigt för den som "sett" astrologins förmåga att ge ledtrådar: Merkurius, skrivaren, är en viktig planet i bloggarens horoskop. Den är dels bärare av den merkuriska Månen, dels ascendenthärskare och själv placerad i 5e solära huset för karma själen tagit med som kreativ färdkost i detta liv ...)
Kanske intressant att se hur mycket som fanns i drömmen innan nätforskningarna satte in. Här, bara timmarna senare, vet jag ännu inte att det är 17e greven av Oxford jag drömt om, men här finns detaljerna som bidrog till identifikationen. Varför den unge aristokraten blir förbannad för att ha fått dyrbara ljusblå klädnader av sin välgörare, är drömmarnas sätt att blanda då och nu.
Psyket har skapande fantasi. En kvinnlig och välvillig släkting "stal" mig som sitt eget barn och vräkte böcker, leksaker och alltid dessa ljusblå tröjor över mig. Köpte hon upp ett helt parti i olika storlekar för att dela ut på julafton vartefter jag växte?) I drömmen skriker unge Oxford otacksamt till den äldre kvinnan att "alla vet väl att smaragden är min färg".
Min överkörda biologiska mor visste att jag älskade gröna nyanser som barn. Som min nätforskningarna snart fann var smaragden Oxfords månadssten! Han kände förstås bara till tropisk zodiak och kopplades stenen till "gröna" vårtecknet Oxen. Bloggens sideriska zodiak ger istället Väduren, vilket förvisso stämmer perfekt med grevens "tempestuösa" humör i drömmen (och länkar i sin tur till hans ungdoms dokumenterade förkärlek för torneringar/riddarspel, dvs. temat "strid").
Följande (något kortat) är inte av allmänt intresse, men ett tecken på att detaljerna i drömmen fanns där redan följande dag. Jag kortade redan då beskrivningen något - hur jag och "drottningen" går spatsergång invid varandra från drömmens början är inbränt på näthinnan även nu, inte minst som drömmen, som sagt, leker med tiden och placerar paret på prestigevaruhnuset NK i Stockholm, som för för att markera privilegium . Ser av texten att jag ännu inte hunnit reflektera över innehållet - i tidiga versionen kopplas den kungliga kvinnan till farmor och inte hennes generösa syster (som ger en bättre koppling till detta liv).
***
From: Siwert Aldenryd
Sent:
den 26 november 2005 11:28
To:
Subject:
Begrava en kunglighet
Fantastisk dröm i natt! Det undermedvetna bearbetade det faktum att väninnan --- för femtielfte gången på 2-3 år sen vi tog upp kontakten är på väg ut i en ny kortrelation på basis av grumliga föreställningar!
---
Hur löste drömmen gårdagskvällens intryck? Jo genom att BEGRAVA henne....fem gånger om !! Drömmen visar med galghumor hur många gånger "liket börjat leva" och hur jag varje gång fått stoppa ner henne där hon hör hemma - i jorden!
Det fanns sekvenser tidigare i drömmen där hon försökte klä mig i blåa kläder men hon hade så dåligt färgseende att hon inte såg att jag bar en smaragdgrön tröja som inte passade (jämför grön-blåa toningar i min vardagsrumsmatta). I den här sekvensen var hon och min gamla avdöda farmor Helena på något märkligt sätt sammanflätade, som om något kring Stenbocken Helena skulle kunna förklara henne...
I nästa scen är jag i England under medeltiden. I en mäktig katedralmiljö ska jag med vissa ritualer begrava min mor - eller om det är mormor, lite oklart vilket - och hon är the "Queen Mother", drottningen av England eller liknande! Det här är verkligen en ceremoni för en smal elit. Jag ser bara svagt min egen klädsel men här snackar vi "Black Adder"-kostym! Jag är definitivt av extrem överklass.
I begravningsritualen ingår att med svärd rista en "passage" eller "gångväg" i stenhällen. Först när jag ritat den, "aktiverades" med "Photoshop/dator-magi" en osynlig och bakomliggande stadsplan och då - med facit i hand - visade det sig om jag ritat gångvägen korrekt. Det har jag, men fem gånger hade jag fått göra om begravningsceremonien eftersom det visade sig att mitt svärd åstadkom kraftigare linjer i stenhällen än vad det osynliga schemat ursprungligen ritats med. Så jag tror att jag rispade ritualen tunnare för var gång innan min ritning i femte omtagningen "matchade" det dolda facit.
Sen var "drottningen" död och begraven och sammankomsten i katedralmiljön upplöstes. Jag gick igenom drömmen noga när jag vaknade på småtimmarna och frågade då var detta var. "Oxford" fick jag som ett direkt svar i huvudet. Tidpunkt otydlig men jag minns stora glasrutor (katedralfönster?) samt en gård med gräs och stenhällar varvat i ett mönster. Själva ristningen tycks ha ägt rum på en av dessa stenläggningar.
Minne av det diagonalstreck jag drar sist i ceremonien. Jag är hela tiden medveten om en liten fyrkant (har jag redan ritat den?) som det gäller att dra snedstrecket i ett visst (45-grader) proportionerligt förhållande till. (De båda hänger tydligen samman och de får inte komma för långt från varandra så att sambandet går förlorat).
Bortsett från ritningen som väl inte lär få någon förklaring har
drömmen som uppenbart budskap att jag gång på gång måste begrava
denna människa.
---
Men mer intressant är att drömmen också har smugglat fram vad jag tror är ett tidigare liv som otippat gör --- till min mor eller kanske mormor i en brittisk överklassexistens! Har väl alltid haft det brittiska livet på känn!
Hon (---) är även idag mycket brittisk i tonen. Om jag och --- haft mor/son-relation förklarar det varför jag EGENTLIGEN inte är så värst attraherad av henne, men ändå skulle vilja ha henne i mitt liv, i min närhet.
/drömforskaren
PS."Småtimmarna" är troligen fel tid. I horoskopprogrammet skrev jag in 08.00 och det stämmer tror jag: Merkurius och soluppgång i öster i sideriska Skorpionen. Uppvaknandet klockan 02 var bara "telepatiförnimmelsen." Redan första dygnet hade således en detalj suddats till.
PS2. Farmor backade från Sol-Stenbock till Sol-Skytt med siderisk zodiak, horoskopet nästan helt i Eld och Luft och likt bloggarens karta. Farmors syster, tant Signe eller bokmecenaten, var Sol-Lejon och även hon med stark Tvilling/Skytt. Åter samma teckenpar som i bloggarens karta. Vissa släkter syns ha tydligare band än andra mellan medlemmarna.
Systrarna bodde grannar, spanade på varandra genom fönstren och konkurrerade om barnets (min) gunst. Märklig entré till världen - tre modersgestalter.. I ett inlägg från 2024 beskrev jag bok-välgöraren men där fanns också en farmor med i soppan. Karmisk eftersläng till Oxfords kvinnoproblem?
https://siderisk.blogspot.com/2024/04/tidigare-liv-finns-dar-om-de-verkligen.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ordverifiering (öppet kommentarfält ledde genast till drivor av spam).
30+ dagar gamla inlägg räknas som arkiverade.