Ptolemaios tolkningsregler för homofenomenet plus en småstudie av så beskaffade Lejonascendenter

Ett långt inlägg som börjar med en småstudie som kan ha visst underhållningsvärde. Det följs av en översättning av några sidor från 2:a århundradet av egyptiska naturvetaren Claudius Ptolemaios som visar hur förvånande komplex antikens astrologi var och vad den menade sig ha funnit när det gällde den "själsliga sjukdomen" homosexualitet och hur den förespeglades av stjärnorna. 

*****

I en tidigare text rusade Lejonet som ascendenttecken iväg så pass i genomgången av 101 homosexuella horoskop att en uppföljning var påkallad. Hur stod då Lejonascendentens härskare Solen - som ofta tas som markör för vår djupast sett andliga identitet (andesjälen) i dessa kartor? (Det här inlägget sällar sig till dem som frågar sig om Solen verkligen är indikatorn för vårt högsta väsensled.)

Samtidigt är ett närstudium rätt meningslöst eftersom Solen i sin tur måste samläsas med Månen (och dess förmåga att korrekt reflektera, kanske fördjupa det inkommande solljuset). Och ytterst kan ju hela horoskopet spela in för det som resulterar i formen av ett livsöde.

Men jag stannar vid solplaceringen eftersom ämnet homohoroskop är perifert för de flesta utom dem som likt mig är nyfiken på allt, inte minst astrologins sätt att beskriva (och kanske förutse) avvikelser. 

Här kan en liten påminnelse om hinduismens ahamkara-begrepp vara på sin plats. "Jag-skaparen" även om jag sett den förtydligande varianten "icke-jag-skaparen", dvs den del i den kompletta människan som ligger bakom uppkomsten av en kropp och det falska eller illusoriska jaget, egot. Astrologins ascendent är en markör för denna funktion i den hinduiska Samkhya-traditionen om världens stegvisa tillblivelse.

Även om frågan rör Lejonpersonligheten och huruvida Solen ligger på något sätt som stör sig med ego- och kroppsuppfattningen (vilket i sin tur avgör vilken "sort" man spanar på), vill jag redovisa den lilla gruppen med zodiakens Dominant i öster.

1. Oscar Wilde;16.10.1854; 3:00 - författare, dömd till fängelse för sin homosexualitet
2. Gustaf V Adolf;16.6.1858;10:05 - svenske kungen som nyligen förärats ett SVT-drama
3. John Maynard Keynes;5.6.1883; 9:45 - ekonom, tyckte socialism var tölpaktigt men ändå missnöjd med sin tids jakt på pengar på bekostnad av andra värden
4. Alain Danéliou;4.10.1907; 3:45 - fransk orientalist, studerade Shiva-kulten och dess penisdyrkan: lingam-stenar som gjort avtryck i popkulturen i "Indiana Jones och de fördömdas tempel" - lingam som uttryck för den manliga skapelsekraften. Olika hinduiska riktningar tycks vilja tillskriva sin favoritgud alla de andra vägarnas egenskaper. Normalt är ju Brahma skaparen och Shiva världsförstöraren.
5. Patrick White;28.5.1912;11:00 - pessimistisk Nobelpristagare i litteratur, ångestdriven sökare efter andliga värden
6. John Cage;5.09.1912; 5:00 - ständigt avant garde kompositör, fotograf och mycket annat
7. Frederic Mitterrand;21.8.1947; 7:45 - fransk politiker med tycke för unga pojkar
8. Mark Foley;8.9.1954; 4:55 - amerikansk politiker med  samma pedofila böjelse
9. Al Trenkler;6.2.1956;18:34 - mördare, apterade bomb som råkade döda en polisman istället för tilltänkt offer
10. Stephen Fry;24.8.1957; 6:00 - skådespelare av än mer degraderad sort än Oscar Wilde. Aktivisten Jonas Gardell är rena sedlighetsmönstret jämfört med hur Fry läckte ut tecken på rejält degraderad sexualitet i ett gammalt avsnitt av populära BBC-programmet Top Gear. Britter är dock som svenskar, har en svag moralisk kompass och verkar älska sin Fry.
11. Wayne Williams;27.5.1958;13:05 - för ovanlighets skulle inte ett svart polisoffer utan en svart massmördare, "The Atlanta Monster". Dömd för två mord men misstänks för mer än tjugo ytterligare.
12. Mylène Farmer;12.9.1961; 5:17 - fransk musikproducent (och f.d. popstjärna) som förespråkar libertinism och roade (roar?) sig med unga älskarinnor.
13. Isaac Mizrahi;14.10.1961; 3:40 - modedesigner.
14. K.D. Lang;2.11.1961; 2:03 - kvinnlig popartist, gjorde ett nummer av att klä sig i manliga (och för stora?) kostymer.
15. Julie Gayet;3.6.1972;12:55 - skandalcelebritet, president Hollandes älskarinna.
    HOPPSAN! Jag rensade falskträffar men missade en. Datasökningen såg "gay" i kvinnans efternamn.
16. Tyler Henry Koelewyn;13.01.1996;20:28 - medium/synsk
    

Snittet för ursprungsgruppen (som pga. falskträffen krympte till 100 horoskop) är 1/12 x 100 = 8,3 kartor per ascendent. 15 Lejon är fortfarande nästan dubbelt så många som snittet. Det kan visserligen vara en slumpvariation med så lite data, men det var dock Gestalten - naturens eget tilltal (givet en chans) som var metodvalet här. 

Intressant är också hur Solen placerar sig i förhållande till ascendenten.

Lejonets härskare Solen i:

ARI  0
TAU  3
GEM  1
CAN  0
LEO  5
VIR  2
LIB  2
SCO  0
SAG  1
CAP  1
AQU  0
PIS  0

Den sociala glidaren Oscar Wilde var Sol-Våg, ett tecken känt för via sin Venus anpassa sig till alla sällskap (social kompetens). Den andra var musikartisten k.d. lang (som fånigt stavade med enbart gemener, en dum trend i världen då). 

Båda hade soldisponenten Venus "fallen" i individualistiska Jungfrun. Använder man den hinduiska metoden att betrakta Solen (eller annan planet) och dess disponent enligt husens inbördes ordning, lider båda av disponenten Venus som en hemlig fiende eller källa till världsliga förluster till deras respektive Sol, karriär eller djupa identitetskänsla.

Ekonomen Keynes var Sol-Oxe - och motsvarande 2a huset förstås ekonomihuset. De andra två var författaren White och den färgade massmördaren Williams. Keynes Sol har också sin disponent bakom ryggen: Venus i Väduren. White en besynnerlig härva av Venus, Saturnus och satansstjärnan Algol i början av Oxen (jämför Sveriges horoskop från 1809 - ett ofattbart lågt betyg för Överheten i det gamla Fattigsverige).

Massmördarens soldisponent var två steg efter, i Fiskarnas tecken. Men då hamnar den i 8e korruptions- och dödshuset som gissningsvis är en starkare indikation än det överförda husresonemanget som gör Solens disponent till ett hot om exil och världslig förlust. (Oscar Wilde kastades i fängelse och övergavs genast av överklassen i vars salonger han tidigare varit välkommen. Exil.)

Svenske kungen var Sol-Tvilling men återigen med disponenten Merkurius "bakom ryggen", som undergräver den annars okej placerade Solen i 11e huset. (Oklart hur mycket vikt hinduer tillskriver detta omen, men det används på en och annan sajt i ämnet.)

Den bland homosexuella dominanta Lejonascendenten ("flashig och imponerande yta är viktig, innehållet ofta mindre så") har intressant nog hela fem solar. Båda politikerna är typiskt nog Sol-Lejon. Avantgardisten Cage är också Sol-Lejon och det går perfekt ihop hans sidosyssla som fotografen (Sol-ögat i sitt eget tecken). (Känner för övrigt en musiker, Sol-Lejon, som sätter ära i att göra så smal och osäljbar musik som möjligt!)

Skådespelaren Stephen Fry är också Sol-Lejon och nog har världen fått se hans exhibitionistiska utlämnande av sin grovt överviktiga kropp i diverse mainstreamfilmer (han bantade bort en del kropp senare i livet). Sol-Lejon också för den kvinnliga musikproducenten Farmer (Frys motsats i sin extrema kroppsmedvetenhet - kanske ett franskt särdrag).

Dessa fem har alla Solen i härskarläge och har inget förhållande till någon disponent. När de råder sig själva i öster skulle typen - fastän en slags kungaomen - verkligen behöva rådgivare som ger perspektiv på vad de sysslar med!

De två Sol-Jungfrurna är dels orientalisten Daniélou, vilket passar eftersom Jungfrun kopplas till kultur, inte bara av jorden utan av kulturella bruk. Den andra är modedesignern och stämmer också perfekt med Sol-Jungfrun. Orientalisten har sin disponent Merkurius ett steg framför Solen som en förtrupp, och hans sexuella orientering är den kanske mest komplexa i gruppen. Modedesignern har också Sol-Jungfruns Merkurius ett steg fram, i den estetiska Vågen.

Det är möjligt att orientalisten bara för en tid var homo (saknar djup biografisk data). Det intensiva intresset för österländsk mystik skulle kunna placera honom bland de själar som redan avancerat bortom den sinnesförslavade människoapan och dess bindning till sexualiteten... Kanske valde han att studera den "penisfixerade" shaivismen för att arbeta sig ur sin sjukdom. Djuppsykologen James Hillman brukade säga att själen "psykopatologiserar" och roterar i låsning kring ett tema för att på sikt befria sig. Hillman lånade en hel del insikter från astrologin och de roterande kretsarna!

Till sist de enstaka solplaceringarna i Skytten resp. Stenbocken.

Sol-Skytten till hör den mediala/synska Koelewyn och det innebär att Solen landar i sitt eget hus just för denna Lejonascendent. 5e är atmans och kreativitetens hus och kan säkert ha med synskhet att göra, särskilt som Solens disponent också befinner sig i femte! 

Detta skulle kunna vara ett av de ytterst få fall där inte samhällspropaganda i homoriktning hjärntvättat folk utan ett genuint fall där själen byter kroppstyp mellan liven och sedan får anpassningsproblem i den nya kroppen. Bara en gissning men baserad på det faktum att Solen med känd födelsetid enligt hinduiska avashta-läran anses död i sin 30e och sista grad. Mycket svaga signaler från "identitetens" symbol alltså, och som här också antyder en "död" relation till upplevelsen av det egna kroppsjaget. 

Eftersom Jupiter anses mycket lämplig i 5e huset (faktiskt en partiell karaka/signifikator för femte, förstår man, om inte homoböjelsen, så åtminstone synskheten - Jupiter är ju religionens och det högre andliga skådandets symbol:

Sol-Stenbocken tillhör den andre (och klantiga) mördaren Trenkler som tog en polis av daga. Solen är naturlig fiende till sin disponent Saturnus och en av astrologins svårare soltecken. Det hjälper inte att som här hitta Saturnus i Skorpionen i 4e huset för personens "djupa känslor", tillsammans med två ytterligare onda faktorer, Mars och demonen Rahu. 

Eftersom Saturnus i Skorpionen är ovanligt dröjsam (innan hat som legat och förgiftat lång tid) blir det här en slitsam beskrivning av det inre livet och som påverkar den lyckosamma Jupiter vid Lejonascendenten illa. Kartan är så plågad att den är intressant att visa. 

Missa inte hur svaga husplaceringarna är: Venus i 8e och Solen/Merkurius i 6e, förutom då "privata inre livets" här spastiska 4e (Saturnus låser, Mars vill spränga fram och Rahu gör hela den tidsinställda bomben extrem och akut). Att han inte ens lyckades spränga ihjäl rätt person måste fattas som att Saturnus långa 270-gradare omintetgör turen (Jupiter i 1a):

En sista iakttagelse rör soldisponenterna. Det är Venus och Solen som dominerar  här som den dolda disponenten. Solen som kognitiv förmåga är "platt" och opsykologisk och i Lejonet råder den dessutom sig själv - det uppstår ingen utvecklande spänning mellan Solen och ett fundament/en disponent där skillnaden ger ett visst djupseende. För showiga och flambojanta Lejonet gäller "what you see is what you get". 

Det är för övrigt också ett tecken som slagit mig som ovanligt svalt inför högre ting (som soltecken). "Djurens konung" överfört på människornas värld tycks bli att Lejonet ofta anser människan vara alltings mått. Kan den mänskliga hybrisen ligga bakom vissa fall av homosexualitet? Jag har tidigare spekulerat att åkomman är en extrem form av narcissism, individen är så självfixerad att bara någon av samma sort på sin höjd väcker ett intresse. Lejonet som i den här ministudien visat framfötterna två gånger i rad (asc och sol) kan vara ett tecken på det.

*****

Jag har noterat en trend bland brittiska astrologer, åtminstone dem med bildning och i många fall också akademiska meriter och sysslor, att ge upp dagens degraderade populärastrologi och återvända antingen till britternas eget nationalhelgon, 1600-talsastrologen Wilhelm Lilly (nationalism!), eller gå direkt tillbaka till Claudius Ptolemaios Tetrabiblos, grundtexten för västerländsk astrologi. Ett annat namn för traditionell astrologi är då hellenistisk astrologi. 

När jag återvänder till texten som jag läst en gång och repeterat delar av på senare år, slår det mig hur tydligt den alexandrinske naturvetaren följer Aristoteles närmast naturalistiska syn på själen. Platons lärjunge hade tidigt en själslära som påminde om läromästaren, men naturintresset drev Aristoteles mot sin senare uppfattning - som känns igen i det moderna sekulära väst - att själen bara är en poetisk omskrivning för den levande biologiska varelsens olika tillstånd. 

A räknade med tre mognadsnivåer i den "enteleki" (entelechy) som en levande människa utgjorde. Vår vegetativa nivå som inte skiljer sig från växter: vi måste suga i oss och tillgodogöra oss näring. Därtill delar vi den sensoriska eller sinnesrelaterade nivån som också djuren har. Ur förmågan att uppfatta ting väcks begär i sinnet och som den uppmärksamma noterar är dessa två sidor sammanslagna i den här bloggens tal om Månen som både ett inre sinne som tar emot data från de fem yttre sinnena och samtidigt centrum för begären. (Aristoteles ville hellre se hjärtat (astrologins Sol) som det "inre sinnet", men Månen som mottagare till yttre sinnesdata bör i vilket fall ses som parat med Solen. Goda aspekter mellan dessa sägs storligen gynna individens psykologi och färgväg genom livet, åtminstone i västtraditionen.

På den lunära nivån är vi alltså inte mer än vegeterande konsumsionsorganismer och här är det viktiga: även Solen (härskare i djurens konung Lejon) tillhör den enbart sinnesrelaterade nivå i Aristoteles tredelning. Ibland beskriver bloggen Solen som "kognitiv förmåga" men det är väldigt aristoteliskt tänkt även om bloggaren tagit intryck av astrologer i väst och öst som t.o.m. gör Solen till intelligensens säte (kanske duperade av Aristoteles ömkligt materialistiska synsätt). Platons avfälling till elev beskriver de sinnesförmögna djuren på ett sätt som liknar hinduerna när de ser Solen som symbol för en jiva-atma, en "levande själ", ett högre väsen inkarnerat i denna värld och maskerat som en levande varelse. 

Jag är säker på att hinduiska astrologer i debatt skulle upptäcka att de har väldigt skiftande förståelse av vad "atman" står för.. Många hinduiska sajter är fyllda av praktiska tolkningsregler men är notoriskt dåliga på att redovisa vad de menar med "atman". Begripligt eftersom ämnet är praktiskt och få funderar över dess filosofiska (och religiösa) rötter.

Den här bloggens försök att skilja mellan jiva-atman, själen som knuten till denna värld i en kropp (måhända en mycket subtil kropp i tillstånden efter döden och innan återfödelsen) och dess innersta kärna, den högre komponent jag kallat "ande-själen", dessa försök har kanske inte varit helt klara.

Det inser jag nu när jag bläddrar i en liten men förträfflig introduktion till Aristoteles och ser att den mäktige naturfilosofen aldrig lyckades helt frigöra sig från läromästaren Platons tankar. För A är det tredje stadiet i människans materiellt uppfattade själ hennes intellekt (Merkurius). Detta måste människan själv arbeta med för att bli mer än "en slav eller kvinna" (antika exempel på dem som inte undfått bildning och som ett resultat blivit kvar på djurets nivå, sinnliga och med aptiter)! Tanken liknar 3e intellektshuset (Merkurius) som i hinduisk astrologi har en dubbel natur. Det är ett ont hus men går att förbättra genom att människan tränar sitt intellekt.

Men... sedan säger introduktören A.E. Taylor att Aristoteles rör till sin perfekt materialistiska syn på själen (inklusive intellektet) som bara en kroppens förlängning - som när moderna människor i okunskap identifierar medvetandet med hjärnan. I själsdefinitionen (som för A sorterar under fysik) märks tydligt Platons närvaro. Utöver människans passiva intellekt (hur mycket vi än tycker att det är vi som tänker våra tankar kan de alltid härledas till något stimuli som startat en tankekedja), finns också vad Aristoteles kallade det aktiva intellektet. 

Och detta aktiva intellekt existerar helt oberoende av våra kroppar (likt Platons åtskillnad mellan kropp och själ) och är i själva verket snarast att likna vid hinduismens tanke om att en del av Gud finns inom universum och där tänker allas tankar. Våra egon är inte så smarta och drar in oss i illusionen om att vara enskilda personer och att vi tänker individuella tankar. I själva verket är det Världssjälen som tänker genom oss, bättre genom vissa och knappt alls genom andra. 

Allt hänger på huruvida samhället har tagit ansvar för att varje medborgare ska skola sitt intellekt så långt det går, så att det aktiva intellektet kan verka som handen i handsken genom människans passiva intellekt. (Kristna aposteln Paulus om mänsklighetens fullkomning när "Kristusanden blir allt i alla".) I sin syn på skolningens betydelse verkar Aristoteles ha behållit Platons tankar som de syns i ålderdomsverket Lagarna (se citatet i länken ovan).

Tyvärr är Taylors introduktion skriven för maximal lättlästhet och källhänvisningar till Aristoteles olika idéer saknas helt. Men enligt honom är föreställningen om det Aktiva Intellektet så summarisk att det uppgivit till helt olika tankar om vad Aristoteles menade. Att mänskligheten inte tänker sina egna utan Världssjälens / det Aktiva Intellektets tankar är en av flera tydningar, men en som ligger nära den som studerar Jordens planetsystem och hur det verkar korrespondera med händelser på planeten. 

Planeterna "styr" också människans psyke (den "irrationella själen") och i någon mån intellektet ("den rationella själen"). En mycket svag Merkurius kan dock "läcka" och bli en slav under den irrationella själen. En sån själ identifierar man omedelbart på att tendensen att efterhandsrationalisera sin slavmentalitet (för att simulera oberoende och individualitet) istället för att förekomma signalerna från själens lägre regioner. Den fria viljan är i slutändan mest förmågan att identifiera de olika processer som utgör en människa och stoppa eller avstå vissa impulser.

Och här kommer homosexualitet in igen. För medan jag hade både Taylor om Aristoteles psykologi och Ptolemaios kapitel i Tetrabiblos om "sjuka själar" öppna insåg jag hur färgad egyptiern var av Aristoteles. Helt tveklöst kallar han Merkurius uttrycket för såväl den rationella själen som den aktiva själen. Månen är hos honom den irrationella själen och den passiva själen.

Men när han efter epilepsi och besatthet av demoner vill diskutera den irrationella själens åkommor, då ber han läsaren bortse från bort Merkurius (aktiva själen) och istället para den irrationella sinnesnivåns Måne med Solen. Båda dessa är alltså verksamhet på Aristoteles låga djuriska nivå, det är på denna nivå sexuella sjukdomar slår till. 

Ptolemaios är nog den mest svårlästa antika text jag mött till följd av ämnet och hans ideliga tillbakasyftningar ibland flera sidor tillbaka. På engelska Amazon ser jag en person kritisera översättningen i LOEB's Classical Library för dess svåra syftningar. Texten är så förtätad att man knappt förstår vad han knyter an till i sin framställning. Man får läsa om och om och observera vartenda småord för följa hans omfattande tankestruktur.

Men här är en svensk översättning jag gjort från den grekiska/engelska utgåvan, minimalt kortad och samtidigt lite ordrikare just för att bli tydligare:

[P]erversionen av den passiva delen [av själen]...syns tydligast i överdrifterna och bristerna i frågor som rör sexualiteten, manligt och kvinnligt vid en jämförelse vad som är normalt [heteronormen, som angiven via stjärnhimlens synliggjorda "lag"]. Här tas [till skillnad från föregående stycke om själens karaktär] Månen tillsammans med Solen istället för Månen och Merkurius, och speciellt observeras deras relation till Mars och Venus i konjunktion ["together with"].

Vid studiet av Mars med Venus, om Ljusen står ensamma och isolerade [oaspekterade? "unattended"] i maskulina [positivt polariserade] tecken, kommer MÄN att vara överdrivna i det naturliga [heterosexuella] medan KVINNOR överdriver i den onaturliga kvaliteten [lesbianism]. Detta kan ses som enbart en ökad virilitet och aktivitet hos själen. 

Men om därtill Mars eller Venus, en eller båda, görs maskulina [ockuperar ett positivt tecken?] kommer män att bli libidinösa sexmissbrukare och trolösa äktenskapsbrytare, redo vid varje tillfälle som ges till basal och laglös sexuell passion. Kvinnor med samma konfiguration har lust efter onaturliga [lesbiska] samlag, kastar flörtiga blickar och är vad vi brukar kalla tribader, för de riktar sig mot kvinnor och utför männens funktioner. 

Om dock Venus ensam konstituerats på ett maskulint sätt [positivt zodiaktecken?] utför kvinnorna sina ting hemlighetsfullt och inte i det öppna. Men om även Mars står reservationslöst maskulint, kommer planeterna ibland även att teckna kvinnor med vilka de umgås som sina "hustrur".

Å andra sidan, när Sol och Månen i förutnämnd konfiguration [saknar aspekter med varandra eller har klent eller obefintligt stöd från andra] befinner sig i feminina [passivt polariserade] tecken, går kvinnor till överdrift i den naturliga böjelser [heterosexuell nymfomani] medan männen överdriver det onaturliga utövandet [homoerotik], med resultatet att deras själar blir mjuka och effeminerade.

Om även Venus står i ett feminint tecken blir kvinnor depraverade, äktenskapsbryterskor och fyllda av lusta, med resultatet att män kan ta för sig närsomhelst och på vilka sätt som helst - de vägrar absolut ingen som helst perverterad sexuell gärning hur grov eller olaglig den än är. 

Männen med feminint placerad Venus blir å andra sidan effeminerade och osunda vad naturligt sex och kvinnors funktioner anbelangar, behandlas som patetiker ["pathics" = känsloplågade] och gör sitt i det privata och i hemlighet.

Men om även Mars befinner sig i ett feminint tecken blir deras skamlöshet uppenbar och explicit. De utför handlingar förutnämnda handlingar av endera slaget, intar rollen av pimpar ["bawds" betyder här troligen något annat givet det P härnäst säger:] som underkastar sig allmänt missbruk och varje förödmjukelse som åtföljer dessa [sexuellt perverterade] bruk.

Vad gäller Mars och Venus stigande i öster eller som morgonstjärnor [stiger före soluppgången] så bidrar dessa positioner och gör dem mer virila och notoriska. Mars och Venus sjunkande i väst eller som aftonstjärnor [kort synliga efter solens nedgång] förstärker femininitet och ger en lojhet.

På samma vis kan en närvarande Saturnus förena sig med var och en av de föregående och producerar ännu mer liderlighet, orenhet och vanära, medan Jupiter hjälper i riktning mer stil, återhållsamhet och anspråkslöshet. Merkurius tenderar att dra allmänhetens uppmärksammad till oskicket, till instabila känslor, mångsidighet men också ge förutseende.

Ptolemaios text är svår eftersom han använder enkla ord på ett sätt som gör att man inte riktigt vet om de syftar på astrologiska termer som idag givits andra namn. Översättaren av Tetrabiblos bidrar med många förklaringar i notapparaten men bara detta lilla utdrag ur de Fyra Böckerna innehåller några frågetecken. Redan i början uppstår problem: tänker han på fler former av Mars och Venus "tillsammans" än konjunktionen? Det framgår inte. 

Hinduisk astrologi låter de två mötas i antingen konjunktion eller den lösare "kombinationen" (i samma tecken), i opposition, eller via Mars speciella 90-gradersaspekt när den ligger tidigare i zodiaken knivhugger en längre fortskriden Venus i ryggen. Min gissning är Ptolemaios inte använder "tillsamman" i teknisk mening, som "konjunktion", utan innefattar alla slags samkväm mellan dem. Man bör troligen räkna in varianten där den ena är disponent över den andre och framför allt intensifieringen i det "ömsesidiga mottagandet". Mars i ett Venustecken och vice versa, betraktas också i hinduisk astrologi som lika stark som en konjunktion.

Varför den hellenistiska egyptiern trycker på öster och väster som särskilt viktiga för den här åkomman beror rimligen på att antikens tänkare hade någon föreställning liknande dagens, att detta är en relationsaxel. Egot i 1a huset och Den Andre/Partnern i 7e. Med illa konfigurerad Sol och Måne blir någon av eller både de två emotionella Mars och Venus i dessa hörn det som får den sexuella aptiten att bli abnorm. 

Det är som synes ett antal kriterier som måste vara uppfyllda enligt Ptolemaios och den tid jag ägnat homo-horoskop säger mig att det ovanstående är en skrivbordsprodukt. Hade alla eller ens ett större antal sett ut som beskrivet borde mönstret ha noterats. Samtidigt har bloggaren nu valt den sideriska / indiska metoden efter 25 tidigare år med den västerländska, och givet de få planetära aspekterna i indisk astrologi går inte Ptolemaios resonemang att direkt överföra.

Författare och Saturnus - källa till koncentration eller kreativ hämsko?

Claudius Ptolemaios (2a årh.) talade om
den ringa men dock existerande
"astrologiska effekten"

Solen är ju femte husets naturliga signifikator och står för kreativitet, allt från den enkla prokreativa akten (barn) till oanade kreativa höjder som producerar närmast gudagivna gåvor till den sublunära världens människobarn.

Saturnus är tvärtom Solens naturliga fiende enligt hinduisk astrologi och bara bland nära bekanta har jag flera kvinnliga exempel på 1/ Saturnus i femte huset eller 2/ ett helt horoskop vävt kring den saturniska valören. 

Några exempel: Nymåne i Stenbocken baserad på Saturnus i 6e ohälso- och olyckshuset. Annat exempel: Sol-Jungfru i 12e försakelsens hus och Saturnus som ägare till femte kreativitets- och barnhuset och Saturnus fallen i Väduren, i opposition till modersrelaterade Månen exakt på en Vågascendent - alla dessa usla indikationer kan ha bidragit till ett kort liv, kvinnan dog av massiv hjärnblödning vid 44, och gränsdragaren Saturnus/Kronos i hjärnans/skallens tecken Väduren kan vara riskabel om ominat tar kontakt med den egna fysiska kroppen, vilket skedde här. 

Ett tredje exempel (och häpnadsväckande nog den tredje med Vågascendent ser jag nu): dålig Mars i 1a huset (precis som i första fallet men ett helt annat år), Saturnus äger åter 5e och står själv i Jungfrun i 12e för försakelser. Denna kvinna FÖDDES utan äggledare! Moderliga Solen-i-Kräftan "straffad" i 10e huset av huvudkapade Draksvansen/Ketu. Det går säkert att samla hundratalet fall och söka röda trådar i frågan om strypt kreativitet i formen av barnlöshet. Ett fjärde fall av kvinnlig barnlöshet hade Jungfruascendent med Saturnus som ägare till 5e och på plats i huset, varifrån den attackerade tvåsamhetens Venus via 270 grader. Den här kvinnans barnlöshet förklaras av lesbianism...

En läsarfråga om författarskap fick mig nyfiket att gå igenom alla för ögonblicket 10.005 personhoroskop taggade "writer". De 641 är i huvudsak yrkesförfattare men kan syssla med såväl skön- som facklitteratur och frågan är förstås om inte facklitteratur som sådan ska klassas som saturnisk i kontrast med den fria historieberättaren Solen! I så fall har följande test skurit ihop redan i upplägget... 

Men vad är kreativitet? (Har jag inte skrivit det här inlägget flera gånger tidigare?) Är inte Saturnus förmåga att organisera och hålla samman disparata trådar också en form av kreativitet? Går det ens att skriva en bok eller ett manus utan att använda sig av både Sol och Saturnus? Det har gått några år sedan jag senast använde termen "den kosmogoniska axeln", men det är just "världsskapande" den kreativa personen ägnar sig åt och Solen i härskarläge i Lejonet (motsvarande 5 kreativa huset) och Saturnus i härskarläge i Vattenbäraren (motsvarande 11e konceptuella eller ideala huset). 

Det är alltså med reservation jag letar igenom dels två olika kontrollgrupper med 1000 slumpalstrade datum vardera, och författargruppen. Jag tror helt enkelt inte riktigt på idén att Saturnus skulle förta Solens kreativa kraft genom någon aspekt. Det är möjligt att man måste ha födelseklockslag för alla 641 och studera deras "fertilitet" som i exemplen med de barnlösa kvinnorna, dvs. ha tillgång till horoskopens FAKTISKA femte kreativitetshus och eventuellt ytterligare bidragande indikationer...

Nåväl, testet är snart gjort eftersom Saturnus bara har fyra indiska aspekter (förutom den ömsesidiga receptionen, som jag hoppar över här):


1000 slumpdatum set A:

Solen och Saturnus samma tecken: 84
Solen och Saturnus opposita tecken: 80
Saturnus greppar soltecknet via sextil: 103
Saturnus greppar soltecknet via trekvartsvarv: 74

341/4 = genomsnitt 85 eller 8,5% av datasetet

1000 slumpdatum set B:

Solen och Saturnus samma tecken: 108
Solen och Saturnus opposita tecken: 82
Saturnus greppar soltecknet via sextil: 90
Saturnus greppar soltecknet via trekvartsvarv: 78

358/4 = genomsnitt 89 eller 8,9% av datasetet


641 författare:

Solen och Saturnus samma tecken: 48
Solen och Saturnus opposita tecken: 38
Saturnus greppar soltecknet via sextil: 67
Saturnus greppar soltecknet via trekvartsvarv: 51

204/4 = genomsnitt 51 eller 7,9% av datasetet

Har sagt det ofta förr: Vad menade den egyptiska naturvetaren och matematikern Claudius Ptolemaios egentligen med att "den astrologiska effekten existerade, men var ringa"? Hur stora dataset hade han tillgång till där i senantiken? Knappast några set om över 600 författare skulle jag tro. 1000 mätpunkter brukar anses vara stabila för statistiska studier och här ser man mycket riktigt att medelvärdet mellan seten bara skiljer sig 0,4%. 

Är detta då ett positivt fynd enligt Ptolemaios förmenande, när författare med den kreativa Solen begränsad av Begränsaren (Saturnus) är något färre än förväntat genomsnitt? I kontrollset A och B utgör de saturnuspåverkade solarna i genomsnitt 8,7% av samtliga födelsedatum, men författargruppen ligger 0,8% lägre. Visst ser det ut som om Saturnus hämmar författande, men troligen saknar resultatet signifikans. 

Skulle å andra sidan rent tekniska skribenter eller tekniker i allmänhet uppvisa en liten övervikt mot kontrollgruppen, då skulle fyndet måhända bli mer intressant...

Så varför inte dra fram de gamla Nobelpristagarna (t.o.m. 2015) ännu en gång, nu väljer jag enbart fysiker, kemister och medicin. Här är det inte "kreativitet" som efterfrågas utan dess nödvändiga komplement: den saturniska organisationen av en kreativ vision i ett "vetande" (med viss betoning på nyttoaspekten)...

566 Nobelpristagare t.o.m. 2015 i kemi, fysik, medicin:

Solen och Saturnus samma tecken: 52
Solen och Saturnus opposita tecken: 47
Saturnus greppar soltecknet via sextil: 63
Saturnus greppar soltecknet via trekvartsvarv: 56

218/4 = genomsnitt 54 eller 9,6% av datasetet

Ja, vad sägs? Nobelprisbelönade naturvetare beter sig just som den lösliga hypotesen just framlade. Den rationella principen Saturnus "formande" Solen höjer sig nu 1,9% över genomsnittet av kontrollseten A + B.

I min insamling av Nobelpristagare som tycks ha avstannat efter 2015 ligger 109 stycken författare. Ska man fresta lyckan och se om den gruppen återigen sjunker under kontrollens medelvärde? Jag medger gärna att det här knappast är värt att kalla statistisk prövning, bara en ledig timma att döda...

109 Nobelpristagare i litteratur:

Solen och Saturnus samma tecken: 8
Solen och Saturnus opposita tecken: 3
Saturnus greppar soltecknet via sextil: 11
Saturnus greppar soltecknet via trekvartsvarv: 10

32/4 = genomsnitt 8 eller 7,3% av datasetet

Här ser man genast hoppigheten som avslöjar att slumpen härjar runt i små datamängder, det finns ingen större anledning att tro 60-gradaren och 270-gradaren skulle vara fantastiska för författarskap medan oppositionen stör den kreativa gåvan. Eller är det just ett positivt astrologiskt fynd vi ser här? I den stora och mer blandade författargruppen (där en del namn bara är allmänkändisar som utöver andra sysslor också skriver en eller annan bok) kunde man förvänta sig ett resultat som liknar kontrollgruppen (vem som helst), OM det nu stämmer att litterär kreativitet skiljer sig från fackboksförfattare som mest handlar om att bläddra i dokument och se till att inte skriva av en siffra fel...

De Nobelprisbelönade författarnas sjunkande prestation när Solen opponerar sig Saturnus tyder på att det inte är så lätt för en människa att leka gud (den kosmogoniska axeln) och samtidigt vara både kreativ och ett organisationssnille... Kombinationen av Sol och Saturnus i samma tecken har i flera faktiska fall givit mig känslan av en autistliknande typ, fåordig och kapabel till att sitta i hyperkoncentration timmar i sträck. Ofta väldigt smala intressen. Saturnus sextio- och tvåhundrasjuttiogradare skiljer sig i sak inte från kombinationen. Freuds Överjag (här: Saturnus) styr Solen eller det levande nuets skapande och håller hårt i tömmarna. I kontrollgrupperna hoppade mini- och maxvärdena runt lite hur som helst mellan seten, men både Nobelpristagarna och den allmänna författargruppen uppvisar exakt samma dropp när det kommer till oppositionen...

Om solförmörkelsers efterdyningar

En lekmans lek med den antika västastrologins system för prognoser utifrån solförmörkelser...

”Jag skickade mejlet i exakt harmoni med att Satan(s stjärna Algol) stack upp sitt fula huvud över hemmaortens östra horisont...”  I föregående inlägg saknades ett logiskt mellansteg som kräver förtydligande. Hur kan en enskild människas (omedvetna) impulser vara kopplade till den stad och lokala stjärnhimmel där hon bor?

Fastän astrologi som bygger på den sideriska zodiaken måste förkasta mycket av det som den tekniske Claudius Ptolemaios skrev i sin Tetrabiblos under det andra århundradet  – hela läran om planeters upphöjelse och fall bygger t.ex. på antagandet att Väduren är oskiljaktig från vårdagjämningen – ger detta grunddokument fascinerande inblickar i hur komplex astrologin redan hunnit bli i början av vår tideräkning.

Tetrabiblos i engelsk översättning kan läsas online. Bok två av verket innehåller den fullständiga beskrivning som jag här bara lösligt kommer att skissera.

Men var varnad, den bildade egyptierns meningsbyggnader var ömsom så komplexa och omsom så kondenserade att dagens människor bara med uppbådande av mycken koncentration kan följa författarens tanke. I den tryckta översättningen från grekiskan (med grekisk text på varje vänstersida) räknar jag antalet rader före punkt på ett särskilt svårläst ställe. Ptolemaios tänker en tanke som tar över 20 rader för att komma till full cirkel! Detta är något helt annat än dagens dummifierande svenska nyhetstidningar med käcka punchlines på tre, fyra ord! Vi kanske skulle sluta lära massorna läsa och skriva? De tittar ju ändå bara på bilder i vår tid och beter sig i allt väsentligt som de slavar de är.

Enkelt uttryckt skiljer Ptolemaios på astrologins generella gren och den gren som ägnar sig åt enskilda personhoroskop. Helheten bestämmer alltid det lilla och enskilda i dess funktion och därför har horoskop ställda för länder och städer en ”tvingande” inverkan på de människor som föds och dör däri. Det följer sig naturligt att ett nationalhoroskop påverkar hela befolkningens tankesätt, precis som den HINDUISKA DASHA-CYKELN för Sverigehoroskopet för närvarande indikerar: ett helt land genomlider en generationslång lässvaghet, "it-störning", och intellektuell oärlighet.

Jämför politiker och medier som numera ljuger lika ofta som de talar sanning. Allt har blivit glättade produktblad som desinformerar – min arbetsgivare tvingade mig, som översättare/copywriter att ta bort egenhändig text som alltför kundvändligt informerade om både för och mot i fråga om en produkt. Säljaren föredrog den hajpade lögnen och lämnar till köparen att upptäcka baksidan med produkten, baksidor som min text visade hur man lätt kunde undvika! Sådant är det bottenlösa mörkret och detta bara för att TIDEN TECKNAR ett intellektuellt bottenläge för Sverigehoroskopet 2002-2020.

Jag har givit exempel tidigare: PISA-rapporten och nätmediernas mord på bloggosfären genom att beröva folket i princip alla kommentarmöjligheter i anslutning till aktualiteter och nyhetsrapportering.
 
Nu börjar svenska storföretags mygel och mutande komma i fokus också, och oärliga handelsmän (se mitt eget exempel ovan) ligger förstås också inom rådande planetära cykel genom att cykelhärskaren Rahu (det giriga Drakhuvudet) ligger i det tredje kommunikations- och handelsmannahuset. (Handel och försäljare sorterar bättre under den snacksaliga Merkurius i luftburna Tvillingarna än under det andra merkuriska tecknet Jungfrun, som är jordbundet och agrart och snarast tecknar arbetarna som tillverkar produkterna den luftburna merkuriern säljer. Möjligen färdas Merkurius-Jungfrun från landet in till staden för att där sälja sin skörd.)
 
Den hellenistiske Ptolemaios kände nu inte till några indiska system utan diskuterade andra traditioner, några som han förkastade och bara nämner i förbigående. Och här kommer det intressanta: för den astrologi som spår nationers och enskilda städers öde finns inget viktigare än solförmörkelser eller planeter som efter att ha saktat in blir stående på samma ställe (”stationära”) i zodiaken. 

Båda typerna av himlafenomen är oerhört viktiga om de träffar ett nationalhoroskop eller ett horoskop för en stads grundande, och kommer då att påverka alla som bor där. Ptolemaios går igenom de regler som gäller för dessa typer av förutsägelser, deras inträffande, hur länge de kommer att vara och om det är goda eller onda eklipser eller "stationer" för landet/staden ifråga. 

Efter att ha tagit reda på eklipsens varaktighet kommer sedan planeternas fortsatta formationer från tid till annan att INTENSIFIERA problemet/välgången eller DÄMPA den grundläggande effekten från eklipsen/stationen under hela den period som den anses verksam. Ptolemaios anger reglerna för alla dessa aspekter av den tyngsta astrologiska grenen, den som rör vårt kollektiva öde som statsmedborgare eller nationsmedlemmar.
 
I teorin är det därför den nyliga solförmörkelsen som kan ha legat bakom den flygplanskrasch i franska alperna som skapade så bisarrt överdrivna rubriker i svenska tidningar hela gårdagen (sensationalism av lägsta och uslaste sort, men fullt begriplig utifrån den svenska byfånementaliteten under en "ond demon 2002-2020"). Jag menar, vad är egentligen 150 européers död mot allt det onda som f.n. och ständigt pågår i världen?

Flyget lyfte från Barcelona 10.01 och det lokala horoskopet upprepar samma himmel som jag ritade upp för mitt morgonmejl (föregående inlägg), men med ascendenten längre in i Oxen.  Naturligtvis räcker inte detta som förklaring för något om man betänker hur många flyg som startar varje timma. Men stämmer Ptolemaios modell ska Tysklands horoskop (flyget var tyskt) ha haft en sårbar punkt för solförmörkelsen. Här handlar det säkerligen om gradexakta överlappningar mellan grundandets horoskop och positioner i tiden.

Den tillfälliga ”sataniska axel” (mellan Månen i Oxen och liemannen Saturnus i Skorpionen) som bildades igår och idag skall enligt egyptierns tradition ha INTENSIFIERAT den grundläggande indikation som eklipsen förmodas ange för Tyskland. (Merkels problem med att fortsätta piska de fattiga länderna Spanien och Grekland.) I synnerhet den tyska staden varifrån skolbarnen kom borde enligt Ptolemaios ha grundats vid en tid som innehåller en sårbar punkt för eklipsen.

Man kan inhämta Tysklands horoskop på den här sajten. (Det finns två att välja på och detta här nedan är det mindre populära. Uppgiften att midnattstimman som ascendent för det mer populära säga fungera bättre stärker argumentet för den här bloggens Sverigehoroskop som baserat på midnattstimman dygnet för proklamationen av den nya grundlagen. Den gjorde Sverige till ett land som åtminstone spelar jämlikt - Vågens tecken - fastän Sol och Måne vid analys knappast visar sig samarbeta något vidare (Sol/Måne, man/kvinna, överhet/menighet).)

Justerar man det proklamerade Tysklands horoskop till siderisk zodiak och lägger flygavgången som en transit i yttre cirkeln får vi detta:

Man kan bara förundras över hur väl teorin stämmer in med utfallet. Den ödesdigra flygturen startar med sin ascendent bara två grader från den tyska nationalsjälens Ox-ascendent. Och då Månen (som har med föränderlighet och resor att göra!) är en verksam illgörare för den statiska Oxen anas oråd redan här.

Men det verkliga dråpslaget utdelas, syns det mig, av att båda kartorna går ännu längre i parallellismen: båda Månarna är angripna av Saturnus, och som synes går det inte att drabbas av en mer slutgiltig Saturnus än den som står i sitt världsligt starkaste hörn, det västra hörnet för dagens slut (döden). Och missa inte DÖDEN inskriven i den germanska själen redan från början: Månen och Saturnus i åttonde huset för dålig karma och i kombination med halshuggandets södra månnod (Jag har för länge sedan och med osäker kvalitet skrivit om det här horoskopets väg mot Förintelsen)...

Undra på att dagens Tyskland piskar på i EU-frågan och söker Europas folks undergång på nytt - nu genom penningen. Om man så vill kan man se EU:s utslussning av romer från sina hemländer som ett försök att slutligen Förinta dem (genom att söndra och sprida ut dem via EU:s "generösa" migrationsregler) så att andra folk assimilerar dem och romsk kultur förbyts till imbecill västerländsk mainstream-kultur där alla går på McDonalds med barnen (som får vimpel och ballong med LOGO-tänkande på) och köper HBO till sina tv-apparater. Tala om brist på respekt för kulturell egenart! 

Jag vill påpeka att dessa iakttagelser, pregnanta som de är, INTE följer Ptolemaios långt mer komplexa modell för förutsägelser! Egyptierns metod innefattar bl.a. att finna ut vilken planet som regerar solförmörkelsehoroskopet och först därefter inventera världens städer/länder för att se vilka som lyder under samma planetära härskare och därför kommer att drabbas/gynnas av solförmörkelsen. Ptolemaios menar dessutom att den planetära disponenten till sol/mån-konjunktionen också måste avvägas med den planetära ägaren för det HÖRN som närmast föregår eklipsen. Metoderna att studera vilken planet som blir eklipsens herre är alltför komplicerade för att återge här.

*****

I Aningslös svensk genomlurad... beskrev jag nyligen ett sammanflöde av små händelser i det egna livet som alla tycktes synkroniserade med Saturnus transit till Skorpionens 11 grad, där Gränsdragaren NÅDDE EN STATION och nu står och hänger tungt på undertecknads lyckobringare Jupiter. Stillastående planeter var viktiga för Ptolemaios vid studiet av nationella horoskop och stadshoroskop eftersom de ansågs oerhört kraftfulla. Även här inser vi att den f.n. stillastående Saturnus stämmer in på det tyska horoskopet och solförmörkelsen.

I bloggarens fall står Saturnus just nu stilla på Jupiter som är Saturnus ägare/disponent i hans födelsehoroskop. Detta betyder att Saturnus i princip söker sitt självmord genom att som transit i praktiken, energiskt, avgränsa sig från den Stora Godhetens Jupiter (Saturnus dynamiska aspekt, Jupiter ÄR Saturnus i himmelen, Saturnus "själ" - se "Aningslös svensk..."). Ett i grunden motstridigt budskap om Saturnus renodlas och hans frysande och destruktiva egenskaper framträder. 

Till de övriga incidenterna - svår muskelinflammation i höger axel samtidigt med eksem på flera ställen på kroppen, lägenheten invaderad av saturniskt svart (gammal) silverfisk, ett överflöd av tiggare på torget just utanför bloggarens bostad (inte så långt från de galler tidningarna nyligen skrev om efter att förskräckta boende fått buskagen invaderande av romska uteliggare) - måste jag också tillägga att huset där bloggaren bor "kollapsat". Under över en vecka har spruckna avloppsrör identifierats, grävts upp och bytts ut. 

Olyckligtvis också ett verbalt ordkrig med en släkting som uppvisade en häpnadsväckande omdömeslöshet och snabb tillflykt till diktatorisk censurmentalitet (Saturnus) när personens politiska omedvetenhet kommenterades. "Näthatare" löd det minst sagt opassande genmälet på en sidotanke (inte hjärteämnet) att samtidens normaltillstånd, släktingen inkluderad, är nymoderaternas "postpolitiska" naivitet i dess esse, en miljö där ingen förstår ens maktmekanismens mest uppenbara yttringar utan lever i en Matrix-liknande låtsasvärld av idel fernissa (ytlig konsumism). Just som makten vill ha sina undersåtar: lyckligt sövda i en helt annan värld och med helt andra argument till sakernas tillstånd än de verkliga skälen.

Alla dessa episoder under några veckor då Saturnus stannat av och förmörkar sin rot i den Stora Välgöraren (Jupiter) i bloggarens horoskop är så klassiskt det kan bli!

Som kommenterat ligger bloggarens Saturnus mindre än en grad från opposition till den egna kroppen/ascendenten så att somatiska bekymmer borde ha kunnat förutsägas - och förebyggas! Hör bara hur Ptolemaios skildrar Saturnus som en solförmörkelses disponent eller dominant (men dess egenskaper går i dagen även vid stationära lägen):

"Saturnus, då han når ensam dominans [efter att ha gallrat bort konflikterande indikationer] är i allmänhet anledningen till förstörelse via kyla och i synnerhet, då förloppet inbegriper människor, orsak till långa sjukdomar, lungsot, förtvining, störningar i vätskeomloppet, reumatism och malaria, exil, fattigdom, fångenskap, sorg, fruktan och dödsfall, särskilt bland de i framskriden ålder.

Han är vanligen framträdande i fråga om stumma djur av nytta för människor och glesar ut deras bestånd, och i den kroppsliga förgängelsen via sjukdom av sådana som (sam-?) existerar, så att de människor som gör bruk av djuren påverkas på ett snarlikt sätt och går under." (II.9) 

Ptolemaios går sedan vidare och diskuterar Saturnus inverkan på väder och grödor med mera...

*****

För att knyta ihop en smula. Undertecknad föddes med en Saturnus så "världsligt framträdande" att till och med hans egen fysiska kropp reagerar tydligt på en Saturnus som når en station exakt på hans värmande Jupiter (svagt placerad från födelsen i olyckans sjätte hus). T.o.m. hans objektiva omgivningar - döda ting och halvt levande varelser - visar tecken på att bryta samman under den kalla Saturnus. Tredje vintern på raken med lungsjuka förvånar lite, eftersom Saturnus först nu nådde ett stationärt läge ovanpå dess natala disponent Jupiter. 

Men de två föregående vintrarna såg Saturnus i transit genom bloggarens soltecken och det är heller ingen höjdare då dessa två planeter är ömsesidiga fiender (liv och död) och Solen anses fallen i Vågen. Saturnus kylde ner soltecknet under 2½ år och därmed också lungplaneten Merkurius som natalt stod där. Så stark är en natal Saturnus (i västra horisonten) att den kan skapa förstämning t.o.m. i det goda och varma femte huset. Den okloka släktingen föddes med Saturnus i Stenbocken i femte huset för en indikation om oförmågan att höja sig till abstrakt tänkande och Saturnus som här sänker takhöjden i det kreativa och älskande huset och introducerar snävhet och fördömanden.

På den högre och mer kraftfulla nivån, den generella astrologin, drabbades tyskarna av sorg när en flygavgång koinciderar med deras nationella jag-uppfattning (ascendenten) samtidigt som Månen (livets utgång) och Döden (Saturnus) konstellerar sig (det spelar ingen roll att de är annorlunda konstellerade i nationalhoroskopet).

Men pusslet är inte riktigt färdiglagt ännu. Hur relaterar dessa två exempel till den nysslidna solförmörkelsen? Av tidsskäl hoppar jag över hur eklipsen påverkade Tysklands horoskop och går bara till det egna horoskopet som jag känner bättre.

Se även: Solförmörkelsen över Sverige

En varning här. Att diskutera Ptolemaois (rötterna till astrologins västliga gren) i samma andetag som man använder den sideriska zodiaken är redan det ett hjärnsläpp. Än mer att använda både hellenismens aspektschema ("det ptolemaiska") i samma karta som den hinduiska astrologins saturnusaspekt. Men detta är bara tänkt som en illustration:

Som synes anknyter födelsehoroskopets Saturnus till solförmörkelsen oavsett om man använder den hinduiska 270-gradersvinkeln eller den västerländska 90-gradaren. Födelsehoroskopets Saturnus (en karmisk förrådsbod) står så att säga och blickar mot en punkt i väntan på att något ska dyka upp där. Som synes har bloggaren halshuggandets Draksvans i närheten av solförmörkelsen, vilken stryper Fiskarnas underliggande disponent Jupiter, SAMTIDIGT som alltså Saturnus ställer sig stationärt och blockerar Jupiters välgörenhet. Inte undra på att jag kommenterat tiggeriet på sistone efter att knappt fört det på tal alls under bloggens sex år!

Enligt antikens generösa sätt att se på aspekter (de träffar ett helt tecken) vittnar den hinduiska 270-gradersaspekten om att Tidens herre Kronos direkt reglerar månnodsaxeln, strävande jordvarelsers uppgång och fall. Den stora Saturnus behärskar den lilla sublunära sfären och dess invånares futila försök att mäta sig med gudarna. Som begränsande faktor tyder Saturnus på att bloggaren själv har en väldigt reserverad inställning till Rahu - hungerns och äregirighetens demon. Saturnus som Tidens och historiens herre tycks säga: "detta har du gjort, där har du varit - men inte den här gången".

Även med hellenistisk aspekt blickar den natala Saturnus mot denna axel och i synnerhet det tionde huset för maktens människor. Räknar man med "orber" kan den medfödda Saturnus säkerligen sägas ha särskild uppsikt över eller en särskild inblandning i en solförmörkelse som inträffar bara cirka tre grader från en rät vinkel med dess egen position.

Minns åter att den transiterande Saturnus för närvarande befinner sig STATIONÄR i och "dödar" Jupiter, ägaren till det tionde huset. Enligt indisk astrologi drabbas bara det tionde indirekt via Saturnus 270-gradersvinkel som först och främst söker städa upp omotiverad girighet på hemmaplan (4e huset, det inre livet, livet inom familjen eller i det egna hemmet). Men givet serien av incidenter tycks det handla om mer än städning, detta är Saturnus i sitt "naturliga" tillstånd som den Stora Illgärningsman som försvagar (prövar) de starka och krossar de undermåliga.

Nymånen/solförmörkelsen samverkar med andra ord med bloggarens eget horoskops Saturnus, som en slags markör för en naturlig blackout.

Om tankarna tycks lösliga är det för att jag aldrig värst intresserat mig för prognostiska metoder just för att det är en härva av analyser att finna ut vilken planet som ska ange tonen - detta understryker Ptolemaios text med all önskvärd tydlighet. Här är det dock ingen tvekan om att det är Saturnus aspekterar Saturnus direkt (ptolemaiskt) eller hinduiskt genom att påverka hela månnodsaxeln med dess i sig sjuka ambition om att gå från ingen alls i det undanskymda hemmet till att bli någon med makt. 

Claudius Ptolemaios listar som sagt regler för hur länge efterdyningen till en solförmörkelse kommer att bestå och vid vilka tillfällen inom denna som snarlika "efterskalv" finns inprickade. För den intresserade rekommenderar jag Bok II i Tetrabiblos. I klassificeringen av olika nationers karaktär (som man uppfattade dem vid denna tid) finns några häftigt rasistiska och svepande åsikter om andra folkslag, så det duger inte att läsa egyptierns fördomar utifrån egna psykiska föroreningar! (Månen tenderar att förorena sig, Saturnus är närmast anal i dess renhetssträvan.)

Ptolemaios om zodiaken

Små mirakler händer alltjämt. En bloggläsare tillsände mig anonymt ett välvårdat exemplar av klassikern Tetrabiblos från 200-talet av den grekiska naturvetaren Claudius Ptolemaios. (Ja, boken var förstås ett nytryck.) Lika angenämt som oväntat!

Jag hade tidigare bara läst utdrag och insåg nu hur nogsamt västerlandet förvaltat exakt de idéer och uppfattningar som han satte på pränt, hänvisande redan då till icke namngiva visa människor från avlägsen tid.

Under läsningen slog det mig snart, vilket jag tidigare anat, att Ptolemaois själv inte var en praktiserande astrolog utan mer en kompendist. Han väljer vilka traditioner han vill samla ihop och vidareförmedla, och ganska opedagogiskt tar han parti för den tropiska zodiaken (bok 1, kapitel 11) flera tiotals sidor innan han ens nämner, på det flyktigaste sätt, att det finns en annan zodiak också. Nämligen den äldre sideriska, som den här bloggen med viss framgång i små men intressanta kvantitativa studier lyckats påvisa är den som verkligen stämmer med de tolv tecknens innebörder. 

På något sätt är det de gamla babyloniernas projektion upp i det kosmiska rummet av den tolvdelade cirkeln som fortsätter att verka in i modern tid medan den västerländska zodiaken, bojad till kalenderåret och jordklotets krängningar i rummet nu nästan helt har tappat kontakten med de effekter som de tolv Principerna representerar. Västerlänningen kallar gott det som egentligen är ont och vice versa! Inte undra på att vår civilisation företer tecken på undergång!

Jag vill bara citera de rader i Tetrabiblos där i bok 1, kapitel 22, den alexandrinske naturvetaren nämner existensen av två typer av zodiak, men själv föredrar den tropiska, kalenderbundna på grund av den systematik som omgärdade den som en sido- eller kommentartradition: eleganta uppdelningar av dag- och nattecken, planetära härskare, upphöjelser och fall.

Han tycks vara omedveten om att en del av dessa "geometriseringar" kom från babylonierna eller kaldéerna som han kallar dem. Det här var en tid innan källhänvisningar ansågs nödvändiga och vi får inte veta mer än att Ptolemaios tagit intryck av "författarna".

Följande är det emellertid värt att begrunda och vi skall därför inte förbigå det, nämligen att det är rimligt att beräkna tecknens början även från dagjämningarna och solstånden, till del därför att författarna gör detta tämligen klart, och särskilt därför att vi från våra tidigare demonstrationer noterar hur deras [zodiaktecknens] naturer, krafter och familjäriteter har sin orsak i sina begynnelser vid solstånden och dagjämningarna, och inte från någon annan källa.

"Rimligt" räkna tecknen "även" från dagjämningar och solstånd. Så lite har således Ptolemaios att säga om den ursprungliga zodiaken som inte baserades på dessa fyra astronomiska punkter utan på en zodiak som projicerades mot den "stillastående" och eviga åttonde sfären - stjärnhimmelen.

"Inte från någon annan källa." Han pratar nonsens. Babylonierna hade redan under säkert tvåtusen år studerat stjärnhimlen utan att binda upp sig i en definitiv koppling mellan stjärntecknen och tidpunkter under året! Ptolamaois råkar tydligen bara vara medveten om vissa "författare", men som en sann provinsialist fastslår han direkt det han känner till, måste vara den rätta traditionen.

Ptolamaois refererar bl.a. till schemat för planeters upphöjelser och fall, vilka man hittat redan i Babylon, så även modern forskning ser att han har fel i sin tvärsäkerhet. Det fanns en äldre systematik som tyvärr inte överlevt. F.n. är inga babyloniska kilskriftstavlor kända som berättar något alls om den äldre argumentationen.

Jag misstänker dock att kunskapen var kodad på ett annat sätt, än genom läroböcker. Officianter från tvåflodslandets statsstäder gick i procession till grannstäder enligt en schematik som motsvarade vissa kosmiska förhållanden mellan de planetära gudarna.

Tänk "ömsesidig reception" mellan gudastatyerna som representerade viktiga planeter. Babylonierna och innevånarna i andra städer AGERADE UT de kosmiska rörelserna i sina personer, och höll på det sättet kunskapen vid liv (prästastrologerna hade tveklöst djupare kunskaper än folket). Kalla det en intuition eller ett djupt begravt tidigare liv-minne, jag har aldrig sett någon forskare föreslå en så långtgående koordination mellan det sociala livet och planeternas rörelser.
 
Ett är säkert, den babyloniska folksjälen hade en aura som stäckte sig "ljusår ut i världsrymden" och där ute planterade de sin abstrakta zodiak. (Jag syftar här på tidigare återgiven dröm som, insåg jag i efterhand, förberedde mig på att i platonsk återkallelse - anamnesis - återknyta till vad som måste ha varit ett tidigare liv som "siderisk" stjärnskådare.)

Ett stort tack till den okända supporter som skickade den nätta lilla boken! Den bekräftar i mina ögon att västastrologin spårade ur nästan lika fort som den babyloniska stjärntydarkonsten gick på export. Den hellenistiska anden var barnslig, mer förtjust i att "geometrisera" kring läran än bedriva kvantitativa studier. Den kom därför att spekulativt bygga upp ett antal värdelösa (men geometriskt eleganta) teser av vilka än idag många lever och har hälsan.

*****

Se även avdelningen Temastudier för kvantitativa tester av varierande storlek, vilka bekräftar att de är den äldre sideriska zodiakens tecken som skymtar i resultaten.

Ett memorabelt fynd var att den fallna Mars mer än normalt beter sig underligt. Men Ptolemaois förklaringar av zodiaken och påhängda ad hoc-resonemang som utgår från de fyra årstidshörnen, stämmer inte längre. För den fallna Mars i Kräftan uppfattar dagens västastrologer vara Mars i tropiska Tvillingarna. 

Om andra faktorer hålls konstanta borde det inte vara några problem med att märka skillnaden mellan "Vatten-beteende" och "Luft-beteende", en lättrörd och emotionell Mars och en skarp och intellektuell krigare.

Eftersom hela västastrologin seglat bort i en relativistisk dröm ("allt är sant"), vet ingen längre vad man ska använda som konstant eller referens. Uppenbarligen tycks ingen studera astrologin mot verkligheten längre utan är, likt Ptolemaios, nöjd med att repetera påståenden som traderas från en generation till nästa.

Det är begripligt att västtraditionen fick kraft och momentum eftersom det tog många århundraden innan zodiaken var tillfälligt mycket ur led ... Redan araberna (säg, 800-talet och framåt) noterade problemen med vårdagjämningens precession. Men de vördade den hellenistiska traditionen (Ptolemaois) så djupt att man inte vågade bryta och tänka om...