Ansvarige för den engelskspråkiga sajten astrology-and-science har antingen avlidit eller lagt ner arbetet. Ingen uppdatering sedan 2008. Men när jag läste igenom (för andra gången) historien om den franske statistitikern Michel Gauquelins förbryllande fynd. Kollektivt kända som "Mars-effekten" men kunde lika gärna ha betitlats Saturnus-effekten eller något annat, växte datasamlingen och den statistiska bedömningen under årtionden.
https://www.astrology-and-science.com/g-hist2.htm
Projektet förefaller mest ha givit astrologin huvudvärk pga. dess
underliga och i delar repeterade resultat. Det slog mig att detta kanske
är ett ovanligt tydligt exempel på den antika tanken att varje själ är
som ett eget litet universum, och att varje människa därför har sin egen
sanning om livet vilken blir allmänhetens trosföreställningar om den tar skruv.
Alla levande varelse är bidrar mer eller mindre
aktivt till att upprätthålla sagda världsbild eller "andeväsen". I linje med Platons idealistiska filosofi att- tillvaron är ytterst enbart är en tanke i någons medvetande, blir vår tro om vad världen är, blir också vad vis ser av den. Orden att tron avgör verklighetens dimensioner är från amerikanska barnpsykologen Joseph
Chilton-Pearce som var het några år på 1970-talet. (Han tog hjälp av antropologen och storsäljande författaren Carlos Castaneda vars skrönor om den mexikanske
trollkarlen Don Juan säkert naggade psykologens trovärdighet något.)
Gauquelins horoskop fördelar sig potentiella problematiskt enligt de fyra elementen - Sideriskas ingångsperspektiv, men vilka enligt så många andra astrologiska doktriner föll utanför fransmannens intresse.
Inga elementkombinationer är entydiga, vissa tycks ha problem, andra behärskar mixens egenhet. Här handlar det om "dissociation" eller den "kognitiva dissonansen" mellan det intellektualiserande Luft-elementet och det sinnligt-naturella Vatten som enbart speglar det i Naturen givna. Luft kan fattas på två sätt, som typiskt mänsklig tankeförmåga men också som ren andlig kapacitet bortom människans intellektuella bemödanden.
Samma dubbelhet visar t.ex. astrologins Eld, som för enkla själar blir sporttypen som springer och hoppar och njuter livet för varelser fångade i Naturen, medan Eld också kan symbolisera en högre och gudomlig realitet, "övernaturen" om det ordet inte är helt utrotat i Sveriges av krafter som reducerar oss till dugliga arbetare men berövade all intellektuell nyfikenhet utöver vilka finesser som tillkommit i den senaste IT-apparaten av vårt favoritmärke. (En fantastisk stympning av ett helt folks medvetandenivå, så lätta att forma och styra tankeinnehållet på.)
Just kombinationen Luft och Vatten hotar med "dissociation" eller risken att bygga ett pussel som inte går att få ihop, vilket jag sett anföras (med rätt eller orätt) som förklaring till Gauquelins självmord 1991. Det var inlägget om ryske Putin-"kritikern" Navalnyj som gav upphov till detta inlägg eftersom jag föreslog att han över tid och i praktiken kan ha iscensatt ett självmord (martyrium), alternativt att omdömet svikit honom så att han inte förstod hur ur spår han hamnat, givet vad som är möjligt i en Putin-värld som via Rysslands Saturnus i väster verkar vara ett tusenårsrike. Omvänt var omdömets Saturnus nedprioriterat i kritikerns psykiska månhoroskop och det var olyckans Mars också, båda i förlustens (eller omedvetenhetens) 12e hus.
Gauquelins födelsetid är känd och bjuder på mer precision än bara en månascendent, men även här står Olyckan (Mars) i 12e huset för "ting man gör till sitt eget världsliga förfång" eller som hinduerna säger "världsliga förluster" inkl. konsekvenser som förvisning till fängelse eller exil.
Statistikern hade förvisso en mycket starkare Mars i Luft-tecknet Tvillingarna än ryssens "fallna" Mars i Vatten-Krabban, men skillnaderna jämnas ut eftersom fransmannens Krabb-ascendent inte lirar optimalt med Luft-elementet, särskilt som han hade Månen "fallen" i Mars-tecknet Skorpionen.
"Dissociationen" mellan den högre intellektuella själen (symboliserad via Luft) och kreaturets irrationella själ (Vatten, Naturen) upprepas på olika sätt och hindun kan här se hur 6-8-relationen - en "icke-relation" mellan intellektuella Tvillingarna och emotionella Skorpionen är mer än genomsnittligt problematisk eftersom Månen står för fixerade känslor (han hade läst 100 astrologiböcker redan som ung) och den intellektuella Mars i förlustens 12e hus (inte mindre än artikeln) visar hur fransosen vred sig som en mask på kroken i försöken att få ett intellektuellt grepp om de märkliga data hans vetenskapligt precisa arbete resulterade i. Men slutet på artikeln visar vilka "puzzles" eller bryderier som resulterade ur ett livslångt arbete med att vetenskapligt söka förstå astrologin. Något säger att han fått något om bakfoten till att börja med.
Den här bloggen gav som tur upp i god tid och insåg att "räknenissens väg" aldrig kunde förklara astrologins upplevda träffsäkerhet. Antikens människor hade ett andligt perspektiv, vilken den moderna människan rensat bort med förödande resultat.
Seniore journalisten George Knapp (horoskop) har bevakat UFO-fenomenet under många årtionden och bekänner att det bara ter sig mer och mer förbryllande. Är det andligt, är det "demoner"? Det kan se materiellt ut (skruvar och muttrar) men är uppenbarligen så mycket mer. Åldringar inom amerikanska försvaret har sökt hålla fenomenet borta eftersom USA är ett religiöst land och man har misstänkt just att detta är demoner, andeväsen, kända från Bibeln och naivt trodda eftersom USA-horoskopet har ett ungefär lika stört 9e religionshus som det svenska men snedvridet åt andra hållet: snittamerikanen lider av övertro och fanatism där svensken i gemen är en trolös skeptiker som bara reagerar på det materiella.
Knapp har på äldre dagar blivit något av en celebritet i USA och hans karta uppvisar också den klyvnad mellan Luft och Vatten som får honom att likt statistikern bli alltmer osäker på vad hans ämne handlar om.
Även den här bloggaren har som sitt högsta goda (9e huset) styrning från "sjunde himlen" Saturnus (i Skytten) som dock vägrar förena sig med sitt fundament (Skyttens Jupiter) eftersom det senare befinner sig i negationens Skorpion (tecknet som är redo att dö för att bevara Naturens låga förståelsehorisont och såldes bildar Luft/Vatten-dikotomin men med via en mer komplex symbolik, astrosymbolik på en nivå ingen lärobak kan berätta om - efter att vissa grundläggande spelregler funkat för en tid är stjärntydare utelämnad åt sin egen genius/daimon för att förstå mer.
Det har t.ex. tagit bloggaren årtionden att förstå sin medfödda dragning mot "domsprofet" och hur symboliken uttryckt sig på skilda sätt, från barndomens tendens att "döda" sina leksaker för att förstå hur de fungerade rent mekaniskt och fram genom livet, inte minst en period med start i sena tonåren av extremt intresse för möjligheten av liv efter livet (Vad får den här leksaken att ticka?).
Meditationsupplevelser i tjugoårsåldern fascinerande men först vid femtio kom drömmar som förklarade döds- eller domsfixeringen. Det var ond bråd död i ett föregående liv som tycks ha sporrat nästa ego-formation att söka svar och "förlikning".
För bara några månader sedan kom ett glömt minne tillbaka: farmors ogifta syster slog klorna i mig som barn och blev en plågsam konkurrent för den biologiska modern. "Tant" var en ogift och ytterst religiös människa och nämnde för mina döva tonårsöron att hon lett frikyrkliga människor i förbön för släktens förstfödda! Bloggarens själ "anropades" till Jorden - om man tror på bönens kraft! :-)
Först efter ett antal år med den hinduiska astrologin kan man börja fundera över varför både den personliga daimonen ligger i 9e metafysiska huset och husägaren Saturnus valt sin världsligt viktigaste plats exakt i väster för att som "7-huspartner" till ascendenten fungera som bloggarens "allierade" (se Dold Daimon del 3).
Bloggarens opposition mellan Månen i öster och Saturnus i väster är f.ö. ett av Gauequlins fynd: att författartypen kopplas till Månen medan Saturnus visade sig i hans forskning vara vetenskapsmannen som den introverta tänkaren - båda fynden som stämmer väl med klassiska astrologiska påståenden och anknyter till rubriken: alla med någon som helst drivkraft bygger sitt eget universum.
*****
Jag har ett tredje exempel i form av vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith som på god väg mot de hundra gav ut ännu en religiös och inte filosofisk bok häromåret. (En tidigare titel avhandlade bl.a. kristne mystikern mäster Eckhart)
https://www.amazon.com/Vedanta-Light-Christian-Wisdom-Wolfgang/dp/B0B36B27PP/ref=sr_1_6
På sin ålders höst väljer Smith den kristna visheten framför hinduismen som han studerade på plats i Indien i sin ungdom. Filosofiskt har han tydliga platoniska böjelser men har inte fullt ut anammat idealismen (allt är tankar) och varför han väljer den realistiska sidan - det vi ser är verkligt och inte Descartes vilseledda dualism som resulterat i västvärldens dödliga materialism), noterades tidigt på den här bloggen (mars 2010).
I sin senaste bok faller Smith in i dualism av annat slag och säger tydligen att den kristna människans utgång ("frälsning") är av annat slag än hinduns "befrielse". Denna kristna "räddning" synes bygga på människans dödsskräck medan hinduismen kommit längre i insikt. I detta Smiths ultimata val av att rädda denna tillfälliga själ in i evigheten, ser jag ännu ett exempel på en som inte fått ihop sitt pussel. (Man han har förlagor, även den romerska nyplatonisten Plotinos ägnade innan kristendomens stora genombrott den enskilda människosjälens eventuella evighet stort intresse.)
Men Smiths val förefaller inte bero på svårigheten för den rationella själen (Luft) att samköra med den irrationella lägre förståndshalvan (Vatten), utan han kanske föddes under ett allt för rationellt födelsehoroskop!
"Rationalism" döpte jag mixen av Luft och Jord och det verkar vara just detta som hindrar Smith från att helt "kyssa Jorden adjö" (som synske fjärrskådaren Ingo Swann, efter tallösa experiment åt amerikanska myndigheter med psykiskt spioneri sedermera kallade sin självbiografi).
Störningen mellan Eldens fria sikt och Jordens begränsningar påminner om att det inte finns något perfekt horoskop. Alltid har själen tagit sig någon utmaning vilken sedan horoskopet söker teckna med sina symboler! Men ur perspektiv av en intellektuell livskraft (Solen i Luft) är det förstås mäktigt att se formprincipen Saturnus i gudomlig Eld ytterligare förstärka horoskopets tankeförmåga.
Så nog är Smith nära perfektion. Trots avsaknad av tid kan man argumentera att Månen inte passar som ersättningsascendent eftersom Ketu redan "halshuggit" den jordbundna och begärande måntendensen. I brist på exakt klockslag lämnar det en solascendent (en stor själ, vare sig känd eller ej) och en Sol med Venus ger en poetisk natur, en "kristen" kärleksnatur, även om hinduerna tekniskt ger denna konjunktion lågt betyg.
Minns dock hur flera hellenistiska tänkare valt Venus som symbolen för den rena människosjälen medan hinduismen tydligt valt Solen som atman (både universell och personlig själ). När man börjar studera traditioner sida vid sida blir det snart komplicerat eftersom symbolerna varierar, men också mer fascinerande: mänsklighetens och kulturernas många sätt att skapa sina egna universum - det de sedan uppfattar och inte mycket därutöver.
Solen är komplett i sig själv, symboliserar perfekt enhet, och behöver ingen Venus att avstämma med. Förutom kristendomen då, som söker legitimera själens existens med att Gud ville ha en partner, ett lika smart eller barnsligt bruk av språket som något. Trots den harmonierande Venus har en del av Smiths läsare (även jag) noterat att han är rätt hård och polemisk. Det är möjligt att Sideriska tagit intryck och kopierat hans horn i sidan till ateister. (Men för dogmatisk hårdhet, se också Stenbocken i Smiths horoskop.)
Men främst, se den dagaktiva solascendenten och hur elegant Venus kommer från det 9e och "bästa huset", Venus-ägt för att knyta hans livsgärning till de högsta höjder mänskligheten kan nå - och som synes också via Luft, symbolen för ren intellektualitet. Inte konstigt att han hade en livsgärning inom rymdteknologi (Luft), som lärare, och sedan som vetenskapsfilosof.
Den som hittar en obskyr författare av denna kaliber har säkert goda omen även på sin himmel. Med en solascendent får Smith likt Sverige halshuggaren Ketu i 9e huset. Men istället för Sveriges låga medvetande och bristfälliga metafysiska medvetenhet och osäkerhet på sin plats i världen, halshuggs inte sjunde himmelens Saturnus utan den sublunära Månen. Smiths gigantiska intellekt är allt Sverige saknar! Inte ens dissociationen (6-8-förhållandet) mellan Jord/Eld är mer än ett litet gnissel, motsvarande de praktiska problem han som Luft-matematiker löste under åren med NASA. Wolfgang Smiths Sol/Venus representerar en människa på väg att återvinna sin himmelska egenart (det hon var före "syndafallet" ner i materialism).
*****
Varje själ under sin tid på Jorden (och kanske även annorstädes) kan betraktas som ett eget universum där vissa kommer att utöva stor dragningskraft på andra själar som dras in i omloppsbana och blir som satelliter ("followers"). Tänk historiska gestalter som Jesus, som även om deras liv inte var ens i närheten av vad som återberättats om dem, blivit så STARKA IDÉER att de fungerar som magneter genom tiden, betydligt starkare än t.ex. en döende folksjäl som den svenska (dödad av landets elit i maskopi med amerikanskt Kapitel).
Allt kan ses som själar eller Idéer i Platons mening och att Smith sent i livet inte kan köpa sin helt "luftiga" sida utan klänger fast vid det kroppsliga kan ses i att lyckan för honom tycks ligga i Jupiter-i-Oxen, en placering långt från Jupiters eget budskap från 9e metafysiska huset och tecknet (Skytten).
Inlägg från 2010 ser dock möjlig ingång till Smiths syn på "Jord":
Hur kunde Smith missa jesusorden om att "Faderns hus har många boningar" och löftet att efter sin död dra de sina till sig? Eller det kanske är det Smith gör sent i livet: släpper det universella perspektivet och väljer sin delmängd av Världssjälen. Kanske Jesus hänger på någon avlägsen planet (parallellt universum). Det är i så fall ett helt okej om än en "lägre" möjlighet än vad hinduismen har på sitt smörgårdsbord, där inte Världssjälen och dessa många skiftande våningsplan är det ultimata utan alltjämt fast i världsordningen...
Jag hoppar nog över den senaste, självbiografiska boken av Wolfgang Smith, men måste ge honom en eloge för att massor av idéer och bidrag till den platoniska idétraditionen. Se bara vilken lockande innehållsförteckning i den bara några år gamla Physics & Vertical Causation, nämnd 2022. Den var bara 120 men perfekta sidor lång:
Klicka ev. bilden för läsbarhet:
En enda recension på US Amazon - tydligen skrämmer säljtexten bort alla köpare med sin rekommendation om akademisk bakgrund hos läsaren. Men boken är inte alls omöjlig för lekmannen, men förutsätter förstås intresse i ämnet världsbilder!
Den gamle 90-plussaren Smith slog här ett slag för antikens världsbild och gick samtidigt hårt åt Einsteins relativistiska världsbild - inget man ser varje dag. Att han underkänner den antropiska principen är alldeles utmärkt - hörde senast på söndagsradion (240218) någon egocentrisk människa jubla över hur fantastiskt det är att solen råkat hamna så precis rätt för att möjliggöra liv på jorden. Som sagt, varje själ är ett eget universum och vissa själar fångar upp horder av satelliter som alla stämmer in i samma sång och blir "saliga på eget vis". Det kanske är poänglöst att kritisera. Så här skapas världar i det andliga eller i den supralunära värld astrologin gömt i sitt system.)
Efterord - kunde ha blivit ett nytt inlägg...
Ämnet om att vara herre i sitt eget hus eller insugen i någon annans värld har mycket med läran om daimonen att göra. Särskilt Dold Daimon del 1 berörde dem som socialiserats så till den grad att det är staten som lever via individen utan egen styrförmåga. (Så som slavsamhällen alltid byggts upp, säg de senaste femtusen åren.) Ödet drabbade även Sverige tids nog och förvärrades ytterligare med den högersväng landet genomgått under årtionden och som bara resulterat i än ynkligare svenskar - offer för shoppingreligionen, kreatur skapade för Arbetslinjen. Ett mardrömslikt samhälle där folk mår mycket sämre psykiskt än i fattiga länder enligt alltid läsvärda Roland Paulsson.
https://www.dn.se/kultur/roland-paulsen-medan-tron-pa-psykologerna-okar-mar-vi-allt-samre/
Oj så viktigt av Kajsa Ekis Ekman och tydligt relaterat till bloggrubriken!
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/gE5k95/kajsa-ekis-ekman-om-yttrandefrihet-vardegrunder-och-demokrati
Svenska myndighetssamhället fejkar "person" för döda medborgarnas rätt till sin personlighet. Syfte: att dra oss ännu länge
in i det totalitära förtryckarsamhället. Är detta bara den karaktärslösa borgarens psykiska tillkortakommanden (även bloggaren har klagat på homoflaggorna utanför Stockholms stadshus), eller ett tecken på avvecklingen av den
västerländska kulturen för att mäta upp med totalitära "ryssar och kineser" eller vilket ögonblickets hot nu är?
Kort sagt "1984"-dystopin har definitivt infekterat Väst och i synnerhet Sverige, i vanlig ordning idioten som tar all till extremism (Sverige-horoskopets gränsdragare Saturnus fungerar illa).
https://urplay.se/program/232047-meditation-in-i-doden Någon kanske ser länken mellan detta fascinerande vetenskapsprogram om
icke-identiteten mellan medvetande och hjärna och "världssjälar" av olika
snitt... Astrologin har alltid betraktat planetschemat som
medvetandenivåer och det gäller de fyra elementen också...
Den grekiska
filosofen Thales sade: "alla ting är fulla av själar" - även inom en
fysiskt avgränsad kropp. Därav astrologins behov av en exakt födelsetid för att rangordna alla själarna och ge en uppfattning om vad som faktiskt driver en människa under hennes liv (eller vilken själ/nivå som dominerar under olika segment av livet, jämför Indiens "planetcykler").
Hinduernas Atma Karaka (själsambitionens signifikator) är en spännande men inte överlappande motsvarighet till den gamla västastrologins "personliga daimon", men är dessa punkter svaga i respektive traditioner har människan ingen ledning från sin själ och då kan vilka låga krafter som helst ta över... Ja, är den personliga daimonen en väldigt ostyrig sak, är det förstås tursamt och den rankar lågt vid horoskopläsningen. Men en obskyr daimon är också som att säga ett lättstyrt subjekt för staten, en flockvarelse utan egentlig individualitet... Ateism ligger därför i den onda statens intresse, en stat som ser till sitt eget intresse och inte medborgarnas utveckling.
Det är daimonerna som är de egentliga aktörerna om jag förstått Platon rätt, människorna är bara fingerdockor, förbrukningsmaterial för De Eviga, de högre själarna. Det är nog den åskådningen både Plotinos och Wolfgang Smith använde sig mot.
I den gamla västtraditionen (hellenism) saknar dessutom många människor en högre personlig daimon. Ingen "demokrati" i denna världsbild men däremot tanken om "medelsvensson" igen, om den eviga Naturens "säsongsblomster".
Sveriges jämlikhetssträvan har drivit alla verkliga (himmelska) varelse att undvika landet och där det Goda saknas strömmar onda daimoner in och tar lätt kontroll såsom den styrande klassen / eliten som här företrädesvis varit kända som "företagsledarna" och där IT bjudit en lätt väg till framgång ett fåtal...
Det jordiska Sverige är alltså en lekplats för störda själar (Klarna, Spotify - alla vet vilka de är, och framgångssagorna med start i bekymmersamma miljöer måste avvisas, Sveriges sociala fixering blockerar den bakomliggande verkligheten). Varför dessa själar samlar erfarenheter till kommande och svårt belastade liv och usla jordiska upplevelser, är svårt att förstå. Men det "daimoniska" resonerar inte i smärta/njutning lika simpla jordkreatur.
Det kan rent av hända att vissa andeväsen ännu är så kortsiktiga att de gör val som leder till degradering och förklaras icke önskvärda i den här världen. Transmigrationen ner till subhumana, glupska djurformer var en distinkt möjlighet för de gamla grekerna och indierna. Vissa hinduer kallar hela föreställningen "Gudens lek" och visualiserar denna världens herre som ett obekymrat men kreativt litet barn! Mänskligheten har under sin "tänkande fas" formulerat insikten om sin hopplösa existens (som jordmänniska) på många olika sätt.
Redan egyptiske naturvetaren Ptolemaios noterade för tvåtusen år sedan att den babyloniska astrologin var mörkare än de egyptiska traditionerna. Samma sak slog mig vid den här bloggens start, men då vid jämförelsen av den hinduiska och västerländska traditionen. Hinduernas mörkare astrologi vittnar om att de för längre sedan övervunnit västerlandets ego-fixering. Här finns på Jorden väldigt skilda "själstyper" och njutningstypen som flockas i Väst är den lägst utvecklade. Den judisk-platonska filosofen Filon använde "egyptier" och "Egypten" som metaforer för lågt utvecklade människor eller medvetandetillstånd, det som fastnat i de yttre sinnenas och materialismens fångstnät (hinduernas Maya).
