Rikard den tredjes dödshoroskop

Vapensköld för
Huset Plantagenet

Lustigt hur mycket uppmärksamhet en nyhet om en kung som inget hann uträtta får. Men det är förstås kittlande, nyheten att det är England siste kung av ätten Plantagenet, Rikard den tredje, som låg därunder parkeringsplatsen. (SvD, DN - vem bryr sig om en tidning som stängt dörren till bloggosfären?)

För bloggens vidkommande är kommer identifikationen av Rickards skelett lägligt eftersom vi nu på kort tid sett två exempel på hur krigets planet Mars aspekterat en individs natala marsplacering i samband med död - den japanska popmusikern var det närmast föregående. Reinfeldt om "särintressen" var det politiska självmordet just innan. Slaget på Bosworths fält ger oss nu ett tredje exempel på Mars i transit i attack mot den medfödda placeringen.

Viktigt här är att påminna sig hur indisk astrologi inte bygger på grekisk geometri, utan troligen på en numerologisk bas. Mars kan i indisk astrologi kasta en aspekt på det fjärde och det åttonde tecknet framom sitt eget värdtecken, förutom oppositionen. Talvärdet åtta påminner förstås om åttonde dödshuset och dödens tecken Skorpionen.
Rikard III blev den siste brittiske kung att dö i strid, och det är naturligtvis inte annat att räkna med än att han föddes just så: Livsgärningens Sol i opposition med den yttersta hetsporren Mars i härskarläge i Väduren.

Den "sataniska axeln" är olycklig på kungens himmel, för inte bara är livskraften försvagad i Vågen (Solen lider sitt fall här) och inte bara är den upphöjda (starka och tydligt definierande) Saturnus i Vågen Solens direkta fiende (såsom varande Liemannen där Solen har rollen av Den Levande). Nej, här undermineras också kungens livskraft av Solens egen disponent Venus som befinner sig i dödens tecken Skorpionen och i en negativ (förslappad) opposition till Oxen. 

Oxen i sin tur härbärgerar sinnelaget som disponeras av Venus. Lera och Vatten - på fältet stupade en kung vars sinne tydligen varit alltför orienterat mot det köttsliga. 

Annars läser jag att ätten Plantagenet regerade i århundraden i England och upphöjde engelskan till ett kulturspråk. Möjligen kan man se Rikards väldiga stortrigon i Luft som att han var arvtagare till denna monumentala prestation. En långlivad litterär gestalt blev han i vilket fall, tack vare Shakespeare.


Konungens dödsdag ser ur så här:

Den som sett reklamen för Bruce Willis kommande film "A Good Day To Die Hard" och kan sitt språk måste häpna över det språkliga haveriet. Man skulle kunna tro att svengelskan invaderat Hollywood eftersom "die hard" ju betyder "seglivad" och kombinationen "en bra dag att dö" - ett gammalt rödindianskt sentiment à la Hollywood inte alls naturligt kombinerar med Bruce Willis kända filmtitel. 

Eftersom Bruce Willis själv föddes i duala Fiskarna skulle man nästan kunna tro att det är han själv som kokat ihop den haltande nya filmtiteln... (Willis har både Solen och Månen och bådas disponent Jupiter placerade i duala tecken!)

Men en god dag att dö hade Rikard den tredje. Som i tidigare inlägg hittar vi återigen halshuggningens Draksvans och svärdets Mars tillsammans och i "indisk" 210-gradersaspekt mot den natala Mars, som ju opponerar kungens klart försvagade livskraft. Det uppgrävda kraniet har för övrigt ett svärdshugg i sig.

Att tiden som sådan var orolig ser man av Saturnus mörker som söker kväva Jupiters välmåga i dödens Skorpion. Samma Saturnus "i tiden" (1485) tar dessutom ett grepp mot Solen i konungens tecken Lejonet när rätt tid har kommit. Det här är generella symboler och den som letar exakta gradtal eller andra pseudovetenskapliga vinklar missar själva Berättelsen.

Med bas i månascendenten faller äregirighetens Drakhuvud i kungens åttonde dödshus och "i tiden" denna sommar bekrigade Mars hans åttonde hus. Men söker man ledtrådar bland transiterna tror jag Saturnus-Skorpionens stryptag om Solen i Lejonet är viktigare. För detta förmörkande av nationens Sol (härskaren) återverkar förstås på kungens medfödda Sol, en fallen Våg-Sol och därtill ett år då Liemannen Saturnus stod sida vid sida med Solen - som alltid fientlig till Livet! 

Rikard den tredje blev 32 år, och sommaren då Saturnus förnekade Lejonet dess kungavärdighet var väl en så god dag att dö som stjärnorna har språk att beskriva.

*****

Tillägg. Knappt hinner nyheten om den positiva identifikationen gå ut förrän DNA-resultaten ifrågasätts.

Stjärnorna styr även ditt eftermäle

Gott och väl tre veckor efter att The Guardian basunerar ut den fascinerande nyheten om att man troligen hittat graven för Englands sista krigarkonung, Richard III, rapporterar SvD om den senaste turen (för vilket de ska ha tack, annars hade jag missat nyheten - se även DN). 

Innan det färska fyndet av skelettet hade också EurekAlert publicerat en intressant bakgrund om åldermannen och borgmästaren Robert Herrick som köpte det gråmunkskloster i vars trädgård konungen låg begravd. Trädgården begravdes i sin tur och led under 1900-talet den yttersta skymfen: att asfalteras över och reduceras till parkeringsplats för vår tids bilburna trälar, den löneslavande och enfaldigt konsumerande pöbeln!

Jag läste någon gång att döda människors horoskop fortsätter svara på himlakropparnas rörelser i tiden, och krigarkonungens karta är ett perfekt exempel på detta. Dock har Richard III en oacceptabelt osäker födelsetid och horoskopet för själva dygnet, med Månen i Oxen som substitutascendent, får duga. Här är hans födelse i den inre ringen och den första brittiska tidningsartikel (The Guardian) jag hittat i ämnet:

Som synes är detta rena skolboksexemplet på astrologi!

I tiden (augusti 2012) har vi ledarskapssymbolen Solen transiterande genom sitt eget och konungens tecken Lejonet. Artikeln publiceras med Solen i Lejonets åttonde grad och jag glömde försumligt att rita in kungasjärnan Regulus vid den sjätte graden. Solen hade med andra ord passerat Regulus: "nytt ljus över en konung bakom nuet".

Faktum är att man skulle kunna ta den transiterande Jupiter i Oxens 20e grad som antydan om att Richard III föddes mycket sent på dygnet - 22.00 har Månen den 2 oktober 1452 samma position. Men detta är inte nödvändigt, för jag misstänker att en händelse kan tima när ett antal faktorer når sin sammanlagt tydligaste fokus.

Den i relation till stjärnhimmelen ständigt backande vårdagjämningen gjorde ännu 1400-talet den 2a oktober till en födelse i tidiga Vågen (idag är det istället Jungfrun som råder över detta datum). Richards Sol i Vågens 3a grad står här på det ideala avståndet 1° framför en triggande planet i rörelse på himmelen, nämligen den nobla och upphöjda Saturnus, i augusti i Vågens 2a grad.

Brittiske mästerastrologen Charles Carter påpekade på 1900-talet att transiter över födelsepositioner är mycket osäkra angivelser eftersom det ofta inte händer något alls om de saknar djup matchning med födelsehoroskopet. För att Saturnus vidrörande Richards Sol ska få en tydlig effekt krävs att Richards Sol i sin tur hade någon form av medfödd relation till Saturnus. Och sannerligen att den hade! Han var född med dessa båda ledarplaneter i konjunktion - just i Vågen.

Dessutom hade vi i augusti Mars tidigt i Vågen som en extra energisk triggereffekt.

Eftersom Saturnus är historikernas egen planet - och historiens och karmas grepp om nuet - behöver den här dubbelkartan knappast förklaras ytterligare. Det var återigen Richard den tredjes tid på jorden, fast 400 år förlupit.

Vi spelar alla med i detta eviga spel och bara de kroppsliga verktygen byts ut. Vem vet, några av oss kanske just nu läser om detta och det kuriösa sker att vi samtidigt är dem, där!

****

Jag struntade här försvenskandet av namnet till Rikard, som i hans kände föregångare, "Rikard Lejonhjärta". För mig har en Louise aldrig varit en Ludvig! Det är inskränkt provinsialism att inte kunna acceptera någon utan att "lokalisera" vederbörande. Således latiniserades den kinesiske statsfilosofen Kung Fu Tse till det obegripliga "Confucius" i den engelskspråkiga världen. Engelsmännen var inte bättre, de.