 |
| "Year of the Cat" - stort sommaralbum 1976 |
Japanska forskare har noterat att katterna valde människan och inte tvärtom - se artikel i SvD.
Det är ju det astrologin har sagt i långt över 2.000 år! Intelligensens planet är Solen och Solen härskar i kattdjuret Lejonets tecken.
Att katterna kan identifiera sina ägares röster men struntar helt i dem när de inte är inom synhåll stämmer också lustigt väl med Solen, som ju står för synförmågan bland sinnena. Katterna följer uppenbarligen devisen "seeing is believing". Vem vet, de kanske till och med genomskådar de dumma forskarnas bedrägeri med inspelade röster!
Man kan förstås se ett sammanhang i placeringen av Vattumannens tecken (Människan) opposit djurens konung Lejonet. Opposita tecken "väljer" att konstellera sig i tanken om att något nytt, högre, ska komma ur mötet.
Bland människor kan svårtydbara astrologiska kombinationer uppstå. Den här bloggaren har t.ex. en "ömsesidig reception" mellan Solen och Venus, Solen i Venus hemmatecken Vågen och Venus i Solens hemmatecken Lejonet.
Men hur ömsesidigt är det mottagandet? Solen är "Den Ende" och behöver inte Venus. En sådan kombination kan vara frustrerande för en andra hälft som finner sådana här personer så självtillräckliga att man undrar varför de alls inlät sig i ett förhållande...
Än värre verkar den ömsesidiga receptionen mellan Solen och Saturnus vara, att döma av f.d. justitiekanslern Göran Lambertz angående Quick-fallet, mannen som frikändes från åtta mord. Lambertz har Solen i Vattumannen och Saturnus i Lejonet... Här är det uppenbart att den styvnackade Saturnus, självutnämnd Gränsdragare, inte kan förstå att världen gick vidare och att Quick numera är en oskyldigförklarad man...
 |
| Ömsesidig reception mellan Solen och "sista ordet" Saturnus - och händelsevis samtidigt en opposition! |
Men för att återvända till den mer esteticerande kombinationen av Lejonet och Vågen. Vad säga om de nu fem kopior som samlats i bloggarens skivhylla av Sol-Lejonet Al Stewarts popmästerverk YEAR OF THE CAT från 1976?
Det här är den enda skiva jag brytt mig om att spara som LP-skiva som såväl brittisk originalutgåva, som en mer muskulöst ljudande USA-version (två olika matriser/utgåvor), som Kanada-utgåva som i den illalåtande tyska vinylutgåvan från 1985 sedan branschen lagt över all sin musik på digitalt lagringsformat. Nu lät det härliga analoga ljudet plötsligt vasst och tunt.
 |
| "Year of the Cat" i England, USA och Kanda 1976 |
Vad är då detta för monomani? Soldyrkan? LP-skivan som en svart vinylsol?
Nej bara ett sånt där oerhört starkt minne som man kan skapa sig i tonåren. Kanske en ömsesidig reception mellan den kognitiva urprincipen Solen och konstarternas Venus hjälper till att "bränna in" vissa intryck så att de nästan blir en del av identiteten. Jag trodde jag vuxit från skivan och sålde den några år senare, men har sedan återvänt till den gång på gång.
Jag vidhåller (med en dåres envishet som inte står Lambertz efter) att det här är en av de bättre popskivor som någonsin gjorts. Ett melodiskt mästerverk som kom bara några månader innan världen dränktes i den brittiska punkrockens depressiva och missmodiga kakafoni - ful musik för människor som dömts till ett liv i smuts, fattigdom och fulhet. (Hör ännu Sex Pistols skräna NOOO FUUUTURE från helvetet.)
Intressant nog har jag övertygat en god vän, en musiker, om Al Stewarts storhet. Men bara den unga Stewarts mer depressiva musik. Med den glättade "Year of the Cat" tar det stopp för detta musicerande Sol-Lejon med ett skakigt sinne där Månen står exakt mittemellan estetiska Vågen och nattsvarta Skorpionen. Han hade sina formativa år just när musiken var aggressivt störig och kallades punk!
Bara några år tidigare hade titelmelodins värme och ett grandiost arrangemang formligen svept lyssnaren med sig - "like a Bogart movie". Över en natt förvandlades den begåvade skotska låtskrivaren från knappt ens en brittisk angelägenhet till ett världsnamn. Även om inte mycket mer rörde sig på försäljningslistorna efter det, hade Stewart sin lycka gjord. Han köpte sig en vingård i Frankrike och välsignade världen med ytterligare en rad utmärkta men ibland i USA missförstådda skivor.
Al Stewart hade nämligen mage att påstå att ryssarna var lika mycket människor som amerikanerna (åtskilliga år innan Sting kom på tanken att göra en låt på samma tema). Sånt gick inte hem bland inskränkta amerikanska musikkritiker hur mycket de än vanligtvis avgudade brittisk popmusik.
Så om ämnet är kattdjur som går sin egen väg, måste nästan Al Stewarts karta repriseras.
 |
| Surya lagna och Chandra lagna (sol- och månascendent): Jupiter som verksam välgörare |
Intellektets Merkurius är på ingång mot en konjunktion med kungamakaren Regulus, den goda stjärnan. Och det här är också dygnet för en nymåne i Lejonkungens tecken. Det är därför inte förvånande att han några år senare sjöng om en nattlig dröm han haft och där han var kungen av Portugal för länge sedan. "Would you still love me if I were a king" - Stewart flyttar fram tematiken x antal hundra år och spelar liten man på Jorden.
Här är allt Göran Lambertz saknar i sin - och Stenbockens - kantiga vägran att uppdatera sig. Där juristen har Venus i legalistiska Stenbocken (samma som det svenska, inhumana nationalhoroskopet) där har Al Stewart istället en mjuk och följsam Venus i motsatta tecknet Kräftan. Båda tecknen drivs av passionen (Rajas guna), men Kräftan är innerlig medan Stenbocken är formalist. I någon mån kan detta förklara varför den minst tänkande delen av svenskarna faktiskt har gillat statsministern (Solen i Kräftan) - falsk som vattnet ser han till att inte stöta sig med någon. Och medelklassen har tills nu hållits i okunskap om vad han egentligen ställer till med med sin politik...
Al Stewart var nog heller ingen stor världsförbättrare, som han genast drog till Frankrike och förverkligade ett intresse för viner och god mat. Men hallå! Det finns något som heter "bra karma" - en del har slitit hund i tidigare liv och återvänder för att skörda frukterna. De som gör det utan att plåga eller som högerregeringen Reinfeldt förfölja samhällets små, de har goda förutsättningar att få åka vidare i gräddfilen även nästa gång de kommer tillbaka.
Med ett nymånehoroskop som sångaren Al Stewarts har vi både en ascendent enligt handlingsmänniskan Solen och en månascendent för den sinnliga och reflekterande (och mer mänskliga) Månen. Nu bränns Månen bort i närheten av Solen och det blir därför en väldigt stark och driftig Sol.
Är det något horoskop som ger mycket även när klockslaget är okänt så är det nymånehoroskopen. Se bara hur väl lyckans Jupiter VILL till Jorden och odla jorden: Jupiter i Jungfrun i andra huset för markägor. Här är vingården som Stewart genast skaffade sig när omständigheterna medgav!
 |
| Al Stewart nere i sin vinkällare |
Och naturligtvis var han helt "irrelevant" (som töntar uttrycker sig) vid den tid (2001) då han gav ut hel skiva på temat...vin.
Men melodisinnet är fortfarande starkt, även om ämnesvalet är påminner om att han har båda sina goda planeter (Venus och Jungfrun) i småaktigt kälkborgerliga Reinfeldt-tecken och att cd-skivan låter långt dimmigare och plattare än det varma och detaljerade ljud han och producenten Alan Parsons en gång åstadkom för "Year of the Cat".
På sitt lilla vis demonstrerar Al Stewart samma förfall över tid fast i mindre omfattning som hans landsman Rod Stewart som också fick internationella framgångar och genast tappade kontakten med det svårmod och djup som gjorde deras tidiga karriär så oändligt mycket mer tidlös och njutbar än tramset för massorna. Rod "Do ya think I'm sexy" Stewarts artistiska korruption var dock monumental. Al hade en helt annan integritet.
Så låt oss titta på Rod Stewarts karta till sist.
 |
| Lagna (fysiska ascendenten): Jupiter som verksam illgörare |
Ja, det är stor förmögenhets Jupiter i första huset. Men eftersom Jungfrun är en självtjänare och arbetaren är värd sin lön men inte mer, blir Jupiter en OND planet i händerna på ett jag i Jungfruns tecken. Roddan förvandlades på rekordtid till en manlig slinka. Återbesök ny Nya Moderaternas partihoroskop med dess Jupiter i Jungfrun i första och förstå hur degraderad den svenska nationen blivit under det här partiets inflytande! Ett land av lycksökande, egotrippade skattefuskande neo-yuppies ledda av den stora Omoralen själv.
När Rod Stewart slutligen skrev sina memorera mötte de ungefär samma reaktioner som när Roger "James Bond" Moore skrivit sina. Hur banala är inte kändisarna bakom sina hjälteroller!
Nej, jag tackar min ömsesidiga reception mellan Lejonet och Vågen att jag redan som liten genomskådade skräpmat som radion skvätte ut i Rod Stewarts namn men blev helt förhäxad första gången jag hörde en Al Stewart-låt, "Sirens of Titan". Hur kan en femtonåring
Det här var tredje blogginlägget där Al Stewart figurerar. Än har han långt kvar till antalet inlägg om han vars namn inte bör nämnas eftersom den onda daimonen suger överlevnadsenergi från varje ord som knystas och varje tanke som tänks.
