Den fanatiska och religionshatiska DN hyllar den skenheliga ockraren Voltaire

Man får tillönska de svenska medierna deras snara undergång på det "gratis nätet". I Aftonbölden deppar Virtanen över hatiskheten i folkdjupet men sanningen är att medierna, som alltid legat i säng med kapitalisterna, redan nu står inför Räkenskapens dag. 

Och de journalister som inte förstått att de redan fått ut sin lön i denna världen, har sig själva att skylla. Virtanen, för inte så många år sedan spelmissbrukare, har kanske ännu inte lyckats återföda sig helt och hållet till den helhetsbild som behövs för Nästa Värld. Du måste hata den rike mannen och ser du inte att även sverigedemokraterna på gräsrotsnivå egentligen gör detta, då är insikten inte komplett. Folket kommer att bli grundlurade av Jimmie Åkesson och partiledningen som själv inget hellre vill än ta plats med den besuttna lilla svenska eliten, men det är en annan femma. 

Jag förmodar dock att Virtanen snöat in på främlingsfientligheten, vars grunder är fullständigt solklara och bör bejakas. Till och med den enklaste människa inser att det är Kapitalet som spelar ut demografiska grupper mot varandra och den obildades naturliga och inte alls felaktiga reaktion är då att bli generellt tvär mot all (excessiv) invandring. Det är så uppenbart Svenskt Näringslivs plan att sänka lönerna via stor invandring och de som drabbas är "ursvenskarna".

De svenska högertidningarna är numera avskyvärda och går inte längre att läsa i deras nakna och osofistikerade politiserande. Det är inte alls för att hedra avlidna akademiledamoten Gunnel Vallquist för hennes översättning från franskan av Voltaires korta hattext i - typisk så kallad "upplysningsanda" - mot det som han anser vara religiösa fanatism som DN publicerar denna essä. 

DN:s publicering uttrycker istället tidningens egen religionshatiska agenda. Huset Bonniers är den del av judenheten som ingen verklig jude skulle vilja beblanda sig med. Det är väl därför de släpar fram den ateistiske Voltaire som själv var en ockrare som bakslugt byggde upp en egen förmögenhet på att låna ut pengar - till de rika! - mot ränta.

(Voltaire sägs ha haft en gudstro men det vete sjutton! Se denna intressanta artikel: "It also becomes quickly clear to the student that Voltaire was an obsessive, capricious, and not always rational person...". Artikeln påminner att den brittiska deism som skulle ha influerad Voltaire utmärks av dess "extrema materialism", vilket kastar ett förklarande sken på fransmannens Sol i Vatten och Måne i Jord - se nedan. Voltaire kan mycket väl ha varit en satanist men duperad att tro denna värld närmast är signerad Gud, vilket den inte är.)

Det gör sannerligen inte Voltaire till någon Robin Hood (den Hood som stal från de rika och gav åt de fattiga, det finns också en äldre tradition där Hood är en renodlad rövare), utan just bara en hycklande sekulär skit. Voltaire var av samma låga skrot och korn som DN själv numera. Tidningen rasade utför snabbt efter att Wolodarski tog över, precis som Socialdemokraterna under en vek ledare som högerns man Löfven (båda lustigt nog födda med en problematisk mix av Väduren och Kräftan).

Voltaire levde visserligen i instabila tider, och han lyckades i sitt liv båda åtnjuta perioder av favorisering från överheten men också hamna i fängelse några gånger för sina åsikter. Det är således en oerhört illa vald tänkare att dra fram i en tid som vår, i synnerhet som han sökte hemlighålla sitt födelsedatum och därför suspekt beter sig som en mörkerman trots att han menade sig stå för upplysning och ny rationalitet. (AstroDatabank har en trovärdig rekonstruktion av en födelse den 21 november, men jag avstår från att använda den klart osäkra rekonstruktionen av en födelsetimma.)

Skälet till detta smusslande är svårt att förstå annat än som ett försök att undvika smädestexter som utgick från astrologin - exakt den genre som den här bloggen delvis ägnat sig åt sedan 2010 och som omedelbart fick dåvarande regeringen Reinfeldt att kontakta DN så att Sideriska siktet svartlistades. (Lite senare stängde all svensk press i vilket fall dörren till bloggosfären.) 

Så vem är fanatikern egentligen? Kritikern eller den som med censur eller mörkläggande av sina födelsedata söker skapa sig själv fördelar? En sådan är folkets fiende, helt klart. 

DN är ingen människovän i publiceringen av detta Voltaires rejält fanatiska angrepp på vad fransmannen kallade fanatism. Hans egen form av iskallt mord är långt värre än den flammande eldsjäl som hans horoskop inte släpper fram:

Voltaire uppehåller sig just vid "brinnande ögon", "extaser" och "syner" (minns Reinfeldts "visioner är farligt" och ni fattar vad DN sysslar med). Dessa ting kan han inte hantera för egen del eftersom hans psyke står i makthungerns tecken Stenbocken och därmed effektivt låter det döda och materialistiska Jord-elementet släcka ut psykets egen fördolda disponent Saturnus, här i det tolfte offerhuset och i seendets och extasens tecken Skytten och därtill med Rahu som ger en omåttlig hunger. 

Allt denna vilja att omfatta de stora kosmiska formerna (religion/filosofi) är livsfarlig för Voltaire, vars fjättrade psyke istället vill fursteslicka denna världens makthavare. Solen befinner sig i ett girigt tecken, i Skorpionen (se föregående diskussion om paradoxerna i den socialistiska presidentkandidaten Bernie Sanders som föddes med samma Skorpionascendent som USA).

Studerar man religionens och filosofins signifikator Jupiter, blir Voltaire horoskop rent av sataniskt i dess korruption. Jupiter befinner sig i det onda åttonde huset för synder, och även om det förklarar hans svartmålande av religionen gör indikationen i samma andetag honom själv till en falsk filosof. 

Denna urspårade version av Jupiter (som i huset för "andras pengar" väl förklarar varför han hemföll åt att låna ut pengar mot hög ränta) är i Lejonet disponerad av det generösa Lejonets värsta fiende, den giriga Solen-i-Skorpionen som i det sublunära eller vegetativa Vatten-elementet kämpar furiöst för sig själv - precis som Svenskt Näringsliv, och i detta faller kort om all den kungavärdighet som Lejonet tecknar. 

Märkligt att DN publicerar Voltaire samma dag jag lade några morgontimmar på den gåta som är socialisten Bernie Sanders. Det är som om alla inblandade parter simmar runt i samma hörna av Världssjälen och svarar (fast så olika) på likartade impulser som är givna "därovan". Sanders var också en mix av Skorpion och Lejon, men nettoeffekten var i det fallet helt annorlunda än hos skitstöveln Voltaire.

Grattis DN, ni sjunker djupare i er förnedring för var dag. Kapitalismen går inte att rädda och ju förr ni börjar publicera tankar om Nästa Värld, bortom rovkapitalismen, dess bättre för alla parter.


Anmärkning

Bloggaren roar sig ibland med ett eget fikonspråk som inte deklareras eller redovisas. Här avstod jag t.ex. från att blåfärga Vågen i Voltaires tionde hus, trots att hans lunära psyke onekligen drömmer en idealistisk dröm om Venus som här kanske kunde tolkas som "frihet, jämlikhet och broderskap". 

Problemet är att den övriga horoskopbilden är så mörk och förträngd och alls inte solklar, att åtminstone inte jag ger ett vitten för denna signal i "offentlighetens tionde sektor". Det finns många psykopater och lögnare som spelar ut en storstilad show just i tionde offentliga huset, men som under den officiella ytan eller den officiella historieskrivningen alls inte var några dygdemönster.


Anmärkningsvärt

För bara några dagar sedan beställde jag en forskarkommentar till den judiska Judits bok, om en kvinnlig hjältinna som räddade sitt land genom att förföra den invaderande härföraren och sedan halshugga honom. Detta hjältedåd, att smutsa sina händer och sin själ med ett mord för det större goda, letar nu Voltaire upp och inkluderar i sitt sataniska och troligen antisemitiska utfall mot religiös fanatism. DN (och dessförinnan Voltaire) saknar vett att välja rätt civilisationsmodell och däri ligger deras dom. 

När civilisationen kidnappats av onda män, återstår bara den civila olydnaden, martyrskap eller Judits hjältemod. Titta återigen på Voltaires Måne i den sittande maktens tecken Stenbocken och hur illa dess disponent står i den onda daimonens sektor. Vilken tragisk nolla! Hans och DN:s hat mot människans högre själ, hennes förmåga till visioner och sann gudsgemenskap bortom denna världen och dess Demiurg, visar hur religionen stundom kidnappas av "extrem materialism".

Voltaire vs. Leibniz - skrattar bäst som skrattar sist

 

Universalgeniet Leibniz

Voltaire var förnuftsmänniska, vilket för fransmän på 1700-talet innebar ateism. Människans tankeförmåga var allt som behövdes. Hybris skulle vi kunna kalla det idag, med vetenskapernas ytterligare landvinningar och inblickar in i mikro- och makrovärldar så ofattbart väl genomtänkta att de synes placera oss som ärthjärnor i ett ofantligt kosmiskt system sprunget ur ren Intelligens.

Alla som gått i skola i Sverige har Voltaires sarkastiska lustmord på tysken Leibniz med sig i bakhuvudet, den lilla romanen Candide. (Det är professor Pangloss oförtrutna tilltro till att leva i den bästa av världar som är Leibniz, hans guds- och monadlära). Som integralkalkylens skapare (med Newton) har kanske universalgeniet Leibniz ändå klarat sig med hedern i bättre behåll än Voltaire, men varför svensken matades i skolan med ateisten snarare än den genialiske tysken beror på att vi gubevars är en sekulär nation i Franska revolutionens anda.

Åtminstone luras svenskarna in att tro att jämlikhet råder här. De verkliga makthavarna - de med gigantiska mängder pengar - lurar skickligt i vassen och visar sig ytterst sällan. Ibland får vi höra om att en skandalkapitalist inblandad i kissblöjor bygger sig mångmiljonpalats i de inre delarna av Östermalm, men mycket mer är det inte. Svensken får lägga sitt eget pussel och när han så sakta börjar förstå att han lever i ett skendemokratiskt skådespel är han ofta ändå så gammal att han resignerat och låter föreställningen fortgå.

Jag kom att fråga mig om man kunde se "maktkampen" mellan Voltaire och Leibniz i deras respektive horoskop (inget av dem med känd födelsetimma). För att ta naturromantikern Voltaire först, han som trots sina ouvertyrer till nobla vildar och fri uppfostran av barn råkade i vanrykte för sin tyranniska styrning av den egna avkomman, så stämmer Sol och Måne in på den generella bild av ateism bloggen målat sedan första dag. Han var en gyttjans människa, en inomvärldslig varelse för vilken de naturliga - naturens egna - förklaringar var att föredra framför Leibniz mer komplexa metafysik. Ett barn av minsta motståndets lag. Varför anstränga sig om det verkar finnas tillräckligt stoff för att konstruera ett antagande, en modell om världen i världen själv?

Undantag finns men tumregeln var given redan i antiken: Vatten faller neråt och Jorden är den absoluta botten, den helt negativa kvalitet som i sig upptar former (Luft) och den animerande varelsens livskraft (Eld). Vatten har den dubiösa mellanrollen av "den andra själen" eller den vegetativa själen, en besynnerlig själ knuten till Naturen och inget som i grund tillhör den eviga andevarelsen.

Voltaires pådrivande Sol i Skorpionen disponeras av härskaren Mars, hemma i sitt eget negativa tecken. Här är Voltaires naturalism. Eftersom den solära handlingsmänniskan saknar tillväxtpotential då disponenten Mars inte avviker från det budskap Solen i sin placering ger, har vi en av de "oförbätterliga", en av de födda syndarna.

Sinnelaget (Månen) står tydligt i Stenbocken hela dygnet men yttrar sig som en sämre sorts Stenbock, eftersom den legalistiska böjelsen, tendensen att vilja låsa allt i konkreta och bokstavliga definitioner, får något egenmäktigt över sig när disponenten Saturnus frihet i universalistiska Eldtecknet Skytten. 

Mån-sinnet söker med andra ord frysa, formalisera och konkretisera vad den ytterst expansiva kombinationen av två Eldtecken i harmoni visualiserar. Inte undra på att Voltaire var en av encyklopedisterna som sökte samla in allt vetande och kodifiera det! På sinnets sida är Voltaires horoskop magnifikt och det har vissa beröringspunkter med Sveriges egen bildade man, Horace Engdahl! 

Här kan man dock notera att Engdahl har mycket lite barlast i egodödens Skorpion och ligger tungt centrerad i Skytten för den förutsättningslösa utforskningen. Med Voltaire är det tvärtom: Hans Sol VILL INTE passera egodödens Skorpion, tvärtom är han likt akutläkaren högst angelägen om att rädda livet som det ter sig ur individens ståndpunkt. Voltaires Sol står därför i ett fientligt förhållande till hans egen själsliga struktur, Saturnus, som redan befinner sig i nästa "evolutionsfas". 

Det är således ytterst Solen som sätter gränsen för vad sinnet/Månen vill konkretisera, vilka fakta den vill samla, vilka tankar den vill tänka. Voltaire, för all den andliga Eld som brann på hans himmel, den gudomliga intelligensens gåva han mottagit, vägrade att tacka givaren och valde att lovprisa givarens verk - den "blott" naturliga världen. Höjden av otacksamhet. Typiskt Skorpionens symbol: den som motsätter sig! 

Det är därför jag misstänker att "Satans huvud" eller den vrånga Algol i Oxens tredje grad ska tolkas som en projektion mot Naturen (Oxen) som utgår från den Hatiska Skorpionen. Skorpionen har nu fattat att Naturen sviker i slutändan: alla måste dö. Men Skorpionen är så negativ att den inte klarar att se att ett större liv väntar i Skytten (för själen är evig!) utan den går i clinch med Moder Natur och blamerar henne för det materiella livets obeständighet. 

Så kommer det sig att det vid Oxens 3e grad knutits en märklig psykisk låsning som tenderar att degradera själens materiella livsyttringarna. Bara i går hittade jag ett kuriöst exempel som påminde om tokstollen och sexmissbrukaren Charlie Sheen, den snarlikt störde och sedermera mördade amerikanske underhållaren Bob Crane.

Att det är tyske idealisten Leibniz som har Satans huvud i sitt horoskop och inte Voltaire är ett problem som måste behandlas härnäst!

*****

Men först ett problematiskt ställningstagande. Leibniz har inte en säker månplacering. I normala fall låter bloggen Månen förbli i tecknet som gäller då dygnet börjar, om den inte står väldigt nära slutet. I sådana fall bedöms sannolikheten större att födelsen ägde rum efter övergången. 

I Leibniz fall skiftar sinnelaget inte tecken förrän fem på eftermiddagen, men jag vill ändå föreslå det senare horoskopet! För annars delar han Månen i Stenbocken med Voltaire och det ger inte rätt underlag för satir. Hade inte Leibniz haft Månen i det mer högtflygande Luftelementets Vattuman skulle kanhända aldrig tankarna på monadläran kommit för honom, och Voltaire skulle inte ha haft samma barnsliga optimism att häckla! Låt mig förklara.

Under merparten av dygnet finns ett mycket dämpat och lågmält sinnelag i Stenbocken. Inverkan från södra månnoden (Draksvansen) är jag inte helt säker på, men kunde tolkas som en opolitisk eller rätt ljum inställning till politiska frågor. Stenbockens egen härskare Saturnus är fallen i egocentriska Väduren och angriper sitt eget tecken. 

Det ger förvisso en ung och vädurisk tendens att ignorera "fädernas vilja" (Stenbocken) och är en "egenmäktighetens aspekt" som förvisso visade sig användbar i studiet av Nobelpristagare i fysik. Där upptäckte jag att "kollisionen" mellan det mest och det minst klarsynta elementet verkade generera det jävlaranamma som till sist (efter lång forskning) leder till en stor upptäckt. Det går att argumentera för den här sinnelagsplaceringen hos Leibniz.

Men jag vill hellre, om inte annat av pedagogiska skäl, föreslå att Voltaires jordbundna psyke retade sig på Leibniz för att den senare var en "gles lufttyp" - precis som professor Pangloss i boken tycks vandra runt i en värld för sig, en luftslottsvärld där allt som sker (och det sker gruvligheter i Voltaires skildring av denna världens fasor) det sker till det bästa. 

Flyttar man fram Månen till Vattumannen händer det mycket med Leibniz horoskop: han blir ett "air head" eftersom nu både Sol och Måne flyger högt ovanför denna materiella värld och Saturnus i Eld slåss inte längre mot ett sinne bojat till de fysiska tingen utan att sinne i Luft, fritt att inspektera de osynliga och abstrakta ting som där finns men som aldrig visar sig för den som bara stirrar på världens empiriska fakta.

Eftersom Saturnus essentiellt är en Luftplanet och här står i Eld uppstår en betydligt mer extrem form av optimism och känsla av frihet än i det förra horoskopet, och betydligt mer än Voltaire kunde hantera! Likväl är inte Leibniz helt uppe i det blå eftersom hans soltecken Tvillingarna har sin härskare Merkurius (Buddhi = intellekt) stabilt förankrad i Jorden. 

Här finns för övrigt också en libidinös kombination av Mars och Venus. Utan denna förankring i det jordiska hade troligen aldrig Leibniz blivit den skickliga mångsysslare han var. Men det är den fruktbara interaktionen mellan Eld och Luft - skeenden helt i den osynliga världen som gör honom medveten om det gudomliga och som låter honom formulera inte bara monadläran (en teori om det själsliga) utan också uppfinner det binära talsystemet som vår tids datorer bygger på, samt integralkalkylen.

Att Luft verkar ha med verksamhet inom matematik eller vilka strikt teoretiska världar som helst, misstänkte jag redan då jag hittade den exceptionellt intelligenta religiösa amerikanska rymdflygingenjören Wolfgang Smith, vars horoskop påminner en del om Leibniz: båda Ljusen i Luft och så en förankring i Moder Jord (Oxen). Smith var en ypperlig matematiker och problemlösare men kanhända inte det inspirerade geni Leibniz var - han saknade helt Eld på sin himmel. Som vetenskapsfilosof framför således Smith ingenting nytt utan stannar som extremt skicklig framläggare av tankar som redan skådats av tidigare visionärer.

Värt att notera är att även om Leibniz Jupiter tekniskt sett är "skadad" i Tvillingarna (den härskar i motsatta Skytten) så finns, som jag nyligen börjat föreslå, en pluspoäng hos planeter som inte är hemma i sina härskartecken där de helt och hållet förfogar över sig själva. Planeter på vandring utanför sina "hem" ÄGER POTENTIAL, de är inte enbart AKTUALISERINGEN av sin karaktär. 

Detta gör t.ex. Saturnus hemma i Vattumannen eller Stenbocken mer endimensionell (och kanske omedgörligt kategorisk) än t.o.m. den fallna Saturnus i Väduren. För en fallen planet implicerar en skuld och därmed också en potential till rehabilitering. Saturnus i Vattumannen lever och dör i föreställningen att den har hittat rätt ideologi, struktur eller metod.

Man kan därför säga att det är gynnsamt att Leibniz låter sin Merkurius släpa efter ett steg jämfört med soltecknet Tvillingarna som den äger. Leibniz var en tänkare (Luft) men hans Merkurius nonchalerade inte den fysiska verkligheten. Han ägde empiristens sida vid sidan av tankens högre flygturer. Han var mer skärpt en kunskapssamlaren Voltaire. Och det är ju ofta så att den mindre är den som häcklar den större inte tvärtom. (Då är jag liten, som häcklat så många celebra horoskop på denna blogg!)

Att anta Månen i Luft ger ett särdeles bra underlag för att förstå Leibniz monadlära eftersom Saturnus i Väduren är så nära solipsism man kan komma!  Men var monad, vart andligt väsende, kommer med sin egen kompletta verklighet av med monaden givna spelregler, och det är här Luftelementet kommer in. För i Luft ligger blåkartan, instruktionerna eller spelreglerna. Jag tror ingen annan än en Eld/Luft-kombination av sinne och med Saturnus inblandade skulle ha kunnat komma på den här idén.

Sanningen är att det inte var helt Leibniz egen. En jesuitmunk som återvände från Kina hade med sig den konfucianska klassikern I Ching, ett system byggt på ljus och mörker, yang och yin. Leibniz kände genast igenom samma tankar som det binära talsystem av ettor och nollor han arbetade med och jag håller det för troligt att hans monadlära föddes i studiet av den kinesiska filosofin.

I Ching innehåller nämligen 64 "monader" eller slutna principskisser som var och en kan liknas vid en uppsättning spelregler som gäller just den situationen. Allt Leibniz behövde göra för att skala av det historiska utanpåverket och frigöra --- en monadlära! Jag hittade I Ching vid 19 och därmed var det bara en tidsfråga innan kopplingen till Leibniz skulle dyka upp (via kringstudier). 

Och även jag har i mitt horoskop Månen i Luft, påverkat av spelreglernas Saturnus i Eld. Därför vill jag anföra en Luft-Måne för Leibniz - inte bara för att det ska bli en bra, polemisk kontrast med Voltaire utan därför att mitt eget horoskop på sinnelagssidan matchar en beredskap att ta till sig en monadlära.

Vår store författare Strindberg studerade också I Ching (i fransk översättning). Tillräckligt hängivet för att göra åtskilliga marginalkommentarer i sin utgåva av den antika kinesiska kosmologin. Strindberg upprepar också samma mönster, men omkastat: här har vi Månen i Eld, i Skytten, stigande i öster. "Min eld är den största i landet" - sade han utan att veta om att bara den sideriska zodiaken låter hans sinne stiga i öster i Eld, enligt västzodiaken har han en dovare Måne i Stenbocken. Strindbergs formplaneten Saturnus står i Vattumannen (Luft).

*****

(Skrivet den 25 januari, fyra dagar före Nathan Shachars kritiska uppgörelse med Strindberg i DN. Detta är förklaringen till att jag återanvände sista stycket i min "dubbelkoll" av Shachar om Strindbergs dårfinkerier.)